19.8.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/30

Föredragande

Lotta HÅKANSSON-HARJU (SE–PES), ledamot i kommunfullmäktige, Järfälla kommun

Referensdokument

Ett öppet och säkert EU

COM(2014) 154 final

EU:s agenda för rättsliga frågor till 2020 – Att stärka förtroendet, rörligheten och tillväxten inom EU

COM(2014) 144 final

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens önskan att konsolidera de framsteg som skett på området för rättsliga och inrikes frågor genom korrekt implementering och effektiv uppföljning (monitoring). Samtidigt understryker kommittén att ett resultat av en sådan konsolidering kan bli ytterligare lagstiftningsåtgärder, som respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, för att fylla existerande luckor och möjliggöra ett flexibelt EU som kan agera på nya globala utmaningar.

2.

Det mera kraftfulla fokus på grundläggande rättigheter som EU förbundit sig till måste få reella avtryck på alla nivåer. EU måste i linje med sin stadga om de grundläggande rättigheterna fortsätta att ytterligare utveckla sitt arbete på detta område för att förbli ett öppet och tryggt område baserat på delad respekt för de grundläggande rättigheterna.

3.

Här välkomnar Regionkommittén Europeiska kommissionens utveckling av en ram för att behandla systemhot mot rättsstatsprincipen inom medlemsstaterna, då rättsstaten med principen om likhet inför lagen är en förutsättning för implementering av och respekten för grundläggande rättigheter inom unionen (1).

4.

I EU:s stadga erkänns både grundläggande rättigheter som gäller alla människor och specifika rättigheter för EU-medborgarna. För att samtliga dessa rättigheter ska bli verklighet för individen krävs ett långtgående flernivåarbete där lokala och regionala myndigheter har en framträdande, aktiv och framåtblickande roll.

5.

Regionkommittén understryker att det är i lokalsamhället som grunden skapas för ett inkluderande samhälle med verklig respekt för grundläggande rättigheter och därmed också för ett samhälle präglat av jämställdhet, mångfald och skydd för de mest utsatta. Samtidigt är det också på lokal och regional nivå som utmaningar inom de rättsliga och inrikes områdena märks allra tydligast och som effekterna på den enskilda invånaren blir klarast.

6.

ReK stöder kommissionens förslag om att anta kompletterande bestämmelser för att underlätta medborgarnas liv och bidra till tillväxt, under förutsättning att dessa inte visar sig överflödiga utan är effektiva och underlättar en harmonisering och förenkling av den nuvarande rättsliga ramen i så hög grad som möjligt. En bättre lagstiftningsteknik bidrar till den ekonomiska tillväxten eftersom den underlättar affärsförbindelserna och medborgarnas dagliga liv.

7.

Kommittén rekommenderar kommissionen att koncentrera sig på konkreta och sakliga lagstiftningsförslag som, framför allt i en tid då de ekonomiska och sociala problemen blir allt större, skulle få direkt positiva konsekvenser för medborgarna och på ett mycket konkret sätt hjälpa dem att lösa komplicerade situationer som de ofta möter till följd av den ekonomiska krisen. Dessa problem uppstår i synnerhet i mindre utvecklade gränsregioner där medborgarnas ekonomiska och sociala verksamhet står inför större hinder.

8.

För att samtliga invånares grundläggande rättigheter ska respekteras fullt ut krävs således ett gemensamt, tydligt arbete och ett gemensamt ansvar på alla nivåer. Arbetet för grundläggande rättigheter måste uppfattas som en långsiktig och pågående process. En samsyn för hur det ska uppnås måste förankras på såväl lokal, regional och nationell nivå som på EU-nivå. En brist i samspelet mellan de olika nivåerna riskerar att spela extrema, rasistiska och främlingsfientliga krafter i händerna och missgynna en positiv utveckling av hela EU.

9.

Regionkommittén vill lyfta fram de lokala och regionala myndigheternas centrala roll inom politikområdena för rättsliga och inrikes frågor. De har ett avgörande ansvar för genomförandet av flera delar av befintlig nationell och EU-lagstiftning, de utvecklar och testar nya policy-lösningar, de stödjer invånarna i deras utövande av sina grundläggande rättigheter och de samlar information och erfarenheter som behövs för en vidareutveckling av områdena. Lokala och regionala myndigheter har därför stor kapacitet att bidra till politikområdenas utveckling, från planering och genomförande till uppföljning och utvärdering.

10.

Lokala och regionala myndigheter är således helt nödvändiga parter i utformningen och genomförandet av rättsliga och inrikes frågor. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen, parlamentet och rådet att uttryckligen erkänna kommuner och regioner som fullvärdiga parter inom dessa politikområden och ge dem möjligheter att ta sin del av ansvaret.

11.

Politiken inom det rättsliga och inrikes området bör samordnas med övrig EU-politik. Regionkommittén vill peka på behovet av en bättre samordning mellan de frågor som rör rättsliga och inrikes frågor å ena sidan och EU:s ekonomiska politik, socialpolitik och yttre politik å den andra, i syfte att stärka rättighetsrespekten inom alla områden samt öka enhetligheten dem emellan. Politiken på området för rättsliga och inrikes frågor bör samordnas med den ekonomiska politiken och socialpolitiken, som genomförs med hjälp av strukturfonderna och Europeiska investeringsfonden, framför allt i de mindre utvecklade regionerna och i synnerhet på områdena utbildning och sysselsättning. Regionkommittén menar också, i likhet med kommissionen, att politiken på området för rättsliga och inrikes frågor måste integreras i EU:s övergripande yttre politik på ett sätt som möjliggör förstärkt dialog och samarbete med tredjeländer och synergier med EU:s andra politikområden (2).

12.

Myndigheter på alla nivåer måste vara aktivt engagerade i att skydda och främja grundläggande rättigheter och friheter för alla personer. De lokala och regionala myndigheterna har ett utökat ansvar för att öka medvetenheten om grundläggande rättigheter, på grund av sin närhet till invånarna.

13.

Regionkommittén vill understryka att alla människor har grundläggande rättigheter och friheter oavsett kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionsnedsättning, ålder eller sexuell läggning, samt att så kallade sårbara grupper som barn, odokumenterade migranter och asylsökande m.fl. alltid måste uppmärksammas särskilt i planering, implementering, uppföljning och utvärdering.

14.

En strategisk kommunikation om samtliga nivåers ansvar för att respektera, skydda, uppfylla och främja grundläggande rättigheter, leva upp till gemensamma internationella åtaganden samt även de långsiktiga vinsterna med asyl- och flyktingmottagandet är centralt för att stävja den ökande extremismen, rasismen och främlingsfientligheten i många av EU:s medlemsländer.

15.

Kunskap om hur grundläggande rättigheter omsätts i praktiskt handlande är en central faktor för att skapa ett europeiskt rättsligt område som respekterar och främjar grundläggande rättigheter, mångfald och samarbete. Regionkommittén välkomnar därför den webbaserade guide som utvecklats av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för att hjälpa offentliga tjänstemän lokalt, regionalt och nationellt att på ett vardagsnära sätt förbättra arbetet med att skydda och främja de grundläggande rättigheterna genom ett flernivåsamarbete (3). Regionkommittén uppmanar kommissionen att satsa ytterligare resurser på att utveckla, uppdatera och sprida praktiska verktyg av denna karaktär som stöd för tjänstemän och folkvalda på olika nivåer.

16.

På grund av lokala och regionala myndigheters centrala roll, stora kapacitet och erfarenhet vill vi framhålla behovet av ett forum för utbyte av information och bästa praxis mellan lokala och regionala myndigheter, det civila samhällets aktörer och andra förvaltningsnivåer (nationell, europeisk och internationell nivå). Regionkommittén uppmuntrar EU att ytterligare underlätta detta genom riktade insatser eller program.

17.

Genomförandet av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna på lokal eller regional nivå bör beaktas i samband med de årliga stadgerapporterna. Detta kommer att påvisa de områden där de lokala och regionala myndigheterna kan behöva öka sina ansträngningar och stärka kommunikationen mellan nivåerna.

18.

Grundläggande rättigheter är inte bara en fråga för det rättsliga och inrikes området utan berör så gott som alla generaldirektorat. För att stärka deras roll och horisontella karaktär menar Regionkommittén att de kommissionsledamöter som ansvarar för rättsliga och inrikes frågor bör samordna de grundläggande rättigheterna med alla generaldirektorat inom kommissionen.

19.

Syftet med denna koordination bör vara att överbrygga generaldirektoratens kompetenser för att undvika målkonflikter, övervaka implementeringen av grundläggande rättigheter, göra rättighets- och genusanalyser, ta fram faktaunderlag, uppmuntra medlemstaterna att ratificera och implementera centrala internationella och regionala rättighetsinstrument, konsultera olika aktörer samt se till att korrekt terminologi och god kommunikation används. Utvecklingen av koordinationen bör ske i nära samarbete med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

20.

Samverkan kring grundläggande rättigheter skulle underlättas betydligt om de rättigheter som garanteras i stadgan också är direkt tillämpliga i medlemsstaterna.

21.

Medvetenheten om de specifika rättigheter som EU-medborgare har i andra EU-länder behöver stärkas. Tillämpningen av direktivet om fri rörlighet för personer är av central betydelse för att EU-medborgarna och deras familjer ska kunna garanteras rätten att fritt förflytta sig emellan och bosätta sig i medlemsstaterna.

22.

Regionkommittén menar att rätten till fri rörlighet kan tydliggöras än mer. EU-medborgarna ställs, som kommissionen påpekar, ofta inför olika praktiska och rättsliga problem när de försöker utöva de rättigheter som de har i hemlandet i ett annat EU-land (4). Samtidigt måste de utmaningar den fria rörligheten skapar i enskilda kommuner och/eller regioner hanteras bättre. Även här kan riktade insatser eller program användas.

23.

Regionkommittén understryker att EU bör stärka implementeringen av europeisk asyl- och migrationspolitik som baseras på grundläggande rättigheter, solidaritet, ömsesidigt förtroende och delat ansvar mellan medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna.

24.

EU måste förbli en fristad för dem som flyr förföljelse eller är i behov av skydd. Behovet av att skapa ett kontrollerat mottagande av migranter och skydda gränsernas integritet får aldrig tillåtas att gå före rätten att söka internationellt skydd. Regionkommittén påminner därför om att kontroll och övervakning av land- och sjögränser inte får innebära att man försummar den grundläggande skyldigheten att rädda liv och respektera de mänskliga rättigheterna.

25.

Kommittén menar att ett fungerande samspel och förtroende mellan lokal, regional, statlig och europeisk nivå om resurs- och ansvarsfördelningen är en absolut förutsättning för ett hållbart och likvärdigt asyl- och flyktingmottagande. Detta samspel saknas i vissa avgörande delar i dag och är ett allvarligt hinder för nyanländas etablering samtidigt som det riskerar att främja främlingsfientliga krafter. I grund och botten är behovet av effektivt samarbete detsamma i fråga om mottagandet av andra typer av migranter.

26.

Regionkommittén uppmanar EU:s alla nivåer att dela på ansvaret för att ta emot och integrera flyktingar samt efterlyser större samarbete, samordning och solidaritet på mellanregional nivå via utvecklingen av en mekanism för omfördelning mellan medlems-stater, regioner och kommuner som tar hänsyn till strukturella begränsningar, resurser och andra relevanta faktorer. Varje enskild stat ansvarar i dag för asyl- och flyktingpolitiken och har också det ekonomiska ansvaret för mottagandet. Fördelningen av mottagandet är dock ojämnt såväl mellan medlemsstaterna som inom nationsgränserna, och många lokala och regionala myndigheter tar ett större ansvar än andra genom att ta emot en stor andel av de nyanlända. Kommittén vill understryka att EU måste uppmärksamma de särskilda svårigheter som de EU-regioner ställs inför som vid en viss tidpunkt utgör ingångsvägen för migranter som måste erbjudas olika former av bistånd och tjänster, som många gånger överstiger de enskilda regionernas kapacitet. Därför bör man införa ett särskilt ekonomiskt instrument som i första hand riktar sig till de regioner som tar emot invandrarna och till transitzonerna.

27.

Regionkommittén konstaterar med oro att inte alla medlemsstater i EU alltid respekterar FN:s konvention om barnets rättigheter och handlingsplanen för underåriga utan medföljande vuxen (2010–2014) vid mottagandet av minderåriga asylsökande, flyktingar och migranter eller ensamkommande flyktingbarn. Vi vill framhålla betydelsen av att kommunerna och regionerna stöder varandra så att de kan ta sin del av ansvaret och se till att dessa bestämmelser upprätthålls med avseende på båda könen. ReK vill påminna kommissionen om att den nämnda handlingsplanen löper ut 2014, och att man därför bör inleda förfarandena för att förnya den.

28.

Hittills har artikel 80 i EUF-fördraget inte använts för att vidta åtgärder som gör solidaritet och rättvis ansvarsfördelning när det gäller rörlighet till verklighet. Åtaganden om flyttning och återflyttning har varit helt frivilliga och i vissa fall har städer tagit ledningen när det gäller att omsätta dessa åtaganden i praktiken.

29.

En ojämn fördelning av asylsökande och flyktingar mellan stater och regioner och inom regioner samt bristen på arbete, bostäder m.m. är en stor utmaning för lokala och regionala myndigheter. Likaså bristen på framförhållning och möjligheten att i god tid planera för mottagandet. Tillfälliga lösningar får ofta negativa sociala konsekvenser, vilket i sin tur påverkar möjligheterna att tillgodogöra sig de verktyg som krävs för att påbörja integrationsprocessen.

30.

Regionkommittén menar därför att det är dags att tydligare ta reda på vad delat ansvar och solidaritet inom asylområdet kan innebära. Det står klart att olika stater, regioner och kommuner anför skilda argument för vad som ska ses som ett rimligt delat ansvar eller solidaritet utifrån deras specifika förutsättningar och önskningar. Det rör sig om allt från antalet asylsökande som anländer direkt, antalet asylansökningar som behandlas, det finansiella läget, bostadsbrist, tidigare mottagande, befolkningstäthet m.m. Det rör sig också om kort- och långsiktiga perspektiv.

31.

Vi vill framhålla behovet av att sprida bästa praxis bland de lokala och regionala myndigheterna och medlemsstaterna när det gäller handläggning av asylsökandes och flyktingars ansökningar, integrationspolitik och förhindrande av irreguljär invandring. Detta skulle kunna möjliggöra ett underifrånperspektiv i syfte att komma till rätta med skillnader mellan medlemsstaterna och regionerna när det gäller förhållandena under det första mottagandet av asylsökande, flyktingar och irreguljära invandrare samt hur effektivt och snabbt deras ansökningar och ärenden behandlas. Mindre kommuner saknar resurser för att hantera stora invandrarströmmar, och i detta sammanhang vill vi understryka betydelsen av solidaritet mellan kommunerna. Vi vill också gärna se ett starkare Frontex för ett mer verksamt och effektivt förstärkt och rationaliserat samarbete mellan nationella gränsskyddsmyndigheter och för att skydda både invandrarna och EU:s yttre gränser.

32.

För att komma vidare i diskussioner om ansvarsfördelning föreslår Regionkommittén därför en forskningsstudie om vad olika medlemsstater, regioner och kommuner definierar som delat ansvar och solidaritet samt vilket utslag olika definitioner skulle få vid olika scenarier. Studien bör också analysera hur en jämnare fördelning av asyl- och flyktingmottagandet mellan kommuner, regioner och stater kan bli verklighet inom EU.

33.

Det är också viktigt att EU lyckas ta tillvara den stora resurs som nyanlända utgör. Ett framgångsrikt integrationsarbete som förvaltar mångfalden på lokal och regional nivå är tillväxtfrämjande, ökar möjligheter till lärande och entreprenörskap och bidrar till att klara ett framtida arbetskraftsbehov samt välfärdens framtida finansiering. För att denna process ska ge positiva resultat måste man investera i utbildning och arbete för migranter så att de kan ta sig in på arbetsmarknaden i EU, samt i information om och förvaltning av den kulturella mångfalden för att åstadkomma attitydförändringar hos allmänheten och förbättra de sociala relationerna.

34.

Vi vill understryka behovet av en EU-omfattande strategi mot bedrägeri och missbruk.

35.

De låga födelsetalen i många av medlemsländerna och den kommande generationsväxlingen kommer att innebära ett ökat behov av invånare i arbetsför ålder. Asyl- och flyktingmottagandet innebär således inte bara utmaningar utan också stora möjligheter för EU:s medlemsländer. EU måste helt enkelt finna trovärdiga svar på de demografiska utmaningar unionen står inför.

36.

Det har gjorts begränsade framsteg i antagandet av lagstiftning om laglig migration. Resultatet är att EU:s migrationsregim är mycket ofullständig. Kommittén välkomnar därför prioriteringen av en övergripande strategi i migrationsfrågor och att man lägger stor vikt vid att främja ett balanserat, genuint partnerskap med ursprungs- och transitländerna när det gäller att hantera mottagandet av migranter på ett rättighetsrespekterande och organiserat sätt.

37.

Regionkommittén anser att organiserad brottslighet måste bekämpas också på lokal nivå via sociala och utbildningsmässiga initiativ genom att visa särskilt invånarna i områden som domineras av organiserad brottslighet att det är möjligt att införa en annan utvecklingsmodell som bygger på öppenhet, delaktighet och demokrati, och genom att ge utbildningsstöd särskilt till unga som löper risk att dras in i illegala strukturer, samt genom att beslagta vinsterna av organiserad brottslighet och använda dem för sociala projekt, lokala aktörer och det civila samhället. De offentliga europeiska, nationella och regionala myndigheterna har ett avgörande ansvar för att samarbeta kring denna typ av initiativ.

38.

Regionkommittén delar kommissionens åsikt om att en välskött migrationspolitik innehåller åtgärder för att minska den irreguljära migrationen (5). Samtidigt får irreguljär migration och bistånd till irreguljära migranter inte kriminaliseras, och man måste vara uppmärksam på eventuella offer för människohandel. Lokala och regionala myndigheter måste hantera den verklighet de ställs inför vad gäller respekten för grundläggande rättigheter, vilket bland annat bör innebära att tillhandahålla tjänster till irreguljära migranter.

39.

Företrädare för lokala och regionala myndigheter behöver ges möjligheter att utveckla strukturer för kunskapsutbyte samt dela erfarenheter inom god praxis gällande sysselsättning, utbildning och social delaktighet för att ytterligare synliggöra den lokala dimensionen i integrationspolitiken. Ett forum för kunskapsutbyte är en förutsättning för att upprätta en dynamisk integrationspolitik inom unionen som garanterar migranternas rättigheter. På sikt skulle ett forum av detta slag leda till minskade skillnader mellan medlemsländerna även på integrationsområdet.

40.

För att kunna ta itu med problem som påverkar invånarnas trygghet och kränker grundläggande rättigheter, exempelvis organiserad brottslighet och i synnerhet människohandel, narkotikahandel och sexuellt utnyttjande av minderåriga, är förebyggande åtgärder lika viktiga som straffpåföljder. Regionkommittén påminner kommissionen om de lokala och regionala aktörernas avgörande roll när det gäller att utveckla strategier för att förebygga brottslighet och gottgöra offren.

41.

Vi anser att de lokala och regionala myndigheterna bör spela en viktigare roll i kampen mot gränsöverskridande, organiserad brottslighet. Brotten i närmiljön hänger nämligen alltmer samman med organiserad internationell brottslighet och det är lokala samhällen som är de första offren för kriminella organisationer som destabiliserar deras samhällsstruktur. ReK håller med kommissionen om att man måste skapa säkra och tillförlitliga system så att allmänheten och företagen kan dra full nytta av internets potential. Samarbetet mellan medlemsstaterna och Europeiska it-brottscentrumet, som inrättats inom ramen för Europol, bör därför även omfatta den regionala och lokala nivån så att kampen mot it-brottsligheten kan intensifieras redan på den förvaltningsnivå som ligger närmast medborgarna.

42.

Korruption är av speciellt intresse för lokala och regionala myndigheter och deras invånare. Regionkommittén planerar att fortsätta att bekämpa korruption på alla nivåer och främja skyddet av EU:s ekonomiska intressen, bl.a. genom inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet, i samarbete med andra EU-institutioner, Europarådet och andra organisationer.

43.

Regionkommittén stödjer EU:s strategi för att utrota människohandel. De lokala och regionala myndigheterna kan i hög grad bidra till strategins framgångsrika genomförande och har på grund av sin lokala förankring möjlighet att känna igen tecken på att någon är ett offer för människohandel. Kommittén har därför förespråkat att lokala och regionala myndigheter bör bidra till att utveckla riktlinjer för identifiering och skydd av offer samt för att säkerställa deras fortsatta välbefinnande, särskilt när det rör sig om minderåriga.

44.

Kommuner och landsting är viktiga partner för kapacitetsbyggande i sändarländer. Gränsöverskridande internationellt samarbete mellan kommuner som är mottagare av migranter eller asylsökande och kommuner som dessa härstammar ifrån skulle kunna förbättras och utvecklas avsevärt. Den lokala nivån är viktig för att utforma och tillhandahålla mottagande- och återvändarprogram.