7.6.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/43

Föredragande

Linda Gillham Ledamot av Runnymede Borough Council (UK–EA)

Referensdokument

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall för att minska användningen av tunna plastbärkassar

COM(2013) 761 final – 2013/0371 (COD)

1.

Samma egenskaper som har gjort plastbärkassar kommersiellt framgångsrika – låg vikt, hållfasthet och motståndsförmåga mot nedbrytning – har också bidragit till deras spridning. Under 2010 använde varje EU-medborgare uppskattningsvis 198 plastbärkassar, varav omkring 90 % uppskattades vara tunna kassar. Dessa återanvänds mindre ofta än tjockare kassar och skräpar oftare ner.

2.

Regionkommittén noterar att de kommersiella fördelarna med plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer (låg vikt, hållfasthet och motståndsförmåga mot nedbrytning) förklarar att återvinningsandelen har varit och fortfarande är noll eller nära noll, med global förorening av vatten och mark som följd.

3.

Avfall från plastpåsar i vattenekosystem påverkar inte enbart länder med havskuster utan också länder med stora sjöar eftersom stora mängder avfall från land forslas via vattendrag. En bortkastad plastbärkasse kan klara sig i hundratals år, för det mesta i flera olika delar. Det sammantagna antalet plastpåsar som skräpar ner ökar med tiden och erkänns som en stor global utmaning.

4.

Plastbärkassar betraktas som förpackningar enligt direktivet om förpackningar och förpackningsavfall (94/62/EG, kallat förpackningsdirektivet). Plastbärkassar får släppas ut på marknaden enbart om de uppfyller grundläggande krav med avseende på minimering av förpackningar, begränsning av farliga ämnen och lämplighet för återanvändning och återvinning, inklusive materialåtervinning, energiåtervinning, kompostering och biologisk nedbrytning. Det finns dock ingen EU-lagstiftning eller EU-politik som är särskilt inriktad på plastbärkassar.

5.

Medlemsstaterna har vidtagit olika åtgärder för att minska användningen av plastbärkassar, från frivilliga överenskommelser via skatteåtgärder (Belgien, Irland och Danmark) till ett totalförbud mot bärkassar som inte är biologiskt nedbrytbara, som i Italien. Vissa medlemsstater har redan nått mycket goda resultat när det gäller att minska användningen av plastkassar, som varierar mellan uppskattningsvis 4 plastkassar per invånare i Danmark och Finland till uppskattningsvis 466 i Polen, Portugal och Slovakien.

6.

Regionkommittén gratulerar de medlemsstater som har minskat sin årliga per capita-förbrukning av tunna plastbärkassar. Det finns alldeles uppenbart utrymme att lära sig av de framgångsrika åtgärderna i flera medlemsstater, och vi uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna i hela världen att ta del av dessa åtgärder.

7.

Allt plastavfall måste hanteras som en resurs, såsom anges i färdplanen för ett resurseffektivt Europa, om man ska kunna uppnå målen för 2020.

8.

Mot bakgrund av nyligen antagna ReK-yttranden (1) anser kommittén att kommissionens förslag inte är tillräckligt långtgående för att förhindra användning av tunna plastbärkassar, och vi uppmanar Europaparlamentet och rådet att överväga följande:

9.

En kombination av dessa åtgärder, inklusive den föreslagna möjligheten för medlemsstaterna att införa saluföringsbegränsningar genom undantag från artikel 18, utgör en effektivare strategi. Åtgärderna bör vara ömsesidigt stödjande. De ekonomiska styrmedlen skulle lämpligen kunna genomföras på nationell och regional nivå, men ett ambitiöst mål på EU-nivå är viktigt för att bidra till genomförandet och öka medvetenheten (2).

10.

Regionkommittén stöder den föreslagna definitionen med en väggtjocklek på 50 mikrometer som en lämplig parameter för att motverka användningen av tunna plastbärkassar utan att negativt påverka återanvändbara flergångsbärkassar (kallade ”bags for life”). Plastbärkassar med en tjocklek av mindre än 50 mikrometer, som beräknas utgöra 90 % av det totala antalet plastbärkassar som förbrukas inom EU, återanvänds mindre ofta än tjockare plastbärkassar och skräpar oftare ner (3).

11.

Kommittén framhåller betydelsen av definitionen i/tillämpningsområdet för det föreslagna direktivet för att undvika oavsiktliga konsekvenser, såsom en övergång till andra material, tjockare plastkassar som ändå bara är avsedda för engångsbruk och andra typer av kassar i plast med liknande funktion, som kanske inte ger de önskade miljömässiga resultaten och kan medföra en ökning av den mängd förpackningar som produceras.

12.

ReK ställer sig bakom att flergångsbärkassar undantas från minskningsmålen och möjliga förbud, men anser att de ekonomiska styrmedlen bör gälla även för flergångsbärkassar. De bör därför inkluderas i definitionen i/tillämpningsområdet för direktivet.

13.

Återförsäljarna byter ofta ut återanvändbara bärkassar (”bags for life”) utan kostnad, och detta bör uppmuntras. Denna åtgärd kan bidra till att öka naturresursens värde och ändra vanan att betrakta kassen som avfall.

14.

Vi önskar ett klargörande av om mycket tunna plastpåsar (mindre än 10 mikrometer) som används för färska eller råa livsmedel eller djurfoder omfattas av den föreslagna definitionen. Sådana påsar undantas vanligen från åtgärder som rör plastbärkassar av praktiska skäl eller av hygien- och livsmedelssäkerhetsskäl (särskilt när de används för rått kött). De kan dock behöva inkluderas i ett EU-mål för förebyggande/minskning för att undvika oavsiktliga förändringar i konsumenternas beteende (4).

15.

Vi vill också ha en förklaring till varför definitionen av tunna plastbärkassar har begränsats till plastkassar i stället för att vara ospecificerad vad gäller materialet och även omfatta engångsbärkassar av papper, växtbaserade material eller stärkelse, i syfte att ta itu med ohållbara konsumtionsmönster och resurseffektivitet.

16.

Kommittén noterar i detta sammanhang att enligt kommissionens konsekvensbedömning kommer människor att för varje 1 000 engångsplastkassar som undviks använda i genomsnitt 127 papperskassar. I konsekvensbedömningen antar man att 50 % av de plastkassar som förbrukas i andra branscher än livsmedelsbutikerna kommer att ersättas med papperskassar om dessa inte omfattas av åtgärderna, vilket har varit erfarenheten i t.ex. Irland (5).

17.

ReK välkomnar kommissionens pågående översyn av avfallspolitiken och ser fram emot att få större klarhet beträffande de positiva och negativa miljöegenskaper som följer av den nya teknik som påstås framställa kassar som är nedbrytbara genom oxidation, biologiskt nedbrytbara eller komposterbara. Det är också nödvändigt att förstå hur dessa mikroskopiska partiklar påverkar livet i haven.

18.

Kommittén motsätter sig starkt att biologiskt nedbrytbara och komposterbara plastbärkassar undantas från definitionen i/tillämpningsområdet för detta direktiv. ReK upprepar sina farhågor beträffande vilseledande märkning och definitioner och delvis miljövänlighet när det gäller sådana kassar (6). Dessutom skulle en övergång till biologiskt nedbrytbara kassar inte minska antalet kassar som kastas bort och skräpar ner. Det kan också orsaka problem för kommunerna i samband med plaståtervinningen och leda till förvirring beträffande kompostering i hemmet och kommersiell kompostering.

19.

Vi upprepar vårt krav på ett förbud mot plaster som bryts ned genom oxidation tills ytterligare forskning kan visa att dessa produkter har ett mervärde.

20.

Regionkommittén anser att produktutformningen är avgörande för att minimera avfallet. Det gällande ekodesigndirektivet fokuserar på vatten- och energikonsumtion, men genom en översyn skulle man kunna inkludera förberedelse för återanvändning, reparerbarhet och återvinning samt råd till konsumenterna om en bärkasses hållbarhet.

21.

Kommittén förespråkar ett minimiinnehåll av återvunnet material i framtida designuppdateringar, men förstår att vissa livsmedelsprodukter och produkter för personlig hälsa kräver material med specifika standarder.

22.

Regionkommittén stöder ett lägsta EU-omfattande minskningsmål för varje medlemsstat på 35 förbrukade kassar per person och år som ska uppnås inom en övergångsperiod efter direktivets ikraftträdande. Detta motsvarar en 80-procentig minskning jämfört med den genomsnittliga förbrukningen av engångsplastkassar i EU år 2010, och har redan uppnåtts eller överträffats i vissa medlemsstater.

23.

Kommittén välkomnar den föreslagna bestämmelsen om att medlemsstaterna ska kunna förbjuda tunna plastbärkassar på sitt territorium genom undantag från artikel 18 i direktiv 94/62/EG. Denna nya bestämmelse avspeglar att fler och fler länder, regioner, kommuner och städer i hela världen förbjuder tunna plastkassar eller överväger att införa förbud, och antalet fortsätter att öka.

24.

Sådana nationella saluföringsbegränsningar omfattas av kraven i artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det innebär att vissa villkor måste vara uppfyllda: Förbudet får inte innebära att en viss typ av tunn plastbärkasse diskrimineras i förhållande till en annan, och det får inte utgöra en förtäckt begränsning av handeln mellan medlemsstaterna. I detta avseende anser kommittén att alla för närvarande tillgängliga tunna kassar bör förbjudas senast 2020.

25.

ReK uppmanar kommissionen att undersöka hur ett förbud mot tunna plastbärkassar i detaljhandeln kan införas på EU-nivå senast 2020 (7). Kommissionen uppmanas också att undersöka möjliga konflikter med reglerna för den inre marknaden och den internationella handelsrätten, behovet av att ändra den rättsliga grunden för förpackningsdirektivet, hur lång övergångsperioden bör vara samt behovet av att kombinera förbudet med avgifter för flergångsplastkassar och andra åtgärder för att undvika oavsiktliga konsekvenser.

26.

Medlemsstaterna bör göra företrädare för de lokala och regionala myndigheterna delaktiga i överläggningarna om införandet av ett sådant förbud.

27.

Regionkommittén efterlyser ett fullständigt genomförande av principen om att förorenaren betalar (8) och konstaterar att de medlemsstater som framgångsrikt har minskat förbrukningen av plastkassar har infört ekonomiska styrmedel (avgifter/skatter). Detta kan ses t.ex. i de uppmuntrande resultat som har uppnåtts med den irländska avgiften och den danska skatten på plastkassar (9).

28.

Kommittén upprepar att förbud mot kostnadsfritt tillhandahållande av tunna plastbärkassar och andra bärkassar har gett positiva resultat i flera regioner och därför bör övervägas (10).

29.

Det är inte tillräckligt att såsom föreslås uppmuntra användningen av sådana styrmedel, utan ReK efterlyser en ändring i det föreslagna direktivet så att medlemsstaterna blir skyldiga att använda sig av ekonomiska styrmedel för att minska förbrukningen av plastkassar och se till att tunna plastbärkassar inte tillhandahålls gratis. Denna skyldighet skulle kunna bygga på artikel 15 i förpackningsdirektivet, där användning av ekonomiska styrmedel i allmänhet redan uppmuntras.

30.

Genomförandet av ekonomiska styrmedel bör överlåtas till medlemsstaterna eller de regioner som har relevanta lagstiftande befogenheter.

31.

Kommittén vill framhålla vissa inslag i utformningen som är avgörande för de ekonomiska styrmedlens effektivitet:

32.

Skyldigheten att införa ekonomiska styrmedel bör gälla för alla plastbärkassar, inte bara tunna kassar, för att uppmuntra ökad återanvändning av plastbärkassar generellt och eftersom flergångsplastbärkassar i praktiken ändå sällan delas ut gratis. Flergångskassar kan dock ersättas kostnadsfritt av den ursprungliga återförsäljaren.

33.

Frivilliga initiativ på nationell nivå, bland annat en återtagandeskyldighet för återförsäljarna, skulle kunna bidra till att överföra kostnaderna för att hantera visst plastavfall från avfalls- och miljömyndigheterna till hela värdekedjan.

34.

Vi vill framhålla ekonomiska styrmedels potential att generera intäkter för de lokala och regionala myndigheterna som skulle kunna användas för att kompensera för de administrativa kostnaderna för genomförande och kontroll av efterlevnaden och för att avsätta medel för renhållning och miljöprojekt.

35.

Kommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen att undersöka hur man bäst kan tillämpa principen om utökat producentansvar i EU i samband med förebyggande och hantering av plastavfall (11).

36.

Kommissionen bör överväga en hänvisning till utökat producentansvar för att införa en fullständig internalisering av kostnaderna och överföra kostnaderna för hantering av detta slags plast från de lokala och regionala myndigheterna som avfallshanterare till producenterna, inklusive kostnaderna för nedskräpning.

37.

Vi välkomnar kommissionsledamotens förslag om en ”europeisk städdag” från och med i år.

38.

Vi upprepar att vi stöder detta och liknande initiativ som ökar medvetenheten om den utmaning som de lokala och regionala myndigheterna står inför när det gäller nedskräpning i miljön. Detta är en förutsättning för ett ändrat beteende i syfte att minska miljökonsekvenserna av ökad avfallsgenerering och bevara naturresurserna.

39.

Det ökande plastavfallet i den globala marina miljön är en varningssignal, men det är känt att den största delen av det okontrollerade bortskaffandet av avfall härrör från land. Avfall i form av plastpåsar är oacceptabelt i alla miljöer.