EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.2.2016

COM(2016) 79 final

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

om genomförandet av det finansiella biståndet till de utomeuropeiska länderna och territorierna inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden

Inledning

Genom ULT-beslutet 1 fastställs den rättsliga ramen för förbindelserna mellan de utomeuropeiska länderna och territorierna 2 (ULT), de medlemsstater till vilka de är knutna och Europeiska unionen. I enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt 3 (EUF-fördraget) är syftet med ULT-beslutet att stödja en hållbar utveckling i ULT och att främja unionens värderingar världen över.

Inom ramen för associeringen ger unionen ekonomiskt stöd till ULT, främst genom Europeiska utvecklingsfonden, med ett anslag på 364,5 miljoner euro inom elfte EUF-ULT för programplaneringsperioden 2014–2020 4 .

Syftet med denna rapport är att redovisa framstegen i genomförandet av biståndet till ULT inom ramen för elfte EUF, i enlighet med artikel 91 i ULT-beslutet. I denna fas av genomförandet ligger fokus fortfarande på programmens inriktning och utformning. I och med att det operativa genomförandet går framåt och uppgifter blir tillgängliga kommer framtida rapporter i allt större utsträckning att ägnas åt följderna och verkningarna av biståndet, i enlighet med beslutet.

Ekonomiska resurser inom elfte EUF-ULT

De resurser inom elfte EUF-ULT som står till förfogande för ULT fördelar sig på följande sätt enligt bilaga II till ULT-beslutet:

229,5 miljoner euro i territoriella (bilaterala) anslag.

100 miljoner euro för regionalt samarbete och regional integration.

21,5 miljoner euro för att finansiera humanitärt bistånd och katastrofbistånd, eller bistånd för fluktuationer i exportinkomsterna.

5 miljoner euro för att finansiera räntesubventioner och tekniskt bistånd inom ramen för EIB:s investeringsanslag för ULT.

8,5 miljoner euro för undersökningar och tekniskt bistånd enligt artikel 81 i ULT-beslutet.

Enligt de kriterier som anges i ULT-beslutet anses 16 ULT vara berättigade till ett territoriellt anslag inom ramen för elfte EUF-ULT 5 . Det bör noteras att Grönland finansieras direkt genom EU:s allmänna budget i enlighet med beslutet om Grönland. 6  

Regionala program syftar till att främja samarbete mellan ULT i samma region med liknande utmaningar och prioriteringar. Åtgärder som finansieras med det regionala anslaget stöder utarbetande och genomförande av övergripande regionala program och projekt som avser dessa utmaningar. Partnerskap med andra finansieringskällor, även andra av unionens finansieringsinstrument, genom samarbete med AVS-grannländer och/eller tredjeländer samt med EU:s yttersta randområden, uppmuntras aktivt.

Programplaneringsprocess för elfte EUF-ULT

I ULT-beslutet 7 fastställs en särskild programplaneringsprocess för ULT. Till skillnad från vad som gäller för länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) baseras programplaneringen inte på nationella vägledande program utan utgår från en process i ett steg – utarbetande av ett programplaneringsdokument med två delar: a) EU:s åtgärdsstrategi och b) ett eller flera åtgärdsdokument. 

För godkännande av programplaneringsdokumenten för ULT fattas endast ett formellt kommissionsbeslut, som behandlar både de strategiska riktlinjerna och den detaljerade programutformningen. Ett programplaneringsdokument kan alltså inte antas förrän strategin och ett åtgärdsdokument har utarbetats och formellt godkänts. Budgetstöd är fortfarande (liksom under tionde EUF) den genomförandemetod som föredras i ULT.

ULT behåller det primära ansvaret för att upprätta programplaneringsdokumenten, inkludera de prioriteringar som ligger till grund för strategierna och se till att nödvändiga samråd hålls på lokal nivå.

Samråd som genomförts

Omfattande samråd mellan ULT och kommissionen har ägt rum.

Programplaneringen för ULT inleddes vid det tolfte forumet EU–ULT i december 2013, sedan ULT-beslutet och den tillhörande finansieringsramen antagits. Kommissionen presenterade de vägledande anslagen och programplaneringsinstruktionerna för ULT och de medlemsstater till vilka de är knutna och inledde samrådsprocessen med sikte på ett avtal om potentiella samarbetssektorer.

Därefter hölls specifika seminarier för att möjliggöra reflexion om gemensamma prioriteringar och mål. Regionala ULT-konferenser hölls i Stillahavsområdet och Västindien i november 2014 respektive februari 2015, under ledning av kommissionen och med deltagande av AVS-länder, regionala organisationer och i tillämpliga fall yttersta randområden. Konferenserna utmynnade i konkreta förslag från ULT om de potentiella huvudsektorerna och möjliga delkomponenter. Regionalt samarbete med aktörer utanför ULT framhölls, eftersom alla regionala intressenter visade stort intresse för att inleda projekt för partnersamverkan.

Reflexionen om strategiska prioriteringar och huvudsektorer gick framåt även genom de associeringsformer som anges i ULT-beslutet. På teknisk nivå hölls 2014–2015 nio trepartsmöten mellan kommissionen, företrädare för ULT och de medlemsstater till vilka de är knutna, vilket gav möjlighet till dialog mellan kommissionen och ULT.

En arbetsgrupp för miljö och klimatförändring bildades i januari 2015 och erbjuder en plattform för inledande diskussioner mellan ULT om det tematiska programmet.

På politisk nivå hölls det trettonde forumet EU–ULT i februari 2015. Diskussionerna under två rundabordsmöten gav tillfälle till dialog om det tematiska programmet och ledde till att ULT enades om de föreslagna huvudsektorerna i detta avseende, vilket återspeglades i slutsatserna från forumet.

I anslutning till forumet hölls även trilaterala möten mellan kommissionen, de territoriella/regionala utanordnarna för ULT och de medlemsstater till vilka ULT är knutna. Dessa diskussioner gav tillfälle till reflexion om genomförandet av biståndet och planering av nästa steg med enskilda ULT, men även på regional nivå. De resulterade även i utnämning av regionala utanordnare för både de regionala och de tematiska programmen.

Programplaneringsprocessen stöds också aktivt med hjälp av tekniskt bistånd. Så här långt har 13 länder och territorier fått eller håller på att få tekniskt bistånd. Biståndet finansieras med medel från både tionde och elfte EUF-ULT, i det senare fallet enligt det första finansieringsbeslutet för medlen inom elfte EUF-ULT – 3 miljoner euro av det anslag 8 som fastställts i enlighet med bestämmelserna i artikel 81 i ULT-beslutet.

Situationen 2015 

Tack vare samrådet och det tekniska biståndet har tydliga framsteg gjorts under 2015 när det gäller de inledande programplaneringsfaserna. Programmens strategiska inriktning har fastställts, och huvudsektorer har föreslagits för samtliga program, både territoriella och regionala/tematiska.

När det gäller territoriella anslag har de flesta ULT föreslagit budgetstöd som genomförandemetod. Detta har sin grund i hur det såg ut under tionde EUF-ULT och innebär i flera fall ett positivt steg bort från den projektmetod som använts tidigare, framför allt för Bonaire, Curaçao, Franska Polynesien, Saba, Sint Eustatius och Wallis- och Futunaöarna. Kommissionen kommer i samtliga fall att göra en bedömning av kriterierna för berättigande när det gäller utnyttjande av budgetstödet.

De föreslagna huvudsektorerna för de territoriella anslagen avser tydligt följande huvudsakliga nyckelteman:

Miljöfrågor, klimatförändring, förnybar energi och katastrofriskreducering (gäller 5 av 16 ULT med vägledande territoriella anslag och motsvarar 21 % av de totala territoriella anslagen inom elfte EUF-ULT).

Social utveckling (ungdomsfrågor) eller sysselsättning/tillträde till arbetsmarknaden och utbildning/yrkesutbildning (gäller 5 av 16 ULT och motsvarar 33 % av de vägledande territoriella anslagen inom elfte EUF-ULT).

Hållbar turism (gäller 3 av 16 ULT och motsvarar 26 % av de vägledande territoriella anslagen inom elfte EUF-ULT).

Konnektivitet och tillgänglighet/digital utveckling (gäller 3 av 16 ULT och motsvarar 20 % av de vägledande territoriella anslagen inom elfte EUF-ULT).

Dessa prioriteringar är förenliga med målet om hållbar utveckling och avser de tre utvecklingspelarna – ekonomisk utveckling, social utveckling och miljöskydd – enligt målen i ULT-beslutet.

Betecknande nog ligger dessa prioriteringar också tydligt i linje med unionens politiska prioriteringar inom Europa 2020 9 , Europeiska unionens tioåriga strategi för tillväxt och sysselsättning, som syftar till att åstadkomma smart och hållbar tillväxt för alla.

Även när det gäller regionala program finns ett förslag om en tydlig koncentration av resurser till ett begränsat antal prioriteringar, som givetvis är både gränsöverskridande och övergripande. Det bör dessutom noteras att miljön och hållbart utnyttjande av naturresurser betonas i alla geografiska regionala program, med utgångspunkt i de huvudsektorer som ULT föreslagit för kommissionen. Detta möjliggör avsevärd komplementaritet med den tematiska delen och med andra EU-finansierade program, t.ex. BEST 2.0, som finansieras inom ramen för programmet för globala allmänna nyttigheter och utmaningar.

Följande huvudsektorer har föreslagits:

Västindien: hållbar energi och marin biologisk mångfald.

Stillahavsområdet: miljö och hållbar förvaltning av naturresurser (delsektorer: klimatförändring och biologisk mångfald).

Indiska oceanen: observation, förvaltning och bevarande av terrestra och marina ekosystem.

Tematiska program (samtliga ULT): hållbart utnyttjande av naturresurser. Delsektorer: a) klimatförändring, inklusive katastrofriskreducering, och b) hållbar energi.

Europeiska investeringsbanken

Inom ramen för investeringsanslaget för ULT 10 förvaltar EIB ett anslag på 5 miljoner euro för finansiering av räntesubventioner och tekniskt bistånd (med medel från elfte EUF-ULT). EIB ingick 2015 ett låneavtal med Nya Kaledonien, som innefattade en räntesubvention på 20 miljoner euro för ett projekt gällande sjukhusmodernisering.

Enligt ULT-beslutet ska EIB dessutom stå för ytterligare finansiering (upp till 100 miljoner euro) 11 från sina egna medel. Inga beslut har antagits när det gäller denna finansiering, men interna beslutsprocesser har inletts för en regional kreditfacilitet för ULT och för en investering i Sint Maarten. Processerna väntas avslutas under 2016.

Vad händer härnäst?

Med hänsyn till framstegen så här långt framstår det fastställda målet att anta finansieringsbeslut och godkänna programplaneringsdokument för ULT under fjärde kvartalet 2016 fortfarande som realistiskt. För att tidsplanen ska kunna hållas är det dock av yttersta vikt att inte tappa fart under 2016. ULT måste se till att de utkast till programplaneringsdokument som läggs fram håller hög kvalitet och baseras på genomtänkta program och sunda lokala politiska och strategiska ramar. Detta är särskilt väsentligt när det gäller regionala och tematiska program, där bättre samordning från berörda ULT:s sida kommer att krävas.

(1)

Rådets beslut 2013/755/EU om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska unionen.

(2)

EU:s utomeuropeiska länder och territorier är Grönland, Nya Kaledonien och tillhörande områden, Franska Polynesien, De franska sydliga och antarktiska områdena, Wallis- och Futunaöarna, Saint-Pierre och Miquelon, Saint-Barthélemy, Aruba, Bonaire, Curaçao, Saba, Sint Eustatius, Sint Maarten, Anguilla, Caymanöarna, Falklandsöarna, Sydgeorgien och Sydsandwichöarna, Montserrat, Pitcairn, Sankt Helena med tillhörande områden, Brittiska antarktiska territoriet, Brittiska territoriet i Indiska oceanen, Turks- och Caicosöarna, Brittiska Jungfruöarna och Bermuda.

(3)

Fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT C 326, 26.10.2012, s. 47).

(4)

 Internt avtal mellan företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om finansiering av Europeiska unionens bistånd inom den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020 i enlighet med AVS–EU-partnerskapsavtalet och om tilldelning av ekonomiskt stöd till de utomeuropeiska länder och territorier på vilka den fjärde delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är tillämplig (EUT L 210, 6.8.2013, s. 1).

(5)

 En förteckning över vägledande individuella territoriella och regionala anslag finns i bilaga 1 till denna rapport.

(6)

Enligt rådets beslut 2014/137/EU om förbindelserna mellan Europeiska unionen, å ena sidan, och Grönland och Konungariket Danmark, å andra sidan, anslås 217,8 miljoner euro för perioden 2014–2020 för samarbete mellan unionen och Grönland på områden av gemensamt intresse.
 

(7)

Fjärde delen i ULT-beslutet.

(8)

Kommissionens beslut om den enskilda åtgärden till förmån för utomeuropeiska länder och territorier inom ramen för ett anslag för tekniskt samarbete som ska finansieras genom Europeiska utvecklingsfondens övergångsfacilitet, C(2015) 307 final, 20.1.2015.

(9)

Meddelande från kommissionen: Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, KOM(2010) 2020 slutlig.

(10)

Inrättat genom bilaga II C till rådets beslut 2001/822/EG med EUF-medel för att stödja kommersiellt livskraftiga företag.

(11)

Bilaga III till ULT-beslutet.

EUROPEISKA KOMMISSIONEN

Bryssel den 22.2.2016

COM(2016) 79 final

BILAGA

till

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

om genomförandet av det finansiella biståndet till de utomeuropeiska länderna och territorierna inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden

Bilaga 1: Fördelning av vägledande anslag och föreslagna huvudsektorer för finansiering från elfte EUF-ULT

a)Vägledande territoriella anslag från elfte EUF-ULT

b)Vägledande regionala anslag från elfte EUF-ULT

c)Anslag för tekniskt samarbete inom elfte EUF-ULT

I ULT-beslutet anges de totala belopp som anslagits för de territoriella och de regionala programmen samt för tekniskt bistånd.

Den vägledande fördelningen av specifika territoriella anslag tar hänsyn till befolkningsstorleken, BNP-nivån, nivån på anslag från tidigare europeiska utvecklingsfonder och begränsningar på grund av det isolerade geografiska läget, såsom föreskrivs i artikel 9 i ULT-beslutet. 

Den vägledande fördelningen av specifika regionala anslag återspeglar behovet av en kritisk massa för att säkra effekt och behovet av att uppmuntra samarbete mellan ULT, yttersta randområden och AVS-länder samt tredjeländer, i enlighet med ULT-beslutet.