21.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/7

1.

Antagandet av den fleråriga handlingsplanen för e-juridik 2009–2013 utgjorde ytterligare ett steg framåt i utvecklingen av e-juridik. Elektroniska rättsliga förfaranden och användningen av elektroniska medel i kommunikationen mellan alla dem som är inblandade i juridisk verksamhet har blivit en viktig faktor för ett välfungerande rättsväsende i medlemsstaterna. Medlemsstaterna och de europeiska institutionerna delar en önskan att fortsätta uppbyggnaden av det europeiska systemet för e-juridik.

2.

Den europeiska e-juridiken har som mål att främja användning och utveckling av informations- och kommunikationsteknik som står till tjänst för medlemsstaternas rättssystem, särskilt i gränsöverskridande situationer, för att medborgare, företag och rättstillämpare ska få bättre tillgång till rättslig prövning och rättslig information, och för att samarbetet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter ska underlättas. Den strävar efter att effektivisera själva rättväsendet, dock med respekt för de nationella rättsväsendenas oberoende och mångfald samt för de grundläggande rättigheterna.

3.

Framför allt måste den europeiska e-juridiken även i fortsättningen utvecklas som en direkt tjänst till Europas medborgare, som kommer att dra nytta av dess mervärde, bland annat genom e-juridikportalen. Man bör se till att det europeiska e-juridiksystemets användare, inbegripet medborgarna, snabbt kan dra konkret nytta av e-juridikens verktyg.

4.

De resultat som redan har uppnåtts, de begränsningar som har förekommit och de mål som man har satt upp för framtiden kräver en omfattande europeisk strategi för e-juridik som har förmågan att främja engagemang och deltagande på strategisk nivå. Den nya strategin för europeisk e-juridik 2014–2018 syftar till att bygga vidare på det arbete som redan har utförts.

5.

I juni 2007 beslutade RIF-rådet att arbetet skulle påbörjas för att på europeisk nivå utveckla användningen av informations- och kommunikationsteknik inom juridiken, särskilt genom att det skapas en europeisk portal för att underlätta tillgången till rättslig prövning i gränsöverskridande situationer.

6.

Som svar på rådets initiativ lade kommissionen fram sitt meddelande Mot en europeisk strategi för e-juridik från juni 2008 (1), som syftar till att främja utvecklingen av e-juridikens verktyg på europeisk nivå i nära samordning med medlemsstaterna. Målet var att skapa synergieffekter mellan åtgärder på EU-nivå och nationella åtgärder på e-juridikområdet och att uppnå stordriftsfördelar på europeisk nivå.

7.

Europeiska rådet välkomnade vid sitt möte den 19-20 juni 2008 initiativet för att ”gradvis upprätta en enhetlig e-juridikportal för EU före utgången av 2009”. Syftet med portalen är att tillhandahålla en gemensam, flerspråkig och användarvänlig åtkomstpunkt (gemensam kontaktpunkt) till hela det europeiska e-juridiksystemet, dvs. till europeiska och nationella webbplatser för information och/eller tjänster.

8.

Den första fleråriga handlingsplanen för europeisk e-juridik (2009–2013), som utarbetades i samarbete med kommissionen och Europaparlamentet, antogs av RIF-rådet i november 2008.

9.

I samband med antagandet av den första handlingsplanen godkände rådet upprättandet av en ny arbetsstruktur. Rådets arbetsgrupp för e-lagstiftning har därefter utfört ett betydande arbete för att fullgöra det mandat som rådet anförtrott den. De mål som anges i den första handlingsplanen har i stor utsträckning uppfyllts och det därmed sammanhängande arbetet pågår.

10.

Europaparlamentet har visat intresse för det arbete som utförs på e-juridikområdet. Den 18 december 2008 antog parlamentet en resolution om e-juridik (2), där det bland annat angav att lämpliga rutiner bör inrättas för att se till att framtida lagstiftning utformas så att den kan utnyttjas via on-linelösningar. Parlamentet antog också en resolution om e-juridik vid sitt plenarsammanträde den 22 oktober 2013 (3), där det ville se att användningen av elektroniska ansökningar, det elektroniska tillhandahållandet av handlingar, utnyttjandet av videokonferenser samt samkörningen av rättsliga och förvaltningsmässiga register ökas, för att ytterligare minska kostnaderna för domstolsförhandlingar och förfaranden utanför domstol.

11.

E-juridikportalen, som förvaltas och drivs av kommissionen i linje med rådets riktlinjer, lanserades den 16 juli 2010. Medlemsstaternas och kommissionens arbete med att utveckla webbplasten har därefter avancerat i jämn fart i form av nya funktionaliteter (såsom dynamiska elektroniska formulär) och regelbundna tillägg av nytt innehåll. Den europeiska e-juridikportalen syftar till att fungera som en gemensam kontaktpunkt för europeiska medborgare och rättstillämpare, som ger dem möjlighet att på sitt eget språk erhålla information om europeiska och nationella förfaranden och rättsväsendets funktion.

12.

Åtskilliga medlemsstater har redan utarbetat och deltagit i en rad pilotprojekt på e-juridikområdet, till exempel i syfte att sammankoppla medlemsstaternas konkursregister och utveckla betydelsefull ny teknik. Gradvis håller en infrastruktur för europeisk e-juridik på att utvecklas. En viktig faktor utgörs av den tekniska och organisatoriska infrastrukturen för säkert utbyte av rättsdata mellan rättsväsendet, statliga organisationer, rättstillämpare, medborgare och företag inom ramen för e-Codex-projektet.

13.

Ett stort antal medlemsstater har infört videokonferenssystem för att påskynda rättsliga förfaranden genom att underlätta hörande av vittnen eller parter. Arbetet med att införliva webbplatserna för det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område och webbplatsen för den rättsliga atlasen pågår. Rådet har också antagit ett beslut om upprättande av samarbete med det europeiska rättsliga nätverket på straffrättens område.

14.

Resultaten av en nyligen gjord enkät om e-juridik (4) visar att betydande framsteg har gjorts på området i medlemsstaterna sedan antagandet av den första fleråriga handlingsplanen för europeisk e-juridik. Strategin för europeisk e-juridik 2014–2018 kommer att bygga vidare på denna framgång.

15.

På området e-lagstiftning har viktiga byggstenar för rättskällornas tillgänglighet och semantiska interoperabilitet utvecklats. År 2009 antog rådet slutsatser om European Case Law Identifier (ECLI) för att förbättra möjligheterna att söka efter och underlätta otvetydig hänvisning till domar som meddelats av europeiska och nationella domstolar. Flera medlemsstater har redan infört ECLI. Kommissionen och flera medlemsstater håller på att förbereda införandet av ECLI:s gränssnitt för sökning i e-juridikportalen senast under första kvartalet 2014. Införandet av ECLI förbereds också av Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

16.

År 2011 antog rådet slutsatser om European Legislation Identifier (ELI), och införde då en frivillig standard för identifiering, taggning och elektronisk hänvisning till europeiska och nationella rättsakter. Standarden har antagits för användning i EUR-Lex och håller på att införas av flera medlemsstater.

17.

Den europeiska e-juridiken bör eftersträva en starkare överensstämmelse med den allmänna ramen för e-förvaltning, som beskrivs närmare i kommissionens meddelande (KOM(2010) 744 slutlig), där den europeiska interoperabilitetsstrategin (EIS) och den europeiska interoperabilitetsramen presenteras. I dessa dokument klargörs det att ökad interoperabilitet på rättslig, organisatorisk, semantisk och teknisk nivå, som leder till att ett hållbart ekosystem skapas, är nödvändig för att vi ska kunna utnyttja informations- och kommunikationsteknikens sociala och ekonomiska potential maximalt. Det europeiska e-juridiksystemet måste utarbetas i enlighet med principen om rättsväsendets oberoende och principen om maktdelning.

18.

Arbetet på området europeisk e-juridik bygger på följande grundprinciper:

19.

Varje enskild medlemsstat får delta i den europeiska e-juridikens projekt på frivillig basis, utom när en EU-rättsakt har antagits där det föreskrivs att ett särskilt projekt ska genomföras inom det europeiska e-juridiksystemet.

20.

Konceptet med den europeiska e-juridiken är baserat på principen om ett decentraliserat system på europeisk nivå som sammankopplar medlemsstaternas olika fristående och interoperabla nationella system. Enligt denna övergripande decentraliseringsprincip åligger det varje medlemsstat att garantera det tekniska genomförandet och förvaltningen av de nationella e-juridiksystem som krävs för att underlätta sammankopplingen av medlemsstaternas system.

21.

En viss grad av centralisering på EU-nivå är dock nödvändig. Centralisering kan också behövas i vissa särskilda situationer, t.ex. när detta är en mer kostnadseffektiv lösning eller när en rättsakt har antagits.

22.

Interoperabilitet, som möjliggör sammankoppling av medlemsstaternas system och användning av centraliserade lösningar vid behov, är en grundläggande egenskap hos decentraliserade system. Kompabiliteten mellan de olika tekniska, organisatoriska, rättsliga och semantiska aspekter som väljs för de juridiska tillämpningarna bör säkerställas, samtidigt som man garanterar största möjliga flexibilitet för medlemsstaterna.

23.

Strategin för europeisk e-juridik är avsedd att omfatta projekt med en europeisk dimension inom civil-, straff- och förvaltningsrätt.

24.

Projekt som utvecklas inom ramen för den europeiska e-juridiken, i synnerhet alla projekt som ska tas med i portalen, måste potentiellt omfatta samtliga medlemsstater i Europeiska unionen och samtliga medlemsstater bör uppmuntras att delta i alla projekt, så att dessa projekts långsiktiga bärkraft och kostnadseffektivitet kan garanteras. Alla projekt bör kunna innebära direkt och konkret nytta framför allt för medborgare, företag och/eller rättsväsendet.

25.

I samband med utvecklingen av det europeiska e-juridiksystemet bör man också beakta nationella projekt som ger ett europeiskt mervärde.

26.

Målet är att förbättra tillgången till information på det rättsliga området i Europeiska unionen. E-juridikportalen har en viktig roll att spela när det gäller att uppnå detta mål.

27.

Den europeiska e-juridiken bör ha som mål att ge bättre tillgång till rättslig prövning och underlätta tillgripandet av förfaranden utanför domstol, genom att elektronisk kommunikation används i gränsöverskridande situationer.

28.

Det är därför nödvändigt att fortsätta det arbete som en rad medlemsstater redan har inlett på nationell nivå och skapa förutsättningar för interaktiva gränsöverskridande rättstjänster på europeisk nivå.

29.

Elektroniska domstolsförfaranden och förfaranden utanför domstol bör fortsätta att användas i enlighet med principen om att medlemsstaterna vidtar frivilliga åtgärder.

30.

Förenkling och främjande av elektronisk kommunikation mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter är av särskild vikt (t.ex. genom videokonferenser eller säkra elektroniska datautbyten).

31.

Tjänstemän vid rättsliga myndigheter bör ges säker tillgång till olika funktionaliteter som är reserverade för dem. De bör ha anpassade tillgångsrättigheter och en enhetlig eller interoperabel autentiseringsmetod bör tillämpas.

32.

Den europeiska e-juridikportalen måste fortsätta att utformas som en gemensam kontaktpunkt. Detta utesluter inte att kommunikation sker med andra medel (t.ex. genom överföring från nätverk till nätverk).

33.

E-juridikportalen bör tillhandahålla information till medborgarna, företagen och rättstillämparna om EU:s och dess medlemsstaters lagstiftning. Portalen bör även vara ett sätt att erbjuda tillträde till annan därmed sammanhängande information på nationell, europeisk och internationell nivå på det rättsliga området.

34.

Den organisatoriska, rättsliga, tekniska och semantiska interoperabiliteten bör säkerställas. I detta syfte bör tekniska lösningar för den europeiska e-juridiken utvecklas för säkert utbyte av data mellan rättsväsendet, nationella förvaltningar, rättstillämpare, medborgare och företag. Tillgängliga öppna tekniska standarder och lösningar som redan har utarbetats (t.ex. projekt såsom e-Codex) bör beaktas innan nya standarder eller lösningar tas fram. Medlemsstaterna bör också spela en aktiv roll i utvecklingen av dessa lösningar och i beslutsfattandet kring dem.

35.

Behovet av att garantera en enhetlig användning av aktuell informations- och kommunikationsteknik vid genomförandet av ny EU-lagstiftning på det rättsliga området, inbegripet ändringar och omarbetningar av befintlig lagstiftning, bör beaktas i lagstiftningsprocessen. De uppgifter som ska överföras måste beskrivas enbart med avseende på sitt innehåll och inte i form av eventuella visuella representationer. Medlen för överföring av uppgifter eller dokument måste beskrivas på ett funktionellt och teknikneutralt sätt.

36.

Utbytet av rättslig information över gränserna, särskilt av uppgifter som rör europeisk eller nationell lagstiftning, rättspraxis eller juridiska ordlistor, hindras av bristen på effektiva medel för utbyte av denna typ av uppgifter.

37.

Man kan med olika projekt försöka åtgärda detta problem och öka utbytet av och den semantiska interoperabiliteten hos rättsdata i hela Europa och utanför dess gränser. Man bör på frivillig basis fortsätta arbetet med att utveckla en europeisk rättslig semantisk webb, som syftar till att förbättra möjligheterna att tillgå och behandla rättslig information genom att göra rättsuppgifternas identifiering och semantik interoperabla.

38.

Sammankopplingen av nationella register som innehåller information som är relevant för det rättsliga området bör främjas. De nödvändiga tekniska och rättsliga förutsättningarna bör tryggas för att en sådan sammankoppling ska bli möjlig.

39.

Åtgärderna på detta område bör inriktas på sammankoppling av register som är intressanta för medborgare, företag, rättstillämpare och rättsväsendet.

40.

E-juridiksystemet kan skapa de nödvändiga förhållandena för att underlätta driften av olika befintliga europeiska nätverk på det rättsliga området, såsom det europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område och det europeiska rättsliga nätverket på straffrättens område. I detta syfte bör de möjligheter som det europeiska e-juridiksystemet och e-juridikportalen erbjuder utforskas ytterligare i samråd med de relevanta myndigheterna.

41.

För att den europeiska strategin för e-juridik ska kunna genomföras krävs det att rättsväsendet och andra relevanta rättstillämpare i medlemsstaterna medverkar i arbetet. Rättstillämparna bör därför engageras i diskussioner och projekt på området europeisk e-juridik för att säkerställa att de lösningar som ska utarbetas motsvarar varje målgrupps verkliga behov.

42.

Följaktligen är det av avgörande betydelse att företrädarna för medlemsstaternas rättsväsenden har möjlighet att bidra till arbetet med den europeiska e-juridiken, särskilt vad gäller de lösningar som väljs för den europeiska e-juridiken, så att deras synpunkter och användarnas behov kan beaktas.

43.

Det är dessutom önskvärt att andra rättstillämpare, till exempel advokater, notarier och stämningsmän m.fl., engageras i framtida diskussioner om europeisk e-juridik för att säkerställa att de lösningar som ska utarbetas motsvarar deras verkliga behov.

44.

Det är i detta sammanhang som en samarbetsmekanism med rättstillämparna bör inrättas för att säkerställa att frågor av gemensamt intresse tas i beaktande i den europeiska strategin för e-juridik.

45.

Man bör också beakta möjligheten att samla in synpunkter och återkoppling från företrädare för den stora allmänheten, inbegripet portalens användare, samt företagare.

46.

Eftersom det finns ett önskemål om att medborgarna i Europa ska få tillgång till det europeiska e-juridiksystemet på ett enkelt sätt måste man planera kraftfulla och kostnadseffektiva långsiktiga åtgärder avseende översättning. E-juridikportalen bör tillhandahålla tillförlitliga översättningar av innehållet i portalen på Europeiska unionens samtliga officiella språk.

47.

Den framtida utvecklingen på den europeiska e-juridikens område kommer att föra med sig nya utmaningar vad gäller skydd av personuppgifter. Man kan anta att omfattningen på insamling och utbyte av data kommer att öka i och med att den kommande strategin för europeisk e-juridik genomförs. Skyddet av personuppgifter spelar därför en viktig roll i detta sammanhang. I det framtida arbetet inom e-juridiken måste man beakta reglerna om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och reglerna om det fria flödet av personuppgifter.

48.

Regler för äganderätt till information bör vid behov fastställas för att avgöra vem som bär ansvaret med avseende på datainnehåll som ska publiceras på e-juridikportalen. I princip ansvarar varje innehållsleverantör endast för sitt arbete och måste respektera den immateriella äganderätten och andra tillämpliga rättsliga krav.

49.

Liknande regler bör fastställas för användning av elektroniska funktionaliteter för utbyte av uppgifter, inbegripet utbyte av personuppgifter, mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter och för elektronisk inlämning av handlingar som ska användas i domstolsförfaranden.

50.

I detta sammanhang uppmanas kommissionen särskilt att fortsätta att utreda om det behöver antas ett förslag till rättsakt på området e-juridik. I en sådan rättsakt skulle man fastställa den övergripande rättsliga ramen och formerna för genomförande av en konkret strategi för e-juridik på europeisk nivå.

51.

Vid genomförandet av den europeiska strategin för e-juridik bör man beakta möjligheten att marknadsföra tillgängliga funktionaliteter för det europeiska e-juridiksystemets användare.

52.

Utvecklingen av den europeiska e-juridiken kräver ianspråktagande av betydande finansiella medel. Därför är det viktigt att tillräcklig finansiering på EU-nivå ges framför allt åt

53.

Finansieringen på europeisk nivå av arbetet på området e-juridik (på både nationell och europeisk nivå), inbegripet de konkreta projekt som ska fastställas och genomföras inom ramen för den kommande handlingsplanen, måste garanteras av den fleråriga budgetramen 2014–2020 och särskilt av finansieringsramen för programmet Rättsliga frågor 2014–2020.

54.

De e-juridikprojekt som avses i strategin och den tillhörande handlingsplanen kan även finansieras inom ramen för andra tillgängliga unionsprogram om de uppfyller de kriterier som fastställs i dessa program (5).

55.

Unionen och dess medlemsstater bör i möjligaste mån utveckla samarbetet med tredjeländer på området e-juridik.

56.

Detta eventuella samarbete måste ske med respekt för de institutionella regler som har fastställts på EU-nivå.

57.

En flerårig handlingsplan bör antas under första halvåret 2014 i syfte att genomföra strategin och erbjuda praktiskt stöd för dess uppföljning. Handlingsplanen bör innehålla en förteckning över de projekt som har planerats för perioden i fråga med klara uppgifter om vilka som önskar delta, åtgärder för projektens genomförande i praktiken och en vägledande tidsplan som medger en konkret uppföljning av handlingsplanen genom arbetsgruppen för e-lagstiftning (e-juridik) och, vid behov, genom relevanta berörda parter. Resultaten av den föregående fleråriga handlingsplanen för e-juridik och den tillhörande färdplanen kommer att beaktas och vid behov följas upp i den nya handlingsplanen.

58.

Arbetsgruppen kommer att utarbeta handlingsplanen i samråd med kommissionen och minst en gång per halvår bevaka dess genomförande, som bör anpassas om den pågående utvecklingen så kräver.

59.

Vid behov kan medlemsstater som är involverade i särskilda projekt träffas i informella grupper i syfte att göra framsteg med arbetet på dessa områden. Resultaten av dessa möten bör presenteras för arbetsgruppen för e-lagstiftning (e-juridik).