EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 6.6.2016

COM(2016) 244 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Genomföra EU:s politiska åtaganden för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition:
andra tvåårsrapporten

{SWD(2016) 155 final}

1. INLEDNING

Detta är den andra rapporten 1 om framsteg mot uppnåendet av målen i EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen, som antogs 2010 2 . Sedan dess har EU gjort ytterligare åtaganden för att förstärka prioriteringarna från 2010. En genomförandeplan 3 togs fram och diskuterades i rådet i april 2013, där Europeiska kommissionen uppmanades att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta samlade EU-omfattande tvååriga resultatrapporter från 2014 och framåt.

Enligt artikel 210.2 i EUF-fördraget 4 samordnas därför denna andra rapport av kommissionen med bidrag från följande medlemsstater: Belgien, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Nederländerna, Spanien, Storbritannien, Tyskland och Österrike. Denna rapport innehåller en redogörelse för hur EU och dess medlemsstater uppfyller de politiska åtagandena för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition från 2013. Rapporten åtföljs av ett arbetsdokument med information om metoder samt detaljerade fallstudier.

2. UTVECKLING AV DEN GLOBALA POLITIKEN OCH EU:s POLITIK

Avsevärda framsteg görs med att förbättra den globala livsmedelstryggheten. Global Hunger Index (GHI) visar att svälten i utvecklingsländerna har minskat med 27 % sedan år 2000. Det totala antalet kroniskt undernärda personer uppgår dock till 795 miljoner. Klimatförändringen, överutnyttjande av naturresurser, sjukdomsrisker, livsmedelsprisernas volatilitet/inflation, förändrade kostmönster och väpnade konflikter utgör fortfarande stora risker för livsmedels- och nutritionstryggheten, kombinerat med samtidiga händelser som skapar och/eller riskerar krisscenarier på nationell, regional och global nivå. Dessutom har de socioekonomiska skillnaderna ökat avsevärt inom länderna, vilket även påverkar livsmedels- och nutritionstryggheten.

Mot denna bakgrund ingicks flera viktiga internationella överenskommelser och åtaganden under 2014–2015 som har upprätthållit de positiva resultaten och den politiska viljan för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, där EU och medlemsstaterna spelade en framträdande roll. En viktig nyhet är att utrotande av svält har blivit det andra målet i Agenda 2030 ”Förändra vår värld”. 5 EU har gett aktivt stöd till kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning, inklusive antagandet av principerna för ansvarsfulla jordbruksinvesteringar 6 .

Under 2015 åtog sig även G7-ledarna att lyfta 500 miljoner människor ur svält och undernäring senast 2030. G20-gruppen antog en långsiktig ram för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition 2014, följt av en handlingsplan 2015 7 . Dessa åtgärder underbyggs av åtgärdsplanen från Addis Abeba 8 , där det politiska åtagandet att bidra till att finansiera en hållbar utveckling genom innovativa källor bekräftades.

I december 2015 ingick parterna till FN:s ramkonvention om klimatförändringar Parisavtalet, där man stakade ut en ny ambitiös kurs för de globala insatserna för att bekämpa klimatförändringen. Parisavtalet har viktiga följder för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Flera evenemang på temat global livsmedelstrygghet genomfördes under Expo Milano 2015, som anordnades av Italien.

Givarna inser vikten av ansvarsfulla investeringar från den privata sektorn i jordbruk, även hållbart fiske och vattenbruk, och att särskilt jordbrukssektorn är en viktig motor för tillväxt för alla samt sysselsättningsskapande i landsbygdsområden.

EU-givarna bekräftar generellt den viktiga roll som kvinnor spelar för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Enligt EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020 9 gör EU och dess medlemsstater ett åtagande att se till att flickors och kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter uppfylls och att de kan delta i ekonomin på ett rättvist och aktivt sätt.

Försörjningsmöjligheter inom jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition är viktiga faktorer som påverkar den politiska stabiliteten och säkerheten, och även migrationen. Den europeiska förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration, med ett anslag på 1,9 miljarder euro, kommer att bidra till att skapa sysselsättningsmöjligheter, främst för ungdomar och kvinnor i landsbygdsområden. 10 Fonden kommer även att bygga upp motståndskraft när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, och därigenom bidra till att hantera de bakomliggande orsakerna till migration.

Kommissionen engagerar sig i kunskapsekonomin och är medveten om att forskning och innovation spelar en viktig roll för en tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Inom ramen för partnerskapet EU–Afrika godkände EU:s och Afrikas stats- och regeringschefer 2014 ett gemensamt finansierat partnerskap mellan EU och Afrika om forskning och innovation 11 , där tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition fastställdes som den främsta prioriteringen.

EU:s politiska ram är alltså fortfarande ytterst relevant. Som denna rapport visar har EU och dess medlemsstater infriat sitt åtagande, och vissa medlemsstater har betydligt ökat sitt stöd 12 .

3. RAPPORTERING OCH FRAMSTEG

Detta avsnitt innehåller en redogörelse för utbetalningarna avseende tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition och framstegen mot resultatkriterierna för de politiska prioriteringarna sedan den första rapporten 2014.

Utbetalningar

Jämfört med den första rapporten ökade EU:s och medlemsstaternas utgifter för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition med 9 %, från 3 365 miljoner euro till 3 659 miljoner euro 13 , vilket motsvarar 8 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet 14 .

EU:s och medlemsstaternas utbetalningar avser ett antal olika stödområden som är kopplade till viktiga prioriteringar på global, regional och nationell nivå i syfte att uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Landsspecifika insatser utgör två tredjedelar av den totala investeringen. År 2014 utbetalades 25 % av stödet på global nivå, 9 % på regional nivå och 66 % på nationell nivå.

Av tabell 1 framgår att Afrika med 45 %, eller 1 663 miljoner euro.fortsatt är den största stödmottagaren för EU:s och medlemsstaternas offentliga utvecklingsbistånd för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Investeringarnas geografiska spridning ser i stort sett likadan ut som 2012.

Tabell 1 Geografisk fördelning av stödutbetalningar under 2012 och 2014 per kontinent

Detta trots att flera medlemsstater har ett allmänt nedåtgående tryck på utbetalningar av offentligt utvecklingsbistånd. De fortsatt stora investeringarna kombinerat med nya politiska åtgärder och program visar EU:s och medlemsstaternas fortsatt starka engagemang för att genomföra EU:s politik för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.

Framsteg mot politiska prioriteringar och resultatkriterier

Tabell 2 Framsteg mot resultatkriterier

Tabell 2 visar utbetalningar och antal finansierade program per politisk prioritering. Den finansiering som anslagits till politisk prioritering 1 (60 % av medlen) har förblivit densamma men antalet program har ökat stort. Antalet program och utbetalningar inom politisk prioritering 6 har ökat betydligt. Generellt visar resultaten på stadiga och fortsatta framsteg för alla kriterier.

Politisk prioritering 1 är det främsta fokusområdet för EU och medlemsstaterna. Den omfattar åtgärder för hållbar intensifiering av jordbruket för småbrukare, förbättring av tillhandahållandet av tjänster, främjande av jordbruksforskning och innovation, möjligheter till sysselsättning utanför jordbruket samt insatser i värdekedjan och i jordbrukets livsmedelsindustri. Europa har förblivit en viktig aktör till stöd för forskning och innovation, som bl.a. gått till den fond som drivs av konsultativa gruppen för internationell jordbruksforskning (CGIAR) (169 miljoner euro) och EU var en stor bilateral givare (69 miljoner euro) till CGIAR-institutioner. Europeiska initiativet för jordbruksforskning för utveckling är en effektiv plattform för samordning av givarna och ger Europa en stark röst i CGIAR-reformen.

Inom politisk prioritering 2 har EU och medlemsstaterna gett aktivt stöd till politiska åtgärder på regional och nationell nivå. På panafrikansk nivå fick CAADP-processen (Comprehensive Africa Agriculture Development Programme) betydande stöd. EU och flera medlemsstater gav dessutom stöd till decentraliseringsprocesser, som är avgörande för omvandlingen av landsbygden, och har också stött genomförandet av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog (VGGT).

EU och medlemsstaterna verkade dessutom fortsatt för konsekvens i EU:s utvecklingspolitik på området tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. I rapporten om konsekvens i EU:s utvecklingspolitik 2015 16 utvärderas hur EU:s och medlemsstaternas initiativ inom jordbruk och fiske har påverkat utvecklingsländerna och de stadiga framsteg som gjorts sedan 2013 sammanfattas.

Inom politisk prioritering 3 fortsatte stödet till regionala program för handelsåtgärder och sanitära och fytosanitära åtgärder samt regionalt samarbete för tryggad livsmedelsförsörjning och fiskeriförvaltning, med en liten ökning av finansieringen och nästan dubbelt så många program.

Inom politisk prioritering 4 minskade utbetalningarna från 209 miljoner till 133 miljoner euro. Dock genomförs 102 program för socialt skydd, åtta fler jämfört med den förra rapporten, i 40 länder.

Inom politisk prioritering 5 är EU och medlemsstaterna mycket aktiva, med 341 program i 64 länder. Framstegen inom denna prioritering redovisas i avsnitt 5.

Inom politisk prioritering 6 koncentrerades insatserna på program för att främja motståndskraft som genomfördes i Sahel och Afrikas horn, med målet att underlätta ländernas och de regionala organisationernas arbete för att öka motståndskraften. I Västafrika engagerar sig EU och medlemsstaterna starkt för att hantera de bakomliggande orsakerna till livsmedelskriser genom sitt arbete med initiativet Global Alliance for Resilience (AGIR) och Club du Sahel. Vid sitt 42:a möte godkände Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning dessutom en ”åtgärdsram för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition vid utdragna kriser 17 ”.

Samordning, komplementaritet och samstämmighet (”3Cs”)

Med tanke på att 45 länder får stöd av fler än fem givare spelar samordning även fortsatt en viktig roll för att se till att EU och medlemsstaternas stöd är ändamålsenligt på nationell nivå. Antalet rapporterade projekt har dessutom ökat betydligt, från 2 503 år 2012 till 3 343 under 2014. Totalt får 109 länder stöd. Trettiofem länder får nästan 80 % av medlen.

EU och medlemsstaterna verkar för att länderna själva leder utvecklingen och anpassar sina strategier och investeringar till partnerländernas. Medlemsstaterna och EU är aktivt involverade i samordning av sektorn samt dialoger. Det finns många exempel på hur EU och medlemsstaterna medfinansierar program och arbetar gemensamt med analys, övervakning och utvärdering. På panafrikansk nivå deltar EU och medlemsstaterna i CAADP-utvecklingspartnernas arbetsgrupp, där Tyskland tar över ordförandeskapet från kommissionen 2016.

Den gemensamma programplaneringen har utökats sedan 2014, och 14 länder har en ny gemensam strategi. Etiopien är ett ledande exempel på gemensam kontextanalys och programplanering, där EU och medlemsstaterna tillsammans når viktiga resultat.

4. RESULTATRAPPORTERING

En av rådets viktiga iakttagelser i samband med den första tvåårsrapporten 18 var betydelsen av att utforma och harmonisera åtgärder för att spåra framstegen med åtagandena för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.

Förenade kungariket, Nederländerna, Frankrike och kommissionen 19 har kunnat lämna sammanställda uppgifter från alla sina program (tabell 4). Däremot används olika metoder, vilket gör det svårt att jämföra och sammanställa resultaten.

Det finns också många exempel på resultat som rapporteras för specifika program och insatser. Tre av dessa exempel presenteras i tabell 5.

Tabellerna visar dessutom vilken typ av mätningar som kan användas för att förbättra resultatrapporteringen.

Tabell 4: Gemensam resultatrapportering

Tabell 5: Resultatrapportering – exempel på insatser

EU och medlemsstaterna är väl medvetna om att resultatrapporteringen måste förbättras och arbetar för att stärka kapaciteten och systemen för att ta fram uppgifter om resultat inom programmen och med partnerinstitutioner. Samtliga givare har dock haft problem med att sammanställa uppgifter om resultaten, eftersom insatserna är olika sinsemellan och dessutom komplexa. Det krävs närmare samarbete mellan EU och medlemsstaterna för att ta fram en stabil och realistisk rapporteringsram.

5. TEMATISKT FOKUS

På rådets uppmaning gör kommissionen en fördjupad granskning av två teman i denna rapport – förbättrad nutrition och integrerande livsmedelskedjor och system.

Förbättrad nutrition

Att säkra ökad produktion av och tillgång till livsmedel är inte tillräckligt, utan måste kombineras med åtgärder för att säkra tillgång till och konsumtion av säkra och näringsrika livsmedel till överkomliga priser. Undernäring är den främsta dödsorsaken för över 3,1 miljoner barn varje år. Över 159 miljoner barn rapporterades ha hämmad utveckling 2015.

Evenemanget Nutrition for Growth 2013 under det brittiska ordförandeskapet för G8-gruppen satte fokus på nutritionsfrågorna och ledde till åtaganden om ökade investeringar. Vikten av nutrition lyftes fram i Romförklaringen om nutrition, som överenskoms under den andra internationella konferensen om nutrition 2014, och av G20-ramen för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition 2014. Utrotande av svält blev därefter det andra av FN:s mål för hållbar utveckling, med målet att utrota alla former av undernäring senast 2030.

Medlemsstaterna och EU har gått i spetsen för insatserna för att främja och finansiera den globala agendan för förbättrad nutrition. EU åtog sig att hjälpa partnerländerna att minska problemet med hämmad utveckling hos sju miljoner barn senast 2025, och anslog 3,5 miljarder euro under perioden 2014–2020 för att nå detta ambitiösa mål. Den brittiska regeringen har gjort ett åtagande om att till 2020 förbättra nutritionen för 50 miljoner människor som annars skulle svälta, och att tillsammans med samtliga parter till Nutrition for Growth förebygga hämmad utveckling hos 20 miljoner barn till 2020.

Under 2014 förklarade den tyska regeringen tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition som topprioriteringar och lanserade det speciella initiativet ”One World – No Hunger”. Nederländerna har gjort utplånandet av svält och undernäring till den första av tre prioriteringar rörande sin politik för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition 20 och har intensifierat sitt arbete som rör nutrition. Irland lyfte fram nutrition för mödrar och barn som en prioritering i rapporten från arbetsgruppen om svält 2008, och fortsätter att infria åtagandena från 2013 om att fördubbla Irish Aids investeringar i nutrition till 2020.

EU och medlemsstaterna tillämpar en sektorsöverskridande strategi för att hantera problemen med undernäring. Det handlar bland annat om att säkerställa ett ökat bidrag från jordbruket till förbättrad nutrition.

Medlemsstaterna gör goda framsteg med att stödja nutritionsprogram i partnerländerna. Spanien och Belgien stöder nutritionsprogram i Mali. Nederländerna, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Irland och EU stöder aktivt SUN-rörelsen (Scaling Up Nutrition), och uppmärksammar allmänheten på sina investeringar i nutrition via SUN-rörelsen och den globala nutritionsrapporten.

Kommissionen har tagit fram en kraftfull politikram 21 och en handlingsplan för nutrition 22 som ett led i sitt åtagande från år 2012 om att få bukt med problemet med hämmad utveckling hos barn och utfästelsen år 2013 om förbättrad nutrition. Sedan planen lanserades har 40 EU-delegationer förklarat nutrition som ett mål i deras stöd till partnerländerna inom en rad prioriterade områden, särskilt jordbruk/landsbygdsutveckling och hälsa.

EU och medlemsstaterna inser att det ökande problemet med fetma, även i utvecklingsländer, skapar en allt större börda för de berörda länderna.

Integrerande livsmedelskedjor och system

EU och medlemsstaterna bekräftar att otrygg livsmedelsförsörjning och nutrition främst orsakas av fattigdom, och förbättrad tillgång till livsmedel genom ökade inkomster är därför en politisk prioritering. Såsom t.ex. konstaterats av Storbritannien är ekonomisk tillväxt för alla en viktig del för att lösa problemet med svält, särskilt inom jordbrukssektorn. Detta nämns även i Afrikanska unionens Malabo-förklaring, där tillväxt och omvandling inom jordbruket bekräftas som avgörande faktorer för att uppnå tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition och välmående jordbruksområden.

Tyskland arbetar med livsmedelskedjor och system på ett heltäckande sätt, som ingår i fyra av de sex prioriteringarna i landets särskilda initiativ ”One World – No Hunger”. Frankrike har fastställt hög sysselsättning och hållbara värdekedjor inom jordbruket som prioriterade områden för insatserna i Afrika söder om Sahara. För Nederländerna är främjandet av hållbar tillväxt för alla inom jordbrukssektorn den andra prioriteringen i landets politik för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Irland har fastställt bättre fungerande klimattåliga livsmedelssystem och livsmedelsmarknader som en av tio högnivåprioriteringar, och flera medlemsstater stöder utvecklingen av partnerskap mellan livsmedelssektorerna i sina hemländer och Afrika. Under 2015 lanserade EU även jordbruksfinansieringsinitiativet för att komma till rätta med bristen på finansieringssystem som är anpassade till jordbrukare och jordbrukslivsmedelsföretag.

Med sina 1 822 program inom politisk prioritering 1 gör EU och medlemsstaterna i egenskap av givare stora insatser i arbetet med livsmedelsproduktionens värdekedja.

6. ALLMÄNNA IAKTTAGELSER OCH REKOMMENDATIONER

Denna rapport visar att EU:s utvecklingssamarbete bidrar på ett viktigt sätt till tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i världen genom sina investeringar på 3,7 miljarder euro. EU och medlemsstaterna har spelat en central roll genom att påverka viktiga globala överenskommelser och åtaganden och har utmärkta förutsättningar för att stödja genomförandet via sina livsmedels- och nutritionsprogram. Rapporten visar att insatserna är väl samordnade med EU:s politiska ram. EU och dess medlemsstater har dessutom förnyat sina politiska åtaganden avseende tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, och har i flera fall förbättrat både fokus och finansiering.

Rekommendationer för det fortsatta arbetet

1.Se till att tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition förblir en av de främsta prioriteringarna i den globala och nationella politiska dagordningen för att stödja genomförandet av målen för hållbar utveckling. Tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition är en långsiktig fråga som kräver kontinuerlig politisk uppmärksamhet och investeringar. Politiken och programplaneringen måste bygga på livsmedelssystem och ta hänsyn till kopplingarna mellan nutrition, hälsa, sysselsättningsskapande, tillväxt, hållbar produktion och socialt skydd. Insatser för att förändra kvinnors roll och bygga upp motståndskraften hos utsatta samhällen är frågor som kräver fortsatt uppmärksamhet. EU och medlemsstaterna behöver arbeta proaktivt med det civila samhällets organisationer, den privata sektorn och andra partner för att bibehålla fokus på/främja ekonomiska och utvecklingsrelaterade frågor för att skapa kontinuerliga investeringar och varaktiga resultat.

2.Stärka en gemensam sektorsövergripande strategi för att hantera undernäring. EU och medlemsstaterna måste öka samordningen i den politiska dialogen med partnerregeringar för att göra nutritionsinsatserna mer effektiva och förbättra genomförandet. Detta kräver en bättre arbetsfördelning mellan de olika sektorerna.

3.Gemensamma insatser för att hjälpa partnerländerna att hantera effekterna av klimatförändringen och genomföra de bästa alternativen för att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruk och landsbygdsområden. EU och medlemsstaterna kommer att hjälpa partnerländerna att utforma, finansiera och genomföra åtgärdsplaner för att bygga upp motståndskraft och trygga livsmedelsförsörjning och nutrition enligt sina nationellt beslutade bidrag vid 21:a partskonferensen (COP21) för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC). Särskild tonvikt kommer att läggas vid program som ger flera fördelar för småskaliga familjejordbruk när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition samt anpassning till och begränsning av klimatförändringen.

4.Lyfta fram omvandling av landsbygden som en viktig process för sysselsättningsskapande, ökade inkomster och tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition på lång sikt. EU och medlemsstaterna inser vikten av ekonomisk tillväxt och skapande av anständiga arbetstillfällen, särskilt för ungdomar och kvinnor i landsbygdsområden. Dessa frågor har en nära koppling till insatserna för att motverka ekonomisk ojämlikhet och migration, som är bidragande orsaker till otrygg livsmedelsförsörjning och instabilitet. Man behöver göra mer för att skapa förutsättningar för ekonomiska investeringar och utveckling i landsbygdsområden, t.ex. genom decentralisering, territoriella strategier, politiska åtgärder och förbättrad infrastruktur.

5.Förbättrade system för att främja ett ansvarsfullt deltagande från den privata sektorns sida och lära av integrerande affärsmodeller. EU och medlemsstaterna arbetar allt oftare i partnerskap med den privata sektorn för att få till stånd genomgripande förändringar för småskaliga familjejordbruk. Innovativa och integrerande finansieringstjänster behövs för att lokala aktörer ska kunna genomföra hållbara investeringar. Det behöver göras mycket mer för att skapa effektiva offentlig-privata partnerskap med styrningssystem där producentorganisationer och det civila samhällets organisationer har en röst, tillämpa principerna för hållbara jordbruksinvesteringar och genomföra de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog (VGGT). Det finns även ett behov av ökat lärande och utbyte är det gäller effektiva strategier för integrerande företagsmodeller, så att småskaliga familjejordbruk kan dra nytta av nationella, regionala och globala värdekedjor.

6.Säkerställa fortsatta investeringar i forskning och innovation och öka investeringarnas effekt. En fortsatt prioritering för EU och medlemsstaterna är effektiva globala, regionala och särskilt nationella forsknings- och innovationssystem och investeringar för att förbättra dem. Här krävs europeisk sakkunskap och forskningsresurser och stärkta partnerskap mellan forskningsinstitut i Europa och i syd, bland annat genom det gemensamt finansierade forskningspartnerskapet mellan EU och Afrika. Det krävs även en förbättrad förståelse av trender och risker i fråga om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition samt eventuella åtgärder för att bemöta dessa trender.

7.Förbättrad resultatrapportering. Nu när de nya åtagandena för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition finns på plats måste man inrikta sig på effektivt genomförande och resultat i praktiken. Detta kräver i sin tur avsevärda förbättringar av insamlingen och övervakningen av uppgifter samt förbättrade konsekvensbedömningar på alla nivåer. Rapporteringen är onekligen både komplicerad och svår. Kommissionen kommer därför att samordna arbetet med medlemsstaterna i syfte att ta fram gemensamma indikatorer och metoder för att förenkla sammanställningen av resultaten på EU-nivå.

8.Förbättrad gemensam programplanering. Med tanke på att det stöd som ska fördelas kommer från 109 länder och behovet av en sektorsöverskridande strategi för livsmedelssystemen är gemensam programplanering en viktig prioritering, både för EU och medlemsstaterna och för ett konsekvent tillvägagångssätt inom själva länderna. Under nästa rapporteringsperiod bör förbättrade gemensamma programplaneringsinitiativ genomföras i minst tre länder.

(1)

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Genomföra EU:s politiska åtaganden för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition: första tvåårsrapporten (COM(2014) 712).

(2)

Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen (COM(2010) 127 final).

(3)

Boosting food and nutrition security through EU action: implementing our commitments (SWD (2013) 104 final). 

(4)

 Artikel 210.2 i EUF-fördraget har följande lydelse: Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja den samordning som avses i punkt 1.

(5)

 Agenda 2030 för hållbar utveckling (”Förändra vår värld”), Förenta nationerna.

(6)

Kompletteras av riktlinjer från FAO–OECD för ansvarsfulla produktionskedjor inom jordbrukssektorn, som offentliggjordes i mars 2016

(7)

 G20-gruppens utvecklingsarbetsgrupp för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition: Genomförandeplan för G20-gruppens ram för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition

(8)

 Handlingsplanen från den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Addis Abeba (Addis Abeba-handlingsplanen).

(9)

 Gender Equality and Women's Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations 2016–2020 (SWD(2015)182) och rådets slutsatser om EU:s handlingsplan för jämställdhet 2016–2020 av den 26 oktober 2015.

(10)

Kommissionens beslut om inrättandet av Europeiska unionens förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (C(2015) 7293).

(11)

  http://ec.europa.eu/research/iscp/index.cfm?pg=africa

(12)

Till exempel Tyskland med sitt speciella initiativ ”One World – No Hunger”.

(13)

Spanien började rapportera detta år och står för 20 % av ökningen.

(14)

Uppgifter från OECD:s biståndskommitté (DAC) som offentliggjordes i december 2014 har använts för denna andra rapport. DAC-koderna är bredare än koderna för jordbruk och livsmedelstrygghet. Katastrofbistånd och humanitärt bistånd avseende livsmedelstrygghet ingår inte i bedömningen.

(15)

”Övriga” omfattar program i Mellanöstern, Stilla havet eller fler än en region eller kontinent.

(16)

Policy Coherence for Development – 2015 EU Report (SWD (2015) 159).

(17)

 http://www.fao.org/fileadmin/templates/cfs/Docs1415/FFA/CFS_FFA_Final_Draft_Ver2_EN.pdf

(18)

 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Genomföra EU:s politiska åtaganden för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition: första tvåårsrapporten (COM(2014) 712), och rådets slutsatser av den 26 maj. 

(19)

 Kommissionens resultatsammanställning bygger på EU:s internationella resultatram för samarbete och utveckling (SWD(2015)80 final).

(20)

 Politisk deklaration: Nederländernas bidrag till den globala livsmedelstryggheten, 18 december 2014.

(21)

 Enhancing Maternal and Child Nutrition in External Assistance: an EU Policy Framework (SWD(2013) 72).

(22)

 Action Plan on Nutrition (SWD (2014) 234).