31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/2

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 2 oktober 2015Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

—

med beaktande av rapporten Report on the open public consultation of the ”fitness check” on the Birds and Habitats Directives  (1),

—

med beaktande av Eurobarometerundersökningen som offentliggjordes i oktober 2015 om EU-medborgares inställning till biologisk mångfald (”Särskild Eurobarometerrapport 436”),

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Europas miljö – tillstånd och utblick 2015 (SOER 2015),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 februari 2014 om EU:s strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2014)0064),

—

med beaktande av slutrapporten från Horisont 2020-expertgruppen ”Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities” Towards an EU Research and Innovation Policy Agenda for Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities, som offentliggjordes 2015,

—

med beaktande av finansieringsmekanismen för naturkapital, som ingår i Lifes finansiella instrument till stöd för miljö- och klimatåtgärder,

—

med beaktande av kommissionens samråd om det framtida EU-initiativet under mottot ”inga nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster”,

—

med beaktande av resultaten från den tolfte partskonferensen (COP 12) för FN:s konvention om biologisk mångfald, särskilt halvtidsöversynen av framstegen i genomförandet av den strategiska handlingsplanen för biologisk mångfald 2011–2020, inbegripet den fjärde upplagan av Global Diversity Outlook, i syfte att uppnå Aichi-målen för biologisk mångfald, och åtgärder för att förbättra genomförandet,

—

med beaktande av beslut X/34 om biologisk mångfald från COP 10, där det betonas att biologisk mångfald är viktig för en tryggad livsmedelsförsörjning och näring, framför allt mot bakgrund av klimatförändringarna och de begränsade naturtillgångarna, något som erkänns i Romförklaringen från världstoppmötet 2009 om tryggad livsmedelsförsörjning,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (miljö) möte den 12 juni 2014, framför allt EU:s och dess medlemsstaters åtagande om utökade resurser för att uppfylla åtagandena från Hyderabad, i form av att de sammanlagda ekonomiska resurserna med anknytning till biologisk mångfald ska fördubblas senast 2015,

—

med beaktande av rapporten från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald (CBD) och WHO Connecting Global Priorities: Biodiversity and Human Health – A State of Knowledge Review, som offentliggjordes 2015,

—

med beaktande av förslaget till resolution som lades fram vid FN:s generalförsamlings 69:e möte för antagande av utvecklingsagendan efter 2015 Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development,

—

med beaktande av rapporterna om de ekonomiska aspekterna av ekosystem och biologisk mångfald (The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB), ett internationellt initiativ som syftar till att synliggöra naturvärdena,

—

med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

—

med beaktande av Internationella naturvårdsunionens rödlista över utrotningshotade djurarter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (2),

—

med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens internationella konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment,

—

med beaktande av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 och särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (5),

—

med beaktande av den fleråriga budgetramen 2014–2020,

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om en ny EU-skogsstrategi för skogarna och den skogsbaserade sektorn (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie från april 2015 Safeguarding biological diversity – EU policy and international agreements,

—

med beaktande av Forest Europes rapport State of Europe's Forests 2015  (9),

—

med beaktande av studien från parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från 2009 om nationell lagstiftning och praxis med avseende på genomförandet av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter), särskilt artikel 6,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande om bidrag till kontrollen av fågeldirektivets och livsmiljödirektivets ändamålsenlighet som antogs vid det 115:e plenarsammanträdet den 3–4 december 2015,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0003/2016), och av följande skäl:

A.

Biologisk mångfald omfattar jordens helt unika variation av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener, som människan är starkt beroende av.

B.

Den biologiska mångfalden har ett enormt egenvärde som måste skyddas för framtida generationers skull. Den biologiska mångfalden är också till gagn för människors hälsa och bidrar med ett enormt socialt och ekonomiskt värde. De socioekonomiska alternativkostnaderna av att de överordnade målen om biologisk mångfald inte uppnås uppskattas till 50 miljarder euro per år.

C.

Jordbruket spelar en viktig roll för att målen för biologisk mångfald ska nås. Kraven på en effektiv livsmedelsproduktion för den kraftigt växande världsbefolkningen liksom de energipolitiska målen om ökad användning av biomassa som energikälla ställer höga krav på ett effektivt jordbruk.

D.

Jordbruks- och skogsbrukssektorn bidrar till att bevara den biologiska mångfalden genom att tillämpa gällande lagstiftning.

E.

Mångfalden av växtarter och växtsorter som traditionellt har odlats av små och medelstora företag och familjejordbruk är enormt viktiga, dels för att tillgodose landsbygdens olika behov och bruk, dels för att öka grödornas motståndskraft mot oväder, skadedjur och sjukdomar.

F.

Hållbar och ansvarsfull odling och boskapsskötsel bidrar väsentligt till bevarandet av biologisk mångfald.

G.

Den biologiska mångfalden står under hårt tryck världen över, vilket medför irreversibla förändringar som är ödesdigra för naturen, samhället och ekonomin.

H.

Enligt Aichi-mål 11 ska minst 17 procent av land- och inre vattenområden skyddas med hjälp av effektivt förvaltade system för skyddade områden. Andelen europeiska ekoregioner, där 17 procent av territoriet befinner sig inom skyddade områden, är mycket begränsat, om man inte räknar med de områden som endast skyddas av Natura 2000.

I.

Återställandet av ekosystem kan ha en positiv inverkan på både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

J.

Åtminstone åtta av tio EU-medborgare anser att effekten av förlorad biologisk mångfald är allvarlig och 552 470 medborgare deltog i det offentliga samrådet om kontrollen av naturvårdsdirektivens ändamålsenlighet. Detta är det mest omfattande gensvar som ett samråd ordnat av kommissionen hittills fått. Enligt Eurobarometerundersökningen vill medborgarna få veta mer om förlusten av biologisk mångfald, och att de flesta människor inte känner till Natura 2000.

K.

Väldigt många engagerade medborgare, har, på eget initiativ eller tillsammans i lokala eller regionala aktionsgrupper, tagit lokala eller regionala initiativ för att främja biologisk mångfald och därmed på relativt kort tid åstadkommit positiva resultat.

L.

65 procent av unionsmedborgarna bor inom 5 km från ett Natura 2000-område och 98 procent inom 20 km, något som ger vid handen att dessa områden kan bidra till ökad medvetenhet om biologisk mångfald och tillhandahålla ekosystemtjänster som bidrar till välbefinnande för en stor del av EU:s invånare.

M.

Strategierna för biologisk mångfald måste fullt ut överensstämma med subsidiaritetsprincipen, så att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer iakttas till fullo.

N.

Den biologiska mångfalden är betydande i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, som utgör unika reservat för endemiska växt- och djurarter. Fågeldirektivet och livsmiljödirektivet tillämpas emellertid inte i vissa av dessa regioner.

1.

Europaparlamentet välkomnar halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald och rapporterna The State of Nature och SOER 2015. Parlamentet betonar den strategiska vikten av dessa rapporter för uppnåendet av EU:s mål för biologisk mångfald.

2.

Europaparlamentet är allvarligt oroat över den fortgående förlusten av biologisk mångfald och konstaterar att 2020-målen inte kommer att uppnås utan ytterligare betydande och kontinuerliga insatser. Samtidigt finns det vetenskapliga belägg för att det skulle vara bra mycket värre ställt med EU:s natur utan den positiva inverkan som EU:s fågel- och livsmiljödirektiv har haft, och att riktade och vederbörligt finansierade insatser verkligen ger positiva resultat. Det finns dock fortfarande stort utrymme för förbättringar.

3.

Europaparlamentet framhåller att förstörelsen av livsmiljöer är den viktigaste faktorn bakom förlusten av biologisk mångfald och att den särskilt bör prioriteras när man ska ta itu med förlusten av biologisk mångfald, dvs. genom att minska försämring och fragmentering.

4.

Europaparlamentet betonar att förlusten av biologisk mångfald inte bara rör arter och livsmiljöer, utan även den genetiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för bevarande av den genetiska mångfalden.

5.

Europaparlamentet betonar den avgörande roll som bilologisk mångfald spelar för målen för hållbar utveckling, särskilt mål 14 om att bevara och på ett hållbart sätt utnyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling, och mål 15 om att skydda, återställa och främja hållbart utnyttjande av landbaserade ekosystem, förvalta skogar på ett hållbart sätt, bekämpa ökenspridning, hejda och vända markförsämringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att EU har en otrolig biologisk mångfald, särskilt tack vare sina yttersta randområden, men också tack vare de utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med EU. Parlamentet uppmanar därför EU att stå fast vid sitt åtagande att ytterligare stärka konventionen om biologisk mångfald och se till att den genomförs effektivt.

6.

Europaparlamentet konstaterar att fragmentering, försämring och förstörelse av livsmiljöer till följd av ändrad markanvändning, klimatförändringar, ohållbara konsumtionsmönster och utnyttjandet av haven är några av de viktigaste faktorerna och drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald i och utanför EU. Parlamentet betonar därför behovet av att identifiera och fastställa indikatorer som otvetydigt och vetenskapligt bedömer läget för den biologiska mångfalden i ett visst område eller region, och att stödja ett rationellt och hållbart utnyttjande av resurser både inom EU och globalt, även i utvecklingsländerna, och uppmanar särskilt EU att bättre förankra sina internationella åtaganden i fråga om biologisk mångfald i sina strategier för klimatförändring och i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att genom en mer resurseffektiv ekonomi och minskad överkonsumtion skulle EU kunna minska sitt beroende av naturresurser, särskilt från länder utanför Europa. Parlamentet påminner också om att ekosystembaserade tillvägagångssätt vid begränsning av och anpassning till klimatförändringar kunde ge kostnadseffektiva alternativ till tekniska lösningar samtidigt som framsteg inom många tillämpade vetenskaper beror på den långsiktiga tillgängligheten till och mångfalden av naturtillgångar.

7.

Europaparlamentet betonar att en ökad politisk vilja på högsta nivå är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden och hejda förlusten av biologisk mångfald. Genomförandet av befintlig lagstiftning, upprätthållandet och ytterligare integrering av skyddet av biologisk mångfald i andra politikområden är mycket viktigt. Parlamentet uppmanar särskilt regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna att verka för upplysning och ökad medvetenhet om biologisk mångfald.

8.

Europaparlamentet beklagar att nära en fjärdedel av de vilda arterna i Europa är utrotningshotade och att många av ekosystemen är skadade, vilket innebär allvarliga samhälleliga och ekonomiska förluster för EU.

9.

Europaparlamentet betonar att natur och ekonomisk utveckling inte utesluter varandra. Parlamentet är övertygat om att naturen måste få större plats i samhället, ekonomin och företag, för att hållbar ekonomisk tillväxt ska skapas och för att proaktiva åtgärder ska vidtas för att skydda och återställa naturen och vårda den väl. Att minska utnyttjandet av resurser bör vara centralt i sammanvägningen av miljömål och ekonomiska mål.

10.

Europaparlamentet understryker att förlusten av biologisk mångfald får förödande ekonomiska kostnader för samhället, vilka hittills inte har beaktats tillräckligt i den ekonomiska politiken och övrig politik. Det är mycket viktigt att erkänna att investeringar i biologisk mångfald skapar möjligheter som också är värdefulla och nödvändiga ur socioekonomisk synvinkel. Ett av sex arbetstillfällen i EU är till viss grad beroende av naturen och biologisk mångfald. Biologisk mångfald har stor potential att skapa nya färdigheter, arbetstillfällen och affärsmöjligheter. Parlamentet välkomnar metoder för mätning av den biologiska mångfaldens ekonomiska värde. Dessa metoder kan bidra till att öka medvetenheten, förbättra användningen av de tillgängliga resurserna och leda till mer välgrundade beslut.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den biologiska mångfaldens och ekosystemens roll i ekonomiska sammanhang, av omsorg om en övergång till en grön ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna för att göra den europeiska planeringsterminen mer miljöanpassad. Parlamentet understryker att alla i samhället har ansvar för den biologiska mångfalden och att arbetet med den inte kan bekostas endast med allmänna medel.

12.

Europaparlamentet anser att den biologiska mångfaldens ekonomiska värde bör återspeglas i de indikatorer som styr beslutsfattandet, utan att det leder till en kommersialisering av biologisk mångfald, och som sträcker sig längre än BNP. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en systematisk integrering av värdet av biologisk mångfald i de nationella redovisningssystemen som en del av övervakningen av målen för hållbar utveckling.

13.

Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna inte har uppfyllt målen i strategin för biologisk mångfald för 2010. Eftersom det inte gjorts framsteg med att uppnå 2020-målen för biologisk mångfald uppmanar parlamentet kommissionen att vartannat år ge parlamentet rapporter där rådet och kommissionen redogör för situationen samt för orsakerna till att målen inte uppnåtts och för sin strategi för framtida efterlevnad.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast ge större prioritet åt uppnåendet av 2020-målen. Parlamentet efterlyser en flerpartsstrategi och betonar att de nationella, regionala och lokala aktörerna och fullständig medverkan från deras sida i denna process spelar en avgörande roll. Finansiering och en större medvetenhet och förståelse bland allmänheten och ett större stöd för skydd av den biologiska mångfalden är också mycket viktigt. En bra informationspolitik och medverkan från alla aktörers sida på ett tidigt stadium, inbegripet socioekonomiska aktörer, är därför av central betydelse för att uppnå målen.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att minska sitt avtryck på den biologiska mångfalden globalt, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling, och få in det inom ekosystemens ekologiska gränser genom att göra framsteg i uppnåendet av de överordnade målen för biologisk mångfald samt fullgöra åtagandena om skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar också EU att hjälpa utvecklingsländerna i deras ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden och garantera ett hållbart utnyttjande.

16.

Europaparlamentet beklagar hur trögt det gått för medlemsstaterna att genomföra unionens miljölagstiftning, och betonar att det behövs mer information om hur det ligger till med genomförandet i de olika medlemsstaterna.

17.

Europaparlamentet betonar att det är en absolut förutsättning att naturvårdsdirektiven fullständigt genomförs, efterlevs och finansieras tillfredsställande, om strategin som helhet ska bli framgångsrik och de överordnade målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås. Parlamentet uppmanar med tanke på hur kort tiden är alla berörda parter att göra sitt yttersta för att uppnå detta och skapa ett brett stöd.

18.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ledare att lyssna till den halva miljon medborgare som gått ut med ett upprop om ett bättre genomförande och upprätthållande av våra kraftfulla naturskyddslagar.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de riktlinjer som ska främja fullständigt genomförande och verkställande av direktiven, i överensstämmelse med befintlig rättspraxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad prioritera dialogen med medlemsstaterna och samtliga relevanta aktörer, även socioekonomiska aktörer, för att uppmuntra utbyte av bästa praxis.

20.

Europaparlamentet bekräftar att en av de huvudsakliga fördelarna med naturvårdsdirektiven är att de bidrar till likvärdiga verksamhetsförutsättningar i hela EU genom att tillhandahålla en grundläggande standard för miljöskyddet som alla medlemsstater måste rätta sig efter, i enlighet med kraven på gemensamma standarder och principen om ömsesidigt erkännande inom den inre marknaden.

21.

Europaparlamentet noterar att 2012 fanns förvaltningsplaner för endast 58 procent av Natura 2000-områdena, och oroas över den olika graden av genomförande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att slutföra arbetet med att utse Natura 2000-områden på land och till havs och att utarbeta förvaltningsplaner i samråd med samtliga aktörer.

22.

Europaparlamentet betonar att förvaltningen av Natura 2000-områden i hela EU kostar minst 5,8 miljarder euro, men att områdena ger en miljömässig och samhällsekonomisk vinst till ett värde av 200–300 miljarder euro om året. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förvaltningen av Natura 2000-områdena sköts på ett transparent sätt.

23.

Europaparlamentet erkänner att skyddade marina områden, av det slag som inrättats med stöd av Natura 2000-nätverket, kommer att bli ytterst viktiga för att god miljöstatus ska uppnås, i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi, liksom uppnåendet senast 2020 av det världsomfattande målet om att 10 procent av kustområdena och de marina områdena ska skyddas, vilket föreskrivs i Aichi-mål 11 om biologisk mångfald. Detta mål är tyvärr långt ifrån uppnått.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka uppgiftsinsamlingen om och övervakningen av livsmiljöer och arter, särskilt där det finns stora luckor, för att det ska gå att utvärdera vilka framsteg som görs med uppnåendet av dessa mål.

25.

Europaparlamentet uttrycker oro över att man fortfarande inte i detalj vet hur naturvården faktiskt bekostas och finansieras i de olika medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta utgör en avsevärd kunskapslucka, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål ta reda på vilka nationella budgetposter det handlar om och sammanställa en förteckning över dem.

26.

Europaparlamentet upprepar att EU bör medfinansiera förvaltningen av Natura 2000-områden, och att medfinansieringen bör komplettera såväl anslagen för landsbygdsutveckling, strukturfondsmedlen och medlen ur fiskerifonden som de anslag som ställs till förfogande av medlemsstaterna.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att noggrant upprätthålla naturvårdsdirektiven. Parlamentet betonar att efterlevnaden av EU:s lagstiftning måste förbättras genom t.ex. användningen av proportionerliga, effektiva och avskräckande påföljder.

28.

Europaparlamentet kräver i detta sammanhang ytterligare insatser för att få slut på att fåglar lagstridigt dödas, fångas och görs till föremål för handel och för att lösa lokala konflikter, som uppstår som en följd härav. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram nya verktyg för uppdagande av olaglig verksamhet inom Natura 2000-områden.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 lägga fram ett konkret förslag om utveckling av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G), och att i samarbete med medlemsstaterna ta fram en strategi för europeiska viltkorridorer för målarter.

30.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att omedelbart utveckla och förverkliga ramar för prioritering av återställande av ekosystem.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera målet att 15 % av de förstörda ekosystemen ska återställas till 2020 och att använda anslagen i den fleråriga budgetramen som är tillgängliga för detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för hur anslagen ska användas för att återställa förstörda ekosystem och överlag för att skydda den biologiska mångfalden.

32.

Europaparlamentet framhåller den stora betydelse jord- och skogsbruk har för att detta mål ska kunna nås och att det är nödvändigt med lösningar som är hållbara för jord- och skogsbruket.

33.

Europaparlamentet inser att luftföroreningarna är till skada för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, och att kritiska belastningar med kvävenärsalter och försurning används som indikator för hur stort tryck de naturliga ekosystemen och artmångfalden är utsatta för.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i den biologiska mångfalden och stödja företagens innovationskapacitet, särskilt i fråga om miljöteknik.

35.

Europaparlamentet konstaterar att det är av yttersta vikt att naturvård integreras i övriga politikområden, och betonar den viktiga roll som jord- och skogsbruket spelar i samband härmed.

36.

Europaparlamentet betonar att bevarandet av biologisk mångfald är avgörande för produktionen av livsmedel och foder och således ligger i jordbrukarnas egenintresse. Parlamentet framhåller vikten av en flerpartsstrategi som också aktivt involverar och uppmuntrar jord- och skogsbrukare att gemensamt ta itu med dessa utmaningar.

37.

Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken redan har instrument för att återställa, bevara och öka den biologiska mångfalden, såsom områden med ekologiskt fokus. Parlamentet påpekar att arbetet med att återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, också i Natura 2000-områden, framhålls som en av sex nyckelprioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU.

38.

Europaparlamentet beklagar att det ännu inte skett någon mätbar förbättring av situationen för den biologiska mångfalden i jordbruket, men erkänner att det ännu är för tidigt att mäta hur effektiv den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken är i praktiken. Parlamentet välkomnar den utvärdering som kommissionen planerar av genomförandegraden av den gemensamma jordbrukspolitiken och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och bedöma och vid behov förbättra miljöanpassningsåtgärdernas effektivitet – inklusive bedömning av medlemsstaternas flexibilitet – och relevanta åtgärder för landsbygdsutveckling inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta resultaten i halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett bättre sätt använda den gemensamma jordbrukspolitikens och sammanhållningspolitikens redan befintliga instrument till att hjälpa jord- och skogsbrukare att uppnå målen om biologisk mångfald. Parlamentet framhåller att man måste arbeta för ett hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser och traditionella jordbrukssorter samt för hållbara lösningar för jord- och skogsbruk.

40.

Europaparlamentet betonar att områden med ekologiskt fokus i princip bör vara områden som skyddar jordbruksekologiska processer såsom pollinering och markvård och är bra för dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra uppgifter om hur många medlemsstater som tillåter att bekämpningsmedel och konstgödsel används i dessa områden med ekologiskt fokus, efter det att förordning (EU) nr 1307/2013 trätt i kraft.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att av insynsskäl offentliggöra vilka motiveringar medlemsstaterna anfört till stöd för sina val av miljöanpassningsåtgärder.

42.

Europaparlamentet står fast vid att kommissionen och medlemsstaterna ska se till att ekonomiska resurser från den gemensamma jordbrukspolitiken omdirigeras så att de inte längre används för att understödja miljöskadlig verksamhet, utan i stället går till att finansiera hållbart jordbruk och till att bevara den biologiska mångfalden.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av att skydda den biologiska mångfalden i utvecklingsländernas jordbruk för att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att investera i agroekologi i utvecklingsländerna, i överensstämmelse med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en hållbar förvaltning av världens skogar genom att trygga ekologiska processer, skogarnas biologiska mångfald och produktivitet, samt genom att respektera urbefolkningarnas rätt att säkra hållbara skogsresurser. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att förbjuda förstöring av naturlig skog, skydda hotade arter, samt förbjuda giftiga bekämpningsmedel och plantering av genetiskt modifierade träd.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin strategi för biologisk mångfald ta större hänsyn till de tropiska skogarna med beaktande av koncentrationen av ekosystem, livsmiljöer och sårbara arter som är särskilt hotade, deras mycket viktiga roll för den ekologiska balansen och klimatet samt deras sociala och kulturella funktion för urbefolkningarna.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram och genomföra skogsbruksplaner för att livsmiljöerna i skogar och skogslevande arter ska få bättre bevarandestatus och tillgången till information förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram kriterier och normer för insamlingen av information om skogarnas biologiska mångfald för att informationen ska bli konsekvent och jämförbar.

47.

Europaparlamentet uppmärksammar att den biologiska mångfalden potentiellt hotas av den ökade efterfrågan på biobränsle och det ökande trycket på utvecklingsländerna att producera biobränsle, genom omställning och förstörelse av livsmiljöer och ekosystem såsom våtmarker och skog.

48.

Europaparlamentet kräver att sociala och miljömässiga hållbarhetskriterier för produktion av biomassa ska vara ett konsekvent inslag inom den ram som fastställs i direktivet om förnybar energi. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utveckla hållbarhetsnormer för samtliga sektorer där biomassa kan användas, tillsammans med kriterier för hållbart skogsbruk för att se till att bioenergi inte bidrar till klimatförändringar eller ger upphov till ännu mer markrofferi och osäker livsmedelsförsörjning.

49.

Europaparlamentet konstaterar med oro att 90 % av den palmolja som konsumeras i världen produceras i Indonesien och Malaysia på bekostnad av torvmossar, som bränns ned för att ge plats åt plantering av akaciaträd och oljepalmer. Parlamentet framhåller att enligt en studie som gjorts av Världsbanken ligger Indonesien på tredje plats bland de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser, just på grund av skogsbränder.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och korrekt genomföra den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och tillämpa en ekosystembaserad fiskeriförvaltning för att uppnå målet om maximalt hållbart uttag, bl.a. genom att främja hållbara och innovativa fångstmetoder. Parlamentet betonar vikten av att minska föroreningarna för att skydda bl.a. den biologiska mångfalden i och bestånden haven och stödja ekonomisk tillväxt via den blå ekonomin.

51.

Europaparlamentet betonar att marina ekosystem och naturtillgångar i havet har en grundläggande betydelse för kustländernas hållbara utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra tidigare åtaganden och att arbeta tillsammans med de styrande myndigheterna på global, regional och nationell nivå för att ambitionerna om och verksamheten för att uppnå ett balanserat fiske som är hållbart ur både ekonomisk och miljömässig synvinkel ska bli avsevärt mera långtgående.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU går i bräschen för att, inom ramen för FN:s havsrättskonvention, utverka en överenskommelse om att den biologiska mångfald som finns i haven utanför staternas territorialvatten ska bevaras, jämte användas på ett hållbart sätt.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och tredjeländer för att förbättra genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra miljön i de europeiska vattnen genom projekt som syftar till att minska kemisk, fysisk och mikrobiologisk förorening, optimera hållbarheten i sjöfartsverksamheten och skydda den biologiska mångfalden som är hotad. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 12,7 miljoner ton plast (fem procent av den totala produktionen) hamnar till slut varje år i haven via avloppssystem, vattendrag och kustnära deponier, vilket förorenar miljön och skadar den biologiska mångfalden i hela världen.

55.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål och i överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EU) nr 1143/2014 upprätta en korrekt och heltäckande förteckning över invasiva främmande arter som är oroväckande för EU, under förutsättning att en sådan förteckning inte begränsas till ett fastställt antal arter och omfattar fullständiga och konsekventa genomförandeaktioner – med stöd av lämpliga resurser – i syfte att uppnå målen. Parlamentet betonar vikten av att förteckningen uppdateras regelbundet och att det görs ytterligare riskbedömningar för arter så att lagstiftningen om invasiva främmande arter kan fylla sin funktion som ett effektivt redskap.

56.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera IMO:s konvention om hantering av fartygs barlastvatten, för att inte invasiva främmande arter ska sprida sig från transporter till havs eller på inre vattenvägar, och att bidra till att detta mål genomförs och uppnås.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet övervaka, och till kommissionen och övriga medlemsstater rapportera upptäckten av, nya främmande arter på territoriet och uppmanar till större restriktion vid import och privat ägande av utrotningshotade arter, som till exempel primater, reptiler och amfibier.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fram till 2020 gradvis avskaffa alla subventioner som är skadliga för miljön och att tillförsäkra att utvärderingarna av miljöskadliga subventioner slutförs senast 2016, samt att rapporteringskrav tas med inom relevanta områden av EU:s sektorspolitik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja och främja övergången till ett kretsloppssamhälle.

59.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de återstående medlemsstaterna att före COP-MOP2 i december 2016 ratificera Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och en rättvis fördelning av vinsterna från nyttjandet av dessa resurser.

60.

Europaparlamentet påminner om att EU på global nivå bidrar väsentligt till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och att EU tillsammans med sina medlemsstater är den största bidragsgivaren till bevarandet av biologisk mångfald och den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd för biologisk mångfald.

61.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens flaggskeppsprojekt B4 Life för perioden 2014–2020, men menar att EU måste bidra mer till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och uppmanar EU och dess medlemsstater att uppfylla sina åtaganden från Hyderabad om att senast 2015 öka de sammanlagda finansieringsflödena till biologisk mångfald i utvecklingsländerna med det dubbla, och att upprätthålla denna nivå åtminstone fram till 2020.

62.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsbrotten utgör ett direkt och överhängande hot mot den globala biologiska mångfalden. Det är en allvarlig lucka i EU:s strategi för biologisk mångfald att olaglig handel med vilda djur och växter inte ingår i den, och inte heller åtgärder med anknytning till EU:s medverkan i Cites-konventionen. Parlamentet understryker det trängande behovet av samordnade åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös handlingsplan för bekämpning av illegal handel med vilda djur och växter och därav framställda produkter, och menar att liknande åtgärder måste vidtas för att motverka avskogning och skogsförstörelse.

63.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven är milstolpar för naturvårdspolitiken, inte bara inom EU utan också internationellt. Tack vare naturvårdsdirektivens kortfattade, sammanhängande och konsekventa form kan de anses vara smart lagstiftning ”före sin tid”.

64.

Europaparlamentet framhåller att Natura 2000 fortfarande är ett relativt ungt nätverk vars fulla potential långtifrån har uppnåtts. Parlamentet anser att naturvårdsdirektiven fortfarande är relevanta och att bästa praxis för genomförande visar deras effektivitet. Parlamentet understryker att naturvårdsdirektiven erbjuder åtskilligt med flexibilitet, bl. a. i form av möjligheten till anpassningar, utgående från teknikens och vetenskapens framsteg, och konstaterar att smart genomförande och internationellt samarbete är väsentliga förutsättningar för att målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås.

65.

Europaparlamentet motsätter sig en eventuell översyn av naturvårdsdirektiven eftersom detta skulle äventyra genomförandet av strategin för biologisk mångfald och medföra en utdragen period med oklart rättsläge, med risk för att såväl det lagstadgade skyddet som finansieringen skulle försvagas, vilket skulle vara dåligt för naturen, människor och för företag. Parlamentet framhåller här att man vid den pågående Refit-kontrollen av naturvårdsdirektiven bör fokusera på att förbättra genomförandet.

66.

Europaparlamentet är övertygat om att eventuella svårigheter med uppnåendet av målen för naturvårdsdirektiven och EU:s strategi för biologisk mångfald inte ligger i lagstiftningen utan i första hand i det ofullständiga, divergerande och otillräckliga genomförandet, upprätthållandet och integreringen av den inom andra politikområden.

67.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven medger stor flexibilitet när det gäller genomförandet av dem, med hänsyn till ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, vilket fastställs i livsmiljödirektivet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förtydliga riktlinjerna för tolkning och genomförande för att undvika och lösa tvistefrågor.

68.

Europaparlamentet kräver att de stora rovdjurens roll ska granskas ingående och att anpassningsåtgärder eventuellt införs så att den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och den betesdrift som praktiseras sedan århundraden i bergsområden bevaras.

69.

Europaparlamentet erkänner att EU-lagstiftningen gynnar naturen och bevarandet av ekosystem, livsmiljöer och arter i skyddade områden. Det är dock beklagligt att de franska yttersta randområdena, som utgör unika reservat för arter och ekosystem och står för en stor del av världens och Europas biologiska mångfald, inte omfattas av lagstiftningen och övrig lagstiftning som är anpassad till deras särdrag. Det bör dock understrykas att samtliga projekt som finansierats av Life+-programmet i dessa regioner och det europeiska Best-initiativet har lyckats stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och anpassningen till klimatförändringarna i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en varaktig finansieringsmekanism för skydd av den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, efter den förberedande åtgärden BEST.

71.

Europaparlamentet betraktar förlust av biologisk mångfald utanför skyddade naturområden som en lucka i strategin. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att samla information om dessa livsmiljöer och arter och utarbeta en lämplig ram för att förhindra fragmentering av livmiljöer och nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, genom samarbete med lokala myndigheter och det civila samhället.

72.

Europaparlamentet anser att en sådan ram måste innefatta en uppsättning kompletterande åtgärder mot de grundläggande orsakerna till förlust av biologisk mångfald, samt leda till att den biologiska mångfalden bättre integreras i sektorspolitik, såsom jordbruks-, skogsbruks-, fiskeri-, energi- och transportpolitiken.

73.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genom initiativ vad gäller fysisk planering säkra en genomtänkt arealanvändning och tillfredsställande skydd av Natura 2000-nätverket, bevara öppna landskap, bl.a. genom val av boskapsskötsel på jordbruksmark hellre än nedläggning, vilket ökar riskerna för naturkatastrofer såsom laviner och jordskred, och inrätta ett sammanhängande nätverk för blågrön infrastruktur mellan landsbygdsområden och stadsområden, och att samtidigt skapa ett nödvändigt klart rättsläge för ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av bästa praxis i detta hänseende.

74.

Europaparlamentet anser att för att tillgängliga resurser ska användas effektivare och mer riktat är det mycket viktigt att kommissionen utarbetar specifika kriterier för finansieringsmekanismen för naturkapital, så att projekten på ett relevant och vetenskapligt sätt garanterat kan inverka positivt på den biologiska mångfalden. Life-projekten bör kopplas till finansiering från andra programdelar, såsom strukturfonderna, för att lyckade projekt ska kunna utvidgas och upprepas inom hela EU och för att det ska uppstå en större multiplikatoreffekt.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrannare undersöka möjligheten till finansiering av den biologiska mångfalden från flera källor och uppmanar till en bättre uppdelning mellan olika finansieringsverktyg.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra den ifrågavarande sektorspolitiken mera enhetlig, så att mål i fråga om biologisk mångfald tas med i den och det samtidigt säkerställs att nästa fleråriga budgetplan innefattar garantier för att det inte kommer att inträffa någon nettoförlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster överlag.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsätta en högnivågrupp för naturkapitalet, för att dessa mål ska uppnås genom att de får en mera framträdande plats inom politiken och prioriteras högre där.

78.

Europaparlamentet beklagar att EU:s miljölagstiftning inte är föremål för någon enhetlig och effektiv miljötillsyn och övervakning, så att miljöbrott inom olika sektorer, även inom naturskyddsområden, ska kunna uppdagas och förhindras. Parlamentet välkomnar förberedelsearbetet med en EU-ram för miljötillsyn och uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram ett lagförslag.

79.

Europaparlamentet betonar vikten av innovation, forskning och utveckling för att uppnå målen i naturvårdsdirektiven, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt fokusera på den biologiska mångfalden och hur bevarandet av den kan gagna människors hälsa och ekonomiskt välstånd, och att samordna datainsamling. Parlamentet understryker att det fortfarande finns stora kunskapsluckor när det gäller de marina ekosystemens och fiskeresursernas status. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det samlas in uppgifter om hur fisket och vattenbruket påverkar miljön i stort, och att dessa uppgifter görs offentligt tillgängliga.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål lansera ett europeiskt initiativ om pollengivare, och att särskilt uppmärksamma resistens hos växter som påverkar bin och andra pollengivare, som bygger på åtgärder som redan vidtagits i medlemsstaterna, och att lägga fram förslag i anslutning till ramdirektivet om markskydd, om ett direktiv om tillgång till rättslig prövning och om EU:s reviderade rättsliga ram om miljötillsyn utan vidare dröjsmål.

81.

Europaparlamentet framhåller med oro att allt fler vetenskapliga rön talar för att neonikotinoidbaserade bekämpningsmedel kan ha en negativ inverkan på väsentliga tjänster såsom pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att behålla sitt förbud mot neonikotinoider.

82.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa försiktighetsprincipen vid godkännande av att levande modifierade organismer används och utsätts i miljön, för att förhindra eventuell negativ påverkan på den biologiska mångfalden.

83.

Europaparlamentet påminner om vikten av Life-programmet för miljön och särskilt avdelningen ”Natur och biologisk mångfald” för att skydda och främja den biologiska mångfalden i EU.

84.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att miljö och innovation kompletterar varandra, och uppmärksammar särskilt naturbaserade lösningar som ger både ekonomiskt och miljömässigt smarta lösningar på utmaningar såsom klimatförändringar, brist på råvaror, föroreningar och antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar berörda parter att göra allt de kan för att behandla dessa frågor inom ramen för Horisont 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bli mera effektiva när det gäller att lämna lagstiftningsutrymme för förbättring av smarta lösningar som leder till positiva resultat för den biologiska mångfalden.

85.

Europaparlamentet betonar att frågor som rör biologisk mångfald, klimatförändringar och brist på råvaror är oskiljaktiga. Parlamentet erinrar om att det kommer att bli nödvändigt att begränsa temperaturökningen till långt under 2o C jämfört med förindustriella nivåer. Parlamentet påminner samtidigt om att flera ekosystem utgör en buffert mot naturkatastrofer, och därmed bidrar till strategierna för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till detta genom att se till att EU:s strategi för biologisk mångfald för 2020 blir fullständigt integrerad i EU:s ståndpunkt i diskussioner om ett nytt internationellt klimatavtal, framför allt i och med att det framgått av det EU-finansierade projektet Robin att skyddet av biologisk mångfald är en del av lösningen på frågan om klimatförändringarna samt begränsning av och anpassning till dem, i all synnerhet som de tropiska skogarna erbjuder möjligheter att begränsa de sammanlagda växthusgasutsläppen med 25 %.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de internationella avtal som den ingår inkludera frågor som rör miljön och klimatförändringar och att genomföra miljöanalyser som är inriktade på möjligheter att skydda och förbättra den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar betydelsen av att systematiskt identifiera och utvärdera potentiella konsekvenser för den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna från studien Identification and mitigation of the negative impacts of EU demand for certain commodities on biodiversity in third countries genom att föreslå olika sätt som bidrar till att undvika eller minimera förlusten av global biologisk mångfald orsakad av vissa produktions- och konsumtionsmönster i EU.

88.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, och med hänsyn till de risker och de negativa konsekvenser för klimat, miljö och biologisk mångfald, som hydraulisk spräckning för utvinning av okonventionellt kolväte innebär, samt med beaktande av de luckor som konstaterats i EU:s regelverk för skiffergasverksamheter, att inte godkänna någon ny hydraulisk spräckningsverksamhet i EU.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Guadeloupe-färdplanen som antogs i oktober 2014 genomförs och att tillhandahålla de verktyg som behövs för att skydda den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

90.

Europaparlamentet betonar att EU:s strategi för biologisk mångfald fyller en global funktion och uppmanar kommissionen att integrera bestämmelser om biologisk mångfald i de pågående handelsförhandlingarna och integrera mål för biologisk mångfald i EU:s handelspolitik.

91.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.