This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52013DC0594
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE EUROPEAN PARLIAMENT AND THE COUNCIL Annual Report 2013 on the European Union's Development and external assistance policies and their implementation in 2012
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2013 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2012
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2013 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2012
/* COM/2013/0594 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2013 om genomförandet av Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2012 /* COM/2013/0594 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL
EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET Årsrapport 2013 om genomförandet av
Europeiska unionens utvecklings- och biståndspolitik under 2012 En global framtid baserad på ansvar och
solidaritet År 2012 tilldelades Europeiska unionen Nobels
fredspris för sitt bidrag till fred, demokrati och mänskliga rättigheter i
Europa. I sitt tal i samband med prisceremonin tog Europeiska kommissionens
ordförande José Manuel Barroso upp hur detta arbete är kopplat till global
solidaritet och ansvar: ”Som en kontinent som har gått från ödeläggelse till att
bli en av världens starkaste ekonomier, som har de mest progressiva
samhällssystemen och som är världens största biståndsgivare, har vi ett
särskilt ansvar gentemot miljontals behövande människor.” Europa har alltså en central roll i de
internationella insatserna för att förbättra människors liv genom utveckling.
EU som helhet är fortfarande världens största givare av offentligt
utvecklingsbistånd, med ett gemensamt bistånd som under 2012 uppgick till 55,2 miljarder euro[1]. År 2012 var även det år som agendan
för förändring[2]
började genomföras. Agendan syftar till att göra EU:s utvecklingspolitik ännu
effektivare när det gäller att minska fattigdomen. Samtidigt fortsatte arbetet
med den globala ram som ska gälla efter 2015, i vilket EU spelar en
framträdande roll. EU agerade även snabbt och kraftfullt för att ge stöd i
krissituationer och känsliga lägen, bl.a. i samband med torkan i Sahel och
konflikterna i Syrien och Mali. Genomförandet av agendan för förändring Agendan för
förändring godkändes av rådet den 14 maj 2012 och lägger fram ett mer
strategiskt sätt att minska fattigdomen genom att öka effekterna av EU:s
utvecklingspolitik[3].
Det sker genom en rad viktiga förändringar av hur EU-biståndet ges. Det handlar
bl.a. om ett differentierat tillvägagångssätt som innebär att gåvobiståndet
riktas in på de områden där det bäst behövs och kan göra störst nytta när det
gäller att minska fattigdomen, att biståndet koncentreras till högst tre
sektorer per land, att god samhällsstyrning, demokrati och mänskliga
rättigheter, samt en inkluderande och hållbar tillväxt betonas mer, att
innovativa finansieringsmekanismer används i större utsträckning, att politiken
blir mer samstämmig och att samordningen och de gemensamma insatserna med
medlemsstaterna ökar. Genomförandet av agendan för förändring pågår.
Flera meddelanden som antogs under 2012 handlade om specifika frågor som
”socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete”[4],
”en grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila
samhället på området yttre förbindelser”[5]
och ”EU-strategi för resiliens: lära av livsmedelsförsörjningskriser”[6]. EU:s utvecklingsdagar – ett
årligt evenemang som uppmärksammar globala frågor och utvecklingssamarbete – lyfte
fram ett centralt tema i agendan för förändring: en inkluderande och hållbar
tillväxt för människans utveckling. År 2012 ökade kommissionen kombinationen av gåvobistånd och andra
former av stöd, t.ex. lån och eget kapital, för att få fram rätt
finansieringsmix för specifika projekt. EU inrättade tre nya mekanismer för
kombinationer av gåvobistånd och lån för Asien, Västindien och
Stillahavsområdet. Till följd av detta kunde gåvobistånd från EU på över
400 miljoner euro möjliggöra investeringsprojekt i mottagarländerna som
hade en samlad projektvolym på omkring 10 miljarder euro. Kommissionen
började även fastställa en övergripande ram för resultatrapportering och för
att reformera övervaknings- och rapporteringssystem som rör genomförandet av
projekt och program. Under 2012 inledde EU och medlemsstaterna sin gemensamma
programplanering för sex länder: Etiopien, Ghana, Guatemala, Laos, Mali och
Rwanda. Den gemensamma programplaneringen för Haiti och södra Sudan hade redan
inletts som ett led i en tidigare process för att förbättra biståndets resultat
och effekter. En process inleddes också för att utvidga den gemensamma
programplaneringen genom att bedöma dess genomförbarhet i mer än 40 nya länder. Livsmedelstrygghet och livsmedelsfrågor Under 2012 fick 870 miljoner människor
fortfarande inte tillräckligt med mat. I meddelandet om resiliens, som antogs i
oktober, fastställdes tio viktiga steg för att förbättra resiliensen hos
världens mest sårbara grupper. Det handlade om allt ifrån nationella
resiliensstrategier och planer för förebyggande/hantering av katastrofer till
system för tidig varning i särskilt katastrofdrabbade länder, samt innovativa
riskhanteringsmetoder. Policyn bygger på de lovande resultaten av EU:s
resiliensförstärkande initiativ i Sahel och på Afrikas horn: Alliance Globale
pour l’Initiative Résilience (AGIR-Sahel) och Supporting HoA Resilience (SHARE).
Båda syftar till att bryta den onda cirkeln av torka, svält och fattigdom genom
varaktig samordning mellan humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. På tre år har EU:s livsmedelsmekanism
om 1 miljard euro förbättrat livet för mer än 59 miljoner människor i
49 länder och indirekt hjälpt omkring 93 miljoner andra. Två program som
bidrog till dessa framsteg var ett boskapsvaccineringsprogram, som har
behandlat mer än 44,6 miljoner kreatur, och ett program för utbildning i
jordbruksproduktion för 1,5 miljoner människor. Livsmedelsförsörjning är avgörande inom
utvecklingspolitiken. Under 2012 lovade EU hjälpa partnerländerna att minska
antalet barn som har stannat i växten med minst 7 miljoner fram till 2025. EU:s
tematiska program för livsmedelstrygghet gav därför 5 miljoner euro genom
SUN-rörelsens (Scaling Up Nutrition) sekretariat för att stödja
nationella ansträngningar och se till att tillräcklig näring tillhandahålls från
graviditetens början fram till barnets andra födelseår. Trettiotre
utvecklingsländer, där 59 miljoner av världens 165 miljoner barn som har
stannat i växten finns, hade i slutet av 2012 gått med i SUN. EU spelade även
en aktiv roll under G8-toppmötet i maj, då ”New Alliance to Improve Food and
Nutrition Security”[7]
lanserades. Förberedelser inleddes även under hösten 2012 med ett meddelande om
att förbättra näringssituationen för mödrar och barn som enligt planerna ska
antas i mars 2013. Socialt skydd Alltför ofta är
det de mest sårbara grupperna i samhället som hamnar på efterkälken i skapandet
av välstånd. Bara 20 % av världens befolkning omfattas av ett
tillfredsställande socialt skydd och denna brist försvårar en långsiktig och
hållbar utveckling. I augusti antog kommissionen ett meddelande om socialt
skydd som visade hur utvecklingssamarbetet kan stärka åtgärder och system som
rör socialt skydd. Det innehöll förslag om hur partnerländerna kan få stöd,
inte minst med att säkra ett socialt grundskydd för att anta och genomföra
åtgärder för att skapa arbetstillfällen och bättre sysselsättningsmöjligheter,
och EU-stöd för att angripa de grundläggande orsakerna till bristen på social
trygghet. Förslagen lades fram – i likhet med de som ingår i agendan för
förändring för att ta ett helhetsgrepp på människans utveckling – efter ett
omfattande offentligt samråd och kommer att diskuteras av EU:s biståndsministrar
och Europaparlamentet under 2013. EU har även uttryckt sitt stöd för idén om
ett nationellt fastställt socialt grundskydd och medverkade till att det
godkändes av G20-länderna och till att rekommendationen om ett socialt
grundskydd antogs vid internationella arbetskonferensen 2012. Stöd till övergångsländer Det gemensamma meddelandet ”EU:s stöd till hållbara förändringar i
övergångssamhällen”[8],
som antogs i oktober, handlade om vad EU kan göra för att hjälpa
övergångsländer att uppnå en framgångsrik och hållbar omvandling. Det bygger på
EU:s egna erfarenheter av utvidgningsprocessen, grannskapspolitiken och
utvecklingssamarbetet, samt av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken
(Gusp) och den gemensamma säkerhets‑ och försvarspolitiken. Det
gemensamma meddelandet innehåller ett antal konkreta åtgärder för att förbättra
hur EU hjälper dessa länder att få till stånd varaktiga reformer. Hållbar energi för alla Stödet till målen
med FN:s initiativ ”Hållbar energi för alla” (SE4ALL) kom igång ordentligt
under 2012. En högnivågrupp i vilken kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsfrågor,
Andris Piebalgs, ingår ledde den första fasen av initiativet som syftar till
att få regeringar, den privata sektorn och civilsamhället att erbjuda moderna
energitjänster för alla, att förbättra energieffektiviteten på alla nivåer och
fördubbla de förnybara energislagens andel av den globala energimixen. Kommissionen och
det danska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd anordnade ett
SE4ALL-toppmöte i EU i april, under vilket kommissionens ordförande José Manuel
Barroso presenterade det ambitiösa målet att utvecklingsländerna ska få hjälp
att senast 2030 ge 500 miljoner människor tillgång till hållbara
energitjänster. Kommissionen utlovade 400 miljoner euro till
energirelaterade insatser i Afrika söder om Sahara genom en kombination av
gåvobistånd och lån. Man lanserar även en EU-fond för tekniskt bistånd på
65 miljoner euro och mer än 75 miljoner euro avsätts för
elektrifieringsprojekt på landsbygden i AVS-länderna. Mer än 12
miljoner människor bör få del av den förbättrade tillgången till moderna
energitjänster tack vare de projekt som redan finansieras via EU-mekanismen för
energiinvesteringar i AVS-länderna. Rio+20: mot en grönare ekonomi I samband med FN:s konferens om hållbar
utveckling (Rio+20) i juni säkrade EU åtaganden inom områden som vatten,
världshaven, mark och ekosystem, arbete under anständiga förhållanden, socialt
skydd, energi, hållbart jordbruk och livsmedelstrygghet. Konferensen antog
förklaringen ”Den framtid vi vill ha”[9].
Det slogs för första gången fast att en inkluderande grön ekonomi är viktig för
att uppnå en hållbar utveckling och minska fattigdomen. Det slogs även fast att
det omgående måste vidtas åtgärder för att motverka ohållbara produktions- och
konsumtionsmönster. Det uppstod möjligheter att samarbeta med en mängd olika
länder för att gemensamt utforma åtgärder för en grön ekonomi. Det beslutades
även att man skulle sätta upp hållbara utvecklingsmål och utarbeta alternativ
för en effektiv strategi för att finansiera hållbar utveckling. Insatser för att uppnå millenniemålen EU:s projekt och program bidrar till
millenniemålen i olika världsdelar och regioner. Världen har sammantaget gjort
stora framsteg när det gäller millenniemålen. Enligt de senaste siffrorna[10] har man redan halverat andelen
människor som lever i extrem fattigdom, före den fastställda tidsfristen 2015. När det gäller
tillgången till säkert dricksvatten, andelen barn som genomgår
grundskoleutbildning och den globala andelen hiv-smittade har det skett stora
förbättringar, även om det fortfarande finns skillnader mellan tätorter och
landsbygdsområden. Utmaningar kvarstår, där inte minst delar av Afrika söder om
Sahara och konfliktdrabbade länder släpar efter. Globalt sett återstår
fortfarande mycket att göra när det gäller att bekämpa svält, spädbarns- och
mödradödlighet, vattenkvalitet och renhållning. Flera program lanserades
under 2012 inom ramen för EU:s millenniemålsinitiativ på 1 miljard euro.
Millenniemålsinitiativet syftar till att uppnå snabbare framsteg när det gäller
millenniemålen i 36 AVS-länder genom stöd till de mål som är mest avlägsna,
samt prestationsbaserad finansiering till länder som har använt biståndet på
ett framgångsrikt sätt. Millenniemålsinitiativet
i praktiken: Vatten till
försummade områden i Togo Stöd på 16,7 miljoner
euro från EU:s millenniemålsinitiativ har beviljats åtgärder som rör vatten och
renhållning i Togos södra havsregion, där nästan hälften av invånarna bor och
90 % av den ekonomiska aktiviteten är koncentrerad. Bara 13 % av
befolkningen i detta område har tillgång till säkert och rent dricksvatten, som
tas upp från traditionella brunnar eller med pumpar. Fram till 2016 ska 467
brunnar och 6 000 latriner byggas eller renoveras, och 8 500 statligt
anställda och berörda parter ska få utbildning. Två projekt som organiseras
gemensamt med Unicef och tyska Röda korset syftar till att förse 140
landsbygdssamhällen i regionen med dricksvatten och sanitära anläggningar och
att ge familjer utbildning i hygien, som särskilt ska inriktas på barn. Utformning av
en ram för perioden efter 2015 Förberedelser
inför FN:s särskilda möte för att granska framstegen mot millenniemålen
(september 2013) och diskussionerna om perioden efter 2015 överhuvudtaget tog
fart under 2012. Arbetet inleddes med ett meddelande, inklusive ett offentligt
samråd, och i juli utsågs kommissionsledamoten Andris Piebalgs till FN:s
högnivågrupp för perioden efter 2015. Meddelandet ska enligt planerna antas i
februari 2013 och innehålla förslag till principer för EU:s ståndpunkt när det
gäller en övergripande ram för perioden efter 2015 som sammanför frågor om
fattigdomsutrotning och hållbar utveckling, inbegripet en översyn av
millenniemålen och uppföljningen av Rio+20-konferensen. Ståndpunkten ska enligt
planerna godkännas av rådet i juni 2013. EU i världen God
samhällsstyrning är avgörande för en inkluderande och hållbar utveckling och
stod i fokus under 2012. I linje med agendan för förändring och det gemensamma
meddelandet från 2011, ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s
yttre åtgärder – effektivare metoder”[11],
använde sig EU av alla sina externa instrument för att främja reformer i
övergångsländer, aktivt ingripa i krissituationer för att säkra stabilitet och
stödja fria och rättvisa val. EU minskade sina kontakter med länder som kränker
de mänskliga rättigheterna, införde omfattande restriktioner mot
förtryckarregimer och riktade i stället in biståndet mot civilsamhället och
drabbade befolkningsgrupper. Detta var fallet när det gäller Syrien, där
en allt allvarligare humanitär kris och systematiska kränkningar av de
mänskliga rättigheterna ledde till att EU drog in sitt bilaterala ekonomiska
bistånd och införde kraftfulla sanktioner samt kanaliserade stödet direkt till
de drabbade invånarna. EU:s internationella samarbete var fortsatt inriktat på ett uppnående
av millenniemålen. Trots goda möjligheter att uppnå målet om grundskola för
alla senast 2015 är det fortfarande inte sannolikt att Afrika söder om Sahara
kommer att uppnå grundläggande millenniemål i tid. Extrem fattigdom, barnadödlighet
och mödravård är fortsatt stora utmaningar. Resultaten av EU:s stöd i Afrika
söder om Sahara var positiva under 2012 och de totala finansieringsåtagandena
uppgick till 4,014 miljarder euro. Flera länder överträffade sina årliga mål
tack vare att genomförandet av projekt och program gick bättre än väntat. Det
tydligaste exemplet var utbetalningen av budgetstöd om 40 miljoner euro till Malawi
i december 2012 efter en positiv utveckling i landet. För att på ett varaktigt sätt förbättra motståndskraften hos de mest
sårbara befolkningsgrupperna i Sahelregionen anordnade kommissionen en
högnivåkonferens i juni. Deltagarna enades om att lansera ett partnerskap för
resiliens genom ett initiativ med flera intressenter (AGIR–Sahel/Alliance
globale pour l’initiative Résilience – Sahel). AGIR är en färdplan för att öka resiliensen hos offer för kronisk
undernäring i regionen. Förutom potentiella investeringar på 750 miljoner euro
över en treårsperiod för att bygga säsongsrelaterade skyddsnät enades man även
om satsningar på hälso- och sjukvård och andra sociala sektorer, på fungerande
livsmedelsmarknader och på ökad makt och inflytande för kvinnor, inbegripet
kvinnor som arbetar med jordbruk. Kommissionen lanserade initiativet SHARE
(Supporting Horn of Africa Resilience) för att uppmuntra investeringar i
återhämtning och resiliens som ett komplement till EU:s omfattande bistånd
till Afrikas horn efter torkan 2011. Planer värda mer än 250 miljoner
euro upprättades för att trappa upp EU:s engagemang under 2012–2013. Det handlade
bl.a. om stöd till jordbruksproduktion och boskapsuppfödning,
livsmedelsförsörjning, djurhälsa, vattenförsörjning och förvaltning av
naturresurser. Inom ramen för SHARE understryker kommissionen att större
relativ vikt bör fästas vid låglandsområdena på Afrikas horn, dvs. områden som
i hög grad domineras av jordbruk och boskapsskötsel. SHARE ingår i den
strategiska ramen för Afrikas horn som tar ett helhetsgrepp på EU:s engagemang
i regionen och stöder befolkningen i dess strävanden efter fred, stabilitet,
säkerhet och välstånd under ansvariga regeringar. Många olika biståndsprojekt
och fyra GSFP-uppdrag bidrar också till den strategiska ramen. EU spelade under
hela 2012 en viktig roll i Mali genom att mobilisera världssamfundet
efter arméns myteri/statskupp och hotet om att terroristgrupper kunde komma att
ta makten i norra Mali. För att försöka bryta det politiska dödläget vidtog EU
åtgärder för att återuppbygga armén och bidrog avsevärt till de ingripanden som
afrikanska och franska styrkor gjorde med FN:s säkerhetsråds godkännande i
början av 2013. För att samla stöd för en återuppbyggnad av landet kommer EU
att hålla en givarkonferens om Mali i maj 2013. Krisen visade att EU:s helhetsstrategi
och beslutsamhet att ge ett väsentligt bidrag till återuppbyggnad,
stabilisering och varaktig fred är betydelsefullt, framför allt i norra Mali.
Även om det fortfarande krävs en varaktig lösning på den politiska och
säkerhetsmässiga krisen i Mali för att uppnå fred och utveckling i hela
Sahelområdet är det nödvändigt att även hantera säkerhets- och
utvecklingsfrågor som omfattar hela Sahelområdet. Ömsesidigt ansvar och gemensamt engagemang för
mänskliga rättigheter, demokrati och rättssäkerhet utgör kärnan i den nya europeiska
grannskapspolitiken[12],
som framför allt syftar till att stödja ”fördjupad demokrati”. Flera anslag har
gjorts under paraplyprogrammen för ytterligare stöd till de södra och östra
grannskapen: Spring (Support for Partnership Reform and Inclusive Growth)
och EaPIC (Eastern Partnership Integration and Cooperation). Under hela 2012
följde EU i sin respons på den arabiska vår som svepte över delar av det södra
grannskapet principen om ”mer för mer”[13],
en incitamentsbaserad ansats som är avsedd att stödja partnerländer som
genomför reformer och bygger upp en ”fördjupad demokrati”. Denna princip konkretiseras
genom paraplyprogrammet Spring, som ger mer stöd till partnerländer som visar
verkligt engagemang och gör framsteg. Skolgång för tvångsfördrivna syriska barn Tvångsfördrivna syriska barn som inte kan gå i skolan får hjälp genom
ett EU-program värt 10 miljoner euro. Programmet genomförs via Unicef och har
som mål att ge 5 500 utsatta syriska och jordanska barn i 39 skolor i
Jordanien fri skolgång och andra relevanta utbildningstjänster utöver vad de
får från värdsamhällena i Jordanien. Projektet stöttar det jordanska
skolsystemet på nationell och lokal nivå. I det östra grannskapet fortsatte EU
att stödja partnerländernas reformprocesser. Det gemensamma meddelandet i maj, ”Det
östliga partnerskapet – en färdplan inför toppmötet hösten 2013”[14], var ett viktigt steg i
förberedelserna för det framtida arbetet. De åtföljande bilaterala och
multilaterala färdplanerna ska vägleda partnerskapets genomförande inför
toppmötet i Vilnius. EaPIC gav ökat ekonomiskt stöd till Armenien, Georgien och
Moldavien. EU var särskilt aktivt i Asien under
2012 med fler högnivåmöten, besök och toppmöten än någonsin tidigare, vilket
kulminerade i det nionde Asem-toppmötet i Laos i november. Stora framsteg
gjordes med ramavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal och frihandelsavtal med
flera asiatiska partnerländer. EU fortsatte samarbeta med regionala
organisationer. En ny handlingsplan upprättades tillsammans med Asean (Sydostasiatiska
nationers förbund) som var inriktad på hållbar utveckling och tillväxt för alla
under perioden 2013–2017. Reformer i Myanmar/Burma EU stöder den
anmärkningsvärda politiska och ekonomiska övergång som äger rum i Myanmar/Burma
och upphävde sina restriktioner i maj 2012. Kommissionen upprätthåller nu
fullständiga förbindelser med regeringen om utvecklingssamarbetet, som har mer
än fördubblats i värde och vuxit i omfattning. I februari 2012 besökte kommissionsledamoten Andris
Piebalgs Myanmar/Burma och meddelade att EU skulle stödja landets
demokratiska reformer med ett biståndspaket värt 150 miljoner euro över en
tvåårsperiod för att få till stånd en hållbar tillväxt och utveckling som
kommer hela befolkningen till del. Paketet är en vidareutveckling av det
bistånd som redan ges till hälso- och sjukvård, utbildning, utkomstmöjligheter,
fördrivna människor och statens kapacitetsuppbyggnad, och i slutet av 2012 hade
åtaganden redan gjorts för 100 miljoner euro. Den höga representanten/vice
ordföranden Catherine Ashton invigde formellt EU:s nya kontor i Rangoon under
sitt besök i april och i september inledde EU förfarandena för att återinföra
det allmänna preferenssystemet, som kommer att hjälpa Myanmar/Burma att öka sin
export till EU. Myanmar Peace Centre, som invigdes av ordförande José Manuel
Barroso i november 2012, spelar en central roll i den etniska fredsprocessen
och fick startbidrag av EU. Afghanistan fortsatte
vara en prioritet. I maj upprepade rådet EU:s långsiktiga åtagande gentemot
landet genom att lova att biståndet skulle kvarstå på minst samma nivå när
trupperna har dragits tillbaka 2014 och att afghanska försök att stärka
polismakten och rättssäkerheten skulle stödjas. Dessa löften låg till grund för
EU:s åtaganden vid de internationella konferenser som hölls i Chicago, Kabul
och Tokyo. Under 2012 uppgick EU:s stöd till hälso- och sjukvård samt
socialt skydd till 185 miljoner euro. EU fortsatte sitt engagemang för
rättssäkerhet, med särskild tonvikt på polisens arbete. Afghanistan får även
stöd från tematiska program för mänskliga rättigheter, civilsamhället och
livsmedelstrygghet. Centralasien, där situationen
fortfarande är bräcklig och mycket sårbar, är en viktig region för EU. EU:s
biståndsåtaganden uppgick till totalt 117 miljoner euro 2012. EU:s strategi för
Centralasien sågs över 2012[15]
och är fortfarande effektiv. Rådet (utrikes frågor) välkomnade att
förbindelserna med stater i Centralasien har stärkts och bekräftade strategins
betydelse. Alla prioriterade områden i strategin är viktiga: mänskliga
rättigheter, rättssäkerhet, god samhällsstyrning och demokratisering,
ungdomsfrågor och utbildning, ekonomisk utveckling, handel och investeringar,
energi och transport, hållbar miljö och vatten, samt bekämpning av gemensamma
hot och utmaningar. Under 2012 låg tonvikten i EU:s utvecklingssamarbete på
utbildning, förvaltning av offentliga finanser och investeringsmekanismen för
Centralasien, samt på utveckling av den privata sektorn och regional säkerhet. Latinamerika har
totalt sett gjort stora framsteg mot millenniemålen. EU:s bilaterala samarbete
med latinamerikanska länder var inriktat på flera olika områden, bl.a. god
samhällsstyrning, korruptionsbekämpning, utbildning, klimat, biologisk mångfald
och stöd till ekonomin. Förbindelserna med Västindien under
2012 var inriktade på uppföljning och slutförande av ett antal initiativ som
lanserats under föregående år. Att fortsätta och förstärka den politiska
dialogen med regionen kvarstod som en prioritet och en politisk dialog fördes
mellan EU och forumet för stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. År
2012 inrättades investeringsmekanismen för Västindien som officiellt börjar
användas i början av 2013. Med sin imponerande ekonomiska utveckling och
den alltmer stabila och utbredda uppslutningen bakom demokratiska värderingar
och mänskliga rättigheter fortsatte den latinamerikanska och västindiska
regionen att växa i betydelse för EU under 2012. Relationerna har emellertid
även präglats av en oroande trend mot handelsrestriktioner, t.ex. Argentinas
importrestriktioner, som har haft en negativ inverkan på handelsförbindelserna. Under 2012 antogs det gemensamma meddelandet
”Mot ett förnyat utvecklingspartnerskap mellan EU och Stillahavsområdet”[16]. EU behöll sitt engagemang i Stillahavsområdet,
där höjdpunkten var deltagandet i det 43:e mötet i Stillahavsöarnas forum i
augusti i Cooköarna. Till detta möte samlades regionens statschefer för att
fastställa prioriteringar och ge värdefulla synpunkter på hur
utvecklingsbiståndet kan bli effektivare. Det andra ministermötet mellan EU och
Stillahavsöarnas forum i juni behandlade säkerhetsfrågor, god samhällsstyrning,
mänskliga rättigheter, jämställdhet, utveckling, klimatförändringar och hållbar
förvaltning av havsresurser. Trots fortsatta samordnade insatser befinner sig
Stillahavsområdet fortfarande långt ifrån samtliga millenniemål. Under 2012
godkändes flera EU-projekt i länder i Stillahavsområdet för att främja
framstegen beträffande dessa mål, liksom även stöd från
millenniemålsinitiativet. I juni lade
kommissionen fram ett förslag till rådets beslut om associering av de utomeuropeiska
länderna och territorierna (ULT) med EU[17].
Det tionde mötet i forumet för ULT och EU ägde rum i Bryssel i januari med
deltagare från de utomeuropeiska länderna och territorierna och de fyra
medlemsstater till vilka de har kopplingar (Danmark, Frankrike, Storbritannien
och Nederländerna). Forumet diskuterade en förlängning av associeringen samt
programplanering och användning av resurser från Europeiska utvecklingsfonden. Framtidsperspektiv År 2013 är ett
viktigt år när det gäller diskussionerna om ramen för perioden efter 2015 och
kommissionen väntas anta sitt meddelande ”Ett anständigt liv för alla: att
avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid” i februari 2013. Rådets
slutsatser ska enligt planerna antas i juni 2013 för att befästa EU:s
gemensamma ansats när det gäller diskussionerna om ramen för perioden efter
2015. Detta är särskilt viktigt med tanke på FN:s särskilda möte för att
granska framstegen mot millenniemålen i september 2013. Det övergripande målet
med denna nya ram för perioden efter 2015 bör vara att säkra ett anständigt liv
för alla senast 2030, att avskaffa alla typer av fattigdom (ekonomisk, social,
miljömässig) och ge världen en hållbar framtid. Kommissionen ska komplettera detta genom att verkligen
försöka få igång en offentlig debatt kring denna fråga. Den europeiska
rapporten om utveckling 2013, som förväntas komma i april 2013, och ha titeln
”Post-2015: global action for an inclusive and sustainable future”[18], ska ge ytterligare underlag
för den globala dialogen. Även de europeiska utvecklingsdagarna i november 2013
kommer att vara inriktade på biståndets framtid. Förhandlingarna
med Europaparlamentet och rådet om den fleråriga budgetramen 2014–2020 kommer
att fortsätta med målet att nå en interinstitutionell överenskommelse som leder
till att förordningar om finansieringsinstrumenten antas senast 2013.
Kommissionen kommer att fortsätta genomföra agendan för förändring, som även
kommer att ligga till grund för programplaneringen inom den fleråriga
budgetramen för perioden 2014–2020. Även om differentiering kommer att ske först
med de nya finansieringsinstrumenten kommer kommissionen redan nu att arbeta
för att se till att övergången till de nya partnerskapen inte orsakar några
störningar. Genomförandet av program inom den nuvarande fleråriga budgetramen
kommer att betona långsiktig hållbarhet. [1] Internet:
http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/137320.pdf
. [2] KOM(2011) 637 slutlig, 13.10.2011. [3] Internet:
http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_Data/docs/pressdata/EN/foraff/130243.pdf. [4] COM(2012) 446 final, 20.8.2012. [5] COM(2012) 492 final, 12.9.2012. [6] COM(2012) 586 final, 3.10.2012. [7] Kommissionens pressmeddelande IP-12-490, 18.5.2012. [8] JOIN(2012) 27 final, 3.10.2012. [9] Internet: http://www.un.org/en/sustainablefuture. [10] Internet: http://www.un.org/millenniumgoals/pdf/MDG%20Report%202012.pdf. [11] KOM(2011) 886 slutlig, 12.12.2011. [12] EU:s relationer med partnerländerna i grannskapet och
övergången i södra Medelhavsområdet stakades ut efter en strategisk översyn av
den europeiska grannskapspolitiken 2011. Kommissionens och den höga
representantens/vice ordförandens gemensamma meddelande av den 25 maj 2011 om
en ny respons på ett grannskap i förändring beskrev den nya visionen för den
europeiska grannskapspolitiken och vidareutvecklade tankegångarna i det
gemensamma meddelandet av den 8 mars 2011 om ett partnerskap med södra
Medelhavsområdet för demokrati och delat välstånd. [13] Gemensamt meddelande KOM(2011) 200 slutlig, 8.3.2011. [14] JOIN(2012) 13 final, 15.5.2012. [15] 3179:e
mötet i rådet (utrikes frågor), internet: http://register.consilium.europa.eu/pdf/sv/12/st11/st11857.sv12.pdf. [16] JOIN(2012) 6 final, 21.3.2012. [17] COM(2012) 362 final, 16.7.2012. Förslaget baserades på en
noggrann analys av det nuvarande beslutet, resultaten av olika samråd,
politiska uttalanden av kommissionen, rådet, utomeuropeiska länder och
territorier och medlemsstater, samt externa studier. [18] Internet: http://www.erd-report.eu/erd/index.html.