This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013SC0258
COMMISSION STAFF WORKING DOCUMENT EXECUTIVE SUMMARY OF THE IMPACT ASSESSMENT Accompanying the document Proposal for a COUNCIL REGULATION on the Clean Sky 2 Joint Undertaking
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om det gemensamma företaget Clean Sky 2
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om det gemensamma företaget Clean Sky 2
/* SWD/2013/0258 final */
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till RÅDETS FÖRORDNING om det gemensamma företaget Clean Sky 2 /* SWD/2013/0258 final */
ARBETSDOKUMENT FRÅN KOMMISSIONENS
AVDELNINGAR SAMMANFATTNING AV KONSEKVENSBEDÖMNINGEN Följedokument till Förslag till
RÅDETS FÖRORDNING om det gemensamma företaget Clean Sky 2 I denna sammanfattning redogörs för de viktigaste
resultaten och slutsatserna av konsekvensbedömningen som åtföljer kommissionens
förslag till rådets förordning om fastställande av målen, den rättsliga
statusen och verksamhetsreglerna för det gemensamma företaget Clean Sky för
perioden 2014–2020. Förslaget är en uppföljning av vitboken Färdplan
för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och
resurseffektivt transportsystem, där det betonas att gemensamma europeiska
insatser kommer att skapa ett högt mervärde för EU på områden som rena, säkra
och tysta fordon inom alla transportsätt, och av kommissionens meddelande om partnerskap
inom forskning och innovation, där det betonas att modellen med offentlig-privata
partnerskap kan bidra till att hantera viktiga samhällsutmaningar och stärka
EU:s konkurrenskraft. Förslaget bygger på kommissionens förslag om
”Horisont 2020”, som utgör en rättslig grund för framtida europeiska
offentlig-privata partnerskap inom forskning och innovation. 1. Problemformulering 1.1. Det
problem som kräver åtgärder 1.1.1. Lufttransporter har stor miljöpåverkan,
som blir allt större i takt med att lufttrafiken ökar Lufttransporter står i dag för omkring 7 %
av alla utsläpp inom transportsektorn och för omkring 2 % av de totala
koldioxidutsläppen i världen, men denna andel ökar snabbt i och med att
lufttrafiken ökar. Flygningarna inom EU kommer att fördubblas mellan 2009 och
2030, och antalet flygningar utanför EU kommer att öka ännu mer. Mot bakgrund av den
prognosen kommer utsläppen att öka avsevärt om inga mildrande åtgärder vidtas.
Det är av största vikt att kraftigt minska miljöpåverkan av lufttransporter om
EU ska kunna uppfylla sina klimat- och energimål. 1.1.2. EU:s industriella ledarskap
hotas genom den allt hårdare internationella konkurrensen EU:s luftfartssektor är en av de främsta i
världen i fråga om produktion, sysselsättning och export, har en årlig
omsättning på över 100 miljarder euro och sysselsätter omkring 500 000
personer. Trots detta ledarskap står EU:s
luftfartsindustri inför allt fler starka och nya internationella konkurrenter,
som gör stora investeringar i forsknings- och utvecklingsprogram. För att bevara sin konkurrenskraft bör EU:s
luftfartsindustri fokusera på att utveckla innovativ teknik med förbättrad
miljöprestanda och bränsleeffektivitet och tillhandahålla konkurrenskraftiga
produkter av hög kvalitet. 1.1.3. De nuvarande europeiska
offentlig-privata partnerskapen inom luftfart måste förbättras Det gemensamma företaget Clean Sky, som är ett
offentlig-privat partnerskap mellan Europeiska kommissionen och luftfartsindustrin,
har sedan inrättandet 2008 framgångsrikt främjat en utveckling mot de
strategiska miljömålen. I den första halvtidsutvärderingen[1] 2010 konstaterades att modellen
med ett gemensamt företag är ändamålsenlig. I halvtidsutvärderingen
konstaterades också att det fanns ett tydligt behov av en förbättrad operativ
och rättslig ram. Vidare konstaterade en Sherpa-grupp[2] att det var nödvändigt att
effektivisera och anpassa den rättsliga ramen till syftet att inrätta och
genomföra offentlig-privata partnerskap inom forskning i framtiden. Gruppen
lade fram operativa rekommendationer i syfte att förbättra partnerskapets effektivitet
och funktion som förvaltningsinstrument för initiativet. 1.2. Det politiska sammanhanget .I Europa 2020-strategin fastställs EU:s
åtagande att minska växthusgasutsläppen med 20 % till 2020. I vitboken om
transporter konstateras att transporter står för en stor andel av dessa
utsläpp, och en minskning på 60 % föreslås mellan 1990 och 2050. I Europa
2020-strategin efterfrågas också en ”innovationsunion”, som kan hantera
samhällsutmaningarna och i synnerhet främja en mer resurseffektiv, miljövänlig
och konkurrenskraftig ekonomi. I Horisont 2020 föreslås utmaningen med smarta,
miljövänliga och integrerade transporter, som bland annat syftar till att
garantera både resurseffektiva transporter som respekterar miljön och ett
globalt partnerskap för den europeiska transportindustrin. Mot bakgrund av de nya utmaningarna utarbetade
en högnivågrupp för luftfartsforskning 2011 initiativet ”Flightpath 2050”, som
är en ny vision för den europeiska luftfartssektorn som utvecklats i enlighet
med målen för Europa 2020 och vitboken om transporter, i samråd mellan viktiga
offentliga och privata aktörer i Europa. I initiativet diskuteras de utmaningar
som miljön och konkurrenskraften står inför och ambitiösa mål föreslås för att
inrätta en hållbar och konkurrenskraftig luftfartssektor till 2050[3]. Initiativet åtföljs av en ny
agenda för strategisk forskning och innovation från den rådgivande gruppen för aeronautisk
forskning och innovation i Europa (Acare) och ska fungera som en vägledning för
framtida åtgärder inom ramen för offentliga och privata finansieringsprogram,
vid sidan av den gemensamma färdplanen. 2. Subsidiaritetsanalys 2.1. EU:s rätt att vidta åtgärder EU:s rätt att vidta åtgärder på detta område
regleras i artikel 187 i EUF-fördraget, enligt vilken unionen kan bilda
gemensamma företag eller andra organisationer som krävs för att effektivt
genomföra unionens program för forskning, teknisk utveckling och demonstration. 2.2. Behovet av offentliga åtgärder,
subsidiaritet och ett mervärde för EU Att förbättra miljöprestandan hos
luftfartstekniken är en komplex och kostsam process som kräver ett långsiktigt resursåtagande.
Industrin kan inte hantera den tekniska utmaningen på egen hand, på grund av
kostnaderna och riskerna med forskning och utveckling och eftersom de sociala
fördelarna med renare flygtransporter inte samtliga kan tillskrivas de
investerande företagen. Den tekniska kapacitet som krävs för
innovativa lösningar inom luftfart är också mycket specialiserad,
kompletterande och ojämnt fördelad i EU:s medlemsstater. Omfattningen på och
räckvidden för forskningsagendan för miljövänligare luftfartyg går bortom de
enskilda medlemsstaternas kapacitet i fråga om såväl finansiella åtaganden som nödvändig
forskningskapacitet. Ett storskaligt program med en välstrukturerad
och fokuserad forskningsagenda som inrättas i samarbete mellan offentliga och
privata partner, och som sammanför olika behörigheter och aktörer inom hela EU,
med offentligt och privat finansiellt deltagande på EU-nivå, kan främja
nödvändiga tekniska framsteg och bidra till att uppnå omfattande samhälleliga,
ekonomiska och miljömässiga mål. 2.3. Erfarenheter av tidigare
program Clean Sky har lyckats väl med att åstadkomma
ett omfattande och brett deltagande av alla viktiga aktörer, däribland ett
stort antal små och medelstora företag. Totalt 12 ledande företag, 74
associerade medlemsföretag och över 400 partnerföretag samarbetar för att hantera
miljömålen och demonstrera och godkänna nödvändiga tekniska innovationer enligt
gemensamt utarbetade modeller. Programmet är inriktat på radikala nya tekniska
koncept som i vanliga fall skulle överskrida den hanterbara risken för den
privata sektorn och som ger den nödvändiga finansiella stabiliteten för att
investera i banbrytande innovationer inom tidsramar som annars vore
ogenomförbara. Det är också nära förknippat med det gemensamma företaget Sesar,
som utvecklar lufttrafikledningsteknik inom ramen för EU-initiativet om ett
gemensamt europeiskt luftrum. Trots dessa framgångar måste många frågor
hanteras kraftfullare i framtiden, exempelvis ökad insyn i verksamheten, fler öppna
anbudsinfordringar och en skräddarsydd rättslig ram som stöd för en effektiv
förvaltning och kostnadseffektivitet. 3. Mål Initiativet syftar till att öka
konkurrenskraften och luftfartsteknikens miljöeffekter, i enlighet med målen
för Europa 2020, vitboken om transporter och utmaningen med smarta,
miljövänliga och integrerade transporter i Horisont 2020. Det gemensamma företaget Clean Sky 2 ska ha
följande mål: 1. Bidra till genomförandet av
den forskningsverksamhet som inleddes inom ramen för förordning (EG) nr 71/2008
och till genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr
…/2013 av … om inrättande av ramprogrammet Horisont 2020, och i synnerhet till
utmaningen med smarta, miljövänliga och integrerade transporter inom pelaren samhällsutmaningar
i [rådets] beslut (EU) nr .../2013/EU av … 2013 [om inrättande av det särskilda
programmet för genomförande av Horisont 2020]. 2. Bidra till målen för det
gemensamma teknikinitiativet för Clean Sky 2, och i synnerhet att integrera,
demonstrera och godkänna teknik som kan (a)
öka luftfartygens bränsleeffektivitet och därmed
minska koldioxidutsläppen med 20–30 % jämfört med luftfartyg med den
senaste tekniken som tas i bruk från 2014, och (b)
minska luftfartygens kväveoxidutsläpp och
bullernivå med 20–30 % jämfört med luftfartyg med den senaste tekniken som
tas i bruk från 2014[4]. 4. Alternativ Horisont 2020-programmet kommer att genomföras
genom gemensamma forskningsprojekt som kompletteras med offentlig-privata
partnerskap. De alternativ som övervägs är följande: 1.
Business-as-usual. Detta alternativ innebär att
Clean Sky-initiativet fortsätter inom ramen för Horisont 2020 och att
verksamheten utökas för att nå de fastställda målen. Alternativet bygger på att
det gemensamma företaget Clean Sky fortsätter inom Horisont 2020 i sin
nuvarande form och med samma genomförandearrangemang. 2.
Inrättande av ett kontraktsbaserat offentlig-privat
partnerskap för att genomföra ett nytt program. Detta alternativ syftar till
att tillsammans med industrin inrätta ett gemensamt program för att nå målen.
Programmet genomförs genom ett kontraktsbaserat offentlig-privat partnerskap
med gemensamma forskningsprojekt som förvaltas av kommissionen eller ett
genomförandeorgan. Det nuvarande Clean Sky-programmet inom ramen för sjunde
ramprogrammet upphör 2017 liksom ursprungligen planerats. 3.
Inrättande av ett nytt gemensamt teknikinitiativ
genom ett förbättrat gemensamt företag för att genomföra ett nytt program
(CS2). Genom detta alternativ inrättas ett nytt program i form av ett gemensamt
teknikinitiativ som genomförs av ett gemensamt företag. Alternativet syftar
till att nå målen genom integrerade teknikdemonstrationer på hög systemnivå.
Styrnings- och programstrukturen kommer att förbättras och ändras för att öka effektiviteten
och ändamålsenligheten. 4.1. Avfärdade alternativ Ett ”alternativ utan EU-finansiering”, dvs.
att det offentliga stöd till forskning och innovation inom luftfart på EU-nivå
ska upphöra, avfärdades eftersom det strider mot bestämmelserna i Horisont 2020
där lufttransporter lyfts fram som en utmaning. Ett ”alternativ med endast reglering” som ett
sätt att lätt nå ambitiösa mål inom luftfartssektorn övervägs inte, eftersom
det skulle behövas en global överenskommelse om dess genomförande och
resultatmålen följaktligen skulle bli mindre ambitiösa. Alternativet med ”inget offentlig-privat partnerskap”
bedömdes inte som optimalt för att nå de fastställda målen, eftersom ett antal
mindre projekt i stället för ett storskaligt integrerat demonstratorsprogram
skulle kunna leda till minst 10 års fördröjning när det gäller att nå en
slutlig teknisk mognadsgrad jämfört med de övriga alternativen. En sådan fördröjning
skulle innebära att man inte skulle kunna utnyttja möjligheten att införliva
resultatet i nästa generations luftfartyg innan de tas i bruk[5] och inverkan skulle bli liten. 5. Jämförelse av alternativen 5.1. Hur alternativen jämfördes Bedömningsmetoden bygger på den förväntade
inverkan av den teknik som införs för nästa generations luftfartyg med tidsramen
2025–2030[6].
Varje alternativ har bedömts utifrån den utsläppsminskning som kan åstadkommas tack
vare den teknik som alternativet möjliggör. Tre alternativ jämfördes med avseende på en
rad viktiga effekter och kriterier: ·
Ekonomisk effekt (arbetstillfällen, små och
medelstora företag, konkurrenskraft) ·
Miljöeffekt (utsläpp) ·
Social effekt (folkhälsa, samhällsfördelar) ·
Administrativ effekt (driftskostnader, förenklad
struktur, effektiv styrning) ·
Effekter av forskning och utveckling (teknik,
demonstration, kontinuitet, fragmentering, integration, tidsramar, kostnadseffektivitet). 5.2. Jämförelse av alternativ och
bedömning av kostnadseffektivitet Av bedömningen framgår att alternativet CS2 är
att föredra, eftersom det ger de bästa förutsättningarna att nå målen. Detta
alternativ har mycket stora synergieffekter med det nuvarande forskningsprogrammet
och kan utvecklas utifrån den teknik och de demonstratorer som tagits fram inom
Clean Sky, vilket skulle garantera en smidig övergång. CS2-alternativet har störst potential att i
god tid integrera och validera den nya tekniken på högre systemnivå och förväntas
därmed avsevärt bidra till att hantera miljö- och samhällsutmaningarna.
Alternativet business-as-usual ger mindre effekt, eftersom den nya tekniken
skulle börja utvecklas senare och ytterligare investeringar och omfattande
insatser i fråga om integration och mognadsgrad skulle krävas. För alternativet
med ett kontraktsbaserat offentlig-privata partnerskap skulle det nödvändiga
tekniska genombrottet bli svårare och ta längre tid att genomföra på grund av
genomförandearrangemangen, de årliga budgetbesluten och innehållet i den
fleråriga färdplanen samt den lägre åtagandenivån från industrins sida. Med avseende på den ekonomiska effekten
förväntas CS2-alternativet ge större fördelar jämfört med de övriga
alternativen. Vidare visar en kostnads-nyttoanalys att CS2 som genomförs genom
det gemensamma företaget är åtminstone kostnadsneutralt eller något mer fördelaktigt
jämfört med kommissionens eller genomförandeorganens programgenomförande inom
ramen för ramprogrammet, eftersom de administrativa kostnaderna delas lika
mellan de offentliga och privata medlemmarna. CS2-alternativet rekommenderas också mot
bakgrund av resultatet av det offentliga samrådet, och får stöd av industrin
genom ett utkast till preliminärt förslag om en fortsättning av verksamheten. 5.3. Jämförelse av inverkan I tabellen sammanfattas jämförelsen av de
olika alternativen jämfört med business-as-usual-scenariot. Alternativ Kriterier || Business-as- usual || Kontraktsbaserat offentlig-privat partnerskap || Förnyat gemensamt teknikinitiativ (CS2) Effektivitet || || || Kritisk massa || = || - || + Inverkan på små och medelstora företag || = || - || = Hävstångseffekt || = || - || = Innovationseffekt || = || = || + Miljöeffekter || = || = || + Ekonomisk effekt || = || = || + Sociala effekter || = || - || + Ändamålsenlighet || || || Administrativa kostnader || = || - || + Administrativ förenkling || = || = || + Samstämmighet || || || Samstämmighet med nationella program || = || - || = 6. Räckvidden
för CS2 CS2-alternativet kommer att omfatta de mest
lovande nya luftfartygsteknikerna som kan förbättra miljöprestandan och
konkurrenskraften hos EU:s luftfartsindustri och kommer att bygga på den teknik
och de demonstratorer som utvecklats inom ramen för Clean Sky. Två kompletterande typer av
demonstratorsverksamhet föreslås för CS2: ·
Tre demonstratorer (innovativa plattformar för
luftfartygsdemonstratorer) på den högre integrationsnivån för hela luftfartygsplattformar.
De kommer att utföra slutlig systemtestning inom alla flygsegment (stora och
regionala luftfartyg, rotorluftfartyg) på högsta forskningsnivå. ·
Tre tvärgående integrerade teknikdemonstratorer med
inriktning på skrov, motor och system som även omfattar elektronisk taxning och
en hållbar livscykel. Teknikutvärderaren kommer att göra en kontinuerlig
bedömning av de vetenskapliga och tekniska framstegen och deras potentiella
miljöeffekter. Programmet kommer att bygga på de
framgångsrika aspekterna av Clean Sky, exempelvis den projektliknande
utformningen med ett relativt litet antal välfokuserade demonstratorer och
tydligt fastställda tidsfrister. Övergången från Clean Sky till CS2 kommer att
ske gradvis och en teknisk och förvaltningsmässig kontinuitet kommer att
garanteras. Industrins nuvarande uppskattning av kostnaden
för programmet är 4,05 miljarder euro. EU kommer att bidra med 1,8 miljarder
euro från budgeten för Horisont 2020. Näringslivets parter kommer att bidra med
2,25 miljarder euro via ytterligare verksamheter. 7. Övervakning och utvärdering Övervakningen och utvärderingen av framstegen
inom ramen för det gemensamma företaget CS2 kommer att utföras av såväl externa
som interna organ. Den interna övervakningen av de framsteg som
görs kommer att ske på följande sätt: Till att börja med kommer det gemensamma
företagets ledningsgrupp att övervaka budgetgenomförandet och de tekniska
framstegen, för det andra kommer en årlig teknisk översyn att genomföras av
oberoende externa experter, och för det tredje kommer en vetenskaplig och
teknisk rådgivande kommitté att analysera resultatet av översynen och göra
bedömningar. Utifrån dessa bedömningar kommer en årlig verksamhetsrapport att
utarbetas, som ska antas och offentliggöras av styrelsen. Europeiska kommissionen kommer att anordna en utvärdering
av oberoende experter som använder väldefinierade tekniska, förvaltningsmässiga
och finansiella viktiga resultatindikatorer: utvärdering före programmets
inledande (förhandsutvärdering), halvtidsutvärderingar och utvärdering efter
att programmet har avslutats (efterhandsutvärdering). Liksom för det nuvarande Clean Sky-programmet,
kommer teknikutvärderaren att bevaras som ett viktigt instrument för konsekvensbedömning
och dess roll kommer att stärkas. Det kommer att möjliggöra en detaljerad
bedömning av miljöfördelarna med den nya tekniken samt göra det möjligt att mäta
de olika tekniska framstegen i förhållande till de specifika målen. [1] http://ec.europa.eu/research/jti/pdf/clean_sky_interim_evaluation_15-12-2010.pdf [2] http://ec.europa.eu/research/jti/pdf/jti-sherpas-report-2010_en.pdf [3] Exempelvis en minskning med 75 % av
koldioxidutsläppen per passagerarkilometer, en minskning med 90 % av
kväveoxidutsläppen och en minskning med 65 % av den upplevda bullernivån
senast 2050 jämfört med referensåret 2000. [4] Luftfartyg med den senaste tekniken är en ny referens
som införs för framtida initiativ. För närvarande jämförs resultaten av Clean
Sky med luftfartyg från 2000 som referens. Luftfartyg med den senaste tekniken
(exempelvis Airbus A320-NEO, Boeing 737-MAX, Boeing 787, Airbus A350) ger redan
en minskning med 15 % av koldioxidutsläppen jämfört med luftfartyg från
2000. [5] Uppskattningar för 2025–2030. [6] På grund av de särskilda förutsättningar som gäller vid
utvecklingen av luftfartyg kommer ny teknik som inte införlivas i nästa
generation att införas en generation senare. Tiden mellan två generationer är
vanligtvis 10 till 15 år (nästföljande generation kommer att tas i bruk omkring
2040–2045).