52014SC0123

Problembeskrivning

Endast 2 % av de små och medelstora företagen investerar i utlandet genom att etablera företag i andra länder. Denna låga investeringsnivå beror på en rad olika faktorer, bland annat att medlemsstaterna har mycket olika lagstiftning och att potentiella kunder och affärspartner inte har tillräckligt förtroende för utländska företag. De små och medelstora företagen, liksom många andra företag, använder sig ofta av ”helägda” dotterbolag som strategi för att skapa förtroende hos utländska kunder och komma närmare de lokala marknader där de är verksamma.[1] Det är emellertid ofta besvärligt att etablera dotterbolag utomlands.

Språkliga, administrativa och rättsliga skillnader mellan medlemsstaterna kan göra det dyrt att etablera och driva dotterbolag utomlands. För det första kan de direkta kostnaderna (till följd av de obligatoriska kraven i samband med etableringen av ett företag[2]) vara högre än i företagets hemland. För det andra leder de olikheter som finns mellan medlemsstaternas nationella lagstiftningar[3] ofta till ett ökat behov av rättslig rådgivning, vilket i sin tur leder till ökade kostnader. Om kraven blir mer likartade inom EU skulle det inte finnas samma behov av extra rådgivning. Alla dessa kostnader kommer sannolikt att vara särskilt höga för företagsgrupper, eftersom moderbolaget i dagsläget möter olika krav i varje land där det vill etablera ett dotterbolag.

Det var meningen att Europeiska kommissionen skulle avskaffa de hinder som möter företag som önskar driva gränsöverskridande verksamhet genom det förslag den lade fram 2008 om en stadga för ett europeiskt privat aktiebolag (SPE-bolag). Detta förslag krävde emellertid medlemsstaternas enhälliga godkännande för att kunna antas och eftersom det inte heller gjorts några framsteg i förhandlingarna beslutade kommissionen att dra tillbaka det (ett beslut inom ramen för Refit-programmet[4]). Kommissionen meddelade att den i stället skulle föreslå alternativa åtgärder för att ta itu med några av de problem som drabbar små och medelstora företag, och även andra företag, som vill bedriva gränsöverskridande verksamhet. Denna strategi ligger i linje med 2012 års handlingsplan för europeisk bolagsrätt och företagsstyrning[5], i vilken kommissionen på nytt bekräftar att den kommer att komma med andra initiativ förutom SPE-förslaget i syfte att göra det lättare för små och medelstora företag att verka över gränserna. Denna konsekvensbedömning ingår i detta sammanhang och är i första hand inriktad på svårigheterna med att etablera dotterbolag utomlands.

Behovet av ett EU-initiativ

Hittills har medlemsstaternas åtgärder för att förenkla processen och minska kostnaderna när det gäller att starta ett företag varit inriktade på varje lands nationella situation (dvs. berört lands gällande nationella lagstiftning) och det har inte funnits någon samordning med andra medlemsstater. Detta innebär att det i dagsläget fortfarande finns skillnader mellan ländernas nationella regler. Det är dessutom inte troligt att medlemsstaterna inom en överskådlig framtid på eget initiativ kommer att införa identiska regler för en viss typ av bolagsform i sina nationella rättssystem. Det mest sannolika är i stället att de enskilda medlemsstaterna kommer att fortsätta att vidta åtgärder på egen hand, vilket leder till att man även i fortsättningen kommer att ha en situation med olikartade nationella strategier. De små och medelstora företagen kommer därmed fortfarande att ha merkostnader för att anpassa sig till olika nationella system, vilket kan avskräcka dem från att öka sin verksamhet på utländska marknader. Mot denna bakgrund finns det bara en enda lösning för att avhjälpa de aktuella hindren för företagen, nämligen en åtgärd på EU-nivå.

EU-initiativets mål

EU-initiativets allmänna mål är att främja entreprenörskap genom att underlätta för entreprenörer, särskilt små och medelstora företag, att etablera företag utomlands i syfte att stimulera tillväxt, sysselsättning och innovation i EU. Det specifika målet är att minska vissa kostnader som rör etablering och drift av dotterbolag utomlands. Det operativa målet är att harmonisera vissa relevanta aspekter av de nationella lagstiftningarna för att göra det lättare att starta företag i utlandet.

Handlingsalternativ

Med tanke på att detta initiativ syftar till att undanröja hinder för företag, särskilt för små och medelstora företag, som liknar de hinder som behandlas i 2008 års SPE-förslag så har man i denna konsekvensbedömning även använt sig av liknande handlingsalternativ. Det är dock att märka att helt orealistiska alternativ valts bort redan på förhand och att man även valt bort sådana alternativ som inte direkt sammanhänger med etablering av dotterbolag eller som skulle leda till omotiverad diskriminering mellan företag. Mot denna bakgrund har alternativet att fastställa regler som endast gäller för små och medelstora företag valts bort, eftersom detta skulle bli svårt att genomföra i praktiken och leda till en onödig begränsning av direktivets tillämpningsområde. Syftet är i stället att fastställa regler som är särskilt lämpade för små och medelstora företag och företagsgrupper som ägs av små och medelstora företag, men som även kan användas av större företag. I konsekvensbedömningen väljer man även bort alternativen att inrätta en ny europeisk bolagsform i strikt bemärkelse och att harmonisera bestämmelserna på bolagsrättens område vad gäller processen för att etablera dotterbolag både i form av publika och privata bolag med begränsat ansvar.

De övriga alternativen avsåg privata enmansbolag med begränsat ansvar, eftersom det är den bolagsform som oftast används för att etablera ett dotterbolag. Den föreslagna harmoniseringen av bestämmelserna på bolagsrättens område innebär att medlemsstaterna skulle behöva införa bestämmelser i sin egen nationella lagstiftning om en nationell bolagsform som ska definieras rättsligt på samma sätt i alla medlemsstater och ha samma beteckning, dvs. SUP-bolag (Societas Unius Personae). Mer detaljerade alternativ har övervägts när det gäller följande frågor:

1) Registrering.

2) Minimikapitalkrav.

Olika modeller för registreringsprocess har gåtts igenom, varvid hänsyn tagits till de olika alternativ som finns för olika aspekter av modellen samt till kombinationer av dessa aspekter, t.ex. registrering via internet (endast registrering via internet möjlig eller både registrering via internet och i pappersform) och en mall för bolagsordning (obligatorisk vid registrering via internet).

Olika modeller för minimikapitalkravet har också gåtts igenom och även här har hänsyn tagits till kombinationer av olika aspekter, t.ex. minimikapitalkravet (fastställande av minimikapitalkravet till ett belopp motsvarande det genomsnittliga minimikapitalkravet i EU-länderna eller till ett belopp motsvarande 1 euro) och användning av instrument för skydd av borgenärer (fastställande av lägsta kapitalkrav till 1 euro men med tilläggskravet att bolaget måste klara ett balansräkningstest och kunna uppvisa ett solvensintyg).

5. De föredragna alternativen och deras verkningar

Registrering

Alternativet ”ingen åtgärd” skulle inte uppfylla EU-initiativets mål, eftersom det inte skulle minska kostnaderna för att grunda privata enmansbolag med begränsat ansvar. Dessutom skulle de eventuella ändringarna på bolagsrättens område i de nationella lagstiftningarna, vilka inte samordnas på EU-nivå, inte skapa tillräcklig överensstämmelse och samstämmighet mellan medlemsstaternas bestämmelser på bolagsrättens område.

Registrering via internet jämte en enhetlig mall för bolagsordning är det alternativ som bäst uppfyller målen. Av de alternativ som undersökts är detta det som skulle ge den största kostnadsminskningen. Den ger besparingar både tack vare den direkta registreringen via internet och användningen av en enda EU-mall för de företag som registrerar sig via internet. Detta alternativ skulle vara förenligt med EU:s politik på andra områden[6]. Den innebär att företagen har tillgång till ett registreringsförfarande via internet, med en enhetlig EU-mall för registrering, samtidigt som medlemsstaterna och företagen inte behöver acceptera detta som det enda registreringsförfarandet för SUP-bolag. Detta alternativ skulle ge den största positiva effekten för stiftaren, samtidigt som det inte ger större negativa effekter för andra berörda parter än vad de övriga alternativen gör. För att få en uppfattning om hur stora kostnadsbesparingarna skulle kunna bli för den som grundar ett privat enmansbolag med begränsat ansvar beräknades ett scenario med stora besparingar och ett scenario med små besparingar. Kostnadsbesparingarna för den som grundar ett SUP-bolag i EU varierar mellan 21 miljoner euro (scenariot med små besparingar) och 58 miljoner euro (scenariot med stora besparingar) per år.

Av de åtgärder som föreslås inom ramen för de olika alternativen är det införandet av registrering via internet som skulle få  de största effekterna för medlemsstaterna och andra berörda aktörer. Dessa effekter skulle emellertid bli olika stora i olika medlemsstater, eftersom länderna i dagsläget har kommit olika långt med att digitalisera sina nationella registreringsprocessser, inte har lika stora personalresurser och kan välja olika metoder för att uppfylla de krav som följer av direktivet då det inte föreskrivs att medlemsstaterna måste använda sig av någon viss metod eller något visst medel för att uppnå det önskade ”slutresultatet”. Medlemsstaterna skulle dock fortfarande vara fullt ansvariga för kvaliteten på de kontroller av de sökande som måste genomföras. Initiativet innebär för övrigt inte någon sänkning av de nuvarande kvalitetskraven vad gäller denna typ av kontroller. Detta borde göra vissa berörda grupper, t.ex. notarierna, mindre oroade över att kontrollen inom medlemsstaterna skulle försämras. Såsom redan är fallet i många medlemsstater kommer det ändå att vara möjligt att kontrollera registreringsförfarandet utan att företagsgrundaren behöver infinna sig fysiskt inför en notarie i de medlemsstater där detta är ett krav. Flertalet medlemsstater skulle inte behöva skapa ett nytt nationellt registreringssystem utan det skulle räcka med en anpassning av deras befintliga system och den enda kostnaden för mallen för bolagsordning skulle vara kostnaden för att göra den tillgänglig via internet. Dessutom skulle dessa kostnader vara en engångskostnad för medlemsstaterna, under det att fördelarna för företagsgrundarna är bestående. 

Minimikapitalkrav

Alternativet ”ingen åtgärd” skulle inte uppfylla EU-initiativets mål, eftersom nationella åtgärder kan leda medlemsstaterna i olika riktningar, vilket illustreras av exemplet med reformerna i Ungern, Tjeckien och Slovakien[7]. Dessutom speglar denna typ av reformer på nationell nivå de nationella omständigheterna och man skulle därför inte få en tillräcklig samordning inom EU.

Det alternativ som bäst uppfyller målen är ett minimikapitalkrav på minst 1 euro och inga ytterligare åtgärder för att skydda borgenärerna. Detta skulle sänka kostnaderna för att uppfylla minimikapitalkraven för företagen i ett antal medlemsstater samtidigt som inga ytterligare kostnader införs. Detta alternativ är dock inte lika effektivt när det gäller att uppfylla målen och ger inte heller samma grad av överensstämmelse med EU:s politik på andra områden som det alternativ som innebär en sänkning av minimikapitalkravet samtidigt som företagen måste klara ett balansräkningstest och kunna uppvisa ett solvensintyg. Det senare alternativet är trots detta till fördel för företagen, om än i en mindre utsträckning, och skulle samtidigt tillvarata borgenärernas intressen. Effekterna av de två alternativen för medlemsstaterna, när det gäller att införa de nya bestämmelserna i den nationella lagstiftningen, skiljer sig inte åt nämnvärt. Det föredragna alternativet (ett minimikapitalkrav på 1 euro samt ett krav på att företagen måste klara ett balansräkningstest och kunna uppvisa ett solvensintyg) skulle kunna leda till en kostnadsbesparing för företagsgrundare i EU på mellan 215 miljoner euro och 595 miljoner euro under ett år[8] (minus kostnaderna för att utfärda solvensintyg om det ges utdelning), samtidigt som det ger borgenärerna ett tillräckligt skydd.

Detta alternativ skulle få effekter för de medlemsstater som inte redan har ett minimikapitalkrav på 1 euro och/eller inte i sin nationella lagstiftning använder solvensintyg för att reglera utdelningen. Dessa medlemsstater skulle därför inte vara positiva till detta initiativ. Frågan om ett minimikapitalkrav på 1 euro skulle dock diskuteras i ett annat institutionellt sammanhang än det tillbakadragna SPE-förslaget och skulle inte heller kopplas till andra känsliga frågor såsom arbetstagarinflytande och förflyttning av företagets säte. Detta, samt införandet av ett skydd för borgenärer som är starkare än det skydd som gavs i SPE-förslaget, bör öka chanserna för att medlemsstaterna ska kunna nå en överenskommelse, framför allt med tanke på att avsaknaden av kompenserande åtgärder för att skydda borgenärer är en av anledningarna till att många av medlemsstaterna tenderar att motsätta sig en sänkning av minimikapitalkravet. I utbyte mot ett lågt minimikapitalkrav skulle företagen vara tvungna att vara mer noga med att ha en tillräcklig likviditetsnivå innan det ger utdelning (t.ex. betalar ut aktieutdelning eller vinst till den enda bolagsmannen).

Kombination av alternativ som är att föredra

En kombination av de föredragna alternativen under rubrikerna ovan — registrering via internet av SUP-bolag, en enhetlig EU-mall för bolagsordning, ett minimikapitalkrav på 1 euro och ett krav på att klara ett balansräkningstest och uppvisa ett solvensintyg — skulle göra det lättare att utöva de grundläggande rättigheterna och skulle även stärka principen om näringsfrihet, genom att det ges ett annat sätt att utöva denna rättighet och genom att företagsgrundare får större valfrihet när det gäller hur de bedriver affärsverksamhet.

De föredragna alternativen skulle även ge positiva ekonomiska och sociala effekter. Genom att uppmuntra företagande bör dessa alternativ leda till ett bredare utbud av varor och tjänster för konsumenterna, till fler nya arbetstillfällen och till ett system för skydd av borgenärer som är bättre anpassat till dagens affärsvärld. Eftersom de föredragna alternativen inte inverkar på frågan om förflyttning av säte eller arbetstagarinflytande behövs det inte heller införas några åtgärder för att minimera möjligheterna till kringgående av tillämpliga sociala och andra rättigheter, eftersom åtgärder mot missbruk, när så är lämpligt, föreskrivs i den nationella lagstiftningen.

En kombination av föredragna alternativ skulle kunna leda till besparingar för företagsgrundare i EU på mellan 236 miljoner euro och 653 miljoner euro under ett år. Det är svårt att förutsäga hur dessa besparingar kommer att fördela sig på utländska och inhemska företagsgrundare, men de totala besparingarna bör  underlätta för framför allt små och medelstora företag att bedriva gränsöverskridande affärsverksamhet. Även om de fortfarande måste uppfylla kraven även i annan lagstiftning än den bolagsrättsliga i de medlemsstater där de ska driva verksamhet bör de förenklingar av regelsystemet vad gäller de olika frågor som behandlas i de föredragna alternativen ändå leda till bättre förutsättningar för dem än vad som finns i dag.

6. Övervakning och utvärdering

Det är meningen att Europeiska kommissionen ska bedöma de framsteg som gjorts i förhållande till de fastställda målen. Övervakning skulle till en början inriktas på genomförandet av förslaget, varefter mer specifik information skulle samlas in om dess effekter, t.ex. genom övervakning av hur många enmansbolag (inbegripet SUP-bolag) som skapats, trender i dessa företags gränsöverskridande verksamhet, kostnaderna för deras inrättande och drift och möjligheterna till registrering via internet. Därefter görs en utvärdering för att se över det sätt på vilket förslaget har genomförts i de nationella lagstiftningarna och den inverkan det har haft på de typiska kostnaderna för att grunda och driva företag utomlands, samt för att rapportera om alla ännu olösta praktiska problem.

[1] Ett dotterbolag är en separat juridisk person och lyder under registreringslandets lagstiftning. På detta sätt får kunderna tillgång både till moderföretagets varumärke och anseende samtidigt som de kan känns sig trygga genom att de har att göra med ett företag som rättsligt sett är ett nationellt och inte ett utländskt företag.

[2] T.ex. minimikapitalkrav, registreringskostnader och notarieavgifter.

[3] T.ex. skillnader vad gäller bolagsordning, bolagens organisation och struktur eller rapporteringskrav.

[4] Tillbakadragandet av SPE-förslaget nämns i bilagan till meddelandet Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (COM(2013) 685, 2.10.2013).

[5] COM(2012) 740.

[6] Oavsett vilket alternativ som väljs så krävs det extra utgifter från medlemsstaterna för att målen ska kunna nås. Storleken på dessa utgifter beror på hur de nuvarande nationella registreringsarrangemangen ser ut. Alternativ som medger registrering både via internet och i pappersform är i linje med EU:s digitala agenda, eftersom de ger möjlighet till, men inte innebär någon skyldighet att, göra registreringen via internet.

[7] Se den fullständiga texten till konsekvensbedömningen.

[8] Se beräkningarna i bilagan till konsekvensbedömningen.