52014DC0506

1.           Inledning

Detta är den 21:a årliga rapporten om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i EU:s lagstiftningsarbete, och den läggs fram i enlighet med artikel 9 i protokoll nr 2 om tillämpning av dessa principer (nedan kallat protokollet) till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

I rapporten undersöks hur EU:s institutioner och organ har genomfört de två principerna och hur praxis har förändrats jämfört med tidigare år. Den innehåller också en mer detaljerad analys av ett antal kommissionsförslag som blev föremål för motiverade yttranden från nationella parlament under 2013. Med tanke på de nära kopplingarna mellan subsidiaritetskontrollmekanismen och den politiska dialogen mellan de nationella parlamenten och kommissionen bör denna rapport betraktas som ett komplement till kommissionens årsrapport 2013 om förbindelserna med de nationella parlamenten[1].

2.           Institutionernas tillämpning av principerna

2.1.        Kommissionen

Vid utarbetandet av politiken har kommissionen infört förfaranden för att bedöma förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i olika skeden av beslutsprocessen i enlighet med principerna om smart lagstiftning. Innan nya initiativ föreslås kontrollerar kommissionen att det är berättigat och nödvändigt med åtgärder på EU-nivå. Färdplaner offentliggörs för alla större nya initiativ[2]. Färdplanerna innehåller en preliminär beskrivning av dessa möjliga initiativ och en översikt över kommissionens planer för det politiska arbetet och samrådsarbetet. De omfattar också en inledande motivering till åtgärderna med hänsyn till subsidiariteten och proportionaliteten.

När en konsekvensbedömning måste göras uppmanas de berörda parterna att i ett offentligt samråd lämna synpunkter på behovet av åtgärder och möjliga lösningar på de problem som fastställts. På grundval av svaren på samrådet och andra relevanta uppgifter analyserar man i konsekvensbedömningarna subsidiariteten och bedömer proportionaliteten hos de alternativ som övervägs. I konsekvensbedömningsriktlinjerna ges vägledning om hur man bedömer behovet av EU-åtgärder och det mervärde som de skulle medföra[3].

Senare i processen för att utarbeta politiken granskas konsekvensbedömningarna noga av konsekvensbedömningsnämnden[4]. Under 2013 granskade nämnden 97 konsekvensbedömningar och avgav 142 yttranden. Den lämnade synpunkter på subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor i över en tredjedel (34 %) av de ärenden som den behandlade. Detta visar vilken vikt kommissionen lägger vid att beakta subsidiariteten och proportionaliteten när den utarbetar lagstiftningsförslag. I motiveringen till lagstiftningsförslaget anges det också hur förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Förslaget till direktiv om provisorisk rättshjälp för frihetsberövade misstänkta eller tilltalade och om rättshjälp inom ramen för förfaranden i samband med en europeisk arresteringsorder[5] är ett exempel på ett ärende där subsidiaritetsaspekter diskuterades intensivt. Konsekvensbedömningsnämnden avgav ett positivt yttrande, men ansåg att man i rapporten tydligare borde redogöra för vilka problem när det gäller de grundläggande rättigheterna som inte beaktas i tillräcklig utsträckning på medlemsstatsnivå eller av Europadomstolen och som gör att EU-åtgärder krävs. Nämnden menade att man i rapporten borde ange vilka medlemsstater som inte har ordningar för rättshjälp för att sörja för ett korrekt genomförande av direktivet om tillgång till försvarare, så att det tydligt framgår var medlemsstaterna inte uppfyller de nödvändiga kraven och EU-åtgärder är nödvändiga för att säkerställa miniminormer för rättigheterna. Som ett resultat av detta förstärktes de berörda delarna av konsekvensbedömningen, och bristerna i de nuvarande lösningarna förklarades tydligare.

Ett annat exempel är förslaget till direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en standardiserad mervärdesskattedeklaration[6]. Nämnden ansåg att subsidiaritetsanalysen i rapporten borde vidareutvecklas. Mer specifikt efterlyste nämnden mer uppgifter som visar att momsdeklarationerna för närvarande inte fungerar effektivt och skapar onödiga bördor för företagen samt att det alternativ som förordas inte kommer att leda till ytterligare bördor för medlemsstater med mindre komplexa momssystem. De berörda delarna av konsekvensbedömningen ändrades i enlighet med dessa rekommendationer, så att det förklarades bättre varför vissa miniminormer är nödvändiga för att minska hindren för gränsöverskridande handel och minska den administrativa bördan för företagen.

Proportionalitetsaspekter diskuterades i t.ex. den konsekvensbedömning som åtföljde förslaget till förordning om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal[7]. Nämnden rekommenderade att man i konsekvensbedömningen bättre skulle förklara hur proportionaliteten kommer att säkerställas, särskilt för mindre eller mindre riskfyllda referensvärdens rapportörer/konstruktörer. Som ett resultat av detta innehöll den ändrade konsekvensbedömningen en mer ingående förklaring av i synnerhet hur kraven skulle anpassas så att de planerade åtgärderna blir mindre betungande för mindre konstruktörer.

Genom sina rekommendationer bidrar nämnden till att förbättra analysen av förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Dess yttranden utgör ett viktigt stöd för kommissionens politiska beslutsprocess.

Subsidiariteten och proportionaliteten är också viktiga när det gäller efterhandsbedömningar av om EU:s åtgärder fortfarande är nödvändiga och faktiskt ger de förväntade resultaten och i slutändan förbättrar villkoren för EU:s invånare och företag och bidrar till EU:s globala roll på en nivå som inte skulle kunna uppnås av medlemsstaterna på egen hand. Kommissionen har åtagit sig att ”utvärdera först” och analysera tidigare resultat innan eventuella förändringar övervägs. Genom att samla in bevis och kartlägga lärdomar som kan bidra till beslutsfattandet gör EU utvärdering av EU-politiken till en integrerad och permanent del av dess politikutformning. EU-mervärdet, eller att bedöma den roll som insatserna på EU-nivå spelat och ta ställning till om fortsatta åtgärder ännu behövs på den nivån, är ett av de fem viktiga utvärderingskriterier (ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, konsekvens, EU-mervärde) mot vilka EU:s politik och lagstiftning regelbundet bedöms[8].

2.2.        De nationella parlamenten

Under 2013 tog kommissionen emot 88 motiverade yttranden[9] från nationella parlament beträffande iakttagandet av subsidiaritetsprincipen (se bilagan), en ökning med 25 % jämfört med det föregående året (70 motiverade yttranden under 2012). De motiverade yttranden som inkom under 2013 utgjorde också en högre andel (14 %) av det totala antal yttranden som inkom till kommissionen inom ramen för den bredare politiska dialogen med de nationella parlamenten (621). Under 2012 och 2011 var drygt 10 % av yttrandena motiverade yttranden.

Under 2013 delade de nationella parlamenten för andra gången ut ett ”gult kort” inom ramen för subsidiaritetskontrollmekanismen, närmare bestämt för kommissionens förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten[10]. Detta fall beskrivs närmare i kapitel 3.

De motiverade yttrandena varierar fortfarande betydligt när det gäller form och typ av argument som de nationella parlamenten framför till stöd för sin slutsats att subsidiaritetsprincipen har åsidosatts. Liksom under 2012 avgav de nationella parlamenten motiverade yttranden om en rad ämnen under 2013. De 88 motiverade yttranden som avgavs avsåg 36[11] kommissionsförslag. Förslaget om Europeiska åklagarmyndigheten gav upphov till 13 motiverade yttranden, och det näst högsta antalet motiverade yttranden (9) avsåg förslaget till direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden[12]. De nationella parlamenten avgav 7 motiverade yttranden om förslaget till direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter[13] och om förslaget till förordning om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar[14]. (För mer information, se bilagan till denna rapport.)

Liksom under 2012 var Sveriges riksdag det nationella parlament som avgav i särklass flest motiverade yttranden (9), även om det var betydligt färre än under 2012 (20). Österrikes Bundesrat och Litauens Seimas avgav näst flest motiverade yttranden (6 vardera), följt av de två spanska kamrarna (Congreso de los Diputados och Senado), Maltas Kamra tad-Deputati, Nederländernas Tweede Kamer och Förenade kungarikets House of Commons (5 vardera).

2.3.        Europaparlamentet och rådet

a)         Europaparlamentet

När det gäller subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor befäste Europaparlamentet sin praxis att underbygga initiativbetänkanden som avser lagstiftningsinitiativ på grundval av artikel 225 i EUF-fördraget med en evidensbaserad analys av det potentiella EU-mervärdet. Sammanlagt slutfördes fem bedömningar som åtföljde initiativbetänkanden som avser lagstiftningsinitiativ från Europaparlamentet under 2013. De avsåg

· bättre styrning av den inre marknaden,

· bekämpning av våld mot kvinnor,

· ett direktiv om gränsöverskridande flytt av ett företags säte (14:e bolagsrättsdirektivet),

· tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män för lika och likvärdigt arbete, samt

· stadgan för europeiska ömsesidiga bolag.

Dessutom slutfördes fem rapporter om ”kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå” under 2013. Syftet med dem var att undersöka möjligheterna till vinster och/eller förverkligande av allmänna nyttigheter genom åtgärder på EU-nivå inom specifika politikområden. De avsåg

· den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken,

· ökad samordning mellan EU:s bidragsgivare,

· den europeiska kodexen för internationell privaträtt,

· den inre marknaden för energi, och

· främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar i EU.

Under 2013 utarbetade Europaparlamentets enhet för förhandsbedömningar 50 inledande utvärderingar av kommissionens konsekvensbedömningar, två detaljerade utvärderingar av kommissionens konsekvensbedömningar, tre konsekvensbedömningar av parlamentets ändringsförslag (sammanlagt bedömdes 20 ändringsförslag) samt en alternativ konsekvensbedömning (i ett ärende där kommissionen inte hade gjort någon).

b)         Rådet

I enlighet med artikel 4 tredje stycket i protokoll nr 2 översänder rådet till de nationella parlamenten alla utkast till lagstiftningsakter och ändrade utkast som kommer från en grupp medlemsstater, domstolen, Europeiska centralbanken (ECB) eller Europeiska investeringsbanken (EIB). Som en följd av den skyldigheten översänder rådets ordförande (i enlighet med artikel 6 andra stycket i protokollet) eventuella yttranden om ett utkast till lagstiftningsakt som kommer från en grupp medlemsstater till dessa medlemsstaters regeringar. På samma sätt översänder rådets ordförande eventuella yttranden om ett utkast till lagstiftningsakt som kommer från domstolen, ECB eller EIB till den berörda institutionen eller det berörda organet (i enlighet med artikel 6 tredje stycket i protokollet).

Utöver dessa fördragsenliga skyldigheter håller rådets generalsekretariat rådets medlemmar underrättade om medlemsstaternas yttranden om utkast till lagstiftningsakter som kommer från andra institutioner. Under 2013 tog rådets sekretariat emot ett stort antal yttranden och motiverade yttranden från de nationella parlamenten som avgetts enligt protokollet och inom ramen för den politiska dialogen mellan de nationella parlamenten och kommissionen. Dessa yttranden översändes till rådets medlemmar för kännedom.

Dessutom kontrollerar rådet inom ramen för lagstiftningsförfarandena förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna när man granskar de konsekvensbedömningar som åtföljer kommissionens förslag.

2.4.        Regionkommittén

Under 2013 antog och genomförde Regionkommittén (ReK) sitt första arbetsprogram för subsidiaritetsfrågor[15]. Programmet omfattade fem initiativ[16] som valts ut från kommissionens arbetsprogram på grundval av överenskomna kriterier[17] och som skulle övervakas särskilt noggrant med hänsyn till subsidiariteten.

Eftersom de lokala och regionala myndigheterna i de flesta medlemsstaterna ansvarar för genomförandet av EU:s avfallslagstiftning, övervakade ReK noga översynen av EU:s avfallspolitik och avfallslagstiftning i samråd med sakkunniggruppen för subsidiaritet och nätverket för övervakning av subsidiaritetsprincipen. När det gäller hamnpaketsinitiativet fanns det en viss oro för att det i initiativet kanske inte togs tillräcklig hänsyn till lokala och regionala särdrag i Europa, varför man genomförde ett samråd med regionala parlament och regeringar om subsidiaritets- och proportionalitetsfrågor samtidigt med den åtta veckor långa perioden inom mekanismen för tidig varning. Alla deltagare i samrådet konstaterade att initiativet var förenligt med subsidiaritetsprincipen, men man tog upp vissa proportionalitetsfrågor.

En workshop om territoriell konsekvensbedömning enligt Quick Scan-metoden[18] anordnades den 25 september 2013 för att granska detta initiativ. Workshoppen anordnades gemensamt av ReK och det europeiska observationsnätverket för territoriell utveckling och sammanhållning (Espon) den 25 september 2013 med avseende på detta initiativ. Detta var första gången som ReK genomförde en territoriell konsekvensbedömning med hjälp av Quick Scan-metoden. De regionala parlamenten och regeringarna rådfrågades också om subsidiariteten och proportionaliteten beträffande förslaget till direktiv om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling med tanke på de konsekvenser som detta initiativ skulle kunna få för kostnaderna och den administrativa bördan på lokal och regional nivå. De tillfrågade höll till största delen med om att initiativet var förenligt med subsidiaritetsprincipen, men tog upp vissa frågor beträffande proportionalitetsprincipen. I synnerhet framhöll man i svaren att de lokala och regionala myndigheternas perspektiv inte beaktades i tillräcklig utsträckning.

Utanför ramarna för kommissionens arbetsprogram rådfrågades sakkunniggruppen för subsidiaritet även om utarbetandet av ReK:s yttrande på eget initiativ Decentraliseringsprocessen i Europeiska unionen och det regionala och lokala självstyrets plats i utformningen och genomförandet av EU:s politik[19].

För att stödja subsidiaritetsövervakningen vidareutvecklade ReK Regpex – ett webbaserat verktyg för regioner med lagstiftningsbefogenheter – genom att lägga till en interaktiv karta över regioner med lagstiftningsbefogenheter och beskrivningar av alla regionala parlament. För att bidra till bedömningen av erfarenheterna av systemet för tidig varning och sprida bästa praxis offentliggjorde ReK undersökningen The Subsidiarity Early Warning System of the Lisbon Treaty – the role of regional parliaments with legislative powers and other subnational authorities.

I vissa av ReK:s yttranden under 2013 uttrycktes oro över EU-lagstiftningsinitiativs förenlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. I yttrandet om förslaget till direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden[20] menade man att förslaget inte var förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. ReK framförde också betänkligheter beträffande användningen av delegerade akter i sitt yttrande om förslaget till förordning om offentlig kontroll[21] och sitt yttrande om förslaget till direktiv om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter[22].

Det hänvisas även till Regionkommitténs årliga subsidiaritetsrapport 2013[23].

2.5.        Domstolen

Under 2013 avkunnade domstolen inga viktiga domar om subsidiaritetsprincipen, men tribunalen avgav två domar om principen.

I mål T-31/07, Du Pont de Nemours m.fl. mot kommissionen, väckte flera företag talan om ogiltigförklaring av ett kommissionsdirektiv där flusilazol inom vissa gränser infördes som verksamt ämne i växtskyddsmedel enligt direktiv 91/414/EEG[24]. Ett av skälen till målet var överträdelse av subsidiaritetsprincipen. I sin dom av den 12 april 2013 betonade tribunalen att denna princip enbart är tillämplig inom områden som inte omfattas av EU:s exklusiva befogenhet (punkt 202). Eftersom direktiv 91/414/EEG ger unionsmyndigheterna exklusiv befogenhet att utvärdera de verksamma ämnen som får användas i växtskyddsmedel och fastställa begränsningar för godkännandet av dem (punkterna 203 och 204) ansåg man att den åtgärd som antagits inom ramen för utövandet av den befogenheten inte omfattas av subsidiaritetsprincipen (punkt 205). Tribunalen underkände således sökandenas argument och bekräftade sin rättspraxis i frågan[25].

I mål T-526/10, Inuit Tapiriit Kanatami m.fl. mot kommissionen, begärde sökandena att en kommissionsförordning med detaljerade bestämmelser om handel med sälprodukter[26] skulle ogiltigförklaras av skäl som bl.a. omfattade överträdelse av subsidiaritetsprincipen. I sin dom av den 25 april 2013 avslog tribunalen detta yrkande. Man framhöll rättspraxis enligt vilken subsidiaritetsprincipen är tillämplig på EU-åtgärder som bygger på artikel 114 i EUF-fördraget ”eftersom unionen enligt denna bestämmelse inte är ensam behörig att reglera den ekonomiska verksamheten på den inre marknaden, utan endast är behörig att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion genom att undanröja hinder för den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster eller genom att undanröja snedvridningar av konkurrensen” (punkt 84)[27]. Enligt tribunalen var det var tydligt att ”basförordningens mål inte kan uppnås på ett tillfredsställande sätt genom en åtgärd som vidtas i en enda medlemsstat, utan härför krävs åtgärder på unionsnivå, vilket i förevarande fall illustreras av hur de nationella lagstiftningarna utvecklats på olika sätt”. Följaktligen kunde målet med de vidtagna åtgärderna bättre uppnås på EU-nivå, och förordningen stred inte mot subsidiaritetsprincipen (punkt 85).

3.           Viktiga ärenden där iakttagandet av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ifrågasatts

Förslag till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten

Kommissionens förslag om en europeisk åklagarmyndighet[28] antogs den 17 juli 2013. Syftet med förslaget är att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten för att utreda och lagföra personer som begår brott som riktar sig mot EU:s ekonomiska intressen. Europeiska åklagarmyndigheten skulle vara ett EU-organ med en decentraliserad struktur som för merparten av sin verksamhet skulle förlita sig på nationella utredande och lagförande myndigheter samt på nationell lagstiftning.

De nationella parlamenten avgav 13 motiverade yttranden[29] om förslaget, motsvarande 18 röster av 56 möjliga[30]. Enligt artikel 7.2 i protokoll nr 2 krävdes 14 röster för ett gult kort i detta ärende.

Under 2013 avgav sju andra kamrar i nationella parlament[31] yttranden om detta förslag inom ramen för den politiska dialogen. De ansåg inte att kommissionens förslag stred mot subsidiaritetsprincipen, utan framförde synpunkter på specifika delar av det[32].

Den 6 november 2013 bekräftade kommissionen att subsidiaritetskontrollmekanismen enligt artikel 7.2 i protokoll nr 2 hade utlösts. Till följd av detta omprövade kommissionen förslaget, varefter den lade fram ett meddelande[33] med en noggrann analys av de nationella parlamentens motiverade yttranden vad gäller subsidiaritetsprincipen. Vid analysen av de motiverade yttrandena gjorde kommissionen åtskillnad mellan argument som rör subsidiaritetsprincipen, eller som skulle kunna tolkas som farhågor som rör subsidiariteten, och andra argument som rör proportionalitetsprincipen, politiska ställningstaganden som inte har samband med subsidiaritet eller andra politiska eller rättsliga frågor. De nationella parlamentens huvudsakliga invändningar beträffande subsidiaritetsprincipen var de följande:

· Resonemanget som rör subsidiaritet

Flera kamrar i nationella parlament ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade förklarat hur förslaget var förenligt med subsidiaritetsprincipen. De skäl som kommissionen anfört betraktades som otillräckliga. Dessutom borde förklaringarna införas i både motiveringen och konsekvensbedömningen.

Efter sin omprövning fann kommissionen att motiveringen och den åtföljande finansieringsöversikten gav en tillräcklig förklaring till varför åtgärder på medlemsstatsnivå inte skulle leda till att det politiska målet uppnås och varför målet skulle uppnås bättre genom åtgärder på unionsnivå (t.ex. bristande kontinuitet i brottsbekämpningen och avsaknaden av en gemensam europeisk lagföringspolitik).

· Befintliga mekanismer anses vara tillräckliga

Flera kamrar menade att det var tillräckligt med utrednings- och lagföringsåtgärder på medlemsstatsnivå och att de befintliga samordnings- och utredningsmekanismerna på unionsnivå (Eurojust, Europol och Olaf) också var tillräckliga. Vissa kamrar ansåg att kommissionen borde ha väntat på att förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen antogs, innan den tog initiativ till ny lagstiftning på området.

Kommissionen konstaterade att tydlig statistik visade att fördragets mål om en effektiv, avskräckande och likvärdig skyddsnivå för EU:s ekonomiska intressen inte har uppnåtts. Man betonade att de befintliga mekanismerna eller organen inte kan avhjälpa de brister som identifierats vad gäller tillåtligheten av gränsöverskridande bevismaterial, identifieringen av gränsöverskridande kopplingar eller att få hjälp från myndigheter i andra medlemsstater, och att dessa frågor inte heller kan åtgärdas genom åtgärder som enbart vidtas på medlemsstatsnivå.

Kommissionen noterade även att förbättringar av de befintliga mekanismerna i bästa fall skulle ha marginella effekter på grund av deras inneboende begränsningar. Slutligen framhöll man att förslaget till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen och förslaget om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten har olika, men kompletterande, mål.

· Mervärdet av förslaget om en europeisk åklagarmyndighet

Flera kamrar ifrågasatte förslagets mervärde, medan vissa medgav att det fanns fördelar med att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten. De nationella parlamenten menade att kommissionen inte hade visat att åtgärder på unionsnivå skulle kunna åstadkomma bättre resultat än åtgärder på nationell nivå.

Som svar på dessa synpunkter förklarade kommissionen att det föreslagna systemet förväntades medföra ett betydande mervärde i kampen mot bedrägerier som riktas mot EU. En av de viktigaste förväntade förbättringarna skulle vara en lagföringspolitik på EU-nivå som skulle åtgärda de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller hur bedrägerier mot EU utreds och lagförs. Systemet skulle också göra det möjligt att upptäcka gränsöverskridande kopplingar som kanske inte skulle noteras i rent nationella utredningar samt att bättre leda och samordna utredningar. Dessutom skulle inrättandet av en decentraliserad europeisk åklagarmyndighet göra att expertis och sakkunskap om utredningar om och lagföring av bedrägerier mot EU sammanförs på EU-nivå och säkra att detta sker nära brottsplatsen.

· Frågor som avser Europeiska åklagarmyndighetens struktur samt karaktären och omfattningen av dess befogenheter

När det gäller strukturen konstaterade kommissionen att om Europeiska åklagarmyndigheten inrättas med en heltäckande kollegial struktur, såsom vissa nationella parlament förespråkade, skulle dess effektivitet kunna hämmas och dess beslutsfattande bli mindre effektivt. Som svar på frågorna om karaktären och omfattningen av Europeiska åklagarmyndighetens befogenheter betonade kommissionen att brottstypen i fråga, även icke gränsöverskridande fall, har en inneboende EU-dimension. En begränsning av omfattningen skulle inte bara minska Europeiska åklagarmyndighetens mervärde utan också medföra ett ifrågasättande av unionens befogenhet på detta område.

Europeiska åklagarmyndighetens exklusiva befogenhet skulle dock inte innebära att de nationella myndigheterna utestängs från att arbeta med ärenden som Europeiska åklagarmyndigheten handlägger, med tanke på deltagandet av nationella brottsbekämpande myndigheter och av europeiska delegerade åklagare som är baserade i medlemsstaterna och samtidigt är nationella åklagare.

Efter denna grundliga omprövning drog kommissionen slutsatsen att förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen och beslutade att bibehålla det.

Förslag till direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden[34]

Det kommissionsförslag som gav upphov till det näst högsta antalet motiverade yttranden under 2013 var förslaget om upprättande av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden. De nationella parlamenten avgav nio motiverade yttranden om förslaget[35], motsvarande 13 röster. Dessutom lämnade ytterligare fem kamrar under 2013 in yttranden inom ramen för den politiska dialogen. Dessa ansåg inte att förslaget var oförenligt med subsidiaritets­principen[36].

Vissa nationella parlament ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade bevisat mervärdet av skyldigheter på EU-nivå när det gäller fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden och att direktivet avsevärt skulle öka den administrativa bördan och rapporteringskraven, utan tillräckliga fördelar. I vissa motiverade yttranden ifrågasattes dessutom den föreslagna rättsliga grunden för förslaget.

I sitt svar på dessa motiverade yttranden betonade kommissionen att det föreslagna direktivet skulle ge ett mervärde genom att ge medlemsstaterna möjlighet att uppnå ett minimum av gemensamma egenskaper, vilket skulle möjliggöra ett bättre gränsöverskridande samarbete och bidra till att den relevanta lagstiftningen genomförs i tid. Kommissionen påpekade att verksamhet i havs- och kustområden har gränsöverskridande, och ofta EU-omfattande, konsekvenser och att de nationella planerings­processerna skiljer sig åt betydligt. Det behövs därför en ram på EU-nivå för att styra planeringsprocesserna till havs och integrera förvaltningen av kustområdena. Kommissionen betonade att det föreslagna direktivet skulle ge medlemsstaterna en betydande handlingsfrihet när det gäller hur målen ska uppnås. Man framhöll att internationellt samarbete skulle göra det lättare att involvera berörda länder utanför EU i den fysiska planeringen i kust- och havsområden och den integrerade förvaltningen av kustområden. Det föreslagna direktivet skulle ge medlemsstaterna möjlighet att välja formen och metoderna för detta samarbete med tredjeländer, så länge de gör allt för att samordna sina planer och strategier med tredjelandets. Den text som medlagstiftarna nådde en politisk överenskommelse om låg i linje med dessa reaktioner.

Förslag till direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter[37]

Den föreslagna lagstiftningen består av nya och skärpta bestämmelser om hur tobaksvaror får tillverkas och presenteras för försäljning i EU. Förslaget gav upphov till sju motiverade yttranden, motsvarande 11 röster[38]. Åtta nationella parlament[39] lämnade också in yttranden inom ramen för den politiska dialogen. Dessa ansåg inte att förslaget var oförenligt med subsidiaritetsprincipen. Två kamrar[40] lämnade in yttranden där man menade att förslaget inte var förenligt med subsidiaritetsprincipen, men dessa inkom efter tidsfristen och kunde därför inte tas med i beräkningen av om tröskelvärdet hade uppnåtts.

Vissa kamrar ansåg att det var en nationell befogenhet att reglera vissa typer av tobaksvaror, t.ex. lågriskvaror. Andra kritiserade överföringen till kommissionen av befogenheten att anta delegerade akter. Dessutom ifrågasattes den rättsliga grunden för förslaget, eftersom det inte skulle leda till en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tobaksvaror. Vissa nationella parlament menade också att förbudet mot ”slimcigaretter” och förpackningar med rulltobak på mindre än 40 g inte skulle bidra till den inre marknadens funktion.

I sina svar betonade kommissionen att förslaget inte skulle innebära några begränsningar av utsläppandet på marknaden av lågriskvaror. Man förklarade också att det för att ge direktivet full verkan hade bedömts vara nödvändigt att utnyttja befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. I delegeringarna av befogenheter i förslaget fastställdes tydliga och koncisa kriterier som gav kommissionen begränsad handlingsfrihet. När det gäller den rättsliga grunden för förslaget noterade kommissionen att det gällande direktivet till största delen har samma mål som förslaget till ändring av det, och att domstolen hade bekräftat lagenligheten hos artikel 114 som rättslig grund för det gällande direktivet[41]. Därför var den rättsliga grunden lämplig för att uppdatera den nuvarande harmoniseringsnivån, undanröja hinder för den inre marknaden p.g.a. lagstiftningens olika utveckling i medlemsstaterna och förhindra att inremarknadsbestämmelserna kringgås. Kommissionen ansåg att artikel 114 i EUF-fördraget tillhandahöll en rättslig grund för fullständig eller partiell harmonisering eller minimiharmonisering och gjorde det möjligt att låta medlemsstaterna reglera vissa frågor. Kommissionen påpekade att vissa medlemsstater hade börjat anta åtgärder för att reglera tobaksvaror med karaktäristisk smak och att man därför föreslog en harmonisering för att förhindra snedvridningar på marknaden. Kommissionen betonade också att förslaget endast skulle medföra en standardisering av vissa förpackningsaspekter, t.ex. antalet cigaretter och storleken på hälsovarningarna, som är till fördel för varornas omsättning på den inre marknaden och samtidigt säkerställer att hälsovarningarna är fullt synliga.

Förslag till förordning om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar[42]

Förslaget syftar till att förbättra hamnverksamheten och de vidare transportförbindelserna vid kusthamnar i det transeuropeiska transportnätet. Det regelverk som föreslås skulle bidra till verkligt lika rättsliga villkor och skapa större rättslig säkerhet för hamnoperatörer och investerare. I förslaget fastställs insynsvänliga och öppna förfaranden för att utse hamntjänsteleverantörer, bestämmelser för att förhindra eventuellt prismissbruk av operatörer med ensamrätt samt bestämmelser som tryggar insyn i användningen av offentliga medel. De nationella parlamenten avgav sju motiverade yttranden om förslaget, motsvarande 11 röster[43]. Dessutom lämnade tre kamrar in yttranden inom ramen för den politiska dialogen där man inte ansåg att förslaget var oförenligt med subsidiaritetsprincipen[44].

Vissa nationella parlament ansåg att förslagets mål skulle kunna uppnås bättre med icke-bindande lagstiftning eller ett direktiv. Andra ställde sig kritiska till att medlemsstaterna skulle förlora rätten och möjligheten att reglerna sin hamnsektor genom nationella rättsakter, och menade att den föreslagna förordningen skulle kunna få kontraproduktiva konsekvenser för ekonomierna och infrastrukturen i de berörda områdena.

I sina svar uppgav kommissionen att förslaget till förordning enbart gäller för de hamnar som ingår i det transeuropeiska transportnätet (TEN-T), som Europaparlamentet och rådet betraktade som viktiga för den inre marknaden och den territoriella sammanhållningen i EU i samband med förordning (EU) nr 1315/2013 om utbyggnad av TEN-T. I förordningen tillhandahålls en ram för de befintliga fördragsprinciper som redan gäller för hamnsektorn genom att två nya grundläggande regeluppsättningar införs: icke-diskriminerande och öppna villkor för marknadstillträde för hamntjänsteleverantörer och iakttagande av bestämmelserna om finansiell insyn vid användning av offentliga medel i hamnar. Kommissionen betonade att dess avsikt var att bestämmelserna i förordningen skulle förbli neutrala i förhållande till medlemsstaternas interna organisation av sina hamnsystem. Vad gäller valet av rättsligt instrument underströk kommissionen att den föredrog en förordning framför ett direktiv eftersom ett av huvudsyftena med förslaget var att säkerställa lika konkurrensvillkor, vilket förutsätter ett enhetligt genomförande av de få men nödvändiga reglerna.

Dessutom framhöll kommissionen att förordningen skulle ge medlemsstaterna den nödvändiga flexibiliteten för att kunna beakta särskilda omständigheter och att medlemsstaterna skulle få behålla valet mellan olika former av marknadstillträde. De skulle t.ex. inte vara tvungna att konkurrensutsätta tjänster som de anser bör förbli reglerade av vederbörligen motiverade skäl som avser allmänintresset. Kommissionen betonade också att det för att locka till sig investerare krävs en icke snedvriden konkurrens mellan TEN-T-hamnarna, särskilt de som befinner sig i olika medlemsstater, vilket kommissionen menade att medlemsstaterna inte skulle kunna uppnå på egen hand.

4.           Slutsatser

Under 2013 fortsatte de interinstitutionella diskussionerna om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och att de nationella parlamenten för andra gången utlöste förfarandet med gult kort var en anmärkningsvärd händelse.

De 88 motiverade yttranden som de nationella parlamenten avgav under 2013 avsåg 36 olika kommissionsdokument. Detta tycks bekräfta en tendens som redan hade noterats under de föregående åren: De nationella parlamenten har olika politiska intressen och olika prioriteringar när de väljer ut de kommissionsförslag som ska granskas inom subsidiaritetskontrollmekanismen. De tycks också tillämpa olika kriterier när de bedömer om ett förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Alla institutioner som deltar i lagstiftningsprocessen var aktiva med att kontrollera subsidiaritetsprincipen. Kommissionen fortsatte att göra ingående bedömningar av förenligheten med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i olika skeden. Innan kommissionen antar lagstiftningsförslag tillhandahåller den bedömningar (t.ex. färdplaner och konsekvensbedömningar), och efter antagandet granskar den och svarar den på motiverade yttranden från de nationella parlamenten som innehåller farhågor beträffande subsidiariteten.

Frågor som rör kontroll och övervakning av subsidiariteten stod också högt upp på Europaparlamentets och Regionkommitténs dagordning. Europaparlamentet fortsatte att underbygga sina initiativbetänkanden som avser lagstiftningsinitiativ med en evidensbaserad analys av det potentiella EU-mervärdet. Regionkommittén intensifierade också sitt arbete med subsidiaritetsfrågor, särskilt genom att för första gången anta och genomföra ett arbetsprogram för subsidiaritetsfrågor.

Bilaga

Förteckning över kommissionsdokument för vilka det 2013 inkom motiverade yttranden[45] om förenligheten med subsidiaritetsprincipen från nationella parlament till kommissionen

|| Kommissions­dokument || Titel || Antal motiverade yttranden (protokoll 2) || Antal röster (protokoll 2)[46] || Nationell kammare som avgett motiverade yttranden

1 || COM(2013) 534 || Förslag till förordning om inrättande av Europeiska åklagar­myndigheten || 13[47] || 18 (tröskeln för gult kort uppnådd[48]) || CY Vouli ton Antiprosopon (2 röster) CZ Senát (1 röst) FR Sénat (1 röst) HU Országgyűlés (2 röster) IE Houses of the Oireachtas (båda kamrarna – 2 röster) MT Kamra tad-Deputati (2 röster) RO Camera Deputaților (1 röst) SI Državni zbor (1 röst) SE Riksdagen (2 röster) NL Eerste Kamer (1 röst) NL Tweede Kamer (1 röst) UK House of Commons (1 röst) UK House of Lords (1 röst)

2 || COM(2013) 133 || Förslag till direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden || 9[49] || 13 || BE Vlaams Parlement (1 röst) FI Riksdagen (2 röster) DE Bundesrat (1 röst) IE Houses of the Oireachtas (båda kamrarna – 2 röster) LT Seimas (2 röster) PL Senat (1 röst) SE Riksdagen (2 röster) NL Eerste Kamer (1 röst) NL Tweede Kamer (1 röst)

3 || COM(2012) 788 || Förslag till direktiv om tillnärmning av medlems­staternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och liknande produkter || 7 || 11 || CZ Poslanecká sněmovna (1 röst) DK Folketinget (2 röster) EL Vouli ton Ellinon (2 röster) IT Senato della Republica (1 röst) PT Assembleia da República (2 röster) RO Camera Deputaților (1 röst) SE Riksdagen (2 röster)

4 || COM(2013) 296 || Förslag till förordning om inrättande av en ram för tillträde till marknaden för hamntjänster och för finansiell insyn i hamnar || 7[50] || 11 || FR Assemblée nationale (1 röst) IT Senato della Republica (1 röst) LV Saeima (2 röster) MT Kamra tad-Deputati (2 röster) PL Sejm (1 röst) ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster) SE Riksdagen (2 röster)

5 || COM(2013) 28[51] || Förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 1370/2007 avseende öppnandet av marknaden för inrikes persontrafik på järnväg || 6 || 9 || AT Bundesrat (1 röst) LT Seimas (2 röster) LU Chambre des Députés (2 röster)[52] SE Riksdagen (2 röster)[53] NL Eerste Kamer (1 röst)[54] NL Tweede Kamer (1 röst)[55]

6 || COM(2013) 29[56] || Förslag till direktiv om ändring av direktiv 2012/34/EU om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde vad avser öppnandet av marknaden för inhemsk persontrafik på järnväg och om styrningen av järnvägs­infrastrukturen || 6 || 9 || FR Sénat (1 röst) LT Seimas (2 röster) LU Chambre des Députés (2 röster)[57] SE Riksdagen (2 röster)[58] NL Eerste Kamer (1 röst)[59] NL Tweede Kamer (1 röst)[60]

7 || COM(2012) 614[61] || Förslag till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelse­ledamöter i börsnoterade företag och därmed samman­hängande åtgärder || 5[62] || 5 || CZ Poslanecká sněmovna (1 röst)[63] PL Sejm (1 röst) PL Senat (1 röst) UK House of Commons (1 röst) UK House of Lords (1 röst)[64]

8 || COM(2013) 627 || Förslag till förordning om åtgärder avseende den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EG) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 || 4[65] || 7 || AT Bundesrat (1 röst) IE Houses of the Oireachtas (båda kamrarna – 2 röster) MT Kamra tad-Deputati (2 röster) SE Riksdagen (2 röster)

9 || COM(2013) 27[66] || Förslag till förordning om Europeiska unionens järnvägsbyrå och om upphävande av förordning (EG) nr 881/2004 || 3 || 5 || LT Seimas (2 röster) RO Senatul (1 röst) SE Riksdagen (2 röster)[67]

10 || COM(2013) 31[68] || Förslag till direktiv om järnvägssäkerhet (Omarbetning) || 3 || 5 || LT Seimas (2 röster) RO Senatul (1 röst) SE Riksdagen (2 röster)[69]

11 || COM(2013) 173 || Förslag till förordning om Europeiska unionens organ för samarbete och fortbildning inom brotts­bekämpning (Europol) och om upphävande av beslut 2009/371/RIF och 2005/681/RIF || 3[70] || 4 || BE Chambre des Représentants (1 röst) DE Bundesrat (1 röst) ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster)

12 || COM(2012) 615[71] || Meddelande Jämställdhet i näringslivet: ett bidrag till en smart och hållbar tillväxt för alla || 2 || 2 || CZ Poslanecká sněmovna (1 röst)[72] UK House of Lords (1 röst)[73]

13 || COM(2013) 30[74] || Förslag till direktiv om drifts­kompatibiliteten hos järnvägs­systemet inom Europeiska unionen (Omarbetning) || 2 || 4 || LT Seimas (2 röster) SE Riksdagen (2 röster)[75]

14 || COM(2013) 147 || Förslag till förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation || 2 || 2 || NL Tweede Kamer (1 röst) UK House of Commons (1 röst)

15 || COM(2013) 262 || Förslag till förordning om produktion och tillhanda­hållande på marknaden av växtföröknings-material (lagstiftning om växtföröknings-material) || 2 || 2 || AT Bundesrat (1 röst) NL Tweede Kamer (1 röst)

16 || COM(2013) 472 || Förslag till förordning om de avgifter som ska betalas till Europeiska läkemedels­myndigheten för säkerhets­övervakning av human­läkemedel || 2[76] || 4 || EL Vouli ton Ellinon (2 röster) ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster)

17 || COM(2013) 618[77] || Förslag till direktiv om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF om minimi­bestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel vad gäller definitionen av narkotika || 2 || 2 || UK House of Commons (1 röst)[78] UK House of Lords (1 röst)[79]

18 || COM(2013) 619[80] || Förslag till förordning om nya psykoaktiva ämnen || 2 || 2 || UK House of Commons (1 röst)[81] UK House of Lords (1 röst)[82]

19 || COM(2013) 721 || Förslag till direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en standardiserad mervärdes-skatte-deklaration || 2 || 2 || FR Sénat (1 röst) DE Bundesrat (1 röst)

20 || COM(2012) 724 || Förslag till förordning om ändring av vissa lagstiftnings­akter inom jordbruks- och fiskestatistik || 1[83] || 2 || ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster)

21 || COM(2013) 48[84] || Förslag till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informations­säkerhet i hela unionen || 1 || 2 || SE Riksdagen (2 röster)

22 || COM(2013) 71 || Förslag till direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner || 1 || 2 || SE Riksdagen (2 röster)

23 || COM(2013) 151 || Förslag till direktiv om villkoren för tredjelands­medborgares inresa och vistelse för forskning, studier, elevutbyte, avlönad och oavlönad yrkesutbildning, volontärarbete och au pair-arbete (Omarbetning) || 1 || 2 || EL Vouli ton Ellinon (2 röster)

24 || COM(2013) 168 || Ändrat förslag till direktiv om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på human­läkemedel och deras inordnande i de allmänna sjukförsäkrings­systemen || 1[85] || 2 || ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster)

25 || COM(2013) 207 || Förslag till direktiv om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfalds­politik || 1 || 2 || EE Riigikogu (2 röster)

26 || COM(2013) 228 || Förslag till förordning om främjande av medborgares och företags fria rörlighet genom förenkling av godtagandet av vissa officiella handlingar i Europeiska unionen och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 || 1 || 1 || RO Senatul (1 röst)

27 || COM(2013) 260 || Förslag till förordning om djurhälsa || 1 || 1 || AT Bundesrat (1 röst)

28 || COM(2013) 265 || Förslag till förordning om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foder­lagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och välbefinnande, växters sundhet, växtförökningsmaterial och växtskydds­medel || 1 || 2 || LU Chambre des Députés (2 röster)

29 || COM(2013) 267 || Förslag till förordning om skyddsåtgärder mot växtskadegörare || 1 || 1 || AT Bundesrat (1 röst)

30 || COM(2013) 409 || Förslag till förordning om ändring av förordning (EG) nr 216/2008 inom området flygplatser, flyglednings­tjänst och flygtrafiktjänster || 1 || 2 || MT Kamra tad-Deputati (2 röster)

31 || COM(2013) 410 || Förslag till förordning om genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet (omarbetning) || 1 || 2 || MT Kamra tad-Deputati (2 röster)

32 || COM(2013) 520 || Förslag till förordning om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappers­företag inom ramen för en gemensam rekonstruktions­mekanism och gemensam bank­rekonstruktions­fond || 1 || 2 || SE Riksdagen (2 röster)

33 || COM(2013) 535 || Förslag till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) || 1 || 1 || CZ Senát (1 röst)

34 || COM(2013) 550 || Förslag till förordning om förmedlings­avgifter för kortbaserade betalnings­transaktioner || 1 || 1 || FR Sénat (1 röst)

35 || COM(2013) 620 || Förslag till förordning om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter || 1 || 1 || AT Bundesrat (1 röst)

36 || COM(2013) 641 || Förslag till förordning om index som används som referensvärden för finansiella instrument och finansiella avtal || 1 || 1 || UK House of Commons (1 röst)

Antal motiverade yttranden om dokument räknade var för sig || 99

Antal motiverade yttranden som avser fler än ett dokument[86] || 11[87]

TOTALT antal mottagna motiverade yttranden || 88

[1]     COM(2014) XXX final.

[2]     http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/planned_ia/planned_ia_sv.htm.

[3]     http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/commission_guidelines/commission_guidelines_en.htm.

[4]     http://ec.europa.eu/smart-regulation/impact/iab/iab_en.htm.

[5]     COM(2013) 824 final.

[6]     COM(2013) 721 final.

[7]     COM(2013) 641 final.

[8]     Meddelandet Stärkta grunder för smart lagstiftning – utvärdera bättre, COM(2013) 686 final, 2.10.2013.

[9]     Se fotnot 44.

[10]    COM(2013) 534 final.

[11]    Kommissionen tog emot 88 motiverade yttranden, varav vissa avsåg fler än ett dokument.

[12]    COM(2013) 133 final.

[13]    COM(2012) 788 final.

[14]    COM(2013) 296 final.

[15]    CdR 2336/2012, antaget av ReK:s presidium den 30 januari 2013.

[16]    1. Översyn av EU:s avfallspolitik och avfallslagstiftning.      2. Hamnpaketet (som ersatte det ursprungligen utvalda Blue Belt-initiativet).                  3. Rörlighet i städer.      4. E-fakturering vid offentlig upphandling.                5. Miljö-, klimat- och energibedömningsram för säker och trygg okonventionell utvinning av kolväten.

[17]    a) Initiativen bör vara av tydligt politiskt intresse för lokala och regionala myndigheter.

      b) Initiativen bör falla under de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområden.

      c) Initiativen bör ha en potentiell subsidiaritetsdimension.

[18]    Med denna metod kan man göra en snabb förhandsanalys av EU-lagstiftningens potentiella inverkan på regionernas utveckling. Den kombinerar ett standardiserat indikatorbaserat verktyg med ett sätt att systematiskt samla in sakkunskap genom workshoppar. Det täcker de potentiella konsekvenserna på allmän nivå med gemensamma indikatorer för de europeiska Nuts 2-regionerna.

[19]    CdR 2214/2012.

[20]    CdR 3766/2013.

[21]    CdR 5295/2013.

[22]    CdR 2062/2013.

[23]    https://portal.cor.europa.eu/subsidiarity/news/Pages/Subsidiarity-Annual-Report-2013.aspx.

[24]    Rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 19.8.1991, s. 1).

[25]    Mål T-420/05 R, Vischim mot kommissionen, REG 2009, s. II‑3841, punkt 223.

[26]    Kommissionens förordning (EU) nr 737/2010 av den 10 augusti 2010 om genomförandebestämmelser för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1007/2009 om handel med sälprodukter (EUT L 216, 17.8.2010, s. 1).

[27]    Mål C-491/01, British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco, REG 2002, s. I-11453, punkt 179.

[28]    COM(2013) 534 final.

[29]    CY Vouli ton Antiprosopon (2 röster), CZ Senát (1 röst), FR Sénat (1 röst), HU Országgyűlés (2 röster), IE Houses of the Oireachtas (båda kamrarna – 2 röster), MT Kamra tad-Deputati (2 röster), RO Camera Deputaților (1 röst), SI Državni zbor (1 röst), SE Riksdagen (2 röster), NL Eerste Kamer (1 röst), NL Tweede Kamer (1 röst), UK House of Commons (1 röst) och UK House of Lords (1 röst).

[30]    Varje nationellt parlament har två röster. Om ett nationellt parlament har två kamrar tilldelas vardera kammaren en röst. Varje kammare har rätt av avge motiverade yttranden på egen hand.

[31]    PL Senat, DE Bundesrat, PT Assembleia da República, RO Senatul, IT Senato della Repubblica, FR Assemblée nationale, FI Riksdagen. Fler yttranden har inkommit under 2014.

[32]  Kommissionen har svarat på dessa synpunkter som inte avser subsidiaritetsprincipen genom enskilda skrivelser till de nationella parlamenten.

[33]    COM(2013) 851 final.

[34]    COM(2013) 133 final.

[35] BE Sénat, FI Riksdagen, DE Bundesrat, IE Houses of the Oireachtas (båda kamrarna), LT Seimas, PL Senat, SE Riksdagen, NL Eerste Kamer och NL Tweede Kamer.

[36]    IT Senato della Repubblica, DK Folketinget, EE Riigikogu, RO Senatul och PT Assembleia da República.

[37]    COM(2012) 788.

[38]    CZ Poslanecká sněmovna (1 röst), DK Folketinget (2 röster), EL Vouli ton Ellinon (2 röster), IT Senato della Repubblica (1 röst), PT Assembleia da República (2 röster), RO Camera Deputaților (1 röst) och SE Riksdagen (2 röster).

[39]    AT Bundesrat, CZ Sénat, DE Bundesrat, FR Assemblée nationale, PL Senat, RO Senat, SK Národná Rada och HU Országgyűlés.

[40]    BG Narodno Sabranie och IT Camera dei Deputati.

[41]    Se mål C-491/01, BAT, REG 2002, s. I-11453.

[42]    COM(2013) 296.

[43] FR Assemblée nationale (1 röst), IT Senato della Repubblica (1 röst), LV Saeima (2 röster), MT Kamra tad-Deputati (2 röster), PL Sejm (1 röst), ES Congreso de los Diputados och Senado (båda kamrarna – 2 röster) och SE Riksdagen (2 röster).

[44] PT Assembleia da República, PL Senat och DE Bundesrat.

[45]    För att ett yttrande ska kunna betraktas som ett motiverat yttrande enligt protokoll nr 2 måste det framgå varför det nationella parlamentet anser att ett lagstiftningsförslag inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, och det måste skickas till kommissionen inom åtta veckor från översändandet av förslaget till de nationella parlamenten.

[46]    Enligt protokoll nr 2 har varje nationellt parlament två röster. I ett tvåkammarsystem har vardera kammaren en röst. Om minst en tredjedel av det totala antal röster som tilldelats de nationella parlamenten står bakom motiverade yttranden om att ett utkast till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen, har tröskeln för gult kort uppnåtts, vilket innebär att utkastet måste omprövas. I och med Kroatiens anslutning den 1 juli 2013 motsvarar 19 av 56 röster en tredjedel av det totala antalet röster som tilldelats de nationella parlamenten.

[47]    Varav ett avgavs gemensamt av de två kamrarna i IE Houses of the Oireachtas och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[48]    För ett utkast till lagstiftningsakt som läggs fram på grundval av artikel 76 i EUF-fördraget (om frihet, säkerhet och rättvisa) är enligt protokoll nr 2 tröskeln för gult kort uppnådd om minst en fjärdedel av det totala antal röster som tilldelats de nationella parlamenten står bakom de motiverade yttrandena. I och med Kroatiens anslutning den 1 juli 2013 motsvarar 14 av 56 röster en fjärdedel av det totala antalet röster som tilldelats de nationella parlamenten.

[49]    Varav ett avgavs gemensamt av de två kamrarna i IE Houses of the Oireachtas och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[50]    Varav ett avgavs gemensamt av de två spanska kamrarna och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[51]    Fyra av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även diverse andra kommissionsdokument.

[52]    Detta motiverade yttrande från LU Chambre des Députés avsåg både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[53]    Detta motiverade yttrande från SE Riksdagen avsåg både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet.

[54]    Detta motiverade yttrande från NL Eerste Kamer avsåg både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[55]    Detta motiverade yttrande från NL Tweede Kamer avsåg både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[56]    Fyra av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även diverse andra kommissionsdokument.

[57]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från LU Chambre des Députés både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[58]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från SE Riksdagen både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet.

[59]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från NL Eerste Kamer både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[60]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från NL Tweede Kamer både COM(2013) 28 och COM(2013) 29.

[61]    Två av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2012) 615.

[62]    Kommissionen tog emot tre motiverade yttranden beträffande detta dokument, ett från DK Folketinget, ett från SE Riksdagen och ett gemensamt från NL Eerste Kamer och NL Tweede Kamer (båda kamrarna), före den 1 januari 2013.

[63]    Detta motiverade yttrande från CZ Poslanecká sněmovna avsåg både COM(2012) 614 och COM(2012) 615.

[64]    Detta motiverade yttrande från UK House of Lords avsåg både COM(2012) 614 och COM(2012) 615.

[65]    Varav ett avgavs gemensamt av de två kamrarna i IE Houses of the Oireachtas och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[66]    Ett av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31.

[67]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från SE Riksdagen både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet.

[68]    Ett av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29 och COM(2013) 30.

[69]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från SE Riksdagen både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet.

[70]    Varav ett avgavs gemensamt av de två spanska kamrarna och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[71]    De motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2012) 614.

[72]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från CZ Poslanecká sněmovna både COM(2012) 614 och COM(2012) 615.

[73]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från UK House of Lords både COM(2012) 614 och COM(2012) 615.

[74]    Det motiverade yttrandet beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29 och COM(2013) 31.

[75]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från SE Riksdagen både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet.

[76]    Varav ett avgavs gemensamt av de två spanska kamrarna och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[77]    De motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2013) 619.

[78]    Detta motiverade yttrande från UK House of Commons avsåg både COM(2012) 618 och COM(2012) 619.

[79]    Detta motiverade yttrande från UK House of Lords avsåg både COM(2012) 618 och COM(2012) 619.

[80]    De motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även COM(2013) 618.

[81]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från UK House of Commons både COM(2012) 618 och COM(2012) 619.

[82]    Såsom anges ovan avsåg detta motiverade yttrande från UK House of Lords både COM(2012) 618 och COM(2012) 619.

[83]    Detta motiverade yttrande avgavs gemensamt av de två spanska kamrarna och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[84]    Ett av de motiverade yttrandena beträffande detta kommissionsdokument avsåg även JOIN(2013) 1.

[85]    Detta motiverade yttrande avgavs gemensamt av de två spanska kamrarna och har räknats som ett motiverat yttrande från två kamrar.

[86]    Eftersom vissa motiverade yttranden avser fler än ett dokument anges i tabellen det antal motiverade yttranden som avgetts för varje enskilt dokument. För att även visa det antal motiverade yttranden som inkommit till kommissionen har det ytterligare antal motiverade yttranden som avser fler än ett dokument räknats ifrån.

[87]    Såsom anges ovan avser detta antal ett motiverat yttrande från LU Chambre des Députés om både COM(2013) 28 och COM(2013) 29, ett motiverat yttrande från SE Riksdagen om både COM(2013) 27, COM(2013) 28, COM(2013) 29, COM(2013) 30 och COM(2013) 31, dvs. det fjärde järnvägspaketet, ett motiverat yttrande från NL Eerste Kamer om både COM(2013) 28 och COM(2013) 29, ett motiverat yttrande från NL Tweede Kamer om både COM(2013) 28 och COM(2013) 29, ett motiverat yttrande från CZ Poslanecká sněmovna om både COM(2012) 614 och COM(2012) 615, ett motiverat yttrande från UK House of Lords om både COM(2012) 614 och COM(2012) 615, ett motiverat yttrande från UK House of Commons om både COM(2012) 618 och COM(2012) 619 samt ett motiverat yttrande från UK House of Lords om både COM(2012) 618 och COM(2012) 619.