11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/137

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi,

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 10 april 2014 om situationen i Burundi,

—

med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning för Burundi,

—

med beaktande av Burundis författning,

—

med beaktande av det uttalande som statscheferna i Östafrikanska gemenskapen gjorde den 31 maj 2015 i Dar es Salaam (Tanzania),

—

med beaktande av den brådskande uppmaningen från tidigare burundiska statsöverhuvud, politiska partier och organisationer i det civila samhället som gjordes den 28 maj 2015 i Bujumbura,

—

med beaktande av de beslut som antogs om situationen i Burundi vid Afrikanska unionens toppmöte den 13 juni 2015,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om Burundi,

—

med beaktande av uttalandet av den 28 maj 2015 från vice ordföranden/den höga representanten, Federica Mogherini, om att ställa in EU:s valobservatörsuppdrag i Burundi, och av uttalandet av den 29 juni 2015 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om situationen i Burundi,

—

med beaktande av beslutet av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium den 14 juni 2015 om att ställa in församlingens valobservatörsuppdrag i Burundi på grund av situationen i landet,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet, och av rådets slutsatser från juni 2014 där man lovade att intensifiera sitt arbete rörande människorättsförsvarare,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 96 i Burundis författning och artikel 7.3 i Arushaavtalet för fred och försoning får en president endast sitta två mandatperioder. President Pierre Nkurunziza har innehaft presidentposten sedan 2005 eftersom han 2010 återvaldes i ett val som bojkottades av oppositionen efter att den hade anklagat regeringen för skrämseltaktik.

B.

President Nkurunziza meddelade den 26 april 2015 att han skulle ställa upp för en tredje mandatperiod – han hävdade att det var hans rätt eftersom han utsetts av lagstiftare för sin första mandatperiod – vilket störtade landet i kaos och ledde till omfattande protester och en misslyckad militärkupp i maj 2015.

C.

Efter detta meddelande greps 17 officerare den 14 maj 2015 i samband med en misslyckad statskupp ledd av tidigare generalmajor Godefroid Niyombare, som flydde landet efter det att över 70 personer hade dödats till följd av våld och flera granatattacker.

D.

Två högt uppsatta medlemmar av den oberoende nationella valkommissionen (CENI) har flytt landet liksom en högre domare vid författningsdomstolen, som anklagats för att ha prövat lagenligheten av presidentens tredje mandatperiod samt nationalförsamlingens talman. De säger sig alla frukta för sin egen säkerhet, och den 25 juni 2015 flydde också vice president Gervais Rufyikiri landet efter att ha uttryckt tvivel om presidentens rätt till en tredje mandatperiod.

E.

Polisen har använt överdrivet våld i tillslagen mot demonstranter med förluster av människoliv som följd. Enligt polisens uppgifter greps 892 personer i samband med protesterna mellan den 26 april och den 12 maj 2015. Därefter släpptes 568 av dem, medan 280 gripna personer överfördes till den allmänna åklagarmyndigheten.

F.

Våldet har förvärrats av de aktioner som utförts av den milis som har kopplingar till statliga myndigheter. Icke statliga organisationer och människorättsförsvarare har fördömt det faktum att polisen och de väpnade styrkorna har infiltrerats av CNDD-FDD:s (National Council for the Defence of Democracy–Forces for the Defence of Democracy) milis.

G.

Oppositionspartier och det civila samhället har bojkottat valen med hänvisning till partisk tillämpning av statliga institutioner, våld och trakasserier från CNDD-FDD:s ungdomsmilis (Imbonerakur), brist på förtroende för CENI (Burundis oberoende nationella valkommission) och regeringsstrategier för att minska valdeltagandet, bl.a. genom att försvåra väljarregistreringen och rita om valkretsgränser på ett sätt som gynnar det styrande partiet. Situationen har också inneburit att den katolska kyrkan i Burundi har återkallat de präster som man utsett för att hjälpa till att organisera valen, eftersom kyrkan säger sig inte kunna stödja val som är fulla av brister.

H.

Burundis styrande parti har bojkottat återupptagandet av medlingsamtalen under överinseende av FN:s medlare, Abdoulaye Bathily, vars avgång partiet har krävt, och samordningsgruppen bestående av företrädare för FN, Afrikanska unionen (AU), Östafrikanska gemenskapen (EAC och den internationella konferensen om området kring de afrikanska stora sjöarna (ICGLR).

I.

Det internationella samfundet spelar en viktig roll i regionen som väktare av Arushaavtalen, och institutioner såsom Internationella brottmålsdomstolen har stor betydelse när det gäller att genomföra oberoende utredningar om det våld och de brott som sker i Burundi.

J.

Trots uppmaningar från det internationella samfundet om att skjuta upp valen och trots att det civila samhället och oppositionen bojkottade valen hölls parlamentsvalet den 29 juni 2015, och presidentvalet är planerat till den 15 juli 2015.

K.

Den 29 juni 2015 ställde EU in sitt valobservatörsuppdrag i Burundi eftersom unionen ansåg att krisen bara skulle förvärras om man anordnade parlamentsval utan att minimivillkoren för ett trovärdigt, transparent och inkluderande val är uppfyllda.

L.

FN-observatörer har rapporterat att valet den 29 juni 2015 hölls i ett spänt politiskt läge präglat av kris och en utbredd rädsla och av trakasserier i delar av landet och ansåg att det inte var något gynnsamt klimat för fria, trovärdiga och inkluderande val.

M.

Valprocessen kännetecknas fortfarande i hög grad av begränsningar för oberoende medier, överdrivet våld mot demonstranter, skrämselpropaganda mot oppositionspartier och det civila samhället samt bristande förtroende för valmyndigheterna, vilket lett till att EU beslutat att ställa in sitt valobservatörsuppdrag.

N.

EAC och AU har förklarat att de förutsättningar som krävs för att hålla val för närvarande inte finns och att det inte är möjligt att skapa sådana förutsättningar inom den tidsram som Burundis författning föreskriver.

O.

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) säger att omkring 127 000 människor har flytt Burundi till angränsande länder, vilket har skapat en humanitär nödsituation i Demokratiska republiken Kongo, Rwanda och Tanzania, där det rapporteras om ett utbrott av kolera.

P.

Det politiska dödläget i Burundi liksom landets försämrade säkerhetsläge och ekonomi har allvarliga konsekvenser för befolkningen och innebär risker för hela regionen. Burundi står inför den värsta krisen sedan det 12 år långa etniskt laddade inbördeskriget som 2005 hade krävt omkring 300 000 dödsoffer.

Q.

Som svar på tidigare resolutioner från parlamentet och i synnerhet hänvisningarna till artikel 96 i Cotonouavtalet har EU-representanter insisterat på att alla politiska krafter i landet måste få lov att delta i valprocessen i enlighet med färdplanen och uppförandekoden för val (Code de bonne conduite en matière électorale).

R.

EU har avbrutit utbetalningen av det utestående beloppet på 1,7 miljoner euro i valstöd till Burundi, eftersom de förutsättningar, som krävs för ett smidigt genomförande av valprocessen på ett fredligt, inkluderande och transparent sätt och i full respekt för politiska friheter, inbegripet yttrandefriheten, för närvarande saknas.

S.

Belgien har också meddelat att man dragit in valstödet och håller inne med hälften av de 4 miljoner euro som avsatts för parlamentsvalet, och att man dragit sig ur det avtal om polissamarbete som omfattar 5 miljoner euro och finansieras gemensamt med Nederländerna. Frankrike har också avbrutit säkerhetssamarbetet med Burundi och Tyskland har aviserat att allt bilateralt samarbete med Burundis regering har avbrutits.

T.

Den yttrandefrihet som garanteras i Burundis författning och i internationella och regionala avtal vilka ratificerats av Burundi omfattas av den nationella strategin för ett gott samhällsstyre och korruptionsbekämpning och är en nödvändig förutsättning för fria, rättvisa, öppna och fredliga val. Medierna är dock totalt kontrollerade efter nedläggningen av privatägda radio- och tv-bolag i mitten av maj, massflykten av journalister och de konstanta hoten mot dem som stannat kvar i Burundi.

U.

EU ger betydande bidrag till Burundis årliga budget, och runt hälften av detta kommer från internationellt bistånd, och har nyligen avsatt 432 miljoner euro till Burundi – ett av världens fattigaste länder – från Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020, för att bland annat bidra till ett bättre samhällsstyre och civilt samhälle.

V.

Den rådande situationen påverkar alla burundiers ekonomiska och sociala liv. De flesta skolor och universitetscampus håller stängt på grund av de våldsamma demonstrationerna i huvudstaden Bujumbura, den lokala valutans värde har sjunkit, arbetslösheten har ökat och skatteintäkterna har minskat på grund av att köpcentrum har stängts och handeln med grannländerna minskat.

1.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro för det försämrade politiska och människorättsliga läget i Burundi och i regionen som helhet. Parlamentet kräver att våldet och de politiska trakasserierna omgående ska upphöra och att ungdomsgrupper som är allierade med politiska partier ska avväpnas. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offren för våldet och beklagar förlusten av människoliv samt efterlyser akut humanitärt bistånd till dem som har tvingats fly sina hem.

2.

Europaparlamentet fördömer den burundiska regeringens beslut att hålla valen trots den politiskt och säkerhetsmässigt kritiska situationen och med tanke på att valprocessen allvarligt påverkats av begränsningar av de oberoende medierna, överdrivet våld mot demonstranter, skrämseltaktik mot oppositionspartier och det civila samhället samt bristande förtroende för valmyndigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft de burundiska myndigheterna att skjuta upp presidentvalet den 15 juli 2015 i linje med Afrikanska unionens krav och att involvera alla aktörer i ansträngningarna för att skapa ett gynnsamt klimat för en fredlig, trovärdig, fri och rättvis valprocess.

3.

Europaparlamentet uppmanar alla inblandade i valprocessen, däribland de organ som ansvarar för att anordna val samt säkerhetstjänsterna, att respektera de åtaganden som gjordes i Arushaavtalet, och erinrar om att detta avtal ledde till ett slut på inbördeskriget och utgör den grund som Burundis författning vilar på. Parlamentet understryker vikten av en ömsesidig överenskommelse om tidsplanen för valen som bygger på en teknisk bedömning från FN.

4.

Europaparlamentet understryker än en gång att det endast är genom dialog och konsensus, med deltagande av Burundis regering, oppositionen och det civila samhället och i enlighet med Arushaavtalet och Burundis författning, som man kan nå en varaktig politisk lösning som skapar säkerhet och demokrati för alla burundier. Parlamentet uppmanar samtliga burundiska aktörer att återuppta dialogen på alla områden där det råder oenighet. Parlamentet stöder därför AU:s, EAC:s och FN:s medlingsinsatser och är redo att stödja genomförandet av de särskilda åtgärder som nyligen presenterats av AU.

5.

Europaparlamentet uttrycker än en gång sitt stöd för EAC:s ihärdiga ansträngningar och betonar vikten av de åtgärder som man kom överens om vid toppmötena i Dar es Salaam den 13 och 31 maj 2015, inbegripet uppmaningen att skjuta upp valen och få ett omedelbart slut på våldet, avväpna alla ungdomsgrupper med anknytning till politiska partier, inleda en dialog mellan burundiska parter samt få regionen att lova att man inte förblir passiv om situationen skulle förvärras. Dessa åtgärder utgör ramen för en politisk samförståndslösning på krisen.

6.

Europaparlamentet påminner om att EU:s partnerskap med Burundi regleras av Cotonouavtalet, och att samtliga parter måste respektera och uppfylla villkoren i det avtalet, särskilt respekten för mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar att Burundi också har undertecknat och ratificerat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och därför är skyldigt att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar således Burundis regering att tillåta att en genuin och öppen politisk debatt förs utan rädsla för trakasserier, och att avstå från att utnyttja rättsväsendet för att utesluta politiska rivaler.

7.

Europaparlamentet noterar den dialog som förts mellan EU och burundiska myndigheter i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet. Parlamentet anser dock att det förekommit ständiga överträdelser av de avgörande och grundläggande delarna av Cotonouavtalet, särskilt respekten för fundamentala mänskliga och demokratiska principer, och uppmanar därför kommissionen att inleda förfaranden enligt artikel 96 för att vidta lämpliga åtgärder.

8.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att i detta syfte omgående se över EU:s bistånd med målet att omdirigera det för ett ökat ekonomiskt stöd till det civila samhället, och att fokusera på humanitärt stöd till skillnad från centralt budgetstöd och att samtidigt tänka på den burundiska arméns mycket lovvärda insatser i det fredsbevarande uppdraget i Somalia.

9.

Europaparlamentet ställer sig bakom rådet (utrikes frågor) som den 22 juni 2015 uppmanade vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att utarbeta en förteckning över riktade restriktiva åtgärder samt viserings- eller reseförbud mot dem som bär ansvaret för våldsdåden, förtrycket och de allvarliga brotten mot de mänskliga rättigheterna, och även mot dem som aktivt förhindrar en politisk lösning inom den ram som föreslagits av AU och EAC. Parlamentet uppmanar vidare vice ordföranden/den höga representanten att vidta de åtgärder som krävs för att frysa dessa personers tillgångar i EU-medlemsstaterna.

10.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över antalet offer och de många allvarliga brotten mot mänskliga rättigheter som rapporterats sedan krisens början, särskilt de kränkningar som medlemmar av Imbonerakure har gjort sig skyldiga till. Parlamentet noterar de trakasserier och risker som människorättsförsvarare, politiska aktivister och journalister utsätts för, och de godtyckliga gripandena av medlemmar av oppositionspartierna. Parlamentet kräver att alla personer som gripits för att de utövat sin rätt till fredliga sammankomster och yttrandefrihet omgående och villkorslöst försätts på fri fot.

11.

Europaparlamentet kräver att det våld och de trakasserier som Imbonerakure ligger bakom får ett snabbt slut. Parlamentet uppmanar CNDD-FDD att vidta omedelbara åtgärder för att avväpna ungdomsmilisen och få dess medlemmar att sluta trakassera och angripa oppositionella, och att se till att de som gjort sig skyldiga till kränkningar ställs inför rätta. Parlamentet kräver en oberoende internationell utredning av anklagelserna om att CNDD-FDD beväpnar och utbildar sin ungdomssektion. Parlamentet uppmanar också med kraft ledarna av oppositionspartierna att förhindra att deras motståndare utsätts för våldshandlingar.

12.

Europaparlamentet upprepar att det inte får råda någon straffrihet för de personer som är ansvariga för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och att dessa personer måste hållas individuellt ansvariga och ställas inför rätta. Parlamentet anser att det är särskilt viktigt att man omedelbart placerar ut människorättsobservatörer och militära experter som AU aviserat.

13.

Europaparlamentet konstaterar att vissa krafter försöker att få kravallerna att utvecklas till en etnisk konflikt, men att detta håller på att misslyckas, och att den politiska splittringen i Burundi inte självklart är etnisk. Parlamentet anser att det är ett tecken på att Arushaavtalen har lyckats etablera en etniskt balanserad armé och polisstyrka. Parlamentet uppmanar därför Internationella brottmålsdomstolen att noggrant övervaka dessa medier när det gäller uppvigling till etniskt hat, och även de politiska ledarnas tal.

14.

Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang betydelsen av att följa uppförandekoden för val och den färdplan för val som FN lyckats förhandla fram och som undertecknades av de politiska aktörerna 2013. Parlamentet stöder fullt ut FN:s insatser och regionala åtgärder för att förhindra en upptrappning av det politiska våldet.

15.

Europaparlamentet kräver att de begränsningar som gäller för medierna och för tillgången till internet omedelbart hävs, och fördömer återigen att Radio Publique Africaine, som är en av landets största nyhetsstationer, ständigt görs till måltavla. Parlamentet anser att legitima val inte kan äga rum om inte medier kan arbeta utan att begränsas och om inte journalister kan rapportera utan att trakasseras.

16.

Europaparlamentet lovordar den roll som humanitära organisationer och myndigheterna i grannländerna har spelat för att tillgodose behoven hos dem som flyr krisen och erbjuda skydd åt flyktingarna. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om ytterligare 1,5 miljoner euro för att underlätta den humanitära situationen. Parlamentet varnar dock för att åtagandena snarast måste fördubblas av både EU och medlemsstaterna med tanke på den stora ström flyktingar som kommer till en redan sårbar region och på de rapporterade utbrotten av kolera samt de oroväckande rapporterna om sexuellt våld. Parlamentet understryker vikten av en långsiktig strategi för medicinskt bistånd och livsmedelsbistånd, men också för återintegreringsstöd och psykologiskt stöd för dem som tvingats fly.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att uppfylla sina löften vad gäller FN:s regionala åtgärdsplan för flyktingar från Burundi, där 207 miljoner US-dollar behövs fram till september 2015 för att bistå de 200 000 burundiska flyktingarna, bland annat genom att fylla på det existerande biståndet till regionen.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Burundis regering och regeringarna i länderna i området kring de afrikanska stora sjöarna, regeringarna i Östafrikanska gemenskapen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU samt det panafrikanska parlamentet.