24.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 399/68

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandeförordning om antagandet av en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (D041932/01,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (1), särskilt artikel 4.1,

—

med beaktande av artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Kommissionen ska, genom genomförandeakter, anta en förteckning över invasiva främmande arter av unionsbetydelse (nedan kallad unionsförteckningen), på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 (förordningen om invasiva främmande arter). Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 27.2 i denna förordning.

B.

Dessa utkast till genomförandeakter ska senast den 2 januari 2016 lämnas in till den kommitté som avses i artikel 27.1 i förordningen om invasiva främmande arter, och kommer att träda i kraft den tjugonde dagen efter deras offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning.

C.

Unionsförteckningen kommer att vara till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

D.

Det finns en mängd invasiva främmande arter och därför är det viktigt att prioritera den undergrupp av invasiva främmande arter som anses vara av unionsbetydelse.

E.

Invasiva främmande arter bör anses vara av unionsbetydelse om den skada som de orsakar i de drabbade medlemsstaterna är så stor att den motiverar antagandet av särskilda åtgärder som är tillämpliga i hela unionen, även i de medlemsstater som ännu inte har drabbats eller som sannolikt inte kommer att drabbas.

F.

Under de informella trepartsförhandlingarna erkändes det som mycket viktigt att identifieringen av invasiva främmande arter av unionsbetydelse förblir proportionell och inriktad på arter vars införande på unionsförteckningen faktiskt och på ett kostnadseffektivt sätt förhindrar, minimerar eller mildrar dessa arters negativa effekter.

G.

Kriterierna för införande i unionsförteckningen är det viktigaste verktyget för tillämpning av förordningen om invasiva främmande arter.

H.

Kriterierna för införande i unionsförteckningen bör garantera att de potentiella invasiva främmande arter som har de mest betydande negativa effekterna återfinns bland dem som ska införas, i syfte att garantera en effektiv användning av resurser.

I.

Enligt skäl 13 i förordningen om invasiva främmande arter bör gemensamma kriterier för utförande av riskbedömningar fastställas för att säkerställa att reglerna i WTO:s relevanta avtal följs och att denna förordning tillämpas på ett enhetligt sätt.

J.

I skäl 32 i förordningen om invasiva främmande arter anges att, i syfte att ta hänsyn till den senaste vetenskapliga utvecklingen på miljöområdet bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att fastställa de delar som ska vara gemensamma vid utarbetandet av riskbedömningar.

K.

I skäl 32 i förordningen om invasiva främmande arter anges vidare att det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att kommissionen, när den förbereder och utarbetar delegerade akter, bör se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

L.

Parlamentet har inte informerats på ett lämpligt sätt om fastställandet av de delar som ska vara gemensamma vid utarbetandet av riskbedömningar, och översändandet av relevanta handlingar har inte skett samtidigt, så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

M.

Kommissionen har, i enlighet med artikel 29 i förordningen om invasiva främmande arter, befogenhet att anta delegerade akter för att ytterligare specificera typen av godtagbara uppgifter med avseende på tillämpningen av artikel 4.3 b i den förordningen och detaljerat beskriva tillämpningen av artikel 5.1 a–h i den. Den detaljerade beskrivningen ska innehålla den metod som ska användas vid riskbedömning, med hänsyn till gällande nationella och internationella normer och behovet av att prioritera åtgärder mot invasiva främmande arter som är förknippade med, eller som kan orsaka, en betydande negativ effekt på biologisk mångfald eller relaterade ekosystemtjänster, samt på människors hälsa eller ekonomin, eftersom sådan negativ effekt anses vara en försvårande omständighet.

N.

Kommissionen har inte uppfyllt bestämmelserna i artikel 4.3 i förordningen om invasiva främmande arter, har inte ytterligare specificerat typen av godtagbara uppgifter med avseende på tillämpningen av artikel 4.3 b i den förordningen och har inte tillhandahållit en detaljerad beskrivning av tillämpningen av artikel 5.1 a–h i förordningen, inbegripet den metod som ska användas för riskbedömningarna.

O.

Kommissionen har inte lyckats säkerställa att den metod som ska användas för riskbedömningarna tillämpas på samma sätt i samtliga medlemsstater när de föreslår att en art ska föras in i unionsförteckningen. Det kan inte garanteras att medlemsstaterna använder samma typ av uppgifter och tillämpar samma övergripande standarder.

P.

Skälen för att föra in arter i förslaget till unionsförteckning grundar sig snarare på politiska än på vetenskapliga kriterier.

Q.

Förtecknandet av arterna grundar sig inte på en standardiserad riskbedömning och metod utan snarare på medlemsstaternas politiska vilja.

R.

Förslaget till unionsförteckning tar inte heller upp problemet med invasiva främmande arter på ett övergripande sätt, för att skydda inhemsk biologisk mångfald och ekosystemtjänster samt minimera och mildra effekterna på människors hälsa eller de ekonomiska konsekvenser som dessa arter skulle kunna ha.

S.

Förordningen om invasiva främmande arter, som är en särskild EU-rättsakt, skulle kunna bidra till att återstående utmaningar i samband med förlust av biologisk mångfald kan bemötas, ge resultat och bidra till att målen för strategin för biologisk mångfald kan uppnås, men bara om den genomförs på ett korrekt sätt och stöds av de lokala myndigheterna och allmänheten.

T.

Kommissionens ursprungliga förteckning har kritiserats av flera behöriga nationella myndigheter, berörda aktörer och allmänheten, i en sådan omfattning att de nu hyser allvarliga tvivel om hur ändamålsenlig förordningen om invasiva främmande arter kommer att vara i framtiden, främst på grund av att de mest problematiska invasiva främmande arterna inte är förtecknade, medan vissa arter, som inte kan orsaka betydande negativa effekter på biologisk mångfald, ekosystemtjänster, människors hälsa eller ekonomin, eller för vilka de åtgärder som behöver vidtas skulle medföra orimliga kostnader, är införda på förteckningen.

U.

I den ursprungliga förteckningen förbises arter som hör till de mest skadliga invasiva främmande arterna i Europa. Vissa arter av landväxter och däggdjur uppfyller kriterierna och det finns en ingående riskbedömning tillgänglig, men är ändå inte införda på förteckningen. Däggdjursarter som återfinns bland de främmande arter med snabbast ökande utbredning i Europa under de senaste åren har inte förtecknats, och utbredda växtarter med snabb spridning som har betydande och väl dokumenterade negativa effekter på människors hälsa är heller inte förtecknade.

1.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandeförordning överskrider de genomförandebefogenheter som fastställs i förordning (EU) nr 1143/2014.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandeförordning och att lägga fram ett nytt utkast för kommittén.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.