24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/68

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 16 april 2013 om försäkring mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor (COM(2013)0213),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

—

med beaktande av det offentliga samråd om grönboken som anordnades av kommissionen från den 16 april 2013 till den 15 juli 2013,

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport nr 12/2012 Climate change, impacts and vulnerability in Europe 2012, An indicator-based report,

—

med beaktande av rapporten från september 2012 från Europeiska kommissionens gemensamma forskningscenter (JRC) Natural Catastrophes: Risk relevance and Insurance Coverage in the EU,

—

med beaktande av artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0005/2014), och av följande skäl:

A.

Penetrationsgraden, som mäter procentandelen av ett lands övergripande försäkringspremier i förhållande till BNP varierar mellan medlemsstaterna och de ekonomiska förlusterna till följd av väderförhållanden skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

B.

På grund av den varierande penetrationsgraden i medlemsstaterna, som präglas av rättsliga, geofysiska och historiskt kulturella skillnader, och de skillnader i efterfrågan som detta medför, behövs insatser på EU-nivå, som mest när det gäller informationsåtgärder och förebyggande åtgärder.

C.

Situationen på EU:s försäkringsmarknad är heterogen eftersom medlemsstaterna är utsatta för olika sorts risker och naturkatastrofer och förutsägbarheten för en naturkatastrof avgörs av olika faktorer (meteorologiska, hydrologiska, geofysiska m.m.).

D.

Mellan 1980 och 2011 stod ett litet antal stora händelser för ungefär hälften av alla kostnader för väderrelaterade händelser. Naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor är en ekonomisk risk var de än förekommer.

E.

Stormfloder, skogsbränder, flodöversvämningar och störtfloder är de vanligaste naturkatastrofriskerna i Europa och trots att de förekommer allt oftare är det fortfarande omöjligt att uppskatta deras konsekvenser i form av skador och kostnader.

F.

Medborgarna är ofta inte medvetna om de olika risker som väderrelaterade händelser kan leda till, eller har en tendens att både som individer och samhällen underskatta naturkatastrofrisker samt konsekvenserna av bristen på förberedelser.

G.

Naturkatastrofer uppstår av meteorologiska och geografiska skäl medan katastrofer som orsakats av människor beror på inkorrekt beteende eller dålig riskhantering.

H.

Konsekvenserna av vissa naturkatastrofer förstärks i vissa fall av att regeringar, lokala myndigheter och medborgare inte har vidtagit några försiktighetsåtgärder.

I.

När det gäller katastrofer som orsakats av människor utgör tillämpning och förbättring av säkerhetsbestämmelser en mycket viktig faktor för att undvika olyckor.

J.

Marknaden för försäkringar mot naturkatastrofer kännetecknas av förebyggande åtgärder i form av anpassning till klimatförändringarna (till exempel inrättande av skydd mot översvämningar eller förmåga att snabbt upptäcka och reagera på skogsbränder), medan marknaden för försäkringar mot katastrofer som orsakats av människor är inriktad på skadeståndsansvar i enlighet med säkerhetsnormerna, och likabehandlingen av försäkringar för skada på egendom och ansvarsförsäkringar är därför inte ändamålsenlig.

1.

Europaparlamentet anser att förebyggande arbete är den viktigaste faktorn för att skydda människor och undvika förluster som orsakas av oförutsedda händelser. Parlamentet noterar EU:s roll för att utveckla ett mer ansvarsfullt samhälle, som i tillräcklig utsträckning överväger försiktighetsåtgärder, och skapa en förebyggande kultur som stärker medborgarnas medvetande om både naturliga risker och risker som orsakats av människor.

2.

Europaparlamentet anser att mer forskning kan resultera i en detaljerad ram med olika situationer när det gäller att förstå och förebygga miljörelaterade risker och minska osäkerheten på detta område. Parlamentet välkomnar partnerskap mellan försäkringsföretag och forskningsinstitut som syftar till poolning av resurser, kunskaper och riskrelaterad expertis för att bättre förstå de frågor som berörs för att på så sätt förbereda medborgarna och deras lokalsamhällen på att bättre hantera naturkatastrofrisker.

3.

Europaparlamentet anser att information är avgörande för att förhindra och mildra sådana katastrofer. Parlamentet efterlyser därför närmare samarbete mellan medlemsstater och den privata sektorn för att ge medborgarna tillgång till relevant information om de risker de möter.

4.

Europaparlamentet anser att EU och de nationella myndigheterna kan tillhandahålla ett synligt mervärde genom att stödja individuellt ansvarsfullt beteende och genom utbyte av bästa praxis bland medlemsstater och på regional nivå när det gäller att förebygga och reducera risker, och välkomnar stödet för kampanjer som syftar till att förbättra medborgarnas medvetenhet om naturkatastrofriskerna samt kunskap om geografi och klimat.

5.

Europaparlamentet påpekar att hanteringen av naturkatastrofer skulle kunna förbättras genom att lokala myndigheter och aktörer deltar i stadsplaneringsbeslut. Parlamentet anser att ett närmare samarbete mellan den privata och den offentliga sektorn skulle kunna hjälpa medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att identifiera högriskområden, fatta beslut om förebyggande åtgärder och förbereda samordnade insatser.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstater och offentliga myndigheter att vidta lämpliga förebyggande åtgärder för att mildra konsekvenserna av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar regeringarna att inrätta och upprätthålla krisinsatsenheter för att mildra konsekvenserna av sådana kriser.

7.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dela bästa praxis och erfarenheter för att skydda medborgarna för oförutsedda händelser samt utveckla ett nätverk för informationsutbyte, och enas om gränsöverskridande samordning och förvaltning.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att öka medvetenheten om katastrofer, men betonar att naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor kräver olika sorters försäkringar och omfattas av två olika sorters försäkringsmarknader, och de kan därför inte behandlas tillsammans även om vissa beslut som fattats av människor innebär ökad exponering för naturkatastrofrisken.

9.

Europaparlamentet understryker att EU inte bör skapa överlappande och motstridiga skadeståndsregler. Parlamentet påpekar att det i de flesta medlemsstater finns någon form av försäkringsbaserat system för översvämningar och andra naturskador. Parlamentet noterar att systemet kan kompletteras med statliga medel för att ersätta de tillgångar som inte kan försäkras privat, och att statliga medel även kan användas för att ersätta försäkringsanspråk som överstiger maximibeloppen eller andra exceptionellt omfattande skador. Parlamentet anser dessutom att en medlemsstat kan delta i skadeersättningen genom att tillhandahålla återförsäkring. Parlamentet anser dock att dessa system skiljer sig åt på många sätt, och det är varken lämpligt eller nödvändigt att göra dem enhetliga.

10.

Europaparlamentet noterar att förordning (EG) nr 2012/2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond utgör grunden för gemenskapsinsatser vid stora katastrofer och att det i förordningen tydligt anges följande: Gemenskapens insatser bör inte ersätta tredje parts ansvar, som, enligt principen om att förorenaren skall betala, i första hand är ansvarig för skadan som den förorsakat, och inte heller inbjuda till att underlåta att vidta förebyggande åtgärder både på medlemsstats- och gemenskapsnivå.

11.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att garantera enkel tillgång till relevanta uppgifter, inbegripet genom jämförande statistik, och uppmuntrar medlemsstaterna att offentliggöra tydliga och exakta uppgifter för att hjälpa konsumenter, lokalsamhällen och företag att fatta beslut om att teckna försäkringar mot naturkatastrofer. Parlamentet anser att inrättandet av standardformat baserade på olika klassificeringar av händelser kan vara av nytta.

12.

Europaparlamentet påminner om att naturkatastrofer påverkar både privata hushåll och företag, och uppmanar försäkringsföretagen att använda riskbaserad prissättning som det centrala tillvägagångssättet för försäkringar mot katastrofer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram incitament för att uppmuntra medborgarna att skydda sig själva och försäkrar sin egendom mot skador, och incitament för att bemöta försäkringsbehoven när det gäller miljöansvar, till exempel för företag i gruv-, gas-, kemi- eller kärnenergisektorn.

13.

Europaparlamentet uppmanar försäkringsföretagen att förtydliga avtalen för konsumenter och tillhandahålla information om möjliga åtgärder och deras inverkan på priset för täckningen för att garantera konsumenterna tillfredsställande valmöjligheter. Parlamentet uppmanar försäkringsföretagen att tillhandahålla tydlig och lättbegriplig information till kunder och potentiella kunder.

14.

Europaparlamentet anser att konsumenterna behöver förstå vilken typ av skydd de har och hur det skulle fungera när risker blir verklighet. Parlamentet påpekar att konsumenterna behöver få fullständig information om samtliga villkor när de köper försäkringsprodukter, inklusive förfarandena och slutdatumen för återkallande eller klagomål, och det innan de undertecknar ett avtal. Parlamentet anser att riskbaserad prissättning bör vara central för tillgången till försäkringstäckning. Parlamentet anser att skyddet av konsumenterna måste utgöra en fråga för EU och medlemsstaterna.

15.

Europaparlamentet påminner om att det slutligen är staten eller de regionala myndigheterna som bär en stor del av de indirekta eller direkta kostnaderna för skadorna, oavsett om de har orsakats av naturliga orsaker eller av människor, och föreslår att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna inser vikten av riskförebyggande arbete som bör bli en del av investeringsstrategin, eftersom det är effektivare att minimera katastrofernas konsekvenser än att bara tillhandahålla skydd och reparera skadorna i efterhand.

16.

Europaparlamentet betonar den moraliska risken om medborgarna förutsätter att deras regeringar kommer att använda offentliga resurser från den nationella budgeten för att täcka deras förluster. Parlamentet är därför kritiskt mot åtgärder som skulle kunna avskräcka medborgarna eller lokalsamhällena från att vidta åtgärder för att skydda sig själva. Parlamentet anser att medborgarna bör bära sin del av ansvaret och att ersättningarna inte bör täcka alla skador.

17.

Europaparlamentet påminner om att det individuella ansvaret inom denna sektor måste bibehållas och är medvetet om medlemsstaternas ansträngningar för att kombinera främjandet av individuellt ansvar med ingripanden från regeringen.

18.

Europaparlamentet drar slutsatsen att det inte förekommer någon snedvridning av marknaden på detta område som motiverar ett ingripande på europeisk nivå och anser inte att det är möjligt att hitta en lösning som passar alla i denna fråga. Parlamentet påminner om att skräddarsydda försäkringsprodukter omfattar många faktorer, såsom risktyper, deras troliga kvantitet och kvalitet, en förebyggande kultur, beredskapen och kapaciteten för insatser och medlemsstaternas och de regionala myndigheternas inställning när det gäller riskövervakning och förberedelser.

19.

Europaparlamentet anser att en flexibel marknad för försäkringar mot naturkatastrofer gör det möjligt för försäkringsföretag att anpassa produkterna till de olika villkoren, och anser att en icke-obligatorisk ram är bästa sättet att utveckla produkter som matchar naturkatastrofriskerna i ett givet geografiskt område.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.