23.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 433/19

1.

Den 19 juli 2012 överlämnade Europeiska kommissionen ovannämnda förslag till rådet och Europaparlamentet (1). Syftet med förslaget var att uppdatera den befintliga förordningen om särskilda villkor för fiske efter djuphavsbestånd (2).

2.

Mellan januari 2014 och november 2015 gick arbetsgruppen för intern och extern fiskeripolitik noggrant igenom förslaget.

3.

Europaparlamentet antog sin ståndpunkt vid första behandlingen den 10 december 2013 (3).

4.

Efter arbetsgruppens behandling av parlamentets ändringar och med beaktande av principerna för den nya gemensamma fiskeripolitiken (4) utarbetade det luxemburgska ordförandeskapet en kompromisstext som återges i tredje kolumnen i dok. 5803/5/14, inbegripet de tekniska ändringar som återges i dok. 15306/15. Denna text godkändes av Ständiga representanternas kommitté (Coreper) den 11 november 2015, och på denna grund gavs ordförandeskapet mandat att inleda förhandlingar med Europaparlamentet.

5.

Efter trepartsmötet den 17 november 2015 som hölls under det luxemburgska ordförandeskapet och ytterligare trepartsmöten den 26 april, den 25 maj och den 14 och 30 juni 2016 under det nederländska ordförandeskapet nåddes en preliminär överenskommelse med Europaparlamentet.

6.

Genom en skrivelse av den 13 juli 2016 meddelade ordföranden för Europaparlamentets fiskeriutskott ordföranden för Coreper I att, om rådet formellt förelägger Europaparlamentet sin ståndpunkt enligt överenskommelsen, med förbehåll för juristlingvisternas granskning, kommer han att rekommendera plenarförsamlingen att godkänna rådets ståndpunkt utan ändringar vid parlamentets andra behandling.

7.

Den 20 juli 2016 bekräftade Coreper den slutliga kompromisstexten i syfte att nå en överenskommelse (5).

8.

Syftet med förslaget var att uppdatera och tydligare fokusera huvuddragen i den befintliga förordningen (systemet med fisketillstånd, datainsamling, övervakning av fiskeansträngning och kontroll), förenkla rapporteringskraven och komplettera systemet med åtgärder för att minska djuphavsfiskets påverkan på ekosystemet (begreppet ”fiskets fotavtryck” och utfasning av bottentrålning).

9.

Rådets ståndpunkt stöder i stort sett kommissionens förslag vad gäller modernisering av systemet med fisketillstånd, bättre anpassning av särskilda bestämmelser om datainsamling och registrering till den allmänna ramen för datainsamling, förenkling av rapporteringen och översyn av kontrollbestämmelser. Rådet införde dock vissa flexibilitetsinslag i syfte att minska den administrativa bördan och undvika oproportionerliga åtgärder (se t.ex. artiklarna 5.6, 6.2, 10, 12 och 13.2 i rådets ståndpunkt). Rådet strök dessutom förslagets frivilliga bestämmelser om förvaltningen av fiskeansträngningen mot bakgrund av de nya förvaltningsprinciper som inrättats genom reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, inbegripet införandet av landningsskyldigheten.

10.

Mot bakgrund av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken som inte trädde i kraft förrän den 1 januari 2014 efter det att Europaparlamentet hade röstat om sin ståndpunkt vid första behandlingen, kunde rådet inte godta vissa av Europaparlamentets ändringsförslag som syftade till att gå utöver den nya gemensamma fiskeripolitikens principer för djuphavsfiske (t.ex. ändringsförslagen 36 och 37 om kapacitetsförvaltning, ändringsförslagen 65 och 66 om fångstbegränsningar vid brist på uppgifter, ändringsförslag 71 om landningsskyldigheten för djuphavsarter) eller reviderade delar i den gemensamma fiskeripolitiken (t.ex. ändringsförslag 119 om stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden).

11.

Vad beträffar ändringarna i kommissionens förslag utgår rådet från de ändringar som föreslagits av parlamentet när det gäller ”fiskets fotavtryck” (ändringsförslagen 43–55) och när det gäller att utse områden där känsliga marina ekosystem förekommer eller sannolikt förekommer (ändringsförslagen 42 och 56). Kommissionens förslag om att fasa ut bottentrålning vid djuphavsfiske, vilket parlamentet i sig inte hade godtagit (se ändringsförslag 62), ersattes i rådets ståndpunkt av ett paket med bestämmelser som bygger på konvergens av tre skilda synsätt (ingen bottentrålning på djup över 800 meter i EU-vatten och på platser i EU-vatten som fastställts för att skydda de känsliga marina ekosystemen på djupt vatten, strikta villkor för undersökande fiske på platser utanför de fastställda fiskeområdena, (”fotavtryck”), med tillhörande sanktioner vid bristande efterlevnad, stärkt observatörstäckning och stärkta rapporteringskrav när det gäller indikatorarter för sannolikhet för känsliga marina ekosystem samt en detaljerad bedömning av förordningens effekter efter fyra år).

12.

De tre institutionerna oroas särskilt av observatörstäckningen ombord på fartyg som fiskar efter djuphavsarter. I ett försök att göra en avvägning mellan parlamentets intresse att snabbt öka de vetenskapliga kunskaperna om djuphavsarter och fiskeredskapens inverkan och rådets intresse att tillämpa standardparametrar för täckning och undvika att ge företräde för en viss typ av fiske framför många andra i en situation med knappa personalresurser, nåddes en kompromiss om en observatörstäckning på 20 % som ska vara obligatorisk för fartyg som bedriver riktat fiske efter djuphavsarter med bottentrålar eller bottensatta nät (artikel 16 i rådets ståndpunkt). Denna procentsats kan ändras genom medbeslutande efter en vetenskaplig bedömning som utförs på begäran av kommissionen.

13.

Under kontakterna med parlamentet och kommissionen ifrågasattes det geografiska tillämpningsområdet för förordningen. Parlamentet stödde särskilt en utvidgning av den nya ordningen till att omfatta EU-fartygens fiske i internationella vatten i Nordostatlanten, vilket regleras enligt Nordostatlantiska fiskerikommissionens bestämmelser (NEAFC). Rådet motsatte sig detta synsätt, oroat av den omständigheten att olika regler skulle gälla inom samma område, av den specifika förvaltningsmodell som utvecklats inom NEAFC och framhöll skillnaderna i fiskemönster. En kompromiss kunde uppnås genom att selektivt utvidga reglerna för observatörstäckning till att omfatta EU-fartyg som fiskar i NEAFC:s vatten (artikel 16.5 i rådets ståndpunkt). Därmed införs en standard i detta hänseende som är högre än den som för närvarande tillämpas på internationell nivå. Dessutom är rådet enigt om att fortsätta tillämpa bestämmelserna i den ursprungliga tillträdesförordningen om utsedda hamnar, informationsplikt och fisketillstånd för fiske i NEAFC:s vatten (artikel 20.3 i rådets ståndpunkt).

14.

Slutligen godkänner rådet i sin ståndpunkt ett paket med bedömningsaspekter (artikel 19) som bör leda till en ingående översyn av befintliga och nya åtgärder när det gäller deras lämplighet för att uppnå långsiktigt bevarande av fiskbestånd, liten påverkan på känsliga marina ekosystem och bättre vetenskapliga kunskaper.

15.

Vid fastställandet av sin ståndpunkt har rådet fullt ut beaktat kommissionens förslag och Europaparlamentets ståndpunkt vid första behandlingen.