EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 11.4.2016

COM(2016) 199 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Resultattavlan för rättskipningen i EU 2016

1.INLEDNING

Effektiva rättssystem spelar en avgörande roll för att upprätthålla rättsstatsprincipen och unionens grundläggande värden. De är också en förutsättning för ett investerings- och företagsvänligt klimat. Därför är effektivare nationella rättssystem en av prioriteringarna för den europeiska planeringsterminen – EU:s årliga cykel för samordningen av den ekonomiska politiken. Resultattavlan för rättskipningen i EU hjälper medlemsstaterna att uppfylla denna prioritering.

Den fjärde upplagan av resultattavlan utvecklar ytterligare en samlad överblick över hur de nationella rättssystemen fungerar: fler medlemsstater har samlat in uppgifter; nya kvalitetsindikatorer har tagits fram, till exempel om standarder, utbildning, undersökningar och rättshjälp; indikatorerna om oberoende har utvecklats, bland annat med hjälp av nya Eurobarometerundersökningar och det ges en djupare inblick i vissa områden som elektronisk kommunikation.

2.BAKGRUND: ARBETET FÖR ATT FÖRBÄTTRA RÄTTSSYSTEMEN FORTSÄTTER

Den här versionen av resultattavlan offentliggörs när ett antal medlemsstater är i färd med att vidta åtgärder för att förbättra sina rättssystem. Diagrammet nedan visar att under 2015 genomförde nästan alla medlemsstater förändringar, eller meddelade planerade förändringar, i sina rättssystem.

Diagram 1: Lagstiftnings- och regleringsarbete avseende rättssystemen under 2015 (antagna åtgärder/anmälda initiativ per medlemsstat) (källa: Europeiska kommissionen 4 )

Diagram 1 ger en översikt över vem som gör vad, utan någon kvalitativ utvärdering. Diagrammet lyfter fram att många medlemsstater är verksamma inom samma områden och skulle därför kunna lära av varandra. Det visar också dynamiken hos de rättsliga reformerna i hela EU eftersom ett antal medlemsstater har anmält ytterligare initiativ utöver de åtgärder som antagits under 2015.

De olika initiativens inriktning, omfattning och status varierar mellan medlemsstaterna. Ett stort antal medlemsstater genomförde eller meddelade planerade ändringar av sin processrättslagstiftning. Deras insatser fortsatte att fokusera på informations- och kommunikationsteknik (IKT) men medlemsstaterna vidtog även åtgärder avseende juristkåren, metoder för alternativ tvistlösning, rättshjälp, domstolsförvaltning, domstolsavgifter, domarnas ställning, reformering av rättsväsendet, domstolars specialisering och tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet.

Dessa insatser är ett led i de strukturreformer som främjas inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Den årliga tillväxtöversikten för 2016 underströk att ”förbättrad kvalitet, ökat oberoende och större effektivitet i medlemsstaternas rättssystem är en förutsättning för ett investerings- och företagsvänligt klimat. […] Man måste säkerställa snabba förfaranden, ta itu med domstolarnas eftersläpning, ge bättre garantier för rättsväsendets oberoende och förbättra kvaliteten på rättsväsendet, bland annat genom bättre utnyttjande av IKT i domstolar och användning av kvalitetsstandarder.” 5  Av samma orsak måste man på nationell nivå förbättra rättssystemen som ett komplement till investeringsplanen för Europa 6 .

Slutsatserna av resultattavlan för 2015, samt en landsspecifik bedömning av var och en av de berörda medlemsstaterna, togs med i den europeiska planeringsterminen. Den europeiska planeringsterminen för 2015 visar att vissa medlemsstater fortfarande står inför särskilda utmaningar. 7 I synnerhet riktade rådet på förslag från kommissionen landsspecifika rekommendationer till vissa medlemsstater avseende hur de skulle kunna effektivisera rättssystemen. 8 Reformerna av rättsväsendet i de övriga medlemsstater som står inför utmaningar övervakas noggrant genom de landsrapporter som offentliggörs under den europeiska planeringsterminen 9 och i de medlemsstater som genomför ett ekonomiskt anpassningsprogram. 10 Mot bakgrund av den tredje pelaren i investeringsplanen för Europa har rättsväsendet i nio medlemsstater identifierats som en utmaning avseende investeringar. 11

Mellan 2014 och 2020 kommer EU att bidra med upp till 4,2 miljarder euro via de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) för att stödja reformer av rättssystemen. 12 Fjorton medlemsstater 13 identifierade rättsväsendet som ett område som ska få stöd från ESI-fonderna i programplaneringsdokumenten. Kommissionen betonar vikten av ett resultatinriktat tillvägagångssätt när fondanslagen fördelas: detta tillvägagångssätt krävs också enligt förordningen om ESI-fonderna. Kommissionen diskuterar med medlemsstaterna hur man på bästa sätt kan bedöma och utvärdera ESI-fondernas effekter på de berörda rättssystemen.

De ekonomiska konsekvenserna av rättssystem som fungerar fullt ut berättigar detta arbete. Effektiva rättssystem spelar en central roll när det gäller att skapa förtroende under konjunkturcykeln. Om rättssystemen garanterar att rättigheter säkerställs är borgenärer mer benägna att låna ut pengar och företag avskräcks från ett opportunistiskt beteende, samtidigt som transaktionskostnaderna minskar och innovativa företag som ofta är beroende av immateriella tillgångar (t.ex. immateriella rättigheter) är mer benägna att investera. Betydelsen för små och medelstora företag av att de nationella rättssystemen är effektiva har lyfts fram i en undersökning från 2015 14 av nästan 9 000 europeiska små och medelstora företag kring innovationer och immateriella rättigheter. Undersökningen avslöjade i synnerhet att alltför kostsamma och långdragna rättsliga förfaranden var bland de huvudsakliga hindren för att inleda ett överträdelseförfarande i domstol avseende immateriella rättigheter. De nationella rättssystemens positiva effekter på ekonomin betonas i litteratur och forskning 15 , bland annat från Internationella valutafonden (IMF) 16 , Europeiska centralbanken 17 , OECD 18 , Världsekonomiskt forum 19 och Världsbanken.  20  

Relevansen av medlemsstaternas arbete för att förbättra rättssystemens effektivitet stöds också av att domstolarna genomgående har haft en hög arbetsbörda under årens lopp, även om situationen varierar mellan medlemsstaterna, vilket framgår av diagrammen nedan.

Diagram 2: Antal inkommande civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål* (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen 21 )

* I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden som inte är föremål för tvist), övriga registerärenden, övriga mål som inte är föremål för tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål. Italien: en annan klassificering av civilrättsliga mål infördes år 2013 och en jämförelse mellan olika år kan leda till felaktiga slutsatser. Danmark: ett förbättrat företagsklimat uppges vara anledningen till att domstolar på alla nivåer mottagit färre ärenden.

Diagram 3: Antal inkommande civilrättsliga mål och handelsmål som är föremål för tvist* (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

* Civilrättsliga mål och handelsmål som är föremål för tvist rör tvister mellan parter, exempelvis avtalstvister, i enlighet med Cepejs metod. Till civilrättsliga mål som inte är föremål för tvist hör obestridda förfaranden, t.ex. betalningsförelägganden som inte bestrids. Handelsmål handläggs av särskilda handelsdomstolar i vissa länder och av vanliga tvistemålsdomstolar i andra länder. Spanien: införandet av domstolsavgifter för fysiska personer fram till mars 2014 och att betalningsförelägganden inte tagits med uppges vara anledningen till variationerna. Grekland: metodändringar som införts 2014. Italien: en annan klassificering av civilrättsliga mål infördes år 2013, och en jämförelse mellan olika år kan leda till felaktiga slutsatser.

3.VIKTIGA SLUTSATSER i resultattavlan för rättskipningen i EU 2016

Effektivitet, kvalitet och oberoende är de viktigaste parametrarna för ett effektivt rättssystem och resultattavlan innehåller indikatorer för alla tre.

3.1 Rättssystemens effektivitet

Indikatorer för förfarandenas effektivitet är handläggningstid (målgenomströmning), avslutandegrad och antalet pågående mål.

3.1.1. Handläggningstid

Handläggningstiden är den uppskattade tid (antal dagar) som behövs för att pröva ett mål i domstol, eller närmare bestämt den tid som domstolen behöver för att nå ett avgörande i första instans. Indikatorn för ”målgenomströmning” är antalet ännu ej avgjorda mål dividerat med antalet avgjorda mål vid årets utgång multiplicerat med 365 dagar 22 . Alla diagram 23 rör förfaranden i första instans och i förekommande fall jämförs uppgifter för 2010, 2012, 2013 och 2014 24 .

* I enlighet med Cepejs metod omfattar denna kategori alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden som inte är föremål för tvist), övriga registerärenden, övriga mål som inte är föremål för tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål. Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater rapporterade om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Ungern, Rumänien, Slovenien och Finland). I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga. Portugal: inga uppgifter finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 5: Tidsåtgång för att avgöra civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål* 
(första instans/i dagar) (källa: Cepej-undersökningen)

* Civilrättsliga mål (och handelsrättsliga mål) rör tvister mellan parter, exempelvis avtalstvister, i enlighet med Cepejs metod. Till civilrättsliga ärenden som inte är föremål för tvist hör obestridda förfaranden, t.ex. betalningsförelägganden som inte bestrids. Handelsmål handläggs av särskilda handelsdomstolar i vissa länder och av vanliga tvistemålsdomstolar i andra länder. Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Grekland, Spanien, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Luxemburg, Ungern, Rumänien, Slovenien och Finland) eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga. Före 2014 rapporterade Nederländerna en uppmätt målgenomströmning som inte beräknades av Cepej. Portugal: inga uppgifter för 2014 finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 6: Tidsåtgång för att avgöra förvaltningsmål * (första instans/i dagar) (källa: Cepej-undersökningen) 

* Förvaltningsmål rör tvister mellan medborgare och lokala, regionala eller nationella myndigheter, i enlighet med Cepejs metoder. Förvaltningsmål handläggs av särskilda förvaltningsdomstolar i vissa länder och av vanliga tvistemålsdomstolar i andra länder. Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om förändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Ungern och Finland), en omorganisering av det administrativa domstolssystemet (Kroatien 2012), eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga. Cypern: ökningen av mål som rör borgensbeslut och den gemensamma lösningen av dem uppges vara en anledning till variationerna. Malta: en ökning av antalet domare uppges vara anledningen till variationerna.

3.1.2 Avslutandegrad

Avslutandegraden är förhållandet mellan antalet avgjorda mål i förhållande till nyinkomna mål. Den mäter om en domstol klarar av att handlägga mål i den takt som nya mål kommer in. När avslutandegraden är omkring 100 % eller högre innebär detta att domstolssystemet har kapacitet att avgöra minst lika många mål som antalet inkommande mål. När avslutandegraden ligger under 100 % avgör domstolarna färre mål än antalet inkommande mål.

Diagram 7: Avslutandegrad för civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål* (första instans/i procent – värden högre än 100 % visar att domstolarna har kunnat avgöra fler mål än antalet inkommande mål, medan värden under 100 % visar motsatsen) (källa: Cepej-undersökningen) 

*Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater rapporterade om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Italien, Cypern, Lettland, Ungern, Slovenien och Finland). Förändringar i antalet inkommande mål uppges förklara variationerna i Litauen och Slovakien. Lettland: externa och interna faktorer som t.ex. nya insolvensförfaranden uppges ha påverkat variationerna. Portugal: inga uppgifter finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 8: Avslutandegrad för civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål* (första instans/i procent) (källa: Cepej-undersökningen)

* Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Grekland, Italien, Cypern, Lettland, Ungern, Slovenien och Finland) eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). Nederländerna: före 2014 lämnade Nederländerna en uppmätt målgenomströmning som inte beräknades av Cepej. Luxemburg: införandet av nya statistiska metoder uppges förklara variationerna. Irland: historiska metoder vid registreringen av pågående civilrättsliga mål uppges förklara de låga resultaten. Portugal: inga uppgifter för 2014 finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 9: Avslutandegrad för förvaltningsmål* (första instans/i procent) (källa: Cepej-undersökningen)

*Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om förändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Ungern och Finland), en omorganisering av systemet för förvaltningsdomstolar (Kroatien 2012), eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). Litauen: förändringar i antalet inkommande mål uppges förklara variationerna. Malta: en ökning av antalet domare uppges vara en anledning till variationerna.

3.1.3 Pågående mål

Antal pågående mål är antalet mål som är oavslutade i slutet av en period. Antalet pågående mål påverkar också målgenomströmningen.

Diagram 10: Antal civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra pågående mål* (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

*Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater rapporterade om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Italien, Cypern, Lettland, Ungern, Rumänien, Slovenien och Finland). I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga. Spanien: förändringar i antalet inkommande mål uppges förklara variationerna. Portugal: inga uppgifter finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 11: Antal pågående civilrättsliga och handelsrättsliga tvistemål* (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

* Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om ändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Tjeckien, Estland, Grekland, Italien, Cypern, Lettland, Ungern, Rumänien, Slovenien och Finland) eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). Förändringar i antalet inkommande mål uppges förklara variationerna i Danmark, Grekland och Spanien. I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga. Portugal: inga uppgifter för 2014 finns tillgängliga på grund av tekniska problem.

Diagram 12: Antal pågående förvaltningsmål* (första instans/per 100 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

*Jämförelser bör göras försiktigt eftersom vissa medlemsstater har rapporterat om förändringar i metoden för uppgiftsinsamling eller kategorisering (Ungern och Finland), en omorganisering av systemet för förvaltningsdomstolar (Kroatien 2012) eller har gjort förbehåll om att uppgifterna kanske inte är fullständiga och inte täcker samtliga delstater eller domstolar (Tyskland och Luxemburg). Förändringar i antalet inkommande mål uppges förklara variationerna i Spanien och Cypern. I Tjeckiens och Slovakiens rapporter är det inte möjligt att identifiera antalet pågående mål i första instans eftersom målen anses vara pågående till dess att ytterligare förfaranden inte längre är möjliga.

3.1.4. Effektivitet inom särskilda områden

Detta avsnitt innehåller mer detaljerad information om den tid som domstolarna behöver för att lösa tvister inom vissa rättsområden och kompletterar de allmänna uppgifterna om rättsystemens effektivitet. Områdena har valts ut på grundval av deras relevans för den inre marknaden, ekonomin och företagsklimatet i allmänhet. Uppgifter om den genomsnittliga tidsåtgången för förfaranden inom dessa områden ger en mer nyanserad förståelse för hur ett nationellt rättssystem fungerar. Resultattavlan för 2016 bygger på tidigare insamlingar av uppgifter och granskar områdena insolvens, konkurrensrätt, konsumenträtt, immateriella rättigheter, lagstiftning om elektronisk kommunikation och offentlig upphandling.

En närmare granskning av hur domstolarna fungerar när de tillämpar EU-lagstiftningen på specifika områden 25 är särskilt relevant. EU-lagstiftningen utgör en gemensam grund för medlemsstaternas rättssystem och rättstvister som grundas på EU-lagstiftningen är därför särskilt lämpliga för att få jämförbara uppgifter. När nationella domstolar tillämpar EU-lagstiftningen fungerar de som unionens domstolar och ser till att rättigheterna och skyldigheterna enligt EU-lagstiftningen tillämpas på ett effektivt sätt. Att fokusera på särskilda områden av EU-lagstiftningen belyser hur effektivt EU-lagstiftningen verkställs. Långa förseningar i rättsliga förfaranden kan få negativa konsekvenser för verkställigheten av rättigheter som följer av den berörda EU-lagstiftningen, t.ex. om lämpliga rättsmedel inte längre är tillgängliga eller om ett betydande ekonomiskt skadestånd inte kan utverkas.

Diagram 13 Insolvens: Tidsåtgång för att avgöra insolvensmål * (i år) (källa: Världsbanken: Doing Business)

* Tidsåtgång för borgenärer att driva in sina fordringar. Denna period löper från det att företaget är insolvent till dess att hela eller delar av skulden till banken har betalats. Eventuella förhalningstaktiker från parternas sida, t.ex. förhalning genom överklaganden eller ansökningar om förlängda frister, beaktas. Uppgifterna kommer från enkätsvar som inhämtats från lokala konkursförvaltare och har bekräftats genom granskning av lagar och förordningar och en genomgång av offentlig information om insolvenssystem. Uppgifterna samlas in i juni varje år.

Diagram 14 Konkurrens: Den genomsnittliga längden på mål avseende rättslig prövning av nationella konkurrensmyndigheters beslut med tillämpning av artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt* 26 (första instans/i dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med Europeiska konkurrensnätverket)

En av de viktigaste aspekterna på ett attraktivt företagsklimat är att konkurrenslagstiftningen tillämpas på ett riktigt sätt. Detta är nödvändigt för att företagen kan konkurrera på lika villkor. En rättslig prövning av nationella konkurrensmyndigheters beslut i första instans förefaller ta längre tid jämfört med målgenomströmningen i förvaltningsmål (diagram 6) eller alla civilrättsliga mål, handelsmål, förvaltningsmål och andra mål (diagram 4). Sannolikt tyder dessa resultat på komplexiteten och den ekonomiska betydelsen av de fall där EU:s konkurrenslagstiftning har tillämpats.

* Inga mål identifierades under denna period i Bulgarien, Estland, Cypern och Malta. Irland: det scenario som definierats för att erhålla uppgifterna i detta diagram är inte tillämpligt (den nationella konkurrensmyndigheten har inte befogenhet att fatta beslut där artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget tillämpas). Österrike: scenariot är inte direkt tillämpligt. Uppgifterna omfattar alla mål som avgjorts av kartelldomstolen och som avser en överträdelse av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget. Tidsåtgången i domstolsprövningen av myndighetsbeslut beräknades på grundval av längden på de mål där ett domstolsbeslut fattades under referensåret. Medlemsstaterna presenteras på grundval av en viktad genomsnittlig längd på de rättsliga förfarandena under dessa tre år 27 . Antalet relevanta mål per medlemsstat varierar, men i många fall är siffran låg (färre än tre om året). Detta kan innebära att den genomsnittliga längden är beroende av varaktigheten av ett ovanligt lång- eller kortvarigt mål och leder till stora variationer mellan åren (t.ex. Belgien, Tyskland, Polen och Förenade kungariket). Några av de längsta målen inkluderade en begäran om förhandsavgörande till Europeiska unionens domstol (t.ex. Tjeckien).

Diagram 15 Elektronisk kommunikation: Den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av nationella regleringsmyndigheters beslut vid tillämpning av lagstiftning om elektronisk kommunikation* (första instans/i dagar) (källa: Europeiska kommissionen med kommunikationskommittén)

Lagstiftningen om elektronisk kommunikation syftar till att göra de relaterade marknaderna mer konkurrenskraftiga och att generera investeringar, innovationer och tillväxt. En effektiv tillämpning av denna lagstiftning är också central för att man ska kunna uppnå målen med lägre priser för medborgarna, bättre kvalitet på tjänster och en ökad insyn. Den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av lagstiftningen om elektronisk kommunikation 28 i första instans förefaller vara längre än den genomsnittliga handläggningstiden för civilrättsliga mål och handelsmål, förvaltningsmål och andra mål (diagram 4). En jämförelse med konkurrenslagstiftningen (diagram 14) och konsumentskyddslagstiftningen (diagram 17) visar på större skillnader i den genomsnittliga handläggningstiden för den grupp av mål som rör elektronisk kommunikation. Troligtvis beror detta på det breda spektrum av mål som ingår i denna kategori och varierar mellan omfattande granskningar av marknadsanalyser till ärenden med konsumentinriktning.

* Inga mål under denna period i Luxemburg och Lettland, inga mål i Finland 2013, inga mål i Irland och Malta 2014. Antalet relevanta mål som rör rättslig prövning varierar mellan medlemsstaterna. I vissa fall innebär det begränsade antalet relevanta mål (Belgien, Estland, Irland, Cypern, Litauen och Förenade kungariket) att mål med mycket lång handläggningstid kan påverka genomsnittet kraftigt. Österrike: år 2013 avgjordes ett ovanligt högt antal komplicerade mål rörande marknadsanalys av den behöriga domstolen. Danmark: ett domstolsliknande organ ansvarar i första instans för överklaganden. I Spanien, Österrike och Polen ansvarar olika domstolar beroende på vad målet berör.

Diagram 16 Gemenskapsvarumärket: Genomsnittlig längd på överträdelseärenden som rör gemenskapsvarumärket* (första instans/i dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter)

Immateriella rättigheter är centrala när det gäller att stimulera investeringar i innovationer. Om det saknas effektiva medel för att skydda immateriella rättigheter minskar intresset för innovation och nyskapande och investeringsviljan försvinner. Därför visar diagram 16 uppgifter om den tid som de nationella domstolarna behöver för att fatta beslut i mål som rör intrång i den vanligaste immateriella rättigheten inom EU – gemenskapsvarumärket. EU:s lagstiftning om gemenskapsvarumärken 29 ger de nationella domstolarna en betydande roll där de agerar som unionsdomstolar och fattar beslut som påverkar den inre marknadens territorium. Uppgifterna visar på skillnader i den genomsnittliga längden på dessa mål i olika medlemsstater vilket kan påverka de innehavare av gemenskapsvarumärken som begär rättslig prövning av påstådda intrång.

* Kroatien: inga mål under denna period. Inga mål i Luxemburg och Irland 2012, Litauen 2013 samt Estland och Finland 2014. Den genomsnittliga handläggningstiden för mål har beräknats på grundval av statistiska uppgifter, om sådana finns, eller ett urval av mål. Medlemsstaterna har ordnats enligt en viktad genomsnittlig längd på de rättsliga förfarandena under dessa tre år. Danmark: uppgifterna för 2012 och 2013 omfattar alla mål som rör varumärken. Grekland: uppgifterna för 2014 är ett genomsnitt som beräknats på grundval av uppgifter från olika domstolar. Domstolarnas uppskattningar användes för uppgifter från Tyskland, Spanien, Portugal och Sverige. Antalet relevanta mål per medlemsstat varierar. Antalet relevanta mål var begränsat (färre än fem) i Litauen år 2012, Estland och Finland åren 2012 och 2013, Irland och Luxemburg åren 2013 och 2014, Ungern åren 2012 och 2014. Detta kan innebära att den genomsnittliga handläggningstiden beror på tidsåtgången för ett ovanligt lång- eller kortvarigt mål och leder till stora variationer mellan åren.

Diagram 17 Konsumentskydd: Den genomsnittliga handläggningstiden för rättslig prövning av nationella konsumentskyddsmyndigheters beslut vid tillämpning av EU-lagstiftning * (första instans/i dagar) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med nätverket för konsumentskyddssamarbete) 

En effektiv verkställighet av EU:s konsumentlagstiftning 30 garanterar att konsumenterna kan åtnjuta sina rättigheter och att företag som begår överträdelser av konsumentskyddsreglerna inte gynnas otillbörligt. Konsumentskyddsmyndigheter och domstolar har en viktig roll när det gäller att verkställa EU:s konsumentlagstiftning. Scenariot nedan omfattar de medlemsstater där konsumentskyddsmyndigheterna har behörighet att anta beslut om överträdelser av konsumentlagstiftningen 31 . De ärenden som handläggs av konsumentskyddsmyndigheter handlar ofta om viktiga konsumentfrågor. Rättsliga prövningar med en lång handläggningstid kan leda till fördröjda avgöranden om eventuella överträdelser av konsumentlagstiftningen, vilket kan få allvarliga konsekvenser för konsumenter och företag.

* Scenariot är inte tillämpligt på Belgien, Luxemburg, Österrike, Finland, Sverige och Förenade kungariket. Inga relevanta ärenden förekom i Irland, Cypern och Malta under perioden med tillgängliga uppgifter. Tyskland: myndigheterna är behöriga att anta beslut endast i gränsöverskridande ärenden men det förekom inga relevanta sådana ärenden under denna period. Frankrike: överklagandena är av marginell betydelse och det fanns endast tillgängliga uppgifter för 2013. Spanien: uppgifterna visar genomsnittet för fyra autonoma regioner varje år och genomsnittet kan variera för andra autonoma regioner. Antalet ärenden i Danmark, Estland, Frankrike, Kroatien, Litauen, Nederländerna och Slovenien är lågt för perioden i fråga, vilket innebär att tidsåtgången för ett mycket lång- eller kortvarigt ärende kan avsevärt påverka genomsnittet och leda till större variationer för varje år. Vissa medlemsstater lämnade en uppskattning (Italien, Polen och Rumänien för 2013). Uppgifterna omfattar i allmänhet inte finansiella tjänster och produkter. Den genomsnittliga längden beräknas i kalenderdagar, räknat från den dag då en talan eller ett överklagande lämnades in till domstolen fram till den dag då domstolen fattade det slutgiltiga beslutet.

Andra särskilda områden

Under 2015 undersökte kommissionen olika sätt att samla in uppgifter med ACA-Europe, sammanslutningen av de högsta förvaltningsdomstolarna i Europeiska unionen, på området offentlig upphandling. EU-lagstiftningen på området offentlig upphandling 32 är av stor ekonomisk betydelse, eftersom den ger faktiska och potentiella anbudsgivare, som bestrider tilldelningen av offentliga kontrakt, snabba och effektiva rättsmedel. Uppgifterna från 17 medlemsstater under perioden 2013–2014 visar att den genomsnittliga handläggningstiden i EU för förfaranden i sakfrågan om offentlig upphandling i domstolar i sista instans 33 var under ett år (268 dagar) 34 . En effektiv rättslig prövning säkerställer att anbudsgivarna kan dra nytta av alla rättsmedel enligt EU:s lagstiftning om rättsmedel vid offentlig upphandling och att samhället i stort inte påverkas av att offentliga kontrakt försenas.

3.2. Rättssystemens kvalitet

Effektiva rättssystem kräver inte bara att beslut fattas i tid utan också att besluten håller hög kvalitet. Bristande kvalitet kan öka de affärsmässiga riskerna för stora samt små och medelstora företag och påverka konsumenternas val. Det finns inget allmänt accepterat sätt att mäta kvaliteten i rättssystemen men resultattavlan fokuserar på vissa faktorer som allmänt anses relevanta 36 och som kan användas för att förbättra kvaliteten. Faktorerna delas in i fyra kategorier: 1) tillgång till rättslig prövning för enskilda och företag, 2) lämpliga materiella resurser och personalresurser, 3) tillgång till verktyg för bedömning och 4) användning av kvalitetsnormer.

3.2.1 Tillgänglighet

Det krävs tillgänglighet i hela rättskipningskedjan för att göra det lättare att få information – om rättsväsendet, om hur man väcker talan och de relaterade ekonomiska aspekterna och om hur handläggningen fortskrider fram till förfarandets slutskede så att domen snabbt blir tillgänglig på internet.

– Information om rättssystemet –

Grunden för att få tillgång till rättslig prövning är den information som medborgarna och företagen får om rättssystemets allmänna aspekter.

Diagram 18: Allmänhetens tillgång till information om rättssystemet på internet* (källa: Europeiska kommissionen 37 )

* I vissa medlemsstater (Slovenien och Rumänien) ges information om sammansättningen av kostnaderna för förfarandet genom att lagstiftningen med relevant information offentliggörs. Bulgarien: alla domstolars webbplatser innehåller inte information om rättssystemet, att väcka talan, rättshjälp och sammansättningen av kostnaderna för förfarandet. Tjeckien: information om att väcka talan finns på webbplatserna för högsta domstolen, högsta förvaltningsdomstolen och författningsdomstolen. Tyskland: varje delstat och den federala nivån beslutar vilken information som finns på internet.

– Rättshjälp –

”Rättshjälp ska ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol” (artikel 47.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). Av diagram 19 framgår medlemsstaternas budgetanslag till rättshjälp per capita. Alla medlemsstater rapporterade att en budget tilldelats.

Diagram 19: Årlig offentlig budget till rättshjälp* (EUR per invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

* I vissa medlemsstater kan även jurister stå för en del av rättshjälpen, vilket inte framgår av siffrorna ovan.

Diagram 20: Inkomstgräns för rättshjälp i ett specifikt konsumentmål* (skillnader i % mellan Eurostats fattigdomströskel och inkomsttröskeln) (källa: Europeiska kommissionen tillsammans med Rådet för advokatsamfunden i Europeiska unionen (CCBE) 38 )

En jämförelse mellan de budgetar som reserverats för rättshjälp beaktar inte de olika makroekonomiska förhållanden som råder i unionen. För att bättre kunna jämföra tog man fram ett specifikt snävt avgränsat scenario över en konsumenttvist tillsammans med CCBE för att beskriva i vilken utsträckning privatpersoner är berättigade till rättshjälp inom ramen för inkomst- och levnadsvillkoren i varje medlemsstat. Uppgifterna i diagram 20 har samband med detta särskilda scenario. Eftersom ordningarna för rättshjälp i medlemsstaterna är komplicerade bör jämförelser göras försiktigt och inte generaliseras 39 . 

De flesta medlemsstater beviljar rättshjälp på grundval av sökandens inkomst 40 . I diagram 20 nedan jämförs inkomstgränserna i procentenheter för beviljande av rättshjälp 41 med Eurostats tröskelvärden för fattigdomsrisk (Eurostats tröskelvärde) 42 . Om till exempel rätten till rättshjälp uppkommer vid 20 % betyder det att en sökande vars inkomst är 20 % högre än Eurostats tröskelvärde kan erhålla rättshjälp. Om däremot rätten till rättshjälp uppkommer vid -20 % betyder det att inkomstgränsen är 20 % lägre än Eurostats tröskelvärde. Denna jämförelse ger en översikt över de inkomstgränser som medlemsstaterna använder för att bevilja rättshjälp enligt det särskilda scenariot.

Vissa medlemsstater använder ett rättshjälpssystem som täcker 100 % av kostnaderna i samband med tvister (fullständig rättshjälp), kompletterat med ett system som täcker delar av kostnaderna (partiell rättshjälp). I vissa medlemsstater finns endast ett system för fullständig rättshjälp eller endast ett system för partiell rättshjälp.

* De flesta medlemsstater använder den disponibla inkomsten för att fastställa gränsen för att vara berättigad till rättshjälp, med undantag av Danmark, Frankrike, Nederländerna och Portugal som använder bruttoinkomsten. Bulgarien: rättshjälp som täcker 100 % av kostnaderna beviljas personer som är berättigade till månatliga utbetalningar i form av socialt stöd. Tyskland: inkomstgränsen grundas på ”Prozesskostenhilfebekanntmachung 2015” och de genomsnittliga årliga boendekostnaderna i Tyskland under 2013 (Silc; gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor). Irland: utöver inkomsterna måste sökanden kunna visa att betalningen av ett ekonomiskt bidrag skulle leda till en oskälig börda för denna. Lettland: en inkomst på mellan 128,06  och 320 euro beroende på sökandens hemvist. Lönenivån grundas på ett aritmetiskt medelvärde. Finland: inkomstgränsen grundas på tröskeln för tillgängliga medel för en privatperson utan underhållsberättigade personer och de genomsnittliga årliga boendekostnaderna i Finland under 2013 (Silc). Förenade kungariket (Skottland): tvistens värde (3 000 euro) skulle behandlas enligt ett småmålsförfarande där man inte kan beviljas fullständig rättshjälp.

– Inlämning av fordran via internet –

Elektronisk inlämning av fordringar och elektronisk kommunikation mellan domstolar och jurister är en annan byggsten som underlättar tillgången till rättslig prövning och minskar förseningar och kostnader. Domstolarnas IKT-system har också en allt viktigare roll i det gränsöverskridande samarbetet mellan rättsliga myndigheter och underlättar därmed genomförandet av EU-lagstiftning.

Diagram 21: Elektronisk inlämning av fordringar* (0 = tillgängligt i 0% av domstolarna, 4 = tillgängligt i 100% av domstolarna 43 ) (källa: Cepej-undersökningen)

* Polen: möjlighet att inleda ett förfarande på elektronisk väg finns endast avseende betalningsförelägganden. Rumänien: ett ärende får lämnas in till domstol via e-post. Därefter skrivs e-postmeddelandet ut och läggs till handlingarna i målet.

Diagram 22: Riktmärkning av småmålsförfaranden på internet (källa: 13:e rapporten om riktmärkning av e-förvaltningen, undersökning som utarbetats för Europeiska kommissionen, generaldirektoratet för kommunikationsnät, innehåll och teknik) 44  

Att det är enkelt att väcka talan i småmål, oavsett om det är på nationell eller EU-nivå, är avgörande för att människor bättre ska få tillgång till rättsväsendet och kunna utnyttja sina konsumenträttigheter. Betydelsen av gränsöverskridande småmålsförfaranden på internet ökar också på grund av den gränsöverskridande e-handeln. Ett av Europeiska kommissionens politiska mål är därför att förenkla och påskynda småmålsförfaranden genom att förbättra kommunikationen mellan rättsliga myndigheter och använda IKT på ett smart sätt. Slutmålet är att minska den administrativa bördan för alla användargrupper: domstolar, rättsliga aktörer och slutanvändare. För den 13:e rapporten om riktmärkning av e-förvaltningen som Europeiska kommissionen beställde utfördes bedömningen av småmålsförfarandet av en grupp personer som fick agera fiktiva kärande (så kallade mystery shoppers) 45 . Syftet var att undersöka huruvida bestämmelserna avseende internettjänster som riktar sig till allmänheten är anpassade till användarnas behov 46 .

* Medlemsstaterna fick 100 poäng per kategori endast om tjänsten var tillgänglig fullt ut på internet via en central portal. De fick 50 poäng om bara information om tjänsten som sådan fanns tillgänglig på internet.

Jämfört med siffrorna för det föregående året visar diagrammet att tillgängligheten förbättrats i alla sju kategorier. Nitton medlemsstater hade blivit bättre jämfört med förra året, och ingen fick lägre poäng.

– Kommunikationen mellan domstolar och jurister –

Diagram 23: Elektronisk kommunikation (0 = tillgänglig i 0% av domstolarna, 4 = tillgänglig i 100% av domstolarna 47 ) (källa: Cepej-undersökningen)

– Kommunikationen med medier – 

Genom att ta emot och rapportera begriplig information i rätt tid fungerar medierna som en kanal som bidrar till tillgången till rättssystemen och det rättsliga arbetet.

Diagram 24: Förhållandet mellan domstolarna och pressen/medier* (källa: Europeiska kommissionen 48 )

* Varje instans (första, andra och tredje) kan få två poäng om civil- och handelsrättsliga mål samt förvaltningsrättsliga mål omfattas. Om endast en kategori av mål omfattas (t.ex. civilrättsliga eller förvaltningsrättsliga) ges endast en poäng. Tyskland: varje delstat har sina egna riktlinjer för domare om kommunikationen med pressen och medier. Sverige: domare uppmuntras aktivt till att kommunicera sina egna domar till medierna. Dessutom har det inrättats en grupp som består av domare från alla tre instanser.

– Tillgång till domar – 

Tillhandahållandet av domar på internet bidrar till att främja öppenheten och förståelsen för rättssystemet och hjälper konsumenter och företag att fatta välgrundade beslut vad gäller tillgången till rättslig prövning. Det kan också bidra till att öka samstämmigheten i rättspraxis.

Diagram 25: Tillgången till offentliggjorda domslut på internet * (civil- och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål, alla instanser) (källa: Europeiska kommissionen 49 )

* För civil- och handelsrättsliga samt förvaltningsrättsliga mål gavs respektive en poäng för varje instans där domar för alla domstolar finns tillgängliga för allmänheten på internet (0,5 poäng när endast domar för vissa domstolar finns tillgängliga). Om en medlemsstat har endast två instanser har poäng givits för tre instanser genom att avspegla respektive högre instans av den icke-existerande instansen. Om en medlemsstat till exempel endast har en första och sista instans – där den högsta instansen får två poäng får även andra instans (den icke-existerande) två poäng. För de medlemsstater som inte gör åtskillnad mellan förvaltningsrättsliga eller civil- och handelsrättsliga mål har samma poäng givits för båda rättsområden. I vissa medlemsstater finns inte alla domar tillgängliga på internet. Tjeckien: vissa förvaltningsrättsliga domstolsavgöranden i första instans finns tillgängliga på högsta förvaltningsdomstolens webbplats. Tyskland: varje delstat och den federala nivån beslutar om domsluten från deras respektive domstolar ska finnas på internet. Italien: domar i första och andra instans i civilrättsliga och handelsrättsliga mål finns tillgängliga på internet endast för de berörda parterna. Sverige: allmänheten har rätt att läsa alla domar och beslut om de inte hemligstämplats. Rumänien: domarna finns tillgängliga på internet för allmänheten sedan december 2015.

Diagram 26: Former för offentliggörandet av domar på internet i alla instanser * – civil- och handelsrättsliga mål samt förvaltningsmål (källa: Europeiska kommissionen 50 )

* Varje instans (första, andra och tredje) kan få två poäng om civil- och handelsrättsliga mål samt förvaltningsrättsliga mål omfattas. Om endast en kategori av mål omfattas (t.ex. civilrättsliga eller förvaltningsrättsliga) ges endast en poäng per instans. I vissa medlemsstater (Irland, Malta och Estland) beslutar domarna om domsluten ska anonymiseras. Irland: familjerätt, vårdnadsärenden och vissa andra förfaranden där det föreskrivs att domslut ska anonymiseras. Malta: alla familjemål anonymiseras. Tyskland: ett urval domar offentliggörs på internet i flertalet delstater, domslut förses med nyckelord i vissa delstater, Ecli-systemet används i den federala författningsdomstolen, den federala förvaltningsdomstolen och den federala arbetsdomstolen. Italien: domslut i första och andra instans i civilrättsliga och handelsrättsliga mål finns tillgängliga på internet endast för de berörda parterna. Rumänien: domslut finns tillgängliga på internet för allmänheten sedan december 2015. Beslut laddas upp etappvis och börjar från år 2007.

– Tillgång till alternativa tvistlösningsmetoder –

Tillgången till rättssystemet begränsas inte till domstolarna utan rör även miljön utanför domstolarna. Alla medlemsstater som lämnat uppgifter har infört alternativa tvistlösningsmetoder. Att främja och ge incitament till att använda dem frivilligt för att informera och öka medvetenheten bidrar till att förbättra tillgången till rättssystemet. Diagram 27 omfattar alternativ tvistlösning. Medling, förlikning och skiljedomsförfarande är de vanligaste formerna för alternativ tvistlösning.

Diagram 27: Främjande av och incitament för att använda alternativa tvistlösningsmetoder * (källa: Europeiska kommissionen 51 )

* Aggregerade indikatorer som grundas på följande uppgifter: 1) Webbplats med information om alternativ tvistlösning. 2) Informationskampanjer i medierna. 3) Broschyrer till allmänheten. 4) Domstolen har informationsträffar om alternativ tvistlösning på begäran. 5) Samordnare för alternativ tvistlösning/medling vid domstolarna. 6) Offentliggörande av utvärderingar om användningen av alternativ tvistlösning. 7) Offentliggörande av statistik om användningen av alternativ tvistlösning. 8) Rättshjälpen täcker (helt eller delvis) kostnaderna för alternativ tvistlösning. 9) Fullständig eller partiell återbetalning av domstolsavgifter, inklusive stämpelskatter om den alternativa tvistlösningen är framgångsrik. 10) Ingen jurist behövs för det alternativa tvistlösningsförfarandet. 11) Domare kan agera som medlare. 12) Övrigt. För var och en av dessa 12 indikatorer gavs en poäng. För varje rättsområde kunde högst 12 poäng ges. I vissa medlemsstater (Spanien, Frankrike och Litauen) är ett förlikningsförfarande obligatoriskt i arbetstvister innan ett domstolsförfarande. Dessutom är rättslig medling obligatorisk i Spanien när det rättsliga förfarandet har inletts. Irland: främjande och incitament avser endast familjerättsliga mål. Italien: domare kan fungera som förlikningsman i ett förfarande och, i sådana fall, kan förlikningen verkställas. Lettland: inga avgifter tas ut i arbetstvister.

3.2.2 Resurser

Det krävs lämpliga resurser för ett välfungerande rättssystem och för att domstolarna ska ha de rätta förutsättningarna och högkvalificerad personal. Om det saknas tillräckligt med personal som har nödvändiga kvalifikationer och kunskaper med tillgång till kontinuerlig fortbildning äventyras kvaliteten på förfaranden och beslut.

– Ekonomiska resurser –

Siffrorna nedan visar den budget som faktiskt har använts på domstolar, först per invånare (diagram 28) och därefter som andel av bruttonationalprodukten (diagram 29) 52 . 

Diagram 28: Den offentliga sektorns totala utgifter för domstolar* 
(i euro per invånare) (källa: Eurostat)

* Uppgifterna för Spanien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna och Slovakien är preliminära.

Diagram 29: Den offentliga sektorns utgifter för domstolar* (i procent av bruttonationalprodukten) (källa: Eurostat)

* Uppgifterna för Spanien, Litauen, Luxemburg, Nederländerna och Slovakien är preliminära.

– Personalresurser – 

Personalresurserna är en viktig tillgång för rättsväsendet. En jämn könsfördelning bland domarna ger kompletterande kunskaper, färdigheter och erfarenhet och återspeglar verkligheten i samhället.

Diagram 30: Antalet domare* (per 100 000 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

* Denna kategori består av domare som arbetar heltid, i enlighet med Cepej-metoden. Den omfattar inte Rechtspfleger/court clerks, en särskild typ av domstolstjänsteman, som finns i vissa medlemsstater. Grekland: det totala antalet yrkesdomare omfattar olika kategorier för åren i diagrammet ovan, vilket delvis förklarar att antalet varierar.

Diagram 31: Andelen kvinnliga yrkesdomare i första- och andrainstansdomstolar samt i högsta domstolar (källa: Europeiska kommissionen (högsta domstolarna) 53 och Cepej-undersökningen (första- och andra instansdomstolarna)

Sju medlemsstater rapporterar om en jämn könsfördelning 54 avseende antalet domare i de båda instanserna och 14 rapporterar att andelen kvinnliga domare överstiger gränsen för en jämn könsfördelning i minst en av de två instanserna. Vad gäller de högsta domstolarna rapporterar dock 19 medlemsstater att andelen kvinnliga yrkesdomare befinner sig under – i vissa fall långt under – 40 %.

Diagram 32: Variationer i andelen kvinnliga yrkesdomare i första och andra instans mellan 2010 och 2014 samt i högsta domstolar mellan 2010 och 2015* (skillnad i procentenheter) (källa: Europeiska kommissionen (högsta domstolarna) 55 och Cepej-undersökningen (första- och andra instansdomstolarna)

* Luxemburg: andelen kvinnliga yrkesdomare i högsta domstolen minskade från 100 % år 2010 till 50 % år 2015.

Diagram 33: Antalet advokater* (per 100 000 invånare) (källa: Cepej-undersökningen)

*En advokat är en person som är kvalificerad och auktoriserad enligt nationell lagstiftning att föra talan och agera på sin klients vägnar, praktisera som advokat, uppträda inför domstol och råda och företräda sin klient i rättsliga angelägenheter (rekommendation Rec (2000)21 från Europarådets ministerkommitté om friheten att utöva advokatyrket).

– Utbildning –

Främjande av utbildning som en del av politiken för personalresurser är nödvändigt för att upprätthålla och förbättra rättssystemens kvalitet. Rättslig utbildning, däribland utbildning i rättsliga färdigheter, bidrar också till kvaliteten i de rättsliga beslut och de rättsliga tjänster som levereras till människor. Uppgifterna nedan omfattar rättslig utbildning inom ett stort antal områden, inklusive kommunikation med parterna och pressen.

Diagram 34: Obligatorisk utbildning för domare* (källa: Cepej-undersökningen 56 )

* Följande medlemsstater ger inte utbildning i vissa kategorier: Malta (grundutbildning), Danmark (specialiserade funktioner), Grekland, Irland, Malta och Spanien (förvaltningsfunktioner), Bulgarien, Estland och Malta (användning av datorutrustning). I alla övriga fall kan utbildning tillhandahållas, men den är frivillig.

Diagram 35: Domare som fortlöpande deltar i utbildning i EU-lagstiftning eller en annan medlemsstats lagstiftning* (procentandel av det totala antalet domare) (källa: Europeiska kommissionen, europeisk rättslig utbildning år 2015 57 )

*I några av de fall som medlemsstaterna rapporterade uppgick antalet deltagare bland yrkesverksamma inom rättsväsendet till över 100 %, vilket innebär att deltagarna deltog i fler än en utbildningsaktivitet på området EU-lagstiftning.

Diagram 36: Procentandel av kontinuerlig rättslig utbildning i olika typer av rättsliga färdigheter* (källa: Europeiska kommissionen 58 )

* Tabellen visar fördelningen av kontinuerlig rättslig utbildningsverksamhet (dvs. den som äger rum efter den inledande utbildningsperioden för att bli domare) i vart och ett av de fyra områden som identifierats som en procentandel av all utbildning. Juridisk utbildning har inte beaktats. De myndigheter som anordnar rättslig utbildning i Danmark, Luxemburg och Förenade kungariket (Nordirland) hade ingen särskild utbildning i de utvalda färdigheterna.

Diagram 37: Domarnas tillgång till utbildning om kommunikation med parterna och pressen (källa: Europeiska kommissionen 59 )

3.2.3 Verktyg för bedömning

För att kunna höja kvaliteteten i rättssystemen behövs det verktyg för att bedöma hur de fungerar. Att övervaka och utvärdera domstolarnas verksamhet bidrar till att förbättra deras effektivitet genom att man upptäcker brister och behov och genom att rättssystemet bättre kan hantera aktuella och framtida utmaningar. Lämpliga IKT-verktyg kan tillhandahålla ärendehantering i realtid, standardiserad domstolsstatistik, hantering av eftersläpningar och automatiserade system för tidig varning. Undersökningar är också nödvändiga för att bedöma hur rättssystemen fungerar ur rättstillämparnas och allmänhetens perspektiv. Utöver att man utfört undersökningar har resultattavlan för rättskipningen 2016 gått djupare in på ämnesområdena och den uppföljning av undersökningar som gjorts bland allmänheten och rättstillämparna.

Diagram 38: Tillgång till övervakning och utvärdering av domstolarnas verksamhet* (källa: Cepej-undersökningen 60 ) 

* Övervakningssystemet syftar till att bedöma domstolarnas dagliga verksamhet, särskilt genom insamling av uppgifter och statistisk analys. Utvärderingssystemet berör domstolsväsendenas effektivitet, genom användning av indikatorer och mål. Under 2014 rapporterade alla medlemsstater att de hade ett system som gör att de kan övervaka antalet inkommande mål och antalet beslut som meddelats, vilket gör dessa kategorier irrelevanta. På liknande sätt ersatte det fördjupade arbetet år 2015 en enkel hänvisning till kvalitetsnormerna som en utvärderingskategori. Detta har gjort det möjligt att slå samman de återstående kategorierna till en enda siffra för övervakning och utvärdering. Uppgifter om ”övriga aspekter” omfattar exempelvis överklaganden (Estland, Spanien och Lettland), förhandlingar (Sverige) eller antalet mål som avgjorts inom en viss tidsperiod (Danmark).

Diagram 39: Användning av IKT för hantering av mål och statistik över domstolarnas verksamhet* 
(viktad indikator: min=0, max=4 61 ) (källa: Cepej-undersökningen)

* Irland: elektronisk inlämning är obligatorisk vid mål om personlig insolvens, utom konkursmål, och valfritt vid småmål.

Diagram 40: Ämnen för undersökningar som genomförts bland allmänheten och rättstillämpare* (källa: Europeiska kommissionen 62 )

* Vissa medlemsstater som inte genomfört undersökningar under 2014 gjorde detta under 2015 (Italien) eller planerar att göra det under 2016 (Irland).

Diagram 41: Uppföljning av de undersökningar som genomförts bland allmänheten och rättstillämpare (källa: Europeiska kommissionen 63 )

(1) Finns på: http://ec.europa.eu/justice/effective-justice/scoreboard/index_en.htm

(2)  För att förbereda inför resultattavlan för rättskipningen i EU och främja utbytet av bästa praxis avseende rättssystemens effektivitet uppmanade kommissionen medlemsstaterna att utse två kontaktpersoner, en från rättsväsendet och en från justitieministeriet. Denna informella grupp sammanträder för närvarande regelbundet.

(3) Orsakerna till de landsspecifika rekommendationerna presenteras årligen av kommissionen i de enskilda landsrapporterna i form av arbetsdokument från kommissionens avdelningar som finns på: http://ec.europa.eu/europe2020/making-it-happen/country-specific-recommendations/index_en.htm

(4) Informationen har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för frågor om nationella rättssystem i 26 medlemsstater. Tyskland och Förenade kungariket lämnade ingen information. Tyskland förklarade att landet håller på att reformera rättsväsendet och att reformens inriktning och omfattning varierar mellan de 16 delstaterna.

(5) Den årliga tillväxtöversikten 2016, meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken av den 26 november 2015, COM(2015) 690 final, s. 13.

(6)  Kommissionens arbetsdokument ”Medlemsstaternas investeringsutmaningar” av den 18 december 2015, SWD(2015) 400 final/2.

(7)  Belgien, Bulgarien, Irland, Spanien, Kroatien, Italien, Cypern, Lettland, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien och Slovakien.

(8) Kroatien, Italien, Lettland och Slovenien; se rådets rekommendation av den 14 juli 2015 om Kroatiens nationella reformprogram 2015, med avgivande av rådets yttrande om Kroatiens konvergensprogram 2015 (2015/C 272/15); rådets rekommendation av den 14 juli 2015 om Italiens nationella reformprogram 2015, med avgivande av rådets yttrande om Italiens stabilitetsprogram 2015 (2015/C 272/16); rådets rekommendation av den 14 juli 2015 om Lettlands nationella reformprogram 2015, med avgivande av rådets yttrande om Lettlands stabilitetsprogram 2015 (2015/C 272/17); rådets rekommendation av den 14 juli 2015 om Sloveniens nationella reformprogram 2015, med avgivande av rådets yttrande om Sloveniens stabilitetsprogram 2015 (2015/C 272/02);

(9) Landsrapporterna för 2015 finns på: http://ec.europa.eu/economy_finance/eu/index_en.htm

(10) Cypern och Grekland.

(11) Bulgarien, Spanien, Kroatien, Italien, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien och Slovenien; se kommissionens arbetsdokument ”Medlemsstaternas investeringsutmaningar” av den 18 december 2015, SWD(2015) 400 final/2.

(12) Förordning (EU) nr 1303/2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006, EUT L 347, 20.12.2013).

(13) Bulgarien, Tjeckien, Grekland, Spanien (endast Eruf), Kroatien, Italien, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Portugal, Rumänien, Slovakien och Slovenien.

(14)  Resultattavlan 2015 för immateriella rättigheter och små och medelstora företag   som tas fram för Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter (kommer att publiceras).

(15)  Alves Ribeiro Correia/Antas Videira, Troika’s Portuguese Ministry of Justice Experiment: An Empirical Study on the Success Story of the Civil Enforcement Actions, i International Journal for Court Administration, volym 7, nr. 1, juli 2015 beskriver vilken framgång reformerna haft i Portugal.

(16)  IMF, Fostering Growth in Europe Now, den 18 juni 2012.

(17) Finns på: //www.ecb.europa.eu/press/key/date/2013/html/sp130516.en.html.

(18) Se t.ex. What makes civil justice effective?, OECD Economics Department Policy Notes, nr. 18 juni 2013 och The Economics of Civil Justice: New Cross-Country Data and Empirics, arbetsdokument från OECD:s ekonomiska avdelning, nr. 1060.

(19) Världsekonomiskt forum, The Global Competitiveness Report; 2013–2014, finns på: http://www3.weforum.org/docs/WEF_GlobalCompetitivenessReport_2013-14.pdf. Internet:

(20) Finns på: http://www.doingbusiness.org/reports/global-reports/~/media/GIAWB/Doing%20Business/Documents/Annual-Reports/English/DB14-Chapters/DB14-Enforcing-contracts.pdf

(21)  2015 års undersökning om rättssystemens funktion i EU:s medlemsstater, utarbetad av Cepejs sekretariat på uppdrag av Europeiska kommissionen, finns på: http://ec.europa.eu/justice/effective-justice/scoreboard/index_en.htm

(22) Handläggningstid, avslutandegrad och antal pågående mål är standardindikatorer som fastställs av Cepej: http://www.coe.int/t/dghl/cooperation/cepej/evaluation/default_en.asp

(23)  Cepej-uppgifter om förfaranden i andra instans och högsta instans och om särskilda kategorier av mål (t.ex. obestånd) är inte tillgängliga för ett tillräckligt antal medlemsstater.

(24) I uppgifterna ingår uppdateringar som Cepej har gjort efter att deras undersökningar lämnats till kommissionen och offentliggjorts.

(25)  För särskilda områden inriktas resultattavlan på uppgifter om mål i första instans som pågått i tre år (två år för elektronisk kommunikation). Uppgifter om andra och, i förekommande fall tredje instans, har samlats in, men presenteras inte i denna resultattavla eftersom för få medlemsstater har lämnat in uppgifter.

(26)  Se http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012E/TXT&from=EN

(27)  Denna strategi möjliggör en mer balanserad överblick av den genomsnittliga handläggningstiden för mål och beaktande av årliga variationer i de medlemsstater där antalet mål är lågt.

(28)  Beräkningen har gjorts på grundval av handläggningstiden för överklaganden av beslut från nationella regleringsmyndigheter vid tillämpning av nationella lagar varigenom regleringsramen för elektronisk kommunikation införlivats (direktiv 2002/19/EG (tillträdesdirektivet), direktiv 2002/20/EG (auktorisationsdirektivet), direktiv 2002/21/EG (ramdirektivet), direktiv 2002/22/EG (direktivet om samhällsomfattande tjänster), samt annan relevant EU-lagstiftning, exempelvis programmet för radiospektrumpolitik, kommissionens beslut om spektrum, med undantag av direktiv 2002/58/EG om integritet och elektronisk kommunikation).

(29)  Förordningen om gemenskapsvarumärken (207/2009/EG).

(30)  Diagrammet visar den genomsnittliga längden på överklaganden av konsumentskyddsmyndigheters beslut i ett rättsligt förfarande som rör direktivet om oskäliga villkor i konsumentavtal (93/13/EEG), direktivet om försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (1999/44/EG), direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2005/29/EG), direktivet om konsumenträttigheter (2011/83/EG) samt de nationella genomförandebestämmelserna.

(31)  I Belgien, Österrike, Finland, Sverige och Förenade kungariket har vissa konsumentskyddsmyndigheter inte behörighet att anta beslut om överträdelser av relevant konsumentlagstiftning och scenariot i diagram 17 anses inte vara tillämpligt. Vissa konsumentskyddsmyndigheters befogenheter omfattar endast delar av EU:s konsumentlagstiftning (t.ex. omfattar uppgifterna om Portugal bara direktiv 2005/29/EG och direktiv 99/44/EG).

(32)  Direktiv 89/665/EEG och direktiv 92/13/EEG (”prövningsdirektiven”), ändrade genom senare rättsakter, särskilt direktiv 2007/66/EG.

(33)  Dessa uppgifter återspeglar inte förfarandenas varaktighet i domstolar av lägre instans innan ett överklagande lämnats in.

(34)  Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Grekland, Spanien, Irland, Frankrike, Kroatien, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Nederländerna, Österrike, Slovenien, Finland och Sverige. Uppgifterna omfattar handläggningstiden för förfaranden avseende sakfrågan i mål om offentlig upphandling i de högsta förvaltningsdomstolarna och domstolarna i sista instans mellan den dag då överklagandet lämnats in och den dag då beslutet utfärdats beräknat i arbetsdagar.

(35)  Alla civilrättsliga mål och handelsmål (mål som är föremål för tvist och de som inte är det), ärenden som rör fastighets- och företagsregister (ärenden som inte är föremål för tvist), övriga registerärenden, övriga mål som inte är föremål för tvist, förvaltningsmål och andra mål än brottmål i enlighet med Cepejs metod.

(36) Se exempelvis Cepejs checklista för kvalitet på rättsskipning och domstolsväsende, yttrande nr°6 (2004) från Consultative Council of European Judges (konsultativa rådet för domare i Europa) som finns på: https://wcd.coe.int/ViewDoc.jsp?Ref=CCJE(2004)OP6&Sector=secDGHL&Language=lanEnglish

(37) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(38)  Uppgifterna avser 2015 och har samlats in från ett frågeformulär som besvarats av CCBE:s medlemmar och som grundade sig på följande specifika scenario: en tvist mellan en privatperson och ett företag (fordringens värde är 3 000 euro). Eftersom villkoren för rättshjälp är beroende av personens situation användes följande scenario: käranden är en ensamstående 35-åring utan underhållsberättigade personer med en regelbunden inkomst och som hyr en lägenhet.

(39)  Medlemsstaterna använder olika metoder för att fastställa gränsen för att vara berättigad till rättshjälp, t.ex. olika referensperioder (månatliga/årliga inkomster). Ungefär hälften av medlemsstaterna tillämpar olika finansiella och icke-finansiella kapitalkrav utöver inkomstgränsen. De kapitalkrav som fastställs av medlemsstaterna beaktas inte. Vissa medlemsstaters rättshjälpssystem gör det möjligt att retroaktivt kräva tillbaka rättshjälp när rättshjälpsmottagarens inkomst eller kapital överstiger en viss tröskel inom ett visst antal år efter det att rättshjälp beviljats. I Belgien, Bulgarien, Irland, Spanien, Frankrike, Kroatien, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Portugal, Rumänien och Förenade kungariket (Skottland) är vissa personkategorier (t.ex. personer som får arbetslöshetsersättning, ersättning för arbetsoförmåga eller sjukvårdsförmåner) automatiskt berättigade till rättshjälp i civilrättsliga och handelsrättsliga tvister utan att behöva deklarera sina finansiella tillgångar.

(40) Ytterligare kriterier som medlemsstaterna kan använda för att bevilja privatpersoner rättshjälp, såsom sakförhållandena i målet, framgår inte av detta scenario.

(41)  Uppgifterna avser inkomstgränser under 2015.

(42)  Källa: Europeisk undersökning om inkomst- och levnadsvillkor, Eurostats tabell ilc_li01, http://ec.europa.eu/eurostat/web/income-and-living-conditions/data/database

(43)

     Uppgifterna avser 2014. Utrustningsnivån från 100 % (fullständigt tillgänglig) till 0 % (finns ej) anger den funktionella närvaron i domstolar av den utrustning som diagrammet omfattar, enligt följande skala: (100 % = 4 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 1,33 poäng per specifikt ärende; (50-99 % = 3 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 1 poäng per specifikt ärende; (10-49 % = 2 poäng om tillämpligt på alla områden / 0,66 poäng per specifikt område; (1-9 % = 1 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 0,33 poäng per specifikt ärende. Ärendet avser det slags tvist som handläggs (civilrättsligt, handelsrättsligt, straffrättsligt, förvaltningsrättsligt eller annat).

(44)  Uppgifterna avser 2015. Kommer att offentliggöras på: http://ec.europa.eu/digital-agenda/en/news/

(45)

     Personerna i fråga utbildas och informeras för att sedan observera, uppleva och bedöma ett förfarande kring en tjänst som riktar sig till allmänheten genom att agera som en vanlig användare.

(46)

     Mot denna bakgrund utförde varje fiktiv kärande sitt uppdrag inom en begränsad tidsperiod, dvs. varje anonym kontrollant hade en dag på sig att bedöma en livshändelse. Detta innebär att när en särskild tjänst inte kunde hittas inom denna tidsperiod blev svaret negativt.

(47)

     Uppgifterna avser 2014. Utrustningsnivån från 100 % (fullständigt tillgänglig) till 0 % (finns ej) anger den funktionella närvaron i domstolar av den utrustning som diagrammet omfattar, enligt följande skala: (100 % = 4 poäng om är tillämplig på alla ärenden / 1,33 poäng per specifikt ärende; (50-99 % = 3 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 1 poäng per specifikt ärende; (10-49 % = 2 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 0,66 poäng per specifikt ärende; (1-9 % = 1 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 0,33 poäng per specifikt ärende. Ärendet avser det slags tvist som handläggs (civilrättsligt, handelsrättsligt, straffrättsligt, förvaltningsrättsligt eller annat).

(48) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(49) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(50) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(51) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(52) Källa: Statliga allmänna totala (faktiska) utgifter för förvaltning och drift av eller stöd för förvaltningsdomstolar, tvistemåls- och brottsmålsdomstolar och rättsväsendet, inklusive verkställighet av böter och förlikning som fastställts av domstolarna och driften av system för villkorlig frigivning samt rättshjälp - rättslig representation och rättslig rågivning på statens vägnar eller på andras vägnar vilket tillhandahålls av staten i form av penningbidrag eller tjänster, utom fängelseförvaltningar (uppgifter om nationella räkenskaper, klassificering av statliga funktioner (COFOG), grupp 03.3), Eurostat tabell gov_10a_exp, http://ec.europa.eu/eurostat/data/database

(53)  Informationskällor för högsta domstolarna: Europeiska kommissionen, databas över kvinnor och män i beslutsfattandet som finns på: http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/gender-decision-making/database/index_en.htm  

(54)

   Mellan 40 % och 60 % av vardera kön betraktas som en jämn könsfördelning. Europeiska kommissionen, Strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019, SWD(2015) 278 final, den 3 december 2015 som finns på: http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/document/files/strategic_engagement_en.pdf

(55)  Informationskällor för högsta domstolarna: Europeiska kommissionen, databas över kvinnor och män i beslutsfattandet som finns på: http://ec.europa.eu/justice/gender-equality/gender-decision-making/database/index_en.htm

(56)  Uppgifterna avser 2014.

(57) År 2011 fastställde kommissionen målet att senast 2020 bör hälften av alla rättstillämpare i EU ha deltagit i utbildning i EU-lagstiftning eller i en annan medlemsstats lagstiftning, vilket innebär i genomsnitt 5 % årligen. I 2015 års rapport om europeisk rättslig utbildning (finns på: http://ec.europa.eu/justice/criminal/files/final_report_2015_en.pdf ) beskrivs framstegen mot detta mål. Uppgifterna avser 2014.

(58) Uppgifterna avser 2014 och har samlats in i samarbete med det europeiska nätverket för rättslig utbildning som företräder EU:s institutioner för rättslig utbildning. Fortbildning i ”domarhantverket” omfattar bland annat att genomföra höranden, skriva beslut och använda retorik.

(59) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(60)  Uppgifterna avser 2014.

(61)  Uppgifterna avser 2014. Utrustningsnivån från 100 % (fullständigt tillgänglig) till 0 % (finns ej) anger den funktionella närvaron i domstolar av den utrustning som diagrammet omfattar, enligt följande skala: 100 % = 4 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 1,33 poäng per specifikt ärende; (50-99 % = 3 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 1 poäng per specifikt ärende; (10-49 % = 2 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 0,66 poäng per specifikt ärende; (1-9 % = 1 poäng om tillämpligt på alla ärenden / 0,33 poäng per specifikt ärende. Ärendet avser det slags tvist som handläggs (civilrättsligt, handelsrättsligt, straffrättsligt, förvaltningsrättsligt eller annat).

(62) Uppgifterna avser 2014 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

(63) Uppgifterna avser 2014 och har samlats in i samarbete med gruppen med kontaktpersoner för de nationella rättssystemen.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 11.4.2016

COM(2016) 199 final

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

Resultattavlan för rättskipningen i EU 2016

3.2.4 Kvalitetsstandarder

Standarder kan förbättra rättssystemens kvalitet 1 . Under 2015 började kommissionen arbeta tillsammans med gruppen av kontaktpersoner specifikt kring de standarder som rör rättssystemens funktion. Kvalitetsstandarderna omfattar ett brett spektrum av frågor om hur rättssystemen inrättats och hur de fungerar. Flera aktörer kan spela en roll när sådana standarder fastställs 2 . I diagram 42 ges en allmän översikt över befintliga standarder. Diagrammet visar att standarder som täcker många aspekter av rättssystemen har definierats i ett stort antal medlemsstater. Den information som samlats in visar också att standarderna främst har fastställts genom lagstiftning. Frågor som har direkt anknytning till domstolarnas operativa funktion avgörs huvudsakligen på domstolsnivå, bland annat genom etablerad domstolspraxis. Detta gäller särskilt hanteringen av eftersläpningar, bevakningen av mål, antalet ärenden vid domstolarna, vilka tjänster allmänheten erbjuds, resurser vid domstolarna och information till parterna.

Diagram 42: Fastställda standarder för aspekter som rör rättsväsendet* (källa: Europeiska kommissionen 3 )

* Observera att blanka svar när det gäller standarder för förvaltningsrättsliga ärenden kan bero på att det saknas en särskild kategori för ”förvaltningsrättsliga ärenden” (t.ex. Irland). Polen och Förenade kungariket lämnade ingen information om standarder. Inom områdena med färglagd bakgrund fastställs standarderna främst av domstolarna, bland annat genom fast domstolspraxis. Inom alla andra områden fastställs standarderna främst i lagstiftningen.

I diagram 43 undersöks sex särskilda aspekter: handläggningstid (tidsfrister 4 och tidsramar 5 ), hantering av eftersläpningar, en aktiv övervakning av mål, information till parterna, domar och fördelning av personalresurser. Diagrammet visar att även om de områden som omfattas av standarderna förefaller vara desamma i de flesta medlemsstater kan innehållet variera betydligt.

I ett begränsat antal medlemsstater anges det till exempel i standarderna för hanteringen av eftersläpningar en tidsgräns för pågående mål eller åtgärder för att korrigera eftersläpningen 6 . Standarderna för information till parterna varierar från att parterna får information om sina mål i domstolens lokaler till att parterna får tillgång till informationen på internet eller får den automatiskt 7 . Övervakningen av mål och systemen för tidig varning är sällan automatiserade, även om det i de flesta medlemsstater är tekniskt möjligt att i realtid få information via system för hantering av mål. Standardiserade elektroniska mallar för domare finns tillgängliga i ett antal medlemsstater och kan variera mellan enkla formella mallar och mer utvecklat material som syftar till att underlätta utarbetandet av beslut.

Slutligen verkar det som att vissa standarder har definierats och genomförts i hela landet, medan andra endast tillämpas i vissa domstolar eller inom vissa territoriella områden eller på vissa typer av mål eller rättsliga områden 8 .

Diagram 43: Särskilda standarder för utvalda aspekter som rör rättsväsendet* (källa: Europeiska kommissionen 9 )

* Cypern och Irland rapporterade inte om standarder inom de utvalda områdena. Polen och Förenade kungariket lämnade ingen information om standarder. Tyskland: decentraliserade strukturer innebär att standarderna kan skilja sig mellan delstaterna och domstolarna. Kolumnen med ljusare färg motsvarar det totala antalet medlemsstater som definierade andra standarder i de utvalda områdena. Standarder om handläggningstiden omfattar civilrättsliga, handelsrättsliga och förvaltningsrättsliga mål. 

3.3 Oberoendet

Att rättssystemet är oberoende är ett krav som har sin grund i rätten till ett effektivt rättsmedel i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 47) 11 . Det är också viktigt för att uppnå ett attraktivt investeringsklimat eftersom det utgör en garanti för rättvisa, förutsebarhet och säkerhet i det rättssystem där företagen är verksamma.

Utöver information om rättssystemets oberoende såsom det uppfattas visar resultattavlan hur rättssystemen är organiserade för att skydda det rättsliga oberoendet i vissa typer av situationer där oberoendet skulle kunna äventyras. Man har fortsatt samarbetet med de europeiska rättsliga nätverken, särskilt det europeiska nätverket för domstolsadministrationer (ENCJ) och resultattavlan innehåller uppdaterade siffror över det strukturella oberoendet. 12

För första gången presenteras resultaten av Eurobarometerundersökningar om hur människor och företag uppfattar rättssystemets oberoende.

3.3.1 Rättssystemets uppfattade oberoende

Diagram 44: Domstolars och domares oberoende ställning som det uppfattas av allmänheten (källa: Eurobarometer 13 ).

Diagram 45: Huvudorsaker till bristen på oberoende som den uppfattas av allmänheten (andel av alla svarande — en högre siffra innebär mer inflytande) (källa: Eurobarometer 14 ).

Diagrammet visar huvudorsakerna till den uppfattade bristen på domstolars och domares oberoende ställning. Av de svarande bland allmänheten som bedömde att rättssystemets oberoende var ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt”, kunde välja bland tre orsaker för sin bedömning. Medlemsstaterna visas i samma ordning som i diagram 44.

De svarande bland allmänheten som bedömde att rättssystemets oberoende var ”mycket bra” eller ”ganska bra”, angav nästan tre fjärdedelar (vilket motsvarade 39 % av alla svarande) att de garantier som följer av domarnas status och ställning var en orsak till deras bedömning 15 .

Diagram 46: Domstolars och domares oberoende ställning som det uppfattas av företag (källa: Eurobarometer 16 ).

Diagram 47: Huvudorsaker till bristen på oberoende som den uppfattas av företagen (andel av alla svarande — en högre siffra innebär mer inflytande) (källa: Eurobarometer 17 ).

Diagrammet visar huvudorsakerna till den uppfattade bristen på domstolars och domares oberoende ställning. De svarande bland företagen som bedömde att rättssystemets oberoende var ”ganska dåligt” eller ”mycket dåligt”, kunde välja bland tre orsaker för sin bedömning. Medlemsstaterna visas i samma ordning som i diagram 46.

Bland de svarande företag som bedömde att rättsväsendets oberoende var ”mycket bra” eller ”ganska bra”, angav tre fjärdedelar (vilket motsvarade 36 % av alla svarande företag) att de garantier som följer av domarnas status och ställning var en orsak till deras bedömning 18 .

Diagram 48: WEF: företagens uppfattning om rättssystemets oberoende* (uppfattning — ett högre värde innebär en mer positiv uppfattning) (källa: Världsekonomiskt forum 19 )

* Siffran inom parentes är senaste placering bland 140 deltagande länder i världen.

3.3.2 Strukturellt oberoende

Att säkerställa ett strukturellt oberoende kräver rättsliga garantier. De flesta medlemsstater har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet som har till uppgift att skydda rättsväsendets oberoende. Diagram 49 och 50 visar en utökad och uppdaterad jämförelse av sammansättningen (enligt utnämningsförfarandet) för de befintliga tillsynsmyndigheterna i EU och deras huvudsakliga befogenheter. Denna jämförande översikt skulle kunna vara till nytta för de medlemsstater som antar reformer för att säkerställa att tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet arbetar effektivt som oberoende nationella institutioner med det slutliga ansvaret att stödja rättsväsendet i dess uppgift att skipa rättvisa på ett oberoende sätt, samtidigt som man tar hänsyn till de nationella rättssystemens traditioner och särdrag.

Resultattavlan undersöker också hur rättssystemen är organiserade för att garantera oberoendet i vissa typer av situationer där oberoendet skulle kunna äventyras. De fyra indikatorerna anger garantier i sådana situationer: garantier avseende förflyttning av domare utan deras medgivande (diagram 52), avsked av domare, (diagram 53) fördelning av inkommande mål inom en domstol (diagram 54) samt domares tillbakaträdande och avsägelse av mål (diagram 55). I Europarådets rekommendation från 2010 om domares oberoende, effektivitet och ansvar (nedan kallad rekommendationen) presenteras normer som utformats för att se till att rättsväsendets oberoende respekteras i sådana situationer. 20 Diagrammen har uppdaterats i de fall där den rättsliga ramen eller praxis i medlemsstaterna har förändrats sedan resultattavlan för 2015 offentliggjordes. De ger en översikt över de rättsliga garantierna i vissa typer av situationer. De tillhandahåller emellertid ingen bedömning av eller kvantitativa uppgifter om hur effektiva garantierna är och fler garantier innebär inte i sig att ett rättssystem är effektivt 21 . Det bör också noteras att genomförandet av politik och praxis som främjar integritet och förebygger korruption inom rättssystemet också är centralt för att garantera rättssystemets oberoende.

Diagram 49: Sammansättningen av tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet enligt nomineringsförfarandet* 22

Diagrammet visar sammansättningen av de tillsynsmyndigheter för domstolsväsendet 23 som är ledamöter i ECNJ, enligt nomineringsförfarandet, beroende på om ledamöterna är domare eller åklagare som röstas fram, utnämns eller föreslås av sina kollegor, ledamöter som utses av den verkställande makten eller lagstiftaren eller övriga ledamöter som utses av andra organ och myndigheter. Minst hälften av tillsynsmyndighetens ledamöter bör vara domare som väljs ut av sina kollegor från rättsväsendets alla nivåer samtidigt som mångfalden inom rättsväsendet respekteras. 24

* Belgien: ledamöterna från rättsväsendet är antingen domare eller åklagare; Bulgarien: kategorin ”åklagare” omfattar en utsedd undersökningsdomare; Danmark: alla medlemmar utnämns formellt av justitieministern, kategorin ”utnämns/nomineras av övriga organ eller myndigheter” omfattar två företrädare för domstolarna (som utnämns av fackförbundet för den administrativa personalen och av polisens fackförbund); Spanien: ledamöterna från rättsväsendet vid tillsynsmyndigheten utnämns av parlamentet – myndigheten sänder parlamentet en förteckning över de kandidater som fått stöd av en yrkesorganisation för domare eller av tjugofem domare; Frankrike: tillsynsmyndigheten har två sammansättningar - en som har behörighet över domare och en annan som har behörighet över åklagare, myndigheten har en medlem från Conseil d’Etat (förvaltningsdomstolen) som utses av generalförsamlingen vid Conseil d’Etat; Italien-CSM: Consiglio Superiore della Magistratura (omfattar tvistemåls- och brottmålsdomstolar), kategorin ”domare” omfattar två undersökningsdomare (domare eller åklagare) som utses från högsta domstolen; Italien-CPGA: Consiglio di presidenza della giustizia amministrativa (omfattar förvaltningsdomstolar); Malta: ledaren för oppositionen utnämner en lekman; Nederländerna: ledamöterna unämns formellt genom ett kungligt dekret på förslag från säkerhets- och justitieministern; Rumänien: de domare som utsetts bekräftas av senaten; Slovenien: ledamöterna utses av nationalförsamlingen på förslag av republikens president.

Diagram 50: Befogenheter för tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet* 25

Diagrammet visar några av de viktigaste befogenheterna för tillsynsmyndigheter som är medlemmar i ECNJ, såsom befogenheter vad gäller utnämning av domare och befogenheter som påverkar deras karriär. Diagrammet har utvidgats till att omfatta befogenheter att utvärdera domare och vissa administrativa befogenheter, såsom befogenheten att fastställa antalet domstolspersonal, anslå budgetmedel till särskilda domstolar och besluta om användningen av informations- och kommunikationsteknik vid domstolarna.

* I diagrammet anges endast vissa befogenheter och det är inte uttömmande. Tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet har ytterligare befogenheter som inte anges här. Italien: kolumnen visar befogenheter för båda tillsynsmyndigheter — CSM: myndigheten för tvistemåls- och brottmålsdomstolar samt CPGA: myndigheten för förvaltningsdomstolar, endast CPGA har befogenhet i frågor som rör informations- och kommunikationsteknik vid domstolarna och är ett rådgivande organ; Lettland: andra självstyrande rättsliga myndigheter utövar vissa befogenheter, t.ex. i disciplin och etik; I vissa länder är den verkställande makten skyldig att, enligt antingen lag eller praxis, följa ett förslag från tillsynsmyndigheten för domstolsväsendet vad gäller att utse eller avskeda en domare (exempelvis i Spanien).

Diagram 51: Kriterier för att fastställa ekonomiska resurser för rättssystemet* 26  

Diagrammet visar vilken gren av statsmakten (det dömande, lagstiftande eller verkställande) som fastställer kriterierna för att avgöra vilka ekonomiska resurser som ska avsättas för rättssystemet. Diagrammet presenterar också följande kriterier per land: anslagen baseras antingen på tidigare/faktiska kostnader, vilket är vanligast, eller, mindre vanligt, på antalet inkommande/avgjorda mål, förväntade kostnader eller domstolarnas behov/begäran.

* Grekland och Cypern: informationen har hämtats från resultattavlan för 2015; Danmark: antalet inkommande och avgjorda mål i domstolar i första instans beaktas; Tyskland: endast för högsta domstolens budget – vad gäller domstolar i första och andra instans skiljer sig rättssystemen åt mellan delstaterna; Estland: antalet inkommande och avgjorda mål i domstolar i första och andra instans; Frankrike: antalet inkommande och avgjorda mål i domstolar i samtliga instanser; Italien: justitieministeriet fastställer kriterier för civilrättsliga domstolar och brottmålsdomstolar, medan tillsynsmyndigheten för domstolsväsendet (CPGA) fastställer kriterier för förvaltningsdomstolar; Ungern: enligt lag ska domarnas löner fastställas i lagen om den centrala budgeten så att beloppet inte är lägre än det föregående året; Nederländerna: antalet avgjorda mål baserat på en utvärdering av domstolarnas kostnader beaktas.

Diagram 52: Garantier avseende förflyttning av domare utan deras medgivande* 27  (domares oavsättlighet)

Diagrammet visar huruvida förflyttning av domare utan deras medgivande är tillåtet, och om så är fallet, vilka myndigheter som fattar beslutet, orsakerna till sådana förflyttningar och huruvida det är möjligt att överklaga ett sådant beslut. Siffrorna visar hur många domare som förflyttades utan att de samtyckt under 2014 av organisatoriska, disciplinära eller andra skäl och hur många som överklagade (om ingen siffra anges, finns inga uppgifter tillgängliga). 28

* Belgien: förflyttning av organisatoriska skäl endast inom en och samma domstol; Tjeckien: en domare kan bara förflyttas till en domstol inom samma instansnivå, eller till en domstol inom närmast överliggande eller underliggande instansnivå (alla inom samma rättsliga distrikt); Tyskland: förflyttning i högst tre månader och uteslutande när det gäller representation; Frankrike: justitieministern kan förflytta en domare av organisatoriska skäl vid sällsynta tillfällen såsom när en domstol läggs ned eller av rättsliga skäl såsom vid utnämningar med en fastställd tidsgräns (till en domstols ordförande eller särskilda uppgifter); Italien: sex domare överfördes av CSM (myndigheten för tvistemåls- och brottmålsdomstolar), varav tre överklagade överföringen. De två domare som överfördes av CPGA (myndigheten för förvaltningsdomstolar) överklagade överföringen. CPGA kan endast överföra på grund av disciplinära skäl; Litauen: tillfällig förflyttning vid ett brådskande behov av att säkerställa att domstolen fungerar korrekt; Rumänien: endast tidsbegränsade förflyttningar på upp till ett år, som en disciplinär påföljd; Finland: överföring vid omorganisering av den offentliga förvaltningen.

Diagram 53: Uppsägning av domare i första och andra instans* 29  

I detta diagram visas de myndigheter som har befogenhet att föreslå och besluta om uppsägning av domare vid domstolar i första och andra instans. 30 I den övre delen av kolumnen anges vilken myndighet som fattar det slutgiltiga beslutet 31 och i den nedre delen visas – om det är relevant – vilken myndighet som föreslår uppsägningen eller vem som måste rådfrågas innan ett beslut fattas. Siffrorna visar hur många domare (från alla domstolsinstanser) som sades upp 2014 av ett visst organ och hur många som överklagade uppsägningen (om ingen siffra anges, finns inga uppgifter tillgängliga).

* Italien: CSM (myndigheten för tvistemåls- och brottmålsdomstolar) sade upp tre domare som överklagade beslutet, CPGA (myndigheten för förvaltningsdomstolar) sade inte upp några domare; Portugal: inga domare sades upp, men tre domare som pensionerades obligatoriskt överklagade detta; Sverige: överklagandet gällde ett avgörande av en underrätt som omprövade ett beslut av Statens ansvarsnämnd från 2011; Förenade kungariket (England och Wales): inga heltidsanställda domare sades upp, utan endast deltidsanställda domare (arvodesbaserat), nämligen en domare vid en specialdomstol (tribunal), fem domare vid domstolar (court) och tio ledamöter vid tribunaler (lekmannadomare). I vissa länder är den verkställande makten skyldig att, enligt antingen lag eller praxis, följa ett förslag från tillsynsmyndigheten för domstolsväsendet att säga upp en domare (exempelvis i Spanien och Litauen).

Diagram 54: Fördelning av mål inom en domstol 32  

Diagrammet visar på vilka nivåer kriterierna för fördelning av mål inom en domstol fastställs, hur mål fördelas och vilken myndighet som övervakar fördelningen. 33  Det är också av central betydelse hur system såsom slumpmässig fördelning av mål genomförs i praktiken 34 .

Diagram 55: Domares tillbakaträdande och avsägelse av mål 35

I diagrammet anges huruvida domare kan drabbas av påföljder om de inte följer skyldigheten att avstå från att döma i ett mål där deras opartiskhet kan ifrågasättas eller äventyras eller om det finns rimliga skäl att betvivla deras opartiskhet. Diagrammet visar också vilken myndighet 36 som ansvarar för att fatta beslut om en begäran om avsägelse av mål från en part som avser att ifrågasätta en domare. 37

3.3.3 Arbetet som utförs av de rättsliga nätverken kring rättssystemets oberoende

Resultattavlan presenterar en jämförande översikt över vissa rättsliga garantier vars syfte är att skydda rättssystemets oberoende men tillhandahåller inte en utvärdering av hur effektiva de är. I de tidigare resultattavlorna uppmanade kommissionen de rättsliga nätverken att fördjupa sina bedömningar av hur effektiva dessa rättsliga garantier är och meddelade att kommissionen skulle reflektera över hur resultaten kan presenteras i kommande resultattavlor.

Som ett första steg i denna riktning utförde ENCJ under 2015 en undersökning 38 om rättsväsendets oberoende och ansvarsskyldighet i syfte att granska de rättsliga garantier som formellt fastställts i lagstiftningen. Undersökningen granskade situationen i de medlemsstater där tillsynsmyndigheterna för domstolsväsendet var medlemmar i ENCJ. Utöver en undersökning av domarnas uppfattning av sin oberoende ställning innehåller undersökningen ett antal indikatorer avseende rättssystemets oberoende, såsom det organisatoriska oberoendet, finansieringen av rättssystemet, domstolsförvaltningen, personalrelaterade beslut avseende domare, förbudet mot att förflytta domare, förfarandet vid överklaganden, regelbunden rapportering, relationer med medier, domaretik samt domares tillbakaträdande och avsägelse av mål. Vissa av dessa indikatorer rör situationer som framgår av siffrorna ovan, exempelvis sådana som rör förbudet mot att förflytta domare och domares tillbakaträdande och avsägelse av mål.

Diagram 56: Exempel på garantier som undersökts av ENCJ 39

Diagrammet nedan gäller domares tillbakaträdande och avsägelse av mål och förbudet mot att förflytta domare. Det ger en inblick i de formella arrangemang som fastställs i lagstiftningen för att hantera dessa situationer men utvärderar inte hur effektiva de är i praktiken eller användningen av dem. Diagrammet visar mer specifikt arrangemangen för frivilligt tillbakaträdande, åsidosättande av en skyldighet att träda tillbaka, begäran om avsägelse av mål, beslutande myndighet och huruvida det är möjligt att överklaga ett beslut om en begäran om avsägelse av mål. Diagrammet visar även arrangemang som rör möjligheten att förflytta en domare (tillfälligt eller permanent av andra än icke-disciplinära skäl) till ett annat domarämbete (till en annan juridisk tjänst, domstol eller plats) utan dennas samtycke.

Diagram 57: ENCJ:s undersökning om domarnas uppfattning om sin oberoende ställning (uppfattning — ett högre värde innebär en mer positiv uppfattning) 40

4.SLUTSATSER

Den fjärde upplagan av EU:s resultattavla för rättskipningen ger en samlad bild av hur de nationella rättssystemen har utvecklats med avseende på effektivitet, kvalitet och oberoende. Även om situationen varierar avsevärt, beroende på respektive medlemsstat och indikator, tyder 2016 års resultattavla på att arbetet med att förbättra rättssystemen tycks ge resultat. Resultattavlan kommer att fortsätta att följa utvecklingen och fördjupa den jämförande översikten. Den grundläggande roll som rättssystemen har för att upprätthålla rättsstatsprincipen kräver att detta arbete utförs med engagemang och beslutsamhet.

(1) Den årliga tillväxtöversikten för 2016 (se COM(2015) 690 final) hänvisar till behovet av att förbättra rättsväsendets kvalitet ”bland annat genom användningen av kvalitetsstandarder”.

(2)  Standarder kan fastställas genom lagstiftningen, av domstolarna (bland annat genom väletablerad domstolspraxis), av tillsynsmyndigheten för domstolsväsendet (eller andra oberoende organ) eller av andra (t.ex. i Tjeckien utarbetas standarderna oftast av justitieministeriet).

(3) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen av kontaktpersoner för frågor om nationella rättssystem.

(4) Tidsfrister är kvantitativa förfarandefrister som generellt fastställs i processrättslagstiftningen för vissa typer av mål eller förfaranden.

(5) Tidsramar är mätbara mål och metoder för att främja domstolsförfarandenas skyndsamhet, t.ex. måste domare i första instans uppskatta längden på rättegången i början av förfarandet, tidsramarna fastställs under förhandlingar mellan domstolarna och justitieministeriet, domstolarna inrättar tidsstandarder för olika målkategorier.

(6) I vissa medlemsstater kan till exempel mål som pågått i tre år utan någon åtgärd från parterna tas bort från domstolens förteckning över mål. I vissa medlemsstater anses mål som pågått i mer än två år vara gamla och följs noggrant. Korrigerande åtgärder kan omfatta tillfälligt stöd från en särskild enhet av domare.

(7)

   Parterna kan till exempel informeras om sina mål via ett informationscentrum vid domstolen eller informeras automatiskt om relevanta händelser via e-post eller sms eller automatiserat via ett system för e-handlingar. I Tyskland informerar domstolarna berörda parter, även om de inte begärt det.

(8) I vissa medlemsstater begränsas exempelvis den tillgängliga informationen på internet till vissa typer av mål eller domstolar eller genomförs inte på ett konsekvent sätt.

(9) Uppgifterna avser 2015 och har samlats in i samarbete med gruppen av kontaktpersoner för frågor om nationella rättssystem.

(10)  Direktivet om alternativ tvistlösning för konsumenter garanterar att konsumenter och näringsidkare kan vända sig till ett alternativt tvistlösningsorgan vid alla avtalstvister inom praktiskt taget alla ekonomiska sektorer oavsett var (inom landet eller utomlands) och hur (på internet eller inte) inköpet gjordes. Förordningen om tvistlösning online ska underlätta användningen av alternativ tvistlösning vid tvister som rör köp på internet.

(11)   http://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:12012P/TXT&from=EN

(12) Siffrorna bygger på ENCJ:s handledning och svaren på ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen har tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren på det uppdaterade formuläret från de medlemsstater där det inte finns någon tillsynsmyndighet för domstolsväsendet (Tjeckien, Tyskland, Estland, Grekland, Cypern, Luxemburg, Österrike och Finland) har erhållits i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna inom EU. Se Guide to the European Network of Councils for the Judiciary (handledning till det europeiska nätverket för domstolsadministrationer), oktober 2015, finns på: http://www.encj.eu/images/stories/pdf/workinggroups/guide/encj_guide_version_oct_2015.pdf

(13) http://ec.europa.eu/justice/effective-justice/scoreboard/index_en.htm I Eurobarometerundersökning FL435, som genomfördes den 24–25 februari 2016 ställdes följande fråga: ”Hur bedömer du rättssystemet i (vårt land) vad gäller domstolarnas och domarnas oberoende ställning? Anser du att den är mycket bra, ganska bra, ganska dålig eller mycket dålig?”, tillgänglig på:

(14)  I Eurobarometerundersökning FL435, ställdes följande fråga: ”I vilken utsträckning förklarar vart och ett av följande skäl din bedömning av rättssystemets oberoende (i vårt land): mycket, något, egentligen inte, inte alls?”.

(15)  Eurobarometerundersökning FL435.

(16)  I Eurobarometerundersökning FL436 som genomfördes den 25 februari – 4 mars 2016 ställdes följande fråga: ”Hur poängsätter du rättssystemet i (vårt land) vad gäller domstolarnas och domarnas oberoende ställning? Anser du att den är mycket bra, ganska bra, ganska dålig eller mycket dålig?”, tillgänglig på: http://ec.europa.eu/justice/effective-justice/scoreboard/index_en.htm

(17)  I Eurobarometerundersökning FL436 ställdes följande fråga: ”I vilken utsträckning förklarar vart och ett av följande skäl din bedömning av rättssystemets oberoende (i vårt land): mycket, något, egentligen inte, inte alls?”

(18)  Eurobarometerundersökning FL436.

(19) Indikatorn från Världsekonomiskt forum baseras på svar i ett frågeformulär: ”I vilken utsträckning är rättssystemet i ditt land oberoende av påverkan från myndigheter, privatpersoner eller företag? [1 = inte alls oberoende; 7 = fullständigt oberoende]”. Enkäten besvarades av ett representativt urval av företag från alla länder och från de viktigaste sektorerna i ekonomin (jordbruk, tillverkningsindustri, annan industri än tillverkningsindustri samt tjänster). Undersökningen genomförs på olika sätt, bland annat genom personliga intervjuer eller telefonintervjuer med företagsledare, intervjuer med pappersblanketter och undersökningar på internet och finns på: http://www.weforum.org/reports/global-competitiveness-report-2015-2016  

(20) Ministerkommitténs rekommendation CM/Rec(2010)12 till medlemsstaterna om domares oberoende, effektivitet och ansvar.

(21) Denna översikt visar hur rättssystemen har organiserats. Den har inte för avsikt att återspegla rättssystemens komplexitet och detaljer.

(22) Grundat på ENCJ:s vägledning, oktober 2015.

(23)  Tillsynsmyndigheter för domstolsväsendet är oberoende organ som inrättats genom lagstiftningen eller i enlighet med konstitutionen, och som arbetar för att skydda rättssystemets och enskilda domares oberoende och därigenom främja ett effektivt rättssystem. Alla tre tillsynsmyndigheter från Förenade kungariket ingår i översikten: Förenade kungariket (England och Wales) – Judges´ Council of England and Wales, Förenade kungariket (Nordirland) – Judges' Council for Northern Ireland och Förenade kungariket (Skottland) – Judicial Council for Scotland.

(24) Se rekommendationen, punkt 26–27.

(25) Grundat på ENCJ:s vägledning, oktober 2015.

(26) Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren från de medlemsstater som inte har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet fick man i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna i EU. Medlemsstaterna anges i alfabetisk ordning enligt deras geografiska namn på originalspråket. Kolumnernas höjd speglar inte nödvändigtvis garantiernas effektivitet.

(27)  Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren från de medlemsstater som inte har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet fick man i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna i EU. Medlemsstaterna anges i alfabetisk ordning enligt deras geografiska namn på originalspråket. Kolumnernas höjd speglar inte nödvändigtvis garantiernas effektivitet.

(28) Punkt 52 i rekommendationen innehåller garantier om domares oavsättlighet. Domare bör inte flyttas till en annan domstol utan att ha gett sitt medgivande. Undantaget är om förflyttningen är en disciplinär påföljd eller sker i samband med en omorganisation av rättssystemet.

(29) Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren från de medlemsstater som inte har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet fick man i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna i EU. Medlemsstaterna anges i alfabetisk ordning enligt deras geografiska namn på originalspråket. Kolumnernas höjd speglar inte nödvändigtvis garantiernas effektivitet.

(30) Punkterna 46 och 47 i rekommendationen kräver att de nationella rättssystemen omfattar skydd för uppsägning av domare.

(31) Det kan vara ett eller två olika organ, beroende på orsaken till uppsägningen och typen av domare (exempelvis ordförande).

(32) Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren från de medlemsstater som inte har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet fick man i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna i EU. Medlemsstaterna anges i alfabetisk ordning enligt deras geografiska namn på originalspråket. Kolumnernas höjd speglar inte nödvändigtvis garantiernas effektivitet.

(33) Enligt punkt 24 i rekommendationen måste systemen för fördelningen av mål inom en domstol följa objektiva kriterier som bestämts på förhand så att rätten till en oberoende och opartisk domare skyddas.

(34)  Exempelvis uppmanades Bulgarien i den senaste rapporten från kommissionen om Bulgariens framsteg inom samarbets- och kontrollmekanismen att göra följande: inrätta kapacitet inom [högsta rättsrådet] och [den rättsliga inspektionsenheten] för att övervaka tillämpningen och säkerheten i det nya systemet för en slumpmässig fördelning av mål i domstolar. Dessa institutioner måste vara öppna angående resultaten av inspektionerna och uppföljningen av de problem som konstaterats. COM(2016) 40 final, finns på: http://ec.europa.eu/cvm/docs/com_2016_40_en.pdf

(35) Uppgifterna har samlats in med hjälp av ett uppdaterat frågeformulär som kommissionen tagit fram i nära samarbete med ENCJ. Svaren från de medlemsstater som inte har en tillsynsmyndighet för domstolsväsendet fick man i samarbete med nätverket för ordförandena för de högsta domstolarna i EU. Medlemsstaterna anges i alfabetisk ordning enligt deras geografiska namn på originalspråket. Kolumnernas höjd speglar inte nödvändigtvis garantiernas effektivitet.

(36) Ibland kan fler än en myndighet fatta detta beslut, beroende på vilken typ av domstol den domare som avsagt sig målet arbetar vid.

(37) Enligt punkterna 59, 60 och 61 i rekommendationen ska domare agera oberoende och opartiskt i alla mål, men endast avstå från att handlägga mål eller avstå från att agera om det finns giltiga skäl till detta enligt lagen.

(38) ENCJ:s rapport 2014–2015 om oberoende och ansvarsskyldighet för domstolsväsendet och åklagarmyndigheterna. I rapporten används indikatorer avseende rättssystemets rättsliga aspekter samt övriga aspekter som kan iakttas objektivt och som är centrala för oberoendet och ansvarsskyldigheten. Vad gäller mätningen av dessa objektiva aspekter ansvarar tillsynsmyndigheterna eller, om sådana inte finns, andra styrande organ för poängsättning och kategorisering med hjälp av ett standardiserat frågeformulär. Det är en självutvärdering, men en utvärdering av aspekter som kan kontrolleras av vem som helst som känner till de berörda rättssystemen. Indikatorerna presenterar ENCJ:s synpunkter på hur de formella arrangemang som fastställs i lagstiftningen för att skydda rättsväsendets oberoende bör vara utformade. Se s. 16 och 23, ENCJ:s rapport som finns på: http://www.encj.eu/images/stories/pdf/workinggroups/independence/encj_report_ independence_accountability_2014_2015_adopted_ga_corr_2016.pdf  

(39) Diagrammet har sammanställts utifrån resultaten i ENCJ:s rapport 2014–2015 om domstolsväsendets och åklagarmyndighetens oberoende och ansvarsskyldighet (resultatet presenteras som en procentuell andel av ett standardiserat högsta poängantal).

(40) Diagrammet baseras på svar i ett frågeformulär: ”På en skala mellan 0 och 10 (där 0 betyder ”inte alls oberoende” och 10 betyder ”högsta möjliga nivå av oberoende”): som domare känner jag mig inte alls oberoende eller fullständigt oberoende”. Totalt 4 874 domare deltog i undersökningen som genomfördes i mars 2015. Följande medlemmar i ENCJ deltog inte i undersökningen: Frankrike, Malta, Kroatien och Ungern. Sverige är observatör i ENCJ.