52013PC0621

MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Genom rådets förordning (EG) nr 718/1999 av den 29 mars 1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna[1] infördes en regleringsmekanism för flottkapacitet (regeln ”gammalt mot nytt”) som syftade till att förebygga att det på marknaden för inlandssjöfart i EU uppstår överkapacitet i flottan eller att överkapaciteten förvärras. I april 2003 omvandlades regeln ”gammalt mot nytt” till en övervakningsmekanism som ska aktiveras om det uppstår sådana allvarliga störningar på marknaden som avses i direktiv 96/75/EG[2].

I linje med sin politik för flottkapacitet upprättade de medlemsstater vars inre vattenvägar är förbundna med inre vattenvägar i en annan medlemsstat och som har en flotta på totalt över 100 000 ton en fond för inlandssjöfarten (reservfonden) på grundval av artikel 3 i förordning (EG) nr 718/1999.

Reservfonden finansieras med resterande medel från åtgärder för strukturförbättringar som genomförts fram till den 28 april 1999 och de särskilda bidrag som erhållits inom ramen för regeln ”gammalt mot nytt”. Fonden består enbart av ekonomiska bidrag från transporter på inre vattenvägar, och dess ackumulerade värde uppgår i dagsläget till cirka 35 miljoner euro.

Medlen förvaltas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna enligt deras nationella lagstiftning och med deras egna förvaltningsresurser. Nationella organisationer som företräder inlandssjöfarten deltar i denna förvaltning i enlighet med artikel 3.2 i förordning (EG) nr 718/1999.

I enlighet med artikel 3.4 och 3.5 i förordningen, får reservfonden utnyttjas i endast två situationer[3]:

A.        Vid allvarlig störning på marknaden för transporter på inre vattenvägar, enligt artikel 7 i direktiv 96/75/EG, får kommissionen, på en medlemsstats begäran vidta lämpliga åtgärder, bland annat åtgärder som syftar till att förebygga nya ökningar av den transportkapacitet som erbjuds på marknaden.

Enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 718/1999 ska med lämpliga åtgärder avses en aktivering av regeln ”gammalt mot nytt” för en begränsad tidsperiod, eventuellt tillsammans med åtgärder för strukturella förbättringar, t.ex. utbetalning från reservfonden av premier för skrotning av fartyg.

B.         Vid enhällig begäran från de organisationer som företräder inlandssjöfarten. I sådana fall får varje medlemsstat vidta de åtgärder som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999.

I samband med moderniseringen och omstruktureringen av EU-flottorna kan följande åtgärder vidtas för att skapa förhållanden som är gynnsamma för miljö och säkerhet:

– Underlätta för transportörer inom inlandssjöfarten som lämnar branschen att få förtidspension eller att övergå till annan ekonomisk verksamhet.

– Organisera yrkesutbildnings- eller omskolningsåtgärder för arbetstagare som lämnar branschen.

– Uppmuntra privata fartygsägare som själva bedriver transport att gå samman i handelsföreningar.

– Främja en anpassning av fartygen till den tekniska utvecklingen för att förbättra arbetsvillkoren och tillgodose tekniska säkerhetskrav.

– Förbättra aktörernas kvalifikationer för att säkerställa yrkets utveckling och framtid.

Hittills har kapitalet i reservfonden aldrig utnyttjats. Under 2009 informerade Nederländerna kommissionen om en allvarlig störning som sades ha uppstått på landets marknad för transporter på inre vattenvägar och uppmanade kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med direktiv 96/75/EG (situation A). På grundval av den information som lämnats kunde dock inte kommissionen bekräfta att det uppstått en allvarlig marknadsstörning i den mening som avses i direktivet.

Branschorganisationerna på EU-nivå kontaktade kommissionen en gång, under 2003, för att utreda möjligheterna att utnyttja fonden (situation B). De planerade åtgärderna ansågs dock ligga utanför tillämpningsområdet för artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Kommissionen rådgjorde med branschorganisationerna den 11 april 2013 om orsakerna till att reservfonden aldrig utnyttjats, trots nedgången i sektorn, och om möjliga lösningar. De bekräftade att det begränsade tillämpningsområdet för artikel 8 var ett hinder för utnyttjandet av fonden. De gav sitt stöd för en utvidgning av tillämpningsområdet för artikeln, så att de befintliga åtgärderna kan tillämpas på yrkesutbildning eller omskolning för alla besättningsmedlemmar som lämnar sektorn. De nuvarande bestämmelsernas formulering utesluter fartygsägare som själva bedriver transport, vilket innebär att en stor procentuell andel av sektorn inte har möjlighet att utnyttja fonden för detta ändamål, även om utbildningsbehoven för arbetstagare inte skiljer sig från andra besättningsmedlemmars behov. Berörda parter ansåg också att åtgärder bör vidtas för att stärka branschorganisationer som kan bidra till att begränsa fragmenteringen av sektorn. Dessutom ansåg de att det skulle vara lämpligt med en ytterligare åtgärd för innovation av fartyg och en anpassning av fartygen till den tekniska utvecklingen på miljöområdet, vilket speglar verkligheten inom sektorn då dess utsläpp jämförs med utsläppen från andra transportsätt.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

De åtgärder som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 täcker endast sociala aspekter. Dessa åtgärder skulle dock kunna utvidgas, särskilt för att bredda utbildningsåtgärderna, förbättra organisationen av sektorn och skapa förhållanden som är gynnsamma för innovation och bättre miljöprestanda.

Det föreslås därför att åtgärderna i artikel 8 utvidgas enligt följande:

· Ge möjlighet att organisera yrkesutbildnings- och omskolningsåtgärder för alla besättningsmedlemmar som lämnar branschen, inte bara för anställda (eller arbetstagare).

· Tillåta stöd för att stärka branschorganisationer på unionsnivå.

· Främja innovation av fartyg och deras anpassning till den tekniska utvecklingen på miljöområdet.

2013/0303 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 718/1999 om en politik för gemenskapens flottkapacitet inom inlandssjöfarten för att främja transporter på de inre vattenvägarna

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 91.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[4],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[5],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

1.         I rådets förordning (EG) nr 718/1999 fastställs unionens politik för flottkapacitet för fartyg som används för transport av gods på inre vattenvägar i medlemsstaterna.

2.         I samband med att flottorna moderniseras och omstruktureras bör sociala åtgärder planeras till förmån för arbetstagare som vill lämna sektorn för inlandssjöfart eller omskola sig för sysselsättning i en annan sektor liksom åtgärder för att främja skapande av företagsgrupperingar, förbättra aktörernas kvalifikationer samt främja en anpassning av fartygen till den tekniska utvecklingen.

3.         För detta ändamål skulle den reservfond som inrättats i varje medlemsstat vars inre vattenvägar är förbundna med inre vattenvägar i en annan medlemsstat och som har en flotta på över 100 000 ton kunna användas, om detta enhälligt begärs av de organisationer som företräder inlandssjöfarten.

4.         Reservfonden, som endast består av ekonomiska bidrag från sektorn, har aldrig utnyttjats.

5.         De åtgärder i samband med moderniseringen av EU:s flotta som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 gäller endast sociala frågor. Det finns inga bestämmelser om andra typer av stödåtgärder för att skapa förhållanden som är gynnsamma för innovation och miljö.

6.         De åtgärder som avses i artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 rörande yrkesutbildning eller omskolning är relevanta för alla besättningsmedlemmar som lämnar sektorn, inklusive fartygsägare som själva bedriver transport, och inte bara dem som betraktas som arbetstagare.

7.         I artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 föreskrivs åtgärder som uppmuntrar fartygsägare som själva bedriver transport att gå samman i handelsföreningar, men inte åtgärder som stärker de organisationer som företräder inlandssjöfarten på unionsnivå, trots att starkare unionsövergripande organisationer kan bidra till att begränsa fragmenteringen inom sektorn.

8.         Artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 bör därför kompletteras med åtgärder som syftar till att skapa utbildnings- eller omskolningsåtgärder för andra besättningsmedlemmar än dem som betraktas som ”arbetstagare” och som lämnar branschen, uppmuntra aktörer att gå samman i handelsföreningar, stärka branschorganisationer och främja innovation av fartyg och deras anpassning till den tekniska utvecklingen på miljöområdet; artikeln bör ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 8 i förordning (EG) nr 718/1999 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.5 får varje medlemsstat vidta åtgärder för att bland annat

– underlätta för transportörer inom inlandssjöfarten som lämnar branschen att få förtidspension eller att övergå till annan ekonomisk verksamhet,

– organisera yrkesutbildnings- eller omskolningsåtgärder för besättningsmedlemmar som lämnar yrket,

– förbättra kvalifikationerna inom inlandssjöfarten för att säkerställa yrkets utveckling och framtid,

– uppmuntra fartygsägare som själva bedriver transport att gå samman i handelsföreningar och stärka de organisationer som företräder inlandssjöfarten på unionsnivå,

– främja en anpassning av fartygen till den tekniska utvecklingen för att förbättra arbetsvillkoren och främja säkerheten,

– uppmuntra innovation av fartyg och deras anpassning till den tekniska utvecklingen på miljöområdet.”

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[1]               EGT L 90, 2.4.1999, s. 1.

[2]               Rådets direktiv 96/75/EG av den 19 november 1996 om system för befraktning och prissättning inom området nationella och internationella transporter av varor på inre vattenvägar inom gemenskapen, EGT L 304, 27.11.1996, s. 12.

[3]               I Tyskland och Nederländerna används dock inkomsterna från fonden för att stödja transporter på inre vattenvägar, särskilt för att stödja innovation (NL) eller tillhandahålla yrkesutbildning för arbetstagare inom inlandssjöfarten på utbildningsfartyg (DE). Reservfonden i sig har dock aldrig utnyttjats.

[4]               EUT C , , s. .

[5]               EUT C , , s. .