This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013PC0071
Proposal for a COUNCIL DIRECTIVE implementing enhanced cooperation in the area of financial transaction tax
Förslag till RÅDETS DIREKTIV om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner
Förslag till RÅDETS DIREKTIV om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner
/* COM/2013/071 final - 2013/0045 (CNS) */
Förslag till RÅDETS DIREKTIV om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner /* COM/2013/071 final - 2013/0045 (CNS) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 1.1. Bakgrund och historia Den senaste tidens globala ekonomiska och
finansiella kris har allvarligt påverkat våra ekonomier och våra offentliga
finanser. Finanssektorn har spelat en stor roll för uppkomsten av den ekonomiska
krisen, medan det är statskassorna och den europeiska allmänheten som har burit
kostnaderna för den. Det råder ett stort samförstånd i EU och på internationell
nivå om att finanssektorn borde bidra på ett mera rimligt sätt med tanke på de
stora kostnaderna för att hantera krisen och den nuvarande underbeskattningen
av sektorn. Flera av EU:s medlemsstater har redan vidtagit skiljaktiga åtgärder
på området för beskattning av finanssektorn. Den 28 september 2011 lade kommissionen fram
ett förslag till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på
finansiella transaktioner och om ändring av direktiv 2008/7/EG[1]. Den rättsliga grunden för det
föreslagna rådsdirektivet var artikel 113 i EUF-fördraget, eftersom
kommissionen föreslog bestämmelser för att harmonisera lagstiftningen om
beskattning av finansiella transaktioner i den utsträckning som krävs för att
säkerställa att den inre marknaden för transaktioner i finansiella instrument
fungerar väl och undvika snedvridning av konkurrensen. Denna rättsliga grund
kräver enhälligt beslut i rådet i enlighet med ett särskilt
lagstiftningsförfarande, efter samråd med Europaparlamentet och Ekonomiska och
sociala kommittén. Förslagets har följande huvudsyften: –
Att harmonisera lagstiftning om indirekt skatt på
finansiella transaktioner, vilket krävs för att säkerställa att den inre
marknaden för transaktioner i finansiella instrument fungerar väl och för att
undvika snedvridning av konkurrensen mellan finansiella instrument, aktörer och
marknadsplatser inom Europeiska unionen, och samtidigt –
se till att finansinstituten i rimlig och betydande
utsträckning bidrar till att täcka kostnaderna för den aktuella krisen och att
det skapas likvärdiga konkurrensvillkor i beskattningshänseende jämfört med
andra sektorer[2],
samt –
att det införs lämpliga åtgärder som avskräcker
från transaktioner som inte förbättrar finansmarknadernas effektivitet och på
så sätt kompletterar de regleringsåtgärder som syftar till att undvika framtida
kriser. Eftersom de flesta av de transaktioner som
potentiellt kan beskattas är extremt lättrörliga är det viktigt att undvika de
snedvridningar som skapas genom att varje medlemsstat unilateralt utformar sina
egna skatteregler. Det är enbart åtgärder på EU-nivå som gör att man kan
undvika en uppsplittring av finansmarknaderna mellan olika verksamheter, länder
produkter och aktörer och som gör att man kan säkerställa likvärdig behandling
av finansinstituten i EU, för att därigenom skapa en väl fungerande inre
marknad. Genom att införa ett gemensamt system för skatt på finansiella
transaktioner inom hela EU minskar man risken för att en skattemotiverad
geografisk utflyttning av verksamhet leder till en snedvridning av konkurrensen
på marknaderna. Ett sådant gemensamt system skulle även ge skatteneutralitet om
harmoniseringen görs tillräckligt bred och omfattar även mycket lättrörliga
produkter (t.ex. derivat), aktörer och marknadsplatser, vilket i sin tur bidrar
till färre fall av dubbelbeskattning och dubbel utebliven beskattning. Förslaget har således till syfte att
harmonisera medlemsstaternas skatter på finansiella transaktioner, vilket
kommer att leda till en välfungerande inre marknad. Det anger vidare vilka
huvudsakliga inslag som bör ingå i ett gemensamt system för skatt på
finansiella transaktioner i EU. Sedan kommissionens ursprungliga förslag lades
fram har en rad händelser visat att det verkligen behövs en harmonisering. Till
exempel tillämpar Frankrike en nationell skatt på vissa finansiella
transaktioner sedan den 1 augusti 2012 och Spanien, Italien och Portugal har
nyligen meddelat att de också kommer att införa en sådan skatt – och alla dessa
skatter är olika vad gäller räckvidd, skattesats och teknisk utformning. Kommissionens ursprungliga förslag fick ett
positivt yttrande från Europaparlamentet den 23 maj 2012[3] och av Ekonomiska och sociala
kommittén den 29 mars 2012[4].
Vidare avgav även Regionkommittén ett positivt yttrande den 15 februari 2012[5]. Förslaget och varianter av det diskuterades
ingående på mötena i rådet, inledningsvis under det polska ordförandeskapet[6] och därefter, mer intensivt,
under det danska ordförandeskapet, men den nödvändiga enhälligheten uppnåddes
inte på grund av grundläggande och oöverstigliga meningsskiljaktigheter mellan
medlemsstaterna. Vid rådets möten den 22 juni och 10 juli 2012
konstaterades att det fortfarande förelåg väsentliga åsiktsskillnader när det
gäller behovet att upprätta ett gemensamt system för en skatt på finansiella
transaktioner på EU-nivå och att principen om harmoniserad skatt på finansiella
transaktioner inte skulle kunna få enhälligt stöd i rådet under överskådlig
framtid. Av det ovanstående följer att målen för ett
gemensamt system för skatt på finansiella transaktioner, såsom de diskuterats i
rådet utifrån kommissionens ursprungliga förslag, inte kan uppnås inom en
rimlig tidsperiod av unionen som helhet. På grundval av en begäran från elva
medlemsstater (Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike,
Italien, Österrike, Portugal, Slovenien och Slovakien) lade kommissionen fram
ett förslag[7]
för rådet till ett beslut om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på
området för skatt på finansiella transaktioner. Alla medlemsstater angav i sin begäran att
tillämpningsområdet och syftet för kommissionens lagförslag om upprättande av
ett fördjupat samarbete bör grunda sig på kommissionens ursprungliga förslag om
en skatt på finansiella transaktioner. De angav vidare att man bör undvika alla
åtgärder som leder till skatteundandragande, snedvridningar och överföringar till
andra jurisdiktioner. Detta förslag till direktiv rör upprättandet
av ett fördjupat samarbete i samband med en skatt på finansiella transaktioner
i enlighet med rådets bemyndigande av den 22 januari 2013, vilket gavs efter
det att Europaparlamentets lämnat sitt godkännande den 12 december 2012. Med hänsyn till att det nu är frågan om att
införa ett fördjupat samarbete har det förslag från kommissionen från 2011 som
nämns ovan inte längre något syfte och kommissionen avser därför att dra
tillbaka det. I kommissionens förslag till rådets beslut om
systemet för Europeiska unionens egna medel av den 29 juni 2011[8], i dess ändrade lydelse av den
9 november 2011[9],
anges att en del av de intäkter som genereras genom skatten på finansiella
transaktioner ska utgöra egna medel till EU:s budget. Detta innebär att de
BNI-baserade egna medlen från de deltagande medlemsstaterna bör minskas i
motsvarande grad. 1.2. Motiv och syfte Detta förslag har samma allmänna syften som
kommissionens ursprungliga förslag från 2011. Den senaste tidens globala
ekonomiska och finansiella kris har allvarligt påverkat både ekonomierna och de
offentliga finanserna i EU. Finanssektorn har väsentligen bidragit till den
ekonomiska krisen, medan staterna och den europeiska allmänheten har burit kostnaderna.
Trots att den finansiella sektorn består av många olika typer av
marknadsaktörer har den i sin helhet uppvisat en hög lönsamhet under de gångna
två decennierna, vilket delvis kan antas vara resultatet av ett (underförstått
eller klart uttalat) säkerhetsnät som staterna tillhandahållit, i förening med
den finansiella regleringen och undantag från mervärdesskatt. Under dessa omständigheter började vissa
medlemsstater att införa kompletterande former av beskattning av den
finansiella sektorn, medan andra medlemsstater redan hade infört särskilda
skatteordningar för finansiella transaktioner. Den nuvarande situationen medför
följande oönskade effekter: –
En fragmentering av den skattemässiga behandlingen
på den inre marknaden för finansiella tjänster – på grund av det ökande antalet
osamordnade nationella skatteåtgärder som håller på att införas - med
medföljande risker för snedvridning av konkurrensen mellan finansiella
instrument, aktörer och marknadsplatser över hela Europeiska unionen samt för
dubbelbeskattning eller dubbelt utebliven beskattning. –
Finansinstituten bidrar inte i rimlig och betydande
utsträckning till att täcka kostnaderna för den aktuella krisen och man har
inte likvärdiga konkurrensvillkor i beskattningshänseende jämfört med andra sektorer. –
Skattepolitiken bidrar inte till att avskräcka från
transaktioner som inte leder till mer välfungerande finansiella marknader,
vilka kanske enbart avleder resurser från den icke-finansiella sektorn av
ekonomin till finansiella institut och därigenom utlöser överinvesteringar i
aktiviteter som inte skapar ökad välfärd. Den bidrar inte heller till att
komplettera de reglerings- och tillsynsåtgärder som nu vidtas för att hindra
framtida kriser inom finanssektorn. Om tillräckligt många medlemsstater inför ett
gemensamt system för skatt på finansiella transaktioner skulle detta leda till
att man omedelbart fick påtagliga förbättringar vad gäller alla dessa tre
punkter med avseende på finansiella transaktioner som omfattas av ett fördjupat
samarbete. Vad gäller dessa punkter skulle de deltagande medlemsstaternas
ställning förbättras vad beträffar utflyttningsrisker, skatteintäkter, de
finansiella marknadernas effektivitet och undvikande av dubbelbeskattning eller
utebliven beskattning. I beslutet om att bemyndiga inledandet av ett
fördjupat samarbete konstaterades det att alla villkor i fördraget för ett
sådant samarbete är uppfyllda och att de icke deltagande medlemsstaternas
befogenheter, rättigheter och skyldigheter respekteras. I detta förslag anges således
innehållet i det samarbete som bemyndigats, i överensstämmelse med fördragets
bestämmelser. 1.3. Allmän metod och samband med
kommissionens ursprungliga förslag Detta förslag grundar sig på kommissionens
ursprungliga förslag från 2011 på så sätt att det respekterar alla dess
grundläggande principer. Några anpassningar har emellertid gjorts: –
För att ta hänsyn till den nya dimensionen med ett
fördjupat samarbete: Detta innebär framförallt att skatten på finansiella
transaktioner endast ska vara tillämplig i de deltagande medlemsstaterna, att
de transaktioner som genomförs inom en deltagande medlemsstat som skulle
beskattats enligt det ursprungliga förslaget fortfarande är beskattningsbara
och att rådets direktiv 2008/7/EG av den 12 februari 2008 om indirekta skatter
på kapitalanskaffning[10],
i motsats till vad som föreslagits i det ursprungliga beslutet, kvarstår i
oförändrad form. –
Vissa av de föreslagna bestämmelserna har anpassats
av tydlighetsskäl. –
För att ytterligare skärpa skattens förmåga att
hindra skatteflykt: Detta uppnås genom att man inför bestämmelser om att
hemvistprincipen, vilken kvarstår som huvudprincip, även kan kompletteras med
emissionsprincipen. Denna komplettering är ett resultat av några av de berörda
medlemsstaterna i sin begäran angivit att man bör undvika alla åtgärder som
leder till skatteundandragande, snedvridningar och överföringar till andra
jurisdiktioner. Genom att man kompletterar hemvistprincipen med delar av
emissionsprincipen kommer det att bli mindre förmånligt att flytta ut
verksamhet och inrättningar utanför det område där skatten på finansiella
transaktioner är tillämplig, eftersom handeln med finansiella instrument som är
beskattningsbara enligt den sistnämnda principen och som emitterats i det
område där skatten på finansiella transaktioner är tillämplig ändå kommer att
vara beskattningsbar. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR 2.1. Externa samråd och extern
experthjälp Detta förslag har utformats mot bakgrund av
många olika synpunkter från externt håll. Dessa synpunkter har mottagits i
samband med ett offentligt samråd om beskattning av finanssektorn, genom
riktade samråd med medlemsstaterna, experter och intressenterna inom
finanssektorn och genom tre olika externt genomförda studier som beställts för
den konsekvensbedömning som åtföljde det ursprungliga förslaget. Resultaten av
samrådsprocessen och synpunkterna från externt håll återges i denna
konsekvensbedömning. Det aktuella förslaget skiljer sig inte
nämnvärt från det förslag som kommissionen lade fram i september 2011 och det
har även behållit de lösningar som togs fram för ett gemensamt system för skatt
på finansiella transaktioner inom ramen för ett fördjupat samarbete (t.ex. vad
gäller skattens tillämpningsområde, etableringsort för det finansinstitut som
är involverat i en transaktion som anknytningskriterium, beskattningsunderlag,
skattesats och vilken person som ska betala skatten till skattemyndigheten).
Kommissionen har därför inte inlett något nytt samråd. Kommissionen har dock haft nytta av de samråd
som ägt rum med alla berörda parter under det senaste året, t.ex.
medlemsstater, Europaparlamentet, nationella parlament, företrädare för
finansindustrin både inom och utanför Europeiska unionen, den akademiska
världen och icke-statliga organisationer, samt av resultaten av särskilda
externa studier som publicerats efter det att kommissionen lagt fram sitt
ursprungliga förslag om ett gemensamt system för skatt på finansiella
transaktioner i hela EU. Kommissionens företrädare deltog i många
offentliga evenemang både inom och utanför Europa som behandlade frågan om
inrättandet av ett gemensamt system för skatt på finansiella transaktioner. Den
förde även en aktiv dialog med de nationella parlament (och deras relevanta
utskott) som önskade diskutera kommissionens ursprungliga förslag. 2.2. Konsekvensbedömning Kommissionens avdelningar har genomfört en
konsekvensbedömning, vilken åtföljde det ursprungliga förslaget som antogs den
28 september 2011. Ytterligare tekniska analyser av detta förslag finns att
tillgå på kommissionens webbplats[11].
Såsom begärts av de medlemsstater som ansökt om bemyndigande att inleda ett
fördjupat samarbete grundar sig tillämpningsområdet och syftet för detta
förslag på kommissionens ursprungliga förslag. Följaktligen har man inte ändrat
på den grundläggande strukturen i det sistnämnda förslaget och en ny
konsekvensbedömning som täcker samma område har därmed inte heller ansetts vara
nödvändig. Medlemsstaterna har dock tagit ställning till
olika alternativ som utvecklats inom ramen för kommissionens ursprungliga
förslag. Detta nya förslag ska dessutom genomföras genom ett fördjupat
samarbete i motsats till det ursprungliga förslaget som var avsett att
tillämpas av alla medlemsstater. Medlemsstaterna har önskat få veta mer om de
specifika mekanismer som skulle kunna komma att användas i detta sammanhang och
om de huvudsakliga effekterna av dessa. Av denna anledning har kommissionens
avdelningar analyserat dessa alternativ och deras verkningar närmare. Dessa analyser
utgör ett komplement till slutsatserna i den konsekvensbedömning som åtföljde
det ursprungliga förslaget från 2011 samt tjänar vid behov även som en översyn
av dessa. 3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER 3.1. Rättslig grund Genom rådets beslut 2013/52/EU av den 22
januari 2013 om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för
skatt på finansiella transaktioner[12]
bemyndigas de medlemsstater som anges i artikel 1 att upprätta ett fördjupat
samarbete sinsemellan när det gäller att skapa ett gemensamt system för skatt
på finansiella transaktioner. Den relevanta rättsliga grunden för det
föreslagna direktivet är artikel 113 i EUF-fördraget. Förslaget syftar till att
harmonisera lagstiftningen om indirekta skatter på finansiella transaktioner, vilket
krävs för att den inre marknaden ska fungera väl och för att undvika
snedvridning av konkurrensen. Även de icke deltagande medlemsstaternas
finansinstitut kommer att ha nytta av det fördjupade samarbetet, eftersom de
endast behöver hantera ett enda gemensamt system för skatt på finansiella
transaktioner som gäller för de deltagande medlemsstaterna och inte en hel rad
olika system. 3.2. Subsidiaritet och
proportionalitet Det behövs en harmonisering av lagstiftningen
rörande beskattningen av finansiella transaktioner för att den inre marknaden
ska kunna fungera väl och för att man ska kunna undvika en snedvridning av
konkurrensen. Även om denna harmonisering endast avser de deltagande
medlemsstaterna krävs det en rättsakt på unionsnivå, dvs. det behövs en
enhetlig utformning på EU-nivå av huvudinslagen i en skatt på finansiella
transaktioner. Det krävs gemensamma regler för att man ska undvika omotiverad
utflyttning av transaktioner och marknadsaktörer och substitution av
finansiella instrument. På samma sätt skulle en enhetlig utformning på
EU-nivå på ett avgörande sätt kunna minska den nuvarande fragmenteringen av den
inre marknaden, däribland i fråga om de olika produkter inom finanssektorn som
ofta är nära substitut för varandra. Om en skatt på finansiella transaktioner
inte är harmoniserad medför detta skattearbitrage och potentiellt
dubbelbeskattning eller utebliven beskattning. Detta hindrar inte bara att
finansiella transaktioner utförs under likvärdiga förutsättningar, utan
påverkar även medlemsstaternas inkomster. Det medför dessutom att finanssektorn
får merkostnader på grund av att reglerna skiljer sig åt mellan de olika
skattesystemen. Dessa slutsatser gäller även vid ett fördjupat samarbete, trots
att ett sådant samarbete ger en mer begränsad geografisk räckvidd än en
liknande ordning som omfattar samtliga 27 medlemsstater. Detta förslag är således inriktat på att
utforma en gemensam struktur för skatten och gemensamma bestämmelser om
utkrävbarhet. Förslaget ger således medlemsstaterna tillräckligt med
handlingsutrymme när det gäller att fastställa de faktiska skattesatserna över
minimiskattesatserna. Däremot föreslås det att kommissionen ska tilldelas
delegerade befogenheter när det gäller att fastställa både skyldigheterna med
avseende på registrering, redovisning och rapportering samt övriga skyldigheter
som ska garantera att skatten på finansiella transaktioner verkligen betalas in
till skattemyndigheterna. Dessutom föreslås det kommissionen ska tilldelas
delegerade genomförandebefogenheter när det gäller enhetliga metoder för
uppbörd av skatten på finansiella transaktioner. En gemensam ram för en skatt på finansiella
transaktioner är således förenlig med subsidiaritets- och
proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. Målet med detta förslag
kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna och uppnås därför
bättre på unionsnivå, och om nödvändigt genom ett fördjupat samarbete, eftersom
målet är att se till att den inre marknaden fungerar väl. Den harmonisering som föreslås i form av ett
direktiv (snarare än en förordning) går inte utöver vad som är nödvändigt för
att uppnå de eftersträvade målen, dvs. först och främst att få en väl
fungerande inre marknad. Förslaget är således förenligt med
proportionalitetsprincipen. 3.3. Närmare redogörelse för
förslaget 3.3.1. Kapitel I (Syfte och
definitioner) I detta kapitel fastställs syftet med det
föreslagna direktivet om genomförande av det fördjupade samarbetet på området
för skatt på finansiella transaktioner. I detta kapitel fastställs dessutom
definitionerna för de viktigaste termerna i förslaget. 3.3.2. Kapitel II (Tillämpningsområde
för det gemensamma systemet för skatt på finansiella transaktioner) I detta kapitel fastställs den grundläggande
ramen för det föreslagna gemensamma systemet för en skatt på finansiella
transaktioner inom ramen för ett fördjupat samarbete. Det är transaktionernas
bruttovärde som ska beskattas, före eventuell nettning. Skattens tillämpningsområde är brett i det att
den avser att täcka transaktioner avseende alla typer av finansiella
instrument, eftersom dessa ofta är nära substitut för varandra. I
tillämpningsområdet ingår således instrument som är överlåtbara på
kapitalmarknaden, penningmarknadsinstrument (med undantag för betalningsmedel),
andelar eller aktier i företag för kollektiva investeringar (vilket inkluderar
fondföretag och alternativa investeringsfonder)[13] och derivatkontrakt.
Tillämpningsområdet är inte begränsat till handel på organiserade marknader,
t.ex. reglerade marknader eller multilaterala handelsplattformar eller
systematisk internhandlare, utan täcker även annan typ av handel, däribland
OTC-handel. Tillämpningsområdet är inte heller begränsat till överföring av
ägande utan täcker snarare det åtagande som en aktör gör, vilket avspeglar
huruvida det berörda finansinstitutet övertar den risk som är knuten till ett
visst finansiellt instrument (”köp och försäljning”). När sådana finansiella instrument vars köp och
försäljning ska beskattas är föremål för en överföring mellan olika företag i
en koncern ska denna överföring beskattas även om den kanske inte utgör ett köp
eller en försäljning. Utväxling av finansiella instrument, repor,
omvända repor, avtal om utlåning av värdepapper och avtal om inlåning av
värdepapper omfattas uttryckligen av skatten. I syfte att undvika kringgående
av skatt anses en utväxling av finansiella instrument ge upphov till två
transaktioner. Å andra sidan gäller att en repa, omvänd repa, ett avtal om
utlåning av värdepapper och ett avtal om inlåning av värdepapper gör att ett
finansiellt instrument ställs till en given persons förfogande under en bestämd
tidsperiod. Alla sådana avtal bör därför anses utgöra en enda finansiell
transaktion. För att undvika skatteflykt bör dessutom varje
väsentlig ändring av en beskattningsbar finansiell transaktion anses ge upphov
till en ny finansiell transaktion av samma slag som den ursprungliga
transaktionen. Det föreslås att man lägger till en icke uttömmande förteckning
över vad som kan anses utgöra en väsentlig ändring. När ett derivatkontrakt medför
tillhandahållande av ett finansiellt instrument ska dessutom utöver det
beskattningsbara derivatkontraktet även tillhandahållandet av det finansiella
instrumentet beskattas, förutsatt att alla övriga villkor för beskattning är uppfyllda.
Vad gäller finansiella instrument som kan bli
föremål för en beskattningsbar finansiell transaktion finns det en tydlig, bred
och godkänd uppsättning definitioner i det relevanta regelverket på EU-nivå[14]. Av definitionerna framgår att
avistatransaktioner på valutamarknaden inte utgör beskattningsbara finansiella
transaktioner, medan derivatkontrakt på valutamarknaden är beskattningsbara.
Derivatkontrakt avseende råvaror omfattas också, medan konkreta
råvarutransaktioner inte omfattas. Strukturerade produkter, dvs. omsättningsbara
värdepapper eller andra finansiella instrument som erbjuds genom
värdepapperisering kan också bli föremål för en beskattningsbar finansiell
transaktion. Sådana produkter är jämförbara med alla andra finansiella
instrument och måste följaktligen ingå i begreppet finansiellt instrument som
det används i detta förslag. Om dessa produkter inte skulle omfattas av skatten
på finansiella transaktioner, skapas möjligheter till skatteflykt. Denna
kategori av produkter innefattar särskilt vissa obligationer, warranter och
certifikat samt värdepapperisering på bankområdet, som vanligtvis överför till
marknaden en stor del av den kreditrisk som är knuten till tillgångar som
hypotek eller andra lån, samt värdepapperisering på försäkringsområdet, som
avser överföring av andra typer av risker, exempelvis teckningsrisk. Skattens tillämpningsområde inriktas
emellertid på finansiella transaktioner som utförs av finansinstitut som agerar
som en part i en finansiell transaktion, antingen för egen räkning eller för
andra personers räkning eller som agerar i namn av en part i transaktionen.
Härigenom säkerställs att skatten på finansiella transaktioner tillämpas på ett
heltäckande sätt. I praktiken syns en finansiell transaktion vanligtvis genom respektive
poster i bokföringen. Införandet av en skatt på finansiella transaktioner bör
inte inverka negativt på finansinstitutens refinansieringsmöjligheter, på
penningpolitiken i allmänhet eller på statsskuldförvaltningen. Följaktligen bör
transaktioner med Europeiska centralbanken, Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen, Europeiska unionen
när den utövar sin funktion att förvalta sina tillgångar, sina
betalningsbalanslån och liknande, samt medlemsstaternas centralbanker undantas
från direktivets tillämpningsområde. Bestämmelserna i rådets direktiv 2008/7/EG
kommer att fortsätta att vara fullt tillämpliga. Artikel 5.1 e och 5.2 i det
direktivet är relevant för det område som täcks av detta direktiv och förbjuder
införandet av varje form av skatt på de transaktioner som anges där, med
förbehåll för artikel 6.1 a i samma direktiv. I den utsträckning som direktiv
2008/7/EG således förbjuder eller skulle kunna förbjuda införandet av skatt på
vissa transaktioner, särskilt transaktioner som utförs inom ramen för
ombildningar eller emissioner av värdepapper i enlighet med definitionen i
detta direktiv, ska dessa transaktioner inte omfattas av skatten på finansiella
transaktioner. Syftet är att undvika alla eventuella konflikter med direktiv
2008/7/EG utan att man för den skull ska behöva fastställa de exakta gränserna
för de skyldigheter som följer av det direktivet. Bortsett från i vilken
utsträckning direktiv 2008/7/EG förbjuder beskattning av emissioner av aktier
och andelar i företag för kollektiva investeringar krävs det dessutom av
skatteneutralitetsskäl att dessa företags emissioner behandlas lika. Inlösen av
de aktier och andelar som emitterats utgör emellertid inte en
primärmarknadstransaktion och är således beskattningsbar. Utöver det faktum att primärmarknader utesluts
enligt ovan kommer flertalet vardagliga finansiella verksamheter av betydelse
för privatpersoner och företag inte att ingå i tillämpningsområdet för en skatt
på finansiella transaktioner. Detta gäller ingående av försäkringskontrakt,
hypotekslån, konsumentkrediter, företagslån, betalningstjänster osv. (även om
efterföljande handel med dessa via strukturerade produkter ska beskattas).
Avistatransaktioner på valutamarknaden ingår inte heller i tillämpningsområdet
för skatten, vilket innebär att den fria rörligheten för kapital inte rörs.
Derivatkontrakt baserade på valutatransaktioner ska dock beskattas, eftersom de
inte utgör valutatransaktioner i sig. Definitionen av finansinstitut är bred och
innefattar huvudsakligen värdepappersföretag, organiserade marknader,
kreditinstitut, försäkrings- och återförsäkringsföretag, företag för kollektiva
investeringar och deras förvaltningsinstitut, pensionsfonder och deras
förvaltningsinstitut, holdingbolag, företag som bedriver finansiell leasing och
specialföretag, och när det är möjligt hänvisas det till definitioner i den
relevanta EU-lagstiftning som antagits i regleringssyfte. Dessutom bör även
andra företag, institutioner, organ och personer som utför viss finansiell
verksamhet med ett betydande genomsnittligt årsvärde på de finansiella
transaktionerna anses vara finansinstitut. I detta förslag sätts tröskeln till
50 % av den genomsnittliga nettoårsomsättningen för den berörda enheten. Direktivet fastställer även de tekniska
detaljerna för beräkningen av värdet på de finansiella transaktionerna och de
genomsnittliga värdena när det gäller de enheter som anses vara finansinstitut
på grundval av värdet av deras finansiella transaktioner. Det fastställer även
vad som gäller i situationer där en sådan enhet inte längre uppfyller villkoren
för att räknas som ett finansinstitut. Centrala
motparter, värdepapperscentraler, internationella värdepapperscentraler och de
offentliga organ hos medlemsstaterna som tilldelats uppgiften att förvalta
statsskulden anses inte vara finansinstitut när de utövar sina funktioner,
förutsatt att de själva inte deltar i handelsverksamhet. Dessa aktörer är även
nödvändiga för att finansmarknaderna ska fungera på ett effektivt och transparent
sätt och för att statskulderna ska förvaltas väl. På grund av att de har en
central roll bör de dock fortsätta att ha vissa skyldigheter när det gäller att
säkerställa att skatten betalas in till skattemyndigheterna och vad gäller
betalningskontroll. Skattens territoriella räckvidd och de
deltagande medlemsstaternas beskattningsrätter fastställs på grundval av de
regler som anges i artikel 4. Denna artikel behandlar begreppet ”etablering”. I
huvudsak gäller hemvistprincipen, vilken dessutom kompletteras med vissa delar
av emissionsprincipen, främst i syfte att hindra utflyttning (denna aspekt
beskrivs mer ingående nedan). För att en finansiell transaktion ska vara
beskattningsbar i de deltagande medlemsstaterna ska en av parterna i
transaktionen vara etablerad på en deltagande medlemsstats territorium i
enlighet med kriterierna i artikel 4. Beskattning kommer att ske i den
deltagande medlemsstat på vars territorium finansinstitutets driftsställe är
beläget, om finansinstitutet är part i transaktionen och agerar antingen för
egen räkning eller för en annan persons räkning eller agerar i namn av en part
i transaktionen. Om dessa driftsställen för de olika
finansinstitut som är parter i en transaktion eller agerar i namn av en sådan
part är belägna på olika deltagande medlemsstaters territorier, i enlighet med
villkoren i artikel 4, kommer dessa olika medlemsstater att vara behöriga att
beskatta transaktionen med den skattesats som de har fastställt i enlighet med
detta förslag. Om driftsstället i fråga är beläget på en icke deltagande
medlemsstats territorium ska transaktionen inte vara beskattningsbar i någon
deltagande medlemsstat, såvida inte en av parterna är etablerad i en deltagande
medlemsstat. I ett sådant fall ska det finansinstitut som inte är etablerat i
en deltagande medlemsstat också anses vara etablerat i den deltagande
medlemsstaten och transaktionen blir därmed också beskattningsbar där. En särskild ändring som beror på att det
fördjupade samarbetet rör det som var artikel 3.1 a i det ursprungliga
förslaget. I det förslaget avsåg alla hänvisningar till ett finansinstitut som
”auktoriserats” av en medlemsstat huvudkontorsauktorisationer och
auktorisationer från den berörda medlemsstaten för transaktioner som utförs av
ett finansinstitut i tredjeland som inte är fysiskt närvarande på den
medlemsstatens territorium. I den tidigare utformningen kunde transaktionerna,
i vissa fall, täckas av ett pass som föreskrivs i EU-lagstiftningen. Den enda
auktorisation som då behövs är den som beviljats finansinstitutets huvudkontor.
Vid ett fördjupat samarbete kan en ny situation uppstå, nämligen att
finansinstitut som har sitt huvudkontor i en icke deltagande medlemsstat driver
verksamhet på grundval av ett ”pass” inom det område där skatten på finansiella
transaktioner är tillämplig (se artikel 31 i direktiv 2004/39/EG). En sådan
situation bör likställas med fallet där ett finansinstitut i tredjeland driver
verksamhet på grundval av en särskild auktorisation som utfärdats av den
medlemsstat som berörs av transaktionen. Genom att hemvistprincipen kompletterats med
delar av med emissionsprincipen kommer systemet att bättre kunna förhindra
utflyttning. Genom att man kompletterar hemvistprincipen med delar av
emissionsprincipen kommer det att bli mindre förmånligt att flytta ut
verksamhet och inrättningar utanför det område där skatten på finansiella
transaktioner är tillämplig, eftersom handeln med finansiella instrument som är
beskattningsbara enligt den sistnämnda principen och som emitterats i det
område där skatten på finansiella transaktioner är tillämplig ändå kommer att
vara beskattningsbar. Detta gäller när ingen av parterna i transaktionen skulle
kunna anses vara etablerad i en deltagande medlemsstat enligt de villkor som
anges i kommissionens ursprungliga förslag, men handlar med finansiella
instrument som är emitterade i den medlemsstaten. Detta berör huvudsakligen
aktier, obligationer och liknande instrument, penningmarknadsinstrument,
strukturerade produkter, andelar eller aktier i företag för kollektiva
investeringar och derivatinstrument som handlas på organiserade handelsplatser
eller handelsplattformar. När det gäller emissionsprincipen, som även ligger
till grund för vissa nationella avgifter för den finansiella sektorn, anses
transaktionen ha anknytning till den deltagande medlemsstat där emittenten är
etablerad. De personer som deltar i en sådan transaktion anses vara etablerade
i den medlemsstaten på grund av denna anknytning och de berörda
finansinstituten måste betala skatt på finansiella transaktioner i denna
medlemsstat. Alla ovanstående kriterier är underställda en
allmän regel som rör fall där en person som är skyldig att betala skatt på
finansiella transaktioner kan visa att det inte finns någon koppling mellan
transaktionens ekonomiska substans och en deltagande medlemsstats territorium.
I detta fall anses finansinstitutet eller någon annan person inte vara
etablerad i en deltagande medlemsstat. Tack vare de anknytningsfaktorer som valts och
den allmänna regeln har man säkerställt att beskattning endast kan ske om det
finns tillräcklig anknytning mellan transaktionen och det territorium där
skatten på finansiella transaktioner är tillämplig. Precis som i gällande
EU-lagstiftning på området indirekta skatter, respekteras territorialitetsprincipen
fullt ut. 3.3.3. Kapitel III (Utkrävbarhet,
beskattningsunderlag och skattesatser) Tidpunkten för utkrävbarhet anges som den
tidpunkt då den finansiella transaktionen äger rum. En annullering i efterhand
kan inte betraktas som ett skäl till att skatten inte ska utkrävas, utom när
det rör sig om misstag. Eftersom transaktioner som rör derivat är av
en annan karaktär och har andra kännetecken än transaktioner som rör andra
finansiella instrument än derivat bör dessa olika typer av transaktioner ha olika
beskattningsunderlag. För köp och försäljning av vissa finansiella
instrument (andra än derivat) fastställs vanligtvis ett pris eller någon annan
typ av ersättning. Logiskt sett bör detta pris eller denna ersättning utgöra
beskattningsunderlag. För att undvika marknadssnedvridningar krävs emellertid
särskilda regler i de fall ersättningen är lägre än marknadspriset eller när
transaktioner äger rum mellan företag i en koncern och inte utgör ett ”köp”
eller en ”försäljning”. I dessa fall ska beskattningsunderlaget utgöras av ett
marknadspris fastställt på normala marknadsmässiga villkor (enligt
armlängdsprincipen) vid tidpunkten för skattens utkrävbarhet. Detta slags
transaktioner mellan företag i en koncern kan mycket väl utgöras av
transaktioner utan ersättning, under det att transaktioner med ersättning utgör
ett ”köp” eller en ”försäljning” När det gäller köp/försäljning, överföring,
utväxling, ingående av derivatkontrakt och väsentliga ändringar av ett sådant,
ska beskattningsunderlaget utgöras av det nominella belopp som anges i
derivatkontraktet vid tidpunkten för köpet/försäljningen, överföringen,
utväxlingen eller ingåendet av kontraktet, alternativt när det skedde en
väsentlig ändring. Detta möjliggör en okomplicerad och enkel tillämpning av
skatten på derivatkontrakt samtidigt som efterlevnadskostnaderna och de
administrativa kostnaderna blir låga. Detta tillvägagångssätt gör det också
svårare att på ett konstlat sätt minska skattebördan genom kreativa
utformningar av derivatkontrakt, eftersom det inte skulle finnas något
skatteincitament för att exempelvis ingå en överenskommelse om enbart olikheter
i priser eller värden. Det medför även beskattning vid tidpunkten för
köpet/försäljningen, överföringen, ingåendet eller den väsentliga ändringen av kontraktet
i stället för att beskatta kassaflöden vid olika tidpunkter under kontraktets
löptid. Den skattesats som ska användas i detta fall bör vara tämligen låg så
att skattebördan inte blir orimlig. Det kan krävas särskilda bestämmelser i de
deltagande medlemsstaterna för att förebygga skattebedrägeri,
skatteundandragande eller missbruk (se även avsnitt 3.3.4). Detta gäller
exempelvis när det nominella beloppet har delats upp på ett konstlat sätt: det
nominella beloppet för en swap kan t.ex. ha dividerats med en godtyckligt stor
faktor och samtliga betalningar multipliceras då med samma faktor. Detta medför
att instrumentets kassaflöden är oförändrade medan beskattningsunderlagets
storlek sänks på ett godtyckligt sätt. Det krävs särskilda bestämmelser för att
fastställa beskattningsunderlaget för transaktioner när underlaget eller delar
av underlaget uttrycks i en annan valuta än den deltagande
taxeringsmedlemsstatens valuta. Transaktioner som rör derivat är av en annan
karaktär än transaktioner som rör andra finansiella instrument än derivat.
Marknaderna kommer sannolikt också att reagera olika på en skatt på finansiella
transaktioner avseende dessa två olika kategorier. Av dessa skäl och för att
beskattningen ska utjämnas så brett som möjligt bör olika skattesatser gälla
för dessa två kategorier av transaktioner. Vid fastställandet av skattesatser bör man
också beakta skillnader mellan metoderna för att fastställa
beskattningsunderlag. Minimiskattesatserna (ovanför vilka
medlemsstaterna ges handlingsutrymme) föreslås allmänt fastställas till en nivå
som är tillräckligt hög för att detta direktivs harmoniseringssyfte ska uppnås.
Samtidigt sätts de föreslagna skattesatserna tillräckligt lågt för att minimera
riskerna för utflyttning. 3.3.4. Kapitel IV (Betalning av
skatten, med betalningen sammanhängande skyldigheter samt förebyggande av
skatteundandragande, skatteflykt och missbruk) I detta förslag fastställs skattens
tillämpningsområde på grundval av finansiella transaktioner i vilka ett på den
berörda deltagande medlemsstatens territorium etablerat finansinstitut är part
(agerande antingen för egen räkning eller för en annan persons räkning) eller
transaktioner där institutet agerar i en parts namn. Det stora flertalet av
transaktionerna på finansmarknaderna utförs av finansinstitut och en skatt på
finansiella transaktioner bör inriktas på finanssektorn i sig snarare än
privatpersoner. Dessa institut bör således ansvara för betalning av skatten
till skattemyndigheterna i de deltagande medlemsstater där dessa finansinstitut
anses vara etablerade. När ett finansinstitut agerar i namn av ett annat
finansinstitut eller för dess räkning ska enbart detta andra finansinstitut
vara betalningsskyldigt för skatten så att man undviker att skatt som tas ut i
flera led. Det föreslås också att man så långt det är
möjligt ska säkerställa att skatten verkligen betalas. Enligt villkoren i detta
förslag bör därför, om den skatt som ska betalas till följd av en transaktion
inte har betalats i tid, varje part i den transaktionen vara solidariskt
ansvarig för betalning av skatten. De deltagande medlemsstaterna bör dessutom
kunna ange att andra personer är solidariskt ansvariga för betalning av
skatten, även i de fall huvudkontoret för en part i transaktionen är beläget
utanför de deltagande medlemsstaternas territorium. I förslaget föreskrivs också tidsgränser för
inbetalning av skatten på de konton som de deltagande medlemsstaterna
fastställt. De flesta finansiella transaktioner utförs på elektronisk väg. I
dessa fall bör skatten betalas omedelbart vid tidpunkten för utkrävbarhet. I
andra fall bör skatten betalas inom en period som är tillräckligt lång för att
medge manuell bearbetning av betalningen, samtidigt som man undviker att det
berörda finansinstitutet får omotiverade likviditetsfördelar. I detta hänseende
kan en period om tre arbetsdagar från tidpunkten för utkrävbarhet anses som
lämplig. De deltagande medlemsstaterna bör vara
skyldiga att vidta lämpliga åtgärder i fråga om registrering, redovisning och
rapportering och att fullgöra andra förpliktelser för att säkerställa att
skatten tas ut korrekt och i rätt tid och att den verkligen betalas till
skattemyndigheterna. I detta hänseende föreslås det att kommissionen ska
bemyndigas att fastställa ytterligare detaljer. Detta är nödvändigt för att
säkerställa harmoniserade åtgärder som minskar kostnaderna för att efterleva
reglerna och för att vid behov möjliggöra snabba tekniska anpassningar. I detta
sammanhang bör de deltagande medlemsstaterna dra fördel av befintlig och framtida
EU-lagstiftning om finansmarknaderna, vilken innehåller skyldigheter i fråga om
rapportering och bevarande av uppgifter när det gäller finansiella
transaktioner. Enligt det föreslagna direktivet skulle
medlemsstaterna också vara skyldiga att vidta åtgärder för att förhindra
bedrägerier och skatteundandragande. För att hantera risken för missbruk som skulle
kunna äventyra det gemensamma systemets funktion, förslås det att ett antal
detaljer fastställs i direktivet. Således innehåller förslaget en allmän regel
för att motverka missbruk, som bygger på den liknande bestämmelsen i
kommissionens rekommendation av den 6 december 2012 om aggressiv
skatteplanering[15],
samt en bestämmelse som bygger på samma principer men som hanterar de särskilda
problemen i samband med depåbevis och liknande säkerheter. För att undvika komplikationer i
skatteuppbörden till följd av olika uppbördsmetoder, och påföljande onödiga
kostnader för att efterleva reglerna, bör de metoder som de deltagande
medlemsstaterna tillämpar för uppbörd av skatten vara enhetliga i den
omfattning som krävs för dessa ändamål. Sådana enhetliga metoder skulle också
bidra till att alla skattebetalare behandlas lika. Enligt det föreslagna
direktivet ska därför kommissionen bemyndigas att anta genomförandeåtgärder i
detta syfte. För att förenkla förvaltningen av skatten
skulle de deltagande medlemsstaterna kunna införa nationella (allmänt
tillgängliga) register för de enheter som ska betala skatten. I praktiken
skulle de kunna använda befintlig kodifiering, t.ex.
företagsidentifieringskoderna (BIC/ISO 9362) för både finansinstitut och andra
institutioner, koden för klassificering av finansiella instrument (CFI/ISO
10962) för finansiella instrument och ID-koden för marknader (MIC/ISO 10383)
för de olika marknaderna. Utöver diskussionerna om fastställandet av
enhetliga uppbördsmetoder i den berörda kommittén skulle kommissionen kunna
organisera regelbundna expertmöten för att med de deltagande medlemsstaterna
diskutera hur direktivet fungerar när det väl har antagits, särskilt sätt att
säkerställa korrekt betalning av skatten och kontroll av betalningen, samt
frågor som rör förebyggande av skatteundandragande, skatteflykt och missbruk. I utkastet till direktiv behandlas inte frågor
om administrativt samarbete som berörs i befintliga instrument för
fastställande och indrivning av skatter, i synnerhet rådets direktiv 2011/16/EU
av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och
om upphävande av direktiv 77/799/EEG[16]
(tillämpligt från och med den 1 januari 2013) och rådets direktiv 2010/24/EU av
den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser
skatter, avgifter och andra åtgärder[17]
(tillämpligt från och med den 1 januari 2012). Det föreslagna direktivet lägger
inte till något till dessa instrument, men minskar inte heller deras
tillämpningsområde. De tillämpas fortsatt på alla skatter av något slag som tas
ut av en medlemsstat eller för en medlemsstats räkning[18], och detta omfattar såväl
skatten på finansiella transaktioner som andra skatter som tas ut på sådant
sätt. Instrumenten gäller för alla medlemsstater och de bör tillhandahålla
bistånd inom ramarna för instrumenten och i enlighet med deras villkor. Till
andra instrument som är relevanta i detta sammanhang hör OECD:s och
Europarådets multilaterala konvention om ömsesidig handräckning i skatteärenden[19]. I kombination med de begrepp som ligger till
grund för skatten på finansiella transaktioner (brett tillämpningsområde, den
brett definierade hemvistprincipen och avsaknaden av undantag) gör ovannämnda
regler det möjligt att minimera skatteundandragande, skatteflykt och missbruk. 3.3.5. Kapitel V (Slutbestämmelser) Av det harmoniseringssyfte som ligger till
grund för detta förslag följer att de deltagande medlemsstaterna inte bör få
behålla eller införa några andra skatter på finansiella transaktioner såsom de
definieras i detta förslag än den skatt som fastställs i detta förslag till
direktiv och mervärdesskatt. I fråga om mervärdesskatt gäller även
fortsättningsvis den valfrihet för beskattning av transaktioner som föreskrivs
i artikel 137.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett
gemensamt system för mervärdesskatt[20].
Andra skatter och avgifter, som skatter på försäkringspremier, registreringsavgifter
på finansiella transaktioner m.m., har givetvis en annan karaktär, när de utgör
en genuin återbetalning av kostnader eller en ersättning för tillhandahållna
tjänster. Sådana skatter och avgifter berörs följaktligen inte av detta
förslag. Det föreslås att de deltagande medlemsstaterna
till kommissionen ska översända texterna till de bestämmelser som införlivar
det föreslagna direktivet i den nationella lagstiftningen. Ingen bestämmelse om
förklarande dokument föreslås med tanke på det begränsade antalet artiklar i
förslaget och de åtföljande förpliktelserna för medlemsstaterna. 4. BUDGETKONSEKVENSER Enligt preliminära beräkningar skulle,
beroende på marknadsreaktionerna, de totala intäkterna från skatten i de
deltagande medlemsstaterna ha kunnat uppgå till mellan 30 och 35 miljarder euro
årligen, om det ursprungliga förslaget för EU-27 hade tillämpats på EU-11. Om
hänsyn tas till nettoeffekterna av de anpassningar som har gjorts jämfört med
det ursprungliga förslaget, särskilt att i) fondföretags och AIF-fonders
utgivande av andelar och aktier inte längre betraktas som
primärmarknadstransaktioner, och ii) att bestämmelserna i hemvistprincipen för
att bekämpa utflyttning av finanstransaktioner i dess ursprungliga utformning
har förstärkts genom att de kompletterats med inslag i emissionsprincipen,
visar preliminära beräkningar att skatteintäkterna skulle kunna vara i
storleksordningen 31 miljarder årligen. Enligt kommissionens förslag till rådets
beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel av den 29 juni 2011[21], ändrat den 9 november 2011[22], ska en del av de inkomster
som genereras av skatten på finansiella transaktioner utgöra egna medel för
EU-budgeten. De egna medel som utgörs av BNI-baserade bidrag från de
deltagande medlemsstaterna skulle minskas i enlighet med detta. Vid Europeiska rådets möte den 7–8 februari
2013 uppmanades de deltagande medlemsstaterna att undersöka om skatten på
finansiella transaktioner skulle kunna ligga till grund för nya egna medel i
EU-budgeten. 2013/0045 (CNS) Förslag till RÅDETS DIREKTIV om genomförande av det fördjupade samarbetet
på området för skatt på finansiella transaktioner EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT
DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 113, med beaktande av rådets beslut 2013/52/EU av
den 22 januari 2013 om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på
området för skatt på finansiella transaktioner[23], med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europaparlamentets yttrande[24], med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[25], i enlighet med ett särskilt
lagstiftningsförfarande, och av följande skäl: (1) Under 2011 tog kommissionen
del av en omfattande debatt om ytterligare beskattning av finanssektorn. Denna
debatt hade sitt ursprung i en önskan att finanssektorn i skälig och väsentlig
utsträckning skulle bidra till kostnaderna för den ekonomiska och finansiella
krisen och i framtiden beskattas på ett skäligt sätt i förhållande till andra
sektorer och i en strävan att avskräcka finansinstitut från alltför riskfylld
verksamhet, att komplettera regleringsåtgärder med inriktning på att förhindra
framtida kriser och att generera ytterligare inkomster till de allmänna
budgetarna och för särskilda policyändamål. (2) Genom beslut 2013/52/EU
bemyndigade rådet Belgien, Tyskland, Estland, Grekland, Spanien, Frankrike,
Italien, Österrike, Portugal, Slovenien och Slovakien (nedan kallade deltagande
medlemsstater) att inleda ett fördjupat samarbete sinsemellan på området
för skatt på finansiella transaktioner. (3) Med tanke på att de flesta av
de berörda finansiella transaktionerna har extremt hög mobilitet är det i syfte
att förhindra snedvridningar på grund av åtgärder som vidtas unilateralt av
deltagande medlemsstater och därmed förbättra den inre marknadens funktion av
stor vikt att de grundläggande inslagen i en skatt på finansiella transaktioner
i de deltagande medlemsstaterna harmoniseras på unionsnivå. Därigenom bör man
kunna undvika incitament för skattearbitrage mellan de deltagande
medlemsstaterna, snedvridningar av resursallokeringen mellan finansmarknaderna
i de deltagande medlemsstaterna och risker för dubbelbeskattning eller
utebliven beskattning. (4) För att förhindra
snedvridningar mellan de deltagande medlemsstaterna och förbättra den inre
marknadens funktion krävs det att skatten på finansiella transaktioner
tillämpas på ett brett spektrum av finansinstitut och finansiella
transaktioner, på handel med ett brett spektrum av finansiella instrument –
inbegripet strukturerade produkter – både på organiserade marknader och
OTC-marknader, på ingående av derivatkontrakt och på väsentliga ändringar av de
berörda operationerna. (5) I princip är varje
överenskommen överföring av ett eller flera finansiella instrument kopplad till
en viss transaktion som i sin tur bör vara underkastad skatt på finansiella
transaktioner med anledning av den överenskomna överföringen. Eftersom en
utväxling av finansiella instrument ger upphov till två sådana överföringar,
bör varje sådan utväxling anses ge upphov till två transaktioner, för att
undvika kringgående av skatten. Genom repor, omvända repor, avtal om utlåning
av värdepapper och avtal om inlåning av värdepapper ställs ett finansiellt
instrument till en viss persons förfogande under en viss tidsperiod. Alla
sådana avtal – inbegripet väsentliga ändringar av sådana avtal – bör därför
anses ge upphov till en enda transaktion. (6) För att finansmarknaderna och
förvaltningen av statsskulden ska fortsätta att fungera på ett effektivt och
transparent sätt är det nödvändigt att utesluta vissa aktörer från
tillämpningsområdet för skatten på finansiella transaktioner, i den
utsträckning som dessa aktörer utövar funktioner som inte betraktas som
handelsverksamhet i sig utan snarare som verksamheter som underlättar handeln
eller skyddar förvaltningen av statsskulden. Aktörer som enligt ovan utesluts
från tillämpningsområdet för skatten med anledning av deras stora betydelse för
finansmarknadernas eller statsskuldförvaltningens funktion bör dock underkastas
de regler som syftar till att säkerställa korrekt betalning av skatten till
skattemyndigheterna och kontroll av betalningen. (7) Införandet av en skatt på
finansiella transaktioner bör inte inverka negativt på finansinstituts och
staters refinansieringsmöjligheter eller på penningpolitiken i allmänhet.
Transaktioner med Europeiska centralbanken, Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten, Europeiska stabilitetsmekanismen, medlemsstaternas
centralbanker och Europeiska unionen – när denna utövar funktionen att förvalta
sina tillgångar, betalningsbalanslån eller likartad verksamhet – bör därför
inte omfattas av skatten. (8) Med undantag av ingående
eller väsentlig ändring av derivatkontrakt bör primärmarknadstransaktioner och
sådana för företag och privatpersoner väsentliga transaktioner som ingående av
försäkringskontrakt, hypotekslån, konsumentkrediter eller betalningstjänster
inte omfattas av skatten på finansiella transaktioner, för att inte negativt
påverka företags och offentliga förvaltningars kapitalanskaffning och för att
undvika inverkningar på hushållen. (9) Bestämmelserna i rådets
direktiv 2008/7/EG av den 12 februari 2008 om indirekta skatter på
kapitalanskaffning[26]
fortsätter att vara till fullo tillämpliga. Bestämmelserna i
artikel 5.1 e och 5.2 i direktiv 2008/7/EG är av betydelse för det
område som omfattas av det här direktivet. Genom de bestämmelserna förbjuds,
med förbehåll för artikel 6.1 a i direktiv 2008/7/EG, uttag av någon
som helst indirekt skatt på de transaktioner som avses i de bestämmelserna.
Transaktioner på vilka det enligt direktiv 2008/7/EG är förbjudet eller kan
vara förbjudet att ta ut skatt bör därför inte omfattas av skatten på
finansiella transaktioner. Oberoende av i vilken utsträckning beskattning av
emission av andelar i företag för kollektiva investeringar är förbjuden enligt
direktiv 2008/7/EG gör skatteneutralitetsöverväganden en enhetlig behandling
av alla sådana företags emissioner nödvändig. Inlösen av andelar som emitterats
av företag för kollektiva investeringar har emellertid inte karaktären av en
primärmarknadstransaktion och bör därför vara beskattningsbar. (10) Bestämmelser om
beskattningsunderlaget för skatten på finansiella transaktioner och om skattens
utkrävbarhet bör harmoniseras för att undvika snedvridningar på den inre
marknaden. (11) Tidpunkten då skatten blir
utkrävbar bör inte skjutas upp i onödan. Den bör sammanfalla med den tidpunkt
då den finansiella transaktionen äger rum. (12) För att beskattningsunderlaget
ska kunna fastställas på enklast möjliga sätt – i syfte att begränsa
kostnaderna för företag och skatteförvaltningar – bör man när det gäller andra
finansiella transaktioner än sådana som rör derivatkontrakt som regel ta fasta
på den ersättning som erläggs i samband med transaktionen. Om ingen ersättning
erläggs eller om den ersättning som erläggs är lägre än marknadspriset, bör man
ta fasta på marknadspriset som en skälig återspegling av värdet på
transaktionen. När det gäller köp, försäljning, överföring, utväxling eller
ingående av derivatkontrakt eller väsentliga ändringar av sådana operationer
bör man – för att även i dessa fall underlätta fastställandet av
beskattningsunderlaget – ta fasta på det nominella belopp som anges i
kontraktet. (13) För lika behandlings skull bör
en enda skattesats tillämpas inom varje kategori av transaktioner, dvs. handel
med andra finansiella instrument än derivatkontrakt och väsentliga ändringar av
de berörda operationerna, å ena sidan, och köp, försäljning, överföring,
utväxling och ingående av derivatkontrakt och väsentliga ändringar av sådana
operationer, å andra sidan. (14) För att beskattningen ska
inriktas på finanssektorn som sådan snarare än på privatpersoner och med tanke
på att finansinstitut utför de allra flesta transaktionerna på
finansmarknaderna bör skatten tillämpas på finansinstitut, oavsett om de agerar
i eget namn, i andra personers namn, för egen räkning eller för andra personers
räkning. (15) Med tanke på finansiella
transaktioners höga mobilitet bör skatten på finansiella transaktioner för att
motverka potentiell skatteflykt tillämpas på grundval av hemvistprincipen. För
att ytterligare minska risken för omlokalisering av transaktioner bör,
samtidigt som man i syfte att underlätta tillämpning av skatten fortsätter att
ta fasta på begreppet ”etablering”, hemvistprincipen kompletteras med inslag av
emitteringsprincipen. Vid transaktioner i vissa finansiella instrument bör de
inblandade personerna därför anses vara etablerade i den deltagande medlemsstat
där de berörda instrumenten emitterats. (16) Minimiskattesatserna bör vara
tillräckligt höga för att den med den gemensamma skatten på finansiella
transaktioner eftersträvade harmoniseringen ska kunna uppnås. Samtidigt måste
de vara så låga att delokaliseringsriskerna minimeras. (17) Det bör undvikas att endera
sidan i en enskild transaktion beskattas mer än en gång. När ett finansinstitut
agerar i ett annat finansinstituts namn eller för ett annat finansinstituts
räkning bör därför enbart detta andra finansinstitut betala skatten. (18) De deltagande medlemsstaterna
bör åläggas att vidta erforderliga åtgärder för att skatten på finansiella
transaktioner ska uppbäras på korrekt sätt och i rätt tid. (19) De deltagande medlemsstaterna
bör åläggas att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra skattebedrägeri och
skatteundandragande. (20) För att förhindra skatteflykt
och missbruk genom konstlade arrangemang är det nödvändigt att föreskriva en
allmän regel mot missbruk. För att angripa de särskilda problem som är kopplade
till depåbevis och liknande värdepapper bör det också föreskrivas en på samma
principer grundad särskild regel. (21) I syfte att göra det möjligt
att anta mer ingående regler på vissa tekniska områden när det gäller
skyldigheter i fråga om registrering, redovisning och rapportering och andra
skyldigheter för att säkerställa att den skatt som ska betalas till
skattemyndigheterna verkligen betalas till dessa och att vid behov snabbt ändra
dessa regler bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med
avseende på fastläggandet av de åtgärder som är nödvändiga i detta syfte. Det
är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt
förberedande arbete, inklusive på expertnivå. Kommissionen bör, då den
förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att relevanta handlingar
översänds till rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt
sätt. (22) För att säkerställa enhetliga
villkor för genomförandet av detta direktiv när det gäller uppbörden av skatten
i de deltagande medlemsstaterna bör genomförandebefogenheter ges till
kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets
och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om
fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av
kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[27]. (23) Med tanke på att
marknadsaktörerna kommer att behöva en viss tid för att anpassa sig till de nya
reglerna bör man sörja för att det finns ett lämpligt tidsutrymme mellan den
dag då de nationella bestämmelser som är nödvändiga för att följa detta
direktiv antas och den dag då dessa bestämmelser ska börja tillämpas. (24) Eftersom målet för detta
direktiv, att harmonisera de grundläggande inslagen i en skatt på finansiella
transaktioner i de deltagande medlemsstaterna på unionsnivå, inte i tillräcklig
utsträckning kan uppnås av dessa medlemsstater och det därför, med sikte på att
förbättra den inre marknadens funktion, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan
unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5
i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att
uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I
Syfte och definitioner Artikel 1
Syfte 1. Med detta direktiv genomförs
det fördjupade samarbete medlemsstater emellan som rådet bemyndigade genom
beslut 2013/52/EU, genom att det fastläggs bestämmelser om en harmoniserad
skatt på finansiella transaktioner. 2. De deltagande medlemsstaterna
ska utkräva skatt på finansiella transaktioner i enlighet med detta direktiv. Artikel 2
Definitioner 1. I detta direktiv gäller
följande definitioner: (1)
deltagande medlemsstat:
en medlemsstat som vid den tidpunkt då skatten enligt detta direktiv blir
utkrävbar deltar i ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella
transaktioner, på grundval av beslut 2013/52/EU eller på grundval av ett beslut
som antagits i enlighet med artikel 331.1 andra eller tredje stycket i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget). (2)
finansiell transaktion:
något av följande: (a)
Köp och försäljning av ett finansiellt instrument
före nettning och avveckling. (b)
Överföring mellan företag i en koncern av rätten
att förfoga över ett finansiellt instrument som ägare och varje likvärdig
operation som innebär en överföring av den risk som är knuten till det
finansiella instrumentet, i de fall som inte omfattas av led a. (c)
Ingående av derivatkontrakt före nettning och
avveckling. (d)
En utväxling av finansiella instrument. (e)
En repa, en omvänd repa, ett avtal om utlåning av
värdepapper eller ett avtal om inlåning av värdepapper. (3)
finansiellt instrument:
ett finansiellt instrument enligt avsnitt C i bilaga I till
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG[28] eller en strukturerad produkt. (4)
derivatkontrakt: ett
finansiellt instrument enligt avsnitt C punkterna 4–10
i bilaga I till direktiv 2004/39/EG såsom genomfört genom
artiklarna 38 och 39 i kommissionens förordning (EG) nr 1287/2006[29]. (5)
repa och omvänd repa:
ett avtal enligt artikel 3.1 m i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2006/49/EG[30]. (6)
avtal om utlåning av värdepapper och avtal om inlåning av värdepapper: ett avtal enligt
artikel 3 i direktiv 2006/49/EG. (7)
strukturerad produkt:
omsättningsbara värdepapper eller andra finansiella instrument som erbjuds genom
värdepapperisering i den mening som avses i artikel 4.36 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG[31] eller genom likvärdiga
transaktioner som involverar överföring av andra risker än kreditrisken. (8)
finansinstitut: något
av följande: (a)
Värdepappersföretag enligt definitionen i
artikel 4.1.1 i direktiv 2004/39/EG. (b)
Reglerade marknader enligt definitionen i
artikel 4.1.14 i direktiv 2004/39/EG och alla andra typer av organiserade
handelsplatser eller handelsplattformar. (c)
Kreditinstitut enligt definitionen i
artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG. (d)
Försäkrings- och återförsäkringsföretag enligt
definitionerna i artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2009/138/EG[32]. (e)
Företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag) enligt definitionen i artikel 1.2 i
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG[33] och förvaltningsbolag enligt
definitionen i artikel 2.1 b i det direktivet. (f)
Pensionsfonder eller tjänstepensionsinstitut enligt
definitionen i artikel 6 a i Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/41/EG[34]
samt kapitalförvaltare för sådana fonder eller institut. (g)
Alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) och
förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF-förvaltare) enligt
definitionerna i artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv
2011/61/EU[35]. (h)
Specialföretag för värdepapperisering enligt
definitionen i artikel 4.44 i direktiv 2006/48/EG. (i)
Specialföretag enligt definitionen i
artikel 13.26 i direktiv 2009/138/EG. (j)
Alla andra företag, institut, organ eller personer
som bedriver en eller flera av följande verksamheter, när det genomsnittliga
årsvärdet på deras finansiella transaktioner utgör mer än 50 % av deras
genomsnittliga nettoårsomsättning enligt artikel 28 i rådets direktiv
78/660/EEG[36]: i) Verksamheter
som avses i punkterna 1, 2, 3 och 6 i bilaga I till direktiv 2006/48/EG. ii) Handel för
egen räkning, för kunders räkning eller i kunders namn med alla typer av
finansiella instrument. iii) Förvärv av
innehav i företag. iv) Medverkan i
eller emission av finansiella instrument. v) Tillhandahållande
av tjänster som är relaterade till de verksamheter som avses i led iv. (9)
central motpart: en
central motpart enligt definitionen i artikel 2.1 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EU) nr 648/2012[37]. (10)
nettning: nettning enligt
definitionen i artikel 2 k i Europaparlamentets och rådets direktiv
98/26/EG[38]. (11)
finansiellt instrument enligt avsnitt C i
bilaga I till direktiv 2004/39/EG som emitterats på en deltagande
medlemsstats territorium och strukturerad produkt
som emitterats på en deltagande medlemsstats territorium: ett finansiellt
instrument som emitterats av en person som har sitt säte i medlemsstaten eller,
om det rör sig en fysisk person, som har en fast adress eller, om ingen fast
adress kan fastställas, en stadigvarande adress i medlemsstaten. (12)
nominellt belopp: det
underliggande nominella värde som används för att beräkna betalningar inom
ramen för ett visst derivatkontrakt. 2. Varje operation enligt
punkt 1.2 a, b, c och e ska anses ge upphov till en enda finansiell
transaktion. Varje utväxling enligt punkt 1.2 d ska anses ge upphov
till två finansiella transaktioner. Varje väsentlig ändring av en operation
enligt punkt 1.2 a–e ska anses utgöra en ny operation av samma typ
som den ursprungliga operationen. En ändring ska anses som väsentlig särskilt
om den involverar substitution av minst en part, om operationens syfte eller
räckvidd – inbegripet tidsmässiga räckvidd – eller den överenskomna
ersättningen ändras eller om den ursprungliga operationen skulle ha ådragit sig
högre skatt om den hade ingåtts i sin ändrade form. 3. Vid tillämpning av
punkt 1.8 j gäller följande: (a)
Det genomsnittliga årsvärde som avses i den punkten
ska beräknas antingen på grundval av de tre föregående kalenderåren eller när
det rör sig om en kortare period av tidigare verksamhet på grundval av denna
kortare period. (b)
Värdet på varje transaktion enligt artikel 6
ska utgöras av beskattningsunderlaget enligt den artikeln. (c)
Värdet på varje transaktion enligt artikel 7
ska utgöras av 10 % av beskattningsunderlaget enligt den artikeln. (d)
Om det genomsnittliga årsvärdet på de finansiella
transaktionerna under två på varandra följande kalenderår inte överstiger
50 % av den genomsnittliga nettoårsomsättningen enligt artikel 28 i
direktiv 78/660/EEG, Kapitel II
Tillämpningsområde för det gemensamma systemet för skatt på finansiella
transaktioner Artikel 3
Tillämpningsområde 1. Detta direktiv ska tillämpas
på alla finansiella transaktioner under förutsättning att minst en part i
transaktionen är etablerad på en deltagande medlemsstats territorium och att
ett finansinstitut som är etablerat på en deltagande medlemsstats territorium
är part i transaktionen och därvid agerar för egen räkning eller för en annan
persons räkning eller att ett finansinstitut som är etablerat på en deltagande
medlemsstats territorium agerar i namn av en part i transaktionen. 2. Med undantag av artiklarna
10.3, 10.4 och 11.1–11.4 ska detta direktiv inte tillämpas på följande aktörer: (a)
Centrala motparter, när de utövar en central
motparts funktion. (b)
Värdepapperscentraler och internationella
värdepapperscentraler, när de utövar en värdepapperscentrals eller
internationell värdepapperscentrals funktion. (c)
Medlemsstater, när de förvaltar statsskulden, och
offentliga organ som anförtrotts funktionen att förvalta statsskulden, när de
utövar denna funktion. 3. Om en aktör enligt punkt 2
inte är beskattningsbar, ska detta inte förhindra att dess motpart beskattas. 4. Detta direktiv ska inte
tillämpas på följande transaktioner: (a)
Primärmarknadstransaktioner enligt
artikel 5 c i förordning (EG) nr 1287/2006 inbegripet garantigivning
för och påföljande tilldelning av finansiella instrument inom ramen för
emission av sådana instrument. (b)
Transaktioner med medlemsstaternas centralbanker. (c)
Transaktioner med Europeiska centralbanken. (d)
Transaktioner med Europeiska finansiella
stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen, transaktioner
med Europeiska unionen som hör samman med ekonomiskt bistånd som gjorts
tillgängligt på grundval av artikel 143 i EUF-fördraget och ekonomiskt
bistånd som gjorts tillgängligt på grundval av artikel 122.2 i
EUF-fördraget samt transaktioner med Europeiska unionen och Europeiska
atomenergigemenskapen som hör samman med förvaltningen av deras tillgångar. (e)
Utan att det påverkar leden c och d,
transaktioner med Europeiska unionen, Europeiska atomenergigemenskapen och
Europeiska investeringsbanken och med organ som inrättats av Europeiska unionen
eller Europeiska atomenergigemenskapen och omfattas av protokollet om
Europeiska unionens immunitet och privilegier, inom de gränser och på de
villkor som anges i det protokollet, i överenskommelserna om säte eller i andra
överenskommelser som ingåtts för att genomföra protokollet. (f)
Transaktioner med internationella organisationer
eller organ – andra än de som avses i leden c, d och e – som erkänts som
sådana av värdstaternas offentliga myndigheter, inom de gränser och på de
villkor som anges i de internationella konventionerna om inrättande av
organisationerna eller organen eller i överenskommelserna om säte. (g)
Transaktioner som utförs inom ramen för
ombildningar enligt artikel 4 i rådets direktiv 2008/7/EG[39]. Artikel 4
Etablering 1. Vid tillämpning av detta
direktiv ska ett finansinstitut anses vara etablerat på en deltagande
medlemsstats territorium om något av följande villkor uppfylls: (a)
Det har av medlemsstatens myndigheter auktoriserats
att agera som finansinstitut för transaktioner som omfattas av auktorisationen. (b)
Det har auktoriserats eller på annat sätt givits
rätt att från utlandet agera som finansinstitut på medlemsstatens territorium
för transaktioner som omfattas av auktorisationen eller rätten. (c)
Det har sitt säte i medlemsstaten. (d)
Det har en fast adress eller, om ingen fast adress
kan fastställas, en stadigvarande adress i medlemsstaten. (e)
Det har en filial i medlemsstaten för transaktioner
som utförs av filialen. (f)
Det är part i en finansiell transaktion och agerar
därvid för egen räkning eller för en annan persons räkning – eller också agerar
det i namn av en part i transaktionen – och det rör sig om en finansiell
transaktion med ett annat finansinstitut som är etablerat på medlemsstatens
territorium enligt led a, b, c, d eller e eller med en på medlemsstatens
territorium etablerad part som inte är ett finansinstitut. (g)
Det är part i en finansiell transaktion och agerar
därvid för egen räkning eller för en annan persons räkning – eller också agerar
det i namn av en part i transaktionen – och det rör sig om en finansiell
transaktion i en strukturerad produkt eller ett finansiellt instrument enligt avsnitt C
i bilaga I till direktiv 2004/39/EG som emitterats på medlemsstatens
territorium, med undantag av instrument enligt punkterna 4–10 i det avsnittet
som inte handlas på en organiserad plattform. 2. En person som inte är ett
finansinstitut ska anses vara etablerad på en deltagande medlemsstats
territorium om något av följande villkor uppfylls: (a)
Den har sitt säte i medlemsstaten eller, om det rör
sig en fysisk person, en fast adress eller, om ingen fast adress kan
fastställas, en stadigvarande adress i medlemsstaten. (b)
Den har en filial i medlemsstaten för finansiella
transaktioner som utförs av filialen. (c)
Den är part i en finansiell transaktion i en
strukturerad produkt eller ett finansiellt instrument enligt avsnitt C i
bilaga I till direktiv 2004/39/EG som emitterats på medlemsstatens
territorium, med undantag av instrument enligt punkterna 4–10 i det avsnittet
som inte handlas på en organiserad plattform. 3. Trots vad som sägs i
punkterna 1 och 2 ska finansinstitut och personer som inte är
finansinstitut inte anses vara etablerade enligt de punkterna när den som är
betalningsskyldig för skatten bevisar att det inte finns någon koppling mellan
transaktionens ekonomiska innehåll och en deltagande medlemsstats territorium. 4. Om mer än ett av villkoren i
förteckningen i punkt 1 eller punkt 2 uppfylls, ska det från och med
början av förteckningen första villkor som uppfylls vara avgörande för
fastställandet av etablering på en deltagande medlemsstats territorium. Kapitel III
Utkrävbarhet, beskattningsunderlag och skattesatser för den gemensamma skatten
på finansiella transaktioner Artikel 5
Skattens utkrävbarhet 1. Skatten ska för varje
finansiell transaktion bli utkrävbar vid den tidpunkt då transaktionen äger
rum. 2. En annullering eller rättelse
i efterhand av en finansiell transaktion ska inte inverka på utkrävbarheten,
utom när det rör sig om misstag. Artikel 6
Beskattningsunderlag vid andra finansiella transaktioner än sådana som rör
derivatkontrakt 1. Vid andra finansiella
transaktioner än sådana som avses i artikel 2.1.2 c och än sådana som
avses i artikel 2.1.2 a, b och d och rör derivatkontrakt ska
beskattningsunderlaget utgöras av hela den ersättning som för överföringen
erlagts av eller fortfarande är utestående från motparten eller en tredje part. 2. Trots vad som sägs i
punkt 1 ska i de fall som avses i den punkten beskattningsunderlaget
utgöras av det marknadspris som fastställs vid den tidpunkt då skatten blir
utkrävbar, a) när ersättningen är lägre än
marknadspriset, b) i de fall som avses i artikel 2.1.2 b. 3. Vid tillämpning av
punkt 2 ska marknadspriset utgöras av hela det belopp som skulle ha
betalats som ersättning för det berörda finansiella instrumentet vid en
transaktion som sker enligt armlängdsprincipen. Artikel 7
Beskattningsunderlag vid finansiella transaktioner som rör derivatkontrakt Vid sådana finansiella transaktioner som avses
i artikel 2.1.2 c och sådana finansiella transaktioner som avses i
artikel 2.1.2 a, b och d och rör derivatkontrakt ska
beskattningsunderlaget utgöras av det nominella belopp som anges i
derivatkontraktet vid tidpunkten för den finansiella transaktionen. Om mer än ett nominellt belopp identifieras,
ska det högsta beloppet användas för att fastställa beskattningsunderlaget. Artikel 8
Gemensamma bestämmelser om beskattningsunderlaget Om det värde som är relevant för
fastställandet av beskattningsunderlaget helt eller delvis uttrycks i en annan
valuta än den beskattande deltagande medlemsstatens valuta, ska vid tillämpning
av artikel 6 eller artikel 7 den tillämpliga växelkursen vara den
senast registrerade säljkursen vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar på
den berörda deltagande medlemsstatens mest representativa valutamarknad eller
en växelkurs som bestäms genom hänvisning till den marknaden i enlighet med de
regler som fastställts av den medlemsstaten. Artikel 9
Tillämpning, struktur och skattesatser 1. De deltagande medlemsstaterna
ska tillämpa de skattesatser som är i kraft vid den tidpunkt då skatten blir
utkrävbar. 2. Varje deltagande medlemsstat
ska fastställa skattesatserna som en procentandel av beskattningsunderlaget. Skattesatserna får inte underskrida (a)
0,1 % när det gäller de finansiella
transaktioner som avses i artikel 6, (b)
0,01 % när det gäller de finansiella
transaktioner som avses i artikel 7. 3. De deltagande medlemsstaterna
ska tillämpa samma skattesats på alla finansiella transaktioner som enligt
punkt 2 a och b faller under samma kategori. Kapitel IV
Betalning av den gemensamma skatten på finansiella transaktioner, med
betalningen sammanhängande skyldigheter samt förhindrande av
skatteundandragande, skatteflykt och missbruk Artikel 10
Person som är betalningsskyldig för skatten visavi skattemyndigheterna 1. För varje finansiell
transaktion ska skatt betalas av varje finansinstitut för vilket något av
följande villkor är uppfyllt: (a)
Finansinstitutet är part i transaktionen och agerar
därvid för egen räkning eller för en annan persons räkning. (b)
Finansinstitutet agerar i namn av en part i
transaktionen. (c)
Transaktionen utförs för finansinstitutets räkning. Skatten ska betalas till skattemyndigheterna i den
deltagande medlemsstat på vars territorium finansinstitutet anses vara
etablerat. 2. När ett finansinstitut agerar
i ett annat finansinstituts namn eller för ett annat finansinstituts räkning
ska enbart detta andra finansinstitut vara skyldigt att betala skatten. 3. Om den skatt som ett
finansinstitut ska betala med anledning av en transaktion inte har betalats
inom tidsfristen enligt artikel 11.5, ska alla parter i transaktionen
inbegripet andra personer än finansinstitut vara solidariskt betalningsskyldiga
för skatten. 4. De deltagande medlemsstaterna
får föreskriva att andra personer än de som är betalningsskyldiga för skatten
enligt punkterna 1, 2 och 3 ska vara solidariskt betalningsskyldiga för skatten. Artikel 11
Bestämmelser om tidsfrister för betalning av skatten, om skyldigheter för att
säkerställa betalning och om kontroll av betalningen 1. De deltagande medlemsstaterna
ska fastställa skyldigheter i fråga om registrering, redovisning och rapportering
och andra skyldigheter för att säkerställa att den skatt som ska betalas
verkligen betalas till skattemyndigheterna. 2. Kommissionen får i enlighet
med artikel 16 anta delegerade akter i vilka de åtgärder som de deltagande
medlemsstaterna ska vidta enligt punkt 1 specificeras. 3. De deltagande medlemsstaterna
ska besluta om åtgärder för att säkerställa att varje person som är
betalningsskyldig för skatten till skattemyndigheterna överlämnar en
deklaration som innehåller alla uppgifter som behövs för att beräkna den skatt
som blivit utkrävbar under en period av en månad, inbegripet det sammanlagda
värdet på de transaktioner som beskattas till var och en av skattesatserna.
Deklarationen ska överlämnas senast den tionde dagen i den månad som följer på
den månad under vilken skatten blev utkrävbar. 4. De deltagande medlemsstaterna
ska se till att finansinstitut under minst fem år håller de relevanta
uppgifterna om alla finansiella transaktioner som de utfört i eget namn, i en
annan persons namn, för egen räkning och för en annan persons räkning
tillgängliga för skattemyndigheterna.
När de deltagande medlemsstaterna specificerar denna skyldighet för
finansinstitut ska de i tillämpliga fall beakta de skyldigheter som de redan
ålagt finansinstitut på grundval av artikel 25.2 i direktiv 2004/39/EG. 5. De deltagande medlemsstaterna
ska se till att den skatt som ska betalas inbetalas inom följande tidsfrister
på de konton som de deltagande medlemsstaterna fastställt: (a)
Vid den tidpunkt då skatten blir utkrävbar, i de
fall då transaktionen utförs elektroniskt. (b)
Inom tre arbetsdagar från den tidpunkt då skatten
blir utkrävbar, i alla andra fall. Kommissionen får anta genomförandeakter för att
fastställa enhetliga metoder för uppbörd av den skatt som ska betalas. Dessa
genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses
i artikel 18.2. 6. De deltagande medlemsstaterna
ska se till att skattemyndigheterna kontrollerar att skatten har betalats
korrekt. Artikel 12
Förhindrande av skattebedrägeri och skatteundandragande De deltagande medlemsstaterna skall besluta om
åtgärder för att förhindra skattebedrägeri och skatteundandragande. Artikel 13
Allmän regel för att motverka missbruk 1. Ett eller flera konstlade
arrangemang som har inrättats med det huvudsakliga syftet att undvika
beskattning och som leder till en skatteförmån ska ignoreras. De deltagande
medlemsstaterna ska skatterättsligt behandla dessa arrangemang utifrån deras
ekonomiska innehåll. 2. I punkt 1 avses med
arrangemang alla transaktioner, system, insatser, operationer, avtal, bidrag,
överenskommelser, löften, åtaganden eller händelser. Ett arrangemang kan bestå
av flera led eller parter. 3. Vid tillämpning av
punkt 1 är ett eller flera arrangemang konstlade om de saknar affärsmässig
substans. Vid bedömningen av om ett eller flera arrangemang är konstlade ska de
deltagande medlemsstaterna särskilt ta ställning till om en eller flera av
följande situationer föreligger: (a)
De enskilda leden i ett arrangemang är till sin
rättsliga beskaffenhet oförenliga med det rättsliga innehållet i arrangemanget
som helhet. (b)
Ett eller flera arrangemang genomförs på ett sätt
som normalt inte förekommer vid vad som förväntas vara ett rimligt
affärsbeteende. (c)
Ett eller flera arrangemang innehåller delar som
motverkar eller tar ut varandra. (d)
De transaktioner som genomförs är cirkulära. (e)
Ett eller flera arrangemang resulterar i en
betydande skatteförmån som dock inte återspeglas i den skattskyldiges
företagsrisker eller kassaflöden. 4. Vid tillämpning av
punkt 1 är syftet med ett eller flera arrangemang att undvika beskattning
om de, oavsett den skattskyldiges subjektiva avsikter, motverkar målet,
andemeningen och syftet med den skattebestämmelse som annars skulle vara
tillämplig. 5. Vid tillämpning av
punkt 1 anses ett visst syfte vara huvudsakligt om alla andra syften som
skulle kunna tillskrivas de berörda arrangemangen på sin höjd förefaller
försumbara i ljuset av alla omständigheter i fallet. 6. För att avgöra om ett eller
flera arrangemang har resulterat i en sådan skatteförmån som avses i
punkt 1 ska de deltagande medlemsstaterna med utgångspunkt i dessa
arrangemang jämföra den skattskyldiges skattepliktiga belopp med det belopp som
samma skattesubjekt skulle vara skyldig under samma omständigheter om arrangemangen
inte fanns. Artikel 14
Missbruk när det gäller depåbevis och liknande värdepapper 1. Utan att det påverkar
artikel 13 ska ett depåbevis eller liknande värdepapper som emitterats i
det huvudsakliga syftet att undvika skatt på transaktioner i ett underliggande,
i en deltagande medlemsstat emitterat värdepapper anses ha emitterats i den
medlemsstaten om en skatteförmån annars skulle uppstå. 2. Vid tillämpning av
punkt 1 ska artikel 13.4, 13.5 och 13.6 gälla. 3. Vid tillämpning av
punkt 1 ska det tas hänsyn till i vilken utsträckning handel med
depåbeviset eller det liknande värdepapperet har ersatt handel med det
underliggande värdepapperet. Om sådan substitution är av betydande omfattning,
ska det åligga den person som är betalningsskyldig för skatten att bevisa att
depåbeviset eller det liknande värdepapperet inte emitterats i det huvudsakliga
syftet att undvika skatt på transaktioner i det underliggande värdepapperet. Kapitel V
Slutbestämmelser Artikel 15
Andra skatter på finansiella transaktioner De deltagande medlemsstaterna ska inte införa
eller bibehålla några andra skatter på finansiella transaktioner än den skatt
som fastställs i detta direktiv eller mervärdesskatt enligt rådets direktiv
2006/112/EG[40]. Artikel 16
Delegeringens utövande 1. Befogenheten att anta
delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i
denna artikel. 2. Den befogenhet att anta
delegerade akter som avses i artikel 11.2 ska ges till kommissionen tills
vidare från och med det datum som avses i artikel 21. 3. Den delegering av befogenhet
som avses i artikel 11.2 får när som helst återkallas av rådet. Ett beslut
om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet
upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska
unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum.
Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft. 4. Så snart kommissionen antar
en delegerad akt ska den delge rådet denna. 5. En delegerad akt som antas
enligt artikel 11.2 ska träda i kraft endast om rådet inte har gjort
invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den
dag då akten delgavs rådet, eller om rådet, före utgången av den perioden, har
underrättat kommissionen om att det inte kommer att invända. Denna period ska
förlängas med två månader på rådets initiativ. Artikel 17
Information till Europaparlamentet Europaparlamentet ska informeras om
kommissionens antagande av delegerade akter och rådets eventuella invändningar
mot dessa och återkallande av delegering av befogenheter. Artikel 18 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av
en kommitté. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i
förordning (EU) nr 182/2011. 2. När det hänvisas till denna
punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas. Artikel 19
Översyn Vart femte år och för första gången senast den
31 december 2016 ska kommissionen till rådet överlämna en rapport om
tillämpningen av detta direktiv och, vid behov, ett förslag. I denna rapport ska kommissionen åtminstone
granska skattens effekter för den inre marknadens, finansmarknadernas och den
reala ekonomins funktion samt beakta hur frågan om beskattning av finanssektorn
har utvecklats på internationell nivå. Artikel 20
Införlivande 1. De deltagande medlemsstaterna
ska senast den 30 september 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra
författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast
överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med
den 1 januari 2014. När en deltagande medlemsstat antar dessa
bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas
av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur
hänvisningen ska göras ska varje deltagande medlemsstat själv utfärda. 2. De deltagande medlemsstaterna
ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i
nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta
direktiv. Artikel 21
Ikraftträdande Detta direktiv
träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning. Artikel 22
Adressater Detta direktiv
riktar sig till de deltagande medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande BILAGA FINANSIERINGSÖVERSIKT FÖR
RÄTTSAKT 1. GRUNDLÄGGANDE UPPGIFTER OM FÖRSLAGET
ELLER INITIATIVET 1.1. Förslagets eller initiativets
beteckning Rådets direktiv om genomförande av det fördjupade samarbetet på området för skatt på finansiella transaktioner 1.2. Berörda politikområden i den
verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen 14 05 Skattepolitik 1.3. Typ av förslag eller
initiativ Ny åtgärd 1.4. Mål 1.4.1. Fleråriga strategiska mål för
kommissionen som förslaget eller initiativet är avsett att bidra till Finansiell stabilitet 1.4.2. Specifika mål eller
verksamheter inom den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen som
berörs Specifikt mål nr 3 Att ta fram nya initiativ och åtgärder rörande skatter i syfte att stödja EU:s politiska mål Berörda verksamheter enligt den verksamhetsbaserade förvaltningen och budgeteringen Avdelning 14 – Beskattning och tullunion; ABB 05 – Skattepolitik 1.4.3. Förväntat resultat Att undvika uppsplittring av den inre marknaden för finanstjänster, med tanke på det ökande antal icke samordnade nationella skatteåtgärder som håller på att införas. Att se till att finansinstituten i rimlig och betydande utsträckning bidrar till att täcka kostnaderna för den senaste krisen och för att utjämna beskattningen av denna sektor och av andra sektorer. Att på lämpligt sätt avskräcka från transaktioner som inte ökar välfärden eller finansmarknadernas effektivitet och att komplettera regelgivningen för att undvika framtida kriser. 1.5. Motivering till förslaget
eller initiativet 1.5.1. Behov som ska tillgodoses på
kort eller lång sikt Att bidra till det övergripande målet att stabilisera EU i finanskrisens efterdyningar. 1.5.2. Mervärdet av en åtgärd på
unionsnivå Åtgärder på EU-nivå, vid behov inom ramen för fördjupat samarbete, är en förutsättning för att man ska kunna undvika en uppsplittring av finansmarknaderna mellan olika verksamheter och mellan länderna och säkerställa likvärdig behandling av finansinstituten i EU, för att därigenom skapa en väl fungerande inre marknad. 1.5.3. Erfarenheter från liknande
försök eller åtgärder Det har visat sig vara nästintill omöjligt att införa en väl förankrad skatt på finansiella transaktioner på nationell nivå som uppnår de tre ovannämnda målen utan att leda till en utflyttning (exemplet Sverige). 1.5.4. Förenlighet med andra
relevanta instrument och eventuella synergieffekter Skatter och avgifter utgör en del av lösningsmodellen på global nivå. Att uppbära en skatt på finansiella transaktioner skulle underlätta budgetkonsolideringen i de deltagande medlemsstaterna. Dessutom har kommissionen föreslagit att en del av intäkterna från skatten ska användas som framtida egna medel – om de skulle användas för att finansiera EU-budgeten skulle de deltagande medlemsstaternas BNI-grundade nationella bidrag minskas. 1.6. Tid under vilken åtgärden
kommer att pågå respektive påverka resursanvändningen Förslag som pågår under en obegränsad tid 1.7. Planerad metod för
genomförandet Ej
tillämpligt. 2. Förvaltning 2.1. Bestämmelser om uppföljning
och rapportering De deltagande medlemsstaterna måste vidta lämpliga åtgärder för att se till att skatten på finansiella transaktioner tas ut korrekt och i rätt tid, vilket inbegriper kontrollåtgärder. De deltagande medlemsstaterna får själva välja vilka åtgärder som ska införas för att se till att skatten betalas och för att övervaka och kontrollera att betalningen görs korrekt. 2.2. Administrations- och
kontrollsystem 2.2.1. Risker som identifierats 1. Förseningar i införlivandet av direktivet i de deltagande medlemsstaternas lagstiftning. 2. Risk för skatteundandragande, skatteflykt och missbruk. 3. Risk för utflyttning. 2.2.2. Planerade kontrollmetoder I artikel 11 i direktivet nämns särskilda bestämmelser om förebyggande av skatteundandragande, skatteflykt och missbruk: delegerade akter och administrativt samarbete i skattefrågor. Risken för utflyttning har undanröjts genom valet av lämpliga skattesatser och en bred definition av beskattningsunderlaget. 2.3. Åtgärder för att förebygga
bedrägeri och oegentligheter/oriktigheter Beskriv förebyggande åtgärder (befintliga
eller planerade) 3. BERÄKNADE BUDGETKONSEKVENSER AV
FÖRSLAGET ELLER INITIATIVET 3.1. Berörda rubriker i den
fleråriga budgetramen och budgetrubriker i den årliga budgetens utgiftsdel · Befintliga budgetrubriker (även kallade ”budgetposter”) Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i
nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i
den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetpost || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beskrivning…...…..] || Diff./icke-diff ([41]) || från Efta[42]-länder || från kandidatländer[43] || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen || [XX.YY.YY.YY] || Diff./ Icke-diff. || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ · Nya budgetrubriker som föreslås Redovisa de berörda rubrikerna i budgetramen i
nummerföljd och – inom varje sådan rubrik – de berörda budgetrubrikerna i
den årliga budgeten i nummerföljd Rubrik i den fleråriga budgetramen || Budgetpost || Typ av anslag || Bidrag Nummer [Beteckning…..] || Diff./ Icke-diff. || från Eftaländer || från kandidatländer || från tredjeländer || enligt artikel 18.1 aa i budgetförordningen || [XX.YY.YY.YY] || || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ || JA/NEJ 3.2. Beräknad inverkan på
utgifterna 3.2.1. Sammanfattning av den
beräknade inverkan på utgifterna Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) Rubrik i den fleråriga budgetramen || Nummer || [Rubrik……………...…………………………………………….] GD: <…….> || || || År N[44] || År N+1 || År N+2 || År N+3 || … för in så många år som behövs för att redovisa inverkan på resursanvändningen (jfr punkt 1.6) || TOTALT Driftsanslag || || || || || || || || Budgetrubrik (nr) || Åtaganden || (1) || || || || || || || || Betalningar || (2) || || || || || || || || Budgetrubrik (nr) || Åtaganden || (1a) || || || || || || || || Betalningar || (2a) || || || || || || || || Administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för vissa operativa program[45] || || || || || || || || Budgetrubrik (nr) || || (3) || || || || || || || || TOTALA anslag till GD <…….> || Åtaganden || =1+1a +3 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Betalningar || =2+2a +3 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt TOTALA driftsanslag || Åtaganden || (4) || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Betalningar || (5) || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt TOTALA administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för särskilda program || (6) || || || || || || || || TOTALA anslag för RUBRIK <….> i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || =4+ 6 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Betalningar || =5+ 6 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Följande ska anges om flera rubriker i budgetramen
påverkas av förslaget eller initiativet: TOTALA driftsanslag || Åtaganden || (4) || || || || || || || || Betalningar || (5) || || || || || || || || TOTALA administrativa anslag som finansieras genom ramanslagen för särskilda program || (6) || || || || || || || || TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–4 i den fleråriga budgetramen (referensbelopp) || Åtaganden || =4+ 6 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Betalningar || =5+ 6 || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt Rubrik i den fleråriga budgetramen || 5 || ”Administrativa utgifter” Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || År 2013 || År 2014 || År 2015 || År 2016 || Från och med 2017 GD: TAXUD || Personalresurser || 0.254 || 0.762 || 0.762 || 0.762 || 0.762 Övriga administrativa utgifter || 0.040 || 0.036 || 0.036 || 0.036 || 0.036 TOTALT GD TAXUD || || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 TOTALA anslag för RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || (Summa åtaganden = summa betalningar) || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 Miljoner euro (avrundat till tre decimaler) || || År 2013 || År 2014 || År 2015 || År 2016 || Från och med 2017 TOTALA anslag för RUBRIKERNA 1–5 i den fleråriga budgetramen || Åtaganden || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 Betalningar || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 3.2.2. Beräknad inverkan på
driftsanslagen –
X Förslaget/initiativet
kräver inte att driftsanslag tas i anspråk 3.2.3. Beräknad inverkan på de
administrativa anslagen 3.2.3.1. Sammanfattning –
X Förslaget/initiativet
kräver att administrativa anslag tas i anspråk enligt följande: Miljoner euro
(avrundat till tre decimaler) || År 2013 || År 2014 || År 2015 || År 2016 || Från och med 2017 RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || || || || || Personalresurser || 0.254 || 0.762 || 0.762 || 0.762 || 0.762 Övriga administrativa utgifter || 0.040 || 0.036 || 0.036 || 0.036 || 0.036 Delsumma RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 Belopp utanför RUBRIK 5[46] i den fleråriga budgetramen || || || || || Personalresurser || || || || || Övriga utgifter av administrativ karaktär || || || || || Delsumma utanför RUBRIK 5 i den fleråriga budgetramen || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt || Ej tillämpligt TOTALT || 0.294 || 0.798 || 0.798 || 0.798 || 0.798 3.2.3.2. Beräknat personalbehov –
X Förslaget/initiativet
kräver att personalresurser tas i anspråk enligt följande: || År 2013 || År 2014 || År 2015 || År 2016 || Från och med 2017 Tjänster som tas upp i tjänsteförteckningen (tjänstemän och tillfälligt anställda) || || || || || 14 01 01 01 (vid huvudkontoret och kommissionens representationskontor) || 0.254 || 0.762 || 0.762 || 0.762 || 0.762 14 01 01 02 (vid delegationer) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. 14 01 05 01 (indirekta forskningsåtgärder) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. 10 01 05 01 (direkta forskningsåtgärder) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. Extern personal (uttryckt i heltidsekvivalenter[47]) || || || || || 14 01 02 01(KA, INT, SNE – totalt) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. 14 01 02 02 (KA, INT, JED, LA och SNE vid delegationerna) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. XX 01 04 yy[48] || - vid huvudkontoret[49] || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. - vid delegationer || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. XX 01 05 02 (KA, INT och SNE som arbetar med indirekta forskningsåtgärder) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. 10 01 05 02 (KA, INT och SNE som arbetar med direkta forskningsåtgärder) || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. || p.m. Annan budgetrubrik (ange vilken) || || || || || TOTALT || 0.254 || 0.762 || 0.762 || 0.762 || 0.762 Uppgifterna ska anges i heltal (eller med
högst en decimal) 14 motsvarar det
politikområde eller den avdelning i budgeten som avses. Personalbehoven ska täckas med personal inom
generaldirektoratet som redan har avdelats för att förvalta åtgärden i fråga,
eller genom en omfördelning av personal inom generaldirektoratet, om så krävs
kompletterad med ytterligare resurser som kan tilldelas det förvaltande
generaldirektoratet som ett led i det årliga förfarandet för tilldelning av
anslag och med hänsyn tagen till rådande begränsningar i fråga om budgetmedel. Beskrivning av arbetsuppgifter: Tjänstemän och tillfälligt anställda || Den nuvarande personalsituationen vid GD Taxud tar inte fullt ut hänsyn till införandet av ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner och kommer därför att vara i behov av interna förflyttningar. Till de utsedda tjänstemännens främsta arbetsuppgifter hör att precisera hur skatten ska fungera i prakten för att underlätta förhandlingarna, övervaka genomförandet, utarbeta rättsliga tolkningar och arbetsdokument, bidra till delegerade akter bl.a. om bestämmelser för att motverka skatteflykt och missbruk, och vid behov förbereda överträdelseförfaranden m.m. 3.2.4. Förenlighet med den gällande
fleråriga budgetramen –
X Förslaget/initiativet
är förenligt med den gällande fleråriga budgetramen. 3.2.5. Bidrag från tredje part –
Det ingår inga bidrag från tredje part i det
aktuella förslaget eller initiativet 3.3. Beräknad inverkan på
inkomsterna –
X Förslaget/initiativet
i sig påverkar inte budgetens inkomstsida. Om delar av intäkterna från skatten
på finansiella transaktioner användes som egna medel, varigenom de
kompletterande egna medel som utgörs av BNI-baserade bidrag från de deltagande
medlemsstaterna skulle minskas, skulle inkomstkällornas sammansättning
påverkas. [1] KOM(2011) 594 slutlig. [2] Finansiella institut gynnades, antingen direkt eller
indirekt, i stor utsträckning av de räddnings- och garantitransaktioner som
(förhands)finansierades av de europeiska skattebetalarna under perioden 2008–2012.
Dessa transaktioner har, i kombination med den sviktande ekonomiska aktiviteten
till följd av den ökande osäkerheten kring hela det ekonomiska och finansiella
systemets stabilitet medfört en försämring av de offentliga finanserna över
hela Europa med mer än 20 % av BNP. Dessutom är flertalet finans- och
försäkringstjänster undantagna från mervärdesskatteplikt. [3] P7_TA-(2012)0217. [4] ECO/321 – CESE 818/2012 (EUT C 181, 21.6.2012, s. 55). [5] CDR 332/2011 (EUT C 113, 18.4.2012, s. 7). [6] En skatt på finansiella transaktioner togs först upp på
dagordningen för Ekofinrådets möte den 8 november 2011 och därefter på tre
påföljande möten i mars, juni och juli 2012. Under perioden december 2011 till
juni 2012 ägnades sju möten i rådets arbetsgrupp för skattefrågor – indirekt
beskattning åt detta ämne. [7] KOM(2012) 631 slutlig, s. 2. [8] KOM(2011)
510 slutlig.
http://ec.europa.eu/budget/library/biblio/documents/fin_fwk1420/proposal_council_own_resources_en.pdf [9] KOM(2011) 739 slutlig. http://ec.europa.eu/budget/library/biblio/documents/fin_fwk1420/COM_2011_0739_EN.pdf [10] EUT L 46, 21.2.2008, s. 11. [11] http://ec.europa.eu/taxation_customs/taxation/other_taxes/financial_sector/index_en.htm. [12] EUT L 22, 25.1.2013, s. 11. [13] Hänvisning görs till definitionen av finansiella
instrument i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av
den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av
rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets
direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145,
30.4.2004, s. 1). Denna definition täcker andelar i företag för
kollektiva investeringar. Följaktligen utgör aktier och andelar i företag för
kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) enligt
definitionen i artikel 1.2 i direktiv 2009/65/EG (EUT L 302, 17.11.2009, s. 32)
och alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) enligt definitionen i artikel
4.1 a i direktiv 2011/61/EU (EUT L 174, 1.7.2011, s. 1) finansiella instrument.
[14] Se särskilt direktiv 2004/39/EG (se föregående fotnot). [15] EUT L 338, 12.12.2012, s. 41. [16] EUT L 64, 11.3.2011, s. 1. [17] EUT L 84, 31.3.2010, s. 1. [18] Med vissa undantag i fråga om direktiv 2011/16/EU, som
dock inte är relevanta här. [19] http://www.oecdilibrary.org/docserver/download/fulltext/2311331e.pdf?expires=1309623132&id=id&accname=ocid194935&checksum=37A9732331E7939B3EE154BB7EC53C41. [20] EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. [21] KOM(2011) 510 slutlig.
http://ec.europa.eu/budget/library/biblio/documents/fin_fwk1420/proposal_council_own_resources_en.pdf. [22] KOM(2011) 739 slutlig. http://ec.europa.eu/budget/library/biblio/documents/fin_fwk1420/COM_2011_0739_EN.pdf. [23] EUT L 22, 25.1.2013, s. 11. [24] EUT C […], […], s. […]. . [25] EUT C […], […], s. […]. [26] EUT L 46, 21.2.2008, s. 11. [27] EUT L 55, 28.2.2011, s. 13. [28] EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. [29] EUT L 241, 2.9.2006, s. 1. [30] EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. [31] EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. [32] EUT L 335, 17.12.2009, s. 1. [33] EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. [34] EUT L 235, 23.9.2003, s. 10. [35] EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. [36] EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. [37] EUT L 201, 27.7.2012, s. 1. [38] EGT L 166, 11.6.1998, s. 45. [39] EUT L 46, 21.2.2008, s. 11. [40] EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. [41] Differentierade respektive icke-differentierade anslag. [42] Efta: Europeiska frihandelssammanslutningen. [43] Kandidatländer och i förekommande fall potentiella
kandidatländer i västra Balkan. [44] Med år n avses det år då förslaget eller initiativet ska
börja genomföras. [45] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [46] Detta avser tekniskt eller administrativt stöd för
genomförandet av vissa av Europeiska unionens program och åtgärder (tidigare
s.k. BA-poster) samt indirekta och direkta forskningsåtgärder. [47] KA = kontraktsanställda, INT = vikarier (interimspersonal),
JED = ”Jeune Expert en Délégation” (unga delegerade experter), LA = lokala
aktörer, SNE = utstationerade nationella experter. [48] Särskilt tak för finansiering av extern personal genom
driftsanslag (tidigare s.k. BA-poster). [49] Inom förvaltningen av strukturfonderna, Europeiska
jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) samt Europeiska fiskerifonden
(EFF).