Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52014DC0501

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013

/* COM/2014/0501 final */

52014DC0501

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2014 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2013 /* COM/2014/0501 final */


Globalt ansvar

            Global solidaritet

                        Globala värderingar

Att hjälpa de länder och folk som har störst behov

Europeiska unionens (EU:s) utvecklingspolitik har aldrig varit viktigare eller effektivare. Genom den sprids EU:s värderingar framgångsrikt i vår snabbt föränderliga värld, vilket bidrar till inflytande och respekt för EU. Och den har framför allt utgjort ett viktigt bidrag till vårt dominerande mål – att utrota den extrema fattigdomen en gång för alla.

Under 2013 fortsatte EU sitt politiska och ekonomiska utvecklingsstöd i hela världen. Ett avsevärt belopp, 14,86 miljarder euro, avsattes för det externa biståndet. I linje med agendan för förändring[1] – kommissionens förslag till en effektiv utvecklingspolitik för att hjälpa de länder och folk som har störst behov – är låginkomstländer och de minst utvecklade länderna de huvudsakliga stödmottagarna.

EU och dess 28 medlemsstater är därför tillsammans världens största stödgivare. Vi inser att vi skulle kunna göra mer – särskilt om vi ska uppfylla vårt kollektiva mål att avsätta 0,7 procent av EU:s bruttonationalinkomst (BNI) till utveckling senast 2015. Och vi inser också att utvecklingssamarbete handlar om mer än pengar. Vår stolta meritlista över hjälp till utvecklingsländerna, som stöds av över 80 procent av Europas medborgare,[2] är unikt genom sitt starka fokus på fattigdom. Men den innefattar även ett åtagande att låta partnerländerna ta sin del av ansvaret så att stödet blir så verkningsfullt som möjligt.

Att fastställa den ekonomiska grunden för utveckling

I december 2013 godkände Europaparlamentet det finansiella instrumentet för EU:s externa åtgärder[3] för perioden 2014–2020. Ett centralt inslag i paketet när det gäller utveckling är målet att avskaffa den globala fattigdomen och samtidigt se till att våra partnerländer själva får styra sin egen utveckling.

I den fleråriga budgetramen omvandlas EU:s politiska prioriteringar för 2014–2020 till ekonomiska villkor som styr hur de överenskomna beloppen ska användas inom externa åtgärder, bland annat utveckling. EU kommer att inrikta samarbetet med sina externa partner på fyra specifika politiska prioriteringar: utvidgning, grannskap, samarbete med strategiska partner och utvecklingssamarbete.

Det totala belopp som överenskommits för finansieringsinstrumentet för yttre åtgärder uppgår till strax över 51,4 miljarder euro för perioden 2014–2020. Ytterligare 30,5 miljarder kommer att göras tillgängliga för samarbete med länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) samt utomeuropeiska länder och territorier (ULT) genom elfte Europeiska utvecklingsfonden, som ligger utanför EU:s budget.

Europaparlamentet kommer att delta i arbetet för att fastställa prioriteringar för EU:s externa samarbete före programplaneringen av de finansiella instrumenten för yttre verksamhet. Ökad samordning mellan EU och medlemsstaterna för att maximera effekt och synlighet – bland annat genom gemensam programplanering av stödet – blir också ett huvudinslag.

EU använder också i allt större utsträckning innovativa finansieringskällor för utveckling, bland annat en kombination av mekanismer och medel från den privata sektorn.

Genomförandet av agendan för förändring

Behovet av att på bästa sätt utnyttja vårt stöd till externt bistånd har lett till att Europeiska kommissionen gått i spetsen för en förändring av utvecklingspolitiken. Under 2013 inriktade vi oss på att uppnå vår huvudsakliga målsättning – att avskaffa den extrema fattigdomen i hela världen inom en generation.

Investering i vår framtid

Världen och i synnerhet utvecklingsländerna förändras snabbt. Världens BNP har ökat med en tredjedel sedan 2000, men det är utvecklingsländerna som har varit ledande och stått för 70 procent av tillväxten i världen under de senaste tio åren. BNP i länderna söder om Sahara har stigit med 84 procent sedan år 2000. Afrika är nu den kontinent som har den snabbaste tillväxttakten och den yngsta befolkningen.

Det har lett till en betydande förskjutning av global påverkan och marknader från den utvecklade världen till tillväxtländer och de minst utvecklade länderna. För 50 år sedan stod nya länder och utvecklingsekonomier för endast 25 procent av världens BNP. I dag är siffran 50 procent och den kommer sannolikt att överstiga 66 procent under nästa tioårsperiod. Det här är goda nyheter som visar att utvecklingssamarbete handlar om mer än solidaritet – det handlar även om att investera i en bättre framtid som gynnar alla.

Under 2013 arbetade EU för att genomföra de politiska rekommendationerna i agendan för förändring och ta itu med de utvecklingsutmaningar vi står inför, med betoning på världens fattigaste länder och medborgare och inom områden där EU verkligen kan tillföra mervärde.

God samhällsstyrning, inbegripet respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten samt stöd till hållbar tillväxt för alla med hjälp av exempelvis hållbart jordbruk och hållbar energi är två politiska prioriteringar på området som ömsesidigt förstärker de pelare som agendan för förändringar bygger på.

En noggrann uppföljning av ländernas programplanering genomfördes under 2013 för att säkerställa att EU:s åtgärder riktas till högst tre huvudsektorer som återspeglar dessa politiska prioriteringar. Enligt agendan för förändring ska dessutom minst 20 procent av EU:s externa bistånd gå till social integration och människors utveckling och till att nära följa finansieringen för att bekämpa klimatförändringar. Planerna på gemensam programplanering med EU:s medlemsstater och andra givare gjorde framsteg i över 40 länder i hela världen och innefattar ett antal sårbara stater.

Hållbar tillväxt för alla

Undernäring orsakar minst en tredjedel av all barnadödlighet i utvecklingsländerna och är den vanligaste dödsorsaken för 20 procent av mödrarna. Under 2013 ökade EU sina ansträngningar för att bekämpa hungersnöden i världen, den osäkra livsmedelsförsörjningen och undernäringen med ett förslag till ny politik som redovisas i kommissionens meddelande Bättre nutrition för mödrar och barn i det externa biståndet: ett politiskt ramverk för EU, Meddelandet lades fram vid ett möte i Bryssel i mars med SUN-rörelsen (Scaling up Nutrition), en global plattform som försöker lösa problemet med undernäring. Kommissionen vill förbättra mödrars och barns nutrition för att minska dödlighet och sjukdomar, samt undanröja de hinder mot tillväxt och utveckling som orsakas av undernäring. I centrum för vår politik finns ett löfte om 3,5 miljarder euro för att bidra till att minska antalet barn som stannat i växten med 7 miljoner senast 2025.

Kambodja ökar risexporten

EU stödde utvecklingen av små och medelstora företag i Kambodja genom ett bidrag på 8,6 miljoner euro till en förvaltningsfond för flera givare som förvaltas av Internationella finansieringsbolaget. Med EU som största bidragsgivare förbättrar programmet de små och medelstora företagens konkurrenskraft inom rissektorn. Det innefattar förbättring av kapaciteten för malning av ris i landet liksom stöd till marknadsföring av kambodjanskt ris, som vann priset för ”världens bästa ris” både 2012 och 2013. Det ledde till att exportens värde och volym mer än fördubblades under 2013.

Cirka 1,4 miljarder människor runt om i världen saknar tillgång till elektricitet och närmare tre miljarder är beroende av fast bränsle, såsom traditionell biomassa och kol, för matlagning och uppvärmning. Som ett åtagande inom FN:s initiativ Hållbar energi för alla (SE4ALL) har EU satt upp som mål att ge 500 miljoner människor tillgång till hållbar energi senast 2030 samt avsatt medel för att samordna, sprida och spåra denna globala satsning under en treårsperiod.

Under 2013 stödde EU projekt för energiproduktion i utvecklingsländerna genom sina möjligheter att kombinera utvecklingsbidrag med andra kapitalinstrument. I Afrika söder om Sahara avsattes 400 miljoner euro inom EU:s förvaltningsfond för infrastruktur i Afrika, vilket ledde till betydande investeringar på minst 4 miljarder euro. Initiativ som EU:s mekanism för tekniskt stöd värt 80 miljoner euro kan bistå partnerländer med att förfina och utveckla sin politik så att de kan dra till sig de privata investeringar som krävs för att utveckla en hållbar energisektor. 

Mellan 2007 och 2012 ökade sysselsättningsgraden för befolkningen i arbetsför ålder i hela världen från 60,3 procent till 61,3 procent. För att främja tillväxt för alla som gör att de fattigaste kan delta i inkomstskapande verksamhet har EU:s bistånd kommit 8,8 miljoner människor till godo och hjälpt 7,7 miljoner med teknisk utbildning och yrkesutbildning mellan 2004 och 2012.

Migration hade en framträdande plats i nyheterna under 2013. Kommissionens meddelande Maximera migrationens bidrag till utvecklingen[4] utgjorde grunden för EU:s och medlemsstaternas gemensamma ståndpunkt som lades fram vid högnivådialogen om internationell migration och utveckling, arrangerad av FN:s generalförsamling den 3–4 oktober. I EU:s ståndpunkt betonas att migration bör ses som en drivkraft för ekonomisk, social och miljömässig utveckling för alla och att utvecklingsstrategier erkänner migration och rörlighet som faktorer som möjliggör utveckling.

God samhällsstyrning

Under 2013 gjorde EU ytterligare framsteg med att genomföra EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati[5]. Man fortsatte att aktivt stödja organisationer i det civila samhället och särskilda dialoger om mänskliga rättigheter genomfördes i över 20 länder. EU genomförde valobservatörsuppdrag för att stödja demokrati och demokratisering, i exempelvis Kenya, Pakistan, Honduras och Mali.

Inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) inledde EU två nya uppdrag: EU:s utbildningsuppdrag i Mali och EU:s gränsövervakningsuppdrag i Libyen. Totalt placerade EU ut över 7 000 personer som civil och militär personal under 2013 i tolv civila uppdrag och fyra militära operationer.

I december 2013 antog Europeiska kommissionen och den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik ett gemensamt meddelande EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser[6] i syfte att ytterligare öka satsningen på att göra de globala åtgärderna mer enhetliga, övergripande och verkningsfulla.

Fred och stabilitet

Hållbar utveckling och utrotning av fattigdomen kräver fred och säkerhet, och det omvända gäller också. EU fortsatte att stå i främsta ledet för att främja fred och stabilitet och erkände att en ändamålsenlig användning av utvecklingsbiståndet kan vara en grundläggande beståndsdel för att åstadkomma en bestående förändring.

Exempelvis stod Mali högt på EU:s dagordning under 2013. I februari återupptogs utvecklingsbiståndet till de afrikanska länderna efter det att Malis myndigheter snabbt hade antagit en färdplan för att återupprätta demokrati och stabilitet. Cirka 250 miljoner euro mobiliserades för att uppfylla det maliska folkets omedelbara behov – med fokus på livsmedelstrygghet, vatten och renhållning samt nya förslag för att bidra till att få fart på ekonomin.

I maj 2013 arrangerade EU, Frankrike och Mali en stor internationell givarkonferens, ”Tillsammans för ett nytt Mali”, i Bryssel. Vid konferensen utlovades total 3,25 miljarder euro till stöd för Malis utvecklingsprioriteringar – en avgörande mobilisering av stöd och solidaritet från högsta nivå inom det internationella samfundet.

Vid en internationell konferens om Somalia i Bryssel den 16 september utlovade EU ytterligare 650 miljoner euro till stöd för den positiva utvecklingen i landet och för att garantera att landet fortsätter att arbete för fred och stabilitet. De nya medlen kommer att användas för att tillhandahålla grundläggande tjänster såsom hälso- och sjukvård, rent vatten och utbildning.

Konferensen om en ny giv för Somalia utgjorde en milstolpe i förbindelserna mellan EU och Somalia och sammanförde det internationella samfundet och Somalia för att godkänna den somaliska pakten, utlova stöd för att göra det möjligt att genomföra den och framför allt se till att alla parter satsar på den nya politiska processen. I sin egenskap av största givare till Somalia har EU bidragit med cirka 521 miljoner euro mellan 2008 och 2013. Exempel på goda resultat som har uppnåtts är att 40 000 barn har gått i skolan, en halv miljon människor har fått tillgång till rent vatten och 70 000 har fått hjälp att hålla boskap.

EU bekräftade sitt långsiktiga åtagande att stödja Afghanistan under övergången och årtiondet av omvandling. Mandatet för Europeiska unionens polisuppdrag i Afghanistan för att stödja civilt polisarbete och rättsstaten förlängdes till den 31 december 2014. Under 2013 avsatte EU 196,5 miljoner euro till stöd för lokal utveckling och styrning, trovärdiga och öppna val, Afghanistans regionala samarbete med sina grannländer samt utveckling av jordbruket och polisen.

Efter att nya våldsamheter utbröt i slutet av 2012 i Centralafrikanska republiken har EU intensifierat sitt bistånd till sina partner. I mitten av augusti antog Europeiska kommissionen ett stabiliseringsprogram om 10 miljoner euro inom stabiliseringsinstrumentet som svar på krisen efter kuppen. Våldet inom olika grupper har plötsligt orsakat en humanitär kris i landet och kommissionen har avsatt 39 miljoner euro i stöd. EU avsatte också 50 miljoner euro till det Afrikaledda internationella stöduppdraget i Centralafrikanska republiken, och ytterligare stöd planeras.

Ett avtal om statsbyggande för Elfenbenskusten värt 115 miljoner euro var ett av huvudinslagen i EU:s allmänna strategi som syftar till att stabilisera landet, återupprätta statens makt och främja tillväxt för alla under 2013.

Solidaritet och stöd

EU har också varit den mest framstående och synliga givaren när det gäller stöd till Myanmars övergång till demokrati, och EU fortsatte under 2013 att stödja förändringen. Den 5 mars gjorde ordförande Herman Van Rompuy, ordförande José Manuel Barroso och Myanmars president U Thein Sein ett gemensamt uttalande när Myanmars president besökte Bryssel. Uttalandet var en viktig milstolpe i förbindelserna mellan EU och Myanmar eftersom det innehöll en vision om att bygga upp ett varaktigt partnerskap och arbeta i riktning mot planer för demokratisering, nationell försoning och ekonomisk liberalisering.

I EU:s övergripande ram för Myanmar anges EU:s och medlemsstaternas mål och prioriteringar för att bygga upp ett varaktigt partnerskap och främja ett närmare engagemang med landet. Det är en kollektiv satsning som innefattar åtgärder för att stödja fred, demokrati, utveckling och handel.

Under den första arbetsgruppen för EU-Myanmar i november 2013 föreslog kommissionsledamot Andris Piebalgs att de viktigaste sektorerna för utvecklingssamarbete med Myanmar under perioden 2014–2020 skulle vara landsbygdsutveckling, utbildning, samhällsstyrning och stöd till att bygga upp freden.

SWITCH-SMART

I november 2013 lanserade kommissionsledamot Andris Piebalgs programmet SWITCH-SMART (små och medelstora företag för ansvarighet, ansvar och öppenhet på miljöområdet) i Myanmar. Projektet stöder hållbar produktion av kläder ”Tillverkade i Myanmar” och ska arbeta för att öka den internationella konkurrenskraften för branschens små och medelstora företag. Det treåriga projektet finansieras med ett EU-bidrag på 2 miljoner euro och syftar till att minska fattigdomen genom handel och utveckling av den privata sektorn i Myanmar.

Syrien fortsatte att vara indraget i en konflikt som också påverkar stabiliteten i grannländerna, framför allt Libanon och Jordanien. EU har spelat en viktig roll när det gäller att upprätthålla den politiska dialogen med intressenterna för att åstadkomma ett politiskt avgörande i Syrien, och hade en aktiv roll i förberedelserna av fredskonferensen om Syrien (Genève II). Under 2013 beslutade EU att ändra sitt sanktionssystem till förmån för Syriens befolkning och den syriska oppositionen, samtidigt som påtryckningarna på regimen fortsatte. Det innefattade även ytterligare ett ekonomiskt paket på 400 miljoner euro under 2013 för att täcka prioriterade behov hos den drabbade befolkningen i Syrien och i regionen. Under 2013 var EU och dess medlemsstater fortfarande den största givaren av humanitärt stöd (över 2 miljarder) till de 9,3 miljoner människor som påverkas av konflikten, varav närmare hälften är barn. EU:s stöd når närmare 80 procent av den drabbade befolkningen.

EU har aktivt stött genomförandet av resolutionen från FN:s säkerhetsråd om att undanröja kemiska vapen i Syrien och lämnat omfattande materiellt stöd till FN och Organisationen för förbud mot kemiska vapen (OPCW).

De syriska barnens behov

Tack vare stöd från EU har minst 780 000 barn i Syrien, Jordanien och Libanon, varav många bor i flyktingläger eller är internflyktingar, fått skolutbildning anpassad till den syriska läroplanen så att de kan fortsätta sin skolgång. Omkring 10 000 lärare har utbildats i utbildningsmetoder eller psykosocialt stöd för att hjälpa dem att ge de drabbade barnen utbildning och stöd som är mer ändamålsenligt.

EU Children of Peace: med Nobelpriset in i framtiden

Barn hör till de värst drabbade i konflikter. Efter att EU mottagit Nobels fredspris 2012 för sitt arbete med att främja fred på den europeiska kontinenten avsatte EU prispengarna till att hjälpa flickor och pojkar i hela världen som saknar möjlighet att växa upp i fred.

I Colombia bedrivs ett projekt för att förhindra att barn rekryteras till beväpnade grupper. I Sydsudan används medlen för att hjälpa barnen att börja ett nytt liv efter år av konflikter. I Pakistan stöder initiativet utbildning och skydd för barn som tvångsförflyttats på grund av konflikten. I november 2013 bekräftade EU sitt beslut att fortsätta sitt Children of Peace-initiativ genom att avisera ytterligare medel till nya projekt under 2014.

Som världens största humanitära givare reagerade EU och dess medlemsstater beslutsamt på naturkatastrofer, väpnade konflikter och utdragna kriser under hela 2013. Enbart från Europeiska kommissionen uppgick stödet till katastrofbistånd under 2013 till över 1,3 miljarder euro och genomfördes i över 90 länder.

EU ökade också satsningarna på att bygga upp krisbenägna länders motståndskraft i och med färdigställandet av handlingsplanen för motståndskraft i krisbenägna länder 2013–2020 i juni 2013[7].

Den tropiska cyklonen Haiyan var en av de kraftigaste som någonsin noterats och drabbade Filippinerna den 7 och 8 november 2013. På grund av dess exceptionella styrka och storlek bedöms 14–16 miljoner människor ha drabbats direkt och förstörelsen var omfattande.  Antalet dödsoffer översteg 10 000. Cyklonen följde på en jordbävning med magnituden 7,2 som drabbade Filippinerna i oktober och förstörde hem och försörjningsmöjligheter för omkring 350 000 människor.

EU reagerade snabbt och avsatte över 43 miljoner euro till brådskande humanitärt stöd för att på ett tidigt stadium stödja återhämtnings- och återuppbyggnadsinsatser. EU bidrog till en smidig övergång från den omedelbara krishanteringen till arbetet med att bygga upp människors liv igen. Insatsområdena omfattade bland annat återuppbyggnad av vattendistribution och renhållning, reparation av kraftnät, grundläggande hälsa, försörjningsstöd samt skydd och reparation av infrastruktur för att se till öka dess förmåga att stå emot framtida tyfoner eller jordbävningar.

EU fortsatte att vara fullt delaktigt i satsningar för att underlätta politiska och ekonomiska övergångar under 2013. Unionen var framför allt engagerad i den allt djupare polariseringen i Egypten. EU:s stöd till Egypten sågs över efter det att våld utbrutit i samband med att president Muhammad Mursi drevs bort. EU:s externa bistånd är nu inriktat på den socioekonomiska sektorn som gynnar människor med störst behov samt på stöd till det civila samhället.

Den europeiska grannskapspolitiken (EGP) är fortfarande grunden för att skapa ett område med välstånd med EU:s grannländer genom förbättrad politisk associering, ekonomisk integration och närmare samarbete. Under 2013 fortsatte EU sina ansträngningar för att stödja och uppmuntra en övergång till demokrati i regionen och tillhandahöll totalt cirka 1,3 miljarder euro i nya åtaganden. EU är fortfarande den enskilt största handelspartnern för så gott som alla länder i området.

Betydande framsteg gjordes med att genomföra det östliga partnerskapet 2013. Toppmötet inom det östliga partnerskapet i Vilnius i november var en milstolpe i EU:s förbindelser med våra närmaste grannar i öster. Förhandlingarna om associeringsavtal, inbegripet djupgående och omfattande frihandelsområden med republiken Moldavien och Georgien färdigställdes i väsentlig utsträckning och avtalen paraferades.

Förbindelserna med Ukraina inriktades under 2013 på att hjälpa landet att uppfylla villkoren för att kunna underteckna ett associeringsavtal, inklusive ett djupgående och omfattande frihandelsområde. I slutet av november meddelade den ukrainska regeringen att den ville skjuta upp undertecknandet av AA/DCFTA. Man gjorde emellertid avsevärda framsteg under året. Utbetalningar från program för budgetstöd, som hade lagts på is på grund av oro rörande förvaltningen av offentliga medel, återupptogs slutligen som ett resultat av de positiva steg som de ukrainska myndigheterna hade vidtagit. EU satsar på att stödja Ukrainas ekonomiska och finansiella stabilisering, särskilt genom att stödja det civila samhället och utvecklingen inom den privata sektorn.

Med det nya europeiska grannskapsinstrumentet kommer ett incitamentsbaserat instrument, som är en av de viktigaste aspekterna i den nya grannskapspolitiken, att göra det möjligt för EU att öka sitt stöd till partnerländer som verkligen inför en djupgående och hållbar demokrati, där mänskliga rättigheter och överenskomna reformmål respekteras.

Millenniemålen och tiden därefter - ett anständigt liv för alla, överallt

2013 visade sig bli ett avgörande år för att utforma de globala diskussionerna om ett ramverk efter 2015. Europeiska unionen och dess medlemsstater fortsatte att spela en avgörande roll i diskussionerna om utvecklingsramen, som kommer att bidra till att millenniemålen kan genomföras efter 2015. I februari 2013 offentliggjorde kommissionen sitt banbrytande meddelande Ett anständigt liv för alla[8], där förslag till en EU-vision för ett ramverk efter 2015 skissas upp, nämligen att avskaffa extrem fattigdom senast 2030 och samtidigt trygga en hållbar utveckling i världen och upprätta en färdplan för att uppnå detta.

Visionen utgjorde grunden för EU:s ståndpunkt om läget efter 2015 och användes som underlag vid diskussionerna i Europaparlamentet. Inom FN återspeglades den också i rapporten från FN:s högnivåpanel där kommissionsledamot Andris Piebalgs var ledamot, och i slutsatsen från det särskilda evenemanget om milleniemålen vid FN:s generalförsamling i New York i september. Detta dokument, som undertecknats av alla stats- och regeringschefer, illustrerar den globala överenskommelsen om behovet av en enda och enad väg i riktning mot att utrota fattigdomen och skapa en hållbar utveckling.

Den 23 september offentliggjorde kommissionen nya resultat över EU:s bidrag till den globala kampen mot fattigdom[9] mellan 2004 och 2012. Det är imponerande läsning. Faktum är att EU:s finansiering har bidragit till att minska den globala fattigdomen och stödja millenniemålen och på så sätt förbättrat livet för miljoner människor under processen. EU:s externa bistånd har exempelvis sedan 2004 gett över 70 miljoner människor (mer än hela Frankrikes befolkning) tillgång till förbättrat dricksvatten, 14 miljoner barn har fått möjlighet att gå i grundskolans lägre stadier och över 46 miljoner människor har fått hjälp med att trygga livsmedelsförsörjningen.

EU:s initiativ för millenniemålen

Globalt hade enorma framsteg gjorts inom milleniemålen 2010. Tio år efter att de tagits fram är emellertid många länder fortfarande långt ifrån att uppnå vissa av målen. EU skapade därför ett nytt initiativ för milleniemålen 2010 och tillgängliggjorde behovsbaserad och resultatbaserad finansiering till ett värde av 1 miljard euro. Av dessa har 700 miljoner euro använts till de millenniemål där länderna avviker mest, exempelvis vad gäller hungersnöd, mödrahälsovård och barnadödlighet, medan återstående 300 miljoner avsattes till länder som lyckats bra med att genomföra stödet. Hittills har EU:s millenniemålsinitiativ finansierat 70 projekt i 46 länder.

Som en del av satsningarna på millenniemålen och den globala kampen mot fattigdom har också stora framsteg skett i kampen mot hiv, tuberkulos och malaria. Det beräknas att i slutet av 2013 hade bidrag till över 140 länder från den globala fonden för bekämpning av dessa tre sjukdomar åstadkommit antiretroviral behandling mot aids för över 6,1 miljoner människor, 11,2 miljoner människor med nya fall av smittsam tuberkulos hade upptäckts och behandlats och över 360 miljoner nät mot malaria som är behandlade med insektsmedel hade delats ut till familjer för att förebygga malaria. Men fortfarande riskerar miljontals att smittas. I slutet av 2013 aviserade EU därför att man skulle öka sitt bidrag till den globala fonden till 370 miljoner euro för perioden 2014–2016.

Europeiska utvecklingsdagarna

Ramen för perioden efter 2015 och meddelandet Ett anständigt liv för alla var också huvudämnet vid 2013 års Utvecklingsdagar i Bryssel i november 2013. Detta årliga evenemang fortsätter att sammanföra makthavare, civilsamhället, forskningsorganisationer och den privata sektorn från utvecklade länder och utvecklingsländer för att diskutera de mest brådskande aktuella frågorna. 2013 års evenemang var inget undantag och drog till sig ett rekorddeltagande på över 5 500.

EU:s medborgare: att hjälpa utvecklingsländer hjälper även oss

I en särskild Eurobarometerundersökning som genomfördes för Europeiska utvecklingsdagarna i Bryssel den 26 och 27 november instämde 66 procent av EU:s medborgare i att en av EU:s huvudprioriteringar bör vara att angripa fattigdomen i utvecklingsländerna. Nästan sju av tio personer (69 procent) ansåg att det även är bra för EU och dess medborgare att hjälpa utvecklingsländerna.

Framtidsperspektiv

Under 2014 kommer EU att gå vidare i arbetet med att genomföra agendan för förändring och öka effekten av EU:s utvecklingssamarbete.

Huvudprinciperna för agendan för förändring kommer att fortsätta att prägla programplaneringsprocessen för våra instrument för externa åtgärder och Europeiska utvecklingsfonden. Kravet i agendan för förändring på att den privata sektorn bör ges en starkare roll när det gäller att uppnå en hållbar tillväxt för alla kommer att omsättas i praktiska förslag i form av ett meddelande som kommissionen ska lägga fram under första halvåret 2014.    

I agendan för förändring uppmanas EU dessutom att byta till ett rättighetsbaserat system så att mänskliga rättigheter och samhällsstyrning beaktas som ett villkor för framsteg, utveckling och människors självbestämmande. Kommissionen kommer därför att arbeta systematiskt för att integrera principer och standarder för mänskliga rättigheter så att de ingår i hela utvecklingsprocessen.

Även under 2014 kommer arbetet att vara inriktat på att öka effektivitet och ändamålsenlighet i utvecklingssamarbetet genom förbättrad samordning, enhetlig politik och ansvarighet. I det hänseendet kommer utvecklingen av en ram för EU:s resultat att färdigställas och EU:s gemensamma programplaneringsprocess kommer att göra framsteg.

Europeiska unionen och dess medlemsstater kommer att fortsätta att trycka på för att uppnå samtliga millenniemål före målsättningen 2015, och fortsätta att spela en konstruktiv roll i den globala processen med att utforma en ram efter 2015 så att vi kan gå vidare.

Sammantaget ser 2015 ut att bli ett avgörande år för utveckling. Mot bakgrund av detta var parlamentet och rådet i slutet av 2013 nära att fatta ett beslut om att göra 2015 till det europeiska året för utveckling. Det skulle ge Europeiska unionen en idealisk möjlighet att informera sina medborgare om mervärdet av EU:s utvecklingssamarbete och visa på de resultat som EU redan har uppnått. Det kan också visa på EU:s unika förmåga att utnyttja sina medlemsstaters samlade styrka, när det gäller att bekämpa fattigdom och kämpa för utveckling, fred och välstånd i hela världen och nå ännu bättre resultat i framtiden.

[1]  KOM(2011) 637 slutlig, 13.10.2011.

[2]  Särskild Eurobarometerundersökning 405 ”EU:s utvecklingsbistånd och millenniemålen”

http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_405_en.pdf

[3]  http://europa.eu/rapid/press-release_MEMO-13-1134_en.htm

[4] COM(2013) 292 final.

[5] https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf

[6] JOIN(2013) 30 final, 11.12.2013.

[7] SWD(2013) 227 final, 19.6.2013.

[8] COM(2013) 92 final, 27.2.2013.

[9] http://europa.eu/rapid/press-release_IP-13-852_en.htm

Top