EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 30.11.2016

COM(2016) 769 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Energipriser och -kostnader i Europa

{SWD(2016) 420 final}

Inledning

Energi är ständigt närvarande i vår dagliga tillvaro. Den behövs för uppvärmning, kylning, belysning och transporter; den är oumbärlig för att våra hem, kontor, arbetsplatser och ekonomin i stort ska fungera. Denna stora betydelse medför att tillgängligheten på energi blir ett politiskt känsligt ämne. Detta är en av orsakerna till varför kommissionen har lagt fram sin strategi för energiunionen. Även priset på energi är en känslig fråga. Å ena sidan kan låga priser vara av godo – de ökar vår köpkraft och levnadsstandard och minskar kostnaderna för våra företag, med stigande konkurrenskraft som effekt. Eftersom energi levereras via marknader, måste energileverantörer samtidigt debitera priser som täcker deras egna kostnader och som finansierar investeringar inför framtidens energileveranser. Höga priser ger signaler att reducera användningen av energi med höga koldioxidutsläpp, eller att uppmuntra energieffektivitet och användningen av innovativa ekodesignade produkter och rena teknologier.

Energiprisernas och energikostnadernas historia vittnar om stora förändringar med stora följdeffekter. På 1970- och 1980-talen drev restriktioner från oljeleverantörerna upp priserna och utlöste ekonomiska chocktillstånd. På senare år har nya energileveranser och ökad användning av alternativa energikällor förstärkt tillgången, medan energieffektivitetsåtgärder och svag tillväxt medfört minskad efterfrågan och sjunkande grossistpriser. EU:s slutsats är att en konkurrenskraftigare och mer likvid energimarknad leder till mer varierade och talrika energileveranser och -leverantörer, vilket gör oss mindre sårbara för denna typ av fluktuationer.

År 2014 utfärdade Europeiska kommissionen sin första rapport om energipriser och -kostnader 1 . Här framträdde en bild av höga globala energipriser med stora skillnader mellan EU:s respektive medlemsstater, där priserna låg betydligt högre i Europa än hos dess internationella handelspartner, framför allt i USA. Konsumentpriserna hade stigit mer än grossistpriserna till följd av ökningar i prisets nätverkskomponent samt skatter och avgifter. Problem med datakvaliteten ledde till en rekommendation att förbättra noggrannheten, insynen och enhetligheten vid insamling av data om energipriser 2 . I rapportens policyslutsats konstaterades att framlagda data och underlag visade att den inre energimarknaden hade utvecklats endast partiellt och att det fanns ett fortsatt behov av åtgärder för att förbättra Europas energieffektivitet och försörjningstrygghet samt mångfald avseende energiförsörjning med låga koldioxidutsläpp. Ramstrategin och färdplanen för energiunionen drar upp riktlinjerna för att kunna gå vidare med detta uppdrag vartannat år, med start år 2016 3 .

I denna andra rapport uppdateras analysen i flera avseenden. Tack vare omfattande insamling av ad hoc-data som genomförts av medlemsstaternas statistikbyråer, har först och främst data om energipriser blivit betydligt bättre så att vissa av de slutsatser som vi kan dra numera blivit ännu mer detaljerade och tydliga. Dessa data har uppdaterats ytterligare och ger den senaste tillgängliga bilden av status för energipriser inom sektorerna elektricitet, gas och oljeprodukter. Vidare har analysen av sammanlagda data och data från fallstudier förbättrats, vilket gör det möjligt för oss att på ett djupare plan utforska tendenserna och effekterna av energipriser för hushållen (framför allt hushåll med låga inkomster) och för industrin (i synnerhet energiintensiva branscher). Även analysen av energikostnader hjälper oss förstå hur vi kan reagera på energipriser, ofta genom att använda energin på ett effektivare sätt. Rapporten bygger på underlag i åtföljande arbetsdokument från berörda avdelningar inom kommissionen och på studier som genomförts på uppdrag av kommissionen.

1.EU:s nota för energiimport

Till följd av den stora andelen importerad energi framträder prisernas och vår energiförbruknings inverkan tydligt på EU:s nota för import av fossila bränslen. Här ses exponeringen av EU:s ekonomi mot trender inom globala energipriser, samtidigt som vi påminns om att en minskad importnota för fossila bränslen kan uppnås genom ökad energieffektivitet och kostnadseffektiv inhemsk alternativ energi.

Notan för importenergi steg från 238 miljarder euro för 2005 till 403 miljarder euro för 2013. Prisfall inom energiråvaror och konsumtion sänkte notan till 261 miljarder euro för 2015, ca 35 % under 2013 års nivå. Prisnedgången var den huvudsakliga drivkraften bakom minskningen då, även om konsumtionen sjunker för samtliga tre fossila bränslen så minskade även EU:s produktion av dessa bränslen, varvid nettoimporten (och EU:s beroende av import av fossila bränslen) ökade.

Figur 1:    Uppskattad nota för EU:s import av fossila bränslen

Källa: Kommissionens egen beräkning

Priserna på samtliga fossila bränslen (i synnerhet olja) har sjunkit. Orsaken är ökade tillgångar (amerikansk skifferolja och gas, kanadensisk oljesand, robust OPEC-produktion, ökad global gas- (inklusive LNG) och kolproduktion) och svagare efterfrågan (långsammare global tillväxt, framför allt i Kina, men även strukturella ändringar avseende efterfrågan såsom ökande energieffektivitet och alternativa bränslen inom hushålls- och transportsektorerna som stimulerats genom effektivitetspolicyer för byggnader och bilar).

Samtidigt som priset för importerade fossila bränslen sjunkit vid tankningsställena, har hushållens disponibla inkomster ökat. Liknande effekter kan iakttas för flera olika sektorer, som transportbranschen och energiintensiva industrier. Vid en tidpunkt av fortsatt dämpad ekonomisk tillväxt har detta gett en unik ökning av EU:s ekonomi, som kalkyleras med en potentiell BNP-höjning med 0,8 % 2015 och 0,5 % 2016 4 .

2.Priser för elektricitet i Europa

2.1    Grossistpriser

Till följd av den inre marknadens utveckling har europeiska grossistpriser inom elektricitetsmarknaderna genomgått stora förändringar på senare år. Börser för elgrossisthandel har skapats i nästan samtliga medlemsstater för att erbjuda handel påföljande dag, framåtriktat eller samma dag. Flexibla och likvida marknader tillåter en effektivare matchning av tillgång och efterfrågan vilket sänker produktionskostnaderna och därmed även priserna. Sådana börser bör även styra bilaterala kontraktspriser ”över disk” på de mest mogna marknaderna.

Gradvis kopplas dessa separata, nationella grossistmarknader ihop med angränsande marknader, vilket – tillsammans med fler sammankopplingar av överföringsnät – ger likvidare och mer effektiva marknader.

Priserna styrs av flera faktorer inklusive bränsleblandning, gränsöverskridande sammankopplingar, marknadskoppling, koncentration av marknadsleverantörer samt väderförhållanden. På motsvarande sätt påverkas konsumenternas och industrins efterfrågan, hantering av efterfrågan, energieffektivitet och vädrets inverkan på marknadens sida avseende ”efterfrågan”.

Figur 2:    Tendenser inom EU:s grossistpriser för elektricitet

Källa: Platts och europeiska elbörser

De europeiska grossistpriserna för elektricitet nådde en topp under tredje kvartalet 2008 och, bortsett en svag återhämtning 2011, har de fortsatt att falla. Priserna har fallit med nästan 70 % sedan 2008 och med 55 % sedan 2011 5 och år 2016 uppnåddes nivåer som inte observerats under 12 års tid.

Genomflödet av minskade kol- och gaspriser i förening med andra faktorer, har varit viktiga drivkrafter för elpriserna:

en ekonometrisk analys anger att en 1 % ökning av andelen fossila bränslen (kol, gas och olja) i elproduktionsmixen ger en ökning av € 0,2–1,3/MWh av grossistpriset för el, beroende på den regionala marknaden;

marknadskoppling: länder som ingår i ett eller flera sammankopplade områden visar bättre priskonvergens med angränsande marknader och lägre prisskillnader;

växande sammankopplingskapacitet: marknader med <10 % sammankoppling debiterades något högre priser än de med >10 % sammankoppling. Detta visar hur viktigt det är att fortsätta att utveckla den interna elektricitetsmarknaden och gränsöverskridande sammankoppling;

på flera marknader minskades grossistpriserna till följd av ökningen av sol- och vinddriven el med låg marginalkostnad. Ekonometrisk analys visar att varje procentenhets ökning av den förnybara andelen minskar grossistpriset för el med € 0,4/MWh i EU i genomsnitt; den faktiska minskningen beror på den regionala marknaden och vilken bränslekälla som ersätts av förnybara källor. Inverkan av förnybara källor är större (€ 0,60.8/MWh) i nordvästra Europa, Baltikum samt centrala och östra Europa;

lägre efterfrågan kopplad till dämpad ekonomisk tillväxt i kombination med expanderad kapacitet har lett till överkapacitet i flera länder; och

minskad efterfrågan på utsläppsrätter för CO2 och starkt utbud av internationella krediter (CDM) har skapat ett stort överskott på ETS-marknaden, vilket gett lägre priser på CO2 som fortplantar sig till grossisternas priser.

2.2    Detaljhandelspriser för elektricitet i Europa

På marknader med optimal konkurrenskraft fortsätter ändringar på grossistmarknaderna snabbt och i sin helhet vidare till detaljhandeln. I Europa begränsas dock detta genomflöde 6 av flera faktorer. Dessutom utgörs en stor andel av detaljhandelspriserna av regleringar i form av skatter och avgifter eller reglerade nätverkstariffer.

Det genomsnittliga 7 priset för hushållsel var € 208,7 MWh under 2015. I kontrast till grossistpriserna ökade det genomsnittliga priset med en genomsnittlig årstakt av 3,2 % mellan 2008 och 2015. För en djupare förståelse om drivkrafterna bakom denna tendens, måste vi analysera de respektive priskomponenterna mer ingående. I figur 3 visas utvecklingen av det viktade, genomsnittliga elektricitetspriset inom EU för hushåll, uppdelat i sina tre huvudkomponenter (energi, nätverk samt skatter och avgifter).

Figur 3:    Komponenter hos genomsnittliga detaljhandelspriser för hushållsel inom EU

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Energikomponenten(den del av priset som tillfaller elgrossisten) sjönk med 15 % från 2008 till 2015. Denna ändring, som är liten i jämförelse med de större ändringarna inom grossistpriserna, pekar på att konkurrensen inom detaljmarknaderna inte är riktigt effektiv. Analysen beskriver att energikomponentens genomflöde påverkas av konkurrensnivån på marknaden och regleringen av marknadspriserna. När de reglerades blev detaljpriserna (logiskt) mindre responsiva (i omfattning och hastighet) gentemot nedgången i grossistpriserna. Vidare minskade variationen för denna energikomponent mellan de respektive medlemsstaterna med 19 % mellan 2008 och 2015. Detta indikerar att utvecklingen på den interna marknaden har påverkat grossistprisets konvergens och att denna konvergens övergått i detaljhandelspriserna. På ett övergripande plan visar detta att det, vid sidan om ett visst genomflöde av prisförändringar på grossistmarknaden, finns möjlighet för prisets energikomponent att bli mer känslig på den inre marknaden.

Som framgår av figur 3 utsattes dock andra komponenter för större ändringar. I genomsnitt ökade nätverkskomponenten årligen med 3,3 %. Komponenten med skatter och avgifter ökade också avsevärt, där andelen av genomsnittspriset steg från 28 % till 38 %.

Figur 4:    Nationella detaljhandelspriser för hushållsel under 2015

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

I kommissionens analys delades skatte- och avgiftskomponenten upp i 10 delkomponenter, 8 i syfte att fånga upp och på ett konsekvent sätt behandla de respektive skatter och avgifter som medlemsstaterna påför hushållens elpriser. Avgifter öronmärks till stöd för specifika policyer, även om de inte utgör samtliga offentliga utgifter för en viss policy. Skatterna öronmärks vanligen inte för specifika policyer.

Figur 5:    Uppdelning av skatte- och avgiftskomponenten för elpriser

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Moms är den största delkomponenten och utgör 37 % av skatte- och avgiftskomponenten under 2015, en minskning från 48 % år 2008. I sin egenskap av ad valorem-skatt har moms fördelen av att den inte dämpar signaler från grossistpriserna i detaljhandelsledet. Den största rapporterade delkomponenten som är relevant för energipolitik utgörs av avgifter som stöder ”förnybar energi och kraftvärme”. Den utgjorde 33 % av den totala komponenten under 2015, en ökning från 14 % år 2008.

Denna analys av genomsnittliga hushållspriser inom EU döljer vissa större skillnader mellan EU-länder. Priserna skiljer sig med faktor tre mellan det billigaste och dyraste landet. Medlemsstaternas skattebehov och policyrelaterade avgifter ger stora variationer i andelen av skatter och avgifter i de slutliga priserna: för moms och andra skatter varierar denna andel från 59 % (DK) till 5 % (MT); RES & CHP-avgifter representerar 12 % i genomsnitt, 9 men spänner från 22–23 % (PT, DE) till 0–2 % (HU, IE).

Siffrorna över elpriser för industrin 10 uppvisar mindre ökningar, där EU:s genomsnitt ökar mellan 0,8 % och 3,1 % 11 per år från 2008 till 2015. I figur 6 används ett representativt förbrukningsintervall för industrin (2 000–20 000 MWh/år). Stora energikonsumenter, inklusive mer elektricitetsintensiva industrier, kan framställa sin egen ström, ha långsiktiga kontrakt för energiförsörjning eller betalar ofta lägre nätverkstariffer, skatter och avgifter. Detta kan leda till 50 % lägre priser än för andra industriförbrukare i samma land.

Figur 6:    Komponenter hos genomsnittliga detaljhandelspriser för industrielektricitet inom EU

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

I likhet med priserna för hushållsel kvarstår större skillnader mellan de respektive medlemsstaterna, med en prisdivergens med faktor 2,75.

Figur 7:    Genomsnittliga detaljhandelspriser för industrielektricitet år 2015

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Energikomponenten hos genomsnittliga priser för industrielektricitet föll med 2,8 % per år mellan 2008 och 2015. Skillnaden för denna komponent sjönk också över olika medlemsstater, med 12 %. Denna partiella priskonvergens antyder att EU:s energipolitik för ökad konkurrens, som är resultatet av marknadskoppling och handel över gränserna, visar en positiv inverkan. Parallellt med detta har sju medlemsstater 12 dock noterat en stigande energikomponent under perioden som, i vissa fall, kan vara en indikation på inadekvat priskonkurrens på detaljhandelsnivå som möjliggör för leverantörerna att inte vidarebefordra lägre grossistpriser.

Nätverkskomponenten hos industripriset ökade årligen med 3,2 % under perioden och komponentens andel av skatter och avgifterökade avsevärt, från 12 % till 32 % av priset. I genomsnitt tillfaller nästan två tredjedelar av nätverkets priskomponent till distributionsnätverk, men uppgifterna är fortsatt svaga då beräkningsmetoderna skiljer sig mellan de respektive medlemsstaterna. I likhet med hushållens priser har komponenten med skatter och avgifter från industridata brutits ned i delkomponenter.7 Då några delkomponenter (moms och vissa andra skatter) återbetalas till industrin, kvarstår denna komponent som betydligt lägre än för hushåll: Industrin betalar € 34/MWh medan hushållen betalar € 79/MWh.

Internationella elpriser

Medan det är uppenbart att priserna för industrielektricitet inom EU varierar betydligt mellan olika medlemsländer och sektorer, är det också viktigt att uppmärksamma de olika genomsnittliga tendenserna över världen.

Figur 8:    Genomsnittliga priser för industrielektricitet inom EU och större handelspartner

Källa: Brazilian Ministry of Mining and Energy, Chinese Price Monitoring Centre, NDRC, Indonesian State Electricity Company, Russian Federal State Statistics Service; EIA-data för Turkiet, Sydkorea, Japan, USA och Mexiko.

I analysen framgår att de genomsnittliga priserna för industrielektricitet inom EU är betydligt lägre än i Japan, mer eller mindre jämförbara med Brasilien, Kina och Turkiet samt högre än i Korea, USA, Ryssland och Indonesien. Från 2008 till 2015 ökade EU:s priser med 17 %, men prishöjningarna var betydligt högre i Kina (66 %), Indonesien (41 %), Japan (34 %) och USA (32 %). I analysen ingår effekten av växelkurser som i vissa fall är betydande (t.ex. förklaras ökningen för Kina av värdestegringen för yuan; i den nationella valutan steg priserna endast marginellt). I tabell 1 visas utvecklingen av prisförhållandena inom EU jämfört med dem som tillämpas hos unionens handelspartner.

Tabell 1:    EU:s elpriser för industrin jämfört med andra länders elpriser

Källa: EIA, Platts, Brazilian Ministry of Mining and Energy, Chinese Price Monitoring Centre, Russian Federal State Statistics Service

t.ex. var priserna i EU 2,2 gånger högre än i USA men de har sjunkit till 1,7 gånger.

3.Priser för gas i Europa

Gas utgör 23 % av EU:s primära energiförbrukning. Den ger 15 % av vår elektricitet och fyller nästan en tredjedel av såväl hushållens som industrins slutgiltiga energibehov. Samtidigt tvingas EU i ökande omfattning att importera gas 13 från ett begränsat antal leverantörer. Av detta skäl exponeras priserna än mer för globala trender, och välfungerande marknader och infrastruktur blir allt viktigare.

Figur 9:    Tendenser inom grossistpriser på gas i EU

Källa: Platts

Grossistpriserna för gas inom EU steg fram till 2013, men har därefter fallit med över 50 %. I högre omfattning än för el, har de senaste uppenbara nedgångarna inom grossistpriserna för gas i Europa drivits fram av globala utvecklingar. En svag global efterfrågan på grund av långsam ekonomisk återhämtning och uppstarten av vissa japanska kärnkraftverk, (fallande) gaskontrakt baserade på oljeprisindex och betydande ökningar av tillgången av LNG har skapat ett nedåtgående tryck och medfört en konvergens av grossisternas gaspriser.

Detaljhandelspriser för gas i Europa

Hushållspriserna på gas inom EU har sedan 2008 ökat med nästan 2 % per år. Priserna har i betydande omfattning konvergerat under denna period, men de högsta priserna (SE) är alltjämt nästan fyra gånger högre än de lägsta (RO).

Figur 10:    Komponenter hos genomsnittliga detaljhandelspriser för hushållsgas inom EU

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Figur 11:    Genomsnittliga detaljhandelspriser för hushållsgas år 2015

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Energikomponenten ökade med 0,3 % per år mellan 2008 och 2015 men upplevde även fluktuationer under denna period. Nätverkskomponenten ökade årligen med 2,5 %, vilket i hög grad bidrog till den övergripande prisökningen för hushållen. Komponenten för skatter och avgifter registrerade en höjning av 4,2 % per år till € 15,6 MWh. Ökningen för den sistnämnda komponenten har i stor grad drivits fram av allmänna skatter. (Delkomponenter är inte signifikanta och de behandlas i personalens arbetsdokument).

Gaspriser för stora industriella 14 förbrukare låg 2015 under priserna för 2008. Energikomponenten förblev den överlägset största komponenten och därmed den främsta prisdrivande faktorn. Påverkan från skatter och avgifter är låg och utgör endast 8 % av priset. Priserna för industrigas fastställs mer av internationella råvarupriser än av kraftigt varierande nationella skatter och avgifter. Därför visar priserna för stora industriella förbrukare relativt små skillnader i olika delar av Europa. Sammansättningen av priser för stora industriella förbrukare har hållit sig anmärkningsvärt stabil över tid. Priset för industrigas uppvisar det största genomflödet av grossist- till detaljhandelspris och har konvergerat över nationella marknader med 58 % sedan 2008. Detta indikerar att EU:s gasmarknader är mer integrerade och konkurrenskraftiga än tidigare.

Figur 12:    EU:s genomsnittskomponenter för detaljhandelspriser på gas till storindustrin

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Figur 13:    Genomsnittliga detaljhandelspriser på gas till storindustrin under 2015

Källa: Medlemsstat, datainsamling för kommissionen

Figur 14:    Internationella gaspriser

Källa: Platts, ThomsonReuters

Internationella gaspriser visade en tydlig konvergens år 2014 samt i början av 2015. Kvoten mellan gaspriserna i EU kontra de amerikanska har utvecklats gynnsamt under de två senaste åren. EU:s gaspriser var år 2015 i medeltal två och en halv gånger högre än priserna i USA, medan kvoten för 2012 låg mellan 3 och 5. Detta stimulerades av faktorer som växande globala gastillgångar och europeisk tillgång till LNG, svagare efterfrågan i Europa och Asien samt oljeindexerade gaspriser. De asiatiska LNG-priserna minskade signifikant under 2014 och kom att konvergera med de europeiska priserna i början av 2015.

Tabell 2:    Gaspriser för industrin inom EU jämfört med andra länders gaspriser

Källa: EIA, Platts, Brazilian Ministry of Mining and Energy, Chinese Price Monitoring Centre, Russian Federal State Statistics Service. För USA och Japan har data över grossist- och LNG-importpriser jämförts med västeuropeiska LNG-importpriser.

t.ex. var priserna i EU 3,3 gånger högre än i USA men de har nu sjunkit till 2,5 gånger.

4.Priser för petroleumprodukter i Europa

Priset på råolja har sjunkit sedan mitten av 2014 till följd av svag efterfrågan och robust tillgångsökning. Från ett toppvärde av USD 115/fat i juni 2014 föll Brent till USD 26/fat den 20 januari 2016, den lägsta nivån sedan 2003. Det innebär att priset minskade med 77 % på 19 månader. I juni 2016 hade priserna återhämtat sig till USD 50/fat och har därefter stannat inom intervallet USD 40–50/fat.

Det skarpa prisfallet för olja har spritt sig till detaljhandelsmarknaderna. Dock har effekterna mildrats av eurons värdeminskning och accisavgifterna på oljeprodukter, som utgör en stor andel av konsumentpriset. Detta oaktat sjönk konsumentpriserna för bensin och diesel (inklusive skatter och pålagor) med 24 % respektive 28 % mellan slutet av juni 2014 och mitten av februari 2016, när detaljhandelspriserna planade ut och de genomsnittliga konsumentpriserna för motorbränslen i Europa nådde sin lägsta nivå sedan 2009.

Skatter och avgifter på bensin och fordonsdiesel är höga, men har endast varierat lite över tid. I EU:s energiskattedirektiv 15 stadgas lägsta tillåtna punktskattesatser, men nästan samtliga medlemsstater har valt att sätta högre satser. Accisavgifterna på bensin varierar från € 0,36/liter i Bulgarien (minimiavgiften) till € 0,77/liter i Nederländerna. Genom sin kombination av miljömässiga, ekonomiska och skatterelaterade skäl utgör bensin och diesel en betydelsefull skattebas för medlemsstater. År 2015 utgjorde skatter 63 % av det genomsnittliga detaljhandelspriset för bensin och 57 % av dieselpriset.

Figur 15:    Uppdelning av bensinpriser per medlemsstat (2015)

Källa: Europeiska kommissionen

5.Energikostnader i Europa

Från diskussionen ovan framgår tydligt att grossistpriserna för el, gas och bensin har sjunkit på grund av flera faktorer (t.ex. ökande tillgång och minskande efterfrågan). Resultatet har blivit fallande detaljhandelspriser för petroleumprodukter. Däremot höll sig detaljhandelspriserna för el och gas stabila eller ökade något då stigande nätverkskostnader, skatter och avgifter absorberade fallen i grossistpriserna. Sådana pristrender i förening med vår förbrukning av energi är viktiga för att bedöma inverkan på hushållens och industrins energikostnader.

5.1    Hushållens utgifter för energi

För hushållen har den slutliga förbrukningen av elektricitet, gas och eldningsolja fallit eller stigit endast svagt efter 2008. De höjda detaljhandelspriserna för el och gas medförde dock att EU:s utgifter för hushållsenergi (exklusive transport (bensin), som rapporteras separat) steg från 5,3 % av hushållens utgifter år 2008 till 5,8 % år 2014. Samtidigt bidrog fallande detaljhandelspriser på petroleumprodukter till sänkta utgiftskostnader för transportbränslen, som föll från 4,3 % av hushållens utgifter till 3,9 %.

Figur 16:    Olika konsumentvaror i hushållens förbrukningsutgifter (2014)

Källa: Europeiska kommissionen, nationella statistikinstitut och egen beräkning.

Det genomsnittliga värdet av hushållens energiutgifter (separerade från transporter) döljer stora variationer mellan medlemsstater (mer eller mindre välbärgade, med varmare och kallare klimat) och mellan olika inkomstgrupper i medlemsstaterna. Andelen sträcker sig från 3 % på Malta till 14,5 % i Slovakien. En analys av olika hushållstyper ger vid handen att mindre förmögna hushåll betalar en högre andel av sina inkomster för energi än dem med större tillgångar.

Figur 17: Andel av hushållens utgifter för energi, efter inkomstgrupp (2014)

Källa: Europeiska kommissionen, nationella statistikinstitut och egen beräkning.

I genomsnitt utgörs hushållsutgifternas andel av energi av 8,6 % för hushållen med svagast ekonomi, (att jämföras med 5,7 % år 2004), 6,2 % för medelinkomsttagare och 4,3 % för hushållen med höga inkomster. Detta belyser det faktum att sårbara konsumenter, framför allt under perioder av låg ekonomisk tillväxt, drabbas relativt sett hårdare av prisökningar än hushållen med medelinkomster. Följaktligen krävs sociala insatser som riktas mot de sårbara konsumenterna för att bemöta problemet med energifattigdom.

Av analysen framgår också att hushållen i vissa medlemsstater har reagerat mot stigande energipriser och kostnader genom att reducera sin energiförbrukning (se figur 18). Hushållens energiförbrukning inom EU (exklusive transportkostnader) minskade under perioden med cirka 4 %, trots ökningen i antalet hushåll och deras storlek. Orsaken kan i hög grad hänföras till energibesparingar. I många fall är det ett resultat av förbättrad energieffektivitet i byggnaderna, men i några länder kan begränsningar av köpkraften ha drivit igenom de dramatiska konsumtionsminskningarna.

Figur 18:    Ändringar i energiförbrukningen i några medlemsstater (2004–2013)

Källa: ODYSSEE databas

5.2    Industrins energikostnader

Utvecklingen av energipriset på senare år har inte ökat andelen för energi av de europeiska företagens produktionskostnader, som uppgår till mindre än 2 %. För att minska industrins energikostnader ger emellertid regeringen i de flesta medlemsstaterna subventioner via befrielser och nedsättningar av energiskatter och avgifter (t.ex. avgifter kopplade till förnybar energi eller energieffektivitet, eller nättariffer). Beroende på en verksamhets egenskaper och i vilken medlemsstat den är belägen, kan den komma att gynnas av energipriser som är 50 % lägre än för ett annat företag inom samma sektor.

Bortsett från detta finns ett behov att utvärdera energikostnaderna mer noggrant för vissa industrier där energikostnaderna är större och exponeringen för internationell konkurrens är hög. Detta är energiintensiva industrier med en viss ekonomisk betydelse och handelsexponering (där energikostnaderna uppgår till minst 3 % av de totala produktionskostnaderna och upp till 40 % i genomsnitt eller mer i några fall). Analysen som har genomförts för kommissionen visar, för de 14 utvalda sektorerna, att andelarna för energikostnader och de absoluta energikostnaderna i de flesta fallen sjönk mellan 2008 och 2013. Detta är följden av fallande energipriser, skattebefrielser och skatteminskningar, lägre energiförbrukning i samband med minskade produktionsnivåer, övergång i produktionen till mindre energiintensiva produkter, införande av åtgärder för energieffektivitet och långsammare sänkningar av andra produktionskostnadsfaktorer.

En internationell jämförelse av energikostnader

Den europeiska ekonomin präglas inte generellt av hög energiintensitet. Under flera decennier har EU omstrukturerat sin ekonomi inför föränderliga inhemska och globala marknader och efterfrågan på andra varor samt, i ökande omfattning, även tjänster. Omstrukturering är även ett resultat av ändrad tillgänglighet av resurser, prissignaler och teknisk utveckling. Som nämndes ovan, utsätts dock vissa energiintensiva industrier för internationell konkurrens. Det är därför viktigt att analysera energipriser och kostnadsutvecklingar inom EU i jämförelse med den internationella utvecklingen.

Som rapporterats i tidigare avsnitt, steg de genomsnittliga el- och gaspriserna för EU:s industrier relativt måttfullt mellan 2008 och 2015 medan de steg betydligt snabbare i asiatiska länder (framför allt i Kina, Sydkorea och Japan).

De (begränsade) data som finns tillgängliga för att jämföra industrins energikostnader och energiintensiteten 16 i övriga världen pekar mot att de kinesiska energiintensiva industrierna är betydligt mer energiintensiva än de amerikanska och EU:s industrier 17 . Som kontrast verkar somliga av EU:s industrisektorer vara mer energiintensiva än sina motsvarigheter i USA. Men trots detta tycks, i de flesta fall, energin utgöra en mindre andel av produktionskostnaderna för energiintensiva industrier inom EU än för motsvarande i USA, och andelarna är högre jämfört med Japan. Emellertid har energikostnadernas andel fallit snabbare i USA än i EU sedan 2008. Frånsett de lägre energipriserna i USA är detta även ett tecken på att den amerikanska energiintensiva industrin kan vara på väg att ”hinna ifatt”. Från och med 2008 finns belägg för att förbättringarna avseende energieffektivitet 18 i några europeiska energiintensiva industrier har avtagit eller rent av upphört. Detta kan förklaras av faktorer som ett eventuellt begränsat utrymme för tekniska förbättringar och minskade kapacitetsutnyttjandet, men även otillräcklig tillgång på kapital att investera.

6.Energisubventioner och offentliga intäkter

En konkurrenskraftig och välfungerande energimarknad förväntas tillhandahålla den energi som hushållen och industrin behöver på det mest kostnadseffektiva sättet. Ju tydligare prissignaler och ju större samstämmighet mellan priser och produktionskostnader, desto effektivare blir energiproduktionen och -förbrukningen. I många avseenden fungerar dock inte energimarknaden optimalt. Ett antal marknadsmisslyckanden och lagstiftningsbrister har lett myndigheterna att intervenera på en mängd olika sätt under årens lopp för att styra upp energisektorns utveckling. Reglerande eller finansiella åtgärder som påverkar energiproducenter eller -konsumenter har införts för att uppnå policymål som minskade utsläpp av föroreningar och växthusgaser, förbättrad säkerhet vid energileveranser eller för att minska bördan avseende energikostnader hos fattiga hushåll eller sårbara verksamheter. Sådana åtgärder subventionerar ofta energiproduktionen och -konsumtionen och kan korrigera prissignaler för att avspegla marknadsmisslyckanden. Här ingår konkreta åtgärder som återspeglas i priserna, vilket illustrerades i diskussionen ovan om delkomponenter för energiskatter och avgifter. Emellertid kan vissa faktorer (t.ex. åtgärder avseende energiefterfrågan eller priser som reglerats nedanför kostnadsnivån) också dämpa prissignaler som annars hade styrt energiförbrukning och -produktion, energieffektivitet samt investeringar. Subventioner för fossila bränslen är särskilt problematiska, då de missgynnar ren energi och hämmar övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

År 2014 genomförde kommissionen en omfattande studie om egenskaperna hos energikostnader och subventioner i Europa 19 . Här fastslogs att en stor bredd av interventioner från regeringshåll utgjorde betydande subventioner till energisektorn (exklusive transport), som 2012 uppgick till 113 miljarder euro, varav cirka 17,2 miljarder euro avsåg direkta subventioner till fossila bränslen för el och uppvärmning 20 ; fossila bränslen för transport beräknades separat till 24,7 miljarder euro. Om vi tillämpar bredare internationella (IMF) definitioner, inklusive externa kostnader, stiger subventionerna för fossila bränslen till 300 miljarder euro 21 i både EU och Ryssland, 250 miljarder euro i Indien, drygt 2 050 miljarder euro i Kina och 630 miljarder euro i USA. EU:s målsättning är att ta bort subventioner för fossila bränslen och miljöfarliga ämnen för att göra energimarknaden mer konkurrenskraftig och förbättra prissignalerna för att styra en effektivare resursfördelning i linje med EU:s åtaganden för att motarbeta klimatändringar. Det relativa prisfallet på energi på senare tid bör underlätta för myndigheterna att avskaffa skattebefrielser och andra subventioner på pris- och energiefterfrågan. Det kommer dessutom att bidra till budgetkonsolidering.

En annan vanlig form av intervention på energimarknader utgörs av energibeskattning. Som framgår ovan kan denna användas för att korrigera marknadsmisslyckanden, men myndigheterna eftersträvar ofta även breda, stabila skattebaser för att tillhandahålla stabila statliga intäkter som ska finansiera offentliga utgifter. Energiförbrukningen har sedan länge tillhandahållit en sådan bas. År 2014 uppgick energiskatter 22 som indrivits av EU:s medlemsstater till totalt 263 miljarder euro, vilket motsvarar 1,88 % av EU:s BNP. Punktskatter utgör den största delen av energiskatterna. År 2015 uppgick enbart intäkterna från punktskatter till 227 miljarder euro. En minskad förbrukning av energiprodukter medför normalt en minskning av intäkterna från punktskatter, men medlemsstaterna har ofta höjt punktskattesatsen. Därmed fortsätter energiförbrukningen att utgöra en viktig skattebas för offentliga intäkter och hjälper medlemsstaterna att konsolidera svåra offentliga finanser. Mer generellt kan energibeskattningen ge en positiv inverkan på tillväxten jämfört med beskattningen på arbete och investeringar.

Energipriser ger genom inflation en ytterligare påverkan på bredare makroekonomiska aspekter av EU:s ekonomi. Energi spelar en tydlig roll i hushållens utgifter och industrins kostnader samt en roll via priserna på petroleum, framför allt inom transportsektorn. I denna egenskap utgör energipriserna en betydelsefull faktor som påverkar inflationen. Energipriset nådde en topp 2008 och bidrog även år 2011 med 1 % till EU:s inflation vid tidpunkten, på samma sätt som lägre priser nu ger en deflationseffekt på EU:s ekonomi.

Figur 19:    Energiprisernas påverkan på inflationen inom EU

Källa: Eurostat

Slutsats

Den snabba prisnedgången inom energiråvaror under senare år, i synnerhet avseende olja men även gas, har sitt ursprung i tekniska förändringar samt marknadsutveckling och geopolitisk utveckling. Detta har ritat om energilandskapet på ett dramatiskt sätt. I Europa, som är en stor importör av energi, har det medfört en välkommen temporär lättnad för hushåll och företag med besvärliga ekonomiska förhållanden och gett ekonomin en knuff framåt. Det visar betydelsen av att utveckla globala marknader för energi, särskilt inom en energiimporterande region som EU, och minskar prisskillnaderna jämfört med andra regioner. Detta är särskilt relevant för gas, där den globala utvecklingen av LNG-marknader och nya leveranskällor skapar möjligheter för Europa: det kan bidra till att krympa skillnaden i gaspris jämfört med andra delar av världen som t.ex. USA, och när det gäller utfasning av fossila bränslen förbättras den konkurrensmässiga situationen för gas kontra kol.

Men lägre priser riskerar även att dra uppmärksamheten från de energiutmaningar som möter oss när det gäller försörjningstrygghet, konkurrensförmåga och klimatförändringar. De har inte försvunnit. Uppgifterna och analysen i denna rapport ger dock en mycket mer nyanserad bild och kan hjälpa oss att identifiera de rätta strategierna och policyerna när vi utvecklar energiunionen inom detta föränderliga energilandskap. Låga priser bör inte tas för givna. Uppgifterna i rapporten visar hur tillgång och efterfrågan kan förändras abrupt. Detta blir ännu mer tydligt då nya tillgångar, som skiffergas och oljekällor, snabbt töms ut och kräver kontinuerliga ersättningsinvesteringar för bibehållen produktion.

Medan de flesta verksamheterna på företagen införlivar energikostnader som en liten del av de totala produktionskostnaderna, fortsätter Europas energiintensiva industrier att vara känsliga mot prishöjningar. Baserat på mätningar av energiintensitet pekar tillgängliga belägg på att USA:s energiintensiva industri håller på att komma ikapp avseende energieffektivitet jämfört med EU inom några sektorer. Fler investeringar i energieffektivitet kan bidra till att avhjälpa detta, tillsammans med ett byte till innovativa produkter med högre mervärde. Det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna, varvid det finns betydande skattenedsättningar och skattebefrielser tillgängliga för vissa energiintensiva industrier. Sådana subventioner bör endast beviljas då de är nödvändiga för att stödja den europeiska industrin i händelse av ojämlik internationell konkurrens medan prissnedvridningar minimeras. På ett bredare plan bör medlemsstaterna dra fördel av de nuvarande låga energipriserna för att rensa bort olämpliga subventioner och skattebefrielser som snedvrider prissignaler och fördröjer övergången till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Ett flertal olika faktorer formar energipriserna och kostnadstrenderna i Europa. Ett tydligt konstaterande i denna rapport är skillnaden i elprisutvecklingen mellan grossistpriser och detaljhandelspriser. Medan grossistpriserna under 2016 nådde sina lägsta nivåer på 12 år, har hushållens priser ökat med i genomsnitt 2–3 % årligen 23 . Skälet är bättre marknadsfunktion i förening med marknadsmisslyckanden samt höjda skatter och avgifter.

Fallet i grossistpriserna är kopplat till priser på energiråvaror, minskad efterfrågan och förbättrad marknadsfunktion genom marknadssammankoppling. Beroende på den regionala marknaden finns det också en överkapacitet i elproduktionen, och ny kapacitet kan inte motiveras förrän äldre kapacitet dragits bort från marknaden. Nationella åtgärder som kapacitetsmekanismer och stöd till förnybar energi pressar också ned grossistpriserna, något som minskar intäkterna ytterligare och motverkar de inbyggda balansskapande prissignalerna på marknaden. I ljuset av den stora investering i produktionskapacitet som kommer att krävas på längre sikt för att uppnå EU:s mål i fråga om försörjningstrygghet, konkurrenskraft och utfasning av fossila bränslen, behöver EU en marknadsutformning och energipolitiska ramar som bygger på marknadsmekanismer och möjliggör investering i flexibel elproduktion, med låga koldioxidutsläpp, med efterfrågestyrning, lagring och gränsöverskridande anslutningar.

Minskningarna i grossistpriser tycks fortplanta sig långsamt och endast partiellt till detaljkunderna, men snabbare för industrikunderna. Detta tyder på att konkurrensen på detaljhandelsmarknaderna kan förbättras ytterligare. Dessutom har höjningar av nättariffer, skatter och avgifter i huvudsak balanserat nedgången i partihandelns priser. Sådana höjningar kan vara effekten av stora behov av investeringar i gränsöverskridande anslutningar och smarta elnät, som ger fördelar i fråga om effektivitet, den inre marknaden och energitrygghet. Skatte- och avgiftshöjningar kan införas för att korrigera marknadsmisslyckanden, av generella skatteskäl eller direkt för att finansiera investeringen i elproduktion. (Det är viktigt att kostnaderna för energisystem täcks fullt ut av konsumenterna inom sektorn, och att avgiftsunderskott inte tillåts att ackumuleras.) De bör dock inte minska energiproducenternas motivation att investera. Grossistprissänkningarnas ringa inverkan på detaljhandelspriserna och hushållens och industrins lyhördhet för priserna visar att EU bör fortsätta att driva fram utvecklingen av den interna energimarknaden, i synnerhet genom en funktionell utformning av elmarknaden. Konkurrenskraftiga marknader måste utvecklas inom hela EU, där både konsumenter och producenter kan reagera på prissignaler från grossist- eller detaljhandelssidan på ett flexibelt sätt. Energipriser från i grossistledet som fullt ut täcker investerings- och driftskostnader är nödvändiga om investeringar i energisektorn ska drivas av marknadskrafter.

Inom alla dessa aspekter är kommissionens kommande förslag avseende marknadsutformning, detaljhandelsmarknader, förnybar energi och styrning avgörande för att man ska kunna skapa en innovativ och konkurrenskraftig energisektor som kan leverera prisvärd energi till Europas hushåll och industri och göra det möjligt för den europeiska industrin att konkurrera på ett effektivt sätt inom den globala ekonomin.

(1)

.    COM(2014) 21/2.

(2)

   Detta utmynnade i kommissionens förslag och antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1952 av den 26 oktober 2016 om europeisk statistik om naturgas- och elpriser.

(3)

   Se referenser i åtgärdspunkt 8 i ramstrategin för energiunionen (februari 2015) och den uppdaterade färdplanen för energiunionen (november 2015).

(4)

   Europeiska kommissionens prognossimuleringar från vintern 2015.

(5)

     Platts har viktat det genomsnittliga europeiska priset för elektricitet.

(6)

T.ex. marknadsinflytande från ansvariga, inträdeshinder, administrativt reglerade priser.

(7)

     Genomsnittspriser avser viktade genomsnittspriser för EU-28.

(8)

     1. Förnybar energi och kraftvärme.     
2. Sociala (sårbara konsumenter, sociala avgifter, tariffutjämning mellan ö-regioner, nödleveranser, pensionsfonder, sysselsättningspolitik).     
3. Stöd till kärnkraftssektorn.     
4. Energieffektivitet.     
5. Försörjningstrygghet (strategier för försörjningstrygghet, stöd till inhemsk elproduktion/bränsleproduktion, avgifter för beredskapslager).     
6. Koncessionsavgifter (framför allt för upplåtelse av allmän mark).     
7. NRA och marknad (finansiering av den nationella tillsynsmyndigheten eller marknadsaktören).     
8. Andra avgifter (inklusive FoU, underskott i livräntor och offentliga TV-licenser).     
9. Moms.     
10. Andra skatter (accisavgifter (i några medlemsstater under beteckningen elavgift, skatt på naturgas, energiskatt, slutlig energiförbrukningsskatt, särskild energiskatt, miljöskatt) och skatter vid distribution, överföring samt vid utsläpp av växthusgas).

(9)

     År 2015 producerades 28 % av EU:s elektricitet från förnybara källor.

(10)

     För industrikunder anges de slutliga detaljhandelspriserna exklusive moms, då denna återbetalas.

(11)

     Inom industrin ökade priserna för stora energikonsumenter (70 000–150 000 MWh/år; dvs. Eurostat IF-förbrukningsintervall) med 0,8 %/år, för medelstora konsumenter (2 000–20 000 MWh/år; dvs. ID-intervall) med 2,3 %/år och för små konsumenter (20–500 MWh/år; dvs. IB-intervall) med 3,1 %. Sammanlagda data återspeglar inte alla prisändringar för de individuella företagen.

(12)

     HR, FR, IE, LV, PL, PT och UK.

(13)

     År 2015 uppgick importberoendet av gas till 69 %.

(14)

     Avser industriella förbrukare med en årlig förbrukning av 1 till 4 miljoner GJ (Intervall I5).

(15)

     Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

(16)

Energiintensitet definieras som den energi som används för bruttoförädlingsvärdet. Energiintensitet kan användas som indikator på teknisk energieffektivitet, men den kommer att styras av de ekonomiska faktorer som påverkar utvecklingen av bruttoförädlingsvärdet.

(17)

Tillgängliga data är inte representativa för baskemikalier, stål eller aluminium.

(18)

Använd energi per fysisk produktionsenhet

(19)

http://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/ECOFYS%202014%20Subsidies%20and%20costs%20of%20EU%20energy_11_Nov.pdf

(20)

 Här ingår subventioner för kol på 9,7 mdr euro och för gas på 6,6 mdr euro; subventionerna kom från traditionen med historiska investeringsstöd, investeringsstöd för fossila bränslen, inmatningstariffer, skattebefrielse för bränsle, elproduktion samt avveckling och avfallshantering. (Källa: 2014 års studie om energikostnader och subventioner för transport (subventioner för petroleum), i enlighet med OECD:s inventering 2013.  https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/ECOFYS%202014%20Subsidies%20and%20costs%20of%20EU%20energy_11_Nov.pdf )

(21)

 2015 års uppskattningar ( https://www.imf.org/external/pubs/ft/wp/2015/wp15105.pdf )

(22)

     Energirelaterade miljöskatter enligt definitionen i förordning (EU) nr 691/2011 om europeiska miljöräkenskaper; här inkluderas inte moms på energiprodukter.

(23)

     Industrins elpriser ökade med cirka 2 %; industrins gaspriser var stabila eller avtagande.