RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

om Kosovos* framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering

1.           Inledning

Europeiska kommissionen inledde en dialog om viseringsliberalisering med Kosovo den 19 januari 2012 och överlämnade en färdplan mot en viseringsfri ordning till Kosovos regering den 14 juni 2012. Kosovo hade redan genomfört ett stort antal reformer under 2010 och 2011, särskilt i fråga om återtagande och återintegrering, vilket gjorde det möjligt för kommissionen att inleda en dialog under 2012.

I färdplanen för viseringsliberalisering identifieras den lagstiftning och alla andra typer av åtgärder som Kosovo måste anta och genomföra och de krav som landet måste uppfylla på kort sikt på vägen mot viseringsliberalisering. Kosovo bör först anta eller ändra lagstiftningen anges i färdplanen i enlighet med EU:s regelverk. Landet bör därefter fullt ut genomföra denna lagstiftning och alla andra åtgärder som anges i färdplanen.

Kosovo har redan en omfattande lagstiftning på de områden som omfattas av viseringsfärdplanen. Inom vissa politikområden överensstämmer den befintliga lagstiftningen redan med de viktigaste delarna i EU:s regelverk. På andra områden krävs det antagande av nya lagar, ytterligare anpassning till gemenskapens regelverk eller antagande av sekundärlagstiftning.

Den 14 juni 2012 höll kommissionen det första mötet mellan högre tjänstemän med Kosovo inom ramen för viseringsdialogen, och begärde att Kosovos myndigheter skulle tillhandahålla en heltäckande rapport om hur landet följde viseringsfärdplanen, med fokus på anpassning av lagstiftningen. Regeringen lämnade in denna rapport och en rättslig analys den 15 september 2012. För att bedöma Kosovos framsteg i viseringsdialogen genomförde kommissionen ett utvärderingsuppdrag i Kosovo den 22–24 oktober 2012, och biträddes då av flera experter från EU-medlemsstaterna, EU-kontoret i Kosovo och Eulex.

Föreliggande dokument är den första ordinarie rapporten där kommissionen bedömer Kosovos framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering. I enlighet med färdplanen för viseringsliberalisering utvärderas följande, med fokus på anpassningen av lagstiftningen till EU:s regelverk:

(1) Om Kosovo har antagit eller ändrat den lagstiftning som anges i färdplanen i överensstämmelse med EU:s regelverk.

(2) Hur Kosovo har genomfört den lagstiftning och alla andra åtgärder som anges i färdplanen.

(3) De förväntade migrations- och säkerhetseffekterna av liberaliseringen av viseringsreglerna.

Denna rapport bygger på den omfattande rapport och rättsliga analys som ingivits av Kosovos regering, rapporter som utarbetats av de experter från EU-medlemsstaterna som deltog i utvärderingsuppdraget i oktober 2012, uppgifter som lämnats av EU:s kontor i Kosovo, av Eulex och av EU:s byråer samt på detaljerad statistik från Eurostat och EU:s medlemsstater och associerade Schengenländer. I rapporten ges rekommendationer på områden där ny lagstiftning eller sekundärlagstiftning måste antas eller där det krävs ytterligare anpassning till EU:s regelverk. Eftersom alla åtgärder i viseringsfärdplanen måste genomföras och tillämpas för att man ska kunna gå vidare i dialogen om viseringsliberalisering fastställs även ett antal rekommendationer för genomförandet.

Viseringsdialogen påverkar inte EU-medlemsstaternas ståndpunkt om Kosovos status.

2.           Bedömning av kraven avseende återtagande och återintegrering

2.1.        Återtagande

Den inhemska rättsliga ramen som reglerar återtagande består av en lag om återtagande och sekundärlagstiftning. Dessa bestämmelser fastställer vilka regler och förfaranden som gäller för Kosovos återtagande av medborgare, tredjelandsmedborgare och statslösa personer som inte längre uppfyller villkoren för inresa eller uppehälle i den ansökande staten. De reglerar återtagandeförfarandet, med bestämmelser om behöriga myndigheter, tidsfrister, ansökningsblanketter, resehandlingar, uppgiftsskydd och transitering. Återtagandelagen innehåller bestämmelser som säkerställer respekten för författningen och lagarna om uppgiftsskydd, medborgarskap, resehandlingar och utlänningar samt för Genèvekonventionen från 1951 om flyktingars rättsliga ställning och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning.

Kosovo bör tillämpa sin återtagandelagstiftning ”utan att det påverkar” något återtagandeavtal som landet har ingått med tredjeländer. Kosovo har ingått sådana avtal med 18 länder, däribland 14 EU-medlemsstater, två länder som är associerade till Schengen-regelverket, och två länderna på västra Balkan.[1] Landet har paraferat bilaterala avtal med tre andra länder och inlett förhandlingar med ytterligare nio länder[2]. De befintliga avtalen ålägger de avtalsslutande parterna att återta varandras medborgare och tredjelandsmedborgare om de inte längre uppfyller kraven för inresa och vistelse. Vidare anges vilka formulär som ska fyllas i för ansökningar om återtagande och regler om tidsfrister för ansökningar, kostnaderna för återtagande, uppgiftsskydd, identitetsbevis, bevis för inresa och transitering.

Återtagande från EU:s medlemsstater sker huvudsakligen på grundval av bilaterala avtal. Det brukar också fungera med medlemsstater som inte erkänner Kosovo, via Unmik och Eulex. En avdelning för återtagande och återvändande inom inrikesministeriet handlägger ansökningar om återtagande och Kosovos polismyndigheter har till uppgift att identifiera återvändande personer. Då det inte finns några tillförlitliga personliga identitetshandlingar innebär identifiering av återvändande personer ofta ett problem för Kosovos myndigheter, vilket leder till att dessa avslår ansökningar om återtagande. Utbytet av information med medlemsstaternas myndigheter om de återvändande personernas särskilda behov, t.ex. de som fallit offer för människohandel, är fortfarande problematiskt.

Återtagandelagen föreskriver att en ansökan om återtagande ska beviljas om de berörda myndigheterna i Kosovo inte har svarat inom 30 dagar. I tabell 6.6 ser man ett högt antal ansökningar om återtagande från Tyskland och Belgien som fortfarande är under handläggning, vilket tyder på att denna bestämmelse inte fungerar för alla medlemsstater. Den statistik om återtagande som Kosovo lämnat motsvarar inte statistiken från medlemsstaterna. Kosovo bör bekräfta sina uppgifter med medlemsstaternas uppgifter.

2.2.        Återintegrering

Kosovo har förbättrat sin återintegreringspolitik under de senaste åren. Under 2010 antog regeringen en reviderad strategi och handlingsplan för återintegrering och ett återintegreringsprogram understött av en fond för återintegrering[3]. Landet ökade fondens resurser från 500 000 euro år 2010 till 3,4 miljoner euro år 2011 och 3,2 miljoner euro år 2012. Återintegreringsfonden finansierar nödtjänster för återvändande, såsom transport efter ankomsten, tillfällig logi, sjukvård, livsmedels- och sanitetspaket samt bostäder, och hållbara återintegreringstjänster, t.ex. språkkurser för minderåriga, yrkesutbildning, sysselsättningsstöd och stöd till nyetablering av företag. En förordning klargör roller och ansvarsområden för de nationella och kommunala myndigheter som arbetar med återintegrering av återvändande personer, beslutsprocessen och kriterierna för att omfattas av detta program.

Den institutionella strukturen för stöd till återintegrering har förbättrats under 2012. En verkställande styrelse, som bistås av ett sekretariat, godkänner betalningar från fonden för återintegrering, övervakar genomförandet och samordnar uppgifter mellan ministerier och rapportering från kommunerna. Ett kontor för återintegrering, som även omfattar ett mottagningskontor vid flygplatsen, har direkt kontakt med återvändande personer. Under 2012 omvandlades detta kontor till en avdelning inom inrikesministeriet och började att övervaka sju regionala samordnares arbete. På lokal nivå ansvarar de kommunala kontoren för befolkningsgrupper och återvändande för återintegreringen och rapporterar till sina regionala samordnare[4]. Kommunala kommittéer för återintegrering godkänner ansökningar om nödtjänster på lokal nivå. Ansökningar om hållbara återintegreringstjänster godkänds på central nivå. Omkring 250 lokala tjänstemän fick utbildning om återintegrering under 2011. Det finns fortfarande inget ärendehanteringssystem för att övervaka återvändande personers tillgång till återintegreringstjänster.

Under 2011 använde Kosovo endast 11 % av sin fond för återintegrering, främst på nödtjänster. Under de första nio månaderna av 2012 anslog myndigheterna omkring 58 % av fonden (1,8 miljoner euro) till återintegrering, varav 1 miljon euro gick till bostäder, 360 000 euro till sysselsättningsskapande åtgärder och resten till nödtjänster. Företaget som tillhandahöll tillfällig logi till återvändande var inblandad i en korruptionsskandal och förlorade sitt kontrakt med inrikesministeriet.

Mellan januari och september 2012 noterade återintegreringsavdelningen 2 968 återvändande till Kosovo, varav ungefär tre fjärdedelar (2 181 personer) erhöll stöd ur fonden för återintegrering. 61,5 % av stödmottagarna var etniska albaner. 30 % tillhörde de romska, ashkaliska och egyptiska minoriteterna, och 4 % den serbiska minoriteten. Alla mottagare fick livsmedels- och sanitetspaket. 34 % fick hjälp med skolgång, 18 % ved för uppvärmning, 18 % stöd till tillfälligt skydd eller bostäder, 11 % transporttjänster vid ankomsten och 17 % yrkesutbildning eller stöd till ny etablering av företag. Dessa siffror visar huvuddelen av det akuta stödet bland de tjänster som finansierades genom fonden för återintegrering.

3.           Bedömning av kraven avseende dokumentsäkerhet, Gräns- och migrationsförvaltning, Allmän ordning och säkerhet samt grundläggande rättigheter till fri rörlighet

3.1.        Del 1: Dokumentsäkerhet

Regler och förfaranden för att skaffa resehandlingar och id-kort fastställs i lagen om resehandlingar, lagen om identitetskort och sekundärlagstiftning. De innehåller bestämmelser som syftar till att garantera integriteten i utfärdandeprocessen och dokumentkvaliteten i enlighet med Internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder. Lagen om civilrättslig ställning, som stöds av sekundärlagstiftning, reglerar folkbokföring och utfärdande av bakomliggande handlingar. Medborgarna har tilldelats ett personligt identifieringsnummer antingen vid födseln, vid sen registrering eller vid omregistrering. De som har förlorat sina intyg om civilrättslig ställning kan omregistrera sig med hjälp av andra registeruppgifter eller vittnesmål från anhöriga. Utformningen och utfärdandet av personbevis och tillgång till registren regleras i sekundärlagstiftning. Intygen innehåller ett antal säkerhetsdetaljer.

Enligt lagen om personnamn kan man endast registrera namn med hjälp av det latinska alfabetet. Detta utesluter det kyrilliska alfabetet, vilket är i strid med författningen. Medborgarna får ändra sina namn en gång vart femte år, men med vissa restriktioner för att förebygga missbruk. För att ändra namn måste personen visa upp födelseattest, vigselbevis, om tillämpligt, samt ett intyg om att man inte är inblandad i ett rättsligt förfarande. När en namnändring godkänts behåller man sitt personliga identifieringsnummer, men det nya intyget visar det senaste namnet. Kosovo vill arbeta närmare med Interpol för att identifiera personer som ansöker om namnbyte och de som har bannlysts från Schengenområdet. Landet tänker även avvisa ansökningar från personer på Schengens förteckning över personer med inreseförbud. I vissa fall, t.ex. när en gift kvinna återtar sitt flicknamn, kan namnändringar inte avslås, men de nya namnen skickas till Interpol för vidarebefordran till medlemsstaterna.

I oktober 2011 började Kosovo utfärda biometriska resehandlingar. Då ekonomiska oegentligheter upptäcktes avbröts samarbetet mellan inrikesministeriet och det kontrakterade företaget. De resehandlingar som bedömdes i oktober 2012 uppfyllde alla utom en av EU:s normer för säkerhetskomponenter. Utformningen uppfyller de erforderliga säkerhetsaspekterna och formatet överensstämmer med Icaos standarder[5]. En elektronisk krets lagrar innehavarens personuppgifter, ansiktsbild och fingeravtryck, i enlighet med Icaos standarder. Uppgiftssidorna var optiskt individanpassade och innehöll flera olika säkerhetsdetaljer, men uppfyllde inte EU:s standarder när det gäller från vilken ålder fingeravtryck bör införas i resehandlingar. EU:s standard är 12 år, en åtgärd som medlemsstaterna tillämpar för att förhindra handel med barn. I Kosovos lag om resehandlingar undantas barn upp till 16 års ålder från detta krav.

Eftersom Kosovo inte har kunnat ansluta sig till Icaos infrastruktur för kryptering av öppna nycklar har landet inte skickat PKI-certifikat som skapas som ett led i utfärdandeprocessen för biometriska resehandlingar till tredje länder. Förlorade och stulna resehandlingar registreras och överlämnas till Kosovos enhet för internationellt brottsbekämpningssamarbete, för vidarebefordran till Interpols databas över stulna och försvunna resehandlingar (SLTD). Kosovos resehandlingskod finns dock inte på den förteckning över koder som används i Interpols databas. Omkring 6 000 uppgifter finns tillgängliga som skulle kunna överföras till databasen.

Utfärdandet av identitetskort styrs av internationella standarder[6]. Kosovos identitetskort innehåller ett antal säkerhetsdetaljer och dokumentinnehavarens biometriska kännetecken, inklusive ansiktsbild och fingeravtryck, som lagras i en tvådimensionell streckkod med ett maskinläsbart alternativ. Säkerhetsdetaljerna i dessa identitetskort uppfyller Icaos standarder. 2012 antogs ändringar av lagen om identitetskort som möjliggör tillverkning av biometriska identitetskort, men Kosovo har ännu inte meddelat när man ska börja tillverka sådana handlingar.

Enligt europeisk bästa praxis bör ett folkbokföringssystem innehålla uppgifter som är korrekta, fullständiga och aktuella och som grundar sig på de registrerade personerna. Kosovos folkbokföringssystem uppfyller inte detta, trots att avsevärda framsteg gjorts under de senaste åren. En folkbokföringsavdelning inom inrikesministeriet förvaltar alla uppgifter om civilrättslig ställning och registreringar och utfärdar personbevis, id-kort och resehandlingar till medborgarna på kommunal nivå. Kommunala folkbokföringskontor registrerar alla händelser i livet i separata register för födelser, giftermål och dödsfall, laddar upp uppgifterna till ett centralt folkbokföringsregister och utfärdar civilståndshandlingar. Trots att det finns ett antal sådana kontor i Kosovo bör det inte hindra folkbokföringsmyndighetens förmåga att granska om kontoren följer relevant lagstiftning, framför allt ifråga om namnändringar. Kommunala registreringscentrum behandlar ansökningar om identitetskort och resehandlingar på följande sätt: De kontrollerar de sökandes identitet på grundval av personbevis, samla in fotografier, fingeravtryck och underskrifter, ladda upp sådana uppgifter till ett centralt folkbokföringsregister och utfärdar ID-kort eller resehandlingar.

Man håller på att samla alla uppgifter om civilrättslig ställning och registrering i ett enda centralt folkbokföringsregister. Folkbokföringsregistren i Kosovo har skannats och laddats upp i ett elektroniskt arkiv, och bestyrkta kopior av de ursprungliga folkbokföringsregistren skickas tillbaka från Serbien och läggs till i detta arkiv. Anställda har fått utbildning om hur man använder det nya centrala registret. Kvaliteten på uppgifterna i det centrala registret är dock fortfarande låg, bortsett från registreringar av födslar. Man har ännu inte uppdaterat uppgifterna om civilstånd och dödsfall, uppgifterna har inte korshänvisningar eller matchas inte mot varandra, det finns flera inkonsekvenser och luckor mellan olika databaser och mekanismen för att övervaka ändringar av uppgifter är fortfarande svag.

Personalen vid folkbokföringsmyndigheten har fått utbildning om nya etiska regler, och en liten inspektionsgrupp inom folkbokföringsmyndigheten utreder korruption. Men genomförandet måste förbättras: Det förekommer fortfarande namnändringar i bedrägligt syfte och felaktiga uppgifter i rese- och identitetshandlingar, och det har förekommit anklagelser om korruption vid tillverkningen av biometriska resehandlingar och registreringsskyltar för fordon. För att förbättra tillförlitligheten i folkbokföringsprocessen krävs lämpliga resurser för revision, utbildning samt säkerhetsprövning av alla offentliga tjänstemän som arbetar med folkbokföring.

3.2.        Del 2: Gräns- och migrationsförvaltning

3.2.1.     Gränsförvaltning

Lagen om gränskontroll och övervakning omfattar de flesta av bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna, men definitionerna och vissa av bestämmelserna verkar inte överensstämma med kodexen[7]. Det råder terminologisk förvirring kring begreppen gränskontroll, in- och utresekontroller, gränsövervakning, minimikontroller, noggranna kontroller och fördjupade kontroller. Artiklarna som styr samarbetet mellan olika organ är alltför brett definierade och reglerar inte samarbete i detalj. Denna lag bör därför ändras.

Sekundärlagstiftningen om lokal gränstrafik och relevanta tillstånd överensstämmer med Schengenregelverket[8]. I framtiden kan lokal gränstrafik komma att omfatta stora områden som gränsar till Kosovo, vilket kan få en stor inverkan på migrationsströmmarna genom Kosovo. Ett effektivt system bör upprättas i nära samarbete med grannländerna för att hantera utfärdande, kontroll och användning av tillstånd för lokal gränstrafik.

Den strategi för en integrerad gränsförvaltning som antogs 2012 bygger på västra Balkan-modellen som saknar en övergripande strategi för integrerad gränsförvaltning, vilket föreskrivs i rådets slutsatser 2006, kodexen om Schengengränserna och Schengenkatalogen. De viktigaste delarna i en integrerad gränsförvaltning, nämligen gränskontroll, brottsförebyggande och genomförande av den fyrdelade modellen för tillträdeskontroll, saknas i denna strategi, och utbildningen är otillräcklig. Strategin bör formuleras om och stödjas på de viktiga rekommendationerna och bästa metoderna i rådets slutsatser 2006, kodexen om Schengengränserna och Schengenkatalogen[9].

I ett välfungerande system för integrerad gränsförvaltning används strategisk riskanalys för att hantera risker och hot mot gränssäkerheten. Alla myndigheter i Kosovo som deltar i gränsförvaltning har nyligen utvecklat riskanalyssystem, och centrumet för gränsförvaltning har börjat spela en viktig roll när det gäller riskhantering. På regional och lokal nivå bör riskanalys göras systematiskt för att stärka den operativa planeringen, kapacitetsuppbyggnaden och för att förbättra proaktiviteten i gränsförvaltningen. Kosovo har också haft tekniska svårigheter vid driften av sitt gränsförvaltningssystem i norra Kosovo. Detta bör rättas till.

Kosovos strategi för en integrerad gränsförvaltning fungerar nästan som lagstiftning och ger de gränsförvaltande myndigheterna olika roller och ansvarsområden och organiserar samarbetet mellan dem. Åtgärdsplanen för en integrerad gränsförvaltning beskriver hur gemensamma mål i gränsförvaltningen bör uppnås. Det strategiska samarbetet har förbättrats på central nivå, men samarbetet mellan olika organ på regional och lokal nivå har inte kunnat bedömas. Centrumet för gränsförvaltning är det enda samarbetsorgan vars funktioner och ansvarsområden regleras på ett lämpligt sätt genom lagen om gränskontroll och gränsövervakning och sekundärlagstiftning. Övriga myndigheters roller och ansvarsområden när det gäller gränsförvaltning bör också definieras rättsligt. Kosovo bör därför utarbeta lagstiftning som fastställer roller och ansvarsområden för alla myndigheter som är inblandade i gränsförvaltning, inklusive operativt samarbete och informationsutbyte i syfte att förebygga och bekämpa olaglig invandring och gränsöverskridande brottslighet.

Det brottsbekämpande samarbetet med grannländerna förbättrades under 2012. Kosovo har starka förbindelser med Albanien och, i mindre utsträckning, med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien när det gäller polissamarbete, tullsamarbete och gränsöverskridande samarbete, inklusive gemensam patrullering, informationsutbyte och regelbundna gemensamma möten.[10] Kosovo och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien har inrättat ett gemensamt kommunikationscentrum för polissamarbete. Alla tre gränsrelaterade myndigheter i Kosovo – gränspolisen, tullen och livsmedels- och veterinärmyndigheten – deltar i samarbetet. Förbindelserna utvecklas också i fråga om gränskontroller. Ett nytt gemensamt gränsövergångsställe med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien håller på att inrättas, och det finns planer på att öppna nya gränsövergångsställen med Montenegro. Kosovo bör sträva efter att ingå avtal om brottsbekämpande samarbete med samtliga grannländer.

Under 2012 har Kosovo och Serbien med EU:s hjälp gjort betydande framsteg för att genomföra de överenskomna slutsatserna om en integrerad gränsförvaltning av den 2 december 2011. Detta innebar bl.a. att fyra tillfälliga gränsövergångsställen öppnades före utgången av december 2012 och att ytterligare två tillfälliga övergångsställen ska upprättas 2013. Parterna enades också om de geografiska koordinaterna för sex fasta övergångsställen som ska upprättas i framtiden, bestämmelser om informationsutbyte om brottsbekämpning, tullinformationsutbyte och ömsesidigt rättsligt bistånd, samt om att utse kontaktpersoner som ska följa upp alla frågor som rör normaliseringen av förbindelserna mellan de båda sidorna. Avtalet om en integrerad gränsförvaltning bör genomföras fullt ut på ett samordnat sätt.

Kosovo bör samordna sig med Montenegro för att fastställa den gemensamma gränsen. Landet bör även undersöka hur man kan samarbeta med Frontex.

3.2.2.     Migrationsförvaltning

Lagen om utlänningar reglerar ett antal frågor rörande utfärdande av viseringar samt laglig och olaglig migration. Med tanke på lagens omfattande räckvidd överensstämmer den endast delvis med EU:s regelverk. Lagen om utlänningar, lagen om gränskontroll och övervakning samt sekundärlagstiftningen bör därför omarbetas grundligt så att deras definitioner och grundläggande bestämmelser överensstämmer med kodexen om Schengengränserna och EU:s lagstiftning om laglig migration[11] och olaglig migration[12]. Ändringarna bör omfatta följande:

– Enligt lagen om utlänningar ska utländska medborgare få resa in och vistas i Kosovo om de innehar en giltig resehandling som innehåller en giltig visering eller ett tillstånd för tillfällig vistelse. De inresevillkor som anges i lagen om utlänningar, samt de bestämmelser om transportörernas skyldighet att kontrollera de resandes identitet, förfaranden för tillbörlig aktsamhet (due diligence) och undantag i fråga om erkända flyktingar i lagen om utlänningar och lagen om gränskontroll och övervakning överensstämmer inte med kodexen om Schengengränserna.

– På grundval av lagen om utlänningar har regeringen antagit ett beslut och utformat sekundärlagstiftning om utfärdande av viseringar vid konsulat och vid gränsövergångsställen. Kosovos planerade nya viseringsregler kommer att påverka 87 länder, men genomförandet kommer att försenas till juli 2013. Medborgarna i dessa länder kan erhålla viseringar vid Kosovos konsulat, medan andra kan få det vid Kosovos gränsövergångsställen[13]. Att ge gränspolisen så omfattande konsulära behörigheter överensstämmer inte med viseringskodexen[14], som endast tillåter utfärdande av viseringar vid gränsövergångarna under särskilda omständigheter. Införandet av ett system för viseringsinformation kommer också att kräva avsevärda investeringar i ett IT-system som länkar samman relevanta databaser med viseringsregistret. Trots externt stöd är infrastrukturen ännu inte på plats. Lagen om utlänningar, lagen om gränskontroll och övervakning och sekundärlagstiftningen bör ändras så att de fullt ut överensstämmer med viseringskodexen om utfärdande av viseringar vid gränsövergångsställen.

– Lagen om utlänningar kräver arbetstillstånd för utfärdande av ett tillstånd för tillfällig vistelse för utlänningar, medan lagen om beviljande av tillstånd för arbete och sysselsättning till utländska medborgare kräver ett uppehållstillstånd för utfärdande av arbetstillstånd. Denna motsägelse bör åtgärdas. Ingen av lagarna överensstämmer med definitionerna av familjemedlemmar, statslösa eller underåriga utan medföljande vuxen i den relevanta EU-lagstiftningen. Det finns inga bestämmelser om anställning av personer som har beviljats uppehållstillstånd av humanitära skäl, för familjeförening eller för studier eller forskning. Bestämmelserna om familjeåterförening uppfyller inte EU:s normer. Lagen om utlänningar reglerar inte vistelse för utlänningar som har varit offer för människohandel.

– Lagen om utlänningar reglerar återsändande av olagliga migranter och förvar innan avlägsnande. Den fastställer dock inte förfaranden för en rättvis och öppen återsändandepolitik, såsom bestämmelser om beslut om återsändande, avlägsnande, inreseförbud, avvikanden, frivillig avresa och utsatta personer. Förfarandet för återsändande som är oklart och det saknas rättssäkerhetsgarantier. Lagen innehåller inte några särskilda bestämmelser om återsändande av utsatta personer, underåriga utan medföljande vuxen eller offer för människohandel. Det saknas möjlighet att förlänga en frivillig avresa eller att skjuta upp återvändandet. Det finns inga påföljder för arbetsgivare som anställer tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i landet.

– Lagen om utlänningar föreskriver att ett utvisningsbeslut bör åtföljas av ett inreseförbud, men innehåller inte bestämmelser om återkallande eller tillfälligt upphävande av ett inreseförbud. Det finns inga undantag från tillämpningen av ett inreseförbud för offer för människohandel eller tydliga bestämmelser om rättsmedel mot avlägsnande, juridisk rådgivning och juridiskt ombud. Bestämmelserna om förvar fastställer inte vilka de behöriga myndigheterna är, och inte heller villkoren för förvar, kontakter med juridiska ombud eller familjemedlemmar, eller behandlingen av utsatta personer. Principen om ”non-refoulement” återfinns i lagen om utlänningar, i enlighet med internationella standarder, men det finns inga bestämmelser om skydd för den återvändande i väntan på återvändandet, familjesammanhållning eller akutsjukvård. Barnets bästa och familjesammanhållning tas inte upp.

– Lagen om utlänningar innehåller inga bestämmelser som garanterar flyktingars socioekonomiska integrering. För att förbättra integrationen av flyktingar på arbetsmarknaden bör de ges en trygg rättslig ställning i Kosovo, helst i form av ett permanent uppehållstillstånd som utfärdas efter det att det tillfälliga uppehållstillståndet har löpt ut.

– Kosovo har utvecklat en ny databas om asyl och migration. När den väl har tagits i bruk skulle den kunna bidra till uppgiftsinsamling och analys av migrationen till Kosovo. Men myndigheternas rätt till tillgång till databasen har inte definierats. Lagen om utlänningar bör ändras, i full överensstämmelse med uppgiftsskyddslagen, för att reglera behandlingen av migrations- och asyluppgifter, tillgången till dessa uppgifter och delning av uppgifter mellan myndigheter.

Strafflagen innehåller bestämmelser om smuggling av migranter och lämpliga påföljder som slår fast att denna brottslighet syftar till att få ekonomiska eller materiella fördelar från utländska medborgares olagliga inresor till Kosovo. Den föreskriver också påföljder för personer som uppsåtligen har hjälpt utländska medborgare att resa in olagligt i Kosovo. Dessa bestämmelser ligger i stort sett i linje med EU:s direktiv om fastställande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse[15].

En ny strategi och en handlingsplan om migration håller för närvarande på att utarbetas. Denna strategi bör ge en heltäckande ram för migrationsfrågor, inbegripet laglig och olaglig migration, som överensstämmer med internationellt beprövad bästa praxis. Den ska ange tydliga mål, definiera roller och ansvarsområden, klargöra omfattningen av samarbetet med tredje land och utveckla en migrationsprofil för Kosovo.

3.2.3.     Asyl

Lagen om asyl reglerar erkännande och status för personer som ansöker om internationellt skydd, materiella mottagningsvillkor och asylförfaranden i Kosovo. Den överensstämmer inte helt med EU:s regelverk och 1951 års Genèvekonvention[16]. Den omfattar bl.a. de procedurmässiga aspekterna av asyl, olika former av skydd, såsom flyktingstatus, subsidiärt skydd och s.k. tillfälligt skydd, de asylsökandes rättigheter och skyldigheter, principen om ”non-refoulement”, avslutande av asylförfarandet, överklagande och utfärdande av handlingar. Lagen har en osammanhängande struktur. Flera definitioner, bl.a. i fråga om asylsökande, utsatta personer, utländska medborgare och statslösa personer, överensstämmer inte helt med EU:s regelverk och Genèvekonventionen. Definitionerna av säkra ursprungsländer och säkra tredjeländer överensstämmer inte med direktivet om asylförfaranden. Lagen beskriver inte vilka principer som gäller för asylförfarandet. Det finns en ytterligare kategori med s.k. tillfälligt skydd, men dess syfte och tillämpningsområde är inte klart.

Utsatta personers behov hanteras inte korrekt och begränsas till underåriga barn, kvinnor och personer med fysiska eller psykiska funktionsnedsättningar. Dessa bestämmelser överensstämmer inte helt med direktivet om mottagningsvillkor och skyddsdirektivet. Rättigheterna för asylsökande och rättssäkerheten verkar begränsas på ett otillbörligt sätt, särskilt när det gäller prövning av ansökningar, användning av modersmålet i ansökningar, användning av tolkar och rätt till kontakt med FN:s flyktingkommissariat. Flyktingkommissariatets roll förefaller inte överensstämma med direktivet om asylförfaranden och Genèvekonventionen.

Det finns inga tydliga bestämmelser om rättigheter och skyldigheter för flyktingar och personer som omfattas av subsidiärt eller ”tillfälligt skydd”, och flera grundläggande principer tas inte upp i lagstiftningen, t.ex. tillgång till utbildning, hjälp med integrering, rätten att äga egendom och rätten till anställning, vilket innebär att lagen inte når upp till de standarder som föreskrivs av skyddsdirektivet och Genèvekonventionen. Rättsmedlen omfattar inte rätten att överklaga ett avslag på en ansökan om subsidiärt eller ”tillfälligt skydd”, vilket innebär att den inte uppfyller kraven i direktivet om asylförfaranden. Tidsfristerna för att avbryta asylförfarandena är inte tydligt definierade.

Kosovo hade endast tagit emot 31 asylansökningar i november 2012 och 189 under 2011. I år har avdelningen för medborgarskap, asyl och migration i inrikesministeriet också fått motta flera anklagelser om påstådd korruption när det gäller driften av flyktingförläggningar och hyresbostäder för återvändande personer. Dessa påståenden bör utredas grundligt av de behöriga myndigheterna. Kosovo bör även undersöka hur man kan samarbeta med Easo.

3.3.        Del 3: Allmän ordning och säkerhet

Kosovo gjorde om sitt straffrättsliga system under 2012, med en ny lag om domstolarna, en ny lag om lagföring, en ny strafflag och en ny straffprocesslag som trädde i kraft den 1 januari 2013. Lagarna om domarrådet och åklagarrådet trädde i kraft 2011. Dessa sex rättsakter kompletterar lagen om den särskilda åklagarmyndigheten, som fastställer exklusiva och subsidiära behörigheter för de särskilda åklagare som ansvarar för att utreda och lagföra bl.a. organiserad brottslighet, korruption och terrorism.

Den nya domstolens struktur kommer att bestå av domstolar i första instans, en appellationsdomstol och en högsta domstol. I domstolslagen införs avdelningar för grov brottslighet inom förstainstansdomstolarna och fastställs att appellationsdomstolen ska avgöra allvarliga brott, inklusive sådana som omfattas av den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva och subsidiära behörighet. Regeringen har övervägt att inrätta en särskild straffrättslig kammare i förstainstansdomstolen i Pristina som ska avgöra grova brott på områden som omfattas av särskilda åklagarmyndighetens exklusiva och subsidiära behörighet. Det är fortfarande oklart hur en sådan särskild straffrättslig kammare skulle förhålla sig till de avdelningar för allvarlig brottslighet som ska inrättas i förstainstansdomstolarna och i appellationsdomstolen.

Kosovo bör genomföra sin reform av rättsväsendet på ett sätt som förbättrar rättsväsendets oberoende, ändamålsenlighet, ansvarsskyldighet och opartiskhet, och även att anslå tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att driva det nya domstolssystemet. Domare och åklagare har genomgått ett särskilt prövningsförfarande under 2009. Domar- och åklagarråden bör göra särskilda insatser för att förhindra politisk inblandning i utredandet, lagförandet och dömandet av brott. De ska säkerställa öppenhet vid rekrytering, prövning och utnämning av domare och åklagare, tillsätta lediga tjänster främst från minoriteter och vidta disciplinära åtgärder i alla fall som rör korruption inom rättsväsendet. Det rättsliga rådet bör fortsätta att genomföra sin strategi för att minska eftersläpningen av domstolsärenden.

En ny strafflag antogs i april 2012 och trädde i kraft i januari 2013. Den innehåller bestämmelser om bl.a. smuggling av migranter, människohandel, tillverkning av och handel med narkotika, organiserad brottslighet, korruption och illegal vapenhandel. Bestämmelserna tar hänsyn till den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva och subsidiära behörigheter. Bestämmelserna om korruptionsbrott kräver dock ytterligare utredning. Bestämmelserna om utvisning av utlänningar från Kosovo överensstämmer inte helt med dem i lagen om utlänningar. Avsnittet om straffregister innehåller inte några bestämmelser om informationsutbyte med tredjeländer.

En nya straffprocesslag antogs den 22 december 2012 och trädde i kraft den 1 januari 2013. Vissa bestämmelser i direktivet är i linje med EU:s standarder, bland annat de om uppgiftsskydd, men andra bestämmelser är problematiska. Den nya lagen innehåller vissa bestämmelser som kan påverka principen om lagstiftningens icke-retroaktiva verkan. I utkastet till lagen föreskrevs att pågående ärenden skulle behandlas enligt den tidigare lagen. Övergångsbestämmelserna i den antagna lagen tillämpas dock även på straffrättsliga förfaranden som inletts före den 1 januari 2013, på ärenden för vilka beslut om åtal har lämnats in och bekräftas och för ärenden där åtal har lämnats in men ännu inte bekräftats. Den nya lagen hade endast en övergångsperiod på tio dagar, vilket inte gav tillräckligt med tid för alla aktörer att förbereda genomförandet. Detta skulle kunna medföra problem i rättskipningen. Slutligen kan den potentiella retroaktivitet av lagens nya bestämmelser om vittnesmål före rättegången riskera att begränsa möjligheten att godkänna vittnesmål före rättegången som grund för en fällande dom i brottmål som redan inletts. Flera bestämmelser i straffprocesslagen kräver dessutom ytterligare granskning.

Det är av yttersta vikt för rättsväsendet i Kosovo och dess oberoende, ändamålsenlighet, ansvarsskyldighet och opartiskhet att den nya domstolslagen, den nya lagen om lagföring, den nya strafflagen och den nya straffprocesslagen genomförs på ett korrekt sätt. Kosovo bör därför göra en allmän översyn av hur det omstrukturerade straffrättsliga systemet fungerar under andra delen av 2013, inbegripet en utvärdering av genomförandet av dessa fyra lagar.

3.3.1.     Förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, korruption och terrorism

Kosovo har satt upp rättsliga och institutionella ramar för att bekämpa organiserad brottslighet och korruption, men samarbetet mellan polis, tullförvaltning och åklagare för att utreda och lagföra sådana brott bör förbättras ytterligare[17]. Samarbetet mellan polis och åklagare måste förbättras för att garantera att undersökningarna mynnar ut i ett ökat antal åtal och för att se till att man har ett proaktivt angreppssätt när det gäller att bekämpa allvarliga brott, i linje med strategin och handlingsplanen för ett underrättelsebaserat polisarbete. Utredningskapaciteten vid polisen är tillräcklig, men tullens kapacitet bör förbättras. Samarbetet mellan åklagarsidan och finansunderrättelseenheten (FIU) bör förbättras så att man kan säkerställa en proaktiv strategi för att inleda undersökningar om oförklarligt välstånd. Finansunderrättelseenhetens arbete och dess samarbete med polisen fungerade bättre under 2012. Grunden till ett nytt program för vittnesskydd lades 2012, men det kommer att behövas stora budgetanslag och kapacitetsuppbyggnad på det här området. Kosovo förväntas anta en ny strategi och handlingsplan mot korruption och har redan antagit en handlingsplan för bekämpande av organiserad brottslighet. Landet bör göra en särskild insats för att nå resultat när det gäller utredningar, åtal och slutgiltiga avgöranden i mål som rör organiserad brottslighet och korruption, inbegripet olaglig narkotikahandel, människohandel, olaglig vapenhandel och penningtvätt.

Den särskilda åklagarmyndigheten spelar en viktig roll vid utredningar av och åtal för grov brottslighet i Kosovo. De särskilda åklagarna består av Eulex-åklagare och allmänna åklagare i Kosovo med behörighet och ansvar att genomföra förundersökningar och lagföra grov brottslighet som omfattas av den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva[18] och subsidiära[19] behörigheter. 2012 övervägde regeringen att ändra den särskilda åklagarmyndighetens behörigheter eller att utöka den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva behörighet att utreda och väcka åtal i mål rörande penningtvätt till att omfatta alla åklagare i Kosovo. Sådana reformer bör endast genomföras när man vet mer om hur det omstrukturerade straffrättsliga systemet fungerar i praktiken. Den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva och subsidiära behörighet bör bibehållas. I samband med den allmänna översynen av det straffrättsliga systemet som nämns ovan kan Kosovo och EU gemensamt börja att fundera på hur man bäst anpassar den särskilda åklagarmyndighetens behörigheter till det omstrukturerade straffrättsliga systemet.

Det finns rättsliga och institutionella ramar för att bekämpa olaglig handel med narkotika och prekursorer. Det finns dock inte tillräckligt med resurser för att genomföra Kosovos politik för narkotikabekämpning och det saknas en underrättelsebaserad strategi. Kosovo gör fortfarande inte tillräckligt för att bromsa de olagliga handeln med heroin från Afghanistan via Turkiet till EU eller med kokain från Latinamerika genom Montenegro och Albanien till EU. Kosovo har fortsatta svårigheter att minska odlingen och smugglingen av cannabis till EU. Narkotikabeslagen ökade under 2012 men är fortfarande blygsamma. Den rättsliga uppföljningen av utredningar är otillräcklig. Kosovo började samarbete med Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) under 2009. I landets lag om narkotika, psykotropa ämnen och prekursorer införlivas internationella normer i kampen mot narkotikahandel samt de förebyggande aspekterna av narkotikamissbruk. Strafflagen innehåller påföljder för olaglig narkotikahandel. Strategin och handlingsplanen för narkotikafrågor tar upp minskad tillgång och efterfrågan. Kosovo bör avsevärt öka sina ansträngningar för att bekämpa narkotikasmuggling.

De rättsliga och institutionella ramarna för att bekämpa människohandel håller på att utvecklas. Kosovo fortsätter att vara ett ursprungsland och transiteringsland för offer för människohandel. Trenden att smuggla kvinnor till EU för sexuellt utnyttjande fortsätter. Smuggling av barn i tiggerisyfte och hjälp till olaglig migration, ofta med hjälp av falska eller förfalskade handlingar, utgör fortfarande ett stort problem. Den nya strafflagen innehåller bestämmelser om människohandel och smuggling av migranter. Påföljderna för handel med barn har skärpts. Polisen har inlett ett antal utredningar av människohandel under 2012, men lagföring av dessa brott och antal fällande domar är fortfarande lågt. Även om regeringen har planerat en lag om människohandel i lagstiftningsprogrammet så har den ännu inte antagits. Det finns en strategi och en handlingsplan mot människohandel. Kosovo bör dock avsevärt öka sina ansträngningar för att bekämpa människohandel och hjälp till olaglig migration, bland annat genom att utarbeta en ny lag om människohandel.

Smuggling av handeldvapen och lätta vapen fortsätter att vara ett problem för Kosovo. Strafflagen innehåller bestämmelser om olaglig vapenhandel och Kosovo har en strategi och en handlingsplan mot olaglig vapenhandel. Terrorism med ursprung i Kosovo utgör en mindre risk för Kosovo och EU än organiserad brottslighet och korruption. Kosovo har en strategi och en handlingsplan för att bekämpa terrorism och för att upprätthålla den inre säkerheten. Dessa strategier bör genomföras fullt ut.

I lagen om förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism inrättas finansunderrättelseenheten som en oberoende institution som ska tillhandahålla finansiella underrättelser för att utreda organ när det gäller penningtvätt och finansiering av terrorism. Det ansvar som tidigare låg på det Eulex-ledda centrumet för finansiella underrättelser har nyligen flyttats över till Kosovos finansunderrättelseenhet. Finansunderrättelseenhetens samarbete med bankerna förbättrades under 2012, och ett växande antal kontanttransaktioner rapporterades. Regeringen har med stöd av EU och Europarådet också tagit fram ändringar av denna lag för att åtgärda problem på fyra områden: nationell riskbedömning, kriminaliseringsramen, påföljder vid överträdelse och internationellt samarbete. Dessa ändringsförslag syftar till att få definitionerna i lagen att överensstämma med rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF), att förstärka finansunderrättelseenhets operativa oberoende och att förtydliga bestämmelserna om informationsutbyte, kundkontroll, rapporter om misstänkta transaktioner, tillsynsansvar, påföljder och kasinon. Utbyte av information med tredje land har förbättrats: Finansunderrättelseenheten har ingått samförståndsavtal med sju länder[20]. Med hjälp av Slovenien vill Kosovo ansöka om medlemskap i finansunderrättelseenheternas Egmontgrupp. Kosovo bör överväga framtida ändringar i sin lagstiftning om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism och om specialiserad utbildning och statistiska indikatorer samt genomföra strategin och handlingsplanen.

Förverkande av tillgångar regleras i viss utsträckning genom strafflagen och straffprocesslagen. Regeringen har utarbetat en lag om utökade möjligheter att förverka tillgångar. Detta skulle göra det möjligt att förverka efter fällande dom och, inom vissa gränser, beslagta samlade tillgångar. Förverkningsmöjligheterna omfattar tillgångar som inte utgör materiella fördelar från ett brott, tillgångar som anskaffats av en svarande som har avlidit eller lämnat Kosovo och tillgångar som överförts till en annan part. När det gäller köp i god tro kan överförda tillgångar inte beslagtas. I detta utkast införs begreppet ”omvänd bevisbörda” som kräver att svaranden ska bevisa hur de har förvärvat de tillgångar som belagts med kvarstad. En byrå som förvaltar tillgångar som belagts med kvarstad eller förverkats stöder de rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna i genomförandet av beslut att belägga med kvarstad och förverkande av tillgångar. Kosovo bör anta och genomföra lagförslaget om utökade möjligheter att förverka tillgångar.

Kosovo har utarbetat en omfattande rättslig och institutionell ram mot korruption, inbegripet lagar om deklaration av statliga tjänstemäns tillgångar, förebyggande av intressekonflikter i den offentliga sektorn, personer som slår larm om missförhållanden, offentlig upphandling och finansiering av politiska partier. En byrå för bekämpning av korruption har hand om tillämpning av lagarna om deklaration av tillgångar och förebyggande av intressekonflikter. Byrån kan inleda preliminära undersökningar av korruption och överför sedan misstänkta fall av korruption till polis eller åklagare. Den har undertecknat ett samförståndsavtal med Eulex. Trots sitt mandat kan byrån endast kontrollera tillgångars ursprung när man misstänker att de har förvärvats på olaglig väg. Den har fortfarande begränsad expertis när det gäller att fastställa och följa upp korruptionsrisker i den offentliga sektorn, inklusive via riskbedömningar inom sårbara sektorer. Kosovo bör överväga om byrån behöver mer resurser för att kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

Ett antikorruptionsråd inrättades 2012, under överinseende av presidenten, för att förbättra samordningen mellan de olika organ som deltar i kampen mot korruption. Den särskilda åklagarmyndigheten har också inrättat en arbetsgrupp för bekämpning av korruption, och polisen har inrättat ett direktorat mot ekonomisk brottslighet och korruption. Korruptionsbekämpningsorganens överlappande roller och ansvarsområden bör klargöras.

Trots att det finns en modern lag om offentlig upphandling är missbruk av förfarandena för offentlig upphandling fortfarande ett stort problem i Kosovo. Denna lag bör genomföras fullt ut och allt missbruk bör utredas och lagföras. Lagen om finansiering av politiska partier bör ändras på ett sätt som innebär ett förbud eller strikt reglering av donationer från rättssubjekt som också tillhandahåller varor och tjänster till den offentliga förvaltningen, att de politiska partierna åläggs att ha ett enda bankkonto och som fastställer tidsfrister för att offentliggöra finansiella rapporter. Kosovos hela ram för korruptionsbekämpning bör genomföras för att uppnå konkreta resultat i kampen mot korruption.

En ny lag om polisväsendet reglerar polisens arbetsuppgifter och befogenheter. Det saknas fortfarande sekundär lagstiftning, främst om polistjänstemännens användning av våld och vapen, om uppgiftsskydd och om disciplinära åtgärder. Lagen om polisinspektionen reglerar den oberoende polisinspektionens behörigheter, som att hantera klagomål och disciplinära åtgärder och inleda brottsutredningar mot poliser. Förhållandet mellan polisen och polisinspektionen förbättrades under 2012 och inspektionen har också inlett flera nya undersökningar under 2012. För att lagen om polisinspektionen ska kunna genomföras fullt ut krävs det sekundärlagstiftning som ännu inte har antagits. All nödvändig sekundärlagstiftning för lagen om polisväsendet och lagen om polisinspektionen bör antas och genomföras.

Under 2012 utarbetade Kosovo en lag om avlyssning av telekommunikation som skulle göra det möjligt för polisen, Kosovos underrättelsetjänst, tullen och Eulex att lagligen avlyssna elektronisk kommunikation och begära ut innehåll, lokaliseringsuppgifter och andra trafikuppgifter i syfte att bekämpa brott eller för att skydda landets säkerhet. Syftet med och räckvidden för lagförslaget tycks vara förenliga med bestämmelserna i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation[21] men det kan finnas problem när det gäller överensstämmelsen med bestämmelserna i direktivet om lagring av uppgifter.[22] Framtida lagstiftning om avlyssning måste klart skilja mellan rättsligt beviljad avlyssning och avlyssning i underrättelsesyfte, i linje med bästa praxis i EU. Regeringen bör undersöka möjligheten att reglera lagringen av uppgifter i brottsbekämpningssyfte, särskilt vad gäller dess räckvidd, syfte, proportionalitet, uppgiftskategorier, tillgång till uppgifter, lagringstid och rättsmedel, i enlighet med direktivet om lagring av uppgifter.

Lagen om vittnesskydd antogs 2011 och trädde i kraft 2012. Den innehåller bestämmelser om skydd av vittnen vid allvarliga brott. Den följer i stor utsträckning god praxis i Europa, men genomförandet kräver sekundär lagstiftning i frågor som t.ex. byte av identitet, budgetbestämmelser, krav på säkra gömställen och frågeformulär till brottsoffer. Ett internationellt avtal om omplacering, som grundas på Europols format, undertecknades i januari 2013. När detta har börjat gälla kommer Kosovos vittnesskyddsenhet att arbeta tillsammans med Eulex vittnessäkerhetsprogram, som fortfarande ansvarar för att skydda vittnen till brott i enlighet med Eulex mandat.

3.3.2.     Brottsbekämpande samarbete

Kosovo har ingått avtal om polissamarbete med Österrike, Sverige, Kroatien, Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Landet har ingått avtal om bekämpning av människohandel med Frankrike och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, ett säkerhetssamarbete med Tyskland och ett avtal om att bekämpa organiserad brottslighet och olaglig migration med Ungern. Landet har avtal om tullsamarbete med tio länder[23].

Kosovo upprättade en enhet för internationellt brottsbekämpningssamarbete (ILECU) under 2011. Liksom i övriga västra Balkan syftar denna enhet till att främja det strategiska och operativa samarbetet med de brottsbekämpande myndigheterna i grannländerna och EU:s medlemsstater. Som en fristående enhet inom polisen har Kosovos enhet för internationellt brottsbekämpningssamarbete tillgång till alla inhemska databaser. Den bör behandla personuppgifter strikt i överensstämmelse med lagstiftningen om skydd av personuppgifter. Polisen har också nyligen gjort det möjligt för Eulex att få tillgång till polisens informationssystem och systemet för gränsförvaltning. Ett sådant informationsutbyte kan gynna undersökningar av allvarliga brott i Kosovo, men polisen och Eulex bör också försöka att formalisera utbytet av spanings- och utredningsuppgifter och underrättelser på teknisk väg.

Kosovos strategiska och operativa brottsbekämpande samarbete med grannländerna och EU-medlemsstaterna fungerar på informell basis. Det brottsbekämpande samarbetet med Albanien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien fungerar bra, medan förbindelserna med Serbien, med stöd från EU, samt Bosnien och Hercegovina håller på att förbättras. Kosovo planerar att placera ut kontaktpersoner för brottsbekämpning i Österrike, Ungern, Tyskland, Sverige och Schweiz. Kosovo bör fortsätta att fördjupa det brottsbekämpande samarbetet med alla berörda grannländer och EU:s medlemsstater. Landet bör undersöka olika sätt att samarbeta med Europol, Interpol och regionala brottsbekämpningsorganisationer.

3.3.3.     Straffrättsligt samarbete

Kosovo har ingått avtal om ömsesidig rättslig hjälp med Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet, utlämningsavtal med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet, och avtal om överföring av dömda personer med Belgien, Schweiz, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet. Förhandlingar med Tyskland, Italien och Albanien om ömsesidig rättslig hjälp, utlämning och överföring av dömda personer har slutförts. Kosovo har kontaktat ytterligare 23 stater för att förhandla fram ytterligare avtal[24].

Utöver dessa bilaterala avtal ger lagen om internationellt rättsligt samarbete en rättslig grund för ömsesidig rättslig hjälp med tredjeländer. Eulex fortsätter att fungera som förbindelselänk med stater som inte erkänner Kosovo enligt ett tekniskt arrangemang med justitieministeriet. Enligt lagen om internationellt rättsligt samarbete krävs reciprocitet för att behandla framställningar om ömsesidig rättslig hjälp. Kosovo har skickat flera framställningar till Serbien, men har vägrat att handlägga framställningar från Serbien på grund av avsaknaden av ömsesidighet.

Trots att landet inte är medlem av Europarådet bör Kosovo överväga att ratificera alla Europarådets konventioner på området ömsesidig rättslig hjälp. Kosovo bör även undersöka hur man kan samarbeta med Eurojust.

3.3.4.     Uppgiftsskydd

Rätten till skydd av personuppgifter garanteras genom författningen, lagen om tillgång till officiella handlingar och lagen om skydd av personuppgifter. Ytterligare bestämmelser avseende skyddet av personuppgifter fastställs i lagen om klassificering av information och säkerhetsprövning. Denna rättsliga ram ska tillämpas genom en förordning om byrån för uppgiftsskydd och sekundär lagstiftning om bedömningen av tjänstemän från uppgiftsskyddsmyndigheten.

Uppgiftsskyddslagen reglerar behandling av uppgifter som utförs av offentliga och privata organ, skyldigheter för registeransvariga och registerförare samt de registrerade personernas rättigheter. Den föreskriver påföljder för allvarliga överträdelser av bestämmelser om uppgiftsskydd. Lagen överensstämmer i stort sett med EU:s regelverk, men för att utvecklingen ska gå vidare på uppgiftsskyddsområdet måste förordningen och sekundärlagstiftningen genomföras.

Lagen omfattar en serie begränsningar vad gäller vilken information som ska ges till de registrerade, samt rätten att få tillgång till och komplettera, rätta eller radera uppgifter. Allmän säkerhet utgör ett sådant undantag. Denna bestämmelse överensstämmer med EU:s regelverk, men dess genomförande bör övervakas. De flesta medlemsstater har bestämmelser som gör det möjligt att begränsa de registrerades rätt att få tillgång till sina personuppgifter, med hänvisning till den allmänna säkerheten. Omfattningen och eventuella undantag rörande de registrerades rättigheter behöver förtydligas ytterligare.

I lagen om uppgiftsskydd fastställs att chefen för uppgiftsskyddsmyndigheten ska vara oberoende. De formella aspekterna av oberoendet garanteras, men bestämmelserna måste även genomföras i praktiken. Det verkar som om tillsynsmännen faktiskt är oberoende: alla fem tillsynsmän har utnämnts och trätt i tjänst.

Denna myndighet har sin egen budget som förvaltas oberoende i enlighet med lagen om uppgiftsskydd. Budgeten förefaller lämplig, och byrån har fyllt största delen av sina tjänster. Den har inrättat arbetsgrupper som ska utarbeta förordningar om behandling av personuppgifter i frågor som rör polisiärt och straffrättsligt samarbete. En förteckning över länder och internationella organisationer med en lämplig nivå på uppgiftsskyddet har godkänts av uppgiftsskyddsrådet. Trots en otillräcklig personalsituation har myndigheten genomfört 50 inspektioner och revisioner i offentliga och privata organisationer för att bedöma huruvida de följer bestämmelserna om uppgiftsskydd.

Myndigheten kommer rådfrågas också före antagandet av lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som rör behandling av personuppgifter. Den har rådfrågats om tretton utkast till lagar och förordningar, men hade inte rådfrågats före antagandet av lagen om polisväsendet eller den nya straffprocesslagen. I enlighet med sitt mandat bör denna byrå rådfrågas vid alla framtida förslag till lagstiftning som rör behandlingen av personuppgifter.

3.4.        Del 4: Grundläggande rättigheter till fri rörlighet

Mänskliga och grundläggande rättigheter är inskrivna i Kosovos konstitution. Konstitutionen innehåller en förteckning över de viktigaste internationella avtal och instrument som är direkt tillämpliga i Kosovo[25]. Om lagarna motstrider varandra ska de internationella avtal som Kosovo har ratificerat ha företräde framför den nationella lagstiftningen. De mänskliga och grundläggande rättigheter som fastställs i dessa avtal ska tolkas i enlighet med de beslut som fattats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

Konstitutionen gör det möjligt för individer att hänskjuta kränkningar av deras grundläggande rättigheter till författningsdomstolen. Församlingen har en kommitté för mänskliga rättigheter, jämställdhet, försvunna personer och framställningar, vilken har i uppdrag att granska alla frågor som rör mänskliga rättigheter, granska framställningar från medborgare och övervaka genomförandet av lagstiftning inom sitt behörighetsområde. Kosovo har fastlagda strukturer på central och lokal nivå för skydd, främjande och verkställande av de mänskliga och grundläggande rättigheterna. En ny strategi och handlingsplan för mänskliga rättigheter kommer att upprättas inom kort.

Kosovo har en solid rättslig ram för skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Det finns ett stort antal institutioner och myndigheter på olika förvaltningsnivåer med ansvar för genomförandet av dessa rättigheter. Kosovo arbetar för närvarande på sekundärlagstiftning på detta område. Detta arbete bör omfatta samråd med de kommunala myndigheterna.

Den europeiska ramkonventionen för skydd av nationella minoriteter, som föreskriver att personer ska skyddas från hot, fientlighet, våld eller diskriminering till följd av sin etniska, kulturella, språkliga eller religiösa identitet, är direkt tillämplig i Kosovo. Den inhemska rättsliga ramen innehåller också bestämmelser som uppmanar Kosovos institutioner att skydda säkerheten och skyddet för minoriteter, bland annat genom lagen om skydd och främjande av olika befolkningsgruppers rättigheter och lagen om språkanvändning. Kosovo har en strategi och handlingsplan för integrering av de romska, ashkaliska och egyptiska minoriteterna, men situationen för dessa minoriteter är fortfarande mycket dålig. Strategin och handlingsplanen har inte genomförts ordentligt, främst på grund av bristande politisk vilja och svag kapacitet inom ministerierna och kommunerna.

Kosovo har en rättslig ram som garanterar antidiskriminering som består av en jämställdhetslag, en lag mot diskriminering, en lag om anställning av personer med funktionsnedsättning och en ombudsmannalag. Lagen mot diskriminering kommer att ses över för att stärka dess mekanism för påföljder. Det har dock gjorts begränsade framsteg på området social integration, inklusive bekämpning av diskriminering. I kombination med en svag medborgaraktivism har lagen mot diskriminering ännu inte skapat ett effektivt system för skydd mot diskriminering. Hbt-gemenskapen (homosexuella, bisexuella och transsexuella) är utsatt för stigmatisering och hot om våld. Trots lagstiftning stöter personer med funktionsnedsättning på stora problem när det gäller tillgång till infrastruktur, assistans, sjukvård, sysselsättning och skydd mot diskriminering. Den rättsliga ramen bör genomföras för att säkerställa jämställdhet i Kosovo.

Den rättsliga ramen för att stödja minoriteters tillgång till rese- och identitetshandlingar, inbegripet folkbokföring, är tillfredsställande, men genomförandet är fortfarande begränsat. OSSE konstaterade nyligen i en rapport att trots kommunernas skyldighet att tillhandahålla tjänster på alla officiella språk har personer som hör till en minoritetsgrupp i en viss kommun ofta inte möjlighet att kommunicera med folkbokföringstjänstemän och få ut handlingar på sitt eget språk. Analfabeter som tillhör en minoritetsgrupp möter ytterligare hinder när de ska fylla i blanketter för att få tillgång till folkbokföringen[26].

Personer som tillhör den serbiska minoriteten har uttryckt farhågor när det gäller den fria rörligheten inom ramen för Kosovos genomförande av avtalet med Serbien om fri rörlighet. De har mött förseningar när det gäller att erhålla körkort och registreringsdokument för fordon samt när det gäller språklig överensstämmelse. Alla dessa faktorer kan ha en negativ effekt på den fria rörligheten. Ombudsmannen har tagit upp några av dessa klagomål, främst de som rör bristande genomförande på kommunal nivå.

Brottslighet med etniska förtecken begås mot alla minoriteter i Kosovo, även mot albaner i områden där de inte utgör en majoritet. Det har skett en ökning av etniska brott mot serbiska medborgare som återvänt och tryggheten för serber söder om floden Ibar har försämrats.

Kommunala säkerhetsråd, som leds av lokala borgmästare och som består av ledamöter som företräder minoriteterna i en kommun, är de huvudsakliga lokala organ som har i uppdrag att arbeta med minoriteternas säkerhet. Hur dessa nämnder fungerar varierar fortfarande, och många kommuner ännu inte har inrättat sådana organ. Regeringen antog en strategi och en handlingsplan för befolkningsgruppers säkerhet under 2011.

4.           Bedömning av säkerhets- och migrationskonsekvenser av viseringsliberaliseringen

4.1.        Säkerhetskonsekvenser av viseringsliberalisering med Kosovo

Kosovo fortsätter att ha stora problem med att förebygga och bekämpa organiserad brottslighet och korruption på ett effektivt sätt. Brottslig verksamhet såsom olaglig handel med heroin, kokain och cannabis, hjälp till olaglig migration, människohandel, olaglig vapenhandel samt cigarett- och bränslesmuggling är allmänt förekommande[27]. Kombinationen av lönsam gränsöverskridande olaglig verksamhet, ekonomisk underutveckling och begränsad administrativ kapacitet skapar betydande incitament för bestickning, penningtvätt och missbruk av offentliga upphandlingsförfaranden. Trots marginella förbättringar som uppmärksammats av OECD[28] och Transparency International[29] under 2012 så är korruption fortfarande ett stort problem i Kosovo.

Kosovo har skapat rättsliga och institutionella ramar för att bekämpa organiserad brottslighet och korruption, men samarbetet mellan polis, tullförvaltning och åklagare för att utreda och lagföra sådana brott bör förbättras ytterligare. Samarbetet mellan polis och åklagare måste förbättras för att garantera att undersökningarna leder till ett ökat antal åtal och för att se till att man har ett proaktivt angreppssätt när det gäller att bekämpa allvarliga brott, som ligger i linje med strategin och handlingsplanen för ett underrättelsebaserat polisarbete. Utredningskapaciteten vid polisen är tillräcklig, men tullens kapacitet bör förbättras. Samarbetet mellan åklagarsidan och finansunderrättelseenheten (FIU) bör förbättras så att man kan säkerställa en proaktiv strategi för att inleda undersökningar om oförklarligt välstånd. Finansunderrättelseenhetens arbete och dess samarbete med polisen fungerade bättre under 2012. Grunden till ett nytt program för vittnesskydd lades 2012.

Det finns inte tillräckligt med resurser för att genomföra Kosovos politik för narkotikabekämpning och det saknas en underrättelsebaserad strategi. Kosovos gör fortfarande inte tillräckligt för att bromsa den olagliga handeln med heroin från Afghanistan via Turkiet till EU eller med kokain från Latinamerika genom Montenegro och Albanien till EU. Kosovo har fortsatta svårigheter att minska odlingen och smugglingen av cannabis till EU. Narkotikabeslagen ökade under 2012 men är fortfarande blygsamma. Den rättsliga uppföljningen av utredningar är otillräcklig.

De rättsliga och institutionella ramarna för att bekämpa människohandel håller på att utarbetas. Kosovo fortsätter att vara ett ursprungsland och transiteringsland för offer för människohandel. Trenden att smuggla kvinnor till EU för sexuellt utnyttjande fortsätter. Smuggling av barn i tiggerisyfte och hjälp till olaglig migration, ofta med hjälp av falska eller förfalskade handlingar, utgör fortfarande stora problem. Smuggling av handeldvapen och lätta vapen fortsätter att vara ett problem för Kosovo.

Kosovo har en omfattande rättslig och institutionell ram mot korruption. Byrån för bekämpning av korruption har hand om genomförandet av lagarna om deklaration av tillgångar och förebyggande av intressekonflikter. Den har dock fortfarande begränsad expertis när det gäller att fastställa och följa upp korruptionsrisker i den offentliga sektorn, inklusive via riskbedömningar inom sårbara sektorer. Två andra organ för korruptionsbekämpning har överlappande roller och ansvarsområden i kampen mot korruption, vilket begränsar deras effektivitet.

Trots att det finns en modern lag om offentlig upphandling är missbruk av förfaranden för offentlig upphandling fortfarande ett stort problem i Kosovo. Lagen om finansiering av politiska partier förbjuder inte donationer från rättssubjekt som också tillhandahåller varor och tjänster till den offentliga förvaltningen.

Mot bakgrund av Kosovos nuvarande rättsliga och institutionella utveckling är landets kapacitet att effektivt bekämpa organiserad brottslighet och korruption fortfarande begränsad, vilket kan få allvarliga följder för EU:s inre säkerhet. Jämfört med de hot som organiserad brottslighet och korruption utgör verkar terrorism med ursprung i Kosovo vara ett mindre hot mot EU:s inre säkerhet.

Kosovo uppmanas att beakta rekommendationerna i denna rapport för att begränsa de hot som organiserad brottslighet och korruption utgör för EU:s inre säkerhet.

4.2.        Migrationskonsekvenser av viseringsliberaliseringen med Kosovo

Kommissionen har fortsatt att följa de fem resultatindikatorer som anges i viseringsfärdplanen, dvs. andelen viseringsansökningar som avslås, andelen som nekats inresa till Schengenområdet, antalet olagliga vistelser i EU:s medlemsstater, antalet asylansökningar och antalet avslagna ansökningar om återtagande. En avsevärd minskning av dessa resultatindikatorer under viseringsdialogen kommer att användas som en vägledande referens för att bedöma migrationskonsekvenserna av viseringsliberaliseringen med Kosovo.

Mellan 2010 och 2011 kunde följande tendenser iakttas:

– Andelen viseringsansökningar från Kosovomedborgare som avslogs visade stora variationer inom Schengenområdet.

– Antalet Kosovomedborgare som nekats inresa till EU:s medlemsstater fördubblades från 315 till 645.

– Antalet Kosovomedborgare som konstaterades vistas olagligt i medlemsstaterna sjönk från 5 060 till 4 180.

– Antalet asylansökningar som lämnades in i medlemsstaterna av Kosovomedborgare sjönk från 14 325 till 9 865, medan andelen som beviljades, 6 %, förblev relativt oförändrad.

– Antalet avvisade eller pågående återtagandeansökningar minskade från 243 till 199.

I tabellerna 6.1 till 6.6 i bilagan visas de uppgifter som ligger till grund för följande anmärkningar:

– Enligt de nuvarande reglerna är bestämmelserna för alla viseringar för kortare vistelse som utfärdats av medlemsstaterna för Kosovomedborgare viseringar med begränsad territoriell giltighet[30]. Statistiken från medlemsstaterna och länder som är associerade till Schengen-regelverket för 2011 visade på en betydande variation i Schengenområdet: Schweiz (16 288), Tyskland (12 526), Italien (7 066) och Grekland (4 083) utfärdade det största antalet viseringar med territoriellt begränsad giltighet för Kosovomedborgare.

– Antalet Kosovomedborgare som nekats inresa till EU:s medlemsstater ökade från 315 till 645 mellan 2010 och 2011, vilket beror på högre siffror i Frankrike och Ungern.

– Antalet Kosovomedborgare som befanns vistas olagligt i medlemsstaterna sjönk från 5 060 till 4 180 mellan 2010 och 2011. Tyskland, Frankrike, Österrike, Sverige och Schweiz rapporterade det högsta antalet olagliga vistelser för Kosovomedborgare.

– Antalet Kosovomedborgare som lämnat in asylansökningar i medlemsstaterna sjönk från 14 325 till 9 865 mellan 2010 och 2011. Frankrike, Belgien, Tyskland, Sverige och Schweiz fortsatte att ha det högsta antalet asylansökningar från Kosovo. Antalet beviljade asylansökningar i första instans låg relativt stabilt på 5,7 % och 6 % under 2010 och 2011, vilket visar att medlemsstaterna fortfarande gav en form av internationellt skydd till sökande från Kosovo.

– Antalet avslagna ansökningar om återtagande minskade från 243 till 199 mellan 2010 och 2011[31]. Antalet pågående ansökningar om återtagande sjönk också från 1 572 till 903 mellan 2010 och 2011. Tyskland och Belgien har fortsatt att rapportera det högsta antalet avslagna och pågående ansökningar om återtagande från Kosovo.

Kosovo uppmanas att beakta rekommendationerna i denna rapport för att mildra de potentiella migrationskonsekvenserna för EU av ett viseringsfritt system med Kosovo.

5.           Rekommendationer för Kosovo

På grundval av bedömningen i föregående kapitel om de framsteg som gjorts av Kosovo när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering och utan att det påverkar EU:s medlemsstaters åsikt om landets status, rekommenderar kommissionen att myndigheterna i Kosovo vidtar lämpliga åtgärder på följande områden:

5.1.        Återtagande

– Återta Kosovomedborgare, tredjelandsmedborgare och statslösa personer från alla EU-medlemsstater om dessa personer inte längre uppfyller villkoren för inresa och vistelse i dessa stater.

– Genomföra lagen om återtagande.

– Fortsätta förhandlingar om återtagandeavtal med intresserade medlemsstater och de viktigaste transit- och ursprungsländerna för olaglig migration till Kosovo.

– Minska antalet pågående återtagandeansökningar från alla medlemsstater, i enlighet med bestämmelserna i återtagandelagen eller bilaterala återtagandeavtal.

– Förbättra utbytet av uppgifter med medlemsstaternas myndigheter om de särskilda behov som återvändande personer har, inbegripet offer för människohandel.

– Bekräfta inhemska uppgifter om återtagande med uppgifter från EU:s medlemsstater.

5.2.        Återintegrering

– Göra åtaganden för och utbetala medel ur fonden för återintegrering.

– Tillhandahålla transparenta finansiella uppgifter om åtaganden och utbetalningar från denna fond.

– Byta fokus i återintegreringsprogrammet från katastrofbistånd till hållbara återintegreringstjänster,

– Öka antalet mottagare av stöd från återintegreringsprogrammet.

– Stärka regionala samordnares och kommunala återintegreringskommittéers roll i det ekonomiska beslutsfattandet.

– Inrätta ett ärendehanteringssystem för att spåra återvändande personers tillgång till återintegreringstjänster.

5.3.        Dokumentsäkerhet

– Ändra lagen om personnamn för att möjliggöra namnregistreringar i det kyrilliska alfabetet. Sörja för en strikt tillämpning av denna lag för att undanröja namnändringar i bedrägligt syfte. Kontrollera identiteten hos alla sökande som vill göra namnändringar.

– Ändra sekundärlagstiftningen gällande ansökningar om resehandlingar för att se till att fingeravtryck tas från alla sökande över tolv år.

– Säkerställa tillverkning och utgivande av biometriska identitetskort i full överensstämmelse med den internationella civila luftfartsorganisationens (Icao) standarder.

– Ta det nya folkbokföringssystemet i bruk. Garantera att det centrala folkbokföringsregistret är tillförlitligt genom att förbättra uppgifternas kvalitet. Uppdatera, korshänvisa och matcha alla uppgifter. Undanröja inkonsekvenser mellan databaser och stärka revisionsförfarandena.

– Säkerställa integriteten i folkbokföringsprocessen genom att undersöka samtliga fall av korruption. Genomföra etikkoden. Säkerhetskontrollera och utbilda all personal vid folkbokföringsmyndigheten, kommunala folkbokföringskontor och kommunala folkbokföringscenter.

5.4.        Gränsförvaltning

– Utarbeta en lag om samarbete mellan olika organ som fastställer roller och ansvar för alla myndigheter som är inblandade i en integrerad gränsförvaltning.

– Ändra definitionerna och relevanta bestämmelser i lagen om gränskontroll och övervakning och i sekundärlagstiftningen i enlighet med kodexen om Schengengränserna.

– Säkra driften av systemet för gränsförvaltning.

– Ingå avtal om brottsbekämpande samarbete med samtliga grannländer, inklusive operativt samarbete och informationsutbyte i syfte att förebygga och bekämpa olaglig migration och gränsöverskridande brottslighet.

– Ändra strategin för en integrerad gränsförvaltning på grundval av rådets slutsatser 2006, kodexen om Schengengränserna och Schengenkatalogen för att täcka alla viktiga delar av strategin för en integrerad gränsförvaltning.

– På ett samordnat sätt fastställa tillfälliga och permanenta övergångsställen såsom planerat, i överensstämmelse med de överenskomna slutsatserna om en integrerad gränsförvaltning från den 2 december 2011. Genomföra bestämmelserna om informationsutbyte i brottsbekämpningssyfte, ömsesidigt rättsligt bistånd och informationsutbyte om tullfrågor. Utbyta en kontaktperson med Serbien.

– I samordning med Montenegro fastställa den gemensamma gränsen.

– Undersöka metoder för samarbete med Frontex.

5.5.        Migrationsförvaltning

– Ändra förteckningen över inresevillkor och transportföretagens skyldigheter i lagen om utlänningar och lagen om gränskontroll och övervakning i enlighet med kodexen om Schengengränserna.

– Ändra lagen om utlänningar, lagen om gränskontroll och övervakning och motsvarande sekundärlagstiftning så att utfärdande av viseringar vid gränsövergångsställen följer viseringskodexen.

– Harmonisera bestämmelserna i lagen om utlänningar och lagen om beviljande av arbetstillstånd när det gäller arbetstillstånd och uppehållstillstånd.

– Ändra lagen om utlänningar så att bestämmelserna i denna uppfyller de väsentliga delarna av EU:s regelverk för laglig och olaglig migration.

– Ändra lagen om utlänningar i enlighet med lagen om uppgiftsskydd, i syfte att reglera myndigheternas bearbetning av, tillgång till och utbyte av uppgifter om migration och asyl.

– Slutföra den nya migrationsstrategin med alla berörda parter, bland annat genom att utveckla en migrationsprofil för Kosovo.

5.6.        Asyl

– Ändra lagen om asyl så att dess bestämmelser överensstämmer med de väsentliga delarna i EU:s regelverk om asyl och Genèvekonventionen.

– Utreda anklagelser om korruption i förvaltningen av flyktingförläggningar och hyresbostäder för återvändande personer.

– Undersöka metoder för samarbete med Easo.

5.7.        Förebygga och bekämpa organiserad brottslighet, korruption och terrorism

– Genomföra reformen av det straffrättsliga systemet på ett sätt som förbättrar oberoendet, effektiviteten, ansvarsskyldigheten och opartiskheten inom rättsväsendet, samt anslå tillräckliga resurser för att driva det nya domstolssystemet.

– Förhindra politisk inblandning i utredningen, lagföringen och dömandet av brott. Säkerställa insyn i rekrytering, prövning och utnämning av domare och åklagare. Tillämpa disciplinära åtgärder vid alla fall av korruption inom rättsväsendet.

– Minska eftersläpningen av pågående domstolsärenden.

– Förtydliga bestämmelserna i strafflagen om korruptionsbrott. Anpassa bestämmelserna om utvisning av utlänningar till lagen om utlänningar. Ta med informationsutbyte med tredje land i bestämmelserna om kriminalregistret.

– Förtydliga flera bestämmelser i straffprocesslagen, däribland övergångsbestämmelserna och bestämmelserna om vittnesmål före rättegången för att inte begränsa bevisens tillåtlighet.

– Överväga att göra en allmän översyn av hur det omstrukturerade straffrättsliga systemet fungerar under andra halvåret 2013, inbegripet en utvärdering av genomförandet av den nya domstolslagen, den nya lagen om lagföring, den nya strafflagen och den nya straffprocesslagen.

– Uppnå resultat när det gäller utredningar, åtal och domar i mål som rör organiserad brottslighet och korruption, inbegripet olaglig narkotikahandel, människohandel, olaglig vapenhandel och penningtvätt.

– Behålla den särskilda åklagarmyndighetens exklusiva och subsidiära behörigheter.

– Överväga framtida ändringar i lagen om förhindrande av penningtvätt och finansiering av terrorism rörande specialiserad utbildning och statistiska indikatorer.

– Anta utkastet till lag om utökade möjligheter till förverkande av tillgångar.

– Utarbeta en lag om människohandel.

– Genomföra lagen om offentlig upphandling.

– Ändra lagen om finansiering av politiska partier på ett sätt som strängt reglerar donationsregler och klargör rapporteringskraven för politiska partier.

– Anta den sekundärlagstiftning som krävs för att genomföra lagen om polisväsendet och lagen om polisinspektionen.

– Se till att framtida lagstiftning om avlyssning skiljer tydligt mellan rättsligt beviljad avlyssning och avlyssning i underrättelsesyfte, i överensstämmelse med europeisk bästa praxis, och att bestämmelserna om lagring av uppgifter i brottsbekämpningssyfte följer EU:s regelverk om lagring av uppgifter.

– Anta den sekundärlagstiftning som krävs för att genomföra lagen om vittnesskydd. Genomföra den internationella överenskommelsen om flyttning av vittnen.

– Klargöra roller och ansvar för alla korruptionsbekämpande organ i Kosovo. Överväga om ytterligare resurser behövs för att byrån för bekämpning av korruption ska kunna fullgöra sina arbetsuppgifter.

– Genomföra alla strategier och handlingsplaner på området allmän ordning och säkerhet, inklusive de nya strategierna och handlingsplanen mot organiserad brottslighet och korruption.

5.8.        Brottsbekämpande samarbete

– Ingå avtal för brottsbekämpningssamarbete med berörda grannländer och EU-medlemsstater, som eventuellt omfattar utbyte av strategiska och operativa uppgifter, inbegripet kriminalregister, i enlighet med bestämmelserna om uppgiftsskydd.

– Stärka det operativa brottsbekämpande samarbetet med berörda grannländer och EU:s medlemsstater.

– Överväga att ingå ett tekniskt arrangemang med Eulex om utbyte av spanings- och utredningsuppgifter och underrättelser.

– Undersöka metoder för samarbete med Europol, Interpol och regionala organisationer för brottsbekämpande samarbete.

5.9.        Straffrättsligt samarbete

– Ändra lagen om internationellt rättsligt samarbete i överensstämmelse med EU:s regelverk och Europarådets konventioner. Överväga att ratificera alla Europarådets konventioner på området ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.

– Ingå avtal om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål med berörda grannländer och EU:s medlemsstater.

– Undersöka metoder för samarbete med Eurojust.

5.10.      Uppgiftsskydd

– Klargöra omfattningen av de begränsningar som gäller för den registrerades rätt att få tillgång till sina personuppgifter och rätten att komplettera, korrigera eller ta bort personuppgifter.

– Genomföra lagen om uppgiftsskydd och dess sekundärlagstiftning.

– Genomföra de bestämmelser i lagen om uppgiftsskydd som garanterar chefen för uppgiftsskyddsmyndighetens oberoende.

– Se till att uppgiftsskyddsmyndigheten hörs vid alla framtida förslag till lagstiftning om behandling av personuppgifter.

5.11.      Grundläggande rättigheter till fri rörlighet

– Ändra lagen mot diskriminering för att stärka dess mekanism för påföljder. Tillämpa antidiskrimineringsramen för kvinnor, hbt-personer och personer med funktionsnedsättning.

– Ändra lagen om utlänningar i syfte att öka den sociala och ekonomiska integrationen av flyktingar. Ändra lagen om medborgarskap för att underlätta flyktingarnas förvärv av medborgarskap.

– Göra ett utkast till en ny strategi och handlingsplan för mänskliga och grundläggande rättigheter.

– Genomföra och tillämpa strategin och handlingsplanen för integration av de romska, ashkaliska och egyptiska minoriteterna.

– Genomföra avtalet om fri rörlighet i samarbete med Serbien.

– Utreda och lagföra alla brott med etniska förtecken.

– Se till att de kommunala säkerhetsnämnderna fungerar i hela Kosovo.

6.           Statistik

6.1.        Ansökningar om Schengenvisum för kortare vistelser i Pristina, Kosovo, 2010–2011

År || Viseringskategori || Belgien || Tyskland || Grekland || Finland || Ungern || Italien || Slovenien || Schweiz || Norge || Totalt

2010 || Utfärdade A-viseringar || - || 0 || - || - || - || - || - || - || 0 || 0

Utfärdade B-viseringar || 1 || 1 || 19 || - || 10 || 2 || 1 || - || 0 || 34

Utfärdade C-viseringar (inklusive viseringar för flera inresor) || 2 128 || 13 283 || 5 099 || 17 || 2 767 || 345 || 2 493 || 3 147 || 532 || 29 811

Utfärdade C-viseringar för flera inresor || 726 || 1 214 || - || 52 || 1 834 || 2 357 || 2 482 || - || 69 || 8 734

Ansökningar om C-viseringar || 2 942 || 17 079 || 5 477 || 742 || 3 968 || 1 038 || 3 073 || 4 668 || 759 || 39 746

Totalt A-, B- och C-viseringar som utfärdats || 2 129 || 13 284 || 5 118 || 17 || 2 777 || 347 || 2 494 || 3 147 || 532 || 29 845

Totalt ansökningar om A-, B- och C-viseringar || 2 945 || 17 080 || 5 496 || 742 || 3 981 || 1 040 || 3 073 || 4 668 || 759 || 39 784

Totalt A-, B- och C-viseringar som inte utfärdats || 816 || 3 796 || 378 || 725 || 1 175 || 693 || 579 || 1 521 || 227 || 9 910

Andel A-, B- och C-viseringar som inte utfärdats || 27,71 % || 22,22 % || 6,88 % || 97,71 % || 29,52 % || 66,63 % || 18,84 % || 32,58 % || 29,91 % || 24,91 %

Total utfärdade LTV-viseringar || 5 || 11 629 || 3 749 || 563 || 8 || 4 301 || 3 || 12 305 || 519 || 33 082

Utfärdade D-viseringar || 135 || 3 585 || 39 || - || 160 || 3 087 || 35 || 2 481 || 17 || 9 539

Utfärdade ”D+C”-viseringar || - || - || - || - || - || - || - || 3 || 0 || 3

Totalt utfärdade A-, B-, C-, LTV-, D-, ”D+C”-viseringar || 2 269 || 28 498 || 8 906 || 580 || 2 945 || 7 735 || 2 532 || 17 936 || 1 068 || 72 469

Andel utfärdade LTV-viseringar/B+C-viseringar || 0,23 % || 87,54 % || 73,25 % || 3 311,76 % || 0,29 % || 1 239,48 % || 0,12 % || 391,01 % || 97,56 % || 110,8 %

2011 || Utfärdade A-viseringar || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Utfärdade C-viseringar (inklusive för flera inresor) || 1 647 || 1 281 || 565 || 7 || 2 937 || 258 || 2 804 || 416 || 637 || 10 552

Utfärdade C-viseringar för flera inresor || 436 || 1 063 || 190 || 92 || 1 786 || 258 || 2 790 || 174 || 101 || 6 890

Ansökningar om C-viseringar || 2 735 || 6 170 || 725 || 916 || 4 152 || 2 037 || 3 884 || 5 099 || 820 || 26 538

Icke utfärdade C-viseringar || 1 088 || 4 889 || 160 || 909 || 1 215 || 1 779 || 1 080 || 4 683 || 183 || 15 986

Totalt utfärdade A- och C-viseringar || 1 647 || 1 281 || 565 || 7 || 2 937 || 258 || 2 804 || 416 || 637 || 10 552

Totalt ansökningar om A- och C-viseringar || 2 735 || 6 170 || 725 || 916 || 4 152 || 2 037 || 3 884 || 5 099 || 820 || 26 538

Totalt antal icke utfärdade A- och C-viseringar || 1 088 || 4 889 || 160 || 909 || 1 215 || 1 779 || 1 080 || 4 683 || 183 || 15 986

Andel A- och C-viseringar som inte utfärdats || 39,78 % || 79,24 % || 22,07 % || 99,24 % || 29,26 % || 87,33 % || 27,81 % || 91,84 % || 22,32 % || 60,2 %

Totala antal utfärdade LTV-viseringar || - || 12 526 || 4 083 || 769 || 1 || 7 066 || - || 16 288 || 630 || 41 343

Totalt utfärdade A-, C- och LTV-viseringar || 1 647 || 13 807 || 4 648 || 776 || 2 938 || 7 324 || 2 804 || 16 684 || 1 267 || 51 895

Andel utfärdade LTV-viseringar/C-viseringar || 0,00 % || 977,83 % || 722,65 % || 10 985,71 % || 0,03 % || 2 738,76 % || 0,00 % || 3 910,58 % || 98,90 % || 391,8 %

Källa: Europeiska kommissionen, Generaldirektoratet för inrikes frågor

6.2.        Kosovomedborgare som nekats inresa vid Schengens yttre gränser, 2009–2011

Medlemsstat eller associerad stat || 2009 || 2010 || 2011

Belgien || 0 || 5 || 40

Bulgarien || 45 || 70 || 50

Tjeckien || 5 || 0 || 5

Danmark || 0 || 0 || 0

Tyskland || 45 || 60 || 50

Estland || 0 || 0 || 0

Irland || 5 || 0 || 5

Grekland || 140 || 90 || 75

Spanien || 0 || 0 || 0

Frankrike || 70 || 30 || 280

Italien || 0 || 20 || 35

Cypern || 0 || 0 || 0

Lettland || 0 || 0 || 0

Litauen || 0 || 0 || 0

Luxemburg || 0 || - || 0

Ungern || 5 || 10 || 85

Malta || 0 || 0 || 0

Nederländerna || 5 || 0 || 5

Österrike || 15 || 10 || 15

Polen || 0 || 0 || 0

Portugal || 0 || 0 || 0

Rumänien || 0 || - || 0

Slovenien || 0 || 0 || 0

Slovakien || 0 || 0 || 0

Finland || 0 || 0 || 0

Sverige || 0 || 0 || 0

Förenade kungariket || 50 || 20 || 0

Island || 0 || - || -

Liechtenstein || 10 || 5 || 0

Norge || 0 || 0 || 0

Schweiz || 40 || 45 || 45

Totalt (EU-27) || 385 || 315 || 645

Genomsnitt (EU-27) || 14 || 13 || 24

Standardavvikelse (EU-27) || 31 || 24 || 56

Källa: Eurostat och GD Inrikes frågor

6.3.        Kosovomedborgare som vistats olagligen i EU:s medlemsstater, 2009 – 2011

Medlemsstat eller associerad stat || 2009 || 2010 || 2011

Belgien || 75 || 90 || 250

Bulgarien || 10 || 20 || 5

Tjeckien || 10 || 15 || 20

Danmark || 0 || 5 || 0

Tyskland || 1 605 || 1 935 || 1 715

Estland || 0 || 0 || 0

Irland || 50 || 35 || 15

Grekland || 45 || 30 || 25

Spanien || 0 || 0 || 0

Frankrike || 835 || 575 || 630

Italien || 5 || 40 || 15

Cypern || 0 || 0 || 0

Lettland || 0 || 0 || 0

Litauen || 0 || 0 || 0

Luxemburg || 75 || 80 || -

Ungern || 20 || 20 || 50

Malta || 0 || 0 || 0

Nederländerna || 25 || 20 || 20

Österrike || 1 390 || 740 || 530

Polen || 0 || 5 || 10

Portugal || 0 || 0 || 0

Rumänien || 0 || 0 || 0

Slovenien || 0 || 0 || 0

Slovakien || 0 || 0 || 0

Finland || 250 || 0 || 0

Sverige || - || 1 335 || 810

Förenade kungariket || 185 || 115 || 85

Island || 0 || - || -

Liechtenstein || - || 0 || -

Norge || 0 || - || 0

Schweiz || 0 || 0 || 1 285

Totalt (EU-27) || 4 580 || 5 060 || 4 180

Genomsnitt (EU-27) || 176 || 187 || 161

Standardavvikelse (EU-27) || 417 || 451 || 376

Källa: Eurostat och GD Inrikes frågor

6.4.        Asylansökningar från medborgare i Kosovo, 2009–2011

Medlemsstat eller associerad stat || 2009 || 2010 || 2011

Belgien || 2 515 || 3 230 || 2 320

Bulgarien || 0 || 0 || 0

Tjeckien || 20 || 5 || 5

Danmark || 120 || 160 || 135

Tyskland || 1 900 || 2 205 || 1 885

Estland || 0 || 0 || 0

Irland || 30 || 15 || 10

Grekland || 10 || 0 || 0

Spanien || 0 || 0 || 0

Frankrike || 4 580 || 5 285 || 3 240

Italien || 290 || 300 || 110

Cypern || 0 || 0 || 0

Lettland || 0 || 0 || 0

Litauen || 0 || 0 || 0

Luxemburg || 130 || 160 || 140

Ungern || 1 785 || 380 || 210

Malta || 0 || 0 || 0

Nederländerna || 45 || 60 || 30

Österrike || 1 305 || 610 || 340

Polen || 0 || 0 || 0

Portugal || 0 || 0 || 0

Rumänien || 0 || 0 || 0

Slovenien || 30 || 20 || 20

Slovakien || 0 || 0 || 0

Finland || 240 || 140 || 75

Sverige || 1 235 || 1 715 || 1 320

Förenade kungariket || 40 || 40 || 25

Island || 0 || 0 || 0

Liechtenstein || 5 || 5 || 20

Norge || 0 || 245 || 145

Schweiz || 695 || 600 || 660

Totalt (EU-27) || 14 275 || 14 325 || 9 865

Genomsnitt (EU-27) || 529 || 531 || 365

Standardavvikelse (EU-27) || 1 053 || 1 206 || 812

Källa: Eurostat och GD Inrikes frågor

6.5.        Beslut i första instans om asylansökningar från Kosovomedborgare, 2009– 2011

Medlemsstat eller associerad stat || Totalt antal beslut || Positiva beslut || Andel beviljade beslut

2009 || 2010 || 2011 || 2009 || 2010 || 2011 || 2009 || 2010 || 2011

Belgien || 1 065 || 1 820 || 2 760 || 115 || 140 || 240 || 10.8 % || 7.7 % || 8.7 %

Bulgarien || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Tjeckien || 20 || 10 || 0 || 5 || 0 || 0 || 25 % || 0 || 0

Danmark || 70 || 150 || 140 || 15 || 35 || 25 || 21,4 % || 23,3 % || 17,9 %

Tyskland || 1 355 || 2 255 || 1 850 || 75 || 90 || 50 || 5,5 % || 4 % || 2,7 %

Estland || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Irland || 30 || 15 || 10 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Grekland || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Spanien || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Frankrike || 2 460 || 3 480 || 3 395 || 110 || 105 || 100 || 4,5 % || 3 % || 2,9 %

Italien || 255 || 335 || 220 || 75 || 80 || 95 || 29,4 % || 23,9 % || 43,2 %

Cypern || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Lettland || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Litauen || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Luxemburg || - || 90 || 90 || - || 5 || 5 || 0 || 5,6 % || 5,6 %

Ungern || 650 || 85 || 135 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Malta || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Nederländerna || 25 || 55 || 35 || 5 || 0 || 0 || 20 || 0 || 0

Österrike || 1 115 || 665 || 365 || 80 || 70 || 35 || 7,2 % || 10,5 % || 9,6 %

Polen || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Portugal || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Rumänien || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Slovenien || 25 || 25 || 20 || 10 || 0 || 0 || 40 % || 0 || 0

Slovakien || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Finland || 85 || 215 || 85 || 10 || 15 || 5 || 11,8 % || 7 % || 5,9 %

Sverige || 1 300 || 975 || 1,200 || 105 || 35 || 50 || 8,1 % || 3,6 % || 4,2 %

Förenade kungariket || 45 || 40 || 20 || 15 || 5 || 10 || 33,3 % || 12,5 % || 50 %

Island || - || 0 || 0 || - || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Liechtenstein || 5 || 0 || 5 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Norge || 0 || 245 || 125 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0 || 0

Schweiz || 245 || 370 || 255 || 45 || 80 || 55 || 18,4 % || 21,6 % || 21,6 %

Totalt (EU-27) || 8 500 || 10 215 || 10 325 || 620 || 580 || 615 || 7,3 % || 5,7 % || 6 %

Genomsnitt (EU-27) || 315 || 378 || 382 || 23 || 21 || 23 || || ||

Standardavvikelse (EU-27) || 602 || 822 || 867 || 39 || 39 || 51 || || ||

Källa: Beräkning från GD Inrikes frågor på grundval av uppgifter från Eurostat

6.6.        Ansökningar om återtagande som behandlats av Kosovo, 2009–2011

År || Medlemsstat eller associerad stat || Totalt antal ansökningar om återtagande || Avslagna ansökningar || Ansökningar som ännu inte avgjorts || Återsändande

2009 || Belgien || 58 || 12 || 14 || 32

Bulgarien || 0 || 0 || 0 || 0

Tyskland || 2 385 || 91 || 1 753 || 541

Frankrike || 500 || 24 || 0 || 476

Italien || 80 || - || 3 || 77

Ungern || - || - || || 133

Österrike || - || - || || 234

Slovenien || 85 || - || 10 || 75

Slovakien || 0 || 0 || 0 || 0

Norge || - || - || || 125

Schweiz || 403 || 35 || 0 || 368

Totalt || 3 511 || 162 || 1 780 || 2 061

2010 || Belgien || 61 || 3 || 18 || 40

Bulgarien || 0 || 0 || 0 || 0

Tjeckien || 7 || 0 || 0 || 7

Tyskland || 2 339 || 197 || 1 536 || 606

Frankrike || 522 || 21 || 4 || 497

Italien || 65 || - || 1 || 64

Ungern || - || - || || 60

Österrike || - || - || || 253

Slovenien || 68 || - || 13 || 55

Slovakien || 0 || 0 || 0 || 0

Norge || - || - || || 103

Schweiz || 419 || 22 || 0 || 397

Totalt || 3 481 || 243 || 1 572 || 2 082

2011 || Belgien || 365 || 17 || 50 || 298

Bulgarien || 0 || 0 || 0 || 0

Tjeckien || 1 || 0 || 0 || 1

Tyskland || 1 483 || 155 || 832 || 496

Frankrike || 372 || 9 || 9 || 354

Italien || 77 || - || 2 || 75

Ungern || - || - || || 62

Österrike || - || - || || 140

Slovenien || 35 || - || 10 || 25

Slovakien || 0 || 0 || 0 || 0

Norge || - || - || || 100

Schweiz || 259 || 18 || 0 || 241

Totalt || 2 592 || 199 || 903 || 1 792

2012 || Belgien || 355 || 14 || 104 || 237

Tyskland || 691 || 80 || 302 || 309

Grekland || 21 || 0 || 0 || 21

Frankrike || 226 || 10 || 8 || 208

Italien || 39 || - || 0 || 39

Ungern || - || - || || 64

Nederländerna || 18 || 1 || 7 || 10

Österrike || - || - || || 94

Slovenien || 15 || - || 8 || 7

Sverige || 489 || 15 || 0 || 474

Norge || - || - || || 50

Schweiz || 225 || 11 || 0 || 214

Totalt || 2 079 || 131 || 429 || 1 253

Källa: EU-medlemsstater och associerade stater

*               Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

[1]               Österrike, Benelux (i en gemensam överenskommelse), Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Malta, Slovenien, Sverige, Norge, Schweiz, Albanien och Montenegro har ingått återtagandeavtal med Kosovo.

[2]               Kosovo har paraferat återtagandeavtal med Estland och Kroatien och inlett förhandlingar med Irland, Italien, Lettland, Litauen, Polen, Portugal, Storbritannien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Turkiet.

[3]               Återintegrering stöds också av strategin för folkgrupper och återvändande och strategin för integrering av de romska, ashkaliska och egyptiska folkgrupperna.

[4]               Kommunala kontor för befolkningsgrupper och återvändande saknas fortfarande i tre av Kosovos 38 kommuner.

[5]               Dessa standarder anges i Icao-dokument 9303 (del 1) i bilaga 9 till Chicagokonventionen.

[6]               Dessa standarder anges i Icao-dokument 9303 (del 3) i bilaga 9 till Chicagokonventionen.

[7]               Kodex om Schengengränserna (förordning 562/2006).

[8]               Förordningen om lokal gränstrafik (förordning nr 1931/2006)

[9]               Kodex om Schengengränserna (förordning 562/2006). Rådets slutsatser av den 4 och 5 december 2006. Schengenkatalogen om gränskontroll vid de yttre gränserna, återvändande och återtagande.

[10]             Kosovo har ett tullsamarbetsavtal med Montenegro och ett polissamarbetsavtal med Kroatien.

[11]             Direktivet om ett kombinerat tillstånd (direktiv 2011/98/EU), Direktivet beträffande villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för studier och yrkesutbildning (direktiv 2004/114/EG), direktivet beträffande tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för forskning (direktiv 2005/71/EG), direktivet om rätt till familjeåterförening (direktiv 2003/86/EG), direktivet om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (direktiv 2003/109/EG), och direktivet om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (direktiv 2004/81/EG).

[12]             Återvändandedirektivet (direktiv 2008/115/EG), direktivet om bistånd vid återsändande med flyg (direktiv 2003/110/EG), direktiv om minimistandarder för sanktioner och åtgärder mot arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (direktiv 2009/52/EG).

[13]             Medborgarna i EU-medlemsstaterna behöver inte visering enligt Kosovos planerade nya viseringsregler.

[14]             Viseringskodexen (förordning (EG) nr 810/2009)

[15]             Direktiv 2002/90/EG om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse.

[16]             Direktivet om mottagningsvillkoren för asylsökande (direktiv 2003/9/EG), skyddsdirektivet (direktiv 2004/83/EG och omarbetade direktiv 2011/95/EG), direktivet om asylförfaranden (direktiv 2005/85/EG) och direktivet om tillfälligt skydd (direktiv 2001/55/EG).

[17]             Jfr Europeiska revisionsrätten, Europeiska unionens stöd till Kosovo på rättsstatsområdet, särskild rapport nr 18/2012

[18]             Den exklusiva behörigheten omfattar undersökning och lagföring av bl.a. terrorism, krigsförbrytelser, organiserad brottslighet och penningtvätt.

[19]             Den subsidiära behörigheten omfattar undersökning och lagföring av bl.a. migrantsmuggling, människohandel, narkotikahandel, olaglig spelverksamhet, skatteflykt, vapenhandel, missbruk av tjänsteställning, mutor och bedrägeri i tjänsten.

[20]             Dessa länder inbegriper följande: Slovenien, Kroatien, Montenegro, Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, San Marino och Turkiet.

[21]             Artikel 15.1 i direktiv 2002/58/EG.

[22]             Direktiv 2006/24/EG

[23]             Dessa länder inbegriper följande: Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Irland, Sverige, Förenade kungariket, Schweiz, Kanada, Amerikas förenta stater och Saudiarabien.

[24]             Dessa länder inbegriper följande: Österrike, Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Finland, Frankrike, Tyskland, Ungern, Italien, Litauen, Lettland, Luxemburg, Nederländerna, Polen, Portugal, Slovenien, Sverige, Kroatien, Schweiz, Norge och Turkiet.

[25]             Till dessa instrument hör den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt dess protokoll, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och dess protokoll, Europarådets ramkonvention om skydd av nationella minoriteter, Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och konventionen om barnets rättigheter. Kosovo är varken medlem i FN eller Europarådet.

[26]             OSSE, Access to civil registration in Kosovo, Pristina, juli 2012

[27]             Europol, EU Organised Crime Threat Assessment, den 28 april 2011

[28]             OECD, Support for Improvement in Governance and Management, Kosovo Assessment, mars 2012

[29]             Enligt Transparency Internationals korruptionsindex låg Kosovo på sista plats i västra Balkan under 2010 och 2011, men gick förbi Albanien under 2012.

[30]             En visering för kortare vistelse med territoriellt begränsad giltighet (”LTV”) ger innehavaren rätt att endast uppehålla sig inom den eller de medlemsstater för vilka viseringen gäller. En LTV-visering får utfärdas i de fall då de resande inte uppfyller samtliga inresevillkor, om minst en medlemsstat inte erkänner resehandlingen på vilken viseringen anbringas eller om det, i brådskande fall, utfärdas en visering utan att man genomför det, i tillämpliga fall, föregående samrådet.

[31]             I urvalet av medlemsstaterna och länder som är associerade till Schengen-regelverket i tabell 6.6 ingår följande: Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Tyskland, Grekland, Frankrike, Italien, Ungern, Nederländerna, Österrike, Slovenien, Slovakien, Sverige, Norge och Schweiz.