52014DC0712

Förkortningar

”3Cs” || Samordning, komplementaritet och samstämmighet

AGIR || Alliance Globale pour l’Initiative Résilience

AR4D || Jordbruksforskning för utveckling

CAADP || Comprehensive Africa Agriculture Development Programme

CFS || Kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning

CGIAR || Tidigare konsultativa gruppen för jordbruksforskning

CORAF/WECARD || Väst- och centralafrikanska rådet för jordbruksforskning och jordbruksutveckling

Ecowap || Jordbrukspolitiken i Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap

Ecowas || Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap

EIARD || Europeiska initiativet för jordbruksforskning för utveckling

EU || Europeiska unionen

FAO || FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation

ICN2 || Andra internationella konferensen om kost

IFAD || Internationella jordbruksutvecklingsfonden

Nepad || Nytt partnerskap för Afrikas utveckling

OECD/DAC || Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/kommittén för utvecklingsbistånd

SHARE || Stöd till Afrikas horns motståndskraft

SUN || Scaling Up Nutrition

UN-SCN || FN:s ständiga nutritionskommitté

USAID || Förenta staternas byrå för internationell utveckling

VGGT || Frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog

WFP || Världslivsmedelsprogrammet

WHA || Världshälsoförsamlingen

1. Inledning

År 2010 antog Europeiska unionen (EU), dess medlemsstater och samtliga partner en EU‑omfattande politisk ram för tryggad livsmedelsförsörjning[1] för att ta itu med frågan om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Sedan dess har EU gjort ytterligare åtaganden för att förstärka prioriteringarna från 2010. En genomförandeplan för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition[2] utarbetades och delades upp i sex politiska prioriteringar, kompletterade med resultatkriterier och vägledande insatsområden.[3] Efter att ha godkänt genomförandeplanen i april 2013 uppmanade rådet Europeiska kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta samlade EU-omfattande tvååriga resultatrapporter från 2014 och framåt. Detta dokument är den första av dessa rapporter. Rapporten är en översyn av EU:s och medlemsstaternas resultat när det gäller verkställandet av genomförandeplanen och riktas till Europaparlamentet, rådet och allmänheten.

Syftet med rapporten är att besvara två grundläggande frågor om resultaten: 1) Hur de utbetalningar och särskilda insatser som gjorts under 2012 anpassades till de sex politiska prioriteringarna, och 2) hur EU och dess medlemsstater tillämpar samstämmighet, komplementaritet och samordning i arbetet med dessa prioriteringar.

Denna rapport är ett redovisningsredskap för den högsta nivån i systemet. Här fastställs ett riktmärke eller en utgångspunkt som de efterföljande rapporterna kommer att jämföras med när det gäller EU-givarnas resultat i samarbetet för att uppnå överenskomna EU-politiska prioriteringar för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Rapporten bygger på samlade kvantitativa belägg (utbetalningsuppgifter som grundas på OECD-DAC:s rapportering 2012) och kvalitativa uppgifter om samordning, komplementaritet och samstämmighet som hämtats från de respektive rapporterna från Österrike, Belgien, Finland, Frankrike, Tyskland, Irland, Italien, Nederländerna, Storbritannien och EU. Metoden beskrivs i kapitel 4 i det arbetsdokument (SWD) som åtföljer denna rapport. EU-givarna, som bidrog till denna rapport, står tillsammans för nästan 90 % av det totala offentliga utvecklingsbistånd som ges av EU och samtliga medlemsstater.

I rapporten granskas EU:s och medlemsstaternas resultat med användning av befintliga resultatbedömningsuppgifter. Kommissionen undersöker även om de nuvarande resultatbedömningssystemen ger giltiga och tillförlitliga uppgifter om EU:s engagemang i de sex prioriterade områdena.

Rapporten åtföljs av ett arbetsdokument (SWD) med ytterligare information och fallstudier.

2. Hur väl har vi lyckats nå våra politiska åtaganden? 2.1 Övergripande analys av våra utbetalningar

EU-givarna investerade nästan 3,4 miljarder euro i tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition under 2012, vilket motsvarar cirka 8 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Insatserna delades upp mellan 2 500 program och täckte fler än 115 länder. EU‑medlemsstaterna bidrog via sina respektive bilaterala program. Dessutom har EU:s givare anslagit cirka 1,1 miljarder euro för katastrofbistånd och humanitärt bistånd som rör tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition i över 80 länder[4]. I genomsnitt stod humanitära program för 25 % av alla program med koppling till trygg livsmedelsförsörjning och nutrition (humanitära program plus utvecklingsprogram), med vissa skillnader mellan medlemsstaterna (se diagram 1). Sammanlagt stod utvecklingsstöd och humanitärt stöd för över 10 % av det offentliga utvecklingsbiståndet.

Diagram 1: Andel av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd för trygg livsmedelsförsörjning och nutrition per givare

Tabell 1: Geografisk fördelning av stödutbetalningar under 2012

Kontinent || Euro || Procentandel (%)

Afrika söder om Sahara || 1 439 111,341 || 43 %

Globalt[5] || 958 251,930 || 28 %

Asien || 593 399,623 || 18 %

Latinamerika och Västindien || 231 378,699 || 7 %

Grannskapet || 87 841,667 || 2 %

Övriga || 55,802,800 || 2 %

Totalt || 3 365 786 060 || 100 %

De flesta av insatserna (omkring 65 %) genomfördes på landnsivå. Över 115 partnerländer, inklusive bräckliga stater[6], fick stöd. Geografiskt sett var Afrika den största stödmottagaren under 2012, och fick 43 % av de totala bidragen (se tabell 1). I Afrika inriktade medlemsstaterna sitt stöd på särskilda länder, medan EU-stödet hade en större geografisk spridning. Nästan 30 procent av insatserna var globala, vilket visar på betydelsen av globala kollektiva nyttigheter när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.

Diagram 2 Stödet till partnerländer (i miljoner euro)

I diagram 2 ges en översikt över de 20 partnerländer som fick mest stöd. Mer information finns i tabellen i kapitel 1 i arbetsdokumentet, som visar att 68 partnerländer fick i genomsnitt mindre än 3 miljoner euro per givare.

2.2 Insatser fördelat på de sex politiska prioriteringarna

I följande avsnitt görs en genomgång av EU-givarnas insatser fördelat på de sex politiska prioriteringarna.

Tabell 2: Fördelning av utbetalningar per politisk prioritering

Prioritering || Belopp i miljoner euro || Procentandel

Prioritering 1: Förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden || 2 022 || 60 %

Prioritering 2: Stöd till effektiv styrning || 395 || 12 %

Prioritering 3: Stöd till regional jordbrukspolitik och livsmedelsförsörjningspolitik || 151 || 4 %

Prioritering 4: Stärka de sociala trygghetsmekanismerna för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition || 209 || 6 %

Prioritering 5: Förbättra nutritionen || 467 || 14 %

Prioritering 6: Förbättra samordningen av humanitära aktörer och utvecklingsaktörer för att öka återhämtningsförmågan || 122 || 4 %

Totalt || 3 366 || 100 %

De flesta av insatserna (omkring 60 %) omfattas av prioritering 1 (förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden), följt av prioritering 5 (förbättra nutritionen) och 2 (stöd till effektiv styrning).

Utbetalningen av medel för varje prioritering analyserades. Många av insatserna bidrog till mer än ett prioriterat område. Eftersom analysmetoden inte gjorde det möjligt att kategorisera programmen i mer än en kategori kan sifforna dock inte tolkas i absoluta tal. Resultatkriteriet ”antal och värde för gemensamma program för EU och medlemsstaterna som får stöd på nationell, regional och global nivå” är svårt att bedöma och ingår därför inte i rapporteringen om resultatkriterierna. Det är viktigt att notera att EU och dess medlemsstater investerar i form av politiskt engagemang i de olika politikområdena, och utgifterna avspeglar därför inte hela betydelsen av en tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.

2.2.1 Politisk prioritering 1: Förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden

Bedömning av resultatkriterierna · 1 560 program fick 2,02 miljarder euro i 108 länder eller på internationell nivå. · 149 nationella och internationella forskningsprogram till ett värde av 379 miljoner euro fick stöd.

Över hälften av alla de medel som betalades ut under 2012 (2 miljarder euro, cirka 60 % av det totala beloppet) fördelades till prioritering 1, vilket visar att målet att förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden var viktigt för EU:s samlade bistånd. Omkring 1 560 program i över 100 länder finansierades.

Bland insatserna fanns stöd till hållbar intensifiering och diversifiering av jordbruket för småbrukare, särskilt kvinnor, åtgärder för att förbättra småbrukares tillgång till mark och vatten, insatsvaror till jordbruket samt kredit- och rådgivningstjänster, hjälp till partnerländerna med att hantera de negativa effekterna av klimatförändringen för livsmedelsförsörjning och nutrition, stöd till jordbruksforskning och annan forskning för utveckling och överföring av teknik samt utbyggnad och innovation som gynnar de fattiga och insatser för att förbättra levnadsvillkoren på landsbygden genom inkomstgenerering, sysselsättning utanför jordbruket samt insatser i värdekedjan och i jordbrukets livsmedelsindustri.

Cirka 62 procent av de medel som betalades ut för prioritering 1 genomfördes på landsnivå, 33 procent på global nivå och 5 procent på regional nivå. Merparten av medlen utbetalades i Afrika (37 %), följt av 34 % i hela världen och 18 % i Asien. Bland de tio länder som fått mest stöd inom denna prioritering ingick flera bräckliga länder och länder med osäker livsmedelsförsörjning som Etiopien, Afghanistan och Demokratiska republiken Kongo (se arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, kapitel 3, diagram 1).

Hållbar markförvaltning är en avgörande faktor för att förbättra småbrukarnas försörjning. I Etiopien, där en stor del av befolkningen på landsbygden är utsatta för fysiska och ekonomiska påfrestningar, stöder EU och flera medlemsstater initiativ. Ett program för hållbar markförvaltning som genomförs av Etiopien och Tyskland inriktas till exempel på områdena Amhara, Oromia och Tigray, där man inför ny teknik och vidtar åtgärder för skydd mot jorderosion och främjar bildandet av användargrupper för att uppmuntra en hållbar förvaltning av avrinningsområden.

Forskning och innovation med avseende på hållbart jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition var ett annat viktigt stödområde inom prioritering 1. EU‑givarna bidrog på ett viktigt sätt till jordbruksforskning för utveckling och bidrog med uppskattningsvis 380 miljoner euro 2012. Detta omfattade stöd till globala initiativ som CGIAR (tidigare konsultativa gruppen för jordbruksforskning), regionala organisationer, särskilt i Afrika, samt nationella jordbruksforskningsinstitut. Europeiska givare är medlemmar i det europeiska initiativet för jordbruksforskning för utveckling (EIARD) (se textruta 1).

Textruta 1: EIARD EIARD är en permanent informell plattform för politisk samordning för EU och dess medlemsstater samt Schweiz och Norge. Det erkändes av rådet och Europaparlamentet 1997 för att underlätta samordningen av EU:s politik och investeringar för jordbruksforskning för utveckling (ARD). Under 2012 bidrog EIARD-medlemmarna (inklusive EU) med 231 miljoner US-dollar till CGIAR-fonden (45 % av det sammanlagda beloppet). Samordningen av EU:s stöd till CGIAR står överst på EIARD:s dagordning. EIARD är också aktiv medlem i det europeiska forumet för jordbruksforskning (EFARD), som samlar ett antal aktörer.

I policy- och ståndpunktsdokument som beställts av EIARD framhålls betydelsen av att omsätta forskningen i praktiska åtgärder för att förbättra resultaten, även för de fattigaste jordbrukargrupperna. Tack vare EIARD är EU en av de mest framträdande medlemmarna i CGIAR-rådet (se även fallstudien i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar, kapitel 2.1).

2.2.2 Politisk prioritering 2: Stöd till effektiv styrning

Bedömning av resultatkriterierna · 410 program i 87 länder fick 395 miljoner euro. · EU:s och medlemsstaternas gemensamma ståndpunkter ledde fram till antagandet av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog i FAO:s kommitté för tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) under 2012. · Den sakkunnighetsbedömning som genomfördes av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling/kommittén för utvecklingsbistånd (OECD/DAC) 2012 och rapporten om konsekvens i EU:s utvecklingspolitik 2013 visar att utvecklingspolitiken blivit mer konsekvent.

Ungefär 12 % av EU:s och medlemsstaternas investeringar, 395 miljoner euro, gick till stöd till effektiv styrning. Insatserna omfattade följande områden: Stöd till initiativ som diskuterats inom kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS), stärkande av organisationer i det civila samhället och jordbrukarorganisationer i partnerländer och främjande av deras deltagande i beslutsprocesser, insatser för att främja delaktighet för kvinnor och ge dem en starkare roll i beslut om livsmedelsproduktion, livsmedelskonsumtion och hushållstillgångar, stöd till decentralisering och lokal styrning för att öka livsmedelstryggheten, stöd till CAADP-programmet (Comprehensive Africa Agriculture Development Programme), insatser för att stärka den globala styrningen av tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, bland annat genom att stödja SUN-rörelsen (Scaling Up Nutrition Movement) samt ökat stöd för att se till att tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition prioriteras i internationella och regionala forum samt på statlig nivå i partnerländerna.

Ungefär 63 % av de utbetalade medlen för prioritering 2 genomfördes på nationell nivå, 13 % på regional nivå och 24 % på global nivå. När det gäller den geografiska fördelningen anslogs 41 % av medlen till Afrika, 15 % till Asien och 8 % till Latinamerika och Västindien. Globalt omfattade detta ej öronmärkt grundfinansiering till livsmedelsorganen FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD) och Världslivsmedelsprogrammet (WFP), alla med säte i Rom, till stöd för regional och global livsmedelsförsörjning och nutrition.

EU och medlemsstaterna bidrar till internationella diskussioner och rundabordssamtal genom att ta fram gemensamma EU-ståndpunkter i samband med förhandlingarna om FN:s generalförsamlings resolutioner om jordbruksutveckling, livsmedelsförsörjning och nutrition, kvinnor på landsbygden och rätten till livsmedel, även vid de årliga mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter, samt genom att utarbeta gemensamma ståndpunkter för årsmötet i kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning.

Ett exempel på gemensamma insatser är EU-givarnas samlade stöd till de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog (VGGT). EU‑givarna är nu aktiva inom nationella, regionala och internationella initiativ för att genomföra VGGT och stöder på så sätt markförvaltning och trygga arrendevillkor. Ett annat exempel är EU-givarnas arbete för att stödja den pågående processen inom CFS för att ta fram frivilliga principer för ansvarsfulla jordbruksinvesteringar (RAI).

I Afrika samarbetar EU-givarna nära för att stödja CAADP på kontinental, regional och nationell nivå inom ramen för CAADP-utvecklingspartnernas arbetsgrupp genom att bidra till förvaltningsfonden för flera givare och många andra initiativ på landsnivå. Inom ramen för afrikanska året för jordbruk, som ledde till 2014 års toppmöte för stats- och regeringschefer i Malabo, har olika utvecklingspartner med EU i spetsen stött Afrikanska unionens och Nepads planerings- och samordningsorgan (NPCA).

När det gäller resultatkriteriet för en mer konsekvent utvecklingspolitik gjordes goda framsteg på både EU- och medlemsstatsnivå, vilket också bekräftas i sakkunnighetsbedömningen från OECD:s biståndskommittés (DAC) 2012 och i 2013 års EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling. Finland var pilotland för OECD:s verktyg för en konsekvent politik för utveckling genom att analysera nationella åtgärder och EU-åtgärder som påverkat livsmedelsförsörjning och nutrition i utvecklingsländerna.

2.2.3 Politisk prioritering 3: Stöd till regional jordbrukspolitik och livsmedelsförsörjningspolitik

Bedömning av resultatkriterierna · Utbetalningar på 151 miljoner euro gjordes till 98 regionala program.

Av de totala utbetalade medlen gick 4 % till prioriteringsområde 3. EU-givare gav cirka 15 miljoner euro till sammanlagt 98 program.

Denna prioritering omfattade stöd till utveckling och genomförande av regional jordbrukspolitik, strategier för att öka integrationen av regionala livsmedelsmarknader, till exempel fiskesektorn, program för kontroll av djursjukdomar och initiativ för sanitära och fytosanitära normer samt livsmedelssäkerhet för att bekämpa livsmedelsburna sjukdomar. Andra initiativ som fick stöd under 2012 gällde informationssystem för jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, t.ex. system för tidig varning och öppenhet och insyn på marknaden.

När det gäller den geografiska fördelningen av investeringarna anslogs cirka 35 % av medlen till Afrika, 42 % till insatser på global nivå, 12 % till Asien och 7 % till Latinamerika och Västindien.

EU, Frankrike, Spanien, Nederländerna, Storbritannien och Tyskland ger alla regionalt bistånd till livsmedelsförsörjning och nutrition i Västafrika inom ramen för jordbrukspolitiken i Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowap), Ecowas jordbrukspolitik (se textruta 2). En fallstudie om EU-stödet till Ecowap, inbegripet insatser för att främja samordning, komplementaritet och samstämmighet, presenteras i kapitel 2.2 i arbetsdokumentet.

Textruta 2: Ecowap

De gemensamma insatserna från EU och vissa av medlemsstaterna för att stödja Ecowap är ett exempel på EU-givarnas samordning och komplementaritet med avseende på initiativ för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. Inom Ecowap-gruppen samordnar och deltar EU-givarna i gemensamma insatser under överinseende av Ecowap. EU, Frankrike och Spanien stöder till exempel det regionala livsmedelsreservsystemet, EU och Frankrike har hjälpt Ecowas att bekämpa fruktflugor och Frankrike, Spanien och Förenta staterna stöder tillsammans den regionala jordbruks- och livsmedelsbyrån (RAAF).

Ecowap är allmänt erkänd som den första jordbrukspolitiken i sitt slag på den afrikanska kontinenten, och bidrar till att genomföra den regionala dimensionen av CAADP. De nationella aktörerna verkar också vara allmänt överens om att Ecowap är viktig som en vägledande ram för strategiska regionala investeringar för att hantera gränsöverskridande frågor.

2.2.4 Politisk prioritering 4: Stärka de sociala trygghetsmekanismerna för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, särskilt för utsatta befolkningsgrupper

Bedömning av resultatkriterierna · 94 program i 40 länder fick 209 miljoner euro.

Av de totala medel som betalades ut under 2012 gick 6 % till politisk prioritering 4. EU-givarna gav omkring 209 miljoner euro till sammanlagt 94 program i 40 länder.

Livsmedelskrisen nyligen fäste uppmärksamheten på betydelsen av social transferering för att stödja hushållens livsmedelsförsörjning, förbättra nutrition, minska fattigdomen och utsattheten och stödja utvecklingen av jordbruket. Olika typer av sociala transfereringar, t.ex. säsongsbundna transferereringar, mat för arbete och kuponger, har använts i flera länder för att underlätta tillgången till livsmedel på kort sikt. Av de program som ingår i prioritering 4 har 96 % genomförts på nationell nivå och 4 % på global nivå. Bland de tio länder som fick mest stöd under 2012 fanns Etiopien, Bangladesh, Kenya och Somalia (se kapitel 3, diagram 4 i arbetsdokumentet).

Programmet för ett produktivt säkerhetsnät i Etiopien anses av den etiopiska regeringen vara ett utmärkt program i detta avseende. Programmets mål är att uppnå en stabil livsmedelsförsörjning i landet och det finansieras av ett konsortium av EU-medlemsstater (Danmark, Storbritannien, Irland, Sverige, Nederländerna, EU) samt givare utanför EU.

2.2.5 Politisk prioritering 5: Förbättra nutrition särskilt för mödrar, småbarn och barn

Bedömning av resultatkriterierna · 278 kostrelaterade program i 63 länder fick 467 miljoner euro. · EU och dess medlemsstater har ökat sina insatser för att främja bättre nutrition, vilket framgår av deras aktiva deltagande i internationella processer (t.ex. G8/20, SUN och World Health Assembly, WHA) och stödet till integreringen av näringsfrågor i CAADP:s investeringsplaner. Dessutom har 45 utvecklingsländer redan anslutit sig till SUN-rörelsen.

EU-givarnas gemensamma arbete har gett resultat inom politisk prioritering 5. Prioriteringen fick 14 % av de totala medlen för 2012, omkring 467 miljoner euro, av totalt 278 program i 63 länder. Denna prioritering var den näst viktigaste för EU-givarna 2012, efter politisk prioritering 1.

Här ingår insatser för att hantera undernäring genom finansiering och bygga ut insatser som direkt och indirekt berör nutritionsförhållandena hos mödrar och småbarn, med fokus på de första 1 000 dagarna av livet.

Insatserna gav också stöd till kontinentala, regionala och nationella forskningsprogram och planer för en förbättrad nutrition. Partnerländerna uppmanades att förbättra den nationella styrningen på nutritionsområdet så att de kan integrera nutritionsfrågor i nationell politik, t.ex. jordbruk och hälsa, och verka för ökad medvetenhet och beteendeförändringar.

Cirka 80 % av de program som fick stöd inom prioritering 5 under 2012 genomfördes på nationell nivå, 17 % på global nivå och 3 % på regional nivå. När det gäller den geografiska spridningen av investeringarna anslogs 46 % av medlen till Afrika, 17 % till insatser på global nivå, 26 % till Asien samt 8 % till Latinamerika och Västindien. De länder som fick de största beloppen under 2012 var Bangladesh, Demokratiska republiken Kongo, Etiopien, Nigeria och Myanmar (se kapitel 3, diagram 5 i arbetsdokumentet).

Genom att delta i internationella insatser och relevanta processer, t.ex. G8/G20, Världshälsoförsamlingen (WHA,) CFS, SUN-rörelsen och FN:s ständiga nutritionskommitté, har EU-givarna förbättrat samordningen, ökat ändamålsenligheten och säkrat en ökad mobilisering för bättre nutrition. Goda exempel på gemensamt globalt arbete med näringsfrågor är stödet till SUN-rörelsens sekretariat från EU, Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna och Storbritannien (se textruta 3). Detta visar vilka fördelar EU:s insatser för samordning, komplementaritet och samstämmighet kan ge på global nivå och i den globala styrningen. (För mer information, se fallstudien i kapitel 2.3 i arbetsdokumentet).

Textruta 3: SUN-rörelsen De gemensamma ansträngningar som görs av ett antal av EU:s medlemsstater och kommissionen för att stödja SUN-rörelsens sekretariat är ett exempel på samordning och komplementaritet på global nivå. Scaling Up Nutrition (SUN) är en global rörelse som samlar alla aktörer för att bekämpa undernäring, med särskild inriktning på att stärka den politiska viljan och öka investeringarna för att ta itu med undernäring bland mödrar, småbarn och barn. Frankrike, Tyskland, Irland, Nederländerna, Storbritannien och kommissionen samarbetar i SUN-givarnätverket för att stödja SUN-rörelsen och finansierar gemensamt och tillsammans med andra aktörer arbetsplanen för SUN-rörelsens sekretariat. Detta gemensamma givarsamarbete, kombinerat med samordnade främjande insatser, möjliggör samlad strategisk planering, budgetering och rapportering, med förutsägbar flerårig finansiering.

Vid evenemanget Nutrition for Growth i London 2013 enades EU-givarna om politiska och ekonomiska åtaganden för att bekämpa hämmad utveckling bland barn och utlovade 7,9 miljarder euro (1,7 miljarder euro för insatser som direkt berör nutritionsförhållandena och 6,1 miljarder euro för insatser som indirekt rör nutritionsförhållandena).[7] Genom sitt särskilda åtagande att minska förekomsten av hämmad utveckling bland sju miljoner barn under fem års ålder senast 2025 har kommissionen gått före med gott exempel och visat att den är en viktig aktör på den politiska arenan.

EU-givarna har också engagerat sig i ett antal gemensamma verksamheter, till exempel att utforma en metod för att uppskatta utgifterna för insatser som och indirekt berör nutritionsförhållandena och en ansvarsram för att övervaka nutritionsinsatser och spåra investeringar i nutrition. På landsnivå rapporteras gemensamma verksamheter i Tadzjikistan, Yemen, Etiopien, Sahel, Zambia, Bangladesh och Moçambique.

2.2.6 Politisk prioritering 6: Bättre samordning mellan aktörer inom utveckling och humanitärt bistånd för att bygga upp återhämtningsförmågan och främja hållbar livsmedelsförsörjning och nutrition

Bedömning av resultatkriterierna · 63 program med inriktning på att bygga upp motståndskraften i 18 länder fick 122 miljoner euro 2012. · EU och medlemsstaterna bekräftade betydelsen av att bygga upp återhämtningsförmågan i 23 länder under 2012 och genomförde åtta gemensamma analys- och planeringsprojekt.

Av de totala medel som betalades ut under 2012 gick 4 % till politisk prioritering 6. EU‑givarna gav omkring 122 miljoner euro till sammanlagt 63 program i 18 länder. Vissa av de insatser som rapporterats inom andra prioriteringar (t.ex. prioritering 1: Förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden, prioritering 4: Stärka de sociala trygghetsmekanismerna för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition, särskilt för utsatta befolkningsgrupper och prioritering 5: Förbättra nutritionen, särskilt för mödrar, småbarn och barn) behandlas också inom detta prioriterade område.

Detta prioriterade område omfattade insatser för att öka återhämtningsförmågan hos särskilt utsatta grupper så att de kan stå emot effekterna och konsekvenserna av kriser. Inriktningen låg på tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. De flesta insatserna omfattade direkt stöd till hushåll och samhällen för att förbättra tillgången till tillräckliga och lämpliga livsmedel genom tillfälliga sociala transfereringar, nutritionsrelaterade åtgärder för kvinnor och barn och insatser för att inleda eller återuppliva jordbruksproduktion och förbättra tillgången till livsmedel samt upprätthålla naturliga produktionssätt.

Genom prioritering 6 gavs stöd till insatser för att integrera uppbyggnad av återhämtningsförmågan i partnerländernas politik och planering. Prioriteringen inkluderade även stöd till partnerländernas och lokalsamhällenas förmåga att förutse, förebygga och förbereda sig för livsmedelsförsörjningskriser och förbättra krishanteringen med hänsyn till de särskilda effekterna för kvinnor, män och utsatta grupper och deras återhämtningsförmåga samt förbättrad riskövervakning.

När det gäller den geografiska fördelningen av investeringarna anslogs cirka 75 % av medlen till Afrika, 23 % på global nivå, och 2 % till Asien. Det är därför inte förvånande att nio afrikanska länder fick den största delen av stödet, däribland Niger, Mali, Mauretanien, Somalia, Etiopien och Sudan (kapitel 3, diagram 6 i arbetsdokumentet).

På senare tid har EU-givarna intensifierat insatserna för att bygga upp återhämtningsförmågan hos sårbara samhällen genom att ta itu med de bakomliggande orsakerna till den osäkra livsmedelsförsörjningen på ett bättre sätt för att minska effekterna av livsmedelskriser. I maj 2013 antog EU en ny politisk ram för att hantera problemen med återhämtningsförmåga. På regional nivå inleddes initiativet Global Alliance for Resilience in West Africa and Sahel (AGIR) i december 2012 med EU som en av grundarna. Ytterligare stöd gavs också till Share-initiativet (Stöd till Afrikas horns motståndskraft), för återhämtning efter torka, som flera givare deltar i.

På regional nivå i Västafrika bidrog finansiering från EU, Frankrike och Spanien via AGIR till att inrätta ett nödsystem för livsmedelsreserver i regionen. EU-givarna genomförde vissa gemensamma analys- och planeringsinsatser för att förbättra uppbyggnaden av återhämtningsförmågan, till exempel insatser för att förbättra återhämtningsförmågan på landsnivå i Niger, Elfenbenskusten, Burkina Faso, Mali, Tchad och Senegal, programdokument för Etiopien, Somalia, Kenya och Uganda samt gemensamma analys- och planeringsinsatser för Haiti.

2.3 Samordning, komplementaritet och samstämmighet ("3Cs")

Med tanke på att 44 länder får stöd av fler än fem EU-givare spelar samordning en viktig roll för att säkra EU-biståndets ändamålsenlighet på nationell nivå. EU deltar i och anpassar sina verksamheter till befintliga strategier för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition och investeringsplaner inom jordbruksområdet i partnerländerna. Befintliga strukturer, till exempel sektorsvisa arbetsgrupper (som ofta inte är begränsade endast till EU-givare), betraktas som centrala mekanismer genom vilka EU:s givare samordnar sitt arbete, för politiska dialoger och regelbundet utbyter information.

Utöver samordningen mellan givare och partnerländer bidrar kapacitetsuppbyggnadsprocesser till att förbättra samordningen mellan alla lokala och icke-lokala aktörer såsom icke-statliga organisationer, internationella icke-statliga organisationer, den privata sektorn och forskningsorganisationer som arbetar med livsmedelsförsörjning och nutrition.

EU:s gemensamma programplanering bidrar väsentligt till EU och dess medlemsstaters komplementaritet och synergier. Sedan 2011 har gemensamma programplaneringsprocesser inletts i omkring 20 partnerländer, även om processen befinner sig i olika skeden i varje land.[8] Ett praktiskt exempel på EU:s och medlemsstaternas gemensamma programplanering är EU+-färdplanen för nutrition i Etiopien, med gemensam analys och planering, prioritering, ansvarsfördelning och samordning av nutritionsinsatser.

Gemensamma genomförandestrategier omfattar arbetsfördelning på grundval av sektorskartläggning, gemensamma analyser, uppskattningar och reaktioner från sektorn, stödtyper (budgetstöd, samlad finansiering, delegerat samarbete och förvaltningsfonder) samt gemensamma övervaknings-, utvärderings- och rapporteringssystem. Gemensamma strategier för globala initiativ har också bidragit till förbättrad komplementaritet, till exempel genomförandet av AGIR- och SUN-initiativen i Tchad.

Åtgärderna inom de sex prioriteringarna har rapporterats vara förenliga med partnerländernas strategier. I Kenya återspeglade EU-givarnas arbetsfördelning de politiska prioriteringarna i genomförandeplanen. I en fallstudie om Etiopien som nämns i kapitel 2.4 i arbetsdokumentet analyseras de europeiska ansträngningarna för att förbättra samordningen, komplementariteten och samstämmigheten (”3Cs”) inom och mellan EU-givarnas program för externt bistånd (se textruta 4).

Textruta 4: 3Cs i Etiopien En fallstudie om 3cs i Etiopien visade att EU-givarna under de etiopiska myndigheternas tydliga vision, egenansvar och ledarskap är viktiga partner i insatserna för att hantera landets allvarligaste problem när det gäller en tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition. De heltäckande nationella flaggskeppsprogrammen – som tydligt styrs av landet självt – utformas och genomförs med hjälp av världssamfundet och skapar kanaler för både strukturerad dialog och ekonomiskt stöd. Gemensam programplanering utgör en unik möjlighet för att förbättra samordningen och för gemensam analys och planering, prioritering och ansvarsfördelning för att öka effektiviteten i våra insatser. Olika etiopiska partner bör göras ännu mer delaktiga i processen, inbegripet det civila samhället samt andra större givare.

På EU-nivå är Europeiska rådets arbetsgrupper exempel på en formell samordningskanal, medan informella utbyten sker genom ordförandena för jordbruks- och landsbygdsutvecklingsgrupperna (HARD), inklusive de underordnade arbetsgrupperna för markfrågor, utveckling av den privata sektorn inom jordbruket och EIARD, som rapporteras vara viktiga mekanismer för politisk utveckling och utbyten. Samordningen inom EIARD-plattformen främjar gemensamma politiska åtgärder och strategier i Europa och bidrar också till att skapa samordning, komplementaritet och samstämmighet. Dessa formella och informella arrangemang bidrar även till att samordna EU-givarnas deltagande i internationella forum och initiativ. Detta inbegriper FN:s generalförsamling och råd för mänskliga rättigheter, CFS, SUN-rörelsen, den andra internationella konferensen om nutrition (ICN2), G8 och G20.

3. Slutsatser och rekommendationer

1. Tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition är en viktig del i EU:s utvecklingssamarbete: EU-givarna spenderade nästan 3,4 miljarder euro i mer än 115 länder enbart under 2012, vilket visar detta är en viktig prioritering, både räknat som andel av det totala utvecklingsbiståndet (cirka 8 % av det totala offentliga utvecklingsbistånd som utbetalades 2012) och när det gäller geografisk täckning. Stater med otrygg livsmedelsförsörjning, särskilt i Afrika söder om Sahara, får stort stöd, i linje med den politik som EU och dess medlemsstater har enats om att genomföra under 2010.

2. De flesta av insatserna inriktades på följande tre prioriteringar under 2012: Prioritering 1 (Förbättra småbrukarnas återhämtningsförmåga och levnadsvillkoren på landsbygden) fick mest stöd (cirka 60 %), följt av prioritering 5 (Förbättrad nutrition) som fick 14 % och prioritering 2 (Stöd till effektiv styrning) som fick 12 %.

3. Det kan finnas möjligheter att öka effektiviteten i EU-givarnas arbete: 68 partnerländer mottog mindre än 3 miljoner euro i genomsnitt per givare. Stödbetalningarna uppgår i genomsnitt till 1,34 miljoner euro. Detta är mest märkbart i Centralamerika, där fyra länder stöds av fyra eller flera givare med ett genomsnittligt belopp per givare på mindre än 2,2 miljoner euro. EU-givarna måste därför fortsätta att förbättra sin arbetsfördelning, naturligtvis under partnerländernas ledning.

4. Efterfrågestyrd forskning, utbyggnad och innovation bör uppmärksammas mer, både i fråga om ökade investeringar i enlighet med åtagandena från 2010, och för att se till att resultaten omsätts i åtgärder ute på fältet för att maximera effekterna.

5. EU-givarna tar alltmer ledningen i frågor som världssamfundet anser vara viktiga. De viktigaste frågorna sedan 2010 har varit gemensamma insatser när det gäller livsmedelsförsörjning och livsmedelskriser, med särskild inriktning på frågor som nutrition, återhämtningsförmåga och tillgång till mark. EU-givarna har slutit upp kring globala initiativ och EU-initiativ såsom SUN, Share och AGIR och har deltagit i utvecklingen av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av markrättigheter, fiske och skog inom ramen för CFS. Dessa framgångar kan man bygga vidare på genom initiativ som centreras kring EU-givarnas gemensamma prioriteringar.

6. Samarbete med alla berörda parter, inom de nationella systemen, har en klar fördel. En fallstudie som gjorts i Etiopien visade att det gemensamma europeiska bidraget för att hantera livsmedelsförsörjning och nutrition var mycket relevant för utvecklingen av politiken och på investeringsområdet. EU-givarna genomför tillsammans innovativa strategier som är integrerade i de befintliga nationella systemen. En viktig lärdom är att det finns utrymme för ökad dialog med jordbrukarorganisationer, lokala och internationella icke-statliga organisationer och den privata sektorn, särskilt vad gäller utformning och genomförande av nationella program. Detta bör eftersträvas i alla våra partnerländer.

7. EU:s givarsamordning på landsnivå bör sträcka sig utöver informationsutbyte. Samordningsmekanismer har varit särskilt effektiva på global, kontinental och regional nivå, vilket framgår av erfarenheten från EIARD och i Västafrika genom Ecowaps samordningsmekanism för utvecklingspartner. På nationell nivå finns det utrymme för förbättring genom att man utökar samordningen till att omfatta mer än bara informationsutbyte för att öka samstämmighet, komplementaritet och erfarenhetsutbyte.

8. EU:s pågående gemensamma programplanering ger goda möjligheter att öka ändamålsenligheten genom att bidra till förbättrad samordning, komplementaritet och arbetsfördelning. Detta kan också leda till fler gemensamma resultatbaserade ramar, övervakning och utvärdering, även på samhällsnivå. Den gemensamma programplaneringen för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition måste stärkas.

9. Vår metod för gemensam rapportering om tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition måste rationaliseras med inriktning på särskilda teman och med ökad tonvikt vid resultat-/konsekvensanalyser, till exempel genom fallstudier som i första hand görs tillsammans med våra partner för ökad kvalitet på informationen.

4. Slutsatser och framtidsperspektiv

Detta är den allra första rapporten där EU-givarna gemensamt kommenterar en viktig fråga. Denna rapport är ett redovisningsredskap för den högsta nivån i systemet. EU-givarna spenderade nästan 3,4 miljarder euro i mer än 115 länder under 2012 och EU och medlemsstaterna bidrar därför på ett viktigt sätt till tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition.

Sedan 2010 har EU-givarna visat prov på ett ökat ledarskap på global nivå inom områden som nutrition, återhämtning och markförvaltning. De kommer att bygga vidare på dessa framgångar när de hanterar nya utmaningar, till exempel klimatsmart jordbruk och omvandling av landsbygden och livsmedelssystemen. I Afrika uppstår nya möjligheter till politisk dialog och stöd på landsnivå inom ramen för CAADP-processen. Malabo-förklaringen från 2014 visar ett förnyat åtagande från afrikanska länder när det gäller jordbruk och tryggad livsmedelsförsörjning och väcker förväntningar i ett kontinentalt perspektiv, som i sin tur skulle kunna bidra till att öka EU-givarnas anpassning och stöd enligt 2010 års politiska åtagande om CAADP. I partnerländerna finns möjligheter till ökad dialog med jordbrukarorganisationer, lokala och internationella icke-statliga organisationer och den privata sektorn. Globalt sett kan den gemensamma programplaneringen för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition stärkas ytterligare. Genom att samarbeta ökar EU och medlemsstaterna sina möjligheter att påverka och vidga omfattningen och volymen av utvecklingsbiståndsbiståndet. Detta tillvägagångssätt kommer att förbättra vår synlighet och bidra till ett effektivare utvecklingsbistånd, bättre resultat och större genomslag.

Denna rapport utgör utgångspunkten för kommande rapporter. I nästa rapport kommer vi att jämföra våra resultat med situationen 2012. Till dess kommer den metod som använts för att ta fram denna rapport att förbättras. Nästa rapport kommer även att innehålla utvalda ämnen och politiska prioriteringar, med ökad betoning på resultat/effekter. Den kommer dessutom att illustreras med fallstudier som genomförs tillsammans med våra samarbetspartner och medlemsstaterna.

[1]               KOM(2010) 127, EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen och rådets slutsatser om EU:s policyram för att hjälpa utvecklingsländer att stärka livsmedelsförsörjningen av den 10 maj 2010.

[2]               Begreppet ”tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition” har nu ersatt livsmedelstrygghet.

[3]               SWD (2013) 104 final Boosting food and nutrition security through EU action: implementing our commitments.

[4]               Katastrofbistånd och humanitärt bistånd med anknytning till tryggad livsmedelsförsörjning omfattas inte av EU:s långsiktiga åtagande för tryggad livsmedelsförsörjning och nutrition och har därför inte tagits med i denna rapport.

[5]                      Detta innefattar program och projekt som i de respektive databaserna förtecknas som ”globala” eller projekt där det geografiska läget inte har angetts.

[6]               http://siteresources.worldbank.org/EXTLICUS/Resources/511777-1269623894864/FY10toFY13Harmonized_list_Fragile_Situations.pdf Harmonized list of fragile situations, FY2012.

[7]               Växelkurs 1,29 US-dollar/euro.

[8]               Gemensamma analyser har gjorts i Bolivia, Elfenbenskusten och Etiopien, medan gemensamma programplaneringsdokument har utarbetats för södra Sudan, Burundi, Kambodja, Tchad, Komorerna, Ghana, Guatemala, Kenya, Laos, Myanmar, Namibia, Paraguay, Rwanda, Senegal och Togo.