52014DC0022

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om genomförandet av EU-arbetsplanen för idrott 2011–2014

1.           INLEDNING

Till följd av införandet av idrott i Lissabonfördraget och i enlighet med artikel 165 i EUF-fördraget har EU och medlemsstaterna stärkt sitt samarbete för att vidareutveckla idrottens europeiska dimension.

Efter 2011 års meddelande från kommissionen om idrott[1] inleddes genom rådets resolution om en EU-arbetsplan för idrott för 2011–2014[2] ett nytt kapitel i det europeiska samarbetet kring idrottspolitik. Medlemsstaterna och rådets och kommissionens ordförandeskap uppmanades för första gången att samarbeta med utgångspunkt i överenskomna vägledande principer, att inrikta sig på prioriterade teman (”idrottens frihet från otillbörlig påverkan”, ”idrottens samhällsvärde”, ”idrottens ekonomiska aspekter”) och att vidta särskilda åtgärder[3]. På ett område där EU har kompletterande befogenhet erbjöd arbetsplanen en värdefull ram för alla aktörers samordnade samarbete, med ömsesidig respekt för medlemsstaternas och EU:s befogenheter.

För att stödja genomförandet av arbetsplanen infördes arbetsmetoder som var nya för idrottsområdet, i synnerhet expertgrupper och stärkta dialogstrukturer. Kommissionen ombads att upprätta en rapport om arbetsplanens genomförande som utgångspunkt för en ny arbetsplan för tiden från halvårsskiftet 2014 och framåt.

I denna rapport bedöms framstegen med genomförandet av åtgärderna i överensstämmelse med de prioriterade teman som anges i arbetsplanen. Vidare granskas tillämpningen av de arbetsmetoder som införts, bl.a. med utgångspunkt i expertgruppernas arbete[4], skriftliga bidrag från medlemsstaterna[5] och samråd med intressenter[6]. Kommissionen har dragit sina slutsatser på grundval av denna bedömning.

2.           FRAMSTEG MOT GENOMFÖRANDE AV ARBETSPLANENS SÄRSKILDA ÅTGÄRDER

Insatserna inom ramen för arbetsplanen ledde överlag till mycket goda resultat på de prioriterade områden som fastställts. Detta bekräftas av samrådet: En stor majoritet av medlemsstaterna höll med om att arbetsplanen haft positiv inverkan på idrottssektorn i deras land (24 medlemsstater) och att den varit relevant för utvecklingen (24 medlemsstater) och genomförandet (19 medlemsstater) av idrottspolitiken på nationell nivå. Arbetsplanen infriade i allmänhet myndigheternas förväntningar (25 medlemsstater), var inriktad på rätt prioriteringar (25 medlemsstater) och hade gett goda resultat för politiska processer (24 medlemsstater). Idrottens aktörer gjorde i allmänhet samma positiva bedömning. Medlemsstaterna hade inte en lika positiv uppfattning om arbetsplanens inverkan på idrottspolitiska processer utanför EU (16 medlemsstater). I följande avsnitt beskrivs framstegen med genomförandet av de prioriterade åtgärderna, och dessutom anges om idrottsaspekter har tagits i beaktande i annan EU-politik.

2.1.        Åtgärd 1: Utarbeta utkast till synpunkter från EU på revideringen av Wada-kodexen

EU och dess medlemsstater behåller sitt starka engagemang för kampen mot dopning och för att se till att den är proportionerlig och respekterar EU:s och medlemsstaternas värderingar, rättstraditioner och tillämpliga lagstiftning. Kommissionens anmärkningar i 2011 års meddelande om idrott är fortsatt relevanta. Ambitionen hos Världsantidopningsbyrån (Wada) är att åstadkomma en harmoniserad syn på dopningskontroll, men idrottarnas individuella rättigheter kan vara skyddade i EU. Sålunda krävs flexibilitet och anpassningar för att följa EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.

Synpunkter från expertgruppen för antidopning på revideringen av Wada-kodexen utarbetades och lämnades till rådet i fyra omgångar som följde Wadas samrådsfaser.[7] EU lämnade också synpunkter på internationella standarder i anslutning till kodexen, i tre omgångar.[8] I sitt fjärde bidrag lade EU fram ett övergripande förslag för Wada om att utarbeta lämpliga icke-bindande vägledningar som kan åtfölja de relevanta bestämmelserna i kodexen och de internationella standarderna, som ett led i genomförandet efter 2015.

2.2.        Åtgärd 2: Lägga fram ett antal rekommendationer för bekämpning av dopning inom motionsidrotten, vilka kan tillämpas både på EU-nivå och nationell nivå

Rådet enades 2012 om att utvidga mandatet för expertgruppen för antidopning med ”att samla, inbegripet genom samarbete med berörda intressenter, bästa praxis för kampen mot dopning inom motionsidrotten i EU:s medlemsstater [...] och att före utgången av 2013 på grundval av detta lägga fram ett antal rekommendationer [...], vilka kan tillämpas både på EU-nivå och nationell nivå”. Ett förslag har utarbetats av en expertgrupp för dopning inom motionsidrotten och kommer att läggas fram för rådet.

2.3.        Åtgärd 3: Utveckla en europeisk dimension av frihet från otillbörlig påverkan, inledningsvis med inriktning på bekämpning av uppgjorda matcher

Bekämpning av uppgjorda matcher, som är ett av de största hoten mot idrottens frihet från otillbörlig påverkan, ingår i kommissionens prioriteringar i fråga om idrott, korruptionsbekämpning och speltjänster på Internet, när det gäller uppgjorda matcher i samband med vadslagning.[9] Europaparlamentet har också antagit ett antal relevanta resolutioner.[10] Rådet antog slutsatser på området i november 2011.[11] Arbetet i expertgruppen för goda styrelseformer utgjorde ett viktigt steg mot ett förbättrat sektorsöverskridande samarbete och bättre samordning på EU-nivå och internationell nivå. För första gången samlades nämligen alla berörda intressenter på EU-nivå. Gruppens rekommendationer låg till grund för ordförandeskapets slutsatser i november 2012[12] och bidrog även till att underlätta godkännandet av Nicosiadeklarationen om kampen mot uppgjorda matcher vid EU:s idrottsforum 2012[13]. Gruppen samarbetade nära med parallella initiativ från IOK:s och Europarådets sida. Den uttryckte sitt stöd för en internationell konvention mot manipulering av idrottsresultat inom Europarådets ramar.

Kommissionen företräder EU vid de pågående förhandlingarna om konventionen på grundval av två rådsbeslut med de relevanta förhandlingsdirektiven.[14] Konventionen väntas öppnas för undertecknande och ratificering under 2014. Den kan komma att utgöra en användbar ram för förstärkt internationell samordning och samarbete mellan berörda intressenter. När det gäller åtgärder mot uppgjorda matcher planerar kommissionen att 2014 anta en rekommendation om bästa metoder för att förebygga och bekämpa uppgjorda matcher i samband med vadhållning. Rekommendationen bör underlätta gränsöverskridande och sektorsöverskridande samarbete mellan idrottsorgan, vadhållningsaktörer och tillsynsmyndigheter. I detta sammanhang har kommissionen inlett två undersökningar som i stora drag gäller 1) informationsutbytet och rapporteringen av misstänkt vadslagningsverksamhet mellan berörda intressenter och 2) bestämmelser om riskbedömning och hantering av intressekonflikter.

2.4.        Åtgärd 4: Utarbeta principer för öppenhet och insyn i fråga om goda styrelseformer

Enligt 2011 års meddelande om idrott är goda styrelseformer en förutsättning för idrottsorganisationernas självständighet och självreglering. Mot denna bakgrund inriktades arbetet i expertgruppen för goda styrelseformer på att upprätta en förteckning över principer för goda styrelseformer inom idrott. Bidrag kom från medlemsstaterna och utgjordes även av bästa praxis som samlats in bland idrottens aktörer och andra organisationer. De föreslagna principerna utgör miniminormer som kan uppfyllas av en rad olika idrottsorgan. En flexibel hållning föreslås för att ta hänsyn till de olika mottagare som principerna riktar sig till. I stället för att föreslå strikta verkställighetsåtgärder, t.ex. att respekt för principerna införs som ett villkor för tillgång till ekonomiskt stöd från offentliga myndigheter, föreslog gruppen ett successivt tillvägagångssätt där den första etappen består i utbildning av och information till berörda idrottsorgan. Kraftfullare verktyg för kontroll av efterlevnaden kan vid behov övervägas i ett senare skede.

2.5.        Åtgärd 5: Ta upp de problem som konstaterats när det gäller tillgången till och tillsynen över idrottsagentyrket samt övergångar inom lagsporter

Arbetet med åtgärd 5 i expertgruppen för goda styrelseformer baserades på resultaten 2013 av den oberoende undersökningen av de ekonomiska och rättsliga aspekterna av spelarövergångar[15], undersökningen av idrottsagenter i EU[16] och slutsatserna från EU-konferensen om idrottsagenter[17]. De rekommendationer som gruppen antog bör ses mot bakgrund av det pågående arbetet inom Fifa för att se över systemet för licensiering av spelaragenter. Gruppens arbete rörde främst fotboll, men även andra lagsporter diskuterades.

Gruppens rekommendationer riktar sig främst till idrottens aktörer, eftersom idrottens oberoende är av stor vikt vid fastställandet av föreskrifter. Samtidigt erinras dock om att tillämplig lagstiftning, i synnerhet EU-lagstiftning, måste följas. Idrottsrörelsen uppmanas att öka insynen i transaktioner som rör spelare och agenter och att förbättra skyddet av de yngsta spelarna. Kommissionen anser att EU:s relevanta branschvisa dialogkommittéer är ett lämpligt forum för diskussion om hur rekommendationerna förhåller sig till arbetsrättens tillämpning.

2.6.        Åtgärd 6: Utarbeta förslag till europeiska riktlinjer om dubbla karriärer

För allt fler idrottare är det svårt att kombinera idrottskarriären med utbildning eller arbete, i allt större utsträckning redan i ung ålder. Med anledning av Europeiska rådets uppmaning 2008 om att stärka dialogen om ”dubbla karriärer”[18] föreslog kommissionen i 2011 års meddelande om idrott att riktlinjer om dubbla karriärer skulle utarbetas. Med utgångspunkt i rådets mandat utarbetade expertgruppen för utbildning inom idrott, med hjälp av specialiserade experter på området, EU-riktlinjer om dubbla karriärer för idrottare. De åtgärder som identifierats bör i slutändan hjälpa europeiska idrottare att göra goda resultat, att tävla på hög internationell nivå, att undvika att behöva sluta med utbildning eller idrott och att förbereda sig för en anställning efter idrottskarriären. Rådet välkomnade riktlinjerna i sina slutsatser 2013 om dubbla karriärer och föreslog konkreta åtgärder för att förbättra idrottares möjligheter att kombinera idrottskarriären med studier eller arbete.[19] Rådet erkände den europeiska dimensionen hos arrangemang för dubbla karriärer, med tanke på att idrottstalanger och elitidrottare ofta befinner sig utomlands. Internationella arrangemang kräver ökat samarbete mellan idrottsorganisationer, utbildningsanstalter, nationella träningscentrum och stödtjänster.

2.7.        Åtgärd 7: Följa upp arbetet med att ta med idrottsrelaterade kvalifikationer i nationella ramar för kvalifikationer med avseende på den europeiska ramen för kvalifikationer

EU:s idrottsministrar förklarade sig 2010 villiga att gå vidare med genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer på idrottsområdet och uppmanade medlemsstaterna att se till att kvalifikationer inom idrott är förenliga med denna ram.[20] Rådet beslutade att följa upp detta i arbetsplanen. Expertgruppen för utbildning inom idrott lade hösten 2013 fram en utförlig rapport om införlivande av kvalifikationer från utbildningsleverantörer, som innefattade enskilda landrapporter. I rapporten slås fast att processen med att införliva idrottskvalifikationer i de nationella ramarna för kvalifikationer på området för formell utbildning pågår. Införlivandet av idrottskvalifikationer som erhållits inom nationella idrottsorganisationers utbildningssystem i de nationella ramarna för kvalifikationer har inneburit stora utmaningar på nationell nivå. Detta åskådliggör behovet av stöd till idrottsförbunden när det gäller att utveckla sakkunskap i fråga om omvandling av befintliga utbildningsprogram och utveckling av nya program. Åtgärder på nationell och europeisk nivå kommer att krävas; bl.a. måste nationella kvalifikationer anpassas till internationella idrottsförbunds internationella kvalifikationsstandarder. Expertgruppen anser att rådet bör vidta åtgärder på detta område och stödja ytterligare införlivande av alla idrottskvalifikationer i nationella ramar för kvalifikationer. Detta skulle kunna övervägas i samband med upprättandet av ett europeiskt område för färdigheter och kvalifikationer.

2.8.        Åtgärd 8: Undersöka metoder för att underlätta hälsofrämjande fysisk aktivitet och deltagande i idrott på gräsrotsnivå

Inom ramen för den nuvarande arbetsplanen för idrott har man strävat efter att höja profilen för hälsofrämjande fysisk aktivitet i EU:s politik. Bakgrunden är den höga graden av fysisk inaktivitet i unionen, som ger upphov till stora direkta och indirekta kostnader. I rådets slutsatser från 2012 om underlättande av hälsofrämjande fysisk aktivitet erkändes behovet av ytterligare insatser.[21] På grundval av bidragen från expertgruppen för idrott, hälsa och deltagande, bidrag från intressenter och resultaten av en undersökning utvecklade kommissionen ett nytt politiskt initiativ gällande hälsofrämjande fysisk aktivitet.[22] Med detta som utgångspunkt antog rådet i november 2013 en rekommendation om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer, som kommer att stödja medlemsstaterna i deras insatser för att utveckla och genomföra en verkningsfull policy för hälsofrämjande fysisk aktivitet med beaktande av EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet.[23] Rekommendationen bygger vidare på befintliga initiativ i fråga om fysisk aktivitet. Genomförandet från och med 2014 kommer att kräva politisk samordning på nationell nivå och samarbete med relevanta EU-strukturer och med Världshälsoorganisationen (WHO).

Fysisk aktivitet har också fått ökad uppmärksamhet i unionens insatser när det gäller aktivt åldrande, i synnerhet i samband med Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och uppföljningen av det. I rådets vägledande principer av den 6 december 2012[24] uppmanas aktörerna att erbjuda möjligheter till fysisk och mental verksamhet som är anpassade till de äldres kapacitet. Expertgruppen för idrott, hälsa och deltagande utvecklade principer för idrottens bidrag till ett aktivt åldrande, som stödde processen och välkomnades av rådet i dess slutsatser 2012 om hälsosamt åldrande[25]. Rådet uppmanar kommissionen att stödja en bättre användning från medlemsstaternas sida av EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet och efterlyser strategier för att bekämpa riskfaktorer, t.ex. brist på fysisk aktivitet.

Nya bestämmelser om utveckling av högkvalitativ statistik om fysisk aktivitet infördes i programmet för europeisk statistik 2013–2017.[26] Kommissionen inledde en Eurobarometerundersökning om idrott och fysisk aktivitet, och resultaten bör bli tillgängliga i början av 2014.

2.9.        Åtgärd 9: Utfärda rekommendationer om metoder för att underlätta uppgiftsinsamling för att mäta de ekonomiska fördelarna med EU:s idrottssektor i linje med Vilniusdefinitionen, och utvärdera resultaten

Arbetet på EU-nivå från och med 2006 för att utveckla en gemensam europeisk metod för att mäta idrottens ekonomiska effekter resulterade i en överenskommelse om Vilniusdefinitionen av idrott. Den fungerar som en grund för insamling och produktion av data på nationell nivå och som en harmoniserad ram för upprättande av satellitkonton för idrott. Satellitkonton för idrott ger makroekonomisk statistik om idrottsekonomin. Ytterligare framsteg skulle kunna nås i arbetet med att förbättra faktaunderlaget när det gäller sektorns ekonomiska betydelse och dess potential att bidra till bredare politiska mål, t.ex. Europa 2020-strategin. Med stöd av 2011 års meddelande om idrott, arbetsplanen och rådets slutsatser från 2012 om stärkta faktaunderlag vid beslutsfattande om idrottspolitik[27], och efter intensivt samarbete inom expertgruppen för idrottsstatistik, har sex medlemsstater (Österrike, Cypern, Tyskland, Nederländerna, Polen, Storbritannien) och Schweiz upprättat nationella satellitkonton för idrott. Andra medlemsstater har också anslutit sig till arbetet. Resultaten av gruppens arbete, t.ex. vägledningarna för upprättandet av satellitkonton för idrott, var till hjälp i det sammanhanget. En undersökning om idrottens bidrag till ekonomisk tillväxt och sysselsättning i EU genomfördes 2011/2012[28]. Den visar att 1,76 % av EU:s bruttoförädlingsvärde och 2,12 % av sysselsättningen har idrottsanknytning[29]. I rådets slutsatser 2013 om ungdomsarbetslöshet[30] betonades att tillväxt på idrottsområdet är sysselsättningsintensiv och att idrott därför kan bidra till att motverka arbetslöshet. Expertgruppen för idrottsstatistik lade också fram förslag till framtida prioriteringar, bl.a. på grundval av 2013 års undersökning om en eventuell övervakningsfunktion för idrott i EU[31].

2.10.      Åtgärd 10: Utfärda rekommendationer om metoder för att stärka solidaritetsmekanismerna inom idrotten

Med utgångspunkt i EU-studien om finansiering av idrott på gräsrotsnivå i Europa[32] undersökte expertgruppen för hållbar finansiering av idrott de huvudsakliga offentliga och privata finansieringsflöden som påverkar solidaritetsmekanismerna inom idrotten. Vidare kartlades idrottsrörelsens möjligheter att skaffa fram medel och utnyttja offentliga och privata investeringar, och hindren i det sammanhanget. Gruppens rekommendationer gällde i synnerhet a) behovet av framsteg i fråga om vägledning om tillämpningen av EU:s lagstiftning om statligt stöd på idrott, b) vikten av vägledning om de momsbestämmelser som gäller för den icke-vinstdrivande idrottssektorn, c) värdet av att utnyttja EU:s strukturfonder till stöd för idrott och d) undersökning av den långsiktiga hållbarheten hos idrottens finanser, behovet av att genomföra reformer för att säkra skyddet av idrottens kommersiella äganderätt och för att uppmuntra en återgång till idrott på gräsrotsnivå. Kommissionen har inlett en undersökning för att analysera idrottsarrangörers rättigheter i EU.[33] Åsiktsutbytet om gruppens rekommendationer fördjupades ytterligare under det irländska ordförandeskapet.

När det gäller statligt stöd inrättade kommissionen ett omfattande reformprogram för modernisering av det statliga stödet, som föranledde en översyn av ett antal besläktade instrument. Därefter, i juni 2013, antog ministerrådet formellt två reviderade förordningar om undantag (bemyndigandeförordningen) och förfaranden (procedurförordningen) när det gäller statligt stöd. Genom bemyndigandeförordningen införs nya stödkategorier, där även idrott nu ingår, som kommissionen kan besluta att undanta från kravet på förhandsanmälan (”gruppundantag”).[34]  Kommissionen kommer nu att kunna anta förordningar för att fastställa villkoren för att undanta stöd i dessa kategorier från kravet på anmälan.

3.           ARBETSMETODER OCH STRUKTURER

Genom arbetsplanen infördes, vid sidan av EU:s befintliga strukturer för idrottssamarbete, arbetsmetoder, särskilt sex expertgrupper, och ett nära och strukturerat samarbete med idrottssektorn efterlystes. Kommissionen anser att arbetsplanen har bidragit till att stärka samarbetet i fråga om idrott. Det bekräftas också av samrådsresultaten. Nästan alla medlemsstater uttryckte allmänt stöd för de strukturer som införts genom arbetsplanen och höll med om att den förbättrat den politiska samordningen i fråga om idrott på EU-nivå, liksom samarbetet mellan EU och idrottsrörelsen. Medlemsstaterna noterade också med tillfredsställelse stödet från kommissionen, arrangemangen för muntlig och skriftlig rapportering och medverkan av observatörer. Synpunkter från idrottens aktörer bekräftade överlag denna positiva bedömning. Kommissionen håller dock även med de medlemsstater och aktörer som har pekat på arbetsstrukturernas begränsningar.

3.1.        Expertgruppernas verksamhet

3.1.1.     Allmän bedömning

Systemet med expertgrupper utsedda av medlemsstaterna, som rapporterar till rådet men ändå stöds av kommissionen, har generellt sett fungerat väl. Expertgrupperna har producerat resultat i överensstämmelse med sina respektive mandat. Det har lett till politiska resultat som legat till grund för rådsdokument och bidragit till den politiska debatten om idrott på EU-nivå eller påverkat politikens utveckling och genomförande i medlemsstaterna. Detta har främst haft sin grund i att fokus har legat på ett fåtal prioriteringar samt att expertgruppernas mandat har innefattat åtgärder, resultat och en tidsplan för arbetet. Kommissionen anser att ett liknade system skulle kunna användas med god effekt inom ramen för en framtida arbetsplan, med beaktande av de särskilda frågor som beskrivs nedan.

3.1.2.     Särskilda frågor

Det har varit en utmaning att säkra ett högt och sammanhängande deltagande i arbetet i de sex expertgrupperna för idrott på EU-nivå. Medlemsstaternas idrottsorgan kunde inte utse experter till alla grupper, alla experter kunde inte närvara vid alla möten och alla experter var inte offentliga tjänstemän utan några kom från den icke-statliga sektorn. Tanken var att de senare företrädarna skulle framföra myndigheternas synpunkter, men de tycktes inte alltid ha tydligt mandat att göra det. Grupperna var därför inte homogent sammansatta utan uppvisade variationer i fråga om representativitet och kunskapsnivå. Trots det nya inslaget i gruppernas arbetsplaner att engagera ledande experter för specifika uppgifter kunde konkreta resultat ofta uppnås endast genom inrättande av ytterligare expertgrupper och genom att kommissionens personal bidrog i en omfattning som gick utöver den stödjande roll som angetts i arbetsplanen. I en ny arbetsplan skulle ett system kunna införas som gör det möjligt för medlemsstaterna att ägna knappa resurser åt de mest relevanta frågorna.

Prioriterade åtgärder enligt bilagan till arbetsplanen gav expertgrupperna ett politiskt mandat men hade i vissa fall inte formulerats tillräckligt tydligt. Flera medlemsstater ansåg att det vid mötena borde finnas mer tid för aktuella frågor och utbyte av information och bästa praxis. Vissa föreslog att samarbetet och utbytet mellan grupperna skulle stärkas och att resultaten i högre grad skulle inriktas på specifika aktörer.

Expertgruppernas resultat, som redovisades för arbetsgruppen för idrott, låg i många fall till grund för den politiska diskussionen om idrott på EU-nivå. En del av resultaten från grupperna, t.ex. riktlinjer eller rekommendationer, skulle behöva genomföras först innan en korrekt bedömning kan göras av deras värde för den nationella politiken.

Alla sidor har välkomnat att idrottens aktörer kunnat delta i expertgruppernas arbete som observatörer. Medlemsstaterna ansåg dock att antalet observatörer i några av grupperna var för högt så att det inte gavs tillräckligt utrymme för debatt mellan gruppmedlemmarna. Samverkan med ”andra deltagare” bör fortsätta, men en ny arbetsplan skulle vinna på att klargöra rollen för idrottens aktörer eftersom strukturerna i första hand utformats för medlemsstaternas företrädare.

3.2.        Strukturerad dialog med idrottssektorn

3.2.1.     Allmän bedömning

Den strukturerade dialogen med idrottens aktörer stärktes ytterligare inom ramen för arbetsplanen genom en praxis som går ut på att idrottens företrädare har utbyten med medlemsstaterna i expertgrupper och, om än i mycket mindre omfattning, vid dialogmöten på hög nivå i anslutning till rådets möten. Den etablerade strukturerade dialogen om idrott, som leds av kommissionen, har upprätthållits med fortsatt framgång, med det årliga idrottsforumet som den främsta EU-plattformen för utbyte med idrottens aktörer. Dessutom infördes 2013 en årlig högnivådialog mellan kommissionen och Internationella olympiska kommittén som ett sätt att fördjupa det bilaterala samarbetet.[35] Kommissionen anser att framsteg därför skulle kunna nås i EU-dialogen med idrottssektorn, men det finns utrymme för att stärka den ytterligare i framtiden genom att ta upp de särskilda frågor som förtecknas nedan.

3.2.2.     Särskilda frågor

EU:s nya roll i idrottspolitiken har inneburit att antalet idrottsaktörer som vill säga sitt om arbetet på EU-nivå har ökat betydligt de senaste åren. EU:s institutioner står inför utmaningen att föra en inkluderande strukturerad dialog om idrott med relevanta aktörer, samtidigt som fortsatt effektivitet säkras. Trots dialogens stora värde har bara ett fåtal medlemsstater upprättat en regelbunden dialog om idrottsfrågor med nationella idrottsaktörer.

Kommissionen delar den syn som kom till uttryck vid samrådet, nämligen att den lunch för strukturerad dialog som anordnats i anslutning till mötena i rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott) skulle kunna förbättras ytterligare, eftersom målen inte anses ha nåtts.

Idrottssektorns synpunkter måste även fortsättningsvis spela en viktig roll vid utveckling och genomförande av EU-politik och åtgärder av betydelse för idrotten. En ny arbetsplan skulle kunna innefatta förbättrade dialogstrukturer som ger möjlighet till detta.

4.           NÅGRA LÄRDOMAR FÖR FRAMTIDEN

4.1.        Prioriteringar för det fortsatta arbetet

Många av befogenheterna på idrottsområdet ligger hos medlemsstaterna. Det är därför viktigt att en ny EU-arbetsplan i första hand inriktas på åtgärder som ger ett tydligt mervärde på EU-nivå. Rådet kommer att fastställa sina prioriteringar för en ny arbetsplan med tanke på sådana åtgärder. Kommissionen anser att framtida prioriteringar därför a) bör vara förenliga med och bidra till de övergripande prioriteringarna på EU:s ekonomiska och socialpolitiska agenda, b) bygga på de framsteg som gjorts med den nuvarande arbetsplanen, särskilt genomförande av resultaten av arbetet, c) omfatta andra relevanta prioriterade samarbetsområden (enligt 2011 års meddelande om idrott eller aktuella frågor), d) spegla behovet av att integrera idrott i annan politik. Mot den bakgrunden skulle en framtida arbetsplan kunna omfatta följande ämnen[36]:

1)   Idrott och samhälle, inklusive hälsofrämjande fysisk aktivitet:

· Social delaktighet och idrott: I det framtida idrottssamarbetet bör frågor om social delaktighet uppmärksammas, i synnerhet uppföljningen av det jämställdhetsarbete som inleddes 2013. Expertarbete skulle kunna ge fördjupad kunskap om de frågor som rör deltagande, handledning, ledarskap, trakasserier och stereotyper och bidra till utbytet av god praxis och idéer för att främja jämställdhet inom idrotten.

· Hälsofrämjande fysisk aktivitet: Genomförandet av 2013 års rådsrekommendation i nära samarbete med medlemsstaterna på EU-nivå och med WHO kommer att prioriteras, liksom samordning med pågående processer. Områden som kräver politisk uppmärksamhet innefattar även fysisk aktivitet i utbildningsmiljön och samarbete med hälso- och sjukvårdssektorn. Arbetet på expertnivå bör inriktas på närliggande frågor som rör hälsofrämjande fysisk aktivitet, t.ex. stillasittande, förebyggande av skador och särskilda riskgrupper.

· Utbildning inom idrott: Arbetet med att genomföra riktlinjerna om dubbla karriärer och införa idrottskvalifikationer i nationella ramar för kvalifikationer bör fortsätta, t.ex. genom sakkunnigmöten. Frågan om internationella idrottsförbunds kvalifikationer och förhållandet till nationella ramar för kvalifikationer och den europeiska ramen för kvalifikationer bör också tas upp på EU-nivå. Ökat fokus bör läggas på erkännande av icke-formell utbildning genom idrott och anställbarhet för unga genom idrott, inklusive utbildningsdelen av unga idrottstalangers dubbla karriärer.

2)   Idrottens ekonomiska aspekter:

· Faktaunderlag för idrott: Arbetet bör fortsätta på expertnivån för att samla in ytterligare information och data om idrott och fysisk aktivitet, med utgångspunkt i befintliga metoder. Uppmärksamhet bör ägnas åt att stärka faktaunderlaget på den ekonomiska sidan, t.ex. idrottens roll för ökad anställbarhet och hälso- och sjukvårdsbesparingar.

· Idrottens hållbarhet: Ytterligare insatser på rådsnivå skulle kunna bidra till att sektorns intressen integreras i EU-politik som har betydelse för finansieringen av idrottsstrukturer och idrottsverksamhet. Expertarbete skulle kunna ge ytterligare klarhet i hur den framväxande rättsliga ramen på EU-nivå (t.ex. på området för statligt stöd) påverkar idrottens finansiering och kan resultera i specifik vägledning. Dialogen med idrottsorganisationer bör fortsätta för att ytterligare stärka solidaritetsmekanismerna inom idrotten. Expertarbetet skulle kunna innefatta undersökningar av den ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarheten hos mycket stora idrottsevenemang.

3)   Idrottens frihet från otillbörlig påverkan:

· Antidopning: Arbetet bör även fortsättningsvis inriktas på efterlevnad av EU-lagstiftningen och skyddet av idrottarnas rättigheter. Som ett led i medlemsstaternas genomförande av Wada-kodexen 2015 bör EU erbjuda Wada, Europarådet och medlemsstaterna hjälp med att utveckla lämplig icke-bindande vägledning. Arbetet med förebyggande av dopning bör utvecklas ytterligare med utgångspunkt i rådets slutsatser från 2012. Frågor som identifierats i kommissionsdokument, t.ex. olaglig handel, eventuella straffrättsliga initiativ och användning av social dialog, kan tas upp på nytt.

· Bekämpning av uppgjorda matcher: Arbetet kommer att fortsätta, framför allt för att säkra genomförandet av den ovannämnda rekommendationen om bästa metoder för att förebygga och bekämpa uppgjorda matcher i samband med vadhållning och av Europarådets kommande konvention mot manipulering av idrottsresultat.

· Skydd av unga idrottares fysiska och moraliska integritet: Det bör undersökas hur man kan skydda unga idrottare och främja ett etiskt uppträdande, i synnerhet när det gäller sexuella trakasserier.

Idrottskapitlet i Erasmus+ kommer att ge ekonomiskt stöd för idrottsverksamhet på gräsrotsnivå och innefattar en rad olika instrument för att stödja samarbete och insatser på de flesta av dessa områden.

4.2.        Arbetsmetoder och strukturer

När det gäller att bygga vidare på de positiva erfarenheterna av den första arbetsplanen och samtidigt ta itu med de utmaningar som identifieras ovan ser kommissionen ett värde i anpassade arbetsmetoder som skulle göra det möjligt för berörda aktörer att samarbeta på ett effektivt sätt och att låta ovanstående prioriteringar ingå i en ny arbetsplan. Med utgångspunkt i sina egna iakttagelser och med anledning av de synpunkter som framförts vid samråden konstaterar kommissionen att följande förbättringar bör införas och ersätta dagens arbetsmetoder:

· I stället för dagens sex expertgrupper bör tre ”idrottsstrategiska grupper” med företrädare för medlemsstaterna och kommissionen inrättas för att omfatta de huvudsakliga prioriteringarna för EU-samarbetet inom idrott: ”idrott och samhälle, inklusive hälsofrämjande fysisk aktivitet”, ”idrottens ekonomiska aspekter” och ”idrottens frihet från otillbörlig påverkan”. De idrottsstrategiska grupperna skulle leda utvecklingen (t.ex. genomföra resultat som nåtts inom ramen för den nuvarande arbetsplanen) och utbyta åsikter om framstegen med genomförandet av den nya arbetsplanen. De skulle också vara forum för integrering av idrottsfrågor, diskussion om aktuella frågor och utbyte av bästa praxis, inklusive resultat av genomförandet av Erasmus+. De idrottsstrategiska grupperna skulle förbereda föredragningar för rådets strukturer, särskilt i frågor som kräver politiskt stöd eller uppföljning. Kommissionen skulle ge stöd till de idrottsstrategiska grupperna och delta i gruppernas arbete för att ge vägledning och säkra fortsatt medverkan. De idrottsstrategiska grupperna bör ha ett tydligt definierat mandat grundat på de resultat som efterfrågas av rådet med specifika måldatum för uppnåendet.

· För särskilda uppgifter av teknisk karaktär bör arbetet organiseras på expertnivå. Expertgrupper under ledning av de idrottsstrategiska grupperna bör inrättas för att fortsätta arbete som påbörjats inom ramen för den nuvarande arbetsplanen och för nya uppgifter som kräver särskild expertis.

· För att nära knyta idrottens aktörer till genomförandet av den nya arbetsplanen bör dialogplattformar som motsvarar de frågor som behandlas i de tre idrottsstrategiska grupperna inrättas och ledas av kommissionen och gruppernas ordförande. Utvalda företrädare från dessa plattformar skulle bjudas in till mötena i de idrottsstrategiska grupperna för att framföra intressenternas synpunkter.

· Den nuvarande lunchen för strukturerad dialog i anslutning till rådets möten bör ersättas med möten i någon av följande former som sammankallas av ordförandeskapet och inkluderar ledande företrädare för EU:s offentliga myndigheter och idrottsrörelsen[37]:

– Två högnivåmöten per år, i början av varje ordförandeskapsperiod, för att ta upp prioriteringarna för det kommande halvåret.

– Två högnivåmöten per år, varav det ena inriktas på aktuella frågor av betydelse för professionell idrott och det andra på aktuella frågor av betydelse för idrott på gräsrotsnivå.

– Ett årligt högnivåmöte som föregår rådets möte eller utgör en del av ett informellt möte med EU:s idrottsministrar.

En sådan arbetsstruktur skulle ha följande fördelar: a) Antalet grupper och möten hålls på en hanterbar nivå, med hänsyn till medlemsstaternas knappa resurser, samtidigt som de politiska behoven tillgodoses. b) Uppföljning av resultaten av den nuvarande arbetsplanen möjliggörs, samtidigt som nya prioriteringar kan tas upp. c) Grupperna får en homogen sammansättning, och politiska frågor skiljs från arbete på expertnivå. d) Den strukturerade dialogen med idrottens aktörer stärks.

5.           SLUTSATS

Europaparlamentet, rådet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén uppmanas att ta del av denna rapport.

Ordförandeskapet uppmanas att utgå från denna rapport vid utarbetandet av nästa EU-arbetsplan för idrott under första halvåret 2014.

Rådet uppmanas att inom ramen för den nya EU-arbetsplanen för idrott överväga prioriteringarna för det kommande arbetet och införa de reviderade arbetsmetoder som beskrivs i denna rapport.

[1]     KOM(2011) 12 slutlig, 18.1.2011.

[2]     EUT C 162, 1.6.2011, http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/11/st09/st09509-re01.sv11.pdf

[3]     Bilaga I till arbetsplanen.

[4]     Rapporter från expertgrupperna: http://ec.europa.eu/sport/library/consultation-and-co-operation_en.htm

[5]     Svar från 27 medlemsstater: http://ec.europa.eu/sport/library/documents/b22/eu-workplan-sport-results-consultation-ms.pdf

[6]     Samrådsseminarier vid EU:s idrottsforum 2013; skriftliga bidrag från intressenter.

[7]     EU:s första bidrag till revideringen, som antogs av rådet den 14 mars 2012 och lades fram för Wada, avser den gällande kodexen från 2009. EU:s andra bidrag, som antogs av rådet den 5 oktober 2012 och lades fram för Wada, avser utkastet till kodex 2015, version 1.0. EU:s tredje bidrag, som antogs av rådet den 28 februari 2013 och lades fram för Wada, avser utkastet till kodex 2015, version 2.0. EU:s fjärde bidrag, som antogs av rådet den 22 juli 2013 och lades fram för Wada, avser utkastet till kodex 2015, version 3.0.

[8]     EU:s andra bidrag till revideringen avser gällande internationella standarder (olika år för antagande eller revidering). EU:s tredje bidrag avser utkastet till internationella standarder 2015, version 1.0. EU:s fjärde bidrag avser utkastet till internationella standarder 2015, version 2.0.

[9]     Meddelanden från kommissionen: KOM(2011) 12 slutlig, KOM(2011) 308 slutlig, COM(2012) 596 final.

[10]    Europaparlamentets resolutioner av den 10 mars 2009 (2008/2215(INI)), den 15 november 2011 (2011/2084(INI)), den 2 februari 2012 (2011/2087(INI)) och den 10 september 2013 (2012/2322(INI))

[11]    Rådets slutsatser om bekämpande av uppgjorda matcher (2011/C 378/01).

[12]    http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/educ/133873.pdf

[13]    http://ec.europa.eu/sport/library/documents/b1/eusf2012-nicosia-declaration-fight-against-match-fixing.pdf

[14]    Rådets beslut nr 10178/13 och 10180/13.

[15]    http://ec.europa.eu/sport/library/documents/f-studies/cons-study-transfers-final-rpt.pdf

[16]    http://ec.europa.eu/sport/documents/study_on_sports_agents_in_the.pdf

[17]    http://ec.europa.eu/sport/library/sport-and_en.htm#C10_Sports-Agents

[18]    http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/08/st17/st17271-re01.sv08.pdf

[19]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2013:168:0010:01:SV:HTML

[20]    http://ec.europa.eu/sport/documents/summary_be_presidency_imm_en.pdf

[21]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:393:0022:0025:SV:PDF

[22]    COM(2013) 603 final.

[23]    http://ec.europa.eu/sport/news/documents/hepa_en.pdf

[24]   http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/12/st17/st17468.sv12.pdf

[25]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:396:0008:0011:SV:PDF

[26]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=COM:2011:0928:FIN:SV:PDF

[27]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:C:2012:393:0020:0021:SV:PDF

[28]    Slutrapport, november 2012: http://ec.europa.eu/sport/library/documents/f-studies/study-contribution-spors-economic-growth-final-rpt.pdf

[29]    Siffrorna baseras på den ”breda definitionen”, dvs. endast direkta effekter och inga multiplikatoreffekter från leverantörer av halvfabrikat. Både aggregerade siffror och strukturer skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna.

[30]    http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/en/educ/139733.pdf

[31]    http://ec.europa.eu/sport/library/documents/f-studies/final-rpt-may2013-study-monitoring-function.pdf

[32]    http://ec.europa.eu/internal_market/top_layer/services/sport/study_en.htm

[33]    Meddelande om upphandling i EUT, 6.7.2012 (2012/S 128-211223).

[34]    http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=OJ:L:2013:204:0011:0014:SV:PDF

[35]    Rådets och kommissionens hållning till strukturerad dialog har beskrivits i policydokument: EUT C 322, s. 1, 7.11.2010; KOM(2007) 391 slutlig; KOM(2011) 12 slutlig. Kommissionen har även fastställt regler om deltagande i idrottsforumet.

[36]    Vissa ämnen utvecklas inte närmare i detta meddelande, men det betyder inte att de inte är väsentliga för kommissionen utan att befintliga policydokument fortfarande är en tillräcklig grund för behandlingen av dem.

[37]    I enlighet med rådets resolution av den 18 november 2010 om EU:s strukturerade dialog om idrott (se fotnot 35).