7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/50

Föredragande

Paul Lindquist (SE–EPP), kommunstyrelsens ordförande i Lidingö kommun

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om sjöfolk och om ändring av direktiven 2008/94/EG, 2009/38/EG, 2002/14/EG, 98/59/EG och 2001/23/EG

COM(2013) 798 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens initiativ att se över den befintliga särregleringen när det gäller tillämpningen av vissa arbetsrättsliga direktiv på sjöfolk och ställer sig i huvudsak positiv till direktivförslaget.

2.

ReK konstaterar att en välfungerande sjöfartsnäring och arbetsmarknad för sjöfolk är av stor betydelse för särskilt de kustnära regionerna och de personer som lever där.

3.

Kommittén understryker vikten av att skyddsregler som är kopplade till artikel 151 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så långt som möjligt gäller på samma sätt för alla kategorier arbetstagare i medlemsstaterna samt att samma spelregler gäller för sjöfartsnäringen inom EU oavsett i vilken medlemsstat en verksamhet bedrivs.

4.

En möjlighet för enskilda medlemsstater att göra undantag från regler om arbetstagarskydd som följer av EU-rättslig lagstiftning måste kunna motiveras av starka och konkret fastställda skäl utifrån den aktuella verksamhetens särskilda förutsättningar.

5.

Kommittén anser att kravet på likabehandling av arbetstagare bör väga särskilt tungt när det rör sig om rättigheter som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Dit hör, som kommissionen konstaterat, regler om rätten till information och samråd samt rätten till rättvisa arbetsförhållanden.

6.

Kommittén anser att en viktig aspekt vid bedömningen av om en undantagsmöjlighet av det aktuella slaget kan anses vara motiverad är i vilken utsträckning medlemsstaterna har utnyttjat respektive möjlighet och vilka effekter det har fått i bl.a. konkurrenshänseende för sjöfartsnäringen i de medlemsstater som valt att genomföra direktiven så att reglerna gjorts tillämpliga även på sjöfolk.

7.

Kommittén konstaterar att inte någon medlemsstat har rapporterat några påtagligt negativa effekter, när det gäller exempelvis utflaggning och allmänt kostnadsläge, av att samma regler har tillämpats på sjöfolk och arbetstagare på land. Inte heller har medlemsstater som avstått från att undanta sjöfolk från tillämpningen av regler om information och samråd och andra bestämmelser om skyddet för arbetstagare i de aktuella direktiven pekat på några nackdelar i konkurrenshänseende i förhållande till EU-länder som har utnyttjat något eller flera undantag.

8.

Genom att endast vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheterna till undantag eller avvikelse från de aktuella direktivens regler om information och samråd gäller olika regler för arbetsgivare inom sjöfartsnäringen beroende på under vilken medlemsstats flagg ett fartyg seglar.

9.

ReK anser att de särskilda omständigheter som gäller för sjöfarten jämfört med landbundna verksamheter alltjämt måste beaktas, särskilt när det gäller svårigheter i rent praktiskt hänseende att på grund av verksamhetens särskilda förutsättningar fullt ut tillämpa en obligatorisk bestämmelse om arbetstagarskydd samt möjliga negativa konsekvenser i konkurrenshänseende för EU-företag till följd av en sådan tillämpning.

10.

Kommittén pekar på ILO:s sjöfartskonvention från 2006 som trädde i kraft den 30 augusti 2013 och som redan har ratificerats av ett stort antal stater. EU har genom direktiv 2009/13/EG genomfört det avtal om konventionen som träffats mellan arbetsmarknadens parter inom sjöfartssektorn på EU-nivå. Direktivet innebär att en minimistandard satts på global nivå när det gäller arbets- och anställningsvillkor till sjöss och att förutsättningar har skapats för gemensamma spelregler inom sjöfartssektorn i stort. De direktiv som kommissionen föreslår ändringar i går dock längre och innehåller ytterligare regler om arbetstagarskydd i förhållande till konventionen.

11.

Kommittén konstaterar att ett utnyttjande av möjligheten till undantag från skyddsbestämmelserna i direktiv 2008/94/EG för fiskare som avlönas separat innebär att denna kategori arbetstagare inte åtnjuter den rätt till lönegaranti som andra arbetstagare i medlemsstaten har. Kommittén anser att en sådan särbehandling inte kan anses motiverad utifrån verksamhetens särskilda förutsättningar och därför bör avskaffas.

12.

Arbetstagares rätt till information och samråd är en grundläggande rättighet enligt den Europeiska unionens stadga om grundläggande rättigheter. Kommittén anser att högt ställda krav därför måste ställas på skälen bakom en möjlighet att undanta vissa kategorier av arbetstagare från de rättigheter som andra arbetstagare har enligt EU-lagstiftningen på detta område.

13.

Kommittén delar kommissionens bedömning att det, bl.a. mot bakgrund av den utveckling som skett på kommunikationsteknikens område, inte kan anses föreligga några hinder i praktiskt hänseende som i sig kan motivera undantag från att tillämpa samma regler när det gäller information och samråd på sjöfolk.

14.

Kommittén delar kommissionens bedömning att undantagsmöjligheterna respektive möjligheten till särlösningar när det gäller rätten till information och samråd för sjöfolk i de aktuella direktiven bör avskaffas.

15.

Kommittén anser att det i fråga om skyddet för arbetstagare vid en övergång av verksamhet och vid kollektiva uppsägningar gäller särskilda förutsättningar som grundar sig i sjöfartens särart. Handel med fartyg utgör ofta en integrerad del av själva verksamheten och det är praxis på den internationella marknaden att fartyg köps och säljs utan besättning.

16.

ReK noterar att arbetsgivarsidan och flera medlemsstater har pekat på att en obligatorisk tillämpning av de skyddsregler som följer av direktiv 2001/23/EG och 98/59/EG skulle innebära ökade kostnader för sjöfarten och konkurrensnackdelar i förhållande till företag utanför EU, särskilt när det gäller handel med fartyg inom ramen för verksamheten. Det har även lyfts fram att en tillämpning av skyddsbestämmelserna från rent praktiska utgångspunkter skulle innebära betydande svårigheter.

17.

Kommittén anser att invändningar angående risken för konkurrensnackdelar för EU-företag – även om de medlemsstater som tillämpar direktivens skyddsbestämmelser även på sjöfolk inte har rapporterat några påtagligt negativa konsekvenser i konkurrenshänseende – måste tas på allvar. Varje medlemsstat kan bäst bedöma konsekvenserna av en obligatorisk tillämpning av en enskild regel utifrån den praxis och de traditioner som gäller för landets sjöfartsnäring.

18.

Kommittén anser att det alltjämt bör lämnas till respektive medlemsstat att utifrån de regionala förutsättningar som gäller avgöra om de skyddsregler som, vid sidan av rätten till information och samråd, gäller vid övergång av verksamhet och vid kollektiva uppsägningar bör tillämpas på sjöfolk och i vilken utsträckning så ska ske.

19.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att undantagsmöjligheterna i direktiv 2001/23/EG och 98/59/EG bör begränsas till situationer där en verksamhetsövergång enbart består i att en fartygsförsäljning äger rum eller en kollektiv uppsägning sker på grund av en sådan förestående försäljning av ett eller flera fartyg. Kommittén delar såvitt gäller direktivet om kollektiva uppsägningar även kommissionens bedömning att undantag endast ska kunna göras i fråga om längden på den s.k. avkylningsperioden.

20.

Kommittén ifrågasätter förslaget till ändring i direktiv 98/59/EG när det gäller hänvisningen till begreppet övergång i direktiv 2001/23/EG. Kommittén anser att det saknas anledning att göra möjligheten till avvikelse när det gäller den s.k. avkylningsperioden i direktiv 98/59/EG beroende av att en försäljning av ett fartyg utgör en verksamhetsövergång i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG. En sådan tillämpning skulle dessutom leda till en betydande rättsosäkerhet eftersom det ofta på förhand är svårbedömt huruvida en verksamhetsövergång i den mening som avses i direktiv 2001/23/EG föreligger eller inte.

21.

Kommittén noterar den relativt långa övergångsperioden i förslagets artikel 8. Mot bakgrund av att förslaget rör tillämpningen av regler rörande arbetstagarskydd som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna bör i det fortsatta arbetet med förslaget övervägas om inte övergångsperioden kan kortas ned.

22.

De direktiv som berörs av kommissionens förslag syftar till att harmonisera vissa regler om arbetstagarskydd inom EU och skapa förutsättningar för en konkurrens på lika villkor för företag inom unionen. Ändringar i direktiven kan endast göras på EU-nivå. Kommittén anser att de föreslagna ändringarna ligger i linje med principerna om subsidiaritet och proportionalitet.