MOTIVERING

1.           Bakgrund till förslaget

Det europeiska samhället blir allt äldre. Pensionssystemen i Europeiska unionen (EU) måste anpassas för att säkerställa tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner. Detta är ingen enkel sak. För att effektivt kunna möta dessa utmaningar måste medlemsstaterna samordna sina åtgärder. Den föreslagna översynen av direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut[1] kommer att göra dessa institut bättre styrda och öppnare och öka deras verksamhet över gränserna och därmed stärka den inre marknaden.

Översynen av direktivet borde ha gjorts för länge sedan och i flera avseenden.

För det första behövs det bättre styrelseformer som återspeglar bästa praxis på nationell nivå efter den ekonomiska och finansiella krisen. Detta behövs för att skydda pensionsplanernas medlemmar och förmånstagare och underlätta säkra utbetalningar över gränserna. Vissa tjänstepensionsinstitut är stora finansinstitut och skulle, om de går i konkurs, kunna påverka den finansiella stabiliteten och få betydande sociala konsekvenser. Detta är särskilt relevant eftersom alltfler tjänstepensioner omfattas av avgiftsbestämda system. Pensionerna för dessa pensionsplaners medlemmar är i riskzonen i fall av eventuell otillräcklig riskhantering eller dålig förvaltning.[2] 

För det andra måste skillnader i lagstiftning, krav som överlappar varandra och alltför betungande gränsöverskridande förfaranden minskas. Kommissionens samråd har visat att dessa är ett av hindren för att utveckla gränsöverskridande tjänstepensionsmarknader. Om dessa hinder kan minskas hjälper det företagen, även små och medelstora företag och multinationella företag, att på ett effektivare sätt organisera sina pensionssystem på europeisk nivå.[3] Gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut, såsom den alleuropeiska pensionsfonden för rörliga forskare[4] eller en planerad gränsöverskridande pensionsplan för österrikiska arbetsgivare[5], är begränsade i dagens läge. Trycket på tjänstepensionssektorn kommer dock sannolikt att öka avsevärt med tanke på de alltmer begränsade offentliga pensionssystemen, och gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut kan potentiellt utgöra en allt större andel av tjänstepensionssystemet. I själva verket har ny lagstiftning införts i flera medlemsstater i syfte att positionera dem som lämpliga platser för gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut.[6]

För det tredje finns det bevisligen betydande luckor i informationen till medlemmar och förmånstagare i pensionsplaner i hela EU. Många medlemmar i pensionsplaner är inte medvetna om att deras pensionsrättigheter inte är garanterade eller att de, även om de har intjänats, kan reduceras av tjänstepensionsinstituten, till skillnad från andra finansiella avtal.[7] Det händer också ofta att de inte är medvetna om att avgifterna har en betydande inverkan på pensionsrättigheterna.

Detta förslag bygger på ett antal initiativ som lanserats de senaste åren, till exempel vitboken om pensioner[8] och grönboken om den långsiktiga finansieringen av den europeiska ekonomin[9]. Som uppföljning av sistnämnda dokument är syftet med översynen av direktivet också att öka tjänstepensionsinstitutens kapacitet att placera i tillgångar med en långsiktig ekonomisk profil och främja finansieringen av en hållbar tillväxt i den reala ekonomin.

I många medlemsstater där tjänstepensioner hittills spelat en begränsad roll håller tjänstepensionssektorn på att utvecklas, bland annat genom upprättande av regelverk på området. Om ett aktuellt regelverk på EU-nivå inte kan åstadkommas finns det risk för att medlemsstaterna fortsätter att utveckla olika lösningar, vilket ökar splittringen på lagstiftningsområdet. Dessutom tar det lång tid innan förbättringar av tjänstepensionernas funktion kan förverkligas. Underlåtenhet att agera nu leder till förlorade möjligheter när det gäller kostnadsbesparingar och avkastning på placeringar och till olämplig finansiell planering för miljoner européer. Det skulle också öka bördan oproportionerligt för de yngre generationerna och undergräva solidariteten mellan generationerna.

Detta förslag omfattar inte införandet av nya solvensregler, som i alla händelser saknar relevans för avgiftsbestämda system. Dessutom visade en kvantitativ konsekvensbedömning[10] som Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (nedan kallad Eiopa) utförde 2013 att mer fullständiga uppgifter om solvensaspekter behövs innan ett beslut kan fattas om dessa.

1.1.        Syftet med förslaget

Det allmänna syftet med detta förslag är att göra det lättare att spara ihop till en tjänstepension. Tryggare och effektivare tjänstepensioner kommer att bidra till tillräckliga och långsiktigt bärkraftiga pensioner genom att öka det kompletterande pensionssparandets bidrag till pensionsinkomsterna. Det kommer också att stärka tjänstepensionsinstitutens roll som institutionella investerare i EU:s reala ekonomi och öka den europeiska ekonomins kapacitet att kanalisera långsiktigt sparande till tillväxtfrämjande investeringar.

Detta förslag har fyra specifika syften: 1) Att undanröja återstående tillsynsrelaterade hinder för gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut, framför allt genom att kräva att reglerna om placeringar och utlämnande av information till medlemmar och förmånstagare är de regler som gäller i hemmedlemsstaten, samt genom att klargöra förfarandena för verksamhet över gränserna och tydligt avgränsa handlingsutrymmet för värdmedlemsstaten och hemmedlemsstaten. 2) Att säkerställa god förvaltning och riskhantering. 3) Att förse medlemmar och förmånstagare med tydlig och relevant information. 4) Att se till att tillsynsmyndigheterna har de nödvändiga verktyg för att kunna övervaka tjänstepensionsinstituten på ett effektivt sätt.

1.2.        Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Syftet med detta förslag är förenligt med unionens politik och mål. Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) möjliggör åtgärder för att etablera och upprätthålla en fungerande inre marknad med ett starkt konsumentskydd och friheten att tillhandahålla tjänster.

Detta förslag är i linje med vitboken om pensioner. Samtidigt är det förenligt med Europa 2020-strategin, som kräver att en konsolidering av de offentliga finanserna och en långsiktig finansiell hållbarhet ska gå hand i hand med en strukturell reform av pensionssystemen i medlemsstaterna.[11] Slutligen är detta förslag förenligt med andra initiativ på området finansiella tjänster, till exempel Solvens II[12], direktivet om förvaltning av alternativa investeringsfonder[13] och MiFID-direktiv II[14]. Som sådant faller det väl inom ramen för kommissionens dagordning för en stärkt och tillväxtfrämjande finansiell sektor.[15]

Förslaget främjar de mänskliga rättigheterna genom att skydda pensionerna. Det är i linje med artikel 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som kräver erkännande och respekt för äldres rätt att leva ett värdigt och oberoende liv. De föreslagna åtgärderna skulle få en positiv effekt på konsumentskyddet enligt artikel 38 och friheten att bedriva näringsverksamhet enligt artikel 16, särskilt genom att säkerställa större öppenhet kring pensioner, väl underbyggd personlig finansiell planering och pensionsplanering samt genom att underlätta verksamhet över gränserna för tjänstepensionsinstituten och deras uppdragsgivande företag. Det allmänna syftet motiverar vissa begränsningar av näringsfriheten (artikel 16) eftersom förslaget till direktiv syftar till att säkerställa marknadens integritet och stabilitet.

2.           Resultat av samråd med berörda parter och konsekvensbedömning

Detta förslag bygger på åtskilliga offentliga samråd gällande krav på kvantitativa aspekter, styrelseformer och utlämnande av uppgifter. Med hänsyn till de särdrag som tjänstepensionsinstitutens verksamhet uppvisar inkluderades arbetsmarknadens parter (arbetsgivare och fackföreningar) regelmässigt i samråden. I juli 2010 ordnade kommissionen ett samråd om sin grönbok om pensioner, där den redovisade ett antal av sina idéer i samband med denna översyn.[16] Samrådet drog in närmare 1 700 svar från hela EU, varav 350 från medlemsstater, nationella parlament, näringslivsorganisationer och fackliga organisationer, det civila samhället och branschföreträdare.[17]

Med hänsyn till synpunkterna på grönboken om pensioner bad kommissionen i april 2011 Eiopa att ge tekniska rekommendationer om hur man kan ändra direktivet. Eiopa rekommenderade – med hänsyn till proportionalitetsprincipen – att det regelverk som anges i Solvens II-direktivet bör tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Offentliggörandet av utkastet till rekommendationer[18] följdes av ett omfattande samråd.[19] Eiopa levererade sina slutliga rekommendationer i februari 2012, på grundval av vilka generaldirektoratet för inre marknaden och tjänster anordnade ett meningsutbyte mellan berörda parter i samband med en offentlig hearing den 1 mars 2012. Därefter genomförde kommissionens avdelningar en kvantitativ konsekvensbedömning av de kvantitativa kraven samt en undersökning av den administrativa bördan när det gäller styrelseformer och utlämnande av uppgifter. Båda undersökningarna byggde på bidrag från branschen och arbetsmarknadens parter.

Detta förslag åtföljs av en konsekvensbedömning som behandlar ett antal politiska alternativ och delalternativ. Rapporten lades först fram för konsekvensbedömningsnämnden den 4 september 2013. Nämnden begärde att konsekvensbedömningen skulle lämnas in på nytt, med ytterligare information om de olika intressentgruppernas synpunkter, problembeskrivning, subsidiaritets- och proportionalitetsaspekter, alternativ och förväntade effekter. Rapporten reviderades i enlighet med detta och de viktigaste ändringarna var följande: i) en mer uttömmande beskrivning av synpunkterna från medlemsstaterna och olika intressentkategorier, ii) en närmare beskrivning av de problem som den föreslagna åtgärden ska lösa, iii) vad gäller subsidiaritet, en närmare beskrivning av argumenten för åtgärder på EU-nivå, iv) ett klargörande av att ytterligare harmonisering av tillsynsrapporteringen inte föreslås, v) ett nytt avsnitt om initiativets effekt på små och medelstora företag, och vi) en närmare beskrivning av de antaganden som används vid beräkningen av de olika alternativens förväntade fördelar och kostnader. Konsekvensbedömningen överlämnades på nytt den 16 oktober 2013. Den 6 november uppgav nämnden att den inte kunde avge ett positivt yttrande och krävde ett antal ytterligare ändringar.

3.           Förslagets rättsliga aspekter

3.1.        Rättslig grund

Detta förslag är en omarbetning av direktiv 2003/41/EG. Det omfattar både en kodifiering av de oförändrade bestämmelserna och en ändring av direktivet. Den rättsliga grunden för direktiv 2003/41/EG är de f.d. artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget (numera artiklarna 53, 62 och 114.1 i EUF-fördraget).

I förslaget bibehålls direktivets rättsliga grund. Det syftar till att den inre marknaden ska grundas såväl på frihet att tillhandahålla tjänster som på etableringsfrihet vid reglering av upptagande och utövande av förvärvsverksamhet som egenföretagare och genom att etablera ett starkt konsumentskydd.

Direktiv 2003/41/EG reglerar områden såsom verksamhetsvillkoren för tjänstepensionsinstitut, inbegripet ett gemensamt tillvägagångssätt för registrering eller tillstånd, regler och förfaranden som ska följas när tjänstepensionsinstitut vill erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater, kvantitativa solvensregler, placeringsregler som bygger på aktsamhetsprincipen, kraven på effektiv förvaltning, inklusive lämplighetskrav, användning av internrevision och aktuarietjänster, riskhanteringskrav, användningen av förvaringsinstitut, information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare samt tillsynsbefogenheter och rapporteringsskyldigheter.

Detta förslag bygger vidare på dessa element. Vad gäller den information som tjänstepensionsinstitutet ska lämna införs till exempel ett pensionsbesked på EU-nivå. För en effektiv förvaltning av tjänstepensionsinstitut innehåller förslaget närmare bestämmelser om lämpliga funktioner och nyckelfunktioner, inklusive riskhantering. Förslaget syftar också till att underlätta verksamhet över gränserna.

De två syftena med direktiv 2003/41/EG bibehålls. Inget av syftena är sekundärt eller indirekt i förhållande till det andra. T.ex. en professionalisering av tjänstepensionsinstitutens förvaltning genom att fastställa den centrala ledningens uppgifter och ansvarsområden och införandet av en långsiktig självriskbedömning stärker konsumentskyddet. Omvänt kan bättre information genom pensionsbeskedet ge medlemmar och förmånstagare möjligheter att hålla tjänstepensionsinstitutens ledningar ansvariga. En högre grad av harmonisering av dessa krav underlättar verksamhet över gränserna genom att minska transaktionskostnaderna och främja marknadsinnovation.

3.2.        Subsidiaritet och proportionalitet

Åtgärder på EU-nivå på detta område ger ett mervärde eftersom åtgärder enbart från medlemsstaternas sida inte i) undanröjer hindren för tjänstepensionsinstitutens verksamhet över gränserna, ii) garanterar en högre miniminivå på konsumentskyddet i EU, iii) medför skalfördelar, riskspridning och innovation som verksamhet över gränserna förknippas med, iv) undviker regleringsarbitrage mellan finansiella tjänstesektorer, v) undviker regleringsarbitrage mellan medlemsstater eller vi) beaktar gränsarbetarnas intressen.

Enligt den föreslagna åtgärden behåller medlemsstaterna det fulla ansvaret för organiserandet av sina pensionssystem. Översynen ifrågasätter inte detta prerogativ. Översynen omfattar inte heller frågor som faller under nationell social-, arbets-, skatte- eller avtalslagstiftning.

Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen enligt artikel 5.4 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). I de valda alternativen eftersträvas en avvägning mellan allmänintresset, skyddet av medlemmar och förmånstagare samt kostnaderna för institut, sponsorer och tillsynsmyndigheter. Alternativen har övervägts omsorgsfullt och utarbetats som minimistandarder och skräddarsytts med hänsyn till olika affärsmodeller. Detta är skälet till att förslaget totalt sett kommer att främja tjänstepensionerna.

3.3.        Hänvisningar till andra direktiv

Detta förslag är en omarbetning och det hänvisas till direktiven 2003/41/EG, 2009/138/EG, 2010/78/EU[20], 2011/61/EU och 2013/14/EU[21]. Direktiv 2003/41/EG kommer att upphävas genom detta direktiv.

3.4.        Närmare redogörelse för förslaget

Eftersom detta är en omarbetning av direktiv 2003/41/EG, inriktas detaljförklaringen nedan enbart på nya bestämmelser eller bestämmelser som ska ändras.

Avdelning I – ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 6 omfattar nu nya och/eller förtydligade definitioner av ”uppdragsgivande företag”, ”hemmedlemsstat”, ”värdmedlemsstat”, ”överförande” och ”mottagande institut”, ”reglerad marknad”, ”multilateral handelsplattform”, ”organiserad handelsplattform” och ”varaktiga medier” och nyckelfunktioner.

Artikel 9, jämförd med artikel 10, anger inte längre verksamhetsvillkoren separat utan ålägger medlemsstaterna att se till att varje institut är registrerat eller godkänt och att det har korrekt upprättade regler för pensionsplanen.

Artikel 12 ändras på tre sätt. För det första anges det att ett institut bedriver verksamhet över gränserna när det förvaltar en pensionsplan som omfattas av social- och arbetsmarknadslagstiftningen i en annan medlemsstat, även i situationer där institutet och det uppdragsgivande företaget är belägna i samma medlemsstat.[22] För det andra krävs det i punkt 4 ett motiverat beslut av en behörig myndighet i hemmedlemsstaten, om myndigheten förbjuder verksamhet över gränserna. Om en behörig myndighet i hemmedlemsstaten inte underrättar en behörig myndighet i värdmedlemsstaten ska den dessutom ange skälen för sin vägran. För det tredje får värdmedlemsstaten inte längre ställa ytterligare informationskrav på institut som bedriver verksamhet över gränserna. Orsaken är att ett standardiserat pensionsbesked införs genom detta förslag (se artiklarna 40–54).

Artikel 13 fastställer nya regler för gränsöverskridande överföring av pensionsplaner som måste godkännas i förväg av en behörig myndighet i det mottagande institutets hemmedlemsstat. Om inte nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens uppbyggnad föreskriver annat ska överföringen och villkoren för denna förhandsgodkännas av berörda medlemmar och förmånstagare eller, i förekommande fall, av deras företrädare. Artikel 13 innehåller också regler om utbyte av information om den tillämpliga social- och arbetsmarknadslagstiftning enligt vilken pensionsplanen ska skötas. Skulle det mottagande institutet efter överföringen utföra verksamhet över gränserna gäller artikel 12.8 och 12.9. Institutet kommer att förvalta pensionsplanen i enlighet med social- och arbetsmarknadslagstiftningen i värdmedlemsstaten[23] och kommer därmed inte att ändra skyddsnivån för de medlemmar och förmånstagare som berörs av överföringen.

AVDELNING II — Kvantitativa krav

Artikel 20 om investeringsregler ändras i tre avseenden. För det första får värdmedlemsstaten inte längre ställa ytterligare investeringskrav på institut som bedriver verksamhet över gränserna. Detta underlättar organiserandet av investeringsförvaltningen, särskilt för avgiftsbestämda pensionsplaner. Detta undergräver inte skyddet för medlemmar och förmånstagare, eftersom det åtföljs av strängare tillsyns- och övervakningsregler. För det andra har artikel 20.6 a har uppdaterats för att motsvara den terminologi som används i förordning (EU) nr.../... [MiFIR]. För det tredje ersätts det vaga begreppet ”riskkapitalmarknader” (artikel 20.6 c) med en terminologi som bättre motsvarar det ursprungliga syftet med denna bestämmelse, nämligen att medlemsstaterna inte får begränsa institutens möjligheter att investera i långsiktiga instrument som inte omsätts på reglerade marknader. Dessutom bör investeringsreglerna inte begränsa investeringar i onoterade tillgångar som finansierar koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt.

En ytterligare harmonisering av reglerna om institutets ekonomiska solvenssituation föreslås inte.

AVDELNING III — VILLKOR SOM REGLERAR VERKSAMHETER

För små tjänstepensionsinstitut behåller förslaget möjligheten för medlemsstaterna att undanta institut som förvaltar planer som tillsammans har färre än 100 medlemmar. För andra tjänstepensionsinstitut, garanterar särskilda åtgärder, till exempel om nyckelfunktioner och riskbedömning, att styrningskraven är proportionella.

KAPITEL 1 – Styrningssystem

Med undantag för artiklarna 31 och 32 (f.d. artiklarna 10 och 12) är denna avdelning ny i direktivet och fastställer nya, detaljerade krav på tjänstepensionsinstitutens styrning.

Artikel 21 anger att tjänstepensionsinstitutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret för att institutet följer de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv. Bestämmelserna om styrningen av tjänstepensionsinstituten påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter har i institutens förvaltning.

Artikel 22 kräver att instituten ska ha infört ett effektivt styrningssystem som möjliggör en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Detta system ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexiteten hos tjänstepensionsinstitutens verksamhet för att säkerställa att styrningskraven inte blir alltför betungande till exempel för små institut.

Artikel 23 kräver att tjänstepensionsinstituten ska se till att alla personer som faktiskt leder ett tjänstepensionsinstitut eller har nyckelfunktioner ska ha kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter inom verksamhetsområdet som är tillräckliga för att de ska kunna utöva en sund och ansvarsfull ledning av institutet eller korrekt utöva viktiga funktioner och att de har gott anseende och integritet.

Artikel 24 fastställer att instituten måste ha en sund ersättningspolicy och att denna policy måste vara offentlig. I denna artikel föreslås också att kommissionen bör ges befogenhet att anta en delegerad akt.

Artikel 25 anger de allmänna principerna för olika nyckelfunktioner. Tjänstepensionsinstitut får låta en enda person eller organisatorisk enhet utöva flera nyckelfunktioner, men ska alltid uppdra riskhanteringsfunktionen till en annan person eller organisatorisk enhet än internrevisionsfunktionen.

Artikel 26 anger att tjänstepensionsinstitut måste ha ett effektivt riskhanteringssystem för att fortlöpande spåra, övervaka, hantera och rapportera alla risker, däribland sådana som avser verksamheter som utkontrakterats eller senare utkontrakterats på nytt, som de är eller kan komma att bli exponerade för, och det inbördes beroendet mellan dessa. Riskhanteringen bör stå i proportion till institutens storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

Artikel 27 föreskriver en effektiv internrevisionsfunktion som utvärderar hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av institutets styrsystem, inbegripet verksamheter som utkontrakterats eller senare utkontrakterats på nytt. Internrevisionfunktionen ska skötas av minst en oberoende person, inom eller utanför institutet.

Artikel 28 kräver en effektiv aktuariefunktion som ska samordna och övervaka beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna samt bedöma hur lämpliga metoderna och de underliggande modellerna är, om medlemmar och förmånstagare inte står för alla risker.

Artikel 29 fastställer att instituten måste utarbeta en riskbedömning av pensioner regelbundet och utan dröjsmål när det skett en väsentlig förändring av institutets riskprofil. Bedömningen måste visa att ett antal inslag överensstämmer med nationella krav. Bedömningen bör inbegripa nya eller framväxande risker som avser klimatförändring, resursanvändning och miljö. Riskbedömningen av pensioner bör stå i proportion till institutets storlek och interna organisation samt deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

Artikel 30 föreslår att kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt med avseende på riskbedömningen av pensioner.

KAPITEL 2 — Utkontraktering och investeringsförvaltning

Artikel 33 föreskriver regler för utkontraktering till tredje man, inklusive verksamheter som utkontrakteras på nytt.

KAPITEL 3 — Förvaringsinstitut

Artiklarna 35–37 fastställer att tjänstepensionsinstituten ska utse ett enda förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för kontrolluppgifter, om medlemmar och förmånstagare står för hela placeringsrisken.

AVDELNING IV — INFORMATION SOM SKA GES TILL BLIVANDE MEDLEMMAR, MEDLEMMAR OCH FÖRMÅNSTAGARE

KAPITEL 1 – Allmänna bestämmelser

I detta kapitel fastställs närmare vilka uppgifter som ska lämnas till medlemmar, blivande medlemmar och, efter pensionering, förmånstagare och det bygger vidare på den tidigare artikel 11.

Artikel 38 anger de allmänna principerna för utlämnande av uppgifter.

Artikel 39 anger vilken typ av information som medlemmar (och förmånstagare) måste få, till exempel om parternas rättigheter och skyldigheter, riskerna och placeringsalternativen och huruvida dessa är standardalternativ eller inte. De villkor som gäller för just den pensionsplanen ska det berörda institutet offentliggöra på en webbplats.

Artikel 40 ålägger tjänstepensionsinstituten att var tolfte månad utfärda ett pensionsbesked för den enskilde på tydligast möjliga sätt, även som grund för att mata in uppgifter i en potentiell tjänst för pensionsövervakning som beskrivs i vitboken om pensioner.[24] Om medlemsstaterna redan lämnar omfattande information till enskilda som omfattar en eller flera pensionspelare, kommer de att ha kvar flexibiliteten att själva utforma sina pensionsinformationssystem, så länge som kraven i detta förslag uppfylls.

KAPITEL 2 — Pensionsbesked

Artiklarna 40–44 anger allmänna bestämmelser för pensionsbeskedet – som är avsett för aktiva medlemmar i pensionsplanen. Idén till ett pensionsbesked har sin grund i Eiopas råd till kommissionen om översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut, bygger på nationell bästa praxis i flera medlemsstater och det internationella arbete som utförts inom OECD[25]. Pensionsbeskedet säkerställer jämförbarhet med uppgifter som krävs av lagstiftningen inom andra finansiella sektorer, till exempel faktabladet för öppna investeringsfonder (fondföretag), samtidigt som hänsyn tas till tjänstepensionssektorns särdrag. Dessutom ger pensionsbeskedet medlemsstaterna tillräckligt med spelrum att införa mer specifika krav och integrerade system som möjliggör jämförbarhet mellan olika pelare i pensionssystemet.

Standardiseringen av pensionsbeskedet bör göra det möjligt att automatisera en regelbunden framställning av pensionsbeskedet och att eventuellt utkontraktera det och därmed hålla kostnaderna nere särskilt för mindre institut.

Artiklarna 46–53 fastställer pensionsbeskedets beståndsdelar och ska jämföras med artikel 45. Beståndsdelarna är följande:

· medlemmens personuppgifter,

· institutets namn,

· garantier,

· saldo, avgifter och kostnader,

· pensionsberäkningar,

· placeringsprofil,

· tidigare resultat,

· tilläggsinformation.

Artikel 54 föreslår att kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt med avseende på pensionsbeskedet.

ARTIKEL 3 – Andra uppgifter och handlingar som ska lämnas in

Detta kapitel avser uppgifter som tjänstepensionsinstitut bör lämna till medlemmar och förmånstagare vid olika pensionsstadier, till exempel strax före registrering, strax före pensionering eller under utbetalningsfasen.

Artikel 55 föreskriver särskilda regler om att tjänstepensionsinstitut ska lämna information till blivande medlemmar innan dessa ansluter sig till det berörda tjänstepensionsinstitutets pensionsplan.

Artikel 56 anger vilken information som ska lämnas till medlemmarna före pensionering. Denna information bör ges utöver pensionsbeskedet minst två år före pensioneringen, oavsett om det är fastställt på förhand eller inte.

Artikel 57 anger i detalj vilken information som ska ges till förmånstagare under utbetalningsfasen. Denna information till förmånstagare bör ersätta pensionsbeskedet. 

Artikel 58 anger vilken information som på begäran ska tillhandahållas medlemmar och förmånstagare.

Avdelning V – TILLSYN

KAPITEL 1 — Allmänna regler om tillsyn

Artikel 59 anger att skydd av medlemmar och förmånstagare är tillsynens främsta syfte.

Artikel 60 preciserar vilka områden som ska anses ingå i tillsyn i samband med detta direktiv. Denna artikel undanröjer den rättsliga osäkerhet om tjänstepensionsinstituten som orsakas av skillnaderna mellan tillsynens omfattning mellan olika medlemsstater.

Artikel 61 anger de allmänna tillsynsprinciperna. I artikeln fastställs till exempel att den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten har ensamt ansvar för tillsynen över samtliga tjänstepensionsinstitut som är godkända eller registrerade inom deras jurisdiktion. I artikeln fastställs även principen att tillsynen över tjänstepensionsinstitut måste vara proaktiv och riskbaserad samt läglig och proportionerlig.

Artikel 63 inför en tillsynsprocess som syftar till att spåra tjänstepensionsinstitut som har finansiella eller organisatoriska egenskaper eller andra egenskaper som ger dem en högre riskprofil.

Artikel 64 säkerställer att alla nya krav som införs genom detta förslag återspeglas i de befogenheter som tilldelas behöriga myndigheter rörande tillhandahållandet av information.

Artikel 65 föreskriver att de behöriga myndigheterna måste utföra sina uppgifter på ett överblickbart och ansvarsfullt sätt.

KAPITEL 2 – Tystnadsplikt och informationsutbyte

Artiklarna 66–71 innehåller bestämmelser och fastställer villkoren för informationsutbyte mellan behöriga myndigheter och myndigheter och organ som bidrar till att stärka det finansiella systemets stabilitet.

Avdelning VI – SLUTBESTÄMMELSER

Artiklarna 73–81 föreskriver samarbets- och rapporteringsskyldigheter samt villkor för behandlingen av personuppgifter. De omfattar utvärdering och översyn av direktivet, ändring av Solvens II-direktiv 2009/138/EG, sista dagen för genomförandet av direktivet, upphävanden och mottagare.

4. Budgetkonsekvenser

Specifika budgetkonsekvenser behandlas i finansieringsöversikten och avser uppgifter som anförtros Eiopa.

ê 2003/41/EG

2014/0091 (COD)

2014/0091 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 5347(2), 6255 och 114(1)95(1) i detta,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

ò ny

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

ê 2003/41/EG

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

ò ny

efter att ha hört Europeiska datatillsynsmannen,

ê 2003/41/EG

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

ò ny

(1)       Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG[26] har ändrats väsentligt flera gånger[27]. Med anledning av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.

ê 2003/41/EG skäl 1

En verklig inre marknad för finansiella tjänster är avgörande för den ekonomiska tillväxten och skapandet av nya arbetstillfällen inom gemenskapen.

ê 2003/41/EG skäl 2 (anpassad)

ð ny

(2)       Betydande framsteg har redan gjorts i upprättandet av Denna inre marknaden, vilket har inneburit att ð bör ge ï finansiella institut fått möjlighet att bedriva verksamhet i andra medlemsstater, samtidigt som en hög nivå Ö skyddsnivå Õ säkerställts för ð tjänstepensionsplaners medlemmar och förmånstagare ï konsumentskyddet på området finansiella tjänster.

ê 2003/41/EG skäl 3 (anpassad)

I kommissionens meddelande "Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan" anges en rad åtgärder som behövs för att fullborda den inre marknaden för finansiella tjänster, och Europeiska rådet manade vid sitt möte i Lissabon den 23 och 24 mars 2000 till att denna handlingsplan skulle genomföras senast 2005.

ê 2003/41/EG skäl 4 (anpassad)

I handlingsplanen för finansiella tjänster framhålls att högsta prioritet bör ges åt behovet av att upprätta ett direktiv om särskild tillsyn över institut som tillhandahåller tjänstepensioner, eftersom dessa är viktiga finansiella institut som spelar en nyckelroll när det gäller att säkerställa de finansiella marknadernas integration, effektivitet och likviditet, men som inte omfattas av en samlad ramlagstiftning på gemenskapsnivå som ger dem möjlighet att fullt ut utnyttja den inre marknadens fördelar.

ò ny

(3)       Direktiv 2003/41/EG utgjorde ett första steg på vägen mot en lagstiftning om en inre marknad för tjänstepensioner organiserad på europeisk nivå. En verklig inre marknad för tjänstepensioner är avgörande för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen i Europeiska unionen och för att kunna ta itu med den utmaning som det åldrande europeiska samhället innebär. Direktivet från 2003 har inte ändrats väsentligt mot införandet av ett modernt riskbaserat styrningssystem även för tjänstepensionsinstitut.

ê 2003/41/EG skäl 5 (anpassad)

ð ny

(4)       ð Åtgärder behövs för att vidareutveckla ett kompletterande privat pensionssparande, såsom tjänstepensioner. Detta är viktigt eftersom de sociala trygghetssystemen utsätts för allt större tryck, vilket innebär att medborgarna kommer att bli alltmer beroende av tjänstepensioner som ett komplement i framtiden. ï Eftersom systemen för social trygghet utsätts för allt större påfrestningar kommer tjänstepensioner i högre grad att utnyttjas som ett komplement i framtiden. Tjänstepensioner bör därför utvecklas, dock utan att socialförsäkringspensionssystemens betydelse ifrågasätts när det gäller ett tryggt, varaktigt och effektivt socialt skydd, som bör garantera en godtagbar levnadsstandard på ålderdomen och som därför bör stå i fokus för målet att förstärka den europeiska sociala modellen

ò ny

(5)       Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, rätten att bedriva näringsverksamhet och rätten till en hög konsumentskyddsnivå, särskilt genom att säkerställa en större öppenhet kring pensioner, en väl underbyggd personlig finansiell planering och pensionsplanering samt genom att göra det lättare för tjänstepensionsinstitut och företag att bedriva verksamhet över gränserna. Detta direktiv bör tillämpas i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(6)       Trots att direktiv 2003/41/EG har trätt i kraft återstår viktiga tillsynsrelaterade hinder som gör det dyrare för institut att förvalta pensionsplaner över gränserna. Dessutom måste det nuvarande minimiskyddet för medlemmar och förmånstagare höjas. Detta är desto viktigare på grund av det kraftigt ökade antalet antalet européer som är beroende av system som innebär att livslängds- och marknadsrisker överförs från den institution eller det företag som erbjuder tjänstepensionsplanen (det uppdragsgivande företaget) på enskilda. Dessutom måste den nuvarande miniminivån höjas på den information som lämnas till medlemmar och förmånstagare. Denna utveckling kräver en ändring av direktivet.

ê 2003/41/EG skäl 7

(7)       Syftet med de aktsamhetsregler som fastställs i detta direktiv är dels att garantera en hög grad av trygghet för de framtida pensionärerna genom att införa strikta tillsynskrav, dels att möjliggöra effektiv förvaltning av tjänstepensionsplaner.

ê 2003/41/EG skäl 8

(8)       Institut som drivs helt åtskilt från ett uppdragsgivande företag och som förvaltar fonderade medel utifrån det enda syftet att tillhandahålla pensionsförmåner bör ha frihet att tillhandahålla tjänster och frihet att investera utan begränsningar, med förbehåll endast för samordnade aktsamhetskrav, oavsett om dessa institut är juridiska personer eller inte.

ê 2003/41/EG skäl 9

(9)       I enlighet med subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna fortfarande ha det fulla ansvaret för tjänstepensionssystemens uppbyggnad, liksom för beslut om vilken roll var och en av de tre "pelarna" i pensionsförsäkringssystemet ska spela i enskilda medlemsstater. När det gäller den andra pelaren bör de också ha det fulla ansvaret för den roll och funktion som de olika institut som tillhandahåller tjänstepensionsförmåner har, t.ex. branschtäckande pensionsfonder, företagspensionsfonder och livförsäkringsföretag. Detta direktiv är inte ägnat att ifrågasätta detta prerogativ.

ê 2003/41/EG skäl 10

(10)     De nationella reglerna för egenföretagares engagemang i tjänstepensionsinstitut skiljer sig åt. I vissa medlemsstater kan tjänstepensionsinstitut drivas på grundval av överenskommelser med en branschorganisation eller grupper av sådana vars medlemmar uppträder i egenskap av egenföretagare eller direkt med egenföretagare och anställda. I vissa medlemsstater kan en egenföretagare även bli medlem i ett institut när denne uppträder i egenskap av arbetsgivare eller tillhandahåller sina yrkesmässiga tjänster åt ett företag. I vissa medlemsstater kan inte egenföretagare bli medlemmar i ett tjänstepensionsinstitut om inte vissa villkor, inbegripet sådana som framgår av social- och arbetsmarknadslagstiftningen, är uppfyllda.

ê 2003/41/EG skäl 11

(11)     Institut som förvaltar planer som betraktas som en del av sociala trygghetssystem, vilka redan har samordnats på gemenskapsunionsnivå, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Hänsyn bör dock tas till de specifika förutsättningar som gäller för de institut som i en enskild medlemsstat förvaltar såväl planer som betraktas som en del av sociala trygghetssystem som tjänstepensionsplaner.

ê 2003/41/EG skäl 12

(12)     Finansiella institut som redan omfattas av ramlagstiftning på gemenskapsunionsnivå bör generellt undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Eftersom sådana institut i vissa fall även erbjuder tjänster på tjänstepensionsområdet, är det dock viktigt att se till att detta direktiv inte ger upphov till någon snedvridning av konkurrensen. Sådan snedvridning kan undvikas om aktsamhetskraven i detta direktiv tillämpas på livförsäkringsföretagens tjänstepensionsverksamhet. Kommissionen bör även noggrant övervaka situationen på marknaden för tjänstepensioner och beakta möjligheten att utvidga den frivilliga tillämpningen av detta direktiv till andra reglerade finansiella institut.

ê 2003/41/EG skäl 13

(13)     När syftet är att trygga ekonomisk försörjning under pensionstiden bör förmåner från tjänstepensionsinstituten i regel utgöras av utbetalning av pension under återstående livstid. Även utbetalning under viss tid eller utbetalning av ett engångsbelopp bör vara möjligt.

ê 2003/41/EG skäl 14

(14)     Det är viktigt att se till att äldre och funktionshindrade personer inte riskerar fattigdom utan kan åtnjuta en rimlig levnadsstandard. Tillräcklig täckning för biometriska risker i tjänstepensionsprogram är en viktig aspekt i kampen mot fattigdom och osäkerhet bland äldre personer. När pensionsprogram inrättas bör arbetsgivare och arbetstagare, eller deras respektive företrädare, beakta möjligheten att pensionsprogrammet inbegriper täckning för risker kopplade till lång levnad och invaliditet samt efterlevandeskydd.

ê 2003/41/EG skäl 15

(15)     Om medlemsstaterna ges möjlighet att från tillämpningsområdet för nationell genomförandelagstiftning undanta institut som förvaltar planer som tillsammans har färre än hundra medlemmar, kan tillsynen underlättas i vissa medlemsstater utan att detta hindrar att den inre marknaden på detta område fungerar väl. Detta bör emellertid inte undergräva sådana instituts rätt att för förvaltningen av investeringsportföljen och för förvaringen av tillgångarna utse kapitalförvaltare och förvaringsinstitut som är etablerade och vederbörligen auktoriserade i andra medlemsstater.

ê 2003/41/EG skäl 16

(16)     Sådana institut som "Unterstützungskassen" i Tyskland, där medlemmarna inte har någon laglig rätt till förmåner med visst belopp och där deras intressen skyddas av en obligatorisk lagstadgad obeståndsförsäkring, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

ê 2003/41/EG skäl 17

(17)     För att skydda medlemmarna och förmånstagarna bör tjänstepensionsinstituten begränsa sin verksamhet till sådana verksamheter som avses i detta direktiv, inbegripet verksamheter som direkt föranleds av dessa.

ê 2003/41/EG skäl 18

(18)     Om ett uppdragsgivande företag går i konkurs riskerar en medlem att förlora både sitt arbete och sina intjänade pensionsrättigheter. Detta gör det nödvändigt att säkerställa en tydlig åtskillnad mellan det uppdragsgivande företaget och institutet samt att minimikrav på aktsamhet fastställs för att skydda medlemmarna.

ê 2003/41/EG skäl 19

(19)     Driften av tjänstepensionsinstitut och tillsynen över dessa företer betydande skillnader i de olika medlemsstaterna. I vissa medlemsstater kan tillsynen utövas inte bara över själva instituten utan också över de enheter eller företag som har auktoriserats för att driva dessa institut. Medlemsstaterna bör kunna ta hänsyn till sådana särdrag så länge som alla krav i detta direktiv uppfylls på ett korrekt sätt. Medlemsstaterna bör även kunna tillåta försäkringsföretag och andra finansiella företag att leda tjänstepensionsinstitut.

ê 2003/41/EG skäl 20

(20)     Tjänstepensionsinstituten tillhandahåller finansiella tjänster och har ett stort ansvar för tillhandahållande av tjänstepensionsförmåner, och de bör därför när det gäller deras verksamhet och villkoren för denna uppfylla vissa minimikrav på aktsamhet.

ê 2003/41/EG skäl 21

(21)     Det stora antalet institut i vissa medlemsstater kräver en pragmatisk lösning när det gäller kravet på förhandsgodkännande av institut. Om ett institut önskar förvalta en plan i en annan medlemsstat krävs det dock ett förhandsgodkännande av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten.

ê 2003/41/EG skäl 36 (anpassad)

ð ny

(22)     Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning på pensionssystemen, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, bör instituten kunna erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater ð efter erhållande av tillstånd från den behöriga myndigheten i institutets hemmedlemsstat ï. Instituten bör tillåtas att åta sig uppdrag för företag som är etablerade i ð någon av EU:s ï andra medlemsstater och att förvalta pensionsplaner med medlemmar i mer än en medlemsstat. Detta kan komma att ge betydande stordriftsfördelar för instituten själva, men också förbättra konkurrenskraften hos unionens gemenskapens näringsliv och underlätta arbetskraftens rörlighet. För detta krävs ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Om inget annat anges bör de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland utöva tillsyn över att aktsamhetskraven uppfylls.

ê 2003/41/EG skäl 37

ð ny

(23)     Rätten för ett institut i en medlemsstat att förvalta en tjänstepensionsplan som avtalats i en annan medlemsstat bör utövas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna i gällande social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdmedlemsstaten i den mån lagstiftningen är relevant för tjänstepensioner, exempelvis definitionen och utbetalningen av pensionsförmåner och villkoren för överföring av pensionsrättigheter. ð Tillsynsreglernas omfattning bör klargöras för att säkerställa rättslig klarhet för institutens verksamhet över gränserna. ï

ò ny

(24)     Instituten bör kunna överföra pensionsplaner till andra institut över gränserna inom unionen i syfte att underlätta organisationen av tjänstepensioner på unionsnivå, endast med tillstånd av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för det institut som tar emot pensionsplanen (det mottagande institutet). Om inte den nationella social- och arbetsmarknadslagstiftningen avseende pensionssystem föreskriver annat bör överföringen och villkoren för denna förhandsgodkännas av berörda medlemmar och förmånstagare eller, i förekommande fall, av deras företrädare.

ê 2003/41/EG skäl 26

(25)     Aktsamhet vid beräkningen av de tekniska avsättningarna är en grundläggande förutsättning för att det ska kunna säkerställas att pensionsåtagandena kan uppfyllas. Tekniska avsättningar bör beräknas enligt erkända aktuariella metoder och bestyrkas av kvalificerade personer. Maximiräntesatserna bör väljas på ett aktsamt sätt enligt relevanta nationella bestämmelser. De tekniska avsättningarna bör motsvara ett minimibelopp som är tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de förmåner som redan är under utbetalning till förmånstagarna och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter.

ê 2003/41/EG skäl 27 (anpassad)

(26)     Det finns betydande skillnader mellan instituten i olika medlemsstater beträffande vilka risker som täcks. De medlemsstater som är hemländer Ö Hemmedlemsstaterna Õ bör därför ha möjlighet att fastställa ytterligare, mer detaljerade bestämmelser för beräkningen av de tekniska avsättningarna förutom bestämmelserna i detta direktiv.

ê 2003/41/EG skäl 28

(27)     Tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna skyddar pensionsplanens medlemmar och förmånstagare i händelse av det uppdragsgivande företagets insolvens. I synnerhet när det gäller verksamheter över gränserna krävs det för ett ömsesidigt erkännande av de tillsynsprinciper som tillämpas i medlemsstaterna att de tekniska avsättningarna alltid är fullt täckta.

ê 2003/41/EG skäl 29

(28)     Om ett institut inte bedriver verksamhet över gränserna, bör medlemsstaterna utan att det påverkar tillämpningen av kraven i rådets direktiv 80/987/EEG av den 20 oktober 1980 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagarna vid arbetsgivarens insolvens få tillåta en otillräcklig skuldtäckning av de tekniska avsättningarna, förutsatt att institutet har upprättat en tillfredsställande plan för hur fullständig skuldtäckning ska kunna återställas.[28]

ê 2003/41/EG skäl 30

(29)     I många fall kan det vara det uppdragsgivande företaget och inte institutet självt som står för de biometriska riskerna eller som garanterar vissa förmåner eller viss avkastning. Det förekommer dock även att institutet självt står för sådana risker eller lämnar sådana garantier, varvid det uppdragsgivande företaget i allmänhet har uppfyllt sina förpliktelser i och med de nödvändiga inbetalningarna. I dessa fall liknar de produkter som institutet erbjuder dem som tillhandahålls av livförsäkringsföretag, och de berörda instituten bör uppfylla i vart fall samma krav på supplementärt kapital som livförsäkringsföretag.

ê 2003/41/EG skäl 31

(30)     Tjänstepensionsinstitut är mycket långsiktiga investerare. De tillgångar som dessa institut förfogar över får i regel inte lösas in annat än för tillhandahållande av pensionsförmåner. För att medlemmarnas och förmånstagarnas rättigheter ska skyddas på ett fullgott sätt bör instituten även ha möjlighet att välja placeringar som passar åtagandenas specifika typ och varaktighet. Dessa förhållanden kräver en effektiv tillsyn och en inriktning på investeringsregler som ger instituten det handlingsutrymme som behövs för att de ska kunna besluta om den säkraste och mest effektiva placeringspolicyn och som ålägger dem att agera på ett aktsamt sätt. Iakttagandet av aktsamhetsprincipen kräver därför en placeringspolicy som är anpassad till medlemsstrukturen i det enskilda tjänstepensionsinstitutet.

ê 2003/41/EG skäl 6 (anpassad)

(31)     Detta direktiv utgör således ett första steg på vägen mot en inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på europeisk nivå. Genom att det fastställs att aktsamhetsprincipen ("the prudent person rule") ska vara den grundläggande principen för kapitalplaceringar och genom att det görs möjligt för institut att bedriva verksamhet över gränserna främjas en överflyttning av sparandet till tjänstepensionsområdet, vilket bidrar till ekonomiska och sociala framsteg.

ê 2003/41/EG skäl 32 (anpassad)

(32)     Tillsynsmetoder och tillsynspraxis skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Dessa bör därför ges visst utrymme att efter eget skön i detalj utforma de investeringsregler som de önskar kräva att institut som är etablerade inom deras territorier ska följa. Dessa regler får dock inte inskränka den fria rörligheten för kapital, såvida det inte är motiverat av aktsamhetsskäl.

ê 2003/41/EG skäl 33 (anpassad)

ð ny

(33)     Eftersom tjänstepensionsinstituten är mycket långsiktiga investerare med låga likviditetsrisker, har de förutsättningar att inom aktsamma gränser investera såväl i icke-likvida tillgångar, t.ex. aktier, som på ð i instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar eller organiserade handelsplattformar ï på riskkapitalmarknaderna. De kan också utnyttja fördelarna med en internationell diversifiering. Det bör därför inte, annat än av aktsamhetsskäl, finnas några begränsningar för investeringar i aktier, på riskkapitalmarknader eller i valutor andra än dem som åtagandena är uttryckta i ð eller i instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar eller organiserade handelsplattformar ï.

ò ny

(34)     Tolkningen av vad som utgör instrument med en långsiktig ekonomisk profil är vid. Dessa instrument är ej överförbara värdepapper och har därför inte tillgång till likviditeten på andrahandsmarknader. De kräver ofta åtaganden med fast tidsfrist, vilket begränsar deras säljbarhet. Dessa instrument bör tolkas så att de inbegriper andelar, skuldinstrument i icke börsnoterade företag och lån som tillhandahålls dem. Onoterade företag omfattar infrastrukturprojekt, icke-börsnoterade företag som eftersträvar tillväxt, fastigheter eller andra tillgångar som skulle kunna vara lämpliga för långsiktiga placeringsändamål. Koldioxidsnåla och klimattåliga infrastrukturprojekt är ofta onoterade tillgångar och baseras på långfristiga krediter för finansiering av projekt.

ê 2003/41/EG skäl 34 (anpassad)

Om institutet emellertid bedriver verksamhet över gränserna, kan den behöriga myndigheten i värdmedlemsstaten kräva att institutet tillämpar begränsningar för investeringar i aktier och liknande tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade marknader, i aktier och andra överlåtbara instrument som ges ut av samma företag eller i tillgångar denominerade i icke-matchande valutor, under förutsättning att dessa regler även gäller för institut i värdmedlemsstaten.

ê 2003/41/EG skäl 35 (anpassad)

Restriktioner rörande institutens fria val av godkända kapitalförvaltare och förvaringsinstitut begränsar konkurrensen på den inre marknaden och bör därför tas bort.

ò ny

(35)     Instituten bör ha rätt att investera i andra medlemsstater i enlighet med bestämmelserna i deras hemmedlemsstat för att minska kostnaderna vid verksamhet över gränserna. Värdmedlemsstaterna bör därför inte tillåtas ålägga institut i andra medlemsstater ytterligare placeringskrav.

(36)     Vissa risker kan inte minskas genom kvantitativa krav, återspeglade i tekniska avsättningar och finansieringskrav, utan kan hanteras på rätt sätt endast genom att man ställer krav på styrningen. Att säkerställa ett effektivt styrningssystem är därför av central betydelse för en fullgod riskhantering. Dessa system bör stå i proportion till verksamhetens art, omfattning och komplexitet.

(37)     En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i tjänstepensionsinstitut. Principer och krav på offentliggörande rörande ersättningspolicyn som är tillämpliga på andra typer av finansinstitut i unionen bör göras tillämpliga även på tjänstepensionsinstitut, med hänsyn till institutens specifika styrningsstruktur jämfört med andra typer av finansinstitut och behovet av att ta hänsyn till verksamhetens storlek, art, omfattning och komplexitet i tjänstepensionsinstitut.

(38)     En nyckelfunktion är en intern kapacitet att utföra vissa styrningsuppgifter. Instituten bör ha tillräcklig kapacitet för en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion samt, i förekommande fall, en aktuariefunktion. Fastställandet av en viss nyckelfunktion hindrar inte institutet från att fritt besluta hur det vill organisera denna nyckelfunktion i praktiken, om inte annat anges i direktivet. Detta bör inte leda till onödigt betungande krav eftersom hänsyn bör tas till institutverksamhetens art, omfattning och komplexitet.

(39)     Alla personer som utför nyckelfunktioner bör vara lämpliga för sin uppgift. Dock bör endast de personer som innehar nyckelfunktioner omfattas av kraven på anmälan till den behöriga myndigheten.

(40)     Dessutom bör det, med undantag av den interna revisionsfunktionen, i mindre och mer okomplicerade institut vara möjligt för en enda person eller organisatorisk enhet att utföra flera nyckelfunktioner. Den person eller enhet som utövar en nyckelfunktion bör dock vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget, även om den behöriga myndigheten bör ha befogenheter att bevilja ett undantag med hänsyn till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos institutens verksamheter.

(41)     Det är viktigt att institutet förbättrar sin riskhantering så att potentiell sårbarhet för pensionsplanens långsiktiga bärkraft kan förstås på rätt sätt och diskuteras med de behöriga myndigheterna. Instituten bör som ett led i sina riskhanteringssystem göra en riskbedömning för sina verksamheter som rör pensioner. Denna riskbedömning bör också göras tillgänglig för de behöriga myndigheterna. Vid denna riskbedömning bör instituten bland annat tillhandahålla en kvalitativ beskrivning av de viktigaste faktorer som avgör deras finansieringsposition i enlighet med nationell lagstiftning, hur effektiva deras riskhanteringssystem är och förmågan att följa de tekniska bestämmelsernas krav. Denna riskbedömning bör omfatta nya eller framväxande risker, t.ex. risker som är kopplade till klimatförändring, resursanvändning eller miljö.

ê 2003/41/EG skäl 22

(42)     Varje medlemsstat bör kräva att varje institut som är etablerat inom dess territorium upprättar årsbokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som institutet hanterar, och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsbokslut och förvaltningsberättelser som ger en rättvisande och korrekt bild av institutets tillgångar, skulder och finansiella ställning, i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som institutet hanterar, och som vederbörligen godkänts av en auktoriserad person, är en mycket betydelsefull informationskälla för planens medlemmar och förmånstagare samt för de behöriga myndigheterna. I synnerhet gör de det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka institutets finansiella sundhet och att bedöma om det kan uppfylla alla sina avtalsmässiga förpliktelser.

ê 2003/41/EG skäl 24

(43)     Ett instituts placeringspolicy är en avgörande faktor både vad avser tjänstepensionernas säkerhet och för att hålla kostnaderna för dessa på en rimlig nivå. Instituten bör därför upprätta och minst vart tredje år se över skriftliga riktlinjer för placeringsverksamheten. Dessa bör göras tillgängliga för de behöriga myndigheterna och på begäran även för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

ò ny

(44)     Instituten bör ha rätt att helt eller delvis överlåta sin förvaltning till andra enheter som arbetar för deras räkning. Instituten bör fortfarande ha det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv när de utkontrakterar nyckelfunktioner eller annan verksamhet.

(45)     Förvaring och tillsynskrav som avser institutens tillgångar bör stärkas genom att klargöra förvaringsinstitutets roller och uppgifter. Endast institut som förvaltar pensionsplaner där medlemmar och förmånstagare stå för alla risker bör åläggas att utse ett förvaringsinstitut.

ê 2003/41/EG skäl 23 (anpassad)

Ändamålsenlig information om pensionsplanen till medlemmar och förmånstagare är av avgörande betydelse. Detta är särskilt viktigt när det gäller framställningar om information avseende institutets finansiella sundhet, avtalsbestämmelserna, förmånerna och den faktiska finansieringen av de intjänade pensionsrättigheterna, placeringspolicyn och hanteringen av risker och kostnader.

ò ny

(46)     Instituten bör ge tydlig och lämplig information till blivande medlemmar, medlemmar och förmånstagare till stöd för sina beslut om deras pensioner och säkerställa en hög grad av öppenhet under de olika faserna i en pensionsplan som omfattar preliminär registrering, medlemskap (inbegripet förtidspensionering) och tiden efter pensioneringen. Särskilt bör lämnas information om förvärvade pensionsrättigheter, beräknad nivå på pensionsförmånerna, risker och garantier samt kostnader. Om medlemmarna står för en placeringsrisk är det också mycket viktigt med ytterligare information om placeringsprofilen, tillgängliga alternativ och tidigare resultat.

(47)     Innan blivande medlemmar ansluter sig till en pensionsplan bör de ges all den information de behöver för att kunna göra ett välgrundat val, t.ex. om möjligheterna att gå ur planen, avgifter, kostnader och placeringsalternativ, i förekommande fall.

(48)     För institutsmedlemmar som ännu inte har gått i pension bör instituten utarbeta ett standardiserat pensionsbesked som innehåller viktig personlig och allmän information om pensionsplanen. Pensionsbeskedet bör ha ett standardformat för att underlätta förståelsen av pensionsrättigheter över tiden och inom olika pensionsplaner och för att främja arbetskraftens rörlighet.

(49)     Instituten bör underrätta sina medlemmar i tillräckligt god tid före pensioneringen om de utbetalningsalternativ de kan välja mellan. Om pensionen inte betalas ut som en livränta, bör medlemmar som närmar sig pensionering underrättas om tillgängliga förmånsutbetalningsprodukter för att underlätta finansiell planering inför pensionen.

(50)     Under den fas när pensionen utbetalas bör förmånstagarna fortsätta att få information om sina förmåner och motsvarande utbetalningsalternativ. Detta är särskilt viktigt när förmånstagare står för en betydande del av placeringsrisken under utbetalningsfasen.

(51)     Den behöriga myndigheten bör utöva sina befogenheter i det huvudsakliga syftet att skydda medlemmar och förmånstagare.

(52)     Tillsynens omfattning varierar mellan medlemsstaterna. Detta kan orsaka problem om ett institut måste följa tillsynsreglerna i sin hemmedlemsstat och samtidigt följa social- och arbetsmarknadslagstiftningen i sin värdmedlemsstat. Klargörandet av vilka områden som ska anses vara en del av tillsynen enligt detta direktiv minskar den rättsliga osäkerheten och tillhörande transaktionskostnader.

(53)     En inre marknad för tjänstepensionsinstitut kräver ett ömsesidigt erkännande av aktsamhetskraven. Institutets efterlevnad av dessa krav bör övervakas av de behöriga myndigheterna i institutets hemmedlemsstat. Medlemsstaterna bör ge de behöriga myndigheterna nödvändiga befogenheter för att använda förebyggande eller korrigerande åtgärder om ett institut bryter mot något av kraven i detta direktiv.

ê 2003/41/EG skäl 25 (anpassad)

För att de behöriga myndigheterna ska kunna utföra sina lagstadgade uppgifter bör de ges ändamålsenlig rätt till information och befogenheter att ingripa mot institut och de personer som faktiskt driver dem. Om ett tjänstepensionsinstitut har överlåtit vissa funktioner av väsentlig betydelse, t.ex. kapitalförvaltning, informationsteknik eller bokföring, till andra företag (”outsourcing”) bör denna rätt till information och dessa befogenheter att ingripa kunna utsträckas till att täcka dessa utlokaliserade funktioner, för att myndigheterna ska kunna kontrollera huruvida verksamheterna drivs i enlighet med tillsynsbestämmelserna.

ò ny

(54)     För att säkerställa en effektiv tillsyn över verksamheter som utkontrakterats, inklusive all verksamhet som senare utkontrakteras på nytt, är det viktigt att de behöriga myndigheterna har tillgång till alla relevanta uppgifter som innehas av tjänsteleverantörer till vilka verksamheter har överlåtits, oavsett om den senare är en reglerad eller oreglerad enhet, och har rätt att genomföra inspektioner på plats. För att myndigheterna ska kunna ta hänsyn till marknadsutvecklingen och förvissa sig om att villkoren för utkontraktering fortlöpande efterlevs bör de underrätta de behöriga myndigheterna innan kritiska eller viktiga verksamheter utkontrakteras.

(55)     Det bör införas bestämmelser om informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, andra myndigheter och organ som arbetar med ansvar för att stärka den finansiella stabiliteten och uppsägning av pensionsplaner. Det är därför nödvändigt att närmare ange under vilka förhållanden sådant informationsutbyte bör vara möjligt. När information får offentliggöras endast med de behöriga myndigheternas uttryckliga tillstånd bör dessa myndigheter, när så är lämpligt, få ställa stränga krav som villkor för tillståndet.

(56)     Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG[29] reglerar den behandling av personuppgifter som utförs i medlemsstaterna inom ramen för det här direktivet och under de behöriga myndigheternas översinseende. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001[30] reglerar den behandling av personuppgifter som utförs av de europeiska tillsynsmyndigheterna i enlighet med det här direktivet och under Europeiska datatillsynsmannens överinseende. Behandling av personuppgifter inom detta direktivs ramar, som de behöriga myndigheternas utbyte eller överföring av personuppgifter, bör följa nationella regler som införlivar direktiv 95/46/EG. De europeiska tillsynsmyndigheternas utbyte eller överföring av information bör följa förordning (EG) nr 45/2001.

(57)     För att säkerställa en väl fungerande inre marknad för tjänstepensioner som organiseras på europeisk nivå bör kommissionen, efter samråd med Eiopa, se över och rapportera om tillämpningen av detta direktiv och bör lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet fyra år efter detta direktivs ikraftträdande. I denna översyn bör särskilt bedömas tillämpningen av reglerna för beräkningen av försäkringstekniska avsättningar, finansiering av tekniska avsättningar, lagstadgat eget kapital, solvensmarginaler, placeringsregler och eventuella andra aspekter rörande institutets ekonomiska solvens.

(58)     För att säkerställa en sund konkurrens mellan instituten bör den övergångsperiod förlängas till och med den 31 december 2022 som ger försäkringsföretag som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG[31] möjlighet att bedriva sin tjänstepensionsverksamhet enligt de regler som avses i artikel 4 i det direktivet. Direktiv 2009/138/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(59)     För att precisera de krav som anges i detta direktiv bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen för att förtydliga ersättningspolicyn, riskbedömningen av pensioner och pensionsbeskedet. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedelsearbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

ê 2003/41/EG skäl 38 (anpassad)

När en plans tillgångar och skulder hanteras fullständigt åtskilt (”ring-fenced”) är bestämmelserna i detta direktiv tillämpliga separat på denna plan.

ê 2003/41/EG skäl 39 (anpassad)

Det är viktigt att vidta åtgärder för samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter i tillsynssyfte och mellan dessa myndigheter och kommissionen i andra syften. För att de behöriga myndigheterna ska kunna uppfylla sina skyldigheter och bidra till att detta direktiv genomförs konsekvent och utan dröjsmål, bör de förse varandra med den information som är nödvändig för tillämpningen av detta direktiv. Kommissionen har uppgett att den avser att inrätta en kommitté för tillsynsorgan i syfte att uppmuntra till samarbete, samordning och diskussioner mellan behöriga nationella myndigheter och att främja ett konsekvent genomförande av detta direktiv.

ê 2003/41/EG skäl 40

(60)     Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att skapa en rättslig ram på unionsgemenskapsnivå som omfattar tjänstepensionsinstitut, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unionsgemenskapsnivå, kan unionengemenskapen vidta åtgärder i enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

ò ny

(61)     I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument[32] har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(62)     Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till de tidigare direktiven. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av de tidigare direktiven.

(63)     Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktiven som anges i del B i bilaga I.

ê 2003/41/EG

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

ò ny

Avdelning I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

ê 2003/41/EG

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser för inledande och utövande av verksamhet som bedrivs av tjänstepensionsinstitut.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1. Detta direktiv ska tillämpas på tjänstepensionsinstitut. Om tjänstepensionsinstitut i enlighet med nationell rätt inte är juridiska personer ska medlemsstaterna tillämpa direktivet antingen på dessa institut eller, om inte annat föreskrivs i punkt 2, på de auktoriserade enheter som ansvarar för driften av dessa institut och agerar för deras räkning.

2. Detta direktiv ska inte tillämpas på

ê 2003/41/EG (anpassad)

a) institut som förvaltar sociala trygghetssystem som omfattas av Ö Europaparlamentets och rådets Õ förordningar (EEG) nr 1408/71[33]883/2004[34] och förordning (EEG) nr 574/72[35]987/2009[36];

ê 2011/61/EU Artikel 62.1

              (b) institut som omfattas av direktiven 73/239/EEG[37], direktiv 85/611/EEG[38], direktiv 93/22/EEG[39], direktiv 2000/12/EG[40] och direktiv 2002/83/EG[41] 2004/39/EG[42], 2009/65/EG[43], 2009/138/EG, 2011/61/EU[44] och 2013/36/EU[45];

ê 2003/41/EG

              c) institut vars verksamhet bygger på fördelningsprincipen (”pay as you go”),

              d) institut där det uppdragsgivande företagets anställda inte har någon laglig rätt till förmåner och där det uppdragsgivande företaget när som helst kan lösa in tillgångarna och inte nödvändigtvis fullgöra sina skyldigheter att utbetala pensionsförmåner,

              e) företag som gör bokföringsmässiga avsättningar för att kunna betala ut pensionsförmåner till sina anställda.

Artikel 3

Tillämpning på institut som förvaltar planer inom sociala trygghetssystem

Tjänstepensionsinstitut som också förvaltar obligatoriska anställningsrelaterade pensionsplaner som betraktas som en del av sociala trygghetssystem och som omfattas av förordningarna (EEG) nr 1408/71 883/2004 och (EEG) nr 574/72 987/2009 ska omfattas av detta direktiv, när det gäller den del av deras verksamheter som avser tillhandahållande av icke-obligatoriska tjänstepensioner. I sådana fall ska skulder och motsvarande tillgångar hållas fullständigt åtskilda och ska inte kunna överföras till de obligatoriska pensionsplaner som betraktas som en del av det sociala trygghetssystemet eller omvänt.

Artikel 4

Frivillig tillämpning på institut som omfattas av direktiv2002/83/EG 2009/138/EG

ê 2003/41/EG (anpassad)

De medlemsstater som är hemländer Ö Hemmedlemsstaterna Õ får välja att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 9-16 och 18-20 Ö 9–15, artiklarna 20–24.2, artiklarna 25–29, artiklarna 31–53 och artiklarna 55–71 Õ i detta direktiv på tjänstepensionsverksamheten hos Ö liv Õ försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83/EG 2009/138/EG. I sådana fall ska alla tillgångar och skulder som hänför sig till denna verksamhet hållas fullständigt åtskilda från, förvaltas och hanteras skilt från Ö liv Õ försäkringsföretagens övriga verksamheter, utan någon möjlighet till överföring.

I sådana fall, och endast när det gäller deras tjänstepensionsverksamhet, ska Ö liv Õ försäkringsföretagen inte omfattas av artiklarna 20–26, 31 och 36 Ö 76–86, artikel 132, artikel 134.2, artikel 173, artikel 185.5, artikel 185.7 och 185.8 samt artikel 209 Õ direktiv 2002/83/EG 2009/138/EG.

Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ ska se till att antingen de behöriga myndigheterna eller de myndigheter som ansvarar för tillsynen av Ö liv Õ försäkringsföretag som omfattas av direktiv 2002/83/EG 2009/138/EG som en del av sin tillsynsverksamhet kontrollerar att den verksamhet som rör tjänstepensioner hålls strikt åtskild från övrig verksamhet.

Artikel 5

Små pensionsinstitut och pensionsplaner som följer av lag

Med undantag för vad som föreskrivs i artikel 19 Ö artiklarna 34–37 Õ får medlemsstaterna välja att helt eller delvis underlåta att tillämpa detta direktiv på ett institut som är etablerat inom deras territorium och som förvaltar pensionsplaner som sammanlagt har färre än 100 medlemmar. Om inte annat föreskrivs i artikel 2.2 ska sådana institut dock ha rätt att tillämpa direktivet på frivillig grund. Artikel 20 12 får tillämpas endast om alla övriga bestämmelser i direktivet är tillämpliga.

Medlemsstaterna får välja att inte tillämpa artiklarna 9-17 Ö 1–8, artikel 12, artikel 20 och artiklarna 34–37 Õ på institut som tillhandahåller tjänstepensioner enligt lag, vilka pensioner garanterats av en offentlig myndighet. Artikel 20 12 får tillämpas endast om alla övriga bestämmelser i direktivet är tillämpliga.

.

Artikel 6

Definitioner

I detta direktiv avses med

              a) tjänstepensionsinstitut eller institut: ett institut som, oavsett dess rättsliga form, förvaltar fonderade medel och som är etablerat oberoende av uppdragsgivande företag eller branschorganisation utifrån syftet att tillhandahålla pensionsförmåner i samband med yrkesutövning på grundval av en överenskommelse eller ett avtal som slutits

– enskilt eller kollektivt mellan arbetsgivare och arbetstagare eller deras respektive företrädare, eller

– med egenföretagare i enlighet med lagstiftningen i hem- och värdmedlemsstaten

              och som bedriver verksamheter som direkt föranleds av dessa,

              b) pensionsplan: ett avtal, en överenskommelse, en stiftandeurkund (”trust deed”) eller bestämmelser, vari anges vilka pensionsförmåner som ska lämnas och på vilka villkor,

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

              (c) uppdragsgivande företag: varje företag eller annat organ, oavsett om det omfattar eller består av en eller flera juridiska eller fysiska personer,  vilket handlar i egenskap av arbetsgivare eller egenföretagare eller en kombination av dessa, och som gör inbetalningar till ett tjänstepensionsinstitut, ð som enligt nationell lagstiftning är skyldigt eller frivilligt åtar sig att erbjuda en pensionsplan. ï

              d) pensionsförmåner: förmåner som betalas ut med anledning av uppnådd pensionsålder eller förväntat uppnående av pensionsålder eller, om de kompletterar dessa förmåner och tillhandahålls sekundärt, i form av utbetalningar vid dödsfall, invaliditet eller upphörande av anställning eller i form av bidrag eller tjänster som tillhandahålls vid sjukdom, medellöshet eller dödsfall. För att den ekonomiska tryggheten under pensionstiden ska stärkas utgörs dessa förmåner i regel av livslånga utbetalningar. Förmånerna kan dock också vara utbetalningar under viss tid eller ett engångsbelopp.

              e) medlem: en person vars yrkesverksamhet ger honom/henne rätt till eller kommer att ge honom/henne rätt till pensionsförmåner enligt bestämmelserna i en pensionsplan,

              f) förmånstagare: en person som uppbär pensionsförmåner,

              g) behöriga myndigheter: de nationella myndigheter som har utsetts för att utföra de åligganden som anges i detta direktiv,

              h) biometriska risker: risker kopplade till dödsfall, invaliditet och lång levnad,

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

              i) den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstat Õ: ð den medlemsstat där institutet har auktoriserats eller registrerats och där det har sin huvudsakliga förvaltning. Med huvudsaklig förvaltningsort avses en plats där institutets beslutsfattande organ fattar sina viktigaste strategiska beslut. ï den medlemsstat där institutet har sitt säte och sin huvudsakliga förvaltning eller, om det inte har något säte, sin huvudsakliga förvaltning,;

ê 2003/41/EG

ð ny

              j) värdmedlemsstat: den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevant på tjänstepensionsområdet är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget och medlemmarna ð eller förmånstagarna. ï

k) överförande institut: ett institut som överför en hel pensionsplan eller en del av en pensionsplan till ett institut i en annan medlemsstat.

l) mottagande institut: ett institut som tar emot en hel pensionsplan eller en del av en pensionsplan från ett institut i en annan medlemsstat.

m) reglerad marknad: ett multilateralt system i unionen i den mening som avses i led 5 i artikel 2.1.5 i förordning (EU) nr .../... [MiFIR-förordningen],

n) multilateral handelsplattform: ett multilateralt system i unionen i den mening som avses i led 6 i artikel 2.1.6 i förordning (EU) nr .../... [MiFIR-förordningen],

o) organiserad handelsplattform: ett system eller en facilitet i unionen i den mening som avses i artikel 2.1.7 i förordning (EU) nr …/… [MiFIR-förordningen];

p) varaktigt medium: ett instrument som gör det möjligt för en medlem eller förmånstagare att lagra information som riktas till den medlemmen eller förmånstagaren personligen, på ett sätt som möjliggör framtida åtkomst under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den lagrade informationen.

q) nyckelfunktion: inom ett styrningssystem, en intern kapacitet att utföra praktiska uppgifter; ett styrningssystem omfattar en riskhanteringsfunktion, en internrevisionsfunktion och, om institutet ingår ekonomiska åtaganden eller upprättar tekniska avsättningar, även en aktuariefunktion.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 7

Institutets verksamhet

Varje Medlemsstaterna ska kräva att institut som är etablerade inom dess territoriumderas territorier begränsar sin verksamhet till sådan verksamhet som avser pensionsförmåner, inbegripet verksamheter som föranleds av dessa.

Om ett Ö liv Õ försäkringsföretag, i enlighet med artikel 4, driver sin tjänstepensionsverksamhet genom att hålla tillgångarna och skulderna fullständigt åtskilda, ska de fullständigt åtskilda tillgångarna och skulderna hanteras endast inom ramen för sådan verksamhet som avser pensionsförmåner och därav direkt föranledd verksamhet.

Artikel 8

Juridisk åtskillnad mellan uppdragsgivande företag och tjänstepensionsinstitut

Varje Medlemsstaterna ska se till att uppdragsgivande företag är juridiskt åtskilda från tjänstepensionsinstitut, så att institutets tillgångar skyddas för medlemmarnas och förmånstagarnas räkning om det uppdragsgivande företaget går i konkurs.

Artikel 9

Villkor för att få bedriva verksamhet Registrering eller auktorisering

1. Varje mMedlemsstaterna ska med avseende på alla institut som är etablerade inom dess territoriumderas territorier, se till att:

ê 2010/78/EU Artikel 4.1 a) (anpassad)

a) institutet registreras i ett nationellt register av den behöriga myndigheten eller är auktoriserat Ö av denna Õ; vid sådan verksamhet över gränserna som avses i artikel 1220, ska även de medlemsstater där institutet är verksamt framgå av registret, och dessa uppgifter ska meddelas Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (nedan kallad Eiopa), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010[46], som ska offentliggöra dem på sin webbplats. .

ê 2003/41/EG (anpassad)

              b) institutets faktiska verksamhet drivs av personer med god vandel som antingen själva har erforderlig yrkesmässig kompetens och erfarenhet på området eller anlitar rådgivare som besitter sådan kompetens och erfarenhet,

ò ny

Artikel 10

Regler för pensionsplaner

ê 2003/41/EG

 (c) Medlemsstaterna, ska, för varje institut inom deras territorium, se till att korrekt upprättade regler för institutets hantering av varje pensionsplan har införts  och medlemmarna har fått tillräcklig information om dessa;.

ê 2003/41/EG (anpassad)

d) alla tekniska avsättningar beräknas och bestyrks av en aktuarie eller av någon annan expert på området, till exempel en revisor, i enlighet med nationell lagstiftning, på grundval av aktuariella metoder som erkänns av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland,

ò ny

Artikel 11

Åtagande att tillhandahålla regelbunden finansiering och ytterligare förmåner

ê 2003/41/EG

(e)1. Medlemsstaterna ska med avseende på alla institut som är etablerade inom deras territorier se till att det uppdragsgivande företaget, om det garanterar pensionsförmånerna, är skyldigt att regelbundet finansiera detta.

ê 2003/41/EG (anpassad)

f) medlemmarna hålls tillräckligt informerade om pensionsplanens villkor, särskilt vad gäller

            i) de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har,

            ii) de ekonomiska, tekniska och övriga risker som är förbundna med pensionsplanen,

            iii) vad dessa risker innebär och deras fördelning.

2. I enlighet med subsidiaritetsprincipen och med vederbörligt beaktande av storleken på pensionsförmånerna från socialförsäkringssystemen får medlemsstaterna föreskriva att täckning av risker kopplade till lång levnad och invaliditet, efterlevandeskydd samt en garanti för återbetalning av inbetalade belopp erbjuds till medlemmarna som kompletterande förmåner, om arbetsgivarna och arbetstagarna, eller deras respektive företrädare, kommer överens om detta.

ê 2003/41/EG (anpassad)

3. Medlemsstaterna får, i syfte att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt, tillfoga ytterligare krav till villkoren för att få bedriva verksamhet i institut som är etablerade inom dess territorium.

ê 2010/78/EU Artikel 4.1a (anpassad)

5. När det gäller sådan verksamhet över gränserna som avses i artikel 20, ska villkoren för att få bedriva sådan verksamhet godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland. När medlemsstaterna ger ett sådant godkännande, ska de omedelbart informera Eiopa.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

Artikel 20 12

Verksamhet ð och förfarande ï över gränserna

1. Utan att det påverkar tillämpningen av nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning avseende pensionssystemens uppbyggnad, inbegripet obligatoriskt medlemskap och utfallen av kollektivavtal, ska medlemsstaterna tillåta företag som är etablerade inom deras territorier att ge uppdrag åt tjänstepensionsinstitut ð som erbjuder sig att bedriva eller bedriver verksamhet över gränserna ï som är godkända i andra medlemsstater.

2. Ett institut Ö som erbjuder sig Õ önskar ð att bedriva verksamhet över gränserna och ï att åta sig uppdrag för ett uppdragsgivande företag som är etablerat inom en annan medlemsstats territorium måste enligt artikel 9.5 godkännas i förväg av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemlandÖ hemmedlemsstaten Õ. Det ska till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ där det är auktoriserat anmäla att det avser att åta sig uppdrag från ett uppdragsgivande företag som är etablerat i en annan medlemsstat.

3. Medlemsstaterna ska kräva att institut som är ð auktoriserade eller registrerade ï etablerade Ö inom deras territorier Õ dess territorium och som erbjuder sig att åta sig Ö ta emot Õ uppdrag för ett företag som är etablerat inom en annan medlemsstats territorium lämnar följande uppgifter när de gör en anmälan enligt punkt 2:

(a) Värdmedlemsstat(er).

(b) Det uppdragsgivande företagets namn och ð förvaltningsort ï.

(c) De viktigaste särdragen i den pensionsplan som ska förvaltas för det uppdragsgivande företagets räkning.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

4. När en behörig myndighet i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ mottar en underrättelse enligt punkt 2 och den inte har skäl att betvivla ð har utfärdat ett beslut om ï att institutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings vandel och yrkesmässiga kvalifikationer eller erfarenhet på området ð inte ï är förenliga med den verksamhet som föreslås i värdmedlemsstaten, ska den inom tre månader från mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 vidarebefordra dessa till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten och informera institutet om detta.

ò ny

Det beslut som avses i första stycket ska vara motiverat.

Om den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten vägrar att översända den i första stycket avsedda informationen till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, ska den motivera sin vägran för det berörda institutet inom tre månader efter att ha mottagit all den information som avses i punkt 3. En vägran att översända information eller underlåtenhet att agera ska kunna prövas i domstol i hemmedlemsstaten.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

5. Innan institutet börjar förvalta Ö bedriva verksamhet över gränserna Õ en pensionsplan för ett uppdragsgivande företag beläget i en annan medlemsstat, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom två ð en ï månader efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 3 vid behov underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen som är relevanta på tjänstepensionsområdet och som ska uppfyllas när pensionsplanen förvaltas på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten samt om alla regler som skall tillämpas enligt artikel 18.7 och punkt 7 i denna artikel. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ ska underrätta institutet om dessa uppgifter.

6. Institutet får börja Ö bedriva verksamhet över gränserna Õ förvalta pensionsplanen på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten i enlighet med de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på tjänstepensionsområdet och de regler som måste tillämpas enligt artikel 18.7 och punkt 7 i denna artikel så snart som det har mottagit den underrättelse som avses i punkt 5 eller, om ingen underrättelse från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ inkommer, efter utgången av den tidsfrist som anges i punkt 5.

ê 2003/41/EG (anpassad)

7. I synnerhet ska ett institut som verkar på uppdrag av ett företag som är etablerat i en annan medlemsstat också beträffande medlemmarna i fråga omfattas av de informationskrav som de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten i enlighet med artikel 11 föreskriver för institut som är etablerade i den medlemsstaten.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

87. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ om alla väsentliga ändringar dels av de krav i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på tjänstepensionsområdet som kan påverka pensionsplanen i den mån det gäller  ð verksamhet över gränserna ï förvaltningen av denna på uppdrag av ett företag i värdmedlemsstaten, dels om de regler som måste tillämpas enligt artikel 18.7 och punkt 7 i denna artikel.

98. Institutet ska vara föremål för löpande tillsyn av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, när det gäller verksamhetens förenlighet med de krav i arbetsmarknads- och sociallagstiftningen i värdlandet som är relevanta på tjänstepensionsområdet som anges i punkt 5. och med de informationskrav som anges i punkt 7 Om oegentligheter upptäcks vid denna tillsyn ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ omgående underrättas av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ ska i samordning med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten vidta de åtgärder som krävs för att se till att institutet upphör med de upptäckta överträdelserna av social- och arbetsmarknadslagstiftningen.

ê 2003/41/EG (anpassad)

109. Om institutet, trots de åtgärder som vidtagits av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ eller på grund av att lämpliga åtgärder saknas i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ, fortsätter att överträda de tillämpliga bestämmelser i värdmedlemsstatens social- och arbetsmarknadslagstiftning som är relevanta på tjänstepensionsområdet, får de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, efter att ha informerat de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ, vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller beivra ytterligare oegentligheter och, om det är strikt nödvändigt, hindra institutet från att bedriva verksamhet i värdmedlemsstaten för det uppdragsgivande företagets räkning.

ò ny

10. Medlemsstaterna ska se till att ett institut som bedriver verksamhet över gränserna inte omfattas av några krav på information till medlemmar och förmånstagare som införts av de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten för de medlemmar som denna gränsöverskridande verksamhet berör.

Artikel 13

Gränsöverskridande överföring av pensionsplaner

1. Medlemsstaterna ska godkänna att institut som är auktoriserade eller registrerade inom deras territorium överför alla eller en del av deras pensionsplaner till mottagande institut som är auktoriserade eller registrerade i andra medlemsstater.

2. Överföringen av en hel pensionsplan eller en del av denna mellan överförande och mottagande institut som är auktoriserade eller registrerade i olika medlemsstater ska kräva förhandsgodkännande från den behöriga myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat. Ansökan om godkännande av överföringen ska lämnas in av det mottagande institutet.

3. Om inte nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning om pensionssystemens uppbyggnad föreskriver annat ska överföringen och dess villkor förhandsgodkännas av berörda medlemmar och förmånstagare eller, i förekommande fall, av deras företrädare. Under alla omständigheter ska villkoren för överföringen göras tillgängliga för berörda medlemmar och förmånstagare eller, i förekommande fall, för deras företrädare minst fyra månader innan den ansökan som avses i punkt 2 lämnas in.

4. Den ansökan som avses i punkt 2 ska innehålla följande upplysningar:

a) Det skriftliga avtalet mellan de överförande och de mottagande instituten i vilket anges överföringens villkor, inklusive pensionsplanens huvuddrag och en beskrivning av de överförda tillgångarna och, i förekommande fall, motsvarande skulder.

b) Det överförande institutets namn och säte.

c) Det uppdragsgivande företagets administrationsort och namn.

d) Värdmedlemsstaten, eller värdmedlemsstaterna om det finns fler än en.

5. Om en behörig myndighet i det mottagande institutets hemmedlemsstat mottar en underrättelse enligt punkt 2 och den inte har utfärdat ett beslut om att institutets administrativa uppbyggnad, dess finansiella ställning eller dess lednings vandel och yrkesmässiga kvalifikationer eller erfarenhet på området är oförenliga med den verksamhet som föreslås i det mottagande institutets hemmedlemsstat, ska den inom tre månader från mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 4 vidarebefordra sitt beslut om godkännande av överföringen till det mottagande institutet och till den behöriga myndigheten i det överförande institutets hemmedlemsstat. Den behöriga myndigheten i det överförande institutets hemmedlemsstat ska underrätta det överförande institutet om det beslutet.

De beslut som avses i första stycket ska vara motiverade. Om den behöriga myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat vägrar att översända den i första stycket avsedda informationen till de behöriga myndigheterna i det överförande institutets hemmedlemsstat, ska den motivera sin vägran för det berörda institutet inom tre månader efter att ha mottagit all den information som avses i punkt 4. I händelse av en sådan vägran eller underlåtenhet att agera ska det mottagande institutet kunna vända sig till domstol i sin hemmedlemsstat.

6. Den behöriga myndigheten i det överförande institutets hemmedlemsstat ska, inom en månad efter att ha mottagit den information som avses i punkt 5, underrätta den behöriga myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat om de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen som är relevanta på tjänstepensionsområdet i värdmedlemsstaten och som ska ligga till grund för förvaltningen av pensionsplanen. Den behöriga myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat ska översända denna information till det mottagande institutet.

7. Efter att ha mottagit det meddelande som avses i punkt 6 eller, om inget meddelande mottagits från den behöriga myndigheten i det mottagande institutets hemmedlemsstat vid utgången av den period som anges i punkt 6, kan det mottagande institutet börja förvalta pensionsplanen i enlighet med de krav i social- och arbetsmarknadslagstiftningen som är relevanta på tjänstepensionsområdet i värdmedlemsstaten.

8. Om det mottagande institutet bedriver verksamhet över gränserna ska artikel 12.8 och 12.9 gälla.

Avdelning II

KVANTITATIVA KRAV

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 15 14

Tekniska avsättningar

1. Den medlemsstat som är hemland ska se till att institut som förvaltar tjänstepensionsplaner för samtliga pensionsplaner alltid innehar tillräckliga tekniska avsättningar motsvarande deras ekonomiska åtaganden till följd av gällande pensionsavtal.

2. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ ska se till att institut som förvaltar tjänstepensionsplaner där institutets åtagande omfattar biometriska risker och/eller en garanti avseende antingen en viss avkastningsnivå eller en bestämd förmånsnivå, gör tekniska avsättningar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt dessa planer.

3. Dessa tekniska avsättningar ska beräknas varje år. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ får dock tillåta att beräkningarna utförs vart tredje år, om institutet till medlemmarna +eller den behöriga myndigheterna överlämnar ett intyg eller en rapport om justeringarna avseende de mellanliggande åren. Intyget eller rapporten ska ge en klar bild av den justerade utvecklingen av de tekniska avsättningarna och av förändringarna av de risker som täcks.

4. Beräkningen av de tekniska avsättningarna ska utföras och bestyrkas av en aktuarie eller någon annan expert på området, till exempel en revisor, i enlighet med nationell lagstiftning, på grundval av aktuariella metoder som erkänns av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ och enligt följande principer:

              a) Minimibeloppet för de tekniska avsättningarna ska beräknas genom en tillräckligt aktsam aktuariell värdering, i vilken hänsyn tas dels till alla åtaganden avseende förmåner, dels till inbetalningarna, i enlighet med institutets pensionsarrangemang. Det ska vara tillräckligt både för den fortsatta utbetalningen av de pensioner och andra förmåner som redan är under betalning till förmånstagare och för att återspegla de åtaganden som följer av medlemmarnas intjänade pensionsrättigheter. De ekonomiska och aktuariella antaganden som valts för värderingen av åtagandena måste också väljas på ett aktsamt sätt, vid behov med beaktande av en tillräcklig säkerhetsmarginal.

              b) Maximiräntesatserna ska väljas på ett aktsamt sätt och fastställas enligt alla relevanta regler i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ. Dessa aktsamt valda räntesatser ska fastställas med beaktande av

i) avkastningen på de motsvarande tillgångar som institutet har och med beaktande av den förväntade avkastningen på framtida investeringar, och/eller

ii) marknadsavkastningen på statsobligationer eller andra obligationer med låg kreditrisk.

              c) De biometriska tabeller som används för att beräkna de tekniska avsättningarna ska grunda sig på aktsamma antaganden med beaktande av de viktigaste särdragen hos medlemsgruppen och pensionsplanerna, i synnerhet förväntade förändringar i de relevanta riskerna.

              d) Metoden och underlaget för beräkningen av de tekniska avsättningarna ska i regel förbli desamma från ett räkenskapsår till ett annat. Ändringar kan dock vara motiverade till följd av förändringar i de rättsliga, demografiska eller ekonomiska förutsättningar som ligger till grund för antagandena.

5. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ får, för att säkerställa att medlemmarnas och förmånstagarnas intressen skyddas på ett fullgott sätt, fastställa ytterligare, mer detaljerade krav för beräkningen av de tekniska avsättningarna.

2010/78/EU Artikel 4.4

6. För att kunna åstadkomma den ytterligare harmonisering av reglerna för beräkningen av tekniska avsättningar som kan vara motiverad – i synnerhet vad gäller räntesatserna och andra antaganden som påverkar de tekniska avsättningarna – ska kommissionen, på grundval av Eiopas utlåtande, vartannat år eller på begäran av en medlemsstat lägga fram en rapport om situationen när det gäller utvecklingen av verksamhet över gränserna.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Kommissionen skall föreslå de åtgärder som är nödvändiga för att förebygga eventuella snedvridningar orsakade av olika räntesatser och för att i övrigt skydda förmånstagares och medlemmars intressen avseende varje plan.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 16 15

Skuldtäckning av tekniska avsättningar

1. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ ska kräva att varje institut alltid ska inneha tillräckliga och lämpliga tillgångar som motsvarar Ö täcker Õ de tekniska avsättningarna för alla pensionsplaner som det förvaltar.

2. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ får tillåta ett institut att under en begränsad tid inneha otillräckliga tillgångar för att täcka de tekniska avsättningarna. I detta fall ska de behöriga myndigheterna kräva att institutet antar en konkret och genomförbar återställningsplan så att kraven i punkt 1 blir uppfyllda igen. Planen ska vara förenad med följande villkor:

              a) Institutet ska upprätta en konkret och genomförbar plan för hur det inom rimlig tid ska kunna återställa tillgångarnas storlek till den nivå som krävs för att helt täcka de tekniska avsättningarna. Planen ska göras tillgänglig för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare och/eller godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ.

              b) När planen upprättas ska hänsyn tas till institutets specifika situation, särskilt vad gäller dess matchning av tillgångar och skulder (”asset-liability structure”), riskprofil, likviditetsplan, åldersprofilen hos de medlemmar som är berättigade till pensionsförmåner samt till om planerna befinner sig i uppbyggnadsskedet eller ska övergå till full fondering från att inte eller endast delvis ha varit fonderade.

              c) Om pensionsplanen upphör att gälla under den period som avses ovan Ö i denna punkts första mening Õ ska institutet underrätta de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ. Institutet ska inrätta ett förfarande för hur tillgångarna och motsvarande åtaganden ska överföras till ett annat finansiellt institut eller liknande organ. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ ska underrättas om detta förfarande, och förfarandets huvuddrag ska göras tillgängliga för medlemmarna eller, i förekommande fall, deras företrädare i enlighet med konfidentialitetsprincipen.

3. När det gäller verksamhet över gränserna som avses i artikel 1220 ska de tekniska avsättningarna alltid täckas av tillgångar som är tillräckliga i förhållande till samtliga åtaganden enligt de planer som institutet förvaltar. Om dessa villkor inte uppfylls ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ ingripa i enlighet med artikel 6214. För att uppfylla detta krav får den medlemsstat som är hemland Ö hemmedlemsstaten Õ begära att tillgångarna och skulderna ska hållas fullständigt åtskilda.

Artikel 17 16

Lagstadgat kapitalkrav

1. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ ska se till att institut, som förvaltar pensionsplaner där institutet och inte det uppdragsgivande företaget står för åtagandet att täcka en biometrisk risk eller garanterar en viss avkastning eller en viss förmånsnivå ständigt, som en buffert, innehar kompletterande tillgångar utöver de tekniska avsättningarna. Dess storlek ska återspegla typen av risk och tillgångssammansättningen avseende samtliga de pensionsplaner som institutet förvaltar. Dessa tillgångar ska vara fria från alla förutsebara åtaganden och fungera som en buffert för att kompensera skillnader mellan förväntade och verkliga kostnader och intäkter.

ê 2009/138/EG artikel 303.1 (anpassad)

2. För beräkning av den lägsta storleken på de kompletterande tillgångarna ska bestämmelserna i artiklarna 17a och 17d17, 18 och 19 gälla.

2003/41/EG

3. Punkt 1 ska dock inte hindra medlemsstaterna från att kräva att institut som är etablerade inom deras territorium ska uppfylla lagstadgade kapitalkrav eller från att fastställa mer detaljerade föreskrifter, om sådana är berättigade av aktsamhetsskäl.

ê 2009/138/EG artikel 303.2 (anpassad)

Artikel 17a 17

Disponibel solvensmarginal

1. Varje Medlemsstaterna ska föreskriva att alla institut som avses i artikel 17 16.1 och som är belägna inom deras territorier dess territorium vid varje tidpunkt, i förhållande till sin samlade verksamhet, ska ha en tillräcklig disponibel solvensmarginal som åtminstone motsvaras av kraven i detta direktiv.

2. Den disponibla solvensmarginalen ska motsvaras av tillgångar i institutet som är fria från alla förutsebara förpliktelser, med avdrag för immateriella värden, inklusive följande:

              a) Det inbetalda aktiekapitalet eller, när det gäller ett ömsesidigt försäkringsföretag, det faktiska garantikapitalet med tillägg för eventuella medlemskonton, förutsatt att samtliga följande kriterier uppfylls:

         i) I stiftelseurkund och stadgar ska föreskrivas att betalningar från dessa konton till medlemmar endast får ske i den utsträckning detta inte medför att den disponibla solvensmarginalen understiger den föreskrivna nivån eller, efter det att företaget har upplösts, om samtliga andra skulder i företaget har lösts.

         ii) I stiftelseurkund och bolagsordning ska föreskrivas att, om sådana betalningar som avses i led i sker av annan anledning än att ett enskilt medlemskap i det ömsesidiga företaget ska upphöra, de behöriga myndigheterna ska underrättas minst en månad i förväg och att de under denna period får förbjuda utbetalningen.

         iii) De berörda bestämmelserna i stiftelseurkund och stadgar får endast ändras om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot ändringen, utan att det påverkar tillämpningen av de kriterier som anges i leden i och ii.

              b) Reserver (lagstadgade och fria) som inte motsvarar ingångna försäkringsförpliktelser.

              c) Vinsten eller förlusten efter avdrag för utdelning.

              d) I den utsträckning som detta medges i nationell lag: de vinstreserver som redovisas i balansräkningen, om dessa kan användas till täckande av eventuella förluster och inte har avsatts för utdelning till medlemmar och förmånstagare.

Den disponibla solvensmarginalen ska minskas med beloppet för de egna aktier som institutet självt innehar.

3. Medlemsstaterna får föreskriva att den disponibla solvensmarginalen också får utgöras av:

              a) Kumulativt preferensaktiekapital och förlagslånekapital upp till högst 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen, varav högst 25 % får bestå av förlagslån med fast löptid eller kumulativa preferensaktier med fast löptid, förutsatt att det finns bindande avtal om att förlagslåne- eller preferensaktiekapitalet, i händelse av att institutet går i konkurs eller försätts i likvidation, ska ha prioritet efter alla övriga borgenärers fordringar och inte får betalas ut förrän alla andra vid tillfället utestående skulder har lösts.

              b) Värdepapper utan fast löptid samt andra instrument, inbegripet andra kumulativa preferensaktier än sådana som avses i led a, upp till högst 50 % av den disponibla solvensmarginalen eller den föreskrivna solvensmarginalen, beroende på vilken som är lägst, för det sammanlagda beloppet av de värdepapper och förlagslån som avses i led a, om de uppfyller följande villkor:

         i) De får inte återbetalas på innehavarens initiativ eller utan den behöriga myndighetens förhandsgodkännande.

         ii) Utställandeavtalet ska ge institutet möjlighet att uppskjuta räntebetalningar på lånet.

         iii) Långivarens fordran på institutet ska i sin helhet ha förmånsrätt efter samtliga icke-efterställda borgenärer.

         iv) Handlingarna som reglerar utställandet av värdepapperen ska innehålla bestämmelser om att lånekapital och obetalda räntor får användas till förlusttäckning och möjliggöra för institutet att fortsätta sin verksamhet.

         v) Endast till fullo inbetalt belopp ska beaktas.

              Vid tillämpning av led a ska förlagslånekapital även uppfylla följande villkor:

         i) Endast helt inbetalda medel ska beaktas.

         ii) För lån med fast löptid ska den ursprungliga löptiden vara minst fem år. Senast ett år före förfallodatum ska institutet till de behöriga myndigheterna för godkännande lämna en plan för hur den disponibla solvensmarginalen ska kunna behållas på, eller ökas till, den föreskrivna nivån då lånet löper ut, såvida inte den andel av den disponibla solvensmarginalen som motsvaras av lånet gradvis har minskat under minst de senaste fem åren före förfallodatum. De behöriga myndigheterna får tillåta förtidsinlösen av sådana lån, om det utfärdande institutet ansöker om detta och förutsatt att dess disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

         iii) Lån utan fast löptid ska ha minst fem års uppsägningstid, med undantag av de fall då de inte längre kan anses ingå i den disponibla solvensmarginalen eller då ett förhandsgodkännande från de behöriga myndigheterna särskilt krävs för förtidsinlösen. I det senare fallet ska återförsäkringsföretaget Ö institutet Õ underrätta de behöriga myndigheterna senast sex månader före det datum då det avser att göra förtidsinlösen, och institutet ska därvid ange den disponibla solvensmarginalen och den föreskrivna solvensmarginalen, såväl före som efter återbetalningen. De behöriga myndigheterna ska endast godkänna återbetalningen om institutets disponibla solvensmarginal inte därigenom faller under den föreskrivna nivån.

         iv) I låneavtalet får det inte ingå någon klausul om att skulden, under vissa särskilt angivna omständigheter utöver likvidation av institutet, ska förfalla till betalning före de avtalade förfallodagarna.

         v) Låneavtalet får ändras endast om de behöriga myndigheterna har förklarat sig inte ha några invändningar mot den föreslagna ändringen.

4. På institutets ansökan, med åtföljande bevis, hos den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten och med dennes godkännande får den disponibla solvensmarginalen också utgöras av:

              a) Om zillmering inte tillämpas eller, om zillmering tillämpas och denna inte uppgår till de tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien: skillnaden mellan en ej zillmerad eller delvis zillmerad försäkringsmatematisk avsättning och en försäkringsmatematisk avsättning zillmerad med en faktor som motsvarar det tillägg för försäljningskostnader som ingår i premien.

              b) Dolda nettoreserver som uppkommit genom värdering av tillgångar, i den mån sådana dolda nettoreserver inte är av exceptionell natur.

              c) Hälften av ännu ej inbetalt aktiekapital eller garantikapital, så snart den inbetalda delen uppgår till 25 % av nämnda kapital, upp till 50 % av den lägsta av den disponibla och den föreskrivna solvensmarginalen.

Beloppet som avses i led a får inte överstiga 3,5 % av summan av skillnaderna mellan kapitalbeloppen för livförsäkringar och tjänstepensioner och de försäkringsmatematiska avsättningarna för samtliga försäkringsavtal där zillmering är möjlig. Denna skillnad ska minskas med beloppet för varje ej avskriven anskaffningskostnad som redovisas som tillgång.

ê 2003/41/EG (anpassad)

5. Kommissionen får anta tillämpningsåtgärder för punkterna 2-4 för att beakta en utveckling som motiverar tekniska justeringar av de poster som får ingå i den disponibla solvensmarginalen.

Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 21b.

ê 2009/138/EG Artikel 303.2 (anpassad)

Artikel 17b 18

Föreskriven solvensmarginal

1. Om inte annat följer av artikel 17c ska dDen föreskrivna solvensmarginalen Ö ska Õ bestämmas Ö fastställas Õ så som anges i punkterna 2–6 beroende på vilka skulder som avses.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med summan av följande två resultat:

              a) Första resultatet:

              Ett tal som motsvarar 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna avseende mottagen återförsäkring utan avdrag för retrocession ska multipliceras med ett procenttal, som inte får vara mindre än 85 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan de totala försäkringsmatematiska avsättningarna, beräknade efter avdrag för retrocession, och de försäkringsmatematiska avsättningarna brutto.

              b) Andra resultatet:

              För försäkringsavtal, där risksumman inte är negativ, multipliceras ett tal motsvarande 0,3 % av det totala beloppet för sådan risksumma, som institutet iklätt sig ansvar för, med ett procenttal, som inte får vara mindre än 50 %, som för närmast föregående räkenskapsår motsvarar förhållandet mellan det totala beloppet för den risksumma som institutet förblir ansvarigt för efter avgiven återförsäkring och retrocession, och det totala beloppet för risksumman för återförsäkring.

              När det gäller temporär dödsfallsförsäkring med en längsta löptid av tre år ska denna multiplikationsfaktor vara 0,1 %. För sådana försäkringar med en löptid på mer än tre år men högst fem år ska denna faktor vara 0,15 %.

3. När det gäller sådan tilläggsförsäkring som avses i artikel 2.3 a iii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för institut som avses i artikel 17d19.

4. När det gäller sådan verksamhet avseende ’capital redemption’ som avses i artikel 2.3 b ii i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 4 % av de försäkringsmatematiska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a.

5. När det gäller sådan verksamhet som avses i artikel 2.3 b i) i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med 1 % av tillgångarna.

6. När det gäller försäkringar enligt artikel 2.3 a i och ii i direktiv 2009/138/EG och som är kopplade till investeringsfonder och för de verksamheter som avses i artikel 2.3 b iii, iv och v i direktiv 2009/138/EG ska den föreskrivna solvensmarginalen vara lika med summan av följande:

              a) 4 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning försäkringsföretaget Ö institutet Õ påtar sig en placeringsrisk.

              b) 1 % av de försäkringstekniska avsättningarna beräknade enligt punkt 2 a, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placeringsrisk, men det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna fastställts för en period som överstiger fem år.

              c) 25 % av de driftskostnader som netto kan hänföras till sådan verksamhet för det senaste räkenskapsåret, i den utsträckning institutet inte påtar sig någon placeringsrisk, och det belopp som avsatts till täckande av driftskostnaderna inte fastställts för en period som överstiger fem år.

              d) 0,3 % av risksumman beräknad enligt punkt 2 b, i den utsträckning institutet försäkrar dödsfallsrisk.

2009/138/EG Artikel 303.2

Artikel 17c

Garantifonder

1. Medlemsstaterna får föreskriva att en tredjedel av den föreskrivna solvensmarginalen, fastställd enligt artikel 17b, ska utgöra garantifonden. Denna fond ska bestå av sådana poster som anges i artikel 17a.2 och 17a.3 och, efter godkännande av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten, artikel 17a.4 b.

2. Garantifonden ska uppgå till minst tre miljoner EUR. Varje enskild medlemsstat får föreskriva att den minsta garantifonden får nedsättas med 25 % när det gäller ömsesidiga och liknande företag.

2009/138/EG Artikel 303.2 (anpassad)

Artikel 17d 19

Föreskriven solvensmarginal i artikel 17b18.3

1. Den föreskrivna solvensmarginalen ska fastställas på grundval av antingen det årliga premie- eller bidragsbeloppet eller genomsnittet av försäkringsersättningarna för de tre senaste räkenskapsåren.

2. Den föreskrivna solvensmarginalen ska vara lika med det högsta av de två resultaten enligt punkterna 3 och 4.

3. Premiebasen ska beräknas på grundval av det högsta av följande värden: bruttovärdet av de tecknade premierna och bruttovärdet av de intjänade premierna eller bidragen.

De premier eller bidrag (tilläggsavgifter inräknade) som hänför sig till direkt försäkringsverksamhet under det närmast föregående räkenskapsåret ska läggas ihop.

Till denna summa läggs premierna för all mottagen återförsäkring under närmast föregående räkenskapsår.

Från detta belopp ska dras det totala beloppet för under det senaste räkenskapsåret annullerade premier eller bidrag, liksom det sammanlagda beloppet för skatter och avgifter på premier eller bidrag som ingår i totalbeloppet.

Det sålunda erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 50 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 18 % av den första beloppsandelen och 16 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

4. Ersättningsbasen ska beräknas enligt följande:

De ersättningar som utbetalats från direkt försäkring (utan avdrag för anspråk för vilka återförsäkrare och retrocessionärer svarar) som betalats ut under de i punkt 1 angivna perioderna läggs ihop.

Till denna summa läggs summan av ersättningar som utbetalats för förpliktelser som under samma tidsperioder övertagits genom återförsäkring eller retrocession och beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid utgången av närmast föregående räkenskapsår, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

Detta belopp ska minskas med summan av de belopp som återvunnits under de perioder som anges i punkt 1.

Från återstående belopp dras beloppet för avsättningar som gjorts för oreglerade försäkringsfall som fastställts vid början av det räkenskapsår som infaller två år före det senaste räkenskapsår för vilket räkenskaper föreligger, både med avseende på direkt försäkring och återförsäkring.

En tredjedel av det på detta sätt erhållna beloppet ska delas i två delar, av vilka den första ska uppgå till högst 35 miljoner EUR medan den andra ska utgöra restbeloppet; 26 % av den första beloppsandelen och 23 % av den andra ska läggas ihop.

Denna summa ska multipliceras med ett procenttal som för de tre närmast föregående räkenskapsåren sammantagna motsvarar förhållandet mellan beloppet för försäkringsersättningar som institutet fortfarande har att svara för, beräknade efter avdrag för belopp som täcks genom återförsäkring, och det totala bruttobeloppet för försäkringsersättningarna. Detta procenttal får inte vara mindre än 50 %.

5. Om den föreskrivna solvensmarginal som räknats fram enligt punkterna 2–4 är lägre än den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, ska den föreskrivna solvensmarginalen minst vara lika med den föreskrivna solvensmarginalen för det föregående året, multiplicerad med förhållandet mellan de försäkringstekniska avsättningarna för oreglerade skadeersättningar i slutet och i början av det senaste räkenskapsåret. I dessa beräkningar ska återförsäkring inte ingå i de försäkringstekniska avsättningarna, men kvoten får aldrig vara större än ett.

ê 2003/41/EG  (anpassad)

Artikel 18 20

Investeringsregler

1. Medlemsstaterna ska kräva att institut som är etablerade inom deras territorier ska investera sina tillgångar i enlighet med aktsamhetsprincipen och särskilt i enlighet med följande regler:

              a) Tillgångarna ska investeras på det sätt som bäst gagnar medlemmarnas och förmånstagarnas intressen. Vid en eventuell intressekonflikt ska institutet eller den enhet som förvaltar dess portfölj se till att investeringen görs uteslutande i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

              b) Tillgångarna ska investeras på ett sätt som tillförsäkrar säkerhet, kvalitet, likviditet och lönsamhet för den samlade portföljen.

              Tillgångar som ska täcka de tekniska avsättningarna ska dessutom investeras på ett sätt som är anpassat till de förväntade framtida pensionsförmånernas typ och varaktighet.

              c) Tillgångarna ska till övervägande del investeras på reglerade marknader. Investeringar i tillgångar som inte är föremål för handel på reglerade finansmarknader måste under alla förhållanden hållas på aktsamma nivåer.

              d) Det ska vara möjligt att investera i derivatinstrument, förutsatt att de bidrar till att minska investeringsriskerna eller underlättar effektiv förvaltning av portföljen. De måste värderas med aktsamhet med beaktande av den underliggande tillgången och tas med vid värderingen av institutets tillgångar. Institutet ska även undvika överdriven riskexponering gentemot en och samma motpart och gentemot annan derivatverksamhet.

              e) Tillgångarna ska vara diversifierade på ett lämpligt sätt för att undvika dels överdrivet beroende av någon särskild tillgång, emittent eller företagsgrupp, dels ackumulation av risker i den samlade portföljen.

              Investeringar i tillgångar som emitterats av samma emittent eller emittenter som tillhör samma grupp får inte innebära överdriven riskkoncentration för institutet.

              f) Investeringarna i det uppdragsgivande företaget får inte överstiga 5 % av den samlade portföljen, och när det uppdragsgivande företaget ingår i en grupp får investeringarna i företag som ingår i samma grupp som det uppdragsgivande företaget inte överstiga 10 % av portföljen.

              Om institutet har fått sitt uppdrag av flera företag ska investeringarna i dessa uppdragsgivande företag göras på ett aktsamt sätt och med hänsyn till behovet av lämplig diversifiering.

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa de krav som avses i e och f på investeringar i statsobligationer.

ê 2013/14/EU Art. 1

1a2. Med beaktande av arten, omfattningen och komplexiteten hos de övervakade institutionerna, ska medlemsstaterna säkerställa att de behöriga myndigheterna övervakar lämpligheten i institutionernas kreditvärderingsförfaranden, utvärderar användningen av hänvisningar till kreditbetyg utfärdade av kreditvärderingsinstitut enligt definitionen i artikel 3.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 av den 16 september 2009 om kreditvärderingsinstitut[47] i deras placeringspolicy och i tillämpliga fall motverka effekterna av sådana hänvisningar, i syfte att minska ensidig och mekanisk förlitan på sådana kreditbetyg.

2003/41/EG (anpassad)

23. Den medlemsstat som är hemland Ö Hemmedlemsstaten Õ ska förbjuda institutet att ta upp lån eller ställa säkerhet på tredje parts vägnar. Medlemsstaterna får dock tillåta instituten att för en begränsad period ta upp vissa lån som endast syftar till att tillgodose likviditetsbehov.

34. Medlemsstaterna får inte kräva att de institut som är etablerade inom deras territorium investerar i särskilda typer av tillgångar.

45. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 12 32 får medlemsstaterna inte kräva att investeringsbeslut som fattas av ett institut som är etablerat inom dess territorium eller av dess kapitalförvaltare ska vara villkorat av något godkännande i förväg eller någon systematisk anmälan.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

56. Medlemsstaterna får i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1–45 fastställa mer detaljerade föreskrifter, även kvantitativa regler, för institut som är etablerade inom deras territorier, om reglerna är berättigade av aktsamhetsskäl, med hänsyn till samtliga åtaganden enligt de planer som institutet förvaltar.

I synnerhet får medlemsstaterna tillämpa investeringsbestämmelser som liknar dem i direktiv 2002/83/EG.

Medlemsstaterna får dock inte hindra instituten från att

              (a) investera upp till 70 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna eller, när det gäller planer där medlemmarna står för den finansiella risken, 70 % av hela portföljen i aktier, överlåtbara värdepapper som kan jämställas med aktier och företagsobligationer som är föremål för handel på reglerade marknader ð eller genom multilaterala handelsplattformar eller organiserade handelsplattformar ï och att besluta om dessa tillgångars relativa vikt i investeringsportföljen;. Om det är motiverat av aktsamhetsskäl får medlemsstaterna dock tillämpa en lägre gräns för institut som tillhandahåller pensionsprodukter med en långsiktig lägsta garanterad räntesats, står den finansiella risken och själva står för garantin,

              b) investera upp till 30 % av de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagandena är uttryckta i,

(c) investera  Ö i Õ på riskapitalmarknader ð instrument som har en långsiktig ekonomisk profil och inte är föremål för handel på reglerade marknader, multilaterala handelsplattformar eller organiserade handelsplattformar ï.

67. Punkt 56 hindrar inte medlemsstaterna från att, även i enskilda fall, kräva att striktare investeringsregler tillämpas på institut som är etablerade ð auktoriserade eller registrerade ï inom deras territorier, särskilt med tanke på institutets åtaganden, om det är motiverat av aktsamhetsskäl..

ê 2003/41/EG (anpassad)

7. När det gäller sådan verksamhet över gränserna som avses i artikel 20 får den behöriga myndigheten i varje värdmedlemsstat kräva att reglerna i andra stycket ska tillämpas på institutet i den medlemsstat som är hemland. I sådana fall ska dessa regler endast tillämpas på den del av institutets tillgångar som motsvarar den verksamhet som bedrivs i den enskilda värdmedlemsstaten. Dessutom ska de bara tillämpas om samma eller strängare regler även tillämpas på institut som är etablerade i värdmedlemsstaten.

Följande regler avses i första stycket:

            a) Institutet får inte investera mer än 30 % av dessa tillgångar i aktier, andra värdepapper som kan jämställas med aktier och skuldförbindelser som inte är föremål för handel på reglerade marknader, eller också ska institutet investera minst 70 % av dessa tillgångar i aktier, andra värdepapper som kan jämställas med aktier och skuldförbindelser som är föremål för handel på reglerade marknader.

            b) Institutet får inte investera mer än 5 % av dessa tillgångar i aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, obligationer, skuldförbindelser och andra penning- och kapitalmarknadsinstrument från samma företag och inte mer än 10 % av dessa tillgångar i aktier och andra värdepapper som kan jämställas med aktier, obligationer, skuldförbindelser och andra instrument på penning- och kapitalmarknaden från företag som ingår i en och samma grupp.

            c) Institutet ska inte investera mer än 30 % av dessa tillgångar i tillgångar denominerade i andra valutor än dem som åtagandena är uttryckta i.

För att dessa krav ska uppfyllas får hemlandet kräva att tillgångarna hålls fullständigt åtskilda.

ò (ny)

8. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten för ett institut som bedriver gränsöverskridande verksamhet enligt artikel 12 får inte fastställa investeringsregler utöver dem som anges i punkterna 1–6 för den del av tillgångarna som täcker tekniska avsättningar för verksamhet över gränserna.

Avdelning III

VILLKOR FÖR UTÖVANDET AV VERKSAMHETEN

KAPITEL 1

Styrningssystem

Avsnitt 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 21

Förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorganets ansvar

1. Medlemsstaterna ska se till att institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan har det yttersta ansvaret enligt nationell lag för att det berörda institutet följer de lagar och andra författningar som antas enligt detta direktiv.

2. Detta direktiv påverkar inte den roll som arbetsmarknadens parter spelar i förvaltningen av instituten.

Artikel 22

Allmänna krav på styrning

1. Medlemsstaterna ska kräva att samtliga institut har upprättat ett effektivt styrningssystem som garanterar en sund och ansvarsfull ledning av deras verksamhet. Systemet ska omfatta en tillfredsställande och överblickbar organisationsstruktur med en tydlig ansvarsfördelning med lämplig grad av uppdelning av uppgifterna och ett effektivt system för att säkerställa att information förs vidare. Styrningssystemet ska regelbundet ses över internt.

2. Det styrningssystem som avses i punkt 1 ska stå i proportion till institutverksamhetens art, omfattning och komplexitet.

3. Medlemsstaterna ska se till att institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska anta styrdokument för riskhantering, internrevision och, i tillämpliga fall, aktuarier och utläggning på entreprenad, och detta organ ser till att dessa styrdokument efterföljs. Styrdokumenten ska ses över årligen och ska anpassas med hänsyn till väsentliga förändringar inom det berörda systemet eller området.

4. Medlemsstaterna ska se till att instituten har upprättat ett effektivt system för internkontroll. Detta system ska omfatta förvaltnings- och redovisningsförfaranden, ramar för internkontrollen och lämpliga rapporteringsrutiner på institutets samtliga nivåer.

5. Medlemsstaterna ska se till att instituten vidtar rimliga åtgärder för att garantera att deras verksamhet bedrivs med kontinuitet och på ett korrekt sätt, inklusive utarbetandet av beredskapsplaner. Institutet ska i detta syfte använda lämpliga och proportionella system, resurser och förfaranden.

6. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har minst två personer som i praktiken leder institutets verksamhet.

Artikel 23

Lämplighetskrav

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten ser till att samtliga personer som i praktiken leder institutet eller utför andra nyckelfunktioner uppfyller följande krav i sitt arbete:

(a) Deras yrkesmässiga kvalifikationer, kunskaper och erfarenheter är tillräckliga för att de ska kunna säkerställa en sund och ansvarsfull ledning av institutet och kunna utföra sina nyckelfunktioner ordentligt. och

(b) Deras anseende och integritet motsvarar högt ställda krav.

2. Medlemsstaterna ska se till att det finns effektiva rutiner och regelbundna kontroller för att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att bedöma om de personer som i praktiken leder institutet eller utför andra nyckelfunktioner uppfyller de krav som fastställs i punkt 1.

3. Om en medlemsstat av sina egna medborgare kräver vandelsintyg och/eller bevis för att de inte tidigare varit försatta i konkurs ska medlemsstaten, när det gäller medborgare från andra medlemsstater, som tillräckligt bevis godta ett utdrag ur belastningsregistret från den andra medlemsstaten eller, i avsaknad av ett belastningsregister i den andra medlemsstaten, en motsvarande handling utfärdad av en behörig rättslig eller administrativ myndighet i hemmedlemsstaten eller i den medlemsstat där personen är medborgare, som visar att dessa krav är tillgodosedda.

4. När hemmedlemsstaten eller den medlemsstat där personen är medborgare inte utfärdar en motsvarande handling enligt punkt 3, ska medborgaren från den andra medlemsstaten i stället få avlägga försäkran under ed.

I medlemsstater där det inte finns någon bestämmelse om försäkran under ed ska dock medborgaren från den andra berörda medlemsstaten själv få lägga fram en förklaring på heder och samvete inför en behörig rättslig eller administrativ myndighet i dennes hemmedlemsstat eller där denne är medborgare, eller inför en notarie i en av dessa medlemsstater.

Myndigheten eller notarien ska utfärda ett intyg om edgång eller avgiven försäkran.

5. Det bevis om konkursfrihet som avses i punkt 3 kan läggas fram i form av en försäkran som medborgare från den andra berörda medlemsstaten avger inför ett behörigt rättsligt organ eller en behörig näringsorganisation i den andra berörda medlemsstaten.

6. De handlingar och intyg som avses i punkterna 3–5 får vid ingivandet inte vara äldre än tre månader.

7. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter och organ som ska ha behörighet att utfärda handlingar som avses i punkterna 3–5 och ska genast underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Medlemsstaterna ska även underrätta övriga medlemsstater och kommissionen om de myndigheter eller organ till vilka de handlingar som avses i punkterna 3–5 ska lämnas till stöd för en ansökan om att på ifrågavarande medlemsstats territorium få bedriva sådan verksamhet som avses i artikel 12.

Artikel 24

Ersättningspolicy

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har en sund ersättningspolicy för de personer som faktiskt leder institutet på ett sätt som är anpassat till dess storlek och interna organisation samt till deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

2. Instituten ska regelbundet lämna ut offentligt relevant information om ersättningspolicyn om inte annat föreskrivs i lagar och andra författningar som införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG. [48]

3. Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt enligt artikel 77 som anger följande:

(a) De nödvändiga beståndsdelarna i den ersättningspolicy som ska tillämpas av instituten på grundval av följande principer:

– Ersättningspolicyn ska upprättas, genomföras och underhållas i linje med institutets verksamheter och riskhanteringsstrategi, riskprofil, mål, riskhanteringsrutiner samt institutets långsiktiga intressen och resultat som helhet.

– Ersättningspolicyn ska omfatta proportionella åtgärder som syftar till att undvika intressekonflikter.

– Ersättningspolicyn ska främja en sund och effektiv riskhantering och får inte uppmuntra ett risktagande som går utöver institutets risktoleransgränser.

– Ersättningspolicyn ska tillämpas på institutet och på de parter som utför institutets nyckelfunktioner eller andra verksamheter, inklusive utkontrakterade och på nytt utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

– Ersättningspolicyn ska omfatta bestämmelser som är specifika för institutets förvaltnings-, lednings- och tillsynsorgans uppgifter och resultat, personer som driver institutets faktiska verksamhet, personer som innehar nyckelfunktioner och andra personalkategorier som under sin tjänsteutövning väsentligt kan påverka institutets riskprofil.

– Institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska fastställa de allmänna principerna för ersättningspolicyn för de kategorier av anställda som under sin tjänsteutövning påverkar institutets riskprofil och ska ansvara för att kontrollera dess genomförande.

– Institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska ansvara för genomförandet av ersättningspolicyn, som ska främja en sund, ansvarsfull och effektiv ledning av instituten.

– Styrningen av ersättningar och dessas övervakning ska vara tydlig, överblickbar och effektiv.

(a) Lämpliga intervall för, särskilda villkor om och innehållet i offentliggörandet av ersättningspolicyn.

Avsnitt 2

Funktioner

Artikel 25

Allmänna bestämmelser

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har en riskhanteringsfunktion, en intern revisionsfunktion samt, i förekommande fall, en aktuariefunktion. Rapporteringen i samband med varje nyckelfunktion ska säkerställa att funktionen har förmåga att utföra sitt uppdrag effektivt på ett objektivt, korrekt och oberoende sätt.

2. Instituten får låta en enda person eller organisatorisk enhet utföra flera nyckelfunktioner. Riskhanteringsfunktionen ska dock tilldelas en annan person eller organisatorisk enhet än den som utför den interna revisionsfunktionen.

3. Utan att det påverkar den roll som arbetsmarknadens parter spelar vid den övergripande förvaltningen av instituten, ska den person eller organisatoriska enhet som utför nyckelfunktionen ska vara en annan än den som utövar en liknande nyckelfunktion i det uppdragsgivande företaget. På grundval av en motiverad begäran från institutet kan den behöriga myndigheten bevilja ett undantag från denna begränsning med hänsyn tagen till storleken, arten, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamheter.

4. Den person som utför en nyckelfunktion ska omgående rapportera alla större problem inom sitt ansvarsområde till institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

5. Alla resultat och rekommendationer som riskhanteringen, internrevisionen och, i förekommande fall, aktuariefunktionerna utmynnar i ska rapporteras till institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan, som ska besluta om vilka åtgärder som ska vidtas.

6. Riskhanteringen, internrevisionen och, i tillämpliga fall, aktuariefunktionerna ska underrätta den behöriga myndigheten för institutet, om institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan inte i tid vidtar lämpliga korrigerande åtgärder:

(a) När en person eller organisatorisk enhet som utför den berörda funktionen har påvisat en risk för att institutet sannolikt inte kommer att kunna uppfylla ett materiellt väsentligt lagstadgat krav och rapporterat detta till institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

(b) När en person eller organisatorisk enhet som utför den berörda nyckelfunktionen har konstaterat en materiellt väsentlig överträdelse av lagar eller andra författningar som gäller för institutet och dess verksamhet inom ramen för den personens eller organisatoriska enhetens nyckelfunktion och rapporterat detta till institutets  förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

7. Medlemsstaterna ska svara för det rättsliga skyddet för personer som underrättar den behöriga myndigheten i enlighet med punkt 6.

Artikel 26

Riskhanteringssystem och deras funktion

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten har effektiva riskhanteringssystem som innefattar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som är nödvändiga för att på företagsnivå och högre nivå fortlöpande kunna spåra, mäta, övervaka, hantera och rapportera de risker som de är, eller kan komma att bli, exponerade för och det inbördes beroendet mellan dessa.

Riskhanteringssystemet ska vara väl integrerat i institutets organisationsstruktur och beslutsprocesser.

2. Riskhanteringssystemet ska i lämplig proportion till deras storlek, inre organisation och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet täcka risker som kan uppstå inom instituten eller i företag till vilka uppgifter eller verksamheter har lagts ut på entreprenad åtminstone inom följande områden:

(a) Teckning av försäkringar och avsättningar.

(b) ALM-tekniker (aktiv styrning av balansräkningen).

(c) Placeringar, särskilt i derivatinstrument och liknande åtaganden.

(d) Hantering av likviditets- och koncentrationsrisker.

(e) Hantering av operativ risk.

(f) Riskreduceringstekniker för försäkringar och annat.

3. Om medlemmar och förmånstagare, på grundval av pensionsplanens villkor, löper risker ska riskhanteringssystemet även ta hänsyn till dessa risker ur medlemmarnas och förmånstagarnas synvinkel.

4. Instituten ska inrätta en riskhanteringsfunktion som ska ges en struktur som underlättar genomförandet av riskhanteringssystemet.

Artikel 27

Internrevisionsfunktion

1. Medlemsstaterna ska kräva att instituten inrättar en effektiv internrevisionsfunktion. Internrevisionsfunktionen ska utvärdera hur lämpligt och effektivt systemet för internkontroll är samt andra aspekter av det styrningssystem som föreskrivs i artiklarna 21–24, inklusive verksamheter som utkontrakterats.

2. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utser minst en oberoende person, inom eller utanför institutet, som ansvarar för internrevisionsfunktionen. Utöver det genomförande och den certifiering som avses i artikel 14.4 ska den personen inte ansvara för andra funktioner än de som anges i denna artikel.

3. Internrevisionsfunktionens resultat och rekommendationer ska rapporteras till institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan. Institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan ska avgöra vilka åtgärder som ska vidtas med hänsyn till dessa resultat och rekommendationer och ska se till att dessa åtgärder genomförs.

Artikel 28

Aktuariefunktion

1. Medlemsstaterna ska kräva att de institut där medlemmar och förmånstagare inte stå för alla risker inrättar en ändamålsenlig aktuariefunktion som ska

(a) samordna och övervaka beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna,

(b) bedöma lämpligheten av de metoder och underliggande modeller som används vid beräkningen av försäkringstekniska avsättningar och de antaganden som använts för detta ändamål,

(c) bedöma om data som används vid beräkningen av de försäkringstekniska avsättningarna är tillräckliga och av den kvalitet som krävs,

(d) jämföra bästa skattningar med den faktiska utvecklingen,

(e) informera institutets förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan om hur tillförlitliga och lämpliga beräkningarna av försäkringstekniska avsättningar är,

(f) yttra sig om den övergripande försäkringspolicyn om institutet har en sådan policy,

(g) yttra sig om de försäkringsarrangemangens lämplighet om institutet har sådana arrangemang och

(h) bidra till ett effektivt genomförande av riskhanteringssystemet.

2. Medlemsstaterna ska kräva att instituten utse minst en oberoende person, inom eller utanför institutet, som ansvarar för aktuariefunktionen.

Avsnitt 3

Handlingar som gäller styrning

Artikel 29

Riskbedömning av pensioner

1. Medlemsstaterna ska kräva att institut i lämpligt förhållande till deras storlek, interna organisation och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet, som en del av sitt riskhanteringssystem gör en egen riskbedömning och tar fram en riskbedömning för pensioner för att dokumentera denna bedömning.

Denna riskbedömning för pensioner ska göras regelbundet och utan dröjsmål vid en väsentlig förändring av institutets eller pensionsplanens riskprofil.

2. Den riskbedömning för pensioner som avses i punkt 1 ska omfatta följande:

(a) Rishanteringssystemets effektivitet.

(b) Institutets totala finansieringsbehov.

(c) Förmågan att uppfylla kraven på bestämmelserna om tekniska avsättningar som fastställs i artikel 14.

(d) En kvalitativ bedömning av marginalen för ogynnsamma avvikelser som ett led i beräkningen av de tekniska avsättningarna i enlighet med nationell lagstiftning.

(e) En beskrivning av pensionsförmåner eller kapitalbildning.

(f) En kvalitativ bedömning av det sponsorstöd som är tillgängligt för institutet.

(g) En kvalitativ bedömning av de operativa riskerna för institutets samtliga pensionsplaner.

(h) En kvalitativ bedömning av nya eller framväxande risker som avser klimatförändring, resursanvändning och miljö.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 ska instituten ha infört metoder för att kartlägga och utvärdera de risker de är eller kan utsättas för på kort och på lång sikt. Dessa metoder ska stå i proportion till arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos de inneboende riskerna i institutens verksamhet  Metoderna ska beskrivas i utvärderingen.

4. Risbedömningen för pensioner ska ingå som en integrerad del i den operativa strategin och beaktas i institutets strategiska beslut.

Artikel 30

Delegerad akt för riskbedömningen av pensioner

Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt enligt artikel 77 som anger följande:

(a) De beståndsdelar som ska omfattas av artikel 29.2.

(b) De metoder som anges i artikel 29.3, med hänsyn till kartläggning och bedömning av de risker som de är eller kan utsättas för på kort och på lång sikt.

(c) Intervallen för riskbedömningen av pensioner med hänsyn till kraven i artikel 29.1.

Genom den delegerade akten får det inte åläggas ytterligare finansieringskrav utöver dem som föreskrivs i detta direktiv.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 10 31

Årsbokslut och förvaltningsberättelser

VarjeMedlemsstaterna ska kräva att varje institut som är etablerat inom dess territoriumderas territorier upprättar bokslut och förvaltningsberättelser i vilka hänsyn tas till varje pensionsplan som institutet hanterar och, vid behov, årsbokslut och förvaltningsberättelser för varje pensionsplan. Årsboksluten och förvaltningsberättelserna ska ge en rättvisande och korrekt bild av institutets tillgångar, skulder och finansiella ställning. Årsboksluten och uppgifterna i förvaltningsberättelserna ska vara konsekventa, uttömmande, sakligt presenterade samt i vederbörlig ordning godkända av auktoriserade personer, i enlighet med nationell lagstiftning.

Artikel 12 32

Riktlinjer för placeringsverksamheten

VarjeMedlemsstaterna ska se till att varje institut som är etablerat inom dess territoriumderas territorier utarbetar och minst vart tredje år följer upp skriftliga riktlinjer för placeringsverksamheten. DessaDessa riktlinjer ska ofördröjligen ses över efter varje väsentlig förändring av placeringspolicyn. Medlemsstaterna ska föreskriva att riktlinjerna ska innehålla i vart fall sådana uppgifter som metoder för att mäta placeringsrisker, Ö införda Õ processer för riskkontroll och den strategiska allokeringen av tillgångar i förhållande till pensionsåtagandenas art och varaktighet.

ò ny

KAPITEL 2

Utkontraktering och placeringsförvaltning

Artikel 33

Utkontraktering

ê 2003/41/EG Art. 9.4

1.En mMedlemsstaterna får tillåta eller kräva att institut som är etablerade inom dess territorium helt eller delvis överlåter driften av dessa institut till andra enheter som agerar för dessa instituts räkning.

ò new

2. Medlemsstaterna ska säkerställa att institut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter behåller det fulla ansvaret för att uppfylla alla sina förpliktelser enligt detta direktiv.

3. Nyckelfunktioner eller andra verksamheter får inte utkontrakteras om det leder till något av följande:

(a) Kvaliteten på det berörda institutets styrningssystem försämras.

(b) Den operativa risken ökas i otillbörlig utsträckning.

(c) De behöriga myndigheterna får försämrade möjligheter att kontrollera att institutet uppfyller sina förpliktelser.

(d) Ett oavbrutet och tillfredsställande tillhandahållande av tjänster till medlemmar och förmånstagare undergävs.

4. Institutet ska se till att utkontrakterade verksamheter fungerar väl genom valet av tjänsteleverantör och genom den löpande övervakningen av verksamheten.

5. Medlemsstaterna ska se till att institut som utkontrakterar nyckelfunktioner eller andra verksamheter åtminstone ingår ett skriftligt avtal med tjänsteleverantören. Avtalet ska vara rättsligt bindande, och det ska tydligt ange institutets och tjänsteleverantörens rättigheter och skyldigheter.

6. Medlemsstaterna ska se till att instituten i god tid på förhand underrättar behöriga myndigheter om all utkontraktering av nyckelfunktioner eller andra verksamheter samt om eventuella senare väsentliga förändringar med avseende på dessa nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

7. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har de befogenheter som krävs för att när som helst begära information från instituten om utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 19 34

Ö Placerings Õ Fförvaltning och förvaring

ê 2011/61/EU Artikel 62.2 (anpassad)

1. Medlemsstaterna får inte begränsa institutens rätt att, för förvaltningen av investeringsportföljen, utse kapitalförvaltare som är etablerade i andra medlemsstater och som där är vederbörligen auktoriserade för sådan verksamhet i enlighet med direktiv .85/611/EEG 2004/39/EG, Ö och direktiven Õ 2009/65/EG, 93/22/EEG 2000/12/EG 2009/138/EG, ,2002/83/EG 2011/61/EU och 2013/36/EU, samt de som avses i artikel 2.1 i detta direktiv.

ò ny

KAPITEL 3

Förvaringsinstitut

Artikel 35

Utseende av ett förvaringsinstitut

1. För varje tjänstepensionssystem i vilket medlemmar och förmånstagare bär hela placeringsrisken, ska hemmedlemsstaten kräva att institutet utser ett enda förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 36 och 37.

2. För tjänstepensionsplaner i vilka medlemmar och förmånstagare inte bär hela placeringsrisken, kan hemmedlemsstaten kräva att institutet utser ett förvaringsinstitut för förvaring av tillgångar eller för förvaring av tillgångar och för tillsynsuppgifter i enlighet med artiklarna 36 och 37.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

3. Medlemsstaterna får inte begränsa institutens rätt att, för förvaringen av sina tillgångar, utse förvaringsinstitut som är etablerade i en annan medlemsstat och som är vederbörligen auktoriserade i enlighet med direktiven 93/22/EEG 2004/39/EG eller 2000/12/EG 2013/36/EU eller som är godkända som förvaringsinstitut enligt direktiv 85/611/EEG 2009/65/EG.

Bestämmelsen i denna punkt ska inte hindra den medlemsstat som är hemland från att göra det obligatoriskt att anlita förvaringsinstitut.

4. Varje mMedlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt enligt sin nationella lagstiftning Ö för behöriga myndigheter Õ att i enlighet med artikel 1462 förbjuda förvaringsinstitut som är etablerade inom dess territorium att fritt förfoga över förvarade tillgångar om detta begärs av den medlemsstat som är institutets hemland.Ö hemmedlemsstat Õ.

ò ny

5. Förvaringsinstitutet ska åtminstone utses genom ett skriftligt avtal. Avtalet ska föreskriva om översändande av information som förvaringsinstitutet behöver för att kunna utföra sina uppgifter för den pensionsplan för vilken det utsetts till förvaringsinstitut, i enlighet med detta direktiv samt andra lagar och författningar.

6. När institutet och förvaringsinstitutet utför de uppgifter som föreskrivs i artiklarna 36 och 37 ska de agera hederligt, korrekt, professionellt, oberoende och i medlemmarnas och förmånstagarnas intresse.

7. Ett förvaringsinstitut får inte utföra sådan verksamhet avseende institutet som kan skapa intressekonflikter mellan institutet, pensionsplanens medlemmar och förmånstagare och sig självt, såvida inte förvaringsinstitutet håller utförandet av sina förvaringsinstitutsuppgifter funktionellt och hierarkiskt åtskilda från övriga eventuellt oförenliga uppgifter, samtidigt som eventuella intressekonflikter korrekt identifieras, hanteras, övervakas och redovisas för pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

8. Om inget förvaringsinstitut utses ska instituten vidta åtgärder för att förebygga och lösa eventuella intressekonflikter i samband med uppgifter som i övrigt utförs av ett förvaringsinstitut och en kapitalförvaltare.

Artikel 36

Förvaring av tillgångar och förvaringsinstitutets ansvar

1. Om en pensionsplans tillgångar består av finansiella instrument som kan depåförvaras och anförtros ett förvaringsinstitut för förvaring, ska förvaringsinstitutet förvara alla finansiella instrument som kan registreras på ett konto för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet och alla finansiella instrument som kan levereras fysiskt till förvaringsinstitutet.

Förvaringsinstitutet ska för detta ändamål se till att de finansiella instrument som kan registreras på konton för finansiella instrument som öppnats hos förvaringsinstitutet, registreras på separata konton på förvaringsinstitutet i enlighet med reglerna i direktiv 2004/39/EG, öppnade i institutets namn, så att de alltid tydligt kan identifieras som tillhörande institutet eller pensionsplanens medlemmar och förmånstagare.

2. Om en pensionsplans tillgångar består av andra tillgångar än de som avses i punkt 1, ska förvaringsinstitutet kontrollera att institutet eller medlemmarna och förmånstagarna är tillgångarnas ägare och ska föra ett register över deras tillgångar. Kontrollen ska göras på grundval av uppgifter eller handlingar från institutet och, om sådan finns tillgänglig, extern information. Förvaringsinstitutet ska hålla sitt register uppdaterat.

3. Medlemsstaterna ska se till att ett förvaringsinstitut är ansvarigt inför institutet eller medlemmarna och förmånstagarna för eventuella förluster som drabbat dem som en följd av att förvaringsinstitutet utan godtagbara skäl underlåtit att fullgöra sina förpliktelser eller fullgjort dem på ett oriktigt sätt.

4. Medlemsstaterna ska se till att ett förvaringsinstituts ansvar enligt punkt 3 inte påverkas av att det har anförtrott tredje man förvaringen av samtliga eller vissa tillgångar som det förvarar.

5. Om inget förvaringsinstitut utses för förvaring av tillgångar ska instituten minst

(a) se till att finansiella instrument är föremål för vederbörlig omsorg och skydd,

(b) föra register som gör det möjligt för institutet att alltid och utan dröjsmål finna alla tillgångar,

(c) vidta de åtgärder som krävs för att undvika intressekonflikter eller oförenlighet,

(d) på begäran underrätta den behöriga myndigheten om det sätt på vilket tillgångar förvaras.

Artikel 37

Tillsynsuppgifter

1. Det förvaringsinstitut som utsetts för säkerhetstillsyn ska utföra de uppgifter som avses i artikel 36.1 och 36.2 utöver följande uppgifter:

(a) Följa institutets anvisningar, såvida inte dessa strider mot nationell lagstiftning eller institutets regler.

(b) Se till att ersättningar för transaktioner som omfattar ett instituts eller en pensionsplans tillgångar inbetalas till institutet inom sedvanliga tidsfrister.

(c) Se till att inkomster från tillgångar används i enlighet med institutets regler.

2. Utan hinder av punkt 1 får institutets hemmedlemsstat fastställa andra tillsynsuppgifter som förvaringsinstitutet ska utföra.

3. Om inget förvaringsinstitut utses för tillsynsuppgifter ska institutet genomföra förfaranden som garanterar att uppgifterna, som i annat fall står under förvaringsinstituts tillsyn, utförs på ett korrekt sätt inom institutet.

Avdelning IV

INFORMATION SOM SKA LÄMNAS TILL BLIVANDE MEDLEMMAR, MEDLEMMAR  OCH FÖRMÅNSTAGARE

KAPITEL 1

Allmänna bestämmelser

2003/41/EG (anpassad)

Artikel 11

Information som skall lämnas till medlemmar och förmånstagare

ò ny

Artikel 38

Principer

ê 2003/41/EG (anpassad)

1. Beroende på hur pensionsplanen är utformad ska varje medlemsstaterna se till att alla institut som är etablerade inom deras territorierdess territorium tillhandahåller Ö blivande medlemmar, medlemmar och förmånstagare Õ minst den information som anges i denna artikel Ö artiklarna 39–53 och 55–58 Õ .

ò ny

2. Informationen ska uppfylla följande krav:

(a) Den ska uppdateras regelbundet.

(b) Den ska avfattas på ett tydligt sätt, med användning av ett klart, koncist och begripligt språk, och även jargong ska undvikas och tekniska termer ska undvikas om vardagliga uttryck kan användas i stället.

(c) Den får inte vara vilseledande och konsekvens ska råda när det gäller ordförråd och innehåll.

(d) Den ska presenteras på ett lättläst sätt, med tecken av läsbar storlek.

Färger får inte användas om de kan försämra informationens begriplighet, om pensionsbeskedet är tryckt eller kopierat i svartvitt.

Artikel 39

Pensionsplanens villkor

ê 2003/41/EG Artikel 9 f (anpassad)

1. Varje mMedlemsstaterna ska med avseende på alla institut som är etablerade inom dess territoriumderas territorier se till att: (f) medlemmarna hålls tillräckligt informerade om pensionsplanens villkor, särskilt vad gäller:

(i)a) de rättigheter och skyldigheter som parterna i pensionsplanen har,

(ii)b) de ekonomiska, tekniska och övriga risker som är förbundna med pensionsplanen,

(iii)c) vad dessa risker innebär och deras fördelning.

ò ny

2. För pensionsplaner där medlemmarna tar en placeringsrisk och som föreskriver flera alternativ med olika placeringsprofiler ska medlemmarna underrättas om villkoren för tillgängliga placeringsalternativ, standardalternativet för placeringar och, i tillämpliga fall, pensionsplanens regel om att en viss medlem anvisas ett visst placeringsalternativ, utöver den information som anges i leden a, b och c i första stycket.

2003/41/EG Artikel 11.2

3. Medlemmar och förmånstagare och/eller, i förekommande fall, deras företrädare ska erhålla

            a) på begäran: det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 10 och, i de fall ett institut är ansvarigt för mer än en plan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser deras särskilda pensionsplan,

            b) inom skälig tid: all relevant information om ändringar av reglerna för pensionsplanen.

ò ny

4. Instituten ska offentliggöra pensionsplanens villkor på en valfri webbplats.

KAPITEL 2

Pensionsbesked

Artikel 40

Tidsintervall och ändringar

(1) Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprättar en handling med basfakta för varje medlem (pensionsbesked).

(2) Medlemsstaterna ska se till att pensionsbeskedet skickas till alla medlemmar minst var tolfte månad och gratis.

(3) Alla betydande förändringar av den information som ingår i pensionsbeskedet från ett år till nästa ska redovisas tydligt i ett följebrev.

Artikel 41

Begriplighet och språk

1.           Informationen i pensionsbeskedet ska kunna förstås utan hänvisning till andra handlingar.

2.           Medlemsstaterna ska se till att pensionsbeskedet finns tillgängligt på ett språk som är officiellt i den medlemsstat vars social- och arbetsmarknadslagstiftning med relevans på tjänstepensionsområdet är tillämplig på förhållandet mellan det uppdragsgivande företaget eller institutet och medlemmar eller förmånstagare.

Artikel 42

Längd

Pensionsbeskedet ska vara avfattat med tecken av läsbar storlek och får inte vara längre än två tryckta A 4-papperssidor.

Artikel 43

Medium

Pensionsbeskedet får tillhandahållas via ett varaktigt medium eller via en webbplats. En papperskopia ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran och utan avgift, utöver eventuella elektroniska medier.

Artikel 44

Ansvar

1. Medlemsstaterna ska se till att instituten inte kan ställas till civilrättsligt ansvar endast på grund av pensionsbeskedet eller en översättning av detta, såvida det inte är vilseledande, oriktigt eller inte överensstämmer med den relevanta delen av pensionsplanen.

2. Pensionsbeskedet ska innehålla en tydlig varning i detta avseende.

Artikel 45

Avdelning

1.           Pensionsbeskedets titel ska innehålla ordet ”pensionsbesked”.

2.           En kort redogörelse för syftet med pensionsbeskedet ska följa direkt under titeln.

3.           Det exakta datum som informationen i pensionsbeskedet avser ska anges tydligt.

Artikel 46

Personuppgifter

Pensionsbeskedet ska innehålla medlemmens personuppgifter, samt uppgift om lagstadgad pensionsålder i förekommande fall.

Artikel 47

Institutets namn

Pensionsbeskedet ska innehålla institutets namn och uppgifter om följande:

1)           Institutets namn och adress.

2)           De medlemsstater i vilka institutet är auktoriserat eller registrerat samt namnet på den behöriga myndigheten.

3)           Det uppdragsgivande företagets namn.

Artikel 48

Garantier

1. Pensionsbeskedet ska innehålla en av följande uppgifter avseende garantier inom pensionsplanen: 

a) En heltäckande garanti där institutet eller det uppdragsgivande företaget garanterar en viss förmånsnivå.

b) Ingen garanti om medlemmen står för hela risken.

c) En partiell garanti i övriga fall.

2. Om en garanti ställs ska följande förklaras i korthet:

a) Garantins art.

b) Den nuvarande nivån på finansieringen av medlemmens upplupna individuella rättigheter.

c) Mekanismer som skyddar de upplupna individuella rättigheterna.

d) Mekanismer för minskade förmåner, om dessa föreskrivs i nationell lagstiftning.

Artikel 49

Saldo, avgifter och kostnader

1. När det gäller saldo, avgifter och kostnader ska pensionsbeskedet ange följande belopp uttryckta i den valuta som är relevant för pensionsplanen:

a) Summan av de kostnader som dras från de bruttobidrag som betalats av det uppdragsgivande företaget, i förekommande fall, eller av medlemmen under de senaste tolv månaderna, eller, om medlemmen har anslutit sig till pensionsplanen mindre än tolv månader tidigare, summan av de kostnader som dras från de bidrag de betalat sedan de anslöt sig till planen.

b) Summan av de bidrag som medlemmen betalat under de senaste tolv månaderna, eller, om medlemmen har anslutit sig till pensionsplanen mindre än tolv månader tidigare, summan av de bidrag de betalat sedan de anslöt sig till planen.

c) Summan av de bidrag som det uppdragsgivande företaget betalat under de senaste tolv månaderna, eller, om medlemmen har anslutit sig till pensionsplanen mindre än tolv månader sedan, summan av de bidrag som det uppdragsgivande företaget betalat sedan medlemmen anslöt sig till planen.

d) Saldot vid tidpunkten för pensionsbeskedet, beräknat på ett av följande två sätt beroende på typen av pensionsplan

i) För pensionsplaner som inte föreskriver en målnivå för förmånerna: det totala beloppet av det kapital som byggts upp av medlemmen, också uttryckt som livränta per månad,

ii) För pensionssystem som föreskriver en målnivå för förmånerna: de upplupna individuella ersättningarna per månad.

e) Andra avgifter eller kostnader som är relevanta för medlemmen, såsom överföring av upplupet kapital.

f) De kostnader som avses i punkt a, uppdelade i följande separata belopp uttryckta i den valuta som är relevant för pensionsplanen:

i) Institutets administrativa kostnader.

ii) Kostnader för förvaring av tillgångar.

iii) Kostnader som avser portföljtransaktioner.

iv) Övriga kostnader.

2. De ”övriga kostnader” som avses i punkt 1 f iv) ska kortfattat förklaras om de utgör 20 % eller mer av de totala avgifterna.

Artikel 50

Pensionsberäkningar

1. Om pensionsplanen föreskriver en målnivå för förmånerna ska pensionsbeskedet ange följande tre belopp gällande pensionsberäkningar uttryckta i den valuta som är relevant för pensionsplanen:

(a) Målnivån för förmåner per månad vid uppnådd pensionsålder enligt bästa möjliga skattningar.

(b) Målnivån för förmåner per månad två år före pensionsåldern enligt bästa möjliga skattningar.

(c) Målnivån för förmåner per månad två år efter uppnådd pensionsålder enligt bästa möjliga skattningar.

2. De skattningar som avses i punkt 1 ska ta hänsyn till framtida löner.

3. Om pensionsplanen inte föreskriver en målnivå för förmånerna ska pensionsbeskedet ange följande belopp gällande pensionsberäkningar uttryckta i den valuta som är relevant för pensionsplanen:

(a) Den förväntade kapitalvolym som ackumulerats fram till två år före pensionsåldern enligt bästa möjliga skattningar som är relevanta för pensionsplanen.

(b) Den förväntade kapitalvolym som ackumulerats fram till pensionsåldern enligt bästa möjliga skattningar som är relevanta för pensionsplanen.

(c) Den förväntade kapitalvolym som ackumulerats fram till två år efter pensionsåldern enligt bästa möjliga skattningar som är relevanta för pensionsplanen.

(d) De belopp som avses i punkterna a–c uttryckta som en förmån per månad.

4. De skattningar som avses i punkt 3 ska beakta följande faktorer:

a) Den årliga nominella avkastningen på placeringarna.

b) Den årliga inflationstakten.

c) Framtida löner.

5. För beräkning av de prognoser som avses i punkterna 1 och 3 ska avgifterna antas ligga kvar på oförändrad nivå.

Artikel 51

Placeringsprofil

1. För pensionsplaner där medlemmarna står för placeringsrisken och där de har ett val mellan olika placeringsalternativ, ska pensionsbeskedet ange placeringsprofilerna i en förteckning över tillgängliga placeringsalternativ och en kort beskrivning av varje alternativ. Medlemmens aktuella placeringsalternativ ska anges tydligt.

Om antalet olika placeringsalternativ med olika placeringsmål överstiger fem ska institutet begränsa den kortfattade beskrivningen av varje alternativ till fem representativa alternativ, inbegripet de mest riskfyllda och de minst riskfyllda alternativen.

2. För pensionsplaner där medlemmarna står för placeringsrisken och där ett placeringsalternativ åläggs medlemmen genom en särskild bestämmelse som anges i pensionsplanen ska följande ytterligare upplysningar lämnas:

a) Bestämmelser som grundar sig på ålder.

b) Bestämmelser som grundar sig på medlemmens riktade pensionsålder.

c) Övriga bestämmelser.

3. För pensionsplaner där medlemmarna står för placeringsrisken ska pensionsbeskedet innehålla information om risk/avkastningsprofil som visar en grafisk samlingsindikator på pensionsplanens risk/avkastningsprofil eller, i förekommande fall, för varje placeringsalternativ åtföljt av följande:

a) En förklaring av indikatorn och dess viktigaste begränsningar.

b) En beskrivning av risker som är materiellt relevanta och som inte på ett tillfredsställande sätt fångats upp av den grafiska samlingsindikatorn.

Beräkningen av samlingsindikatorn ska dokumenteras på lämpligt sätt och instituten ska göra denna dokumentation tillgänglig för medlemmar på begäran.

4. En förklaring enligt punkt 3 a ska omfatta följande:

a) En kort förklaring av varför pensionsplanen eller placeringsalternativet tillhör en viss kategori.

b) Ett klargörande av att historiska data, som exempelvis använts vid beräkningen av den grafiska samlingsindikatorn, inte är någon tillförlitlig indikation på pensionsplanens eller placeringsalternativets framtida riskprofil.

c) Ett klargörande av att den visade risk- och avkastningskategorin inte garanteras förbli oförändrad och att kategoriseringen av pensionsplanen eller placeringsalternativet kan förändras över tid.

d) Ett klargörande av att den lägsta kategorin inte innebär en riskfri placering.

5. Den grafiska samlingsindikatorn och de förklaringar som avses i punkt 3 ska överensstämma med det interna förfarande för att kartlägga, mäta och övervaka risker som antagits av institutet i enlighet med detta direktiv, samt med de placeringsmål och den placeringsinriktning som beskrivs i förklaringen om placeringsprinciper.

Artikel 52

Tidigare resultat

1. Pensionsbeskedet ska innehålla följande information om tidigare resultat:

a) Information om pensionsplanens tidigare resultat totalt sett, eller i relevanta fall, de tidigare resultaten av medlemmens placeringsalternativ redovisade i ett diagram över dessa resultat för alla år som finns tillgängliga och högst de senaste tio åren.

b) Diagrammet ska kompletteras med väl synliga kommentarer med följande innehåll:

i) En varning om dess begränsade värde som vägledning om framtida resultat.

ii) Uppgift om vilka kostnader som ingår eller inte ingår i beräkningen av tidigare resultat.

iii) Uppgift om i vilken valuta det tidigare resultatet har beräknats.

2. Om en pensionsplans mål och placeringspolicy väsentligt förändras under den period som visas i det diagram som avses i punkt 1, ska pensionsplanens resultat före denna väsentliga förändring fortsätta att visas. Perioden före den väsentliga förändringen ska anges i diagrammet och förses med en tydlig varning om att resultatet uppnåtts under förutsättningar som inte längre gäller.

3. Om en medlem byter placeringsalternativ ska det tidigare resultatet för det placeringsalternativet visas.

Artikel 53

Tilläggsinformation

Pensionsbeskedet ska innehålla följande kompletterande uppgifter:

(a) Var och hur man kan få ytterligare information om institutet eller pensionsplanen, även från webbplatser och relevanta rättsliga handlingar av allmän natur.

(b) Var och hur man kan få ytterligare information om villkoren för överföring av pensionsrättigheter till något annat tjänstepensionsinstitut om anställningsförhållandet upphör.

(c) Information om de antaganden som används för livräntebelopp, särskilt med avseende på annuitetsränta, typen av leverantör och livräntans varaktighet, om medlemmen i fråga begär denna information.

(d) Var och hur man kan få tillgång till ytterligare information om medlemmens individuella situation, inbegripet målnivån för pensionsförmånerna, om tillämpligt, och förmånsnivån vid anställningens upphörande.

Artikel 54

Delegerad akt om pensionsbeskedet

Kommissionen ska ges befogenhet att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 77 som anger följande:

a) Pensionsbeskedets innehåll, bestående av 

(i)      sättet att förklara de väsentliga förändringar som avses i artikel 40.3,

(ii)     den teckenstorlek som avses i artikel 42,

(iii)    ordalydelsen av den varning om ansvar som avses i artikel 44,

(iv)    ordalydelsen av den redogörelse som avses i artikel 45.2,

(v)     de personuppgifter som ska anges enligt artikel 46,

(vi)    metoden för att förklara de element som anges i artikel 48.2 a, b, c och d,

(vii)   metoden för att beräkna de belopp som avses i artikel 49.1 a, b, c, d, e och f,

(viii)  metoden för att beräkna de belopp som avses i artikel 50.1 och artikel 50.3, med beaktande av villkoren i artikel 50.5,

(ix)    de antaganden som ska användas i enlighet med artikel 50.2 och artikel 50.4,

(x)     det antal placeringsalternativ som ska visas och metoden för att välja dessa alternativ om det finns mer än fem alternativ, metoden för att beskriva de alternativ som visas, sättet att märka ut medlemmens aktuella placeringsalternativ enligt artikel 51.1,

(xi)    metoden för att beskriva de ytterligare upplysningar som avses i artikel 51.2,

(xii)   metoden för att generera och visa de syntetiska samlingsindikatorer och de förklaringar som avses i artikel 51.3, med beaktande av villkoren i artikel 51.4,

(xiii)  metoden för att ta fram information om de tidigare resultat som avses i artikel 52.1 a samt metoderna för att utarbeta det besked och det diagram som avses i artikel 52.1 b,

(xiv)  metoden för att jämföra olika placeringsalternativ i pensionsplaner i enlighet med artikel 52.1 a,

(xv)   metoden för att beskriva den väsentliga förändring som avses i artikel 45.2, och

(xvi)  metoden för att precisera de ytterligare upplysningar som avses i artikel 45.2.

b) Format, utformning, struktur och ordningsföljd för pensionsförmånsbeskedet, som ska innefatta de uppgifter som avses i artiklarna 44.2–53, samtidigt som hänsyn tas till villkoren i artikel 41.1 och artikel 42.

KAPITEL 3

Andra uppgifter och handlingar som ska lämnas in

Artikel 55

Uppgifter som ska lämnas till blivande medlemmar

Institutet ska se till att blivande medlemmar informeras om alla aspekter av pensionsplanen och om eventuella placeringsalternativ, även om hur miljö, klimat, sociala aspekter och bolagsstyrning beaktas i placeringsstrategin.

Artikel 56

Information som ska lämnas till medlemmar före pensionering

Förutom pensionsbeskedet ska instituten minst två år före den pensionsålder som föreskrivs i pensionsplanen, eller på medlemmens begäran, tillhandahålla varje medlem följande information:

(a) Information om medlemmarnas alternativ att ta ut sina pensionsinkomster, inbegripet information om för- och nackdelar med dessa alternativ, på ett sätt som hjälper dem att välja det alternativ som är lämpligast för dem.

(b) Om pensionsplanen inte betalas ut som livränta, information om de förmånsutbetalningsprodukter som står till buds, inklusive fördelar och nackdelar med dessa, och de viktigaste övervägandena medlemmar bör göra när de fattar beslut om att köpa en förmånsutbetalningsprodukt.

Artikel 57

Information som ska lämnas till förmånstagare under utbetalningsfasen

1. Institut ska ge förmånstagare information om de förmåner som ska utbetalas och om motsvarande utbetalningsalternativ.

2. Om förmånstagare står för en betydande del av placeringsrisken under utbetalningsfasen ska medlemsstaterna se till att förmånstagarna får den information de behöver.

Artikel 58

Kompletterande information som ska lämnas till medlemmar och förmånstagare på begäran

1. På begäran av en medlem eller förmånstagare eller deras företrädare ska institutet lämna följande kompletterande information:

a) Det årsbokslut och den förvaltningsberättelse som avses i artikel 31 eller, om ett institut ansvarar för mer än en pensionsplan, de årsbokslut och förvaltningsberättelser som avser just deras pensionsplan.

ê 2003/41/EG (anpassad)

3. b)De riktlinjer för placeringsverksamheten som avses i artikel 12 32 ska på begäran göras tillgängliga för medlemmar och förmånstagare och/eller, i förekommande fall, deras företrädare.

ò ny

c) Information om de antaganden som använts för beräkningarna som avses i artikel 50.

d) Information om antagen annuitetsränta, typ av leverantör och livräntans varaktighet som avses i artikel 53 c.

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

4 2. ð Institutet ï ska på begäran av en Varje medlem, ð lämna ï även få, utförlig och saklig information om:

              a) i tillämpliga fall, målnivån för pensionsförmånerna,

              (b) pensionsförmånernas storlek för det fall att anställningen upphör.;

            c) om medlemmen själv står för den finansiella risken: i förekommande fall, uppgifter om olika tillgängliga investeringsalternativ och den faktiska investeringsportföljen samt uppgifter om riskexponering och kostnader som är förenade med investeringarna,

              d) villkor för överföring av pensionsrättigheter till något annat tjänstepensionsinstitut om anställningsförhållandet upphör.

              Medlemmarna skall varje år ges kortfattad information om institutets situation och de individuella rättigheternas aktuella finansiella nivå.

5. Varje förmånstagare skall, vid pensionsavgång eller när andra förmåner skall betalas ut, få lämplig information om de förmåner som förmånstagaren har rätt till och om de utbetalningsalternativ som finns.

ò ny

Avdelning V

TILLSYN

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser om tillsyn

Artikel 59

Tillsynens huvudsyfte

1. Tillsynens huvudsyfte är att skydda medlemmar och förmånstagare.

2. Utan att det påverkar tillsynens huvudsyfte i enlighet med punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de behöriga myndigheterna vid utförandet av sina allmänna uppgifter vederbörligen beaktar sina besluts potentiella effekter på det finansiella systemets stabilitet i unionen, särskilt i krissituationer, med hänsyn tagen till den information som finns tillgänglig vid den aktuella tidpunkten.

Artikel 60

Tillsynens räckvidd

Medlemsstaterna ska se till att tjänstepensionsinstituten omfattas av tillsyn bland annat vad gäller följande:

a) Villkor för att få bedriva verksamhet.

b) Tekniska avsättningar.

c) Finansiering av tekniska avsättningar.

d) Lagstadgat kapitalkrav.

e) Disponibel solvensmarginal.

f) Föreskriven solvensmarginal.

g) Placeringsregler.

h) Placeringsförvaltning.

i) Villkor för utövandet av verksamheten.

j) Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna

Artikel 61

Allmänna tillsynsprinciper

1. De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska ansvara för tillsynen över tjänstepensionsinstitut.

2. Medlemsstaterna ska se till att tillsynen baseras på en proaktiv och riskbaserad metod.

3. Tillsynen över tjänstepensionsinstitut ska omfatta en lämplig kombination av åtgärder på distans och inspektioner på plats.

4. Tillsynsmyndigheterna ska utöva sina befogenheter inom rimlig tid och på ett proportionerligt sätt.

5. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna tar vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av deras åtgärder på de finansiella systemens stabilitet i Europeiska unionen, särskilt i krissituationer.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 14 62

De behöriga myndigheternas befogenheter att ingripa samt deras förpliktelser

1. De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som är etablerat inom deras territorium har sunda förvaltnings- och redovisningsmetoder samt tillfredsställande mekanismer för intern kontroll.

2. De behöriga myndigheterna ska ha befogenhet att gentemot varje institut som är etablerat inom deras territorium eller gentemot de personer som driver instituten vidta alla de åtgärder, däribland vid behov administrativa eller finansiella åtgärder, som är lämpliga och nödvändiga för att förebygga eller åtgärda varje oegentlighet som kan skada medlemmarnas och förmånstagarnas intressen.

ê 2010/78/EU Artikel 4.3

ð ny

3. Varje beslut om att förbjuda ð eller begränsa möjligheterna för ï ett institut att utöva sin verksamhet ska omfatta utförliga skäl och delges institutet. Detta ska också anmälas till Eiopa.

ê 2003/41/EG (anpassad)

De Ö 4. Behöriga myndigheter Õ får även begränsa eller förbjuda institutets rätt att fritt förfoga över sina tillgångar, särskilt om

(a) institutet inte har gjort tillräckliga tekniska avsättningar i förhållande till hela sin verksamhet eller om de tillgångar som motsvarar de tekniska avsättningarna är otillräckliga,

(b)          institutet inte längre uppfyller lagstadgat kapitalkrav.

5. För att skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen får de behöriga myndigheterna helt eller delvis överföra befogenheter som, enligt lagstiftningen i hemmedlemsstaten, innehas av de personer som driver ett institut som är etablerat inom deras territorium till en särskild företrädare som är lämpad för att utöva dessa befogenheter.

64. De behöriga myndigheterna får förbjuda eller begränsa verksamheten i ett institut etablerat inom deras territorium, särskilt om

a)           institutet inte på ett tillfredsställande sätt kan skydda medlemmarnas och förmånstagarnas intressen,

b)           institutet inte längre uppfyller villkoren för att få bedriva sin verksamhet,

c)           institutet allvarligt har åsidosatt sina skyldigheter enligt de regler det omfattas av,

d)           ett institut som bedriver verksamhet över gränserna inte följer kraven i den social- och arbetsmarknadslagstiftning i värdlandet som är relevant på tjänstepensionsområdet.

7.5. Medlemsstaterna ska se till att beslut avseende institut som fattats i enlighet med lagar och andra författningar som antagits i enlighet med detta direktiv kan överklagas till domstol.

ò ny

Artikel 63

Granskningsförfarande

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna granskar de strategier, processer och rapporteringsrutiner som instituten har infört för att följa de lagar och andra författningar som antagits enligt detta direktiv.

I granskningen ska hänsyn tas till de omständigheter under vilka instituten är verksamma, och, i förekommande fall, till de parter som utför utkontrakterade nyckelfunktioner eller andra verksamheter för deras räkning. Granskningen ska omfatta följande aspekter:

a) En bedömning av de kvalitativa krav som avser styrningssystemet.

b) En bedömning av institutets risker.

c) En bedömning av institutets förmåga att bedöma dessa risker.

2. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har övervakningsinstrument, däribland stresstester, som ger dem möjlighet att påvisa försämringar av ett instituts finansiella ställning och att övervaka hur en försämring åtgärdas.

3. De behöriga myndigheterna ska ha nödvändiga befogenheter för att kunna kräva att institut åtgärdar svagheter eller brister som påvisats i samband med granskningsförfarandet.

4. De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta dessa granskningar enligt punkt 1 minst ska göras och vilken omfattning de ska ha, med hänsyn tagen till arten, omfattningen och komplexiteten hos det berörda institutets verksamhet.

ê 2003/41/EG

Artikel 13 64

Uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna

1. VarjeMedlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har de befogenheter och de medel med avseende på alla institut som är etablerade inom deras territorier dess territorium som är nödvändiga för att

a) kräva att varje institut, dess styrelse, verkställande direktör och andra befattningshavare i ansvarig ställning i institutet, ska lämna information om alla affärsangelägenheter eller överlämna alla affärshandlingar,

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

              b) utöva tillsyn över affärsförbindelser mellan institutet och andra företag eller mellan institut, när institut överlåter Ö nyckel Õ funktioner till dessa företag eller institut (”outsourcing” ð och all senare ”re-outsourcing” ï ), vilka påverkar institutets finansiella ställning eller som är av avgörande betydelse för vad som krävs för effektiv tillsyn,

              c) regelbundet få tillgång till ð följande handlingar: riskbedömningen av pensioner ï riktlinjerna för placeringsverksamheten, ð handlingar som avser styrningssystemet ï, årsbokslutet och förvaltningsberättelsen, ð informationsdokument som ges till medlemmar och förmånstagare ï och alla handlingar som krävs för tillsynen.,  Dessa kan vara dokument såsom

ò ny

d) att fastställa vilka handlingar som behövs för tillsynen, inbegripet följande:

ê 2003/41/EG  (anpassad)

ð ny

         i) interna delårsrapporter,

         ii) aktuariella värderingar och detaljerade beräkningar Ö antaganden Õ,

         iii) analyser beträffande matchning av tillgångar och skulder (”asset-liability studies”),

         iv) dokumentation som visar att riktlinjerna för placeringsverksamheten följs,

         v) dokumentation som visar att inbetalningar skett planenligt,

         vi) rapporter från de personer som tilldelats ansvaret för revisionen av de årsbokslut som avses i artikel 10 31,

              d)e) utföra inspektioner på plats i institutens lokaler och, när så är lämpligt, på platser där utlokaliserade  Ö utkontrakterade Õ och ð senare på nytt utkontrakterade verksamheter ï funktioner utförs för att kontrollera huruvida verksamheten bedrivs i enlighet med tillsynsreglerna.

ò ny

f) när som helst begära information från institut om utkontrakterade verksamheter och om alla senare utkontrakterade verksamheter.

ê 2010/78/EU Artikel 4.2 b

2. Eiopa får utarbeta tekniska standarder för genomförande när det gäller formerna för och utformningen av de dokument som förtecknas i punkt 1 c d i–vi.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

ò ny

Artikel 65

Öppenhet och ansvar

1. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utför de uppgifter som anges i artiklarna 60, 61, 62, 63 och 64 på ett öppet och ansvarsfullt sätt och med vederbörlig hänsyn till skyddet av konfidentiella uppgifter.

2. Medlemsstaterna ska se till att följande information offentliggörs:

a) Texterna till lagar och andra författningar samt allmänna vägledningar på tjänstepensionsområdet, och information om huruvida medlemsstaten väljer att tillämpa detta direktiv i enlighet med artiklarna 4 och 5.

b) Information om granskningsförfarandet enligt artikel 63.

c) Aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av tillämpningen av tillsynsregelverket.

d) Ett klargörande av att huvudsyftet med tillsynen är att skydda medlemmar och förmånstagare och att ge information om  de huvudsakliga funktionerna och åtgärderna inom ramen för granskningen.

e) Reglerna om administrativa påföljder tillämpliga på överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv.

3. Medlemsstaterna ska se till att instituten har och tillämpar överblickbara rutiner för utnämning och entledigande av ledamöter i de behöriga myndigheternas styrelser och verkställande organ.

Kapitel 2

Tystnadsplikt och informationsutbyte

Artikel 66

Tystnadsplikt

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler som säkerställer att samtliga personer som tjänstgör hos eller har tjänstgjort hos de behöriga myndigheterna, liksom revisorer eller sakkunniga som är verksamma för dessa myndigheters räkning, ska vara bundna av tystnadsplikt.

Utan att det påverkar fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning, får dessa personer inte röja konfidentiella uppgifter som de mottagit i tjänsten för någon person eller myndighet, utom i sammanfattad eller aggregerad form som inte gör det möjligt att identifiera enskilda institut.

2. Genom undantag från punkt 1 får, om en pensionsplan överförs till ett annat institut eller en annan enhet, dock konfidentiella uppgifter som inte berör tredje part som strävar efter att rädda det företaget lämnas ut i civil- eller handelsrättsliga förfaranden.

Artikel 67

Användning av konfidentiella uppgifter

Medlemsstaterna ska säkerställa att behöriga myndigheter som erhåller konfidentiella uppgifter enligt detta direktiv använder den endast i tjänsten och då endast för följande ändamål:

(a) För att kontrollera att instituten uppfyller villkoren för tjänstepensioner innan de inleder sin verksamhet.

(b) För att underlätta övervakningen av institutens verksamhet, inklusive kontrollen av de tekniska avsättningarna, solvensen, styrningssystemet och den information som lämnas till medlemmar och förmånstagare.

(c) För att införa korrigerande åtgärder, bland annat påföljder.

(d) Överklaganden av beslut som de behöriga myndigheterna fattar i enlighet med bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

(e) Vid domstolsförfaranden avseende bestämmelserna om införlivande av detta direktiv.

Artikel 68

Informationsutbyte mellan myndigheter

1. Artikel 66 ska inte utgöra hinder för något av följande:

(a) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat vid utövandet av deras tillsynsfunktion.

(b) Informationsutbyte mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater vid utövandet av deras tillsynsfunktion.

(c) Informationsutbyte, vid utövandet av deras tillsynsfunktion, mellan behöriga myndigheter och någon av följande i samma medlemsstat:

(i) Myndigheter som ansvarar för tillsynen över enheter inom den finansiella sektorn och andra finansiella organisationer samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader.

ii) Myndigheter eller organ med uppdrag att upprätthålla den stabiliteten i det finansiella systemet i medlemsstaterna genom makrotillsynsregler.

iii) Organ som deltar i avslutandet av en pensionsplan och i andra liknande förfaranden.

iv) Myndigheter eller organ med rekonstruktionsuppgifter i syfte att bevara stabiliteten i det finansiella systemet.

v) Personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för institut, försäkringsföretag och andra finansinstitut. 

(d) Till organ som administrerar avslutandet av en pensionsplan lämna ut sådan information som är nödvändig för att dessa ska kunna fullgöra sina uppdrag.

2. Den information som mottas av de myndigheter, organ och personer som avses i punkt 1 ska omfattas av bestämmelserna om tystnadsplikt enligt artikel 66.

3. Artikel 66 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och någon av följande:

(a) Myndigheter med tillsynsansvar över de organ som deltar i avslutandet av pensionsplaner och liknande förfaranden.

(b) Myndigheter med ansvar för tillsyn över de personer som ansvarar för lagstadgad revision av instituts, kreditinstituts, värdepappersföretags, försäkringsföretags och andra finansiella instituts räkenskaper.

(c) Oberoende aktuarier för institut som utövar lagstadgad tillsyn över dessa institut samt de organ som ansvarar för att övervaka sådana aktuarier.

Artikel 69

Överföring av uppgifter till centralbanker, monetära myndigheter, europeiska tillsynsmyndigheter och Europeiska systemriskrådet

1. Artikel 66 ska inte hindra en behörig myndighet att översända uppgifter till följande myndigheter eller organ för att de ska kunna fullgöra sina respektive uppgifter:

a) Centralbanker och andra organ med liknande funktion, i egenskap av monetära myndigheter.

b) I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem.

c) Europeiska systemrisknämnden, Eiopa, Europeiska bankmyndigheten och Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten.

2. Artiklarna 68–71 ska inte hindra de myndigheter och organ som avses i punkt 1 a, b och c från att till de behöriga myndigheterna vidarebefordra sådana uppgifter som de behöriga myndigheterna kan behöva vid tillämpningen av artikel 67.

3. Den information som tas emot i enlighet med punkterna 1 och 2 ska omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

Artikel 70

Utlämnande av uppgifter till den centrala förvaltning som ansvarar för den finansiella lagstiftningen

1. Artiklarna 66.1, 67 och 71.1 ska inte hindra medlemsstaterna från att tillåta att konfidentiella uppgifter lämnas ut till sådana avdelningar inom deras centrala förvaltning som ansvarar för tillämpning av lagstiftningen om tillsyn över institut, kreditinstitut, finansinstitut, placeringstjänster, försäkringsföretag samt till inspektörer som företräder sådana organ.

Ett sådant utlämnande får ske endast då det är nödvändigt för utövande av tillsyn, samt förebyggande av konkurser och avveckling av konkurshotade institut. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna artikel ska personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska dock föreskriva att sådana uppgifter som har erhållits med stöd av artikel 68, och uppgifter som erhållits vid kontroll på plats får lämnas ut endast med uttryckligt samtycke av den behöriga myndighet från vilken informationen härrör eller av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där kontrollen på plats utfördes.

2. Medlemsstaterna får tillåta utlämning av konfidentiella uppgifter om tillsynen över institut till parlamentariska undersökningskommittéer eller revisionsrätten i den egna medlemsstaten och andra enheter med ansvar för undersökningar i den egna medlemsstaten, om samtliga följande villkor är uppfyllda:

(a) Enheterna har befogenhet enligt nationell rätt att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn över institut eller för lagar och föreskrifter om en sådan tillsyn.

(b) Informationen är strikt nödvändig för utövandet av den befogenhet som avses i led a.

(c) De personer som har tillgång till informationen omfattas av krav på tystnadsplikt enligt nationell rätt som är minst lika stränga som de som föreskrivs i detta direktiv.

(d) Om informationen härrör från en annan medlemsstat ska den lämnas ut med uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som har lämnat den, och endast för de ändamål som myndigheterna har givit sitt samtycke till.

Artikel 71

Villkor för informationsutbyte

1. För informationsutbyte enligt artikel 68, överföring av uppgifter enligt artikel 69 och utlämnande av uppgifter enligt artikel 70 ska medlemsstaterna kräva att åtminstone följande villkor är uppfyllda:

(a) Informationen ska bytas ut, föras över eller lämnas ut för utförande av övervakningen eller den lagstadgade tillsynen.

(b) Den information som mottas ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 66.

(c) När informationen härrör från en annan medlemsstat, får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, i förekommande fall, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

2. Artikel 67 ska inte hindra medlemsstaterna från att, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter eller organ som är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrättslig lagstiftning som är tillämplig på uppdragsgivande företag.

Medlemsstater som tillämpar första stycket ska kräva att minst följande villkor uppfylls:

(a) Informationen ska vara avsedd att användas för att upptäcka och utreda överträdelser enligt artikel 70.2 a.

(b) Den information som tas emot ska omfattas av tystnadsplikt enligt artikel 66.

(c) När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte lämnas ut utan uttryckligt samtycke från den behöriga myndighet från vilken den härrör och, i förekommande fall, endast för de ändamål för vilka myndigheten har givit sitt samtycke.

3. Om en medlemsstats myndigheter eller organ som avses i punkt 2 första stycket utför sin uppgift att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, ska den möjlighet till informationsutbyte som föreskrivs i artikel 70.2 gälla.

Artikel 72

Nationella bestämmelser av tillsynskaraktär

ê 2010/78/EU Artikel 4.5 (anpassad)

11. 1. Medlemsstaterna ska underrätta Eiopa om sina nationella bestämmelser av tillsynskaraktär som är relevanta när det gäller tjänstepensionsplaner och som inte omfattas av hänvisningen till nationell social- och arbetsmarknadslagstiftning i punkt 1 artikel 12.1.

2. Medlemsstaterna ska regelbundet och minst vartannat år uppdatera dessa uppgifter och Eiopa ska offentliggöra dem på sin webbplats.

För att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för denna punkt skall Eiopa utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för de förfaranden som ska följas och de format och mallar som de behöriga myndigheterna ska använda när de överlämnar och uppdaterar relevanta uppgifter till Eiopa. Eiopa ska överlämna sina förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i tredje stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1094/2010.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 21b

Kommittéförfarande

1. Kommissionen skall biträdas av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/9/EG[49].

ò ny

Avdelning VI

SLUTBESTÄMMELSER

ê 2003/41/EG

Artikel 21 73

ê 2010/78/EU Artikel 4.6 a

Samarbete mellan medlemsstaterna, Eiopa och kommissionen

ê 2003/41/EG

1. Medlemsstaterna ska på lämpligt sätt se till att detta direktiv tillämpas enhetligt genom regelbundet utbyte av information och erfarenheter i syfte att utveckla bästa praxis på detta område och ett närmare samarbete för att på så sätt förhindra snedvridning av konkurrensen och skapa de nödvändiga förutsättningarna för oproblematiskt medlemskap över gränserna.

2. Kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ha ett nära samarbete för att underlätta tillsynen över tjänstepensionsinstitutens verksamhet.

ê 2010/78/EU Artikel 4.6 b

2 a3. De behöriga myndigheterna ska samarbeta med Eiopa vid tillämpning av detta direktiv, i enlighet med förordning (EU) nr 1094/2010.

De behöriga myndigheterna ska omgående förse Eiopa med alla uppgifter den behöver för att utföra sina verksamhetsuppgifter enligt detta direktiv och enligt förordning (EU) nr 1094/2010, i enlighet med artikel 35 i den förordningen.

ê 2010/78/EU Artikel 4.6 c

34. Varje medlemsstat ska informera kommissionen och Eiopa om allvarligare problem som tillämpningen av detta direktiv ger upphov till.

Kommissionen, Eiopa och berörda medlemsstaters behöriga myndigheter ska undersöka sådana problem så snart som möjligt för att finna en lämplig lösning.

ò ny

Artikel 74

Behandling av personuppgifter

När det gäller behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv ska institut och behöriga myndigheter utföra sina uppgifter inom ramen för detta direktiv i enlighet med den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG. Vad gäller Eiopas behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning ska Eiopa följa bestämmelserna i förordning (EG) nr 45/2001.

Artikel 75

Utvärdering och översyn

ê 2003/41/EG (anpassad)

ð ny

4. Fyra år efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska kommissionen ð göra en översyn av detta direktiv och rapportera om dess tillämpning och verkan till  Europaparlamentet och rådet. ï

            a) tillämpningen av artikel 18 och de framsteg som har gjorts i anpassningen av de nationella tillsynssystemen, och

            b) tillämpningen av artikel 19.2 andra stycket, i synnerhet den rådande situationen i medlemsstaterna när det gäller anlitandet av förvaringsinstitut och, i förekommande fall, den roll de spelar.

5. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten får be de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är hemland att besluta att institutets tillgångar och åtaganden ska hållas fullständigt åtskilda i enlighet med artiklarna 16.3 och 18.7.

ê 2009/138/EG artikel 303.3 (anpassad)

Artikel 21 a

Översyn av garantifondens belopp

1. Det belopp i euro som fastställs i artikel 17c.2 skall ses över årligen med början den 31 oktober 2012, så att det avspeglar förändringar i det harmoniserade konsumentprisindexet för samtliga medlemsstater som offentliggörs av Eurostat.

Beloppet skall justeras automatiskt genom att grundbeloppet i euro höjs med den procentuella förändringen av index för perioden mellan den 31 december 2009 och tidpunkten för den senaste översynen och rundas av uppåt till närmaste 100000-tal EUR.

Om förändringen i procent sedan förra justeringen är mindre än 5 % ska ingen justering göras.

2. Kommissionen ska årligen underrätta Europaparlamentet och rådet om översynen och det justerade belopp som avses i punkt 1.

ê 2003/41/EG (anpassad)

Artikel 22

Genomförande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 23 september 2005. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3. Medlemsstaterna får till den 23 september 2010 uppskjuta tillämpningen av artikel 17.1 och 17.2 på institut som är etablerade inom deras territorium som vid den tidpunkt som anges i punkt 1 i den här artikeln inte uppfyller det lägsta lagstadgade kapitalkrav som krävs enligt artikel 17.1 och 17.2. Institut som avser att bedriva verksamhet över gränserna enligt artikel 20 får dock inte göra detta förrän de uppfyller reglerna i detta direktiv.

4. Medlemsstaterna får till den 23 september 2010 uppskjuta tillämpningen av artikel 18.1 f på institut som är etablerade inom deras territorier. Institut som avser att bedriva verksamhet över gränserna enligt artikel 20 får dock inte göra detta förrän de uppfyller reglerna i detta direktiv.

Artikel 23

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

ò ny

Artikel 76

Ändring av direktiv 2009/138/EG

I direktiv 2009/138/EG ska följande artikel införas som artikel 306a:

”Artikel 306a

Om hemmedlemsstater tillämpar bestämmelser som avses i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv …/…/EU[50] när detta direktiv träder i kraft, ska sådana hemmedlemsstater få fortsätta att tillämpa de lagar och andra författningar som har antagits av dem i syfte att följa artiklarna 1–19, 27–30, 32-35, 32–35 och 37–67 i direktiv 2002/83/EG i deras lydelse den 31 december 2015 under en övergångsperiod som löper ut den 31 december 2022.

Om en hemmedlemsstat fortsätter att tillämpa dessa lagar och andra författningar, ska försäkringsföretag i den hemmedlemsstaten beräkna sitt solvenskapitalkrav som summan av följande:

a) Ett teoretiskt solvenskapitalkrav med avseende på deras försäkringsverksamhet, beräknat utan den tjänstepensionsverksamhet som avses i artikel 4 i …./../EU.

(b Solvensmarginalen med avseende på tjänstepensionsverksamheten, beräknad i enlighet med de lagar och andra författningar som har antagits för att följa artikel 28 i direktiv 2002/83/EG.

Senast den 31 december 2017 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om huruvida den period som avses i första stycket bör förlängas.”

Artikel 77

Utövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 24.3, 30 och 54 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

4. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 24.3, 30 och 54 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 78

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artikel 6 c och i–p, artikel 12.4 andra och tredje styckena, artikel 12.10, artikel 13, artikel 20.6 och 20.8, artiklarna 21–30, artikel 33, artikel 35.1 och 35.2, artikel 35.4–35.7, artiklarna 36–38, artikel 39.1 och 39.3, artiklarna 40–53, artiklarna 55–57, artikel 58.1, artiklarna 59–61, artikel 63, artikel 64.1 b–d och f, artiklarna 65–71 i detta direktiv senast den 31 december 2016. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 79

Upphävande

Direktiv 2003/41/EG, ändrat genom de direktiv som anges i del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med den 1 januari 2017, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i del B i bilaga I.

Hänvisningar till det upphävda direktivet 2003/41/EG  ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 80

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 1–5, artikel 6 a, b, d–h och j, artiklarna 7–11, artikel artikel 12.1–12.9, artiklarna 14–19, artikel 20.1–20.5 och 20.7, artiklarna 31 och 32, artikel 34, artikel 35.2 och 35.3, artikel 39.1 och 39.3, artikel 58.2, artikel 62, artikel 64.1 a och e och artikel 64.2 ska tillämpas från och med den 1 januari 2017.

ê 2003/41/EG

Artikel 24 81

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                     På rådets vägnar

Ordföranden                                                  Ordföranden

FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR RÄTTSAKT

1.           GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

1.1.        Förslagets eller initiativets beteckning

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (omarbetning).

1.2.        Berörda politikområden i den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen[51]

Finansiella tjänster och kapitalmarknader

1.3.        Typ av förslag eller initiativ

Befintlig åtgärd vars genomförande förlängs i tiden (ändring av direktiv 2003/41/EG).

1.4.        Mål

1.4.1.     Fleråriga strategiska mål för kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till

Att öka säkerheten och effektiviteten hos finansmarknaderna, och förstärka den inre marknaden för finansiella tjänster.

1.4.2.     Specifika mål eller verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som berörs

Specifikt mål nr…

Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen

Finansiella tjänster och kapitalmarknader

Att förbättra styrningen av och insynen i tjänstepensionsinstitut, att underlätta tjänstepensionsinstitutens verksamhet över gränserna.

1.4.3.     Verkan eller resultat som förväntas

Förslaget, som avser en ändring av 2003 års direktiv om tjänstepensionsinstitut, syftar till följande: att fastställa detaljerade regler för styrningen av tjänstepensionsinstitut, tillsynsbefogenheter över tjänstepensionsinstitut, information som instituten ska ge tillsynsmyndigheter, information som instituten ska ge medlemmar och förmånstagare, institutens placeringar, institutens förvaringsinstitut, institutens gränsöverskridande överföringar och institutens gränsöverskridande verksamhet.

1.4.4.     Indikatorer för bedömning av resultat eller verkan

Indikatorerna, enligt beskrivningen i avsnitt 6 i konsekvensbedömningen, inklusive sänkta kostnader för arbetsgivare, större geografisk täckning för tjänstepensionsinstitut, ökad gränsöverskridande verksamhet för tjänstepensionsinstitut, färre konkurser för tjänstepensionsinstitut.

1.5.        Motivering till förslaget eller initiativet

1.5.1.     Behov som ska tillgodoses på kort eller lång sikt

1.5.2.     Mervärdet av en åtgärd på unionsnivå

1) Ett lappverk av regler kan leda till ökade administrativa kostnader och regelarbitrage.

2) I avsaknad av åtgärder på EU-nivå kommer tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande verksamhet troligen att ligga kvar på nuvarande låga nivå.

3) Om ett robust regelverk för tjänstepensionsinstitut på EU-nivå kan främja utvecklingen av tjänstepensionsinstitut i medlemsstater där de i dag knappast alls finns och därigenom förbättra tillhandahållandet av pensioner och utgöra en källa till besparingar för långsiktiga investeringar.

4) Förbättrade bestämmelser om styrning och förvaringsinstitut förväntas bidra till att minska andelen fallissemang för tjänstepensionsinstitut.

5) Förbättrade och harmoniserade bestämmelser om öppenhet är till fördel för pensionsplaners medlemmar och förmånstagare och gör tjänstepensionsinstitut mer jämförbara över gränserna.

1.5.3.     Huvudsakliga erfarenheter från liknande försök eller åtgärder

2003 års direktiv om tjänstepensionsinstitut, som har funnits i tio år, har stora brister, vilket har lett till att olika tillsynspraxis har vuxit fram mellan medlemsstaterna när det gäller tjänstepensionsinstitutens styrning och öppenhet. Dessa skillnader är ett hinder för arbetstagares gränsöverskridande rörlighet, hindrar tjänstepensionsinstitutens jämförbarhet och är ett hinder för tjänstepensionsinstitutens gränsöverskridande överföringar och tillhandahållande av tjänster.

1.5.4.     Förenlighet med andra finansieringsformer och eventuella synergieffekter

Översynen av 2003 års direktiv om tjänstepensionsinstitut tillkännagavs i vitboken av den 16 februari 2012, ”En agenda för tillräckliga, trygga och långsiktigt bärkraftiga pensioner”, och utgör ett paket som hänger samman med övriga initiativ och åtgärder som beskrivs i denna vitbok för att förbättra tillhandahållandet av pensioner i EU.

1.6.        Tid under vilken åtgärden kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen

Förslag eller initiativ som pågår under en obegränsad tid

1.7.        Planerad metod för genomförandet[52]

Från och med 2014 års budget

¨Direkt förvaltning som sköts av kommissionen

¨genom dess avdelningar, inklusive personal vid unionens delegationer

¨via genomförandeorgan

¨Delad förvaltning med medlemsstaterna

¨Indirekt förvaltning genom delegering till

¨tredjeländer eller organ som de har utsett,

¨internationella organisationer och organ kopplade till dem (ange vilka)

¨EIB och Europeiska investeringsfonden,

üorgan som avses i artiklarna 208 och 209 i budgetförordningen

¨offentligrättsliga organ,

¨privaträttsliga organ som anförtrotts uppgifter som faller inom offentlig förvaltning och som lämnat tillräckliga ekonomiska garantier,

¨organ som omfattas av privaträtten i en medlemsstat, som anförtrotts uppgifter inom ramen för ett offentlig-privat partnerskap och som lämnar tillräckliga ekonomiska garantier, samt

¨personer som anförtrotts ansvaret för genomförandet av särskilda åtgärder inom Gusp som följer av avdelning V i EU-fördraget och som fastställs i den grundläggande akten.

Anmärkningar

Eiopa är en tillsynsmyndighet som agerar under kommissionens tillsyn.

2.           FÖRVALTNING

2.1.        Bestämmelser om uppföljning och rapportering

Enligt befintliga arrangemang utarbetar Eiopa regelbundet rapporter om sin verksamhet (inklusive intern rapportering till företagsledningen, rapportering till styrelsen, verksamhetsrapporter var sjätte månad till tillsynsstyrelsen och utarbetande av årsrapporten) och genomgår revisionsrättens och internrevisionstjänstens revision om sin resursanvändning. Övervakning och rapportering av de aktuella föreslagna åtgärderna kommer att uppfylla samma, redan gällande krav.

2.2.        Administrations- och kontrollsystem

2.2.1.     Risker som identifierats

Inga risker identifieras.

2.2.2.     Uppgifter om det kontrollsystem som inrättats

Förvaltnings- och kontrollsystem i enlighet med Eiopa-förordningen tillämpas redan. Eiopa samarbetar nära med kommissionens internrevisionstjänst för att säkerställa att lämpliga standarder uppfylls inom alla interna kontrollområden. Dessa arrangemang kommer att gälla även med avseende på Eiopas roll enligt detta förslag. Årliga internrevisionsrapporter skickas till kommissionen, parlamentet och rådet.

2.2.3.     Uppskattning av kostnaderna och fördelarna med kontrollerna och bedömning av den förväntade graden av risk för fel

Inga ytterligare kostnader förväntas. Den förväntade risken för fel är liten.

2.3.        Åtgärder för att förebygga bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter

För att bekämpa bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet ska bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) gälla för Eiopa utan begränsningar.

Eiopa anslöt sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska gemenskapernas kommission om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och ska omedelbart anta lämpliga bestämmelser för all sin personal.

Eiopa arbetar för närvarande på en särskild strategi mot bedrägerier och en åtföljande handlingsplan. Strategin och handlingsplanen börjar tillämpas 2014.  Eiopas förstärkta åtgärder på området för bedrägeribekämpning kommer att vara förenliga med reglerna och vägledningen i budgetförordningen (bestämmelser om bedrägeribekämpning som en del av en sund ekonomisk förvaltning), Olafs bedrägeriförebyggande insatser, bestämmelserna i kommissionens strategi mot bedrägerier (KOM(2011)376) samt med den gemensamma strategin om decentraliserade EU-myndigheter (juli 2012) och den tillhörande färdplanen.

3.           BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET

3.1.        Berörda rubriker i den fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel

Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”)

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd.

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetrubrik i den årliga budgeten || Typ av utgift || Typ av utgift

Nummer […]Rubrik1a Smart och hållbar tillväxt för alla– Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning ………………………………………...……….] || Diff./ Icke-diff. ([53]) || från Eftaländer[54] || från kandidatländer[55] || från tredjeländer || enligt artikel 21.2 b i budget-förordningen

|| 12.0303 (budgetrubrik 1a) Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten [EIOPA – Stöd enligt avdelningarna 1 och 2 (Personalutgifter och administrativa utgifter)] || Icke-diff. || JA || NEJ || NEJ || NEJ

Nya budgetrubriker som föreslås

Redovisa enligt de berörda rubrikerna i budgetramen i nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i den årliga budgeten i nummerföljd.

3.2.        Beräknad inverkan på utgifterna

Det kommer inte att behövas några nya resurser. De operativa medel som krävs för att genomföra detta initiativ kommer att täckas genom omfördelning av resurserna inom det stöd som beviljats Eiopa under det årliga budgetförfarandet, i enlighet med den finansiella planering som fastställts i kommissionens meddelande ”Programmering av mänskliga och ekonomiska resurser för de decentraliserade byråerna 2014–2020” (COM(2013) 519 final).

3.2.1.     Sammanfattning av den beräknade inverkan på utgifterna

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Rubrik i den fleråriga budgetramen || Nummer || [Beteckning…...….]

GD: GD MARKT || || || År 2015[56] || År 2016 || År 2017 || År 2018 || År 2019 || År 2020 || TOTALT

Driftsanslag

12,0303 || Åtaganden || (1) || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Betalningar || (2) || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program

Budgetrubrik (nr) || || (3) || || || || || || ||

TOTALA anslag för GD MARKT || Åtaganden || =1+1a +3 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Betalningar || =2+2a+3 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

ŸTOTALA driftsanslag || Åtaganden || (4) || || || || || || ||

Betalningar || (5) || || || || || || ||

Ÿ TOTALA anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program || (6) || || || || || || ||

TOTALA anslag för RUBRIK <….> i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || =4+6 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Betalningar || =4+6 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Följande ska anges om flera rubriker i budgetramen påverkas av förslaget eller initiativet:

Ÿ TOTALA driftsanslag || Åtaganden || (4) || || || || || || ||

Betalningar || (5) || || || || || || ||

Ÿ TOTALA anslag av administrativ natur som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program || (a) (6) || || || || || || ||

TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–4 i den fleråriga budgetramen (referensbelopp) || Åtaganden || =4+6 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Betalningar || =4+6 || 0,185 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 0,370 || 2,035

Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| || || År n || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || TOTALT

GD: <…….> ||

Ÿ Personalresurser || || || || || || || ||

Ÿ Övriga administrativa utgifter || || || || || || || ||

TOTALT GD <…….> || Anslag || || || || || || || ||

TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (summa åtaganden = summa betalningar) || || || || || || || ||

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| || || År N[57] || År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || TOTALT

TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || || || || || || || ||

Betalningar || || || || || || || ||

3.2.2.     Beräknad inverkan på driftsanslagen

Förslaget/initiativet kräver att driftsanslag tas i anspråk enligt följande:

De olika, direkt till Eiopa tilldelade uppgifter som härrör från lagförslaget är följande: att ge kommissionen råd om utarbetandet av delegerade akter och om utvärderingen av direktivets tillämpning som förberedelse inför kommissionens utvärderingsrapport. Dessutom kommer Eiopa att behöva övervaka tillämpningen av direktivet och vidta åtgärder för att se till att det genomförs korrekt, i enlighet med artikel 17 i förordningen om inrättande av Eiopa (Europaparlamentets och rådets förordning 1094/2010) och för att lösa problemet med nationella tillsynsmyndigheters olika praxis när det gäller tillämpning (artikel 19 i Eiopa-förordningen). Det kan framför allt hända att Eiopa måste lösa tvister mellan hemlandets och värdlandets tillsynsmyndigheter om gränsöverskridande överföring av tjänstepensionsinstitut. Eiopa kan också utarbeta riktlinjer och rekommendationer, i enlighet med artikel 16 i Eiopa-förordningen. Med tanke på fokuseringen i förslaget om styrning och rapportering är det planerat att en expertgrupp för styrning och rapportering bestående av nationella tillsynsmyndigheter kommer att behöva tillsättas. Expertgruppen ska samordnas och förvaltas av Eiopa.

Det totala personalbehovet för alla dessa uppdrag uppskattas till sju heltidsekvivalenter. Fyra av dessa krävs för utarbetandet av de ovannämnda råden till kommissionen, en för administration och samordning av en ny arbetsgrupp för styrning och öppenhet, två för övervakning av genomförandet och för att råda bot på olikheter i förfarandena mellan nationella myndigheter. De bör alla vara tjänster i tjänsteförteckningen, med tanke på svårigheterna att rekrytera kontraktsanställda för sådana specialfunktioner och de allt större svårigheterna för nationella myndigheter att tillhandahålla utsända nationella experter.

3.2.3.     Beräknad inverkan på anslag av administrativ natur

3.2.3.1.  Sammanfattning

ü  Förslaget/initiativet kräver inte att anslag av administrativ natur tas i anspråk

3.2.3.2.  Beräknat personalbehov

ü  Förslaget/initiativet kräver inte att personalresurser tas i anspråk.

Kommentar:

GD MARKT kommer inte att behöva några ytterligare personalresurser eller administrativa resurser som ett resultat av förslaget. De resurser som i dagsläget används för direktiv 2003/41/EG kommer att fortsätta att användas.

3.2.4.     Förenlighet med den gällande fleråriga budgetramen

ü  Förslaget/initiativet är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen.

¨ Förslaget/initiativet kräver omfördelningar under den berörda rubriken i den fleråriga budgetramen.

Förklara i förekommande fall vilka ändringar i planeringen som krävs, och ange berörda budgetrubriker och belopp.

¨ Förslaget/initiativet förutsätter att flexibilitetsmekanismen utnyttjas eller att den fleråriga budgetramen revideras[58].

Beskriv behovet av sådana åtgärder, och ange berörda rubriker i budgetramen, budgetrubriker i den årliga budgeten samt belopp.

Kommentar:

I kommissionens meddelande COM(2013) 519 av den 10 juli 2013, ”Programmering av mänskliga och ekonomiska resurser för de decentraliserade byråerna 2014–2020” fastställs kommissionens resursplaner för decentraliserade organ, bland annat Eiopa, för nästa fleråriga budgetram. I meddelandet klassificeras Eiopa som en byrå ”i inledningsfasen” fram till 2014. I avsnitt 5.1.2 i meddelandet anges att det totala antalet tjänster vid Eiopa förväntas öka från 80 år 2013 till 112 år 2020. Budgetmyndighetens anslagstilldelning till Eiopa för 2014 ger utrymme för 87 tjänster i tjänsteförteckningen. Det förväntas att detta lagförslag ska träda i kraft 2015, och att rekryteringen till de sju tjänster i tjänsteförteckningen som anges i denna finansieringsöversikt kommer att ske vid olika tidpunkter under 2015 och kommer att ingå bland de ytterligare tjänster som redan planeras för perioden 2014–2017.

3.2.5.     Bidrag från tredje part

Förslaget eller initiativet kommer att medfinansieras enligt följande:

Anslag i miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

|| 2015 || 2016 || 2017 || 2018 || 2019 || 2020 || Totalt

Behöriga nationella myndigheter i medlemsstaterna || 0,277 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 3,049

TOTALA anslag som tillförs genom medfinansiering || 0,277 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 0,554 || 3,049

* Dessa beräkningar grundar sig på en genomsnittlig kostnad för en AD-tjänsteman på 132 000 euro per år. Det beräknas att de sju tjänsterna i fråga kommer att tillsättas vid olika tidpunkter under 2015, så den totala kostnaden utgör hälften av hela årskostnaden för sju heltidsanställda. * Belopp baserade på den nuvarande finansieringsmekanismen i Eiopa-förordningen (medlemsstaterna 60 % – unionen 40 %).

3.3.        Beräknad inverkan på inkomsterna

ü  Förslaget/initiativet påverkar inte budgetens inkomstsida

¨Förslaget/initiativet påverkar inkomsterna på följande sätt:

¨Påverkan på egna medel

¨Påverkan på ”diverse inkomster”

Miljoner euro (avrundat till tre decimaler)

Budgetrubrik i den årliga budgetens inkomstdel: || Belopp som förts in för det innevarande budgetåret || Förslagets eller initiativets inverkan på inkomsterna[59]

(b) År n || (c) År n+1 || År n+2 || År n+3 || För in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6)

Artikel …. || || || || || || || ||

Ange vilka budgetrubriker i utgiftsdelen som berörs i de fall där inkomster i diversekategorin kommer att avsättas för särskilda ändamål.

Ange med vilken metod inverkan på inkomsterna har beräknats.

Föreslagen tjänsteförteckning

Lönegrad || Temporära poster

AD 16 ||

AD 15 ||

AD 14 ||

AD 13 ||

AD 12 ||

AD 11 ||

AD 10 || 1

AD9 || 1

AD8 || 1

AD7 || 2

AD6 || 1

AD5 || 1

||

AD totalt || 7

[1]               EUT L 235, 23.9.2003, s. 19.

[2]               System där avgifterna, inte den slutliga förmånen, är fastställda på förhand. Enskilda medlemmar står för placerings- och livsfallsriskerna och fattar ofta beslut om hur dessa risker kan minskas.

[3]               Se t.ex. svaren på fråga 5 i kommissionens grönbok om pensioner (http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=700&langId=en&consultId=3&visib=0&furtherConsult=yes); Hewitt Associates (2010), Feasibility Study for Creating an EU Pension Fund for Researchers Prepared for the European Commission Research Directorate-General; Centre for European Economic Research, Expert Survey on the future of DC pension plans in Europe, 2009, s. 128.

[4]               Kommissionen har sedan 2010 arbetat tillsammans med företrädare för forskares arbetsgivare för att upprätta ett tjänstepensionsinstitut som omfattar flera länder och flera arbetsgivare. Syftet med en alleuropeisk pensionsfond för forskare är att säkerställa tillräckliga och bärkraftiga tjänstepensioner för rörliga och icke-rörliga forskare inom EES.

[5]               Se t.ex. en fråga från Europaparlamentet till kommissionen (E-002485-13) av den 4 mars 2013 om projektet för att upprätta ett gränsöverskridande tjänstepensionsinstitut i Nederländerna för medlemmar och förmånstagare i Österrike.

[6]               Exemplen omfattar Luxemburgs SEPCAV (Société d’épargne-pension à capital variable) och ASSEP (Association d’épargne-pension), Belgiens OFP (Organization for Financing Pensions), SEPCAV eller ASSEP eller Nederländernas PPI (Premium Pension Institutions).

[7]               Till exempel rapporterade den nederländska centralbanken att 68 tjänstepensionsinstitut tvingades reducera förvärvade pensionsrättigheter i april 2013 efter det att krisen brutit ut. Detta påverkade 300 000 personer (DNB, 2013, Five years in the pensions sector: curtailment and indexation in perspective). I Förenade kungariket kan tjänstepensionsinstitut som fallerar tas över av pensionsskyddsfonden (Pension Protection Fund), men i så fall reduceras pensionsrättigheterna med 10 %.

[8]               COM (2012) 55 final, 16.2.2012.

[9]               COM (2013) 150 final, 25.3.2013.

[10]             EIOPA, Report on QIS on IORPs, 4.7.2013.

[11]             KOM(2010) 2020 slutlig, 3.3.2010.

[12]             EUT L 335, 17.12.2009, s. 1.

[13]             Direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

[14]             Direktivet om marknader för finansiella instrument.

[15]             KOM(2010) 301 slutlig, 2.6.2010.

[16]             KOM (2010) 365 slutlig, 7.7.2010.

[17]             En sammanfattning av samrådet finns på följande webbplats: http://ec.europa.eu/social/main.jsp?catId=333&langId=en.

[18]             EIOPA-CP-11/001, 8.7.2011.

[19]             Svaren på samråden om Eiopas rekommendationer finns på https://eiopa.europa.eu/consultations/consultation-papers/2011-closed-consultations.

[20]             EUT L 331, 15.12.2010, s. 120.

[21]             EUT L 145, 31.5.2013, s. 1.

[22]             Ett exempel: institutet och det uppdragsgivande företaget är belägna i medlemsstat A, medan det är social- och arbetsmarknadslagstiftningen i medlemsstat B som är tillämplig på pensionsplanen.

[23]             Den medlemsstat som är hemmedlemsstat före överföringen blir värdmedlemsstat efter överföringen.

[24]             Initiativ 17 anger att ”[k]ommissionen kommer att främja utvecklingen av pensionsövervakningstjänster som hjälper människor att hålla reda på sina pensionsrättigheter som förvärvats i olika anställningar. Kommissionen kommer i samband med översynen av direktivet om tjänstepensionsinstitut och förslaget om ett direktiv om överföring av pensioner att överväga hur man kan säkra tillhandhållandet av de uppgifter som krävs för pensionsövervakningstjänsterna och den kommer att stödja ett pilotprojekt om gränsöverskridande pensionsövervakning.”

[25]             OECD:s färdplan för god utformning av avgiftsbestämda pensionsplaner, juni 2012.

[26]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG av den 3 juni 2003 om verksamhet i och tillsyn över tjänstepensionsinstitut (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10).

[27]             Se bilaga I del A.

[28]             EGT L 283, 28.10.1980, s. 23.

[29]             Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

[30]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

[31]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II) (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1).

[32]             EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

[33]             Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, 5.7.1971, s. 2). Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1386/2001 (EUT L 187, 10.7.2001, s. 1).

[34]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, 30.4.2004, s. 1).

[35]             Rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 74, 27.3.1972, s. 1). Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 410/2002 (EGT L 62, 5.3.2002, s. 17).

[36]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 284, 30.10.2009, s. 1).

[37]             Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring (EGT L 228, 16.8.1973, s. 3). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/13/EG (EUT L 77, 20.3.2002, s. 17).

[38]             Rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EGT L 375, 31.12.1985, s. 3). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/108/EG (EUT L 41, 13.2.2002, s. 35).

[39]             Rådets direktiv 93/22/EEG av den 10 maj 1993 om investeringstjänster inom värdepappersområdet (EGT L 141, 11.6.1993, s. 27). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/64/EG (EUT L 290, 17.11.2000, s. 27).

[40]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG av den 20 mars 2000 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (EGT L 126, 26.5.2000, s. 1). Direktivet ändrat genom direktiv 2000/28/EG (EUT L 275, 27.10.2000, s. 37).

[41]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 19.12.2002, s. 1),

[42]             Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 30.4.2004, s. 1).

[43]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32).

[44]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EU av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG och förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010 (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1).

[45]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).

[46]             EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

[47]             Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut (EUT L 302, 17.11.2009, s. 1).

[48]             Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

[49]             EUT L 3, 7.4.2004, s. 34.

[50]             EUT

[51]             Verksamhetsbaserad förvaltning och verksamhetsbaserad budgetering benämns ibland med de interna förkortningarna ABM respektive ABB.

[52]             Närmare förklaringar av de olika metoderna för genomförande med hänvisningar till respektive bestämmelser i budgetförordningen återfinns på BudgWeb: http://www.cc.cec/budg/man/budgmanag/budgmanag_en.html

[53]             Differentierade respektive icke-differentierade anslag.

[54]             Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen.

[55]             Kandidatländer och i förekommande fall potentiella kandidatländer i västra Balkan.

[56]             Dessa beräkningar grundar sig på en genomsnittlig kostnad för en AD-tjänsteman på 132 000 euro per år. Det beräknas att de sju tjänsterna i fråga kommer att tillsättas vid olika tidpunkter under 2015, så den totala kostnaden utgör hälften av hela årskostnaden för sju heltidsanställda. * Belopp baserade på den nuvarande finansieringsmekanismen i Eiopa-förordningen (medlemsstaterna 60 % – unionen 40 %).

[57]             Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska börja genomföras.

[58]             Se punkterna 19 och 24 i det interinstitutionella avtalet (avseende perioden 2007–2013).

[59]             När det gäller traditionella egna medel (tullar och sockeravgifter) ska nettobeloppen anges, dvs. bruttobeloppen minus 25 % avdrag för uppbördskostnader.

BILAGA I

Del A

Upphävt direktiv och en förteckning över dess senare ändringar (som det hänvisas till i artikel 79)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/41/EG (EUT L 235, 23.9.2003, s. 10) || ||

|| Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG (EUT L 335, 17.12.2009, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 120) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/61/EG (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/14/EG (EUT L 145, 31.5.2013, s. 1) || Endast artikel 303 Endast artikel 4 Endast artikel 62 Endast artikel 1

Del B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning (som det hänvisas till i artikel 79)

Direktiv || Frist för införlivande || Datum för tillämpning

2003/41/EG 2009/138/EG 2010/78/EU 2011/61/EU 2013/14/EU || 23.9.2005 31.3.2015 31.12.2011 22.7.2013 21.12.2014 || 23.9.2005 1.1.2016 31.12.2011 22.7.2013 21.12.2014

_____________

BILAGA II

Direktiv 2003/41/EG || Detta direktiv

Artikel 1 Artikel 2 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 6 a och b Artikel 6 c Artikel 6 d–h Artikel 6 i Artikel 6 j Artikel 7 Artikel 8 Artikel 9.1 a Artikel 9.1 b och c Artikel 9.1 d Artikel 9.1 e Artikel 9.2 Artikel 9.3 Artikel 9.5 Artikel 20.1–20.9 Artikel 20.10 Artikel 15.1–15.5 Artikel 15.6 Artikel 16 Artikel 17 Artikel 17a.1–17a.4 Artikel 17a.5 Artikel 17b Artikel 17c Artikel 17d Artikel 18.1 Artikel 18.1a Artikel 18.2–18.4 Artikel 18.5 första stycket Artikel 18.5 andra och tredje styckena Artikel 18.6 Artikel 18.7 Artikel 10 Artikel 12 Artikel 9.4 Artikel 19.1 Artikel 19.2 första stycket Artikel 19.2 andra stycket Artikel 19.3 Artikel 11.1 Artikel 9.1 f Artikel 11.2 a Artikel 11.2 b Artikel 11.3 Artikel 11.4 a och b Artikel 11.4 c och d Artikel 14.1 Artikel 14.2 första stycket Artikel 14.4 andra stycket Artikel 14.2 andra stycket Artikel 14.3 Artikel 14.4 första stycket Artikel 14.5 Artikel 13.1 a Artikel 13.1 b–d Artikel 13.2 Artikel 20.11 första stycket Artikel 20.11 andra stycket Artikel 20.11 tredje och fjärde styckena Artikel 21.1 och 21.2 Artikel 21.2a Artikel 21.3 Artikel 21a Artikel 21b Artikel 22 Artikel 23 Artikel 24 || Artikel 1 Artikel 2 Artikel 3 Artikel 4 Artikel 5 Artikel 6 a och b Artikel 6 c Artikel 6 d–h Artikel 6 i Artikel 6 j–p Artikel 7 Artikel 8 Artikel 9 Artikel 10 Artikel 11.1 Artikel 11.2 Artikel 12.1–12.8 Artikel 12.9 Artikel 12.10 Artikel 13 Artikel 14.1–14.5 Artikel 15 Artikel 16 Artikel 17.1–17.4 Artikel 18 Artikel 19 Artikel 20.1 Artikel 20.2 Artikel 20.3–20.5 Artikel 20.6 första stycket Artikel 20.6 andra stycket Artikel 20.7 Artikel 20.8 Artikel 21 Artikel 22 Artikel 23 Artikel 24 Artikel 25 Artikel 26 Artikel 27 Artikel 28 Artikel 29 Artikel 30 Artikel 31 Artikel 32 Artikel 33.1 Artikel 33.2 - 164.7) Artikel 34 Artikel 35.1 och 35.2 Artikel 35.3 Artikel 35.4 Artikel 35.5–35.8 Artikel 36 Artikel 37 Artikel 38.1 Artikel 38.2 Artikel 39.1 Artikel 39.2 Artikel 39.3 Artikel 39.4 Artikel 40 Artikel 41 Artikel 42 Artikel 43 Artikel 44 Artikel 45 Artikel 46 Artikel 47 Artikel 48 Artikel 49 Artikel 50 Artikel 51 Artikel 52 Artikel 53 Artikel 54 Artikel 55 Artikel 56 Artikel 57 Artikel 58.1 Artikel 58.2 a och b Artikel 59 Artikel 60 Artikel 61 Artikel 62.1 Artikel 62.2 Artikel 62.3 Artikel 62.4 Artikel 62.5 Artikel 62.6 Artikel 62.7 Artikel 63 Artikel 64.1 a Artikel 64.1 b–f Artikel 64.2 Artikel 65 Artikel 66 Artikel 67 Artikel 68 Artikel 69 Artikel 70 Artikel 71 Artikel 72.1 Artikel 72.2 Artikel 73.1 och 73.2 Artikel 73.3 Artikel 73.4 Artikel 74 Artikel 75 Artikel 76 Artikel 77 Artikel 78 Artikel 79 Artikel 80 Artikel 81

_____________