52013PC0618

SV

|| EUROPEISKA KOMMISSIONEN ||

Bryssel den 17.9.2013

COM(2013) 618 final

2013/0304 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel vad gäller definitionen av narkotika

{SWD(2013) 319 final}

{SWD(2013) 320 final}

MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

1.1.      Allmän bakgrund

Den olagliga narkotikahandeln och narkotikamissbruket i EU utgör en allvarlig hälso- och säkerhetsrisk både för enskilda och samhället i dess helhet. Detta har både ekonomiska och sociala återverkningar, leder till en försämrad livskvalitet för de drabbade och skapar säkerhetsproblem för medlemsstaterna. Konsumtionen av ämnen som kontrolleras enligt FN-konventionerna om narkotika[1], som t.ex. kokain, ecstasy och cannabis (kontrollerade ämnen), förefaller ha stabiliserat sig de senaste åren[2], om än på en hög nivå. Det stora problemet utgörs i stället av de nya ämnen som strömmar ut i snabb takt på marknaden.

Nya psykoaktiva ämnen, som ger samma effekt som kontrollerade ämnen, har börjat bli allt vanligare i unionen. Dessa nya ämnen har många olika användningsområden inom industrin och marknadsförs ofta som lagliga alternativ till de kontrollerade ämnena, eftersom de inte omfattas av samma kontroll. Mellan 1997 och 2012 rapporterade medlemsstaterna omkring 290 ämnen och under 2012 rapporterades minst ett nytt ämne i veckan. Antalet rapporterade ämnen tredubblades mellan 2009 och 2012 (från 24 till 73).

De nya psykoaktiva ämnena har blivit allt populärare, särskilt bland ungdomar. Dessa ämnen kan emellertid vara skadliga för människors hälsa och säkerhet, vilket gör att de precis som de kontrollerade drogerna kan skapa problem för samhället. På grund av de risker som finns med de nya psykoaktiva ämnena har de nationella myndigheterna infört olika åtgärder för att begränsa dem. Dessa nationella åtgärder har dock en begränsad verkan, eftersom dessa ämnen kan transporteras fritt på den inre marknaden — omkring 80 % av de ämnen som anmäls upptäcktes i mer än en medlemsstat.

I Europeiska kommissionens meddelande Kraftfullare europeiska insatser mot narkotika[3], antaget i oktober 2011, fastställs att de nya psykoaktiva ämnena är ett av de problem som fordrar en stark insats på EU-nivå.

Genom rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005[4] införs ett system för att hantera riskerna med de nya psykoaktiva ämnena, som innebär att kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder kan införas för dessa ämnen inom hela unionen. För att på ett mer hållbart sätt kunna hantera den stadiga strömmen av nya psykoaktiva ämnen och deras snabba spridning inom unionen har kommissionen föreslagit skärpta regler i [förordning (EU) nr …/… om nya psykoaktiva ämnen].

För att man ska lyckas begränsa tillgången på nya psykoaktiva ämnen, vilka medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker både för enskilda individer och samhället i dess helhet, och för att man ska kunna hindra olaglig handel med dessa ämnen och att kriminella organisationer deltar i deras tillverkning och distribution, krävs det att dessa nya ämnen precis som de kontrollerade ämnena omfattas av straffrättsliga bestämmelser.

Genom rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004[5] införs ett gemensamt tillvägagångssätt för kampen mot den olagliga narkotikahandeln. I detta beslut fastställs gemensamma minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för att man ska kunna undvika att det uppstår problem i samarbetet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter och brottsbekämpande organ till följd av att brottet eller brotten i fråga inte inte är straffbara i såväl den begärande som den anmodade staten. Dessa bestämmelser är tillämpliga på ämnen som omfattas av FN:s konventioner och syntetiska droger som är underkastade kontroll genom gemensam åtgärd 97/396/RIF av den 16 juni 1997[6], men tillämpas inte på nya psykoaktiva ämnen.

I syfte att skapa en enhetligare och tydligare rättslig ram för narkotika bör samma straffrättsliga bestämmelser införas för de skadligaste av de nya psykoaktiva ämnena som för de ämnen som är kontrollerade enligt FN:s konventioner.

Därför bör tillämpningsområdet för rambeslut 2004/757/RIF utökas till att även omfatta sådana nya psykoaktiva ämnen som är föremål för kontrollåtgärder enligt rådets beslut 2005/387/RIF samt de ämnen som är föremål för permanenta marknadsbegränsningar enligt [förordning (EU) nr …/… om nya psykoaktiva ämnen].

Enligt kommissionens arbetsprogram för 2012 planeras ett lagstiftningsförslag om olaglig narkotikahandel.

1.2.      Motiv och syfte

Detta förslag avser en ändring av rambeslut 2004/757/RIF som innebär att dess tillämpningsområde utvidgas till att omfatta även sådana nya psykoaktiva ämnen som medför stora risker.

Detta förslag åtföljer förslaget till [förordning (EU) nr…/… om nya psykoaktiva ämnen]. De två förslagen är kopplade till varandra på så sätt att nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker, och därmed är föremål för permanenta marknadsbegränsningar enligt den förordningen, även bör omfattas av de straffrättsliga bestämmelser för olaglig narkotikahandel som fastställs i rambeslut 2004/757/RIF.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

2.1.        Samråd med berörda parter

Ett brett samråd med berörda parter och experter och ett offentligt samråd på internet har legat till grund för detta förslag.

Kommissionen har samrått med alla medlemsstater för sin bedömning av hur rambeslut 2004/757/RIF och rådets beslut 2005/387/RIF fungerar. Dessutom har kommissionen använt sig av externa studier om olaglig narkotikahandel och nya psykoaktiva ämnen för att samla in, och granska, synpunkter från ett stort antal intressenter, rättstillämpare och experter, bl.a. de EU- organ som deltar i genomförandet av dessa instrument.

Kommissionen organiserade även två expertmöten om olaglig narkotikahandel den 10 november 2011 och den 29 februari 2012 samt två expertmöten om nya psykoaktiva ämnen den 15 december 2011 och den 1 mars 2012. Vid dessa möten underströk de akademiska experterna och rättsutövarna hur viktigt det är med straffrättsliga bestämmelser för att man ska kunna ta hårdare tag mot och hindra olaglig narkotikahandel och tackla spridningen av skadliga nya psykoaktiva ämnen. De påpekade även att lagstiftningen om nya psykoaktiva ämnen bör vara proportionerlig och anpassad till risknivån för varje ämne.

Under 2011 gjorde Eurobarometer en undersökning bland ungdomar (15–24 år gamla) om ungas attityder till narkotika. Nästan hälften av de tillfrågade (47 %) ansåg att endast de ämnen som har visat sig utgöra ett hot mot hälsa bör begränsas, medan 34 % ansåg att alla ämnen som ger samma effekt som kontrollerade ämnen bör begränsas.

2.2.        Konsekvensbedömning

Kommissionen har i en konsekvensbedömning om nya psykoaktiva ämnen bedömt vilka effekter detta förslag till ändring har för rambeslut 2004/757/RIF. Den kom fram till att skadliga nya psykoaktiva ämnen (dvs. sådana som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker) bör omfattas av straffrättsliga bestämmelser, precis på samma sätt som är fallet i rådets beslut 2005/387/RIF. Den konstaterade vidare att dessa ämnen därför bör underkastas de straffrättsliga bestämmelserna om olaglig narkotikahandel. Detta ingår som en del i det föredragna alternativet. Detta alternativ innebär att det införs en graderad uppsättning begränsningsåtgärder som både står i proportion till de risker som gäller för de nya psykoaktiva ämnena och inte hindrar den lagliga handeln på den inre marknaden.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

3.1.        Rättslig grund

Detta förslag grundar sig på artikel 83.1 i EUF-fördraget, som ger Europaparlamentet och rådet befogenhet att genom ett direktiv i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet fastställa minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder inom området olaglig narkotikahandel.

3.2.        Subsidiaritet, proportionalitet och respekt för de grundläggande rättigheterna

EU har bättre förutsättningar än medlemsstaterna att vidta åtgärder som på den inre marknaden begränsar tillgången till skadliga nya psykoaktiva ämnen för konsumenterna, utan att samtidigt hindra den legitima handeln.

Detta beror på att de enskilda medlemsstater inte var och en för sig kan hantera tillströmningen och spridningen av dessa ämnen på ett effektivt och hållbart sätt. Nationella insatser som inte samordnats sinsemellan och en uppsjö av olika nationella ordningar om nya psykoaktiva ämnen kan leda till att problem förskjuts till en annan medlemsstat (överflyttning av skadliga ämnen) och kan skapa problem i samarbetet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter och brottsbekämpande organ.

Förslaget är proportionerligt och går inte utöver vad som är nödvändigt för att nå målen, eftersom det endast är de nya psykoaktiva ämnen som utgör ett allvarligt problem på EU-nivå som omfattas av straffrättsliga bestämmelser.

Förslaget har dock en indirekt inverkan på vissa grundläggande rättigheter och principer i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom det utvidgar tillämpningsområdet för rambeslut 2004/757/RIF, vars bestämmelser har inverkan på följande grundläggande rättigheter och principer: rätten till frihet och säkerhet (artikel 6), rätten till egendom (artikel 17), rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol (artikel 47), presumtionen för oskuld och rätten till försvar (artikel 48) och principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff (artikel 49). Dessa rättigheter och friheter kan åläggas begränsningar, men endast inom de gränser och på de villkor som anges i artikel 52.1 i stadgan.

3.3.        Val av regleringsform

I enlighet med artikel 83.1 i EUF-fördraget är ett direktiv det lämpliga instrumentet för att säkerställa att det skapas ett minimum av harmonisering på EU-nivå på området olaglig narkotikahandel, samtidigt som medlemsstaterna ges flexibilitet i tillämpningen av principer, regler och undantag till dessa på nationell nivå.

3.4.        Förklarande dokument som åtföljer anmälan av genomförandeåtgärder

Medlemsstaterna uppmanas att underrätta kommissionen om de nationella bestämmelser som antagits för att följa detta direktiv.

Medlemsstaterna behöver inte lämna de förklarande dokument (inklusive jämförelsetabeller) till kommissionen som åtföljer anmälan av nationella bestämmelser som vidtagits för att införliva bestämmelserna i detta direktiv. Detta beror på att den föreslagna ändringen har en begränsad räckvidd. Ett krav på att lämna kompletterande förklarande dokument skulle leda till en omotiverad administrativ börda för medlemsstaternas behöriga myndigheter.

3.5.        Förslagets viktigaste bestämmelser

Artikel 1 — I denna bestämmelse fastställs de ändringar av rambeslut 2004/757/RIF, rörande definitionen av begreppet ”narkotika”, som är nödvändiga för att nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker ska kunna omfattas av straffrättsliga bestämmelser och för att kommissionen ska kunna genomföra bedömningar av rambeslutets genomförande och verkningar.

Artikel 2 — I denna bestämmelse fastställs tidsfristen för införlivandet av direktivet i nationell lagstiftning.

Artiklarna 3 och 4 — Dessa bestämmelser handlar om direktivets ikraftträdande och adressater.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Förslaget påverkar inte unionens budget.

2013/0304 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om ändring av rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel vad gäller definitionen av narkotika

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 83.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       Genom rådets rambeslut 2004/757/RIF av den 25 oktober 2004 om minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel[7] införs ett gemensamt tillvägagångssätt för kampen mot den olagliga narkotikahandeln, då denna handel utgör ett hot mot unionsmedborgarnas hälsa, säkerhet och livskvalitet, mot den lagliga ekonomin samt mot stabiliteten och säkerheten i medlemsstaterna. I detta beslut fastställs gemensamma minimibestämmelser för brottsrekvisit och påföljder för att man ska kunna undvika att det uppstår problem i samarbetet mellan medlemsstaternas rättsliga myndigheter och brottsbekämpande organ till följd av att brottet eller brotten i fråga inte är straffbara i såväl den begärande som den anmodade staten.

(2)       Rambeslut 2004/757/RIF är tillämpligt både på de ämnen som omfattas av FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961, ändrad genom protokollet från 1972, och 1971 års FN-konvention om psykotropa ämnen (nedan kallade FN-konventionerna) och de syntetiska droger som är föremål för kontroll i hela unionen i enlighet med gemensam åtgärd 97/396/RIF om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger[8], vilka medför liknande risker för folkhälsan som de ämnen som förtecknas i FN-konventionerna.

(3)       Rambeslut 2004/757/RIF bör även göras tillämpligt för de ämnen som omfattas av kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder i enlighet med rådets beslut 2005/387/RIF av den 10 maj 2005 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll avseende nya psykoaktiva ämnen[9], vilka medför liknande risker för folkhälsan som de ämnen som förtecknas i FN-konventionerna.

(4)       Nya psykoaktiva ämnen, som ger samma effekter som de ämnen som förtecknas i FN-konventionerna, dyker allt oftare upp och sprider sig snabbt i unionen. Vissa nya psykoaktiva ämnen medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker i enlighet med vad som konstateras i [förordning (EU) nr …/… om nya psykoaktiva ämnen]. Enligt denna förordning får åtgärder vidtas för att förbjuda tillverkning, framställning, tillhandahållande på marknaden, bl.a. import till unionen, transport och export från unionen av nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker. För att man verkligen ska lyckas göra nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga risker för enskilda individer och samhället i dess helhet mer svåråtkomliga, och hindra handel med dessa ämnen inom hela unionen, samt se till att kriminella organisationer hålls borta, krävs det att de permanenta marknadsbegränsningarna enligt förordningen om nya psykotiska ämnen även underbyggs av straffrättsliga bestämmelser.

(5)       De nya psykoaktiva ämnen som är föremål för permanenta marknadsbegränsningar enligt [förordning (EU) nr …/… om nya psykoaktiva ämnen] bör därför även omfattas av unionslagstiftningens straffrättsliga bestämmelser om olaglig narkotikahandel. Detta skulle också bidra till att förenkla och förtydliga unionens rättsliga ram, eftersom både ämnen som förtecknas i FN-konventionerna och de skadligaste nya psykoaktiva ämnena kommer att omfattas av samma straffrättsliga bestämmelser. Definitionen av begreppet ”narkotika” i rambeslut 2004/757/RIF bör därför ändras.

(6)       För att snabbt kunna hantera den stadiga strömmen av nya psykoaktiva ämnen och deras snabba spridning inom unionen, bör medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna i rambeslut 2004/757/RIF på nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker inom tolv månader efter det att dessa blivit föremål för permanenta marknadsbegränsningar enligt [förordning (EU) nr …/… om nya psykoaktiva ämnen].

(7)       Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att utvidga tillämpningen av de straffrättsliga bestämmelser som gäller för olaglig narkotikahandel till att även omfatta nya psykoaktiva ämnen som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen som definieras i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(8)       Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, presumtionen för oskuld och rätten till försvar, rätten att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott och principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott straff.

(9)       [I enlighet med artikel 3 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.]

OCH/ELLER

(10)     [I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i det protokollet, deltar Förenade kungariket och Irland inte i antagandet och tillämpningen av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Förenade kungariket och Irland].

(11)     I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av detta direktiv, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

(12)     Rambeslut 2004/757/RIF bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rambeslut 2004/757/RIF ska ändras på följande sätt:

(1) Artikel 1.1 ska ersättas med följande:

”narkotika:

(a) alla ämnen som omfattas av FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961 (ändrad genom protokollet från 1972) och 1971 års FN-konvention om psykotropa ämnen,

(b) alla ämnen som anges i bilagan,

(c) varje nytt psykoaktivt ämne som medför allvarliga hälsomässiga, sociala och säkerhetsmässiga risker och som är föremål för permanent marknadsbegränsning på grundval av [artikel 13.1 i förordning (EU) nr.../... om nya psykoaktiva ämnen]. ”

(2) I artikel 9 ska följande punkter läggas till som punkterna 3 och 4:

”3.     I fråga om nya psykoaktiva ämnen som är föremål för permanenta marknadsbegränsningar på grundval av [artikel 13.1 i förordning (EU) nr.../... om nya psykoaktiva ämnen] ska medlemsstaterna sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att tillämpa bestämmelserna i detta rambeslut på dessa nya psykoaktiva ämnen inom tolv månader efter ikraftträdandet av den permanenta marknadsbegränsningen. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta rambeslut eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat ska själv utfärda närmare föreskrifter om hur denna hänvisning ska göras.

4.       Senast [5 år efter detta direktivs ikraftträdande och därefter vart femte år] ska kommissionen bedöma i vilken utsträckning medlemsstaterna har vidtagit de åtgärder som är nödvändiga för att följa detta rambeslut och offentliggöra en rapport.”

(3) Texten i bilagan till detta direktiv ska läggas till som bilaga.

Artikel 2

Införlivande

Medlemsstaterna ska senast [12 månader efter ikraftträdandet] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat ska själv utfärda närmare föreskrifter om hur denna hänvisning ska göras.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft [samma dag som förordning (EU) nr.../... om nya psykoaktiva ämnen träder i kraft].

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdat i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA

Förteckning över de ämnen som avses i artikel 1.1 b

(a) P-metyltioamfetamin eller 4-metyltioamfetamin, i enlighet med rådets beslut 1999/615/RIF av den 13 september 1999 om att definiera ämnet 4-MTA som en ny syntetisk drog som skall underställas nödvändiga kontrollåtgärder och straffrättsliga påföljder[10].

(b) Parametoximetylamfetamin eller N-metyl-1-[4-metoxifenyl]-2-aminopropan, i enlighet med rådets beslut 2002/188/RIF av den 28 februari 2002 om kontrollåtgärder och straffbestämmelser avseende den nya syntetiska drogen PMMA[11].

(c) 4-jodo-2,5-dimetoxifenetylamin, 2,5-dimetoxi-4-etyltiofenetylamin, 2,5-dimetoxi-4-(n)-propyltiofenetylamin och 2,4,5-trimetoxiamfetamin, i enlighet med rådets beslut 2003/847/RIF av den 27 november 2003 om kontrollåtgärder och straffrättsliga sanktioner avseende de nya syntetiska drogerna 2C-I, 2C-T-2, 2C-T-7 och TMA-2[12].

(d) 1-bensylpiperazin eller 1-bensyl-1,4-diazacyclohexan eller N-bensylpiperazin eller bensylpiperazin, i enlighet med rådets beslut 2008/206/RIF av den 3 mars 2008 om att definiera 1-bensylpiperazin (BZP) som ett nytt psykoaktivt ämne som ska underställas kontrollåtgärder och straffrättsliga bestämmelser[13].

(e) 4-metylmetkatinon, i enlighet med rådets beslut 2010/759/EU av den 2 december 2010 om att 4-metylmetkatinon (mefedron) ska underställas kontrollåtgärder[14].

(f) 4-metylamfetamin, i enlighet med rådets beslut 2013/129/EU av den 7 mars 2013 om att underställa 4-metylamfetamin kontrollåtgärder[15].

(g) 5-(2-aminopropyl)indol, i enlighet med [rådets beslut 2013/…/RIF av den … om att 5-(2-aminopropyl)indol ska underställas kontrollåtgärder[16]].

[1]               FN:s allmänna narkotikakonvention från 1961 (ändrad genom protokollet från 1972) och 1971 års FN-konvention om psykotropa ämnen.

[2]               Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN): Centrumets årliga rapport för 2012 om situationen på narkotikaområdet i Europa. http://www.emcdda.europa.eu/publications/annual-report/2012

[3]               KOM(2011) 689 slutlig.

[4]               EUT L 127, 20.5.2005, s. 32.

[5]               EUT L 335, 11.11.2004, s. 8.

[6]               EGT L 167, 25.6.1997, s. 1.

[7]               EUT L 335, 11.11.2004, s. 8.

[8]               EGT L 167, 25.6.1997, s. 1.

[9]               EUT L 127, 10.5.2005, s. 32.

[10]             EGT L 244, 16.9.1999, s. 1.

[11]             EGT L 63, 6.3.2002, s. 14.

[12]             EUT L 321, 6.12.2003, s. 64.

[13]             EUT L 63, 7.3.2008, s. 45.

[14]             EUT L 322, 8.12.2010, s. 44.

[15]             EUT L 72, 15.3.2013, s. 11.

[16]             EUT L […], […], s. […].