EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 14.9.2016

COM(2016) 584 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om halvtidsutvärderingen av tillämpningen av beslut nr 466/2014/EU vad gäller EU-guarantin till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

{SWD(2016) 294 final}
{SWD(2016) 295 final}

1.INLEDNING

Denna rapport läggs fram för Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 19 i beslut 466/2014/EU (nedan kallat beslutet) som antogs den 16 april 2014. I artikel 19 anges följande: Senast den 31 december 2016 ska kommissionen i samarbete med EIB förse Europaparlamentet och rådet med en halvtidsrapport som utvärderar tillämpningen av detta beslut under de första åren och som där så är lämpligt ska åtföljas av ett förslag till ändring av beslutet. Halvtidsrapporten ska baseras på en oberoende extern utvärdering och bidrag från EIB.

Rapporten ska särskilt innehålla

a)en bedömning av tillämpningen av uppdelningspolitiken,

b)en bedömning av EIB:s rapportering och vid behov rekommendationer om hur den kan förbättras,

c)en bedömning av REM, inbegripet resultatindikatorer och -kriterier, och deras bidrag till uppnåendet av målen för detta beslut,

d)en detaljerad redogörelse för de kriterier som beaktas för rekommendationen om ett eventuellt ianspråktagande av hela eller delar av det fakultativa ytterligare beloppet.

Denna rapport bygger på en oberoende extern utvärdering som utförts av en extern konsult och med ett bidrag från EIB. I rapporten beskrivs kommissionens bedömning av resultaten av den externa utvärderingen och sammanfattas de resultat som ligger till grund för ett förslag till ändring av beslutet.

Konsultens rapport finns tillgänglig på:

http://ec.europa.eu/dgs/economy_finance/evaluation/completed/index_en.htm

Tillsammans med denna rapport lägger kommissionen fram följande:

Ett lagstiftningsförslag om en utvärdering av beslutet som speglar ändringarna i förslaget för den återstående mandatperioden.

Ett arbetsdokument om halvtidsutvärderingen.

Ett annat arbetsdokument som utgör den årliga rapporten om EIB:s externa finansieringstransaktioner under 2015.

2.SITUATIONEN VAD GÄLLER MANDATET FÖR UTLÅNING TILL TREDJELÄNDER I SLUTET AV 2015

Genom mandatet för utlåning till tredjeländer backas EU:s dagordning för den yttre politiken upp och visar tillräcklig flexibilitet och reaktionsförmåga när det gäller geopolitiska utmaningar, bland annat vad gäller situationen i Ukraina (krisen i Ukraina), Egypten och Marocko (”den arabiska våren”) samt Jordanien (flyktingkrisen). Mandatet har spelat en roll i den ekonomiska stabiliseringen och därmed den politiska stabiliseringen i de länder som drabbats av en politisk kris 1 .

I slutet av 2015, det vill säga efter 1,5 år av finansieringsverksamhet inom ramen för mandatet 2014–2020 (motsvarande 21 % av tiden för genomförandet), uppgick de sammanlagda lånen inom ramen för mandatet till 6,9 miljarder euro, vilket motsvarar en nyttjandegrad på 26 %. Nyttjandegraden i grannländerna i öst överstiger redan 50 %, följt av Asien, Latinamerika och Sydafrika med 41 procent respektive 36 procent. Det hittills låga nyttjandet i föranslutningsregionen beror på konjunkturmässiga faktorer som redan håller på att försvinna och inte speglar väntade behov. Det låga nyttjandet i Medelhavsområdet beror på att banken under 2014 undertecknade nära 1 miljard euro i transaktioner för att till fullo utnyttja det tidigare mandatet. Det lämnade mycket lite utrymme för transaktioner under 2014 inom ramen för det nuvarande mandatet för utlåning till tredjeländer 2014–2020 och följaktligen minskas drastiskt kapaciteten för mandatet för utlåning till tredjeländer i vissa regioner som uppfyller EU:s prioriteringar och potentiella kommande utmaningar.

Tabell 1. Nyttjande av taken för mandatet för utlåning till tredjeländer 2014–2020 efter 1½ år per den 31/12/2015

    Miljoner euro

I mars 2014 utlovade EU ett ekonomiskt paket till stöd för Ukraina och uppmanade EIB att bidra med investeringar på sammanlagt 3 miljarder euro för perioden 2014–2016. Det bör noteras att vid utgången av 2016 kommer EIB sannolikt att ha uppfyllt sitt löfte att öka utlåningsverksamheten i Ukraina med 3 miljarder euro under tre år.

EIB:s prognoser för nyttjande av mandatet på 27 miljarder euro i de olika regionerna visas i tabell 1. Det är uppenbart att EIB genom att bidra till en sådan stor andel utlåning i Ukraina når upp till taket för grannländerna i öst snabbare än vad som väntades när taken ursprungligen utarbetades. Taket för grannländerna i öst kommer att nås i mitten av 2017 och EIB skulle inte kunna fortsätta sin utlåning i regionen under hela mandatets period för utlåning till tredjeländer. Exempelvis skulle den nuvarande verksamhetsnivån på 1,5 miljarder euro i grannländerna i öst fram till 2020 (särskilt Ukraina) kräva en utvidgning av mandatet för utlåning till tredjeländer på 5,2 miljarder euro ). Med tanke på riskgraderingen för grannländerna i öst finns begränsade möjligheter att i den regionen åberopa utlåning genom EIB:s faciliteter på egen risk.

Tabell 2. Nuvarande mandat för utlåning till tredjeländer 2014–2020 – genomförande och prognoser

Miljoner euro

På grundval av den bedömningen föreslår kommissionen att man vid tidpunkten för halvtidsutvärderingen frigör de fakultativa 3 miljarderna euro med samma regionala takfördelning som tidigare. Det ansågs vidare nödvändigt att öka EIB:s flexibilitet att byta belopp inom ramen för det regionala taket mellan regionerna (från nuvarande 10 % mellan regionerna till 20 %), men bara beträffande behovet av att ta itu med brådskande frågor och krissituationer som kan uppstå under mandatperioden och som betraktas som högprioriterade för unionens utrikespolitik, särskilt Ukraina och regioner relaterade till migrationshantering eller eventuella kommande utmaningar under den återstående delen av mandatperioden 2014–2020 2 . Omfördelningen kunde inte tillämpas på det nya mandatet på 2,3 miljarder euro från den privata sektorn relaterad till migration och beloppet på 1,4 miljarder euro för projekt inom den offentliga sektorn för hantering av migrationskrisen.

3.NUVARANDE POLITISKA SAMMANHANG, INBEGRIPET EIB:S RESILIENSINITIATIV

Tydliga politiska drivkrafter för unionens yttre åtgärder har nyligen bildats och utvecklats för halvtidsutvärderingen av EIB:s mandat för utlåning till tredjeländer, särskilt följande:

Det brådskande arbetet med den externa dimensionen av flyktingkrisen i EU och EIB:s potentiella roll.

Insatserna för målen för hållbar utveckling och utvecklingsfinansiering (handlingsplanen från Addis Abeba som på nytt bekräftar behovet av att gå längre än det offentliga utvecklingsbiståndet för att stödja investeringar).

Klimatagendan, särskilt efter det i Paris antagna COP 21-avtalet.

Arbetet med ekonomisk diplomati för att stödja EU-företagens internationalisering.

3.1 Extern dimension av flyktingkrisen i EU

Nyligen, och i enlighet med Europeiska rådets begäran av den 18 mars 2016, har EIB lagt fram ett initiativ för att mobilisera ytterligare finansiering till stöd för hållbar tillväxt, viktig infrastruktur och social sammanhållning i länderna i det södra grannskapet och i västra Balkan som är drabbade av migrationskrisen. Den 16 juni 2016 diskuterade EIB:s råd, som svar på Europeiska rådets slutsatser av den 18 mars 2016, ett dokument som utgjorde grunden för EIB:s förslag till Europeiska rådet. I sina slutsatser av den 28 juni 2016 konstaterade Europeiska rådet att ”Europeiska investeringsbankens initiativ i länderna i det södra grannskapet och västra Balkan kommer, som ett första steg inom ramen för samarbetet, att bidra till att främja investeringar i partnerländerna och har vårt fulla stöd.”

Till följd av krisen är behoven i regionen det södra grannskapet och västra Balkan många och EIB planerar att delta på två områden som bidrar till ekonomisk resiliens och tryggar en hållbar utveckling:

•När man stärker infrastrukturen och tillhörande tjänster måste man också beakta den plötsliga ökningen av befolkningen genom att göra EIB:s stöd tillgängligt inom den offentliga sektorn (också för kommuner och offentliga organ).

•Öka anställningsmöjligheterna för värd- och flyktingsamhällena för att främja ekonomisk integration och göra det möjligt för flyktingarna att bli självförsörjande. Detta skulle kunna ske genom EIB:s stöd till den privata sektorn (små och medelstora företag, företag och mikrokrediter).

EIB:s förslag (det s.k. resiliensinititiativet) bygger på tre moduler:

­Modul 1: Insatser som är möjliga inom befintliga ramar.

­Modul 2: Förbättra utbudet av produkter som erbjuds i regionerna för att i första hand stödja den offentliga sektorn.

­Modul 3: Förbättra utbudet av produkter som erbjuds i regionerna för att i första hand stödja den privata sektorn.

Modulerna 2 och 3 bör vara helt inriktade på att bistå flykting- och värdsamhällen i de krisdrabbade områdena.

Beträffande mandatets samlade tak föreslår kommissionen, baserat på resultaten av halvtidsutvärderingen och mot bakgrund av EIB:s resiliensinitiativ, följande:

•    Att frigöra de fakultativa 3 miljarderna euro med den regionala takfördelning som föreslås i tabell 3. Kommissionen föreslår att EIB:s stöd till den offentliga sektorn på 1,4 miljarder euro till flyktingar och värdsamhällen (modul 2 i resiliensinitiativet) bör ingå i det aktiverade fakultativa mandatet på 3 miljarder euro.

•    För att skapa ytterligare ett högsta tak för EIB:s mandat avseende den privata sektorn som uppgår till 2,3 miljarder euro (modul 3 enligt EIB:s resiliensinitiativ), samtidigt som det ges en samlad garanti för den privata sektorns verksamhet direkt kopplad till flykting- och värdsamhällen, och täckningen av EU-garantin således utvidgas till att omfatta kommersiella risker.

•    Medge en ökad flexibilitet för EIB att byta belopp inom ramen för anslagen till det regionala taket (från nuvarande 10 % mellan regionerna till 20 %), men bara till regioner med hög prioritet för unionen, särskilt Ukraina och regioner relaterade till migrationshantering eller eventuella kommande utmaningar under den återstående delen av mandatperioden 2014–2020. Den ökade flexibiliteten gäller inte EIB:s nya mandat för den privata sektorn i EIB:s resiliensinitiativ.

Dessa ändringar skulle innebära en total ökning av garantin för mandatet för utlåning till tredjeländer med 5,3 miljarder euro, inklusive ett fakultativt ytterligare belopp på 3 miljarder euro. Inom ramen för det fakultativa beloppet föreslår kommissionen att man behåller andelarna i regionerna Asien, Latinamerika och Sydafrika. Även inom detta belopp föreslår kommissionen att man, enligt EIB:s prognoser, delar upp ökningen på 1,4 miljarder euro inom ramen för resiliensinitiativet mellan föranslutningsstöd (500 miljoner euro bara för länder i västra Balkan) och länder i Medelhavsområdet (900 miljoner euro). Den resterande delen av det fakultativa beloppet kommer att anslås till grannländerna i öst (1 177 miljoner euro), vilket således mer än fördubblar deras andel och gör det möjligt att åtminstone delvis fortsätta med ökade affärsnivåer i regionen, särskilt i Ukraina. Slutligen, och med hänsyn till EIB:s prognoser, delas 2,3 miljarder euro för EIB:s transaktioner i den privata sektorn för flyktingar mellan föranslutningsstöd (440 miljoner euro, också bara länder i västra Balkan) och regioner i Medelhavsområdet (1 860 miljoner euro).

(Se förslaget till regional och underregional distribution i tabell 3.

Tabell 3. Förslag till regional fördelning 

I miljoner euro

3.2 Mål för hållbar utveckling

Sedan 2015 har unionen åtagit sig att bidra till målen för hållbar utveckling. 2016 infördes den officiella lanseringen av  2030-agendan för hållbar utveckling  som antogs av världens ledare i FN:s högkvarter i september 2015. Den nya agendan uppmanar till insatser för att uppnå 17 mål för hållbar utveckling under de kommande 15 åren. Mer specifikt ligger målen och transaktionerna för mandatet för finansieringstransaktioner utanför EU i stort sett i linje med målen för en hållbar utveckling och kommer att bidra direkt till vissa mål, såsom rent vatten och sanitet, kostnadsmässigt överkomlig och ren energi, industri, innovation och infrastruktur, hållbara städer och samhällen, klimatåtgärder, anständigt arbete och ekonomisk tillväxt. Dessutom bidrar mandatet för utlåning till tredjeländer indirekt till att man följer målen för hållbar utveckling, framför allt genom att utveckla infrastrukturer i olika sektorer (jordbruk, utbildning osv.) som förväntas ha en inverkan på följande mål: Ingen fattigdom, ingen svält, god hälsa och välbefinnande, utbildning av god kvalitet, jämställdhet, minskad ojämlikhet, ansvarsfull konsumtion och produktion, livet under vatten, fred, rättvisa, starka institutioner och ett partnerskap för målen. I detta sammanhang bör EIB:s mandat öka sitt bidrag till målen för hållbar utveckling, särskilt med inriktning på hållbar ekonomisk utveckling, som är ett av de tre övergripande målen i mandatet.

3.3 Klimatavtalet från Paris

Genom klimatavtalet från Paris enades länderna om att begränsa den globala uppvärmningen till betydligt mindre än 2°C över förindustriella nivåer och därigenom genomföra snabba minskningar av växthusgasutsläppen med bästa tillgängliga teknik. De åtog sig även att stödja utvecklingsländerna i deras insatser för att anpassa sig till klimatförändringarna.

Inom denna ram är unionen redan i färd med att genomföra sitt mål om att minska utsläppen med minst 40 % senast 2030. EIB:s finansieringstransaktioner som genomförs enligt mandatet är en del i det arbetet. Mandatet bidrar väsentligt till klimatförändringsmålen (ett av dess tre övergripande mål) med en finansieringsvolym motsvarande 40 % av EIB:s totala finansieringstransaktioner, med ett starkt fokus på åtgärder för att minska klimatförändringarna med 92 % av EIB:s verksamhet och 8 % för anpassningen till klimatförändringarna. Mandatet ligger väl i linje med det pågående arbetet i EU och det internationella samfundet mot klimatförändringsmålen (minskning av växthusgasutsläppen).

3.4 Ekonomisk diplomati

De pågående diskussionerna om unionens strategi för internationalisering av EU-företag i syfte att stödja dem som vill göra affärer utomlands, främja gemensamma standarder för företag och samtidigt dra till sig investeringar till unionen. Pågående diskussioner var inriktade på behovet av samordning, harmonisering och effektivisering av unionens insatser på området för politik, aktörer och instrument som redan bidrar till ekonomisk diplomati. För det andra är tillgången till finansiering det främsta hindret för internationalisering av företag inom unionen. EU:s ekonomiska diplomati bör också fokusera på finansieringsvillkor för att undanröja hinder som begränsar tillgången till finansiering för internationalisering av EU-företag. På detta område väntas EIB spela en viktig roll särskilt som EIB:s mandat är inriktat på insatser utanför unionen och främjar EU:s ekonomiska aktörer, inbegripet små och medelstora företag, utomlands.

4.    RESULTATEN AV HALVTIDSUTVÄRDERINGEN

I den externa utvärderingen visades följande:

Mandatet för utlåning till tredjeländer är väl anpassat till EU:s prioriteringar, förutsatt att det finns tillräcklig flexibilitet för att reagera på kriser, tack vare en tillräcklig marginal i de regionala och lokala taken under de första åren av mandatets genomförande, men leder till överutnyttjande av taken i vissa regioner (grannländerna i öst, Asien och Centralasien).

De finansiella transaktionerna följer reglerna för tilldelningspolicyn, fast det är mer tveksamt när det gäller länder med hög kreditvärdighet som omfattas av EU-garantin.

Efter fyra års genomförande är EIB:s ram för resultatmätning (REM) väl anpassat till de operativa målen.

Vidare dras slutsatsen att en marginal för förbättringar var möjlig i EIB:s rapport till EU inom ramen för utarbetandet av kommissionens årsrapport till Europaparlamentet och rådet om EIB:s finansieringstransaktioner som genomförs i enlighet med beslut 466/2014/EU.

Samordningen med andra internationella finansinstitut och EU:s delegationer inom ramen för mekanismen för kombinerat stöd har varit effektiv.

När det gäller mervärdet av EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för mandatet för finansieringstransaktioner utanför EU kunde EIB finansiera projekt som ligger i länder med lägre kreditbetyg. Mervärdet av EIB:s finansiering är särskilt relevant i fråga om ränta och löptid (i synnerhet i sitt stöd till små och medelstora företag) samt i form av icke-ekonomiska fördelar, såsom tekniskt bistånd, främjande av goda standarder och standarder för upphandling.

I rapporten påpekas att bristen på finansiering i lokal valuta utgör en begränsning av mervärdet, vilket gör att låntagaren får ta valutariskerna.

När det gäller klimatförändringar överskred resultaten i slutet av 2015 målet på 25 % av EIB:s totala finansieringstransaktioner, med en volym som motsvarade 40 % av den totala finansieringen.

I rapporten drogs slutsatsen att EU:s synlighet på slutmottagarnivå kan förbättras.

5.    VIKTIGA INSLAG I KOMMISSIONENS FÖRSLAG

På grundval av kommissionens bedömning av resultatet av halvtidsutvärderingen som anges i kapitel 4 och den politiska bakgrunden, däribland EIB:s resiliensinitiativ, som presenteras i kapitel 3, kan de nya inslag som införs i det nya beslutet sammanfattas enligt följande:

Ianspråktagande av det fakultativa ytterligare beloppet på 3 miljarder euro: Det fakultativa mandatet kommer att öka de regionala taken proportionellt, inklusive 1,4 miljarder euro till EIB:s resiliensinitiativ (modul 2) för transaktioner som inbegriper offentliga motparter.

Ett nytt övergripande högnivåmål för att hantera migrationskrisen läggs till.

Ett fakultativt ytterligare belopp på 3 miljarder euro kommer att inkludera ett belopp på 1,4 miljarder euro relaterat till EIB:s resiliensinitiativ (modul 2) för transaktioner som inbegriper offentliga motparter. Beloppet på 1,4 miljarder euro ska fördelas mellan regionerna i föranslutningsländerna och Medelhavsländerna.

En ökning av det samlade taket med 2,3 miljarder euro för EIB:s finansieringstransaktioner inom den privata sektorn (modul 3) är tillämplig på projekt till stöd för flykting- och/eller värdsamhällen. Detta belopp kommer att fördelas i linje med EIB:s prognoser mellan regionerna i föranslutningsländerna och Medelhavsländerna. I detta sammanhang, och för nämnda belopp, har EU-garantins täckning för dessa transaktioner utvidgats till att omfatta alla betalningar som ska göras till EIB, men som banken inte tagit emot (samlad garanti), snarare än bara den garanti för politisk risk som för närvarande anges i beslutet. Den samlade garantin relaterad till det nya mandatet kommer att ersättas. Intäkter ska betalas till garantifonden för åtgärder avseende tredje land. Det maximala taket för EIB:s transaktioner enligt EU-garantin har därför höjts till 32,3 miljarder euro.

När det gäller dess ram för resultatmätning måste EIB utveckla och tillämpa indikatorer för projekt som ger en strategi för att hantera migrationskrisen. Inom ramen för kommissionens årliga rapport till Europaparlamentet och rådet om EIB:s finansieringstransaktioner ingår en bedömning av inverkan av EIB:s finansieringstransaktioner för att hantera migrationskrisen.

Översyn av förteckningen över länder berättigade till finansiering: Ta bort höginkomstländer och länder med hög kreditvärdighet såsom Brunei, Island, Israel, Singapore, Sydkorea och Chile från förteckningen över berättigade länder, liksom Kinas särskilda administrativa regioner (SAR) Hong Kong och Macao.

Införa mer flexibilitet genom att tillåta EIB att öka omfördelningen av medel mellan regioner och underregioner inom ramen för mandatet. Det krävs mer flexibilitet för att hantera kriser och för att bemöta krissituationer som kan uppstå i en eller annan region under mandatperioden. Omfördelningen mellan regionerna har ökat från 10 % till 20 %. Omfördelningen är inte tillämplig för de 2,3 miljarder euro som avsatts för mandatet för den privata sektorn och de 1,4 miljarder euro som är relaterade till projekt inom den offentliga sektorn för att hantera migrationskrisen.

Stärka mandatets klimatförändringsdimension. EIB:s insatser för begränsning av och anpassning till klimatförändringar bör bidra till att öka andelen EIB-lån till stöd för klimatrelaterade investeringar i utvecklingsländer från 25 % till 35 % senast 2020. Under den period som omfattas av beslutet, som speglar mandatets nya prioriteringar, bör den minsta volymen vad gäller dessa insatser fortsätta att utgöra 25 % av EIB:s totala finansieringstransaktioner. Samtidigt bör EIB sträva efter att upprätthålla nuvarande höga prestanda. En hänvisning till Parisavtalet som antogs inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar har införts.

EIB:s stöd till små och medelstora företag inom unionen måste förbättras (internationalisering av EU-företag).

Det understryks att EIB:s mandat direkt bidrar till att uppnå vissa mål för hållbar utveckling.

6.    BUDGETINVERKAN TILL FÖLJD AV HÖJNINGEN AV DET SAMLADE TAKET

Förslaget innebär en höjning av det samlade taket för EIB:s finansieringstransaktioner inom ramen för EU-garantin under hela perioden 2014–2020 genom att ta det fakultativa beloppet på 3 miljarder euro som anges i beslutet i bruk och lägga till ett nytt utlåningsmandat för projekt inom den privata sektorn som uppgår till 2,3 miljarder euro för att hantera flyktingkrisen . Det övergripande taket kommer att uppgå till totalt 32,3 miljarder euro och det ska delas upp i regionala tak och deltak.

De ytterligare budgetbehoven för att finansiera garantifonden som är kopplade till den totala ökningen av mandatets samlade tak (+5,3 miljarder euro) kommer att finansieras genom unionens budgetrubrik ”Avsättningar till garantifonden” i samband med den fleråriga budgetramen. Inverkan på behoven av inbetalningar till garantifonden beräknas efter förväntade mönster för utbetalningar och återbetalningar av garanterade lån som kommer att spridas över nuvarande och kommande fleråriga budgetramar (MFF) som beskrivs i Table 4 .

Tabell 4. Totala utestående lån under perioden 2014–2026 när det gäller EIB, makroekonomiskt stöd och Euratom

I miljoner euro

Minskningen av det utestående beloppet från och med 2021 är kopplad till avsaknaden av prognoser för EIB nästa mandatperiod.

Table 5 visar de ytterligare årliga budgetbehoven till följd av inverkan från höjningen av det samlade taket för mandatet till 32,3 miljarder euro. Därför, under perioden 2018–2020 (enligt den nuvarande fleråriga budgetramen), bör de ytterligare budgetbehoven begränsas till 115 miljoner euro (se Table 5 ).

Tabell 5. Ytterligare finansieringsbehov under taket på 32,3 miljarder euro

I miljoner euro

Vad gäller inverkan av en utvidgning av EU-garantin (samlad säkerhet i form av en garanti) till vissa EIB-projekt i den privata sektorn i samband med migrationskrisen inom gränsen på 2,3 miljarder euro (modul 3), skulle riskprofilen vara mer riskfylld än nuvarande exponering av mandatet för transaktioner med den privata sektorn. Med detta sagt skulle inverkan mildras genom att EIB tar ut riskpremieavgifter av privata låntagare. Riskpremieintäkter från EIB:s finansieringstransaktioner i den privata sektorn i samband med stöd till migrationskrisen skulle återföras till garantifonden och bör utgöra en ny inkomstkälla för fonden som skulle bli föremål för en revision av förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 6 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land. De nya inflödena syftar till att säkerställa att taken för EIB:s finansieringstransaktioner enligt detta beslut bibehålls på en lämplig nivå för den återstående delen av perioden 2014–2020.

(1)

Se sidan 13 i arbetsdokumentet om halvtidsutvärderingen av tillämpningen av EIB:s mandat för utlåning till tredjeländer.

(2)

Se också kapitel 3.

(3)

Beloppen omfattar 1,4 miljarder euro för utlåning från modul 2 i EIB:s resiliensinitiativ.

(4)

EUT L 145/10–14, 10.6.2009.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 14.9.2016

COM(2016) 584 final

BILAGA

Beräkning av ytterligare avsättning medel till garantifonden på grundval av en höjning av det samlade taket på 5,3 miljarder euro

till

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om halvtidsutvärderingen av tillämpningen av beslut nr 466/2014/EU vad gäller EU-garantin till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån och lånegarantier till projekt utanför EU

{SWD(2016) 294 final}
{SWD(2016) 295 final}

BILAGA I

Beräkning av ytterligare avsättning av medel till garantifonden på grundval av en höjning av det samlade taket på 5,3 miljarder euro

Garantifonden för åtgärder avseende tredje land finansieras för närvarande genom EU-budgeten i syfte att upprätthålla nivån på fonden vid sitt målbelopp som fastställs genom förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 till 9 % av EIB:s totala utestående lån, makroekonomiskt stöd och Euratomlån.

När det gäller inverkan av ianspråktagandet av de 3 miljarder eurona och inverkan av resiliensinitiativet på finansieringen av garantifonden, har reglerna om fondens funktionssätt tillämpats i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 480/2009 av den 25 maj 2009 om upprättande av en garantifond för åtgärder avseende tredje land. I enlighet med den förordningen ska avsättningarna för lånen beräknas utifrån de totala utestående garanterade beloppen, enligt följande:

   Det belopp som ska betalas in till garantifonden beräknas vid början av året t 1 som skillnaden mellan fondens målbelopp (9 % av totala utestående garanterade belopp plus upplupen ränta) och värdet på fondens nettotillgångar i slutet av år t 0. Värdet av fondens nettotillgångar i slutet av varje år inbegriper intäkterna från fondens investerade medel och fortsättningen på fallissemangseffekten på grund av Syrien.

   Inom ramen för budgetplaneringen för år t 1 införs de belopp som ska betalas in i budgetförslaget för år t 2 och i den slutliga budgeten.

   Fonden finansieras genom en enda betalningstransaktion i början av året t 2 från budgetrubrik 01.03.06.