9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/161

—

med beaktande av artiklarna 3.3 och 6.3 i fördraget om Europeiska Unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 9, 151, 152, 154, 155 and 156 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 12, 28, 52.3 och 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt ingressen och de relevanta förklaringarna,

—

med beaktande av artikel 11 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av artiklarna 5 och 6 i den europeiska sociala stadgan (reviderad),

—

med beaktande av kommissionens beslut 98/500/EG av den 20 maj 1998 om inrättande av branschvisa dialogkommittéer för att främja dialogen mellan arbetsmarknadens parter på europeisk nivå,

—

med beaktande av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter,

—

med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande och rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare,

—

med beaktande av rådets (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser 17423/11 som antogs den 1 december 2011,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 10 september 2012Transnational company agreements: realising the potential of social dialogue (SWD(2012)0264),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

—

med beaktande av rapporten av den 31 januari 2012 från kommissionens expertgrupp för transnationella företagsavtal,

—

med beaktande av det reviderade arbetsdokumentet av den 31 januari 2012 från kommissionens expertgrupp för transnationella företagsavtal,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 17 januari 2012Omstruktureringar och planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens erfarenheter? (COM(2012)0007) och dess åtföljande arbetsdokumentet av den 17 januari 2012Restructuring in Europe 2011 (SEC(2012)0059),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (COM(2010)0614),

—

med beaktande av kommissionens undersökning av den 2 juli 2008Mapping of transnational texts negotiated at corporate level (EMPL F2 EP/bp 2008 (D) 14511),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument från 2008 The role of transnational company agreements in the context of increasing international integration (SEC(2008)2155),

—

med beaktande av kommissionens rapport från februari 2006 Transnational collective bargaining: Past, present and future,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 februari 2005 om den socialpolitiska agendan (COM(2005)0033),

—

med beaktande av ILO:s konventioner om arbetsklausuler (offentlig upphandling) (konvention nr 94) och om kollektivförhandlingar (konvention nr 154),

—

med beaktande av den rättspraxis som utarbetats av ILO:s tillsynsorgan,

—

med beaktande av ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik från 1977,

—

med beaktande av ILO:s deklaration av den 10 juni 2008 om social rättvisa för en rättvis globalisering,

—

med beaktande av ILO:s deklaration av den 18 juni 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet,

—

med beaktande av ILO:s konventioner om upprättande av grundläggande arbetsrättsliga normer avseende (bland annat): organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (konvention nr 87 (1948) och nr 98 (1949)), och icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (konvention nr 100 (1951) och konvention nr 111 (1958)),

—

med beaktande av studien Enforcement of Fundamental Workers’ Rights som genomförts på uppdrag av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, från september 2012,

—

med beaktande av studien Cross-border collective bargaining and transnational social dialogue som genomförts på uppdrag av utskottet för sysselsättning och sociala frågor, (juni 2011),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstrukturering (1),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0258/2013), och av följande skäl:

A.

Enligt kommissionen (2) fanns det 244 europeiska transnationella företagsavtal 2012. Detta tyder på en ökande integration av arbetsmarknadsrelationerna i transnationella företag i Europa.

B.

Allt oftare ingår i nya transnationella företagsavtal överenskommelser om tvistlösningsförfaranden, vilket såväl arbetstagarorganisationer som arbetsgivarorganisationer rekommenderar.

C.

Det finns ingen rättslig ram för dessa avtal, varken på internationell nivå eller på EU-nivå, men det bör utredas om detta är ett skäl till att färre avtal sluts.

D.

Varje medlemsstat i unionen har sitt eget system för arbetsmarknadsrelationer, som bygger på olika historisk utveckling och olika traditioner. Dessa system bör respekteras och det finns inget behov av att göra dem enhetliga.

E.

Gränsöverskridande partnerskap mellan arbetsmarknadens parter har visat sig vara god praxis för att främja fri rörlighet för arbetskraft och för att främja deras respektive rättigheter över gränserna. EU:s stöd för sådana gränsöverskridande partnerskap är av avgörande betydelse.

F.

Den europeiska dialogen verkar för att bevara och öka sysselsättningsgraden, förbättra arbetsförhållandena och därmed på ett innovativt sätt öka välståndet för dem som arbetar i transnationella företag samtidigt som den fria förhandlingsrätten skyddas.

G.

EU erkänner föreningsfriheten och rätten till kollektiva förhandlingar som grundläggande rättigheter.

H.

Företag bedriver i allt högre grad sin verksamhet på europeisk nivå medan arbetstagarrepresentationen i huvudsak organiseras efter nationella gränser. Denna asymmetri påverkar arbetstagarrepresentationen negativt och gör att arbetstagarna riskerar att spelas ut mot varandra och tvingas att godta lägre löner, sämre arbetsförhållanden eller andra justeringar nedåt.

1.

Europaparlamentet framhåller att denna resolution gäller europeiska transnationella företagsavtal (European Transnational Company Agreements). Parlamentet konstaterar att transnationella företagsavtal ingås mellan europeiska fackföreningar å ena sidan och, å andra sidan, enskilda företag och/eller arbetsgivarföreningar, i allmänhet på branschnivå, och framhåller att resolutionen inte avser internationella ramavtal (IFA), som undertecknas av internationella fackföreningar tillsammans med företag. Parlamentet understryker behovet av att stärka den europeiska och gränsöverskridande sociala dialogen och de gränsöverskridande kollektiva avtalsförhandlingarna.

2.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska överväga huruvida en frivillig rättslig ram på EU-nivå behövs och är meningsfulla för dessa europeiska transnationella företagsavtal för att skapa större rättslig förutsebarhet, större insyn, samt förutsebara och verkställbara rättsliga följder för de avtal som följer dessa rambestämmelser. Parlamentet föreslår att en praxis för europeiska transnationella företagsavtal främjas där man erkänner avtalsparternas avtalsautonomi, och rekommenderar att bestämmelser angående tvistlösning införs i dessa.

3.

Europaparlamentet betonar arbetsmarknadsparternas oberoende, som innebär att de kan inleda förhandlingar och sluta avtal på alla nivåer.

4.

Europaparlamentet betonar att transnationella företagsavtal skiljer sig från varandra till exempel beträffande tillämplighet, tillämpningsområde och undertecknande parter samt dessa parters syften, utgångspunkter, behov och målsättningar. Parlamentet konstaterar att företag och företagskulturer skiljer sig betydligt från varandra och att avtalsparternas frihet att upprätta olika slags transnationella företagsavtal måste respekteras.

5.

Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att utbyta erfarenheter på området transnationella företagsavtal.

6.

Europaparlamentet betonar att kommissionen bör utgå från en frivillig användning när den undersöker en frivillig rättslig ram, som ska vara frivillig för arbetsmarknadens parter och för de företag och företagsgrupper som deltar, och bygga på flexibilitet och remittering på nationell nivå för att ge det transnationella företagsavtalet rättslig verkan. Parlamentet betonar uttryckligen arbetsmarknadsparternas autonomi och fria förhandlingsrätt.

7.

Europaparlamentet anser att de europeiska företagsråden bör delta fullt ut i förhandlingarna med europeiska fackföreningar där detta är lämpligt, särskilt eftersom de kan upptäcka behovet av/möjligheten till ett transnationellt företagsavtal, inleda processen och bana väg för förhandlingarna, samt hjälpa till att säkerställa insyn och informationsspridning rörande avtalen för de berörda arbetstagarna. Parlamentet välkomnar att en del europeiska fackföreningar har utarbetat förfaranderegler för att inkludera europeiska företagsråd.

8.

Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att införa principen att den mest förmånliga bestämmelsen ska tillämpas (most favorable clause) och klausulen om bevarande av skyddsnivån (non-regression clause) för att utesluta risken att man genom ett europeiskt transnationellt företagsavtal undergräver eller påverkar nationella kollektivavtal och nationella företagsavtal.

9.

Europaparlamentet rekommenderar att alternativa mekanismer för tvistlösning införs. Parlamentet anser att man bör fastställa en första tillfällig gemensam mekanism på företagsnivå, som till exempel uppmuntrar de undertecknande parterna att på frivillig basis komma överens om tvistlösningsklausuler för att lösa tvister mellan de avtalsslutande parterna. Parlamentet föreslår att dessa klausuler baseras på alternativa tvistlösningsförfaranden som överenskommits och framtagits av EU:s arbetsmarknadsparter på branschnivå. Parlamentet konstaterar att många befintliga transnationella företagsavtal på EU-nivå redan innehåller fungerande mekanismer för tvistlösning utanför domstol och uppmuntrar arbetsmarknadens parter att stärka sitt utbyte i denna fråga och finna vägar till vidareutveckling och/eller optimerad anpassning av dem.

10.

Europaparlamentet föreslår kommissionen att den rekommenderar att arbetsmarknadens parter ska ta hänsyn till följande kriterier i samband med europeiska transnationella företagsavtal: förfarandet för att tilldelas förhandlingsmandat, dvs. förtydligande av de förhandlande avtalsslutande parternas legitimitet och representativitet, plats och datum för avtalets ingående, det innehållsmässiga och geografiska tillämpningsområdet, principen att den mest förmånliga bestämmelsen ska tillämpas och klausulen om bevarande av skyddsnivån, giltighetstiden, förutsättningarna för uppsägning och tvistlösningsmekanismerna, vilka frågor som omfattas av avtalet och övriga formella krav.

11.

Europaparlamentet välkomnar de resurser som kommissionen ställer till förfogande för utbyte av erfarenheter för arbetsmarknadens parter och för experter i syfte att stödja dem, exempelvis genom att samla in exempel, bygga upp databanker och genomföra undersökningar.

12.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om de goda erfarenheterna av gränsöverskridande partnerskap mellan arbetsmarknadens parter, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att EU-stöd ges till sådana partnerskap i framtiden.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar de europeiska arbetsmarknadsparterna att till fullo använda sig av möjligheten till EU-avtal i enlighet med artikel 155 i EUF-fördraget, samtidigt som deras autonomi respekteras fullt ut.

14.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska arbetsmarknadsparterna att spela en mer framträdande roll i utformningen av den europeiska politiken. I synnerhet uppmanar parlamentet arbetsmarknadens parter att delta i utarbetandet av den årliga tillväxtöversikten och att spela en mer framträdande roll i övervakningen av utvecklingen i medlemsstaterna.

15.

Europaparlamentet betonar vikten av att uppmuntra, stödja och öka kvinnors representation och deltagande på olika nivåer i strukturerna för den sociala dialogen och kollektiva avtalsförhandlingar, och att införa ett jämställdhetsperspektiv i relevanta forum för att ta hänsyn till kvinnors åsikter och integrera jämställdhetsfrågor i kollektiva avtalsförhandlingar. Parlamentet påpekar att den sociala dialogen och kollektiva avtalsförhandlingar otvivelaktigt har stora möjligheter att främja jämställdhet på arbetsplatsen.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, EU:s arbetsmarknadsparter och de nationella parlamenten.