6.7.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 238/112

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och om situationen för rohingyamuslimerna, särskilt resolutionen av den 7 juli 2016 (1),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om en EU-strategi för Myanmar/Burma,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik till Europaparlamentet och rådet Inslag i EU:s strategi gentemot Burma/Myanmar: Ett särskilt partnerskap för demokrati, fred och välstånd,

—

med beaktande av uttalandet från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, om den nya regeringens tillträde i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av uttalandet från talespersonen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant av den 2 december 2016, om den senaste tidens upptrappning av våldet i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 25 november 2016 om den tredje människorättsdialogen mellan EU och Myanmar/Burma,

—

med beaktande av rådets slutsatser om statslöshet av den 4 december 2015,

—

med beaktande av den senaste tidens meddelanden från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Burma/Myanmar av den 29 respektive den 18 november 2016, om den försämrade människorättssituationen i norra delen av delstaten Rakhine,

—

med beaktande av årsrapporten av den 20 juni 2016 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen för rohingyamuslimer och andra minoriteter i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av den resolution som FN:s råd för mänskliga rättigheter antog den 24 mars 2016 (31/24) om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av rapporten av den 18 mars 2016 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Myanmar/Burma,

—

med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

—

med beaktande av 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet,

—

med beaktande av FN:s flyktingkommissariats (UNHCR) globala handlingsplan för perioden 2014–2024 för att avskaffa statslöshet,

—

med beaktande av artiklarna 18–21 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966,

—

med beaktande av Aseans stadga,

—

med beaktande av rapporten från sammanslutningen av Asean-parlamentariker för mänskliga rättigheter från april 2015 The Rohingya Crisis and the Risk of Atrocities in Myanmar: An ASEAN Challenge and Call to Action,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, beskrev i sin rapport av den 20 juni 2016 de fortgående allvarliga kränkningarna av rohingyafolkets rättigheter – bland annat att de godtyckligt berövats sin nationalitet så att de blivit statslösa, fått sin rörelsefrihet allvarligt inskränkt, hotats till liv och säkerhet, förvägrats rätten till sjukvård och utbildning samt utsatts för tvångsarbete, sexuellt våld och begränsningar av sina politiska rättigheter – ”som kan utgöra brott mot mänskligheten”. al-Hussein uppgav att rohingyafolket utestängs från många yrken och behöver särskilda dokument för att få tillträde till sjukhus, något som lett till förseningar och dödsfall bland spädbarn och mödrar under förlossningar. John McKissick, chef för FN:s flyktingkommissariats kontor i den bangladeshiska staden Cox’s Bazar, har nyligen gått ut med att Myanmar/Burma försöker ”etniskt rensa den muslimska rohingyaminoriteten från sitt territorium”. Brotten mot rohingyaminoritetens mänskliga rättigheter utgör kollektiv bestraffning.

B.

Den 9 oktober 2016 anföll beväpnade män tre polisposteringar nära gränsen till Bangladesh. Nio poliser dödades och många vapen saknas. Regeringen i Myanmar/Burma hävdade att de beväpnade männen tillhörde rohingyamilis och har efter detta förklarat distriktet Maungdaw som ett ”insatsområde” belagt med utegångsförbud och andra stränga restriktioner, även för journalister och utomstående observatörer, som inte får tillträde till området.

C.

Enligt människorättsorganisationer rapporterar lokala källor om allvarliga människorättskränkningar från regeringsstyrkornas sida i det så kallade insatsområdet. Regeringen i Burma/Myanmar har meddelat att 69 påstått militanta personer och 17 medlemmar av säkerhetsstyrkorna har dödats, ett påstående som inte kan kontrolleras på ett oberoende sätt på grund av tillträdesrestriktionerna.

D.

Den 3 november 2016 ledde ett andra angrepp mot en gränspostering till att en polis omkom.

E.

Människorättsorganisationer, särskilt Human Rights Watch, som använder sig av satellitbilder har rapporterat om storskalig ödeläggelse av bostäder och andra byggnader i delar av norra Rakhine som för närvarande inte är tillgängliga för icke-statliga organisationer och oberoende observatörer.

F.

Regeringen i Myanmar/Burma genomförde den 2–3 november 2016 en rundtur under egen ledning på vissa drabbade platser i Maungdaw för en delegation med nio deltagare från utländska ambassader, däribland FN:s lokala samordnare, som bekräftade att de såg utbrunna byggnader i flera städer.

G.

Under de senaste veckorna har åtminstone 25 000 rohingya flytt till grannlandet Bangladesh, och uppskattningsvis 30 000 invånare i delstaten Rakhine har fördrivits till följd av våldet. Mer än 56 000 rohingya är för närvarande registrerade hos UNHCR i Malaysia.

H.

Sedan 2011 har Myanmar/Burma tagit steg på vägen mot en reform av sin ekonomi och sitt politiska system. Armén har dock fortfarande ett oproportionerligt grepp över landets angelägenheter. I november 2015 valdes ett nytt nationellt parlament, och i mars 2016 svors en demokratiskt vald nationell regering in.

I.

EU och andra globala aktörer har som en reaktion på detta hävt sanktionerna mot Myanmar/Burma och tillåtit att landet återintegreras i globala politiska och ekonomiska strukturer. EU och dess medlemsstater har spelat en betydelsefull roll i processen för reform och öppnande av landet och har bidragit med bland annat betydande utvecklingsbistånd, utbildning och tekniskt samarbete, främjande av ett landsomfattande avtal om vapenvila mellan alla parter samt handel inom ramen för initiativet Allt utom vapen. EU och Myanmar/Burma håller årliga dialoger om mänskliga rättigheter.

J.

Många problem kvarstår dock, bland annat på människorättsområdet och i synnerhet när det gäller situationen för den muslimska rohingyaminoriteten. De över en miljon rohingyamuslimerna har levt i Myanmar/Burma i flera generationer, men är i nuläget en av världens mest förföljda minoriteter. De har varit officiellt statslösa sedan 1982 års burmesiska medborgarskapslag. Varken myndigheterna i Myanmar/Burma eller grannländerna vill veta av rohingya, trots att vissa av grannländerna hyser många flyktingar. De rättsliga ramarna i Myanmar/Burma institutionaliserar diskrimineringen av minoriteter och gör i synnerhet att rohingya blir statslösa, eftersom deras tillfälliga identitetskort (vita kort) förklarades ha upphört att gälla i mars 2015 och de inte har kunnat få ut födelseattester för sina barn sedan 2012.

K.

Myndigheterna i Myanmar/Burma fortsätter att förvägra rohingya deras mest grundläggande rättigheter. Enligt en rapport från april 2015 från Aseanparlamentariker för mänskliga rättigheter fanns det då omkring 120 000 rohingya kvar i mer än 80 läger för internflyktingar i delstaten Rakhine, med begränsad tillgång till humanitärt bistånd. Över 100 000 andra har under de senaste åren flytt sjövägen eller landvägen, ofta i klorna på människohandlare, till andra länder. Många dör under dessa farofyllda resor.

L.

Enligt uppgift används våldtäkt allmänt i Burma/Myanmar av de väpnade styrkorna som ett vapen i krigföringen för att skrämma etniska minoriteter, med förödande konsekvenser för offren. FN:s generalsekreterares särskilda representant för sexuellt våld i konfliktsituationer, Zainab Hawa Bangura, har uttryckt djup oro i detta avseende. Internationella brottmålsdomstolen har fört upp våldtäkt och andra former av sexuellt våld på sin förteckning över krigsförbrytelser och handlingar som utgör brott mot mänskligheten. Det bör särskilt betonas att rohingyakvinnor utsätts för många olika former av diskriminering, inklusive sexuella övergrepp och tvångssterilisering.

M.

Det finns allvarliga farhågor när det gäller situationen för hbti-personer i Myanmar/Burma, också bland rohingyafolket, vilka fortfarande åtalas och bestraffas med hänvisning till en bestämmelse från kolonialtiden, avsnitt 377 i strafflagen, fortsatt drabbas av godtyckliga gripanden och frihetsberövanden, hotelser samt fysiska och sexuella övergrepp och nekas sjukvård.

N.

Aung San Suu Kyi tillkännagav vid ett möte med Yanghee Lee, FN:s särskilda rapportör om mänskliga rättigheter i Myanmar/Burma, att regeringen inte kommer att använda begreppet rohingya – vilket innebär en fortsättning av militärdiktaturens politiska praxis – eftersom det, liksom begreppet bengaler, anses provocerande, och föreslår i stället en ny benämning: ”den muslimska folkgruppen i delstaten Rakhine”.

O.

Myanmar/Burma har gjort vissa ansträngningar för att föra fredsprocessen framåt, utöver sina förberedelser för en nationell fredskonferens. Det är viktigt att upprätthålla den landsomfattande vapenvilan och att inkludera alla etniska väpnade grupper, så att fred, välstånd och enighet kan säkras i landet.

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

11.

12.

13.

14.

15.

16.

17.

18.

19.

20.

21.