3.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 82/13

Föredragande:

Lutz RIBBE

1.1

EESK välkomnar meddelandet och stöder många av dess förslag, som är en logisk konsekvens av överläggningarna om en europeisk energiunion.

1.2

De beskrivna förbättringarna av marknaderna, däribland intradagshandel, upphävandet av konkurrenssnedvridande bestämmelser, efterfrågeflexibiliteten och skapandet av riktiga prissignaler, är i princip bra och viktiga åtgärder för en omstrukturering av energimarknaderna, som i framtiden kommer att vara tydligare inriktade på särdragen för intermittent, decentraliserad och förnybar energiproduktion (IFE).

1.3

En säker försörjning av (ren) energi till överkomligt pris till företag och hushåll är en grundläggande förutsättning för ekonomin och människor i det moderna samhället. Energisystemet är därför i grunden en fråga för hela samhället, och genomförandet kräver en god balans mellan marknad och reglering. Detta har hittills inte diskuterats tillräckligt politiskt, inte heller i detta meddelande.

1.4

Målet med en koldioxidsnål energiförsörjning med en hög andel intermittenta förnybara energikällor går bara att nå på kort och medellång sikt om alla marknadsaktörer (också de nya) har tillgång till tillräckliga flexibiliseringsalternativ, såsom tillräckliga lagringskapaciteter, flexibla och konsumentvänliga efterfrågealternativ samt flexibla elproduktionstekniker (t.ex. kraftvärmeproduktion) samt tillräckligt utbyggda och sammankopplade eldistributionsinfrastrukturer, om konsumenterna får tillräcklig och korrekt information i rätt tid samt möjligheter att utnyttja egna affärsmöjligheter och om de nödvändiga investeringarna i teknik och infrastruktur blir lönsamma, vilket för tillfället inte är fallet.

1.5

Prissignaler är viktiga, eftersom ombyggnaden av det nuvarande systemet kommer att kräva stora investeringar. Vid dagens börspriser på 30 eller 40 euro/MWh kan investeringar inte återfinansieras, vare sig i ny kraftproduktionskapacitet eller i lagringsteknik. Sådana börspriser är bara möjliga eftersom bl.a. mycket el från avskrivna kraftverk flödar in på marknaden och stöd betalas för el som produceras av kol, kärnenergi och förnybara energikällor. Dagens börspriser återspeglar alltså inte ens den verkliga kostnadsstrukturen. Priserna på elbörsen ger pga. subventioner och överreglering en snedvriden bild av de faktiska elkostnaderna. Endast med realistiska och transparenta priser kan man ge de rätta signalerna för de nödvändiga stora investeringarna i att omvandla det befintliga systemet.

1.6

Vid prissättningen behövs sålunda helt nya ansatser för att skapa en ekonomisk grund för den önskade nya nätkvaliteten (som även omfattar efterfrågeflexibilitet och lagring). En ansats skulle vara att rikta in de föreskrivande komponenterna mer på de önskade innovationerna och bättre bedöma systemstabiliteten.

1.7

Framtidens priser måste återspegla de faktiska livscykelkostnaderna för elproduktion, elförsörjning och elsluthantering. Hit hör också de negativa externa effekterna (t.ex. koldioxidbelastningen). Prisbildningen måste bli realistisk. Detta innebär också att kommissionen anpassar sitt eget stödsystem och att de statligt fastställda priser som fortfarande finns kvar avskaffas. Kommissionen har ännu inte lagt fram någon samstämmig metod för detta.

1.8

Den stora tekniska utmaningen i ett nytt energisystem ligger framför allt i att elenergin i framtiden inte längre ska gå centralt reglerad från stora kraftverk till konsumenterna (”uppifrån och ner”). I stället uppstår nya ”produktions- och försörjningsöar” på basis av många decentraliserade, delvis intermittenta förnybara energikällor, som måste kopplas samman (”nerifrån och upp”) och där efterfrågeflexibiliteten (även lagringsmöjligheterna) och den lokala och regionala försäljningen kommer att spela en framträdande roll.

1.9

EESK har många gånger betonat att det finns möjligheter med sådana nya, mer decentraliserade energisystem, inte bara vad gäller allmänhetens acceptans för de nödvändiga strukturella förändringarna och erforderliga investeringarna (1). Nya perspektiv och nya möjligheter till mervärde på det regionalekonomiska området kommer också att kunna uppstå utanför de hittills kända strukturerna. Med den nya tekniken blir det möjligt att på nytt koppla samman regional utveckling och energipolitik. Dessutom skapar sammankopplade försörjningsöar en förbättrad säkerhetssituation i händelse av angrepp mot kritisk infrastruktur.

1.10

Kommissionen måste därför utforma handelssystemet utifrån den energiinfrastruktur som krävs och inte försöka göra de nödvändiga förändringarna av energiinfrastrukturen kompatibla med det nuvarande handelssystemet. Kommissionen måste därför tillsammans med marknadsaktörerna överväga vilka ändringar i energiinfrastrukturen och handelssystemet som skulle kunna skapa förutsättningar för att uppnå ett mer diversifierat, flexibelt, konsumentinriktat och kostnadseffektivt energisystem.

1.11

EESK inte bara välkomnar kommissionens uttalanden om den nya mångfalden av aktörer, utan menar att det är helt nödvändigt att involvera konsumenterna (alltså företag, medborgare, lokala elproducenter etc.) i produktionen och den direkta lokala eller regionala försäljningen. Om företag, medborgare eller lokala elproducenter i dag bestämmer sig för att utnyttja befintlig lokal eller regional energipotential, t.ex. i form av gemensamt organiserade sol- eller vindkraftverk, bör det vara mycket lättare för dem än hittills att använda den alstrade energin direkt, utan inblandning av börser eller mäklare, och/eller att sälja den direkt och utan problem. Även här lämnar kommissionsdokumentet dock många frågor obesvarade.

1.12

Kommissionen har flera gånger betonat att det fortfarande finns hinder för förnybar energi, hinder som bör avvecklas, och att det behövs ett främjande av förnybara energikällor som är lämpligt på marknaden och regionaliserat. EESK instämmer i detta, men konstaterar att en utvidgad marknad och minskad reglering inte i sig kommer att leda till en ökad produktion av förnybar energi. Meddelandet i fråga ger dock ingen fingervisning om exakt vilka föreställningar kommissionen har på detta område.

2.1

I sina politiska riktlinjer anger Junckerkommissionen att ett av dess strategiska mål är utvecklingen av en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik.

2.2

Denna målsättning bekräftades i kommissionens arbetsprogram för 2015 (2) och utvecklades närmare i ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (3). Förutom en tillförlitlig energiförsörjning till överkomligt pris handlar det om att utforma ett hållbart och klimatvänligt energisystem med intensiv marknadskonkurrens och innovationer. I ramstrategin betonas särskilt medborgarnas aktiva roll när energisystemet struktureras om. Omstruktureringen av energimarknaden, särskilt elmarknaden, är ett viktigt steg för att nå dessa mål.

2.3

Det samrådsförfarande som initieras genom detta meddelande från kommissionen ska bidra till att ett antal betydande utmaningar som ligger i vägen för uppbyggnaden av ett framtidssäkert energisystem åtgärdas.

2.4

Europeiska kommissionen kopplar samman dessa utmaningar med att den ”befintliga marknaden växte fram under en tid då stora centrala kraftanläggningar, som i allmänhet drevs med fossila bränslen, främst skulle tillgodose alla hushålls och företags elbehov inom ett begränsat område (vanligtvis en medlemsstat), och då energikonsumenterna (hushåll, företag och industri) uppfattades som passiva”. Kommissionen strävar efter en ”grundläggande förändring av Europas energisystem”, där en mer decentraliserad elproduktion i stor utsträckning baseras på intermittenta energikällor och betydligt fler aktörer deltar i takt med att rollerna i marknadsprocessen förändras och där efterfrågeflexibiliteten blir en ny och central utmaning.

2.5

Som särskilda utmaningar nämner kommissionen följande:

2.6

För att klara dessa utmaningar identifierar kommissionen ett antal åtgärder:

3.1

För att nå målen med den europeiska energiunionen kommer många grundläggande förändringar att behövas, bl.a. behövs det – som kommissionen beskriver – en grundläggande omstrukturering av elmarknaden.

3.2

Dessa förändringar kommer bara att nå tillräcklig acceptans i samhället om a) ett intensivt och välorganiserat samrådsförfarande med aktörerna och det civila samhället äger rum och b) dessa aktörer i samband med detta dock inte bara accepteras som partner som måste konsulteras utan som aktivt agerande partner.

3.3

Hur detta förfarande kan se ut har EESK beskrivit i sin studie (4) om utvärdering av kommissionens samråd med berörda parter. Kommittén hänvisar vidare till sitt initiativ till en ”europeisk energidialog”.

3.4

De beskrivna förbättringarna av marknaderna, däribland intradagshandel, upphävandet av bestämmelser som snedvrider och hindrar konkurrensen, samt efterfrågeflexibiliteten och skapandet av riktiga prissignaler, är bra och viktiga åtgärder för en omstrukturering av energimarknaderna, som i framtiden kommer att vara tydligare inriktade på särdragen för intermittent förnybar energiproduktion. Bara så kan målen, som EESK välkomnar, med den europeiska energiunionen nås och en kostnadseffektiv, miljövänlig och säker elförsörjning till överkomligt pris till hushåll och näringsliv garanteras.

3.5

EESK betonar intradagshandelns särskilda betydelse när det handlar om att organisera en meningsfull handel kring IFE-el.

3.6

Kommittén välkomnar att de centrala principerna för det ”nya energisystemet” återigen beskrivs i meddelandet. Kommittén anser detta vara en riktig signal till alla marknadsaktörer och hela samhället. Detta omfattar följande:

3.7

En säker försörjning av (ren) energi till överkomligt pris till företag och hushåll är en grundläggande förutsättning för ekonomin och människor i det moderna samhället. Energisystemet är därför i grunden en fråga för hela samhället, och genomförandet kräver en god balans mellan marknad och reglering. Detta har hittills inte diskuterats tillräckligt politiskt, inte heller i detta meddelande. Frågan om inte t.ex. överförings- och distributionsnäten – liksom motorvägarna, järnvägsnätet eller vattenförsörjningen – bör falla under det allmännas ansvar avgörs visserligen inte i Bryssel, däremot kan en debatt om det föras här. Energipolitik innebär även att sätta upp tydliga ramvillkor och tillsynsmyndigheter med föreskrivande befogenheter. Detta omfattar även konsumentskyddet och skyddet av särskilt utsatta sociala grupper.

3.8

EESK väljer att avstå från att positivt kommentera de många korrekta åtgärder som kommissionen presenterat, däribland dess kritiska hållning till kapacitetsreserver. I stället kommenteras de frågor som kommittén anser inte behandlas tillräckligt i meddelandet, alternativt frågor som kommissionen eventuellt inte har gått in på.

4.1

EESK delar helt kommissionens uppfattning att det krävs ”en grundläggande förändring av Europas energisystem”. De lösningar som formuleras i meddelandet tar enligt kommitténs uppfattning dock snarare mindre fasta på en ”grundläggande förändring” än en anpassning till eller komplettering av det nuvarande systemet.

4.2

EESK vill särskilt påpeka att en ”grundläggande förändring” inte bara kan gå ut på att koppla samman de nationella systemen på europeisk nivå, reformera de nuvarande marknaderna och handelssystemen och avsevärt höja andelen förnybara energikällor. Snarare måste ett helt nytt energisystem med många fler decentraliserade aktörer utformas och byggas upp. Det handlar inte bara om att uppgradera de nuvarande överförings- och distributionsnäten utan också om att förse dessa nät med en ny och tekniskt mer avancerad infrastruktur. I detta nya nät skulle det sedan bland annat ingå helt nya och mer mångfasetterade handlings-, sammankopplings- och försäljningsstrukturer. Dagens traditionella energikällor kommer att få en överbryggande roll i dem.

4.3

Målet med en koldioxidfri energiförsörjning med en hög andel intermittenta energikällor går bara att nå på kort och medellång sikt om

Detta är för tillfället inte fallet.

4.4.1

Kommissionen betonar att prissignaler är viktiga för att a) uppmuntra konsumenter att spela en aktiv roll på energimarknaden och b) skapa incitament för företag att investera i nya utsläppssnåla energitekniker. Sådana prissignaler är viktiga, eftersom ombyggnaden av det nuvarande systemet kommer att kräva stora investeringar. Vid dagens börspriser på 30 eller 40 euro/MWh, som naturligtvis är intressanta för konsumenterna – om de kommer dem till godo –, kan investeringar inte återfinansieras, vare sig i ny elproduktionskapacitet eller i lagringsteknik. Sådana börspriser är i dag bara möjliga eftersom bl.a. mycket el från avskrivna kraftverk flödar på marknaden och stora stöd betalas för el som produceras av kol, kärnenergi och förnybara energikällor. Dagens börspriser återspeglar alltså inte den verkliga kostnadsstrukturen. Priserna på elbörsen ger pga. subventioner och överreglering en snedvriden bild av de faktiska elkostnaderna. Endast med realistiska och transparenta priser kan man ge de rätta signalerna för de nödvändiga stora investeringarna i att omvandla det befintliga systemet.

4.4.2

I kommissionens meddelande ägnas alltför lite fokus åt konsekvenserna av de förnybara energikällornas särskilda kostnadsstruktur. Vid en marginalkostnad på noll för förnybara energikällor och ellagring slutar det komma positiva prissignaler från grossistmarknaderna. Det får två konsekvenser. För det första: Om det inte längre kommer några signaler från grossistpriserna för kortfristig eltilldelning måste de skapas genom andra lösningar, alltså t.ex. stöd. För det andra kräver marginalkostnader på noll helt nya återfinansieringsmekanismer för IFE och även ellagring.

4.4.3

Vid prissättningen behövs sålunda helt nya ansatser för att skapa en ekonomisk grund för den önskade nya nätkvaliteten (som även omfattar efterfrågeflexibilitet och lagring). En ansats skulle kunna handla om att överväga en omarbetning av de föreskrivande komponenterna i slutkundspriset, särskilt när det gäller energiskatten och nättarifferna. En omorganisation av finansieringen av de indirekta kostnaderna i energisystemet bör undersökas.

4.4.4

För att priserna ska återspegla alla kostnaderna för elförsörjningen på ett korrekt sätt förordar EESK att kommissionen tar sig an uppgiften att skapa en tydlig kostnadstransparens inom ramen för ett EU-omfattande harmoniserat förfarande. De beräknade och jämförbara kostnaderna bör återspegla de faktiska livscykelkostnaderna för elproduktion, elförsörjning och elsluthantering. Dessa kostnadsuppställningar ska även beakta negativa externa effekter (t.ex. koldioxidbelastning) och stöd. EESK refererar här till tidigare yttranden och uttalanden (7) och kräver liksom förut med eftertryck att kommissionen håller sitt löfte om att de totala kostnaderna (även externa effekter) från produktion till sluthantering ska internaliseras fullt ut i priserna och att ingen direkt eller indirekt stödkapplöpning mellan de olika energikällorna tillåts.

4.4.5

Förutom de faktiska kostnaderna bör ramvillkoren utformas på ett sådant sätt att priserna även medräknar tillhandahållandet av tjänster och undvikande av klimatskadliga utsläpp respektive skapandet av de arbetstillfällen av hög kvalitet som behövs. Priserna måste återspegla att det kommer att komma tider med stort utbud och mindre efterfrågan liksom omvänt, tider med stor efterfrågan och knappare utbud. Först när priserna visar hela sanningen bakom kostnader och tjänster, och sänkningar oavkortat kommer slutkunderna till godo, kommer de anpassningar som kommissionen önskar att bli verklighet, t.ex. efterfrågeflexibilitet, flexiblare kraftverk och lagringsförutsättningar.

4.4.6

Kommittén håller med kommissionen om att reglerade priser bör avskaffas. Det är rätt att tillåta fri prisbildning, både uppåt och nedåt. Detta ger marknaden möjlighet att reagera på det sätt som krävs och stöder flexibiliseringsalternativ som efterfrågestyrning och lagring. Den bestämmelse i EU:s stödriktlinjer enligt vilken stöd inte får betalas ut vid negativa elpriser innebär en massiv intervention på marknaden som uteslutande missgynnar de förnybara energikällorna och gynnar miljöfarlig teknik med högre marginalkostnader. Det nuvarande stödet är en kompensation för att prissignalerna inte fungerar som de ska, framför allt genom att externa kostnader inte fullt ut internaliseras. Kommissionen kan lösa detta problem genom en reform av stödriktlinjerna. EESK förväntar sig att kommissionen tar fram en strategi som både motverkar orsakerna till de negativa priserna och ser till att stöd på lång sikt blir överflödigt.

4.4.7

I kommissionsdokumentet omnämns bland annat behovet av ett förbättrat utsläppshandelssystem. EESK har avgett ett eget yttrande om detta (8). Kommittén betonar emellertid att även med en stringent reform kommer bara delar av de externa kostnaderna för fossila energikällor att medräknas i priset. Internationella valutafonden uppskattar stöden till de fossila energikällorna i EU till sammanlagt 330 miljarder US-dollar per år och beskriver stöden som ineffektiva, innovationshämmande, budgetskadliga, socialt orättvisa och miljöpolitiskt förödande (9).

4.4.8

En aldrig så bra, ny utformning av marknaden kommer någonsin att kunna utjämna de felaktiga prissignaler och problem som detta utlöser.

4.4.9

Kommissionen betonar visserligen flera gånger att det fortfarande finns hinder för förnybar energi, hinder som bör avvecklas, och att det behövs ett främjande av förnybara energikällor som är lämpligt på marknaden och regionaliserat. EESK instämmer i detta. Meddelandet i fråga ger dock tyvärr alltför få fingervisningar om exakt vilka föreställningar kommissionen har på detta område.

4.5.1

Rubriken på kommissionsmeddelandet innehåller orden ”ny marknadsmodell för energimarknaderna”. I dokumentet diskuteras dock nästan uteslutande tänkbara och enligt kommissionen nödvändiga förändringar på områdena elnät, elmarknader och elhandel. I kapitel 5 talas rentav om ett ”samrådsmeddelande om utformningen av elmarknaden”.

4.5.2

Denna tydliga inriktning på elnätet och elmarknaden gör inte den egentliga och stora energipolitiska utmaning som EU står inför tillräcklig rättvisa. Värme- och transportsektorn måste integreras mer i överläggningarna, i synnerhet som beröringspunkterna mellan dessa tre områden väntas bli många fler i framtiden än i dag, vilket ger nya möjligheter och färre problem (nyckelord: vindkraft till värme [Wind-Power to Heat], kraft till gas/väte [Power to Gas/Hydrogen], elektromobilitet).

4.5.3

Elsektorns konvergens med värme- och mobilitetssektorn är mycket lättare att uppnå i decentraliserat organiserade elsystem än i ett centraliserat system. Värme och mobilitet är till sin natur decentraliserade, vilket gör att de blir mer tillgängliga som flexibilitetsalternativ till el när elen också kan säljas decentraliserat och direkt. Därför hänger elmarknadsomställningen nära samman med utvecklingen av decentraliserade försäljningsalternativ för el från IFE, till vilka även användningen av värme- och mobilitetstillämpningar måste höra.

4.5.4

Vad beträffar elmarknaden lägger kommissionen fram många förslag till nya strukturer i det nuvarande handelssystemet, främst om börshandeln. Självklart är en större mångfald i den nuvarande energihandeln på lokal, regional, nationell och europeisk nivå önskvärd och viktig. Allting behöver dock inte hanteras av börser och handlare, men kommissionen tar inte upp detta.

4.5.5

Om företag, medborgare eller lokala elproducenter i dag bestämmer sig för att utnyttja befintlig lokal eller regional energipotential, t.ex. i form av gemensamt organiserade sol- eller vindkraftverk, bör det vara mycket lättare för dem än hittills att använda den alstrade energin direkt, utan inblandning av börser eller mäklare, och/eller att sälja den direkt och utan problem.

4.5.6

Men förslag om hur nya former av decentraliserade och direkta användningsformer och lokala direktförsäljningsalternativ (B to B), som redan börjar ta form, ska stödjas står knappt att finna, lika lite omnämns lokala handelsformer och växling av energiform (lagring).

4.6.1

I kommissionens meddelande talas det å ena sidan om att ”integrera förnybara energikällor i elsystemet” och å andra sidan om behovet av en ”marknadsanpassning till förnybar energi”. På ett annat ställe talas det om att skapa en ”marknad anpassad för förnybara energikällor”. EESK vill klargöra sin åsikt att det inte i första hand handlar om en ”integrering” av förnybara energikällor i det nuvarande elsystemet, även om de förnybara energikällorna på lång sikt måste spela den centrala rollen.

4.6.2

Den stora tekniska utmaningen i ett nytt energisystem ligger framför allt i – vilket bör betonas ännu mer av kommissionen i samrådsförfarandet – att elenergin i framtiden inte längre ska gå centralt reglerad från stora kraftverk till konsumenterna (”uppifrån och ner”). I stället uppstår nya ”produktions- och försörjningsöar” på basis av många decentraliserade, delvis intermittenta förnybara energikällor, som måste kopplas samman (”nerifrån och upp”) och där efterfrågeflexibiliteten (även lagring) kommer att spela en framträdande roll.

4.6.3

När det gäller den nya mångfald av aktörer som önskas kommer detta därför att innebära att man vid sidan av de etablerade (gross)handelsstrukturerna till viss del också kommer att behöva skapa helt nya decentraliserade försäljningsformer och energiförvaltningssystem.

4.6.4

Innovationskliv på it-området, produktionsområdet och redan på lagringsteknikområdet samt inom distributionssystem och byggnadsteknik har i dag gett upphov till många sådana ”produktions- och försörjningsöar”, som för några få år sedan hade betraktats som otänkbara. Enskilda personer, företag, sammanslutningar (t.ex. energikooperativ) eller kommuner (lokala producenter) har skapat sig vissa självförsörjande eller delvis självförsörjande lösningar, vilket gör att de i mycket mindre utsträckning är hänvisade till traditionella (och mer flexibla) utbud och handelsflöden. Det är viktigt att se denna parallellitet mellan tekniska eller teknologiska och sociala eller sociologiska utvecklingar. Båda pekar i samma riktning, nämligen mot mer självständighet och självreglerande mer decentraliserade nätenheter.

4.6.5

Det börjar i det lilla: Redan nu utvecklas helt nya strukturer, vilket exemplet med solcellssystem visar. För bara cirka fem år sedan var egen elanvändning via solceller ekonomiskt fullständigt ointressant, den genererade elen hamnade bara i elnätet. Detta har förändrats i grunden. I dag tas av ekonomiska skäl inga solcellsanläggningar på tak i drift som inte är avstämda för största möjliga användning av den egenproducerade elen, vilket också har lett till en ökad efterfrågan på och därmed vidareutveckling av lagringstekniken. Nya solcellsanläggningar bidrar till avlastning av och balans i nätet. I förbindelse med t.ex. den elektromobilitet eller kraftvärmeproduktion som vi ser är på gång öppnas helt nya, ytterligare decentraliserade energiproduktions- och energianvändningsalternativ.

4.6.6

Konsumenter som producerar och använder sin egen el och kanske vill ge eventuella överskott till t.ex. samboende eller grannar är dock inga klassiska ”aktiva marknadsaktörer” längre. I kommissionsdokumentet beskrivs tyvärr inte hur ramvillkoren konkret måste förändras för att främja sådana strukturer.

4.6.7

Det innehåller inte heller en tillräcklig redogörelse för vilka konkreta hinder de förnybara energikällorna fortfarande stöter på.

4.6.8

EESK har många gånger betonat att det finns möjligheter med sådana nya, mer decentraliserade energisystem, inte bara vad gäller allmänhetens acceptans för de nödvändiga strukturella förändringarna och erforderliga investeringarna. Nya perspektiv och nya möjligheter till mervärde på det regionalekonomiska området kommer också att kunna uppstå utanför de hittills kända strukturerna. Med den nya tekniken blir det möjligt att på nytt koppla samman regional utveckling och energipolitik samt att klart förbättra de höjda säkerhetskraven på kritisk infrastruktur.

4.6.9

Ökad lokal produktion och direktförsäljning välkomnas också eftersom de gör det möjligt att minska nätförlusterna. Tysklands federala tillsynsmyndighet Bundesnetzagentur beskriver det på följande sätt (10): ”Det är uppenbart att energiförsörjningssystemets omstrukturering lyckas bäst genom ett nära samarbete mellan alla aktörer. […] Vi bör välkomna metoder som maximerar energiförbrukningen vid källan. Detta har ju alltid varit grundprincipen för energiförsörjning eftersom nätförlusterna på så sätt kan minimeras.”

4.6.10

Kommissionen måste därför utforma handelssystemet utifrån den önskade energiinfrastrukturen och inte försöka göra de nödvändiga förändringarna av energiinfrastrukturen kompatibla med det nuvarande handelssystemet.

4.6.11

Hänsyn bör dock även tas till erfarenheten från många länder där vissa marknadsaktörer, exempelvis strategiska investerare, har valt ut de bästa sektorerna av energiproduktionen enbart för att maximera sin vinst, samtidigt som de vägrar att investera i försörjningstrygghet, innovation och underhåll utan överlåter dessa kostnader på konsumenterna.

4.7.1

Nu kan väl inte målet med en ny europeisk energipolitik vara att ha så många självförsörjande distributionsområden som möjligt som är avskurna från det centrala nätet. Målet måste väl snarare vara att skapa så många sådana effektiva, konkurrenskraftiga och konsumentnära ”produktions- och försörjningsöar” som möjligt och koppla samman dessa i ett europeiskt sammanlänkat system. Detta bör också ske mot bakgrund av att EU:s uppgift är att garantera energitryggheten, medan det egentliga energiförsörjningsuppdraget är ett kommunalt eller regionalt ansvarsområde.

4.7.2

Om ramvillkoren är riktiga och rätt prissignaler sätts uppstår många av dessa mindre nätenheter, som kan etablera ett ekonomiskt optimum av egenproduktion och egenförbrukning, men som måste vara hopkopplade med angränsande eller överordnade nät, t.ex. för att ställa positiv eller negativ utjämningsenergi till förfogande.

4.7.3

Inom dessa system, men även överordnat, kommer efterfrågeflexibiliteten att spela en viktig roll. EESK ser lagringsteknik som en del i detta. Lagringsutrustning kommer att inta en viktig roll i nätet, eftersom den tekniskt sett kommer att vara bådadera, nämligen anticykliska konsumenter och producenter.

4.7.4

I arbetet med att se till att denna stora mångfald av aktörer verkligen kommer till stånd och bibehålls samt med att skapa rättvisa konkurrensvillkor och samordna systemen kommer de nationellt systemansvariga för överföringssystemen, de nationella tillsynsmyndigheterna och EU att ha viktiga uppgifter. Framtida energiförsörjningssystem behöver nämligen ett EU-omspännande, väl samordnat energiledningssystem (ungefär som luftfartssystemet) som har överblick över förhållandena i alla anslutna ”produktions- och försörjningsöar” och kan registrera störningar i förekommande fall. I undantagsfall kan ingripanden då göras automatiskt eller manuellt för att säkra nätstabilitet och säkerhet.

4.7.5

Detta samarbete kan bara fungera med väl utbyggda och optimalt organiserade överförings- och distributionsnät. Detta omfattar även, särskilt med tanke på de ovannämnda otillräckliga investeringsincitamenten genom priser, att offentliga medel, t.ex. från Fonden för ett sammanlänkat Europa, i ökad utsträckning bör användas för att skapa gränsöverskridande elnät i stället för att koncentreras till t.ex. gas- och oljeinfrastruktur.

4.7.6

Systemansvariga för överföringssystem måste, och här delar EESK kommissionens uppfattning, ”vara neutrala marknadsförmedlare så att marknadsbaserade tjänster till konsumenter […] har möjlighet att utvecklas”. Kommissionen bör tydligare beskriva vilka förändringar man tänker sig för att uppnå detta syfte och närmare definiera inte bara distributionsenheternas utan även tillsynsmyndigheternas roll och uppgifter.