(1)

Under de senaste decennierna har unionen gjort betydande framsteg vad gäller inrättandet av en inre marknad för banktjänster. I många medlemsstater har följaktligen bankkoncerner med huvudkontor etablerade i andra medlemsstater en betydande marknadsandel, och kreditinstitut har diversifierat sin verksamhet geografiskt sett, ▌ både inom och utanför euroområdet.

(1a)

Den rådande finansiella och ekonomiska krisen har visat att finanssektorns fragmentering kan utgöra ett hot mot den gemensamma valutans och den inre marknadens integritet. Det är därför viktigt att förstärka integreringen av banktillsynen för att stärka Europeiska unionen, återställa den finansiella stabiliteten och lägga grunden för ekonomisk återhämtning.

(2)

Att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden för banktjänster är av central betydelse för att främja den ekonomiska tillväxten i unionen och tillgodose tillräcklig finansiering av realekonomin. Detta visar sig emellertid bli allt svårare. Det finns belägg för att integreringen av bankmarknaderna inom unionen avstannar.

(3)

Tillsynsorganen måste samtidigt, förutom att ett förstärkt EU-regelverk antas, intensifiera sin tillsyn för att ta hänsyn till erfarenheterna av de senaste årens finanskris samt kunna övervaka mycket komplexa och sammankopplade marknader och institut.

(4)

Befogenheten för tillsyn över enskilda banker inom unionen ligger mestadels kvar på nationell nivå. Samordningen mellan tillsynsorganen är viktig men krisen har visat att enbart samordning inte räcker, och särskilt inte när man har en gemensam valuta. I syfte att bevara den finansiella stabiliteten inom unionen och öka marknadsintegreringens positiva effekter på tillväxt och välfärd bör integreringen av tillsynsansvar därför stärkas. Detta är särskilt viktigt för att säkerställa en jämn och bra överblick över en hel bankkoncern och dess generella tillstånd och skulle minska risken för olika tolkningar och motstridiga beslut på den enskilda enhetens nivå.

(5)

Kreditinstitutens soliditet är i många fall fortfarande nära knuten till den medlemsstat där de är etablerade. Tvivel på den offentliga skuldens hållbarhet, utsikterna till ekonomisk tillväxt och kreditinstitutens bärkraft har skapat negativa marknadstrender som förstärker varandra. Detta kan leda till risker för vissa kreditinstituts bärkraft liksom för det finansiella systemets stabilitet inom euroområdet och unionen som helhet och kan medföra en tung börda för redan ansträngda offentliga finanser i de berörda medlemsstaterna. ▌

(6)

Europeiska bankmyndigheten (EBA), som inrättades 2011 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten) (3) och det europeiska systemet för finansiell tillsyn, som inrättades genom artikel 2 i den förordningen, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (5), har på ett betydande sätt förbättrat samarbetet mellan banktillsynsorganen inom unionen. EBA bidrar i betydande grad till skapandet av ett gemensamt regelverk för finansiella tjänster i unionen och har varit avgörande i det enhetliga genomförandet av den rekapitalisering av viktiga kreditinstitut i unionen som Europeiska rådet enades om i oktober 2011 i överensstämmelse med de riktlinjer och krav i samband med statligt stöd som kommissionen antagit.

(7)

Europaparlamentet har vid olika tillfällen krävt att ett europeiskt organ ska vara direkt ansvarigt för vissa tillsynsuppgifter avseende finansinstitut, med början i dess resolutioner av den 13 april 2000 om kommissionens meddelande Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan  (6) och dess meddelande av den 21 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen (7).

(8)

I Europeiska rådets slutsatser av den 29 juni 2012 uppmanas Europeiska rådets ordförande att utarbeta en särskild färdplan för en verklig ekonomisk och monetär union. Samma dag betonades det vid toppmötet mellan euroområdets stats- och regeringschefer att ESM, när en effektiv gemensam tillsynsmekanism har inrättats, med deltagande av ECB för banker i euroområdet, efter ett ordinarie beslut skulle kunna rekapitalisera banker direkt, vilket skulle kräva lämpliga villkor, inklusive efterlevnad av bestämmelserna om statligt stöd.

(8a)

Europeiska rådet konstaterade den 19 oktober 2012 att processen mot en fördjupad ekonomisk och monetär union måste bygga på EU:s institutionella och rättsliga ram och kännetecknas av öppenhet och transparens gentemot medlemsstater som inte använder den gemensamma valutan och av respekt för den inre marknadens integritet. Det integrerade finansiella ramverket kommer att ha en gemensam tillsynsmekanism som så långt möjligt kommer att vara öppen för alla medlemsstater som vill delta.

(9)

En europeisk bankunion bör därför inrättas, underbyggd av ett heltäckande och detaljerat enhetligt regelverk för finansiella tjänster för hela den inre marknaden och bestående av en gemensam tillsynsmekanism och nya ramar för insättningsgarantier samt rekonstruktion och avveckling ▌. Med tanke på de nära kopplingarna och samspelen mellan de medlemsstater som har infört den gemensamma valutan bör bankunionen omfatta åtminstone alla medlemsstaterna i euroområdet. I syfte att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden bör bankunionen också, så långt detta är institutionellt möjligt, vara öppen för andra medlemsstater.

(10)

Som ett första steg mot bankunionen bör en gemensam tillsynsmekanism se till att unionens politik i fråga om tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och effektivt sätt, att det enhetliga regelverket för finansiella tjänster tillämpas rättvist på kreditinstitut i alla berörda medlemsstater och att kreditinstituten i fråga omfattas av tillsyn över högsta kvalitet, oberoende av andra hänsyn som inte rör tillsyn. I synnerhet måste den gemensamma tillsynsmekanismen vara förenlig med funktionssättet hos den inre marknaden för finanstjänster och med den fria rörligheten för kapital. En gemensam tillsynsmekanism är grunden för de följande stegen mot bankunionen. Detta bekräftar principen att ESM efter ett ordinarie beslut kommer att kunna rekapitalisera banker direkt när en effektiv gemensam tillsynsmekanism har inrättats. Europeiska rådet konstaterade i sina slutsatser från den 13–14 december 2012 att i ”▌ ett sammanhang där banktillsynen faktiskt flyttas över till en gemensam tillsynsmekanism kommer det att krävas en gemensam rekonstruktionsmekanism som har tillräckliga befogenheter för att säkerställa att alla banker i de deltagande medlemsstaterna kan bli föremål för rekonstruktion med hjälp av lämpliga verktyg” och att d”▌en gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör grundas på bidrag från finanssektorn och innefatta lämpliga och effektiva säkerhetsarrangemang”.

(11)

I egenskap av euroområdets centralbank med omfattande expertis i frågor rörande makroekonomi och finansiell stabilitet är ECB väl lämpat att utföra tydligt fastställda tillsynsuppgifter med fokus på att skydda stabiliteten i Europas finansiella system. I många medlemsstater ansvarar centralbankerna redan för banktillsynen. ECB bör därför tilldelas särskilda uppgifter rörande politik som rör tillsyn över kreditinstitut inom deltagande medlemsstater.

(11a)

ECB och de nationella behöriga myndigheterna i icke deltagande medlemsstater bör ingå ett samförståndsavtal som i allmänna ordalag beskriver hur de kommer att samarbeta för att utföra sina tillsynsuppgifter i enlighet med unionslagstiftningen i förhållande till de finansinstitut som definieras i förordningen. I samförståndsavtalet kan man bland annat precisera innebörden av samråd i fråga om ECB-beslut som påverkar dotterföretag och filialer som är etablerade i icke deltagande medlemsstater och vars moderföretag är etablerat i en deltagande medlemsstat, samt samarbete i nödsituationer, inbegripet genom mekanismer för tidig varning i enlighet med de förfaranden som fastställs i relevant unionslagstiftning. Samförståndsavtalet bör ses över regelbundet.

(12)

ECB bör tilldelas de särskilda tillsynsuppgifter som är avgörande för att säkerställa att unionens politik i fråga om tillsyn över kreditinstitut genomförs på ett enhetligt och effektivt sätt, medan de nationella myndigheterna bör fortsätta att ansvara för andra uppgifter. ECB:s uppgifter bör innefatta åtgärder till stöd för makroekonomisk stabilitet, om inte annat följer av särskilda arrangemang som återspeglar de nationella myndigheternas roll.

(13)

Det är avgörande för det finansiella systemets stabilitet att stora banker är säkra och sunda. Erfarenheter på senare tid visar dock att även mindre banker kan hota den finansiella stabiliteten. Därför bör ECB kunna utföra tillsynsuppgifter för alla kreditinstitut som är auktoriserade i och filialer som är etablerade i deltagande medlemsstater.

(13a)

När Europeiska centralbanken utför de uppgifter som den tilldelats bör den, utan att det påverkar målet att säkerställa kreditinstitutens säkerhet och sundhet, ta fullständig hänsyn till de skillnader som finns mellan kreditinstituten samt till deras storlek och affärsmodeller, liksom de systemrelaterade fördelar som mångfald inom den europeiska banksektorn innebär.

(13b)

Utförandet av ECB:s uppgifter bör bidra till att säkerställa att kreditinstitut fullt ut internaliserar samtliga kostnader som deras verksamhet orsakat för att undvika moraliska risker och överdrivet risktagande som uppkommer på grund av verksamheten. ECB bör ta full hänsyn till relevanta makroekonomiska förhållanden i medlemsstaterna, särskilt stabilitet i tillhandahållandet av krediter och underlättande av produktiv verksamhet för ekonomin i stort.

(13c)

Ingenting i denna förordning bör tolkas som en ändring av den redovisningsram som är tillämplig i enlighet med andra unionsrättsakter och nationell lagstiftning.

(14)

Förhandsauktorisering för att starta verksamhet i kreditinstitut är en viktig tillsynsteknik för att säkerställa att sådan verksamhet endast utförs av aktörer med en sund ekonomisk bas, en organisation som kan hantera de särskilda riskerna med inlåning och kreditgivning samt lämplig ledning. ECB bör därför ha till uppgift att auktorisera kreditinstitut och bör ansvara för återkallande av auktoriseringar, om inte annat följer av särskilda arrangemang som återspeglar de nationella myndigheternas roll .

(15)

Utöver de villkor som föreskrivs i unionslagstiftningen för auktorisering av kreditinstitut och villkoren för återkallande av sådana auktoriseringar får medlemsstaterna för närvarande fastställa ytterligare villkor för auktorisering och villkor för återkallande av auktorisering. ECB bör därför fullgöra sin uppgift beträffande auktorisering av kreditinstitut och återkallande av auktoriseringen vid överträdelse av nationell lagstiftning efter ett förslag från den berörda nationella behöriga myndigheten, som bedömer om de relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen efterlevs.

(16)

En bedömning av en ny ägares lämplighet inför ett köp av en väsentlig andel i ett kreditinstitut är ett oundgängligt verktyg för att säkerställa att kreditinstitutens ägare alltid är lämpliga och finansiellt sunda. ECB är i egenskap av unionsinstitution väl lämpat att utföra en sådan bedömning utan att föreskriva onödiga begränsningar av den inre marknaden. ECB bör ha till uppgift att bedöma kreditinstituts förvärv och avyttringar av företag, utom i samband med rekonstruktion och avveckling av banker .

(17)

Efterlevnad av unionsbestämmelser som kräver att kreditinstitut har en viss kapitalnivå som skydd mot de inneboende riskerna i sin verksamhet, begränsning av exponeringen mot enskilda motparter, offentliggörande av information om ett kreditinstituts finansiella situation, förfogande över tillräckliga likvida medel för att tåla situationer med marknadsstress och begränsning av skuldsättningen är en förutsättning för sunda kreditinstitut. ECB bör ha till uppgift att säkerställa efterlevnad av dessa bestämmelser, bland annat genom att bevilja godkännanden, tillstånd, avvikelser eller undantag för de syften som avses i dessa bestämmelser .

(18)

Viktiga tillsynsverktyg är ytterligare kapitalbuffertar, inklusive en kapitalbevarande buffert, en konjunkturutjämnande kapitalbuffert för att säkerställa att kreditinstituten under perioder av ekonomisk tillväxt ackumulerar en kapitalbas som är tillräcklig för att täcka förluster under kritiska perioder, övergripande och andra buffertar för systemviktiga institut samt andra åtgärder i syfte att hantera systemrisker eller makrorisker ▌. För att säkerställa full samordning då nationella myndigheter föreskriver sådana åtgärder bör ECB på vederbörligt sätt underrättas. Dessutom bör ECB ha möjlighet att vid behov ställa högre krav och vidta striktare åtgärder, i nära samordning med nationella myndigheter. Bestämmelserna i denna förordning om åtgärder i syfte att hantera systemrisker eller makrorisker påverkar inte några samordningsförfaranden som föreskrivs i andra akter i unionslagstiftningen. Nationella behöriga eller utsedda myndigheter och ECB ska agera i fråga om varje samordningsförfarande som föreskrivs i sådana akter efter att ha följt de förfaranden som föreskrivs i denna förordning.

(19)

Ett kreditinstituts säkerhet och sundhet beror också på avsättningen av tillräckligt internt kapital, med beaktande av de risker som det kan utsättas för, och på tillgången på lämpliga interna organisationsstrukturer och företagets styrformer. ECB bör därför ha till uppgift att kräva att kreditinstitut har effektiva styrformer, processer och mekanismer och effektiva metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt. Om det finns brister bör ECB också ha till uppgift att införa ytterligare lämpliga krav, däribland kapitalbaskrav, särskilda krav på utlämnande av uppgifter och särskilda likviditetskrav.

(20)

Risker för kreditinstituts säkerhet och sundhet kan uppstå både för ett enskilt kreditinstitut och för en bankkoncern eller ett finansiellt konglomerat. Särskilda tillsynsformer för att mildra dessa risker är viktiga för att säkerställa att kreditinstituten är säkra och sunda. Utöver tillsyn över enskilda kreditinstitut bör ECB:s uppgifter innefatta gruppbaserad tillsyn, extra tillsyn, tillsyn över finansiella holdingföretag och tillsyn över blandade finansiella holdingföretag, exklusive tillsyn över försäkringsföretag.

(21)

För att bevara finansiell stabilitet måste en försämring av ett instituts finansiella och ekonomiska situation åtgärdas i ett tidigt skede . ECB bör ha till uppgift att göra tidiga ingripanden i enlighet med tillämplig unionslagstiftning. Banken bör dock samordna sitt tidiga ingripande med relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter. Så länge de nationella myndigheterna fortfarande har befogenhet att rekonstruera kreditinstitut bör ECB dessutom på lämpligt sätt samordna med de berörda nationella myndigheterna för att säkerställa samsyn om respektive ansvarsområde i händelse av en kris, särskilt i samband med de gränsöverskridande krishanteringsgrupperna och de rekonstruktions- och avvecklingskollegier som inrättas för detta ändamål.

(22)

Tillsynsuppgifter som inte tilldelas ECB bör förbli hos nationella myndigheter. Sådana uppgifter bör i synnerhet omfatta befogenheten att ta emot meddelanden från kreditinstitut rörande etableringsrätten och det fria tillhandahållandet av tjänster, att övervaka organ som inte omfattas av definitionen av kreditinstitut enligt unionslagstiftningen, men som enligt nationell lagstiftning övervakas som kreditinstitut, att övervaka kreditinstitut från tredjeländer som etablerar en filial eller tillhandahåller gränsöverskridande tjänster i unionen, att övervaka betaltjänster, att utföra dagliga kontroller av kreditinstitut, att fylla funktionen som behörig myndighet för kreditinstitut i samband med marknaderna för finansiella instrument samt förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, samt konsumentskydd .

(22a)

ECB bör när så är lämpligt samarbeta fullt ut med de nationella myndigheter som ansvarar för att säkra en hög nivå på konsumentskyddet och kampen mot penningtvätt.

(23)

ECB bör utföra de uppgifter som den tilldelas i syfte att säkerställa kreditinstitutens säkerhet och sundhet och det finansiella systemets stabilitet i unionen liksom i de enskilda deltagande medlemsstaterna samt den inre marknadens enhetlighet och integritet och därmed också säkerställa skyddet för insättare och förbättra den inre marknadens funktion, i enlighet med det enhetliga regelverket för finansiella tjänster inom unionen. ECB bör i synnerhet ta vederbörlig hänsyn till principerna om jämlikhet och icke-diskriminering.

(24)

Överföringen av tillsynsuppgifterna till ECB bör vara förenlig med ramen för det europeiska system för finansiell tillsyn som inrättades 2010 och dess underliggande mål att utveckla det enhetliga regelverket och göra tillsynsmetoderna mer samstämmiga i hela unionen. Samarbete mellan banktillsynsorgan och försäkrings- och värdepappersmarknadens tillsynsorgan är viktigt för att hantera frågor av gemensamt intresse och för att säkerställa en korrekt tillsyn över kreditinstitut som även är verksamma inom försäkrings- och värdepapperssektorerna. ECB bör därför vara ålagd att ha ett nära samarbete med Europeiska bankmyndigheten , Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten inom ramen för det europeiska systemet för finansiell tillsyn. ECB bör fullgöra sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i förordningen och utan att det påverkar behörigheten och arbetsuppgifterna för andra deltagare i det europeiska systemet för finansiell tillsyn . ECB bör också vara ålagt att samarbeta med relevanta rekonstruktions- och avvecklingsmyndigheter och instrument som direkt eller indirekt finansierar offentligt ekonomiskt stöd.

▌

(26)

ECB bör utföra sina uppgifter under iakttagande av och i överensstämmelse med unionsrätten ▌, däribland hela unionens primärrätt och sekundärrätt, kommissionens beslut på området statligt stöd, konkurrensregler och koncentrationskontroll samt det enhetliga regelverk som gäller för alla medlemsstater. Europeiska bankmyndigheten har fått i uppgift att utarbeta förslag till tekniska standarder och utfärda riktlinjer och rekommendationer som säkerställer enhetlighet i tillsynen och en konsekvent tillämpning av resultaten av tillsynen inom unionen. ECB bör inte ersätta Europeiska bankmyndigheten när det gäller att utföra dessa uppgifter och bör därför ha befogenhet att anta förordningar i enlighet med artikel 132 i EUF-fördraget och i överensstämmelse med unionsakter som antagits av Europeiska kommissionen på grundval av utkast framtagna av Europeiska bankmyndigheten, och om inte annat följer av artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

(26a)

Vid behov bör ECB ingå samförståndsavtal med behöriga myndigheter som ansvarar för marknader för finansiella instrument där det i allmänna termer beskrivs hur de ska samarbeta med varandra vid utförandet av sina tillsynsuppgifter enligt unionslagstiftningen när det gäller de finansiella instrument som definieras i artikel 2. Sådana avtal ska göras tillgängliga för Europaparlamentet, rådet och behöriga myndigheter i samtliga medlemsstater.

(26b)

ECB bör, vid utförandet av sina uppgifter och vid utövandet av sina tillsynsbefogenheter, tillämpa de materiella regler som rör tillsyn av kreditinstitut. Dessa regler utgörs av tillämplig unionslagstiftning, i synnerhet direkt tillämpliga förordningar eller direktiv, såsom de om kapitalkrav för banker och om finansiella konglomerat. Om de materiella regler som rör tillsyn av kreditinstitut fastställs i direktiv bör ECB tillämpa den nationella lagstiftning i vilken dessa direktiv är införlivade. Om den relevanta unionslagstiftningen utgörs av förordningar bör ECB på de områden där dessa förordningar uttryckligen ger utrymme för olika alternativ för medlemsstaterna på dagen för ikraftträdandet av denna förordning tillämpa den nationella lagstiftningen om utnyttjande av dessa alternativ. Dessa alternativ bör tolkas så att de utesluter sådana alternativ som endast är tillgängliga för de behöriga eller utsedda myndigheterna. Detta påverkar inte principen om EU-rättens företräde. Härav följer att Europeiska centralbanken, när den antar riktlinjer eller rekommendationer eller när den fattar beslut, bör utgå ifrån och agera i överensstämmelse med tillämplig bindande unionslagstiftning.

(26c)

Inom ramen för de uppgifter som ECB tilldelats tilldelar nationell lagstiftning de nationella behöriga myndigheterna vissa befogenheter som för närvarande inte krävs enligt unionslagstiftningen, bland annat vissa befogenheter gällande tidiga ingripanden och förebyggande åtgärder. ECB bör kunna kräva att de nationella myndigheterna använder dessa befogenheter i syfte att säkerställa utövandet av fullständig och effektiv tillsyn inom den gemensamma tillsynsmekanismen.

(27)

Vid överträdelser bör det för att säkerställa att kreditinstitut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag tillämpar tillsynsreglerna och tillsynsbesluten föreläggas effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner. I enlighet med artikel 132.3 i EUF-fördraget och rådets förordning (EG) nr 2532/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner (8) har ECB rätt att förelägga företag böter eller viten om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt ECB:s förordningar och beslut. För att Europeiska centralbanken ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt sätt när det gäller att verkställa tillsynsregler som föreskrivs i direkt tillämplig unionslagstiftning bör den dessutom ha rätt att förelägga kreditinstitut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag böter om de bryter mot de reglerna. Nationella myndigheter bör även fortsättningsvis kunna förelägga sanktioner om de förpliktelser som föreskrivs i nationell lagstiftning som införlivar unionens direktiv inte fullgörs. Om Europeiska centralbanken anser att det krävs ytterligare sanktioner för att den ska kunna utföra sina uppgifter bör den kunna hänskjuta ärendet till nationella myndigheter för detta ändamål.

(28)

Nationella tillsynsorgan har viktig och väletablerad sakkunskap om tillsyn över kreditinstitut inom sitt territorium och vad gäller deras ekonomiska, organisatoriska och kulturella karaktärsdrag. De har skapat en stor organisation för detta med specialiserad och högt kvalificerad personal. För att säkerställa högkvalitativ tillsyn på europeisk nivå bör nationella tillsynsorgan vara skyldiga att bistå ECB vid förberedelserna och genomförandet av alla akter i samband med ECB:s utövande av tillsyn. Detta bör i synnerhet gälla den löpande dagliga bedömningen av en banks situation och tillhörande kontroller på plats.

(28a)

De kriterier som fastställs i artikel 5.4b för att definiera omfattningen av institut som är mindre betydande bör tillämpas på högsta konsolideringsnivå inom de deltagande medlemsstaterna på grundval av konsoliderade uppgifter. Om ECB utför de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning när det gäller en grupp av kreditinstitut som inte är mindre betydande på konsoliderad basis, bör den utföra dessa uppgifter på konsoliderad basis med hänsyn till gruppen av kreditinstitut och på individuell basis med hänsyn till bankdotterföretag och bankfilialer inom gruppen vilka är etablerade i deltagande medlemsstater.

(28b)

De kriterier som fastställs i artikel 5.4b för att definiera omfattningen av institut som är mindre betydande bör specificeras i en ram som antas och offentliggörs av ECB i samråd med nationella behöriga myndigheter. På denna grundval bör ECB ha ansvaret för att tillämpa dessa kriterier samt för att, genom sina egna beräkningar, kontrollera huruvida dessa kriterier är uppfyllda. ECB:s begäran om information för att utföra sin beräkning bör inte tvinga instituten att tillämpa redovisningsramar som avviker från de ramar som är tillämpliga på dem i enlighet med andra unionsrättsakter och nationell lagstiftning.

(28c)

Om en bank har bedömts vara betydande eller mindre betydande bör denna bedömning i allmänhet inte ändras oftare än en gång var tolfte månad, utom när det har skett strukturella förändringar i bankkoncernerna, t. ex. fusioner eller avyttringar.

(28d)

Europeiska centralbanken bör, när den beaktar alla relevanta omständigheter, inbegripet hänsyn till likvärdiga förutsättningar efter ett meddelande från en behörig nationell myndighet besluta huruvida ett institut är av väsentlig betydelse för den inhemska ekonomin och därför bör övervakas av Europeiska centralbanken.

(29)

När det gäller tillsyn över gränsöverskridande banker som är verksamma både inom och utanför euroområdet bör ECB ha ett nära samarbete med icke deltagande medlemsstaters behöriga myndigheter. Som behörig myndighet bör ECB omfattas av tillhörande förpliktelse att samarbeta och utbyta information enligt unionslagstiftningen och bör delta fullt ut i tillsynskollegierna. Eftersom det medför klara fördelar i form av finansiell stabilitet och hållbar marknadsintegration att ha en europeisk institution som utövar tillsyn bör det dessutom vara möjligt för medlemsstater som inte har infört den gemensamma valutan att delta i den nya mekanismen. För att tillsynsuppgifterna ska kunna utföras på ett effektivt sätt krävs det dock att tillsynsbesluten genomförs fullt ut och utan dröjsmål. Medlemsstater som önskar delta i den nya mekanismen bör därför säkerställa att deras nationella behöriga myndigheter kommer att foga sig efter och vidta alla de åtgärder som ECB begär i samband med kreditinstitut. ECB bör kunna inleda ett nära samarbete med behöriga myndigheter i en medlemsstat som inte har infört den gemensamma valutan. ECB bör åläggas att inleda samarbetet om villkoren i denna förordning är uppfyllda. ▌

(29a)

Mot bakgrund av att deltagande medlemsstater som inte tillhör euroområdet saknar företrädare i ECB-rådet så länge som de inte har anslutit sig till euroområdet i enlighet med fördraget och de inte fullt ut kan dra nytta av andra mekanismer som står till buds för euroområdets medlemsstater, föreskrivs i denna förordning kompletterande skyddsåtgärder för beslutsprocessen. Dessa skyddsåtgärder, i synnerhet artikel 6.5d, bör dock tillämpas i vederbörligen motiverade undantagsfall. De bör endast användas så länge som dessa särskilda omständigheter föreligger. Skyddsåtgärderna är en följd av de särskilda omständigheter de deltagande medlemsstater som inte tillhör euroområdet befinner sig i enligt denna förordning eftersom de saknar företrädare i ECB-rådet och inte fullt ut kan dra nytta av andra mekanismer som står till buds för euroområdets medlemsstater. Därför kan inte och bör inte skyddsåtgärderna tolkas som ett prejudikat för andra områden för EU:s politik.

(29b)

Ingenting i denna förordning bör på något sätt ändra den nuvarande ramen för förändring av associationsform för dotterföretag eller filialer och tillämpningen av denna ram eller uppfattas eller tillämpas som incitament för en sådan förändring. I detta avseende bör de nationella behöriga myndigheternas ansvarsområde i de medlemsstater som inte deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen respekteras till fullo, så att dessa myndigheter fortsätter att disponera över tillräckliga verktyg och befogenheter för tillsyn över kreditinstitut med verksamhet på deras territorium för att ha kapacitet att fullgöra sitt ansvar och effektivt skydda den finansiella stabiliteten och allmänintresset. För att bistå de behöriga myndigheterna i fullgörandet av sina skyldigheter bör dessutom information om förändringar i den rättsliga formen för dotterföretag eller filialer lämnas i god tid till insättare och behöriga myndigheter.

(30)

ECB bör ha de tillsynsbefogenheter som krävs för att utföra sina uppgifter. Unionslagstiftningen om tillsyn över kreditinstitut föreskriver vissa befogenheter som ska tilldelas de behöriga myndigheter som medlemsstaterna utsett för ändamålet. I den mån som dessa befogenheter faller inom ramen för de tillsynsuppgifter som ECB tilldelas bör ECB anses vara behörig myndighet för deltagande medlemsstater och ha de befogenheter som behöriga myndigheter ges genom unionslagstiftningen. Detta inbegriper befogenheter som genom de akterna ges till behöriga myndigheter i hem- och värdmedlemsstaterna och de befogenheter som utsedda myndigheter ges.

(30a)

ECB bör ha tillsynsbefogenheter att avsätta en ledamot i ett ledningsorgan i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

(31)

För att effektivt kunna utföra sina uppgifter bör ECB ha möjlighet att begära in all nödvändig information samt genomföra utredningar och kontroller på plats, om så är lämpligt i samarbete med nationella behöriga myndigheter. ECB och de nationella tillsynsmyndigheterna bör ha tillgång till samma information utan att kreditinstituten blir föremål för dubbla rapporteringskrav.

(31a)

Rätten till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient är en av unionslagstiftningens grundläggande principer och skyddar sekretessen i kommunikationen mellan fysiska eller juridiska personer och deras juridiska rådgivare, i enlighet med villkoren i domstolens rättspraxis.

(31b)

När ECB behöver begära information från en person som är etablerad i en icke deltagande medlemsstat men tillhör ett kreditinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag etablerat i en deltagande medlemsstat eller på vilken ett sådant kreditinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag har lagt ut operativa uppgifter eller verksamheter och en sådan begäran om information inte är tillämplig och verkställbar i den icke deltagande medlemsstaten, bör ECB samordna med den nationella behöriga myndigheten i den berörda icke deltagande medlemsstaten.

(31c)

Denna förordning påverkar inte tillämpningen av föreskrifterna i artiklarna 34 och 42 i protokollet om stadgan för ECB. Akter som ECB antar med stöd av denna förordning bör inte medföra rättigheter eller ålägga skyldigheter i icke deltagande medlemsstater, utom i de fall då sådana akter står i överensstämmelse med relevant unionslagstiftning enligt protokollen nr 4 och 15.

(32)

I de fall kreditinstitut utövar sin etableringsrätt eller rätt att tillhandahålla tjänster i en annan medlemsstat eller om flera enheter i en koncern är etablerade i olika medlemsstater föreskriver unionslagstiftningen särskilda förfaranden och regler för hur befogenhetsområdena ska fördelas mellan de berörda medlemsstaterna. I den mån ECB tar över vissa tillsynsuppgifter för alla deltagande medlemsstater bör de förfarandena och fördelningsreglerna inte gälla utövandet av etableringsrätten eller rätten att tillhandahålla tjänster i en annan deltagande medlemsstat.

(32a)

ECB bör vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning och vid begäran om assistans från nationella behöriga myndigheter ta vederbörlig hänsyn till en rättvis balans mellan alla deltagande myndigheter i enlighet med det ansvar för enskild, undergruppskonsoliderad och gruppbaserad tillsyn som anges i tillämplig unionslagstiftning.

(32b)

Ingenting i denna förordning bör tolkas som att ECB tilldelas befogenhet att ålägga andra fysiska eller juridiska personer än kreditinstitut, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag sanktioner, utan att det påverkar ECB:s befogenheter att begära att nationella behöriga myndigheter vidtar åtgärder för att säkerställa att lämpliga sanktioner föreläggs.

(33)

I sin egenskap av institution som inrättats genom fördragen är ECB en institution för hela unionen. ECB bör i sitt beslutsfattande vara bunden av unionsbestämmelserna och av allmänna principer om rättssäkerhet och transparens. Rätten för adressaterna för ECB:s beslut att bli hörda bör respekteras fullt ut liksom deras rätt att begära omprövning av ECB:s beslut i enlighet med de regler som fastställs i denna förordning.

(34)

Tilldelningen av tillsynsuppgifterna innebär ett stort ansvar för ECB att bevara den finansiella stabiliteten i unionen och att använda sina tillsynsbefogenheter på det sätt som är mest effektivt och proportionellt . En överföring av tillsynsbefogenheter från medlemsstaterna till unionen måste balanseras av lämpliga krav på transparens och ansvarighet . ECB bör därför vara ansvarigt för hur dessa uppgifter utförs inför Europaparlamentet och rådet ▌, som är institutioner med demokratisk legitimitet som företräder EU:s befolkning och medlemsländer. Detta bör innebära att ECB regelbundet rapporterar och svarar på frågor från Europaparlamentet, i enlighet med sin arbetsordning, samt från Eurogruppen. Rapporteringsskyldigheten bör omfattas av relevanta krav på tystnadsplikt.

(34a)

Europeiska centralbanken bör också till de nationella parlamenten i deltagande medlemsstater överlämna de rapporter den tillställer Europaparlamentet och rådet. De deltagande medlemsstaternas nationella parlament bör ha möjlighet att tillställa ECB eventuella synpunkter eller frågor angående utförandet av tillsynsuppgifterna, som ECB får besvara. I dessa nationella parlaments arbetsordningar bör man ta upp detaljerna kring relevanta förfaranden och system för att tillställa ECB synpunkter eller frågor. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas synpunkter eller frågor som rör återkallande av auktoriseringen för kreditinstitut beträffande vilka åtgärder som är nödvändiga för rekonstruktion och avveckling eller för att bevara den finansiella stabiliteten som redan har vidtagits av de nationella myndigheterna i enlighet med det förfarande som anges i artikel 13.2a. Parlamentet i en deltagande medlemsstat bör också kunna uppmana ordföranden eller en företrädare för tillsynsnämnden att delta i en diskussion som rör tillsynen av kreditinstitut i denna medlemsstat tillsammans med en företrädare för den nationella behöriga myndigheten. Denna roll för de nationella parlamenten är lämplig med hänsyn till de potentiella konsekvenser som tillsynsåtgärder kan ha på de offentliga finanserna, kreditinstituten, deras kunder och anställda och på marknaderna i de deltagande medlemsstaterna. I de fall nationella tillsynsorgan vidtar åtgärder enligt denna förordning bör förfarandena för ansvarighet enligt nationell lagstiftning fortsätta att gälla.

(34b)

Denna förordning påverkar inte Europaparlamentets rätt att inrätta ett tillfälligt undersökningsutskott för att utreda påstådda överträdelser eller administrativa missförhållanden vid genomförandet av unionslagstiftningen, enligt artikel 226 i EUF-fördraget, eller utförandet av politisk kontroll i enlighet med fördragen, inbegripet Europaparlamentets rätt att inta en ståndpunkt eller anta en resolution i ärenden som den finner lämpliga.

(34c)

I sitt agerande bör ECB följa principerna om rättssäkerhet och transparens.

(34d)

I den förordning som avses i artikel 15.3 i EUF-fördraget bör det fastställas närmare föreskrifter som gör det möjligt att få tillgång till handlingar som innehas av ECB till följd av utförandet av tillsynsuppgifterna i enlighet med fördraget.

(34e)

I enlighet med artikel 263 i EUF-fördraget ska Europeiska unionens domstol granska lagligheten av bland annat ECB:s akter, med undantag för rekommendationer och yttranden, som är avsedda att ha rättsverkan i förhållande till tredjepart.

(34f)

I enlighet med artikel 340 i EUF-fördraget bör ECB ersätta skada som orsakats av banken själv eller av dess anställda under tjänsteutövning i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas rättsordningar. Detta bör inte påverka de nationella behöriga myndigheternas ansvar för att ersätta skada som orsakats av dem eller av deras anställda under tjänsteutövning i enlighet med nationell lagstiftning.

(34 g)

Enligt artikel 342 i EUF-fördraget bör ECB tillämpa förordning nr 1 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen.

(34h)

När Europeiska centralbanken beslutar om huruvida de berörda personernas rätt att få tillgång till akten bör begränsas bör den respektera de grundläggande rättigheterna och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol.

(34i)

ECB bör ge fysiska och juridiska personer möjlighet att begära en omprövning av beslut som fattas enligt de befogenheter som banken tilldelas genom denna förordning och som är riktade till dessa personer eller som direkt berör de överklagande personligen. Omfattningen av omprövningen bör hänföra sig till den processrättsliga och materiella överensstämmelsen av sådana beslut med denna förordning med respekt för ECB:s utrymme för bedömning av möjligheten att fatta dessa beslut. För detta ändamål och för ekonomi i förfarandena bör ECB inrätta en administrativ omprövningsnämnd för att genomföra denna interna omprövning. Vid sammansättning av denna nämnd bör ECB-rådet utse välrenommerade personer. I sitt beslut bör ECB-rådet i största möjliga utsträckning se till att en lämplig geografisk och könsmässig avvägning görs mellan medlemsstaterna. Man bör inom omprövningsförfarandet föreskriva en skyldighet för tillsynsnämnden att vid behov ompröva sitt tidigare utkast till beslut.

(35)

I enlighet med artikel 127.1 i EUF-fördraget ansvarar ECB för att bedriva penningpolitik i syfte att upprätthålla prisstabilitet. Målet med utförande av tillsynsuppgifter är att skydda kreditinstitutens säkerhet och sundhet och det finansiella systemets stabilitet. De bör därför utföras helt åtskilda för att undvika intressekonflikter och för att säkerställa att varje uppgift utförs i enlighet med tillämpliga mål . ECB bör kunna säkerställa att ECB-rådet kan utföra sina monetära uppgifter helt avskilt från sina tillsynsuppgifter. En sådan avgränsning bör åtminstone inbegripa helt separata möten och dagordningar.

(35a)

Den organisatoriska åtskillnaden mellan personalen bör gälla samtliga tjänster som behövs för en oberoende penningpolitik och bör säkerställa att utövandet av de uppgifter som tilldelats enligt denna förordning till fullo omfattas av demokratisk ansvarighet och överinseende i enlighet med denna förordning. Den personal som utför de uppgifter som ECB tilldelas genom denna förordning bör rapportera till tillsynsnämndens ordförande.

(36)

Det bör tillsammans med ECB inrättas en tillsynsnämnd som ansvarar för att ta fram beslut i tillsynsärenden och som spänner över de nationella tillsynsorganens särskilda sakkunskap. Tillsynsnämnden bör därför ledas av en ordförande, ha en vice ordförande ▌ och inkludera företrädare för ECB och de nationella myndigheterna. Utnämningarna till tillsynsnämnden i enlighet med denna förordning bör respektera principerna om kön, erfarenhet och kvalifikationer. Alla tillsynsnämndens ledamöter bör i god tid och fullständigt informeras om punkterna på dagordningen för mötena i syfte att underlätta ändamålsenliga diskussioner och en ändamålsenlig beslutsprocess för utkasten.

(36a)

Tillsynsnämnden bör vid fullgörandet av sina uppgifter ta hänsyn till alla relevanta fakta och omständigheter i de deltagande medlemsstaterna och bör bedriva sin verksamhet i hela unionens intresse.

(36b)

Med full respekt för de institutionella arrangemang och det omröstningsförfarande som fastställs i fördragen bör tillsynsnämnden vara ett avgörande organ i samband med utförandet av ECB:s tillsynsuppgifter, vilket är uppgifter som hittills alltid har hört till de nationella behöriga myndigheternas ansvarsområde. Därför bör rådet ges befogenhet att anta ett genomförandebeslut om utnämning av tillsynsnämndens ordförande och vice ordförande. Efter det att tillsynsnämnden tillfrågats bör ECB förelägga Europaparlamentet ett förslag till utnämning av ordförande och vice ordförande för godkännande. Efter godkännandet av detta förslag bör rådet anta detta genomförandebeslut. Ordföranden bör utses på grundval av ett öppet urvalsförfarande, vilket Europaparlamentet och rådet på vederbörligt sätt bör hållas underrättade.

(36c)

För att tillåta en lämplig rotation samtidigt som ordförandens fulla oberoende säkerställs bör dennes mandatperiod inte vara längre än fem år och bör inte kunna förnyas. För att säkerställa full samordning med Europeiska bankmyndighetens verksamhet och med unionens tillsynspolitik bör tillsynsnämnden ha möjlighet att bjuda in Europeiska bankmyndigheten och Europeiska kommissionen som observatörer. Den europeiska rekonstruktionsmyndighetens ordförande bör, när denna myndighet inrättats, delta som observatör i tillsynsnämndens möten.

(36d)

Tillsynsnämnden bör bistås av en styrkommitté med en mer begränsad sammansättning. Styrkommittén bör förbereda tillsynsnämndens sammanträden, fullgöra sina uppgifter uteslutande i hela unionens intresse och bör samarbeta med tillsynsnämnden på ett fullständigt transparent sätt.

(36e)

ECB-rådet bör bjuda in företrädarna för de deltagande medlemsstater som inte har euron som valuta närhelst ECB-rådet överväger att motsätta sig ett utkast till beslut som har utarbetats av tillsynsnämnden eller närhelst de berörda nationella behöriga myndigheterna har meddelat ECB-rådet sin motiverade meningsskiljaktighet om ett utkast till beslut från tillsynsnämnden, om detta beslut riktar sig till de nationella myndigheterna och avser kreditinstitut från deltagande medlemsstater som inte har euron som valuta.

(36f)

För att säkerställa en åtskillnad mellan penningpolitik och tillsynsuppgifter bör ECB vara skyldigt att inrätta en medlingspanel. Inrättandet av medlingspanelen och särskilt dess sammansättning bör säkerställa att panelen löser skiljaktiga meningar på ett välavvägt sätt i hela unionens intresse.

(37)

Tillsynsnämnden, styrkommittén och den personal i ECB som utför tillsynsuppgifterna ska iaktta kraven på tystnadsplikt. Liknande krav bör gälla för utbyte av information med ECB-personal som inte medverkar i tillsynsverksamheten. Detta bör inte hindra att ECB utbyter information inom de gränser och på de villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning, inbegripet med Europeiska kommissionen för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt artiklarna 107 och 108 i EUF-fördraget och enligt unionslagstiftningen om förbättrad ekonomisk och finanspolitisk tillsyn.

(38)

För att kunna utföra sina tillsynsuppgifter på ett effektivt sätt bör ECB utföra de tillsynsuppgifter som den tilldelas helt oberoende, särskilt av otillbörlig politisk påverkan och påverkan av branschen, vilket skulle påverka dess operativa oavhängighet.

(38a)

Användningen av karensperioder i tillsynsmyndigheterna utgör en viktig faktor för att säkerställa effektivitet och oberoende för den tillsyn som genomförs av dessa myndigheter. I detta syfte bör ECB, utan att det påverkar tillämpningen av strängare nationella regler, bygga upp och upprätthålla övergripande och formella förfaranden, inbegripet proportionerliga översynsperioder, för att i förväg bedöma och förebygga eventuella konflikter med den gemensamma tillsynsmekanismens/ECB:s berättigade intresse om en före detta ledamot av tillsynsnämnden börjar arbeta inom den banksektor han eller hon en gång övervakade.

(39)

ECB bör ha tillräckliga resurser för att kunna utöva tillsynen på ett effektivt sätt. Resurserna bör täckas på ett sätt som säkerställer ECB:s oberoende från otillbörlig påverkan av nationella behöriga myndigheter och marknadsaktörer, och penningpolitiska uppgifter och tillsynsuppgifter bör hållas åtskilda. Kostnaderna för tillsynen ska ▌ bäras av de enheter som är föremål för den. Den tillsyn som ECB utövar bör därför finansieras ▌genom årliga avgifter från kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna. ECB bör även kunna ta ut avgifter från filialer som etablerats i en deltagande medlemsstat av ett kreditinstitut som är etablerat i en icke deltagande medlemsstat för att täcka de utgifter som ECB ådrar sig i samband med utförandet av sina uppgifter som värdtillsynsorgan för dessa filialer. Om tillsyn över ett kreditinstitut eller en filial utövas gruppbaserat bör avgiften tas ut på högsta nivå i ett kreditinstitut inom den berörda gruppen med etablering i deltagande medlemsstater. Eventuella dotterföretag som är etablerade i icke deltagande medlemsstater bör undantas från beräkningen av avgifterna.

(39a)

Om ett kreditinstitut tas med i gruppbaserad tillsyn bör avgiften beräknas på högsta konsolideringsnivå i de deltagande medlemsstaterna och fördelas på de kreditinstitut som är etablerade i en deltagande medlemsstat och omfattas av den gruppbaserade tillsynen, grundat på objektiva kriterier som hör samman med betydelse och riskprofil, inbegripet de riskvägda tillgångarna.

(40)

Effektiv tillsyn kräver välmotiverad, välutbildad och opartisk personal. För att skapa en verkligen integrerad tillsynsmekanism bör det vara tillåtet med lämpligt utbyte och utstationering av personal med och mellan alla deltagande medlemsstaters nationella tillsynsorgan och ECB. För att säkerställa kontinuerlig inbördes kontroll , särskilt när det gäller tillsyn över stora banker, bör ECB kunna kräva att nationella tillsynsgrupper även låter personal från andra deltagande medlemsstaters behöriga myndigheter medverka, så att tillsynsgrupper med geografisk mångfald och specifik expertis och profil kan inrättas. Utbytet och utstationeringen av personal bör skapa en gemensam tillsynskultur. ECB bör regelbundet informera om hur många personer från de deltagande medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter som är utstationerade inom ECB för den gemensamma tillsynsmekanismens räkning.

(41)

Med hänsyn till banktjänsternas globalisering och de internationella standardernas ökade betydelse bör ECB utföra sina uppgifter med iakttagande av internationella standarder och i dialog och nära samarbete med tillsynsorgan utanför unionen utan att överlappa Europeiska bankmyndighetens internationella roll. ECB bör ha befogenhet att utveckla kontakter och ingå administrativa avtal med tillsynsmyndigheter och förvaltningar i tredjeländer och med internationella organisationer i samordning med Europeiska bankmyndigheten och med fullt beaktande av medlemsstaternas och unionsinstitutionernas befintliga roller och respektive befogenheter.

(42)

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (9) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då Europeiska unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (10) är tillämpliga på ECB:s behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning.

(43)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som görs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (11) är tillämplig på ECB. ECB har antagit beslut ECB/2004/11 av den 3 juni 2004 om villkor och närmare bestämmelser för utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning av Europeiska centralbanken  (12).

(44)

För att säkerställa att den tillsyn som utövas över kreditinstitut är av högsta kvalitet, fri från andra icke tillsynsmässiga hänsyn, och att negativa marknadstrender som förstärker varandra i banker och stater hanteras i tid och på ett effektivt sätt bör ECB börja utföra de särskilda tillsynsuppgifterna så snart som möjligt. Överföringen av tillsynsuppgifterna från nationella tillsynsorgan till ECB kräver emellertid viss förberedelse. Därför bör det föreskrivas en lämplig infasningsperiod. ▌

(44a)

När Europeiska centralbanken antar de närmare operativa arrangemangen för genomförandet av de uppgifter den tilldelas genom denna förordning bör den besluta om övergångsbestämmelser som säkerställer slutförandet av pågående tillsynsförfaranden, inbegripet alla antagna beslut och/eller åtgärder eller utredningar som påbörjats innan denna förordning trädde i kraft.

▌

(45a)

I sitt meddelande av den 28 november 2012 En plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union angav kommissionen att man skulle ”kunna ändra artikel 127.6 i EUF-fördraget för att göra det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpligt och undanröja vissa av de rättsliga begränsningar som denna för närvarande medför när det gäller utformningen av den gemensamma övervakningsmekanismen (t.ex. att den ska omfatta en direkt och oåterkallelig opt-in för medlemsstater utanför euroområdet, som går utöver ett ’nära samarbete’, bevilja att medlemsstater utanför euroområdet som deltar i mekanismen ges helt lika rättigheter i ECB:s beslutsfattande och att man går ännu längre i den interna uppdelningen av beslutsfattande vad gäller penningpolitiken och tillsynsverksamheten)”. Kommissionen angav även att en ”punkt som bör åtgärdas ▌ är behovet av en förstärkning av den demokratiska ansvarigheten när det gäller ECB:s verksamhet som tillsynsorgan för bankerna”. I fördraget om Europeiska unionen fastställs det att förslag till ändringar av fördragen får föreläggas av varje medlemsstats regering, Europaparlamentet eller kommissionen och gälla vilken aspekt som helst av fördragen.

(46)

Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, och måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(47)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skapa ett effektivt och ändamålsenligt system för en unionsinstitutions utövande av specifik tillsyn över kreditinstitut och trygga en konsekvent tillämpning av det enhetliga regelverket på kreditinstitut inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av bankmarknadens alleuropeiska struktur och bankkonkursers inverkan på andra medlemsstater, bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

1.

deltagande medlemsstat: en medlemsstat vars valuta är euron eller en medlemsstat vars valuta inte är euron och som har inlett ett nära samarbete i enlighet med artikel 6,

2.

nationell behörig myndighet: varje nationell behörig myndighet som har utsetts av deltagande medlemsstater i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning) (13) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning) (14),

3.

kreditinstitut: kreditinstitut så som de definieras i artikel 4.1 i direktiv 2006/48/EG,

4.

finansiellt holdingföretag: finansiellt holdingföretag så som det definieras i artikel 4.19 i direktiv 2006/48/EG,

5.

blandat finansiellt holdingföretag: blandat finansiellt holdingföretag så som det definieras i artikel 2.15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (15),

6.

finansiellt konglomerat: finansiellt konglomerat så som det definieras i artikel 2.14 i direktiv 2002/87/EG,

6a

. nationell utsedd myndighet: en utsedd myndighet i den mening som avses i den tillämpliga unionslagstiftningen,

6b.

kvalificerat innehav: kvalificerat innehav så som det definieras i artikel 4.11 i direktiv 2006/48/EG,

6c.

gemensam tillsynsmekanism: ett europeiskt system för finansiell tillsyn som består av Europeiska centralbanken och nationella behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater enligt artikel 5 i denna förordning.

a)

Auktorisera kreditinstitut och återkalla kreditinstituts auktoriseringar med förbehåll för bestämmelserna i artikel 13 .

aa)

För kreditinstitut som är etablerade i en deltagande medlemsstat och som önskar etablera en filial eller tillhandahålla gränsöverskridande tjänster i en icke deltagande medlemsstat, utföra de uppgifter som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska ha enligt tillämplig unionslagstiftning.

b)

Bedöma ansökningar om förvärv och avyttringar av kvalificerade innehav i kreditinstitut, såvida det inte gäller rekonstruktion av banker, och enligt bestämmelserna i artikel 13a .

c)

Säkerställa efterlevnad av de akter som avses i artikel 4.3 första stycket, som föreskriver krav på tillsyn över kreditinstitut på områdena kapitalbaskrav, värdepapperisering , gränsvärden för stora exponeringar, likviditet, skuldsättning samt rapportering och offentliggörande information om detta.

f)

Säkerställa efterlevnad av de akter som avses i artikel 4.3 första stycket, som föreskriver krav på att kreditinstitut har effektiva styrformer, inbegripet lämpliga krav för de personer som är ansvariga för förvaltningen av kreditinstituten, metoder för riskhantering, rutiner för intern kontroll , ersättningspolicyer och ersättningspraxis och effektiva metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt, inbegripet modeller för internmetoden.

g)

Genomföra tillsynsgranskning, inbegripet när så är lämpligt i samordning med EBA, stresstester och eventuellt offentliggörande av dessa, i syfte att fastställa huruvida de former, strategier, processer och mekanismer som kreditinstituten har infört och institutens kapitalbaser säkerställer en sund förvaltning och täckning av deras risker, och baserat på den tillsynsgranskningen ställa särskilda krav på kreditinstituten att ha ytterligare kapitalbaser, särskilda krav på offentliggörande, särskilda likviditetskrav och andra åtgärder i de fall som specifikt görs tillgängliga för behöriga myndigheter genom tillämplig unionslagstiftning .

i)

Utöva gruppbaserad tillsyn över kreditinstituts moderbolag etablerade i en av de deltagande medlemsstaterna, och även över finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag, samt delta i den gruppbaserade tillsynen, inbegripet i tillsynskollegier , utan att det påverkar deltagandet av nationella behöriga myndigheter i deltagande medlemsstater som observatörer i dessa kollegier, i samband med moderföretag som inte är etablerade i en av de deltagande medlemsstaterna.

j)

Delta i extra tillsyn över finansiella konglomerat i samband med de kreditinstitut som ingår i det och åta sig uppgiften som samordnare i de fall ECB utses till samordnare för ett finansiellt konglomerat i enlighet med de kriterier som anges i tillämplig unionslagstiftning.

k)

Utföra tillsynsuppgifter i samband med återhämtningsplaner samt tidigt ingripande om ett kreditinstitut eller en grupp i förhållande till vilken ECB är den samordnande tillsynsmyndigheten inte uppfyller eller sannolikt kommer att bryta mot tillämpliga tillsynskrav och, endast i de fall som uttryckligen föreskrivs i tillämplig unionslagstiftning för behöriga myndigheter, strukturella ändringar som krävs av kreditinstitut för att förhindra finansiell stress eller konkurs, med uteslutande av rekonstruktionsbefogenheter .

—

De som är mindre betydande på gruppbasis, på den högsta konsolideringsnivån inom den deltagande medlemsstaten, eller individuellt i det specifika fallet med filialer, vilka är etablerade i deltagande medlemsstater, till kreditinstitut som är etablerade i icke deltagande medlemsstater. Betydelsen ska bedömas på grundval av följande kriterier:

i)

Det sammanlagda värdet av dess tillgångar överstiger 30 miljarder EUR.

ii)

Förhållandet mellan dess sammanlagda tillgångar och BNP i den deltagande medlemsstaten där etableringen föreligger överstiger 20 %, utom i de fall det sammanlagda värdet av dess tillgångar understiger 5 miljarder EUR.

iii)

Efter meddelande från den behöriga nationella myndigheten att denna anser ett sådant institut vara av avgörande betydelse för den inhemska ekonomin fattar ECB ett beslut som bekräftar denna betydelse efter att ECB har gjort en samlad bedömning av kreditinstitutet, inbegripet en bedömning av balansräkningen.

a)

ECB ska utfärda förordningar, riktlinjer eller allmänna instruktioner till nationella behöriga myndigheter, enligt vilka de uppgifter som fastställs i artikel 4 med undantag för leden a och b i samma artikel utförs och tillsynsbeslut antas av nationella behöriga myndigheter.

b)

I de fall det är nödvändigt för att säkerställa en enhetlig tillämpning av hög tillsynsstandard får ECB närsomhelst, på eget initiativ efter att ha hört de nationella myndigheterna eller på begäran av en nationell behörig myndighet, besluta att själv direkt utöva alla relevanta befogenheter för ett eller flera av de kreditinstitut som avses i punkt 4b, inbegripet i de fall då finansiellt stöd har begärts eller erhållits indirekt från EFSF eller ESM.

c)

ECB ska utöva tillsyn över systemets sätt att fungera på grundval av det ansvar och de förfaranden som anges i denna artikel, särskilt punkt 4e c.

d)

ECB får närsomhelst utnyttja de befogenheter som avses i artiklarna 9–12.

e)

ECB får också vid behov eller kontinuerligt begära information från de nationella behöriga myndigheterna om genomförandet av de uppgifter som dessa utför enligt denna artikel.

a)

Den specifika metoden för bedömning av de kriterier som avses i punkt 4b första till tredje stycket och de kriterier enligt vilka artikel 4b fjärde stycket inte längre äger tillämpning med avseende på ett visst kreditinstitut och de arrangemang som följer härav i syfte att tillämpa punkterna 4c och 4d. Dessa arrangemang och metoden för bedömning av de kriterier som avses i punkt 4b första till tredje stycket ska ses över för att återspegla relevanta förändringar och ska säkerställa, om en bank har bedömts vara betydande eller mindre betydande, att denna bedömning endast ändras om det sker väsentliga och varaktiga förändringar av omständigheterna, särskilt omständigheter som är utmärkande för den situation som banken befinner sig i och som är relevanta för denna bedömning.

b)

Fastställande av förfarandena, inbegripet tidsramar, och möjligheten att utarbeta utkast till beslut som ska sändas till ECB för övervägande, för förbindelsen mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna vad gäller tillsyn över kreditinstitut som inte bedöms vara mindre betydande i enlighet med punkt 4b.

c)

Fastställande av förfarandena, inbegripet tidsramar, för förbindelserna mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna vad gäller tillsynen över kreditinstitut som bedöms vara mindre betydande i enlighet med punkt 4b. Sådana förfaranden ska i synnerhet medföra en skyldighet för de nationella behöriga myndigheterna att, beroende på de fall som fastställs inom ramen,

a)

Den berörda medlemsstaten underrättar de övriga medlemsstaterna, kommissionen, ECB och Europeiska bankmyndigheten om anhållan om att inleda ett nära samarbete med ECB för att utföra de uppgifter som avses i artiklarna 4 och 4a i förhållande till alla kreditinstitut som är etablerade i den berörda medlemsstaten, i enlighet med artikel 5.

b)

I meddelandet förbinder sig den berörda medlemsstaten

c)

Den berörda medlemsstaten har antagit tillämplig nationell lagstiftning som säkerställer att dess nationella behöriga myndighet är skyldig att vidta de åtgärder med avseende på kreditinstitut som ECB begär i enlighet med punkt 5.

a)

När enligt ECB:s mening de villkor som anges i punkt 2 a–c inte längre uppfylls av en berörd medlemsstat.

b)

När enligt ECB:s mening den nationella behöriga myndigheten i en medlemsstat inte agerar i överensstämmelse med den skyldighet som avses i punkt 2 c.

—

Huruvida avsaknad av sådana avbrott i eller avslutande av samarbetet kan skada den gemensamma tillsynsmekanismens integritet eller få avsevärda negativa konsekvenser med tanke på medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

—

Huruvida ett sådant avbrott i eller avslutande av samarbetet kan få avsevärda negativa konsekvenser med tanke på det finanspolitiska ansvaret för den medlemsstat som i enlighet med artikel 19.3 har meddelat en invändning.

—

Huruvida ECB är eller inte är övertygat om att den berörda nationella behöriga myndigheten har vidtagit åtgärder som enligt ECB:s uppfattning

a)

Kreditinstitut etablerade i de deltagande medlemsstaterna .

b)

Finansiella holdingföretag etablerade i de deltagande medlemsstaterna.

c)

Blandade finansiella holdingföretag etablerade i de deltagande medlemsstaterna.

d)

Holdingföretag med blandad verksamhet etablerade i de deltagande medlemsstaterna.

e)

Personer vid de enheter som avses i leden a–d ▌.

f)

Tredje parter till vilka enheterna i leden a–d har gett i uppdrag att utföra ▌ uppgifter eller verksamhet.

a)

begära inlämning av dokument,

b)

granska räkenskaperna och affärshandlingarna för de personer som avses i artikel 9.1 a– f och ta kopior av eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

c)

erhålla skriftliga eller muntliga förklaringar från de personer som avses i artikel 9.1 a– f eller deras företrädare eller personal,

d)

höra alla andra ▌ personer som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för undersökningen.

a)

Kreditinstitutet uppfyller inte kraven i de akter som avses i artikel 4.3 första stycket.

b)

ECB har belägg för att kreditinstitutet inom de kommande 12 månaderna sannolikt inte kommer att uppfylla kraven i de akter som avses i artikel 4.3 första stycket.

c)

Det fastställs inom ramen för en tillsynsgranskning i enlighet med artikel 4.1 g av att de arrangemang, strategier, processer och mekanismer som tillämpas av kreditinstitutet och den kapitalbas och likviditet som det förfogar över inte säkerställer en sund förvaltning och täckning av dess risker.

a)

Kräva att institut har en kapitalbas som överstiger de kapitalkrav som anges i de akter som avses i artikel 4.3 första stycket avseende riskobjekt och risker som inte täcks av de tillämpliga unionsakterna.

b)

Kräva förstärkning av styrformer, processer, mekanismer och strategier.

c)

Kräva att institut lägger fram en plan för att återupprätta överensstämmelse med tillsynskraven i enlighet med de akter som avses i artikel 4.3 första stycket och fastställer en tidsfrist för dess genomförande, inbegripet förbättringar av planens omfattning och tidsfrist.

d)

Kräva att institut i samband med kravet på kapitalbas tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt.

e)

Begränsa instituts affärsverksamhet, operationer eller nätverk eller kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna risker för institutets sundhet.

f)

Kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verksamheter, produkter och system.

g)

Kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen i form av en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas.

h)

Kräva att institut använder nettovinster för att stärka kapitalbasen.

i)

Begränsa eller förbjuda utdelning från institutet till aktieägare, medlemmar eller innehavare av tilläggsprimärkapitalinstrument där förbudet inte innebär ett fallissemang från institutets sida.

j)

Kräva extra eller frekventare rapportering, inklusive rapporter om kapital- och likviditetspositioner.

k)

Ålägga särskilda likviditetskrav, inbegripet begränsningar för löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder.

l)

Kräva ytterligare redovisning.

m)

När som helst avsätta ledamöter i kreditinstitutens ledningsorgan som inte uppfyller de krav som anges i artikel 4.3 första stycket.

a)

Hur den gemensamma tillsynsmekanismen fungerar inom det europeiska systemet för finansiell tillsyn och vilka effekter ECB:s tillsynsverksamhet får på unionens intressen som helhet och på samstämmigheten och integriteten inom den inre marknaden för finansiella tjänster, inbegripet dess eventuella inverkan på de nationella banksystemens strukturer inom EU, liksom när det gäller hur effektiva arrangemangen för samarbete och informationsdelning mellan den gemensamma tillsynsmekanismen och de nationella behöriga myndigheterna i icke-deltagande medlemsstater är.

aa)

Uppgiftsfördelningen mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna inom den gemensamma tillsynsmekanismen, effektiviteten i de praktiska organisationsmetoder som ECB antagit samt den gemensamma tillsynsmekanismens inverkan på de återstående tillsynskollegiernas funktion.

ab)

Effektiviteten i ECB:s tillsynsbefogenheter och befogenheter att förelägga sanktioner och lämpligheten i att tilldela ECB ytterligare befogenheter att förelägga sanktioner, inbegripet i förhållande till andra personer än kreditinstitut, finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag.

ac)

Lämpligheten i de former som anges för uppgifter och verktyg för makrotillsyn i artikel 4a samt för beviljande och återkallande av auktorisering i artikel 13.

b)

Hur effektiva arrangemangen för oberoende och ansvarighet är.

c)

Samverkan mellan ECB och Europeiska bankmyndigheten.

d)

Hur lämpliga styrformerna är, inbegripet tillsynsnämndens sammansättning och omröstningsförfaranden och dess förhållande till ECB-rådet, samt samarbetet i tillsynsnämnden mellan euroområdets medlemsstater och andra deltagande medlemsstater i den gemensamma tillsynsmekanismen.

da)

Samverkan mellan ECB och de nationella behöriga myndigheterna i icke-deltagande medlemsstater och effekterna av den gemensamma tillsynsmekanismen på dessa medlemsstater.

db)

Effektiviteten i mekanismen för invändningar mot ECB:s beslut.

dc)

Den gemensamma tillsynsmekanismens kostnadseffektivitet.

dd)

Eventuella konsekvenser av tillämpningen av artikel 6.5b, 6.5c och 6.5d på den gemensamma tillsynsmekanismens funktionssätt och integritet.

de)

Ändamålsenligheten av åtskillnaden mellan tillsynsfunktioner och penningpolitiska funktioner inom ECB samt av att separera de finansiella resurserna för tillsynsuppgifterna från ECB:s budget, med beaktande av eventuella ändringar av relevanta rättsliga bestämmelser, inbegripet på primärrättslig nivå.

df)

De finanspolitiska effekter som tillsynsbeslut som fattas av den gemensamma tillsynsmekanismen får på deltagande medlemsstater och effekten av utvecklingen när det gäller arrangemang för rekonstruktionsfinansiering.

dg)

Möjligheterna att vidareutveckla den gemensamma tillsynsmekanismen, med beaktande av eventuella ändringar av relevanta rättsliga bestämmelser, inbegripet på primärrättslig nivå, och med beaktande av om huruvida motiven till de institutionella bestämmelserna i denna förordning längre föreligger, inbegripet möjligheten att fullt ut harmonisera rättigheter och skyldigheter för euroområdets medlemsstater och för andra deltagande medlemsstater.