19.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 303/116

Föredragande:

Gabriel SARRÓ IPARRAGUIRRE

1.1

EESK instämmer i de mål som Europeiska kommissionen eftersträvar med detta förslag, och anser således att det är nödvändigt att se över den gällande förordningen i syfte att främja förenkling, öka öppenheten, förbättra styrningen, säkerställa en effektiv kontroll av bestämmelsernas tillämpning, förstärka ömsesidigheten i förhållande till tredjeländer och bevara fiskeverksamhetens tusenåriga kultur genom att garantera dess hållbarhet.

1.2

Kommittén anser dock att förslaget i dess nuvarande utformning riskerar att leda till en omfattande byråkratisk och administrativ börda för Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och aktörerna, något som på grund av bristen på tekniska, materiella och mänskliga resurser skulle kunna undergräva den eftersträvade förenklingen och leda till negativa socioekonomiska konsekvenser för företagare och anställda inom fiskerisektorn.

1.3

EESK anser att tillräckliga personal- och budgetresurser bör anslås såväl till den avdelning inom kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske som är ansvarig för dessa frågor, som till medlemsstaternas tillsynsmyndigheter, så att de kan fullgöra sina uppgifter på lämpligt sätt.

1.4

Kommittén ställer sig positiv till att ansvaret för handläggningen av fisketillstånden läggs på medlemsstaterna, vilket gör det möjligt för Europeiska kommissionen att kontrollera tillståndens giltighet utifrån behörighetsvillkoren. I egenskap av fördragens väktare kommer kommissionen därmed att se till att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter.

1.5

EESK uppmanar Europeiska kommissionen, ministerrådet (fiske) och Europaparlamentet att beakta de allmänna och särskilda synpunkter som framförs i detta yttrande.

2.1

Den gemensamma fiskeripolitiken (GFP) omfattar bevarandet av marina biologiska resurser samt förvaltningen av de olika fisken och flottor som nyttjar dessa resurser. Den omfattar den fiskeverksamhet som bedrivs i unionens vatten men även all fiskeverksamhet som unionsfartygen bedriver utanför unionens vatten. Den gemensamma fiskeripolitiken reformerades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013.

2.2

Rådets förordning (EG) nr 1006/2008 av den 29 september 2008 reglerar tillstånd för unionsfartyg som fiskar utanför EU:s vatten och tillstånd för fiskefartyg från tredjeland som bedriver verksamhet i unionens vatten.

2.3

Kommissionen anser att den gällande förordningen om fisketillstånd bör ses över för att på lämpligt sätt inbegripa den nya gemensamma fiskeripolitikens mål och säkerställa konsekvens med rådets förordning (EG) nro1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, och rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs.

2.4

Kommissionen betonar även de internationella skyldigheter som unionen har ingått som avtalsslutande part till Förenta nationernas havsrättskonvention, genom anslutningen till FAO:s avtal om att främja fiskefartygens iakttagande av internationella bevarande- och förvaltningsåtgärder på det fria havet och genom FAO:s internationella handlingsplan för att förhindra, avskräcka ifrån samt eliminera olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU).

2.5

Genom förslaget breddas tillämpningsområdet till att omfatta frågor såsom direkta fisketillstånd när det inte finns något gällande partnerskapsavtal om hållbart fiske med det aktuella tredjelandet, tillstånd och rapportering av fiskefartygens stödfartyg, kontroll av utflaggning, omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter samt behovet av att fastställa en rättslig ram som hjälper unionen att bättre övervaka den verksamhet som bedrivs av unionens befraktade fartyg, på grundval av de regler som antagits av relevant fiskeriförvaltningsorganisation.

2.6

Förslaget täcker också många andra frågor, såsom utbyte av uppgifter i elektronisk form mellan medlemsstaterna och kommissionen, inrättande av ett elektroniskt register över unionens fisketillstånd, bestämmelser för tredjelands fiskefartyg som fiskar i unionens vatten, inbegripet uppgifter om deras fångster som överensstämmer med de regler som gäller för unionens fiskefartyg, samt kommissionens möjlighet att anta delegerade akter och, i tillämpliga fall, genomförandeakter med omedelbar verkan.

3.1

EESK instämmer i de mål som Europeiska kommissionen eftersträvar med detta förslag, nämligen att förstärka EU:s kapacitet att övervaka sin flotta som fiskar utanför unionens vatten, oavsett inom vilken ram denna verkar, med hänsyn till behovet av att göra en avvägning mellan att utöva större kontroll över unionens flotta och att begränsa arbetsbördan för de nationella förvaltningarna och EU. EESK anser att det är nödvändigt att se över den nu gällande förordningen för att främja förenkling, öka öppenheten, förbättra styrningen, säkerställa en effektiv kontroll av bestämmelsernas tillämpning, förstärka ömsesidigheten i förhållande till tredjeländer och bevara fiskeverksamhetens tusenåriga kultur genom att garantera dess hållbarhet.

3.2

Kommittén anser dock att förslaget i dess nuvarande utformning, utan någon redogörelse för vilka instrument som är lämpliga för att förenkla systemet, riskerar att leda till en omfattande byråkratisk och administrativ börda som – om man inte tillhandahåller nödvändiga tekniska, materiella och mänskliga resurser – skulle kunna undergräva den eftersträvade förenklingen. Det är därför nödvändigt att skapa ett effektivt förfarande för utfärdande av fisketillstånd som dels garanterar att fisketillstånden är lagliga, dels är enkelt och snabbt. I annat fall skulle EU-aktörerna påverkas allvarligt, eftersom de skulle drabbas av konsekvenserna av det långsamma beviljandet av tillstånd, vilket i sin tur skulle innebära förlorade fiskedagar och negativa socioekonomiska följder.

3.3

Kommittén är medveten om att det råder personalbrist vid såväl den avdelning inom kommissionens generaldirektorat för havsfrågor och fiske som är ansvarig för dessa frågor som vid medlemsstaternas tillsynsmyndigheter. EESK efterlyser därför att tillräckliga personal- och budgetresurser ska anslås så att kommissionens ansvariga avdelning och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter kan utföra sitt arbete på lämpligt sätt.

3.4

Kommittén vill åter erinra om Europeiska kommissionens viktiga roll i hela denna process och ställer sig positiv till att ansvaret för handläggningen av fisketillstånden läggs på medlemsstaterna, samtidigt som man gör det möjligt för Europeiska kommissionen att kontrollera tillståndens giltighet utifrån behörighetsvillkoren.

4.1

EESK anser att definitionen av ”observatörsprogram” i artikel 3 f förutom ordningen inom ramen för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer även bör omfatta medlemsstaternas ordningar, och inte bara för att kontrollera att fartygen följer bestämmelserna, utan även för att samla in uppgifter.

4.2

I artikel 5.1 d i förslaget fastställs att en flaggmedlemsstat endast får utfärda fisketillstånd om verksamhetsutövaren och fiskefartyget inte har varit föremål för påföljder till följd av allvarliga överträdelser under de tolv månader som föregår ansökan om fisketillstånd. EESK anser att detta behörighetsvillkor bör strykas eftersom det kan leda till en dubbel påföljd som är oproportionerlig och diskriminerande. Enligt kommitténs mening fastställs förfarandena och påföljderna i samband med allvarliga överträdelser i vatten såväl inom som utanför EU redan i förordningarna (EG) nr 1224/2009 (om kontroll) och (EG) nr 1005/2008 (om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske).

4.3

I artikel 7.5 fastställs att en flaggmedlemsstat på begäran av kommissionen ska neka, tillfälligt dra in eller återkalla fisketillstånd i fall av ”tvingande politiska hänsyn” (…). EESK anser att denna formulering är alltför vag och kan ge upphov till rättsosäkerhet för verksamhetsutövarna, beroende på vad Europeiska kommissionen anser utgöra ”tvingande politiska hänsyn” i varje enskilt fall. I artikeln bör det klargöras att ett avslag eller en tillfällig eller definitiv indragning av tillståndet kommer att ske, på begäran av kommissionen, om denna anser att det föreligger en allvarlig risk för en eventuell överträdelse.

4.4

I artikel 8 fastställs att unionsfiskefartyg endast får bedriva fiskeverksamhet i ett tredjelands vatten om tredjelandet i fråga är en avtalsslutande part eller en icke-avtalsslutande samarbetande part till en regional fiskeriförvaltningsorganisation. EESK uppmärksammar här situationen för Guinea-Bissau, som EU har ingått ett partnerskapsavtal för hållbart fiske med, men som varken är en avtalsslutande part eller en icke-avtalsslutande samarbetande part till Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat). Kommittén anser därför att EU inte bör gå in på frågor som rör tredjeländers suveränitet. Dessutom skulle ett sådant krav innebära en konkurrensnackdel för EU-flottan jämfört med tredjeländers flottor som inte behöver uppfylla detta krav. EESK uppmanar under alla omständigheter kommissionen att fortsätta sina insatser när det gäller partnerskapsavtalet om fiske för att förmå Guinea-Bissau att delta i Iccats arbete, i syfte att uppnå ett hållbart utnyttjande av resurserna.

4.5

När det gäller artikeln 12.3 och 12.4 är kommittén oroad över att Europeiska kommissionen kan bromsa upp förfarandet för beviljande av fisketillstånd.

4.6

När det gäller artiklarna 13 och 14 som handlar om omfördelning av outnyttjade fiskemöjligheter inom ramen för partnerskapsavtal för hållbart fiske, begär kommittén att Europeiska kommissionen tillämpar omfördelningen av fiskerättigheter på ett konsekvent sätt, både i EU:s vatten och enligt bilaterala fiskeavtal med tredjeländer som Norge.

4.7

I artikel 18 c fastställs att en flaggmedlemsstat endast får utfärda fisketillstånd om verksamhetsutövaren har inkommit med bevis för att den planerade fiskeverksamheten är hållbar, vilka ska bygga på följande: en vetenskaplig bedömning som lämnas in av tredjelandet och/eller en regional fiskeriförvaltningsorganisation, och en granskning av den vetenskapliga bedömningen som har gjorts av flaggmedlemsstaten på grundval av flaggmedlemsstatens nationella vetenskapliga instituts utvärdering. Kommittén anser att den sistnämnda utvärderingen, från flaggmedlemsstatens sida, bör avskaffas.

4.8

I artikel 19.2 fastställs att Europeiska kommissionen har 15 dagar på sig att granska den dokumentation som har lämnats in av medlemsstaterna och att den, i händelse av problem med ett fartyg (fartyg och/eller rederi), har ytterligare två månader på sig att invända mot beviljandet av fisketillståndet. Tillämpningen av denna punkt kan leda till en avsevärd fördröjning av beviljandet av direkta fisketillstånd.

4.9

I artikel 27 fastställs att en flaggmedlemsstat ska anmäla fisketillståndet till kommissionen senast 15 kalenderdagar innan den planerade fiskeverksamheten på det fria havet inleds. Såsom nämnts tidigare anser EESK att tidsfristen på 15 dagar bör tas bort, och att det endast bör föreskrivas att fisketillstånden bör anmälas ”före” inledandet av verksamheten.

4.10

EESK anser att det är mycket lämpligt att hela informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna samt med tredjeländer sker elektroniskt. EESK anser också att det är nödvändigt att inrätta ett elektroniskt register över fisketillstånd.