52012PC0270

MOTIVERING

1.           BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam ogiltigförklarades i den utsträckning som den berörde sökandena genom Europeiska unionens domstols dom av den 2 februari 2012 i mål C-249/10 P[1] (nedan kallad Brosmanndomen). Domstolen fastslog att den urvalsmetod som fastställs i artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 inte får användas vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c. Domstolen ansåg att samarbetsvilliga tillverkare som inte ingår i urvalet har rätt att få sin ansökan om marknadsekonomisk status behandlad enligt artikel 2.7 c, oavsett om en individuell dumpningsmarginal ska beräknas för de företag som inte ingår i urvalet eller inte. Domstolen underströk också att beslut enligt artikel 2.7 c ska fattas inom tre månader efter det att undersökningen har inletts.

Domstolens beslut om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 skulle göra kommissionen skyldig att undersöka samtliga ansökningar om marknadsekonomisk status som inlämnats av samarbetsvilliga tillverkare som inte ingår i urvalet, oavsett antalet tillverkare. Ett sådant förfarande skulle dock innebära en orimlig administrativ börda för unionens utredande myndigheter. Det är därför lämpligt att ändra förordning (EG) nr 1225/2009, särskilt avseende den tidsfrist på tre månader som kommissionen har för att fatta beslut om ansökningar om marknadsekonomisk status.

Det bör noteras att användningen av den urvalsmetod som fastställs i artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i den förordningen inte strider mot unionens åtaganden enligt Världshandelsorganisationens regler. Enligt rapporten European Union — Anti-Dumping measures on Certain Footwear from China, antagen av Världshandelsorganisations tvistelösningsorgan den 22 februari 2012, ansåg exempelvis panelen i tvisten DS405 att Kina inte kunde visa att Europeiska unionen handlat i strid med artiklarna 2.4 och 6.10.2 i antidumpningsavtalet, punkt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll eller punkt 151 e och f i rapporten från arbetsgruppen för Kinas anslutning, när unionen inte behandlat ansökningar om marknadsekonomisk status från samarbetande kinesiska tillverkare som inte ingick i urvalet i den begränsade ursprungliga undersökningen.

Med anledning av detta och av rättsäkerhetsskäl är det lämpligt att införa en bestämmelse som klargör att ett beslut att begränsa undersökningen till ett rimligt antal tillverkare med hjälp av ett urval enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 också gäller de parter som undersöks för marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b och c. Följaktligen är det också lämpligt att klargöra att ett beslut enligt artikel 2.7 c inte bör gälla de tillverkare som inte ingår i urvalet, såvida inte sådana tillverkare ansöker om och beviljas individuell behandling enligt artikel 17.3.

Dessutom är det lämpligt att klargöra att den antidumpningstull som ska tillämpas på import från tillverkare som har gett sig till känna enligt artikel 17 men inte ingick i undersökningen, inte får överskrida den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen som fastställts för de parter som ingick i urvalet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställdes enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.

Slutligen har den tidsfrist på tre månader inom vilken ett beslut enligt artikel 2.7 c ska fattas visat sig omöjlig att tillämpa i många antidumpningsförfaranden, särskilt när ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 tillämpas. I kommissionens förslag om att ändra vissa förordningar för att anpassa dem till de bestämmelser som infördes genom Lissabonfördraget[2] (nedan kallat handelspaketet) inkluderades en förlängning av den tidsfrist som anges i artikel 2.7 c i förordning (EG) nr 1225/2009 till sex månader (punkt 24.1 i bilagan till handelspaketet). Med anledning av det som fastslogs om en sådan tidsfrist i Brosmanndomen (som föll ett år efter det att handelspaketet lades fram) anses det dock av rättsäkerhetsskäl inte längre tillräckligt med en förlängning av tidsfristen till sex månader. Det anses i stället vara lämpligare att ta bort denna tidsfrist från förordning (EG) nr 1225/2009. Kommissionen bör därför avbryta arbetet för att ändra tidsfristen i artikel 2.7 c enligt handelspaketet, och bör informera rådet och parlamentet om sina avsikter.

Av rättsäkerhetsskäl och av hänsyn till principen om god förvaltning måste dessa ändringar tillämpas så snart som möjligt i alla nya och pågående undersökningar.

2.           RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Ej tillämpligt.

3.           FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

· Rättslig grund

Förslagets rättsliga grund är artikel 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken Europaparlamentet och rådet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska besluta om åtgärder för att fastställa inom vilken ram den gemensamma handelspolitiken ska genomföras.

Förslaget innebär en ändring av förordning (EG) nr 1225/2009, som grundade sig på motsvarande bestämmelse i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, dvs. artikel 133.

· Subsidiaritetsprincipen

Förslaget avser ett område där Europeiska unionen har exklusiv befogenhet enligt artikel 3.1 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Subsidiaritetsprincipen är därför inte tillämplig.

· Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen.

· Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: Europaparlamentets och rådets förordning

Övriga regleringsformer skulle vara olämpliga av följande skäl: det krävs en förordning för att ändra en förordning.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

Ej tillämpligt.

5.           ÖVRIGT

Ej tillämpligt.

2012/0145 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 1225/2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)       I mål C-249/10 P[3] fastslog Europeiska unionens domstol att det stickprovsförfarande som föreskrivs i artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen[4] inte får användas vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i den förordningen.

(2)       Domstolens dom skulle göra kommissionen skyldig att undersöka samtliga ansökningar om marknadsekonomisk status som inlämnats av samarbetsvilliga exporterande producenter som inte ingår i stickprovet, oavsett antalet samarbetsvilliga producenter. Ett sådant förfarande skulle dock innebära en orimlig administrativ börda för unionens utredande myndigheter. Det är därför lämpligt att ändra förordning (EG) nr 1225/2009.

(3)       Därutöver är användningen av det stickprovsförfarande som föreskrivs i artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 vid beslut om en ansökan om marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 c i den förordningen tillåten enligt Världshandelsorganisationens regler. Enligt rapporten European Union — Anti-Dumping measures on Certain Footwear from China, antagen av Världshandelsorganisations tvistelösningsorgan den 22 februari 2012, ansåg exempelvis panelen i tvisten DS405 att Kina inte kunde visa att Europeiska unionen handlat i strid med artiklarna 2.4 och 6.10.2 i antidumpningsavtalet, punkt 15 a ii i Kinas anslutningsprotokoll eller punkt 151 e och f i rapporten från arbetsgruppen för Kinas anslutning, när unionen inte behandlat ansökningar om marknadsekonomisk status från samarbetande kinesiska producenter som inte ingick i stickprovet i den ursprungliga undersökningen.

(4)       Med anledning av detta och av rättsäkerhetsskäl är det lämpligt att införa en bestämmelse som klargör att ett beslut att begränsa undersökningen till ett rimligt antal parter med hjälp av ett stickprov enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 också gäller de parter som undersöks för marknadsekonomisk status enligt artikel 2.7 b och c. Följaktligen är det också lämpligt att klargöra att ett beslut enligt artikel 2.7 c inte bör gälla de exporterande producenter som inte ingår i stickprovet, om inte sådana producenter ansöker om och beviljas individuell behandling enligt artikel 17.3.

(5)       Dessutom anses det lämpligt att klargöra att den antidumpningstull som ska tillämpas på import från exportörer eller producenter som har gett sig till känna enligt artikel 17 men inte ingick i undersökningen inte får överskrida den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen som fastställts för de parter som ingick i stickprovet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställdes enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.

(6)       Slutligen har den tidsfrist på tre månader inom vilken ett beslut enligt artikel 2.7 c ska fattas visat sig omöjlig att tillämpa i många antidumpningsförfaranden, särskilt när ett stickprovsförfarande enligt artikel 17 tillämpas. Det anses därför lämpligt att ta bort denna tidsfrist.

(7)       Av rättsäkerhetsskäl och av hänsyn till principen om god förvaltning måste dessa ändringar tillämpas så snart som möjligt i alla nya och pågående undersökningar.

(8)       Förordning (EG) nr 1225/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 ska ändras på följande sätt:

1. Artikel 2.7 ska ändras på följande sätt:

a) I led c ska den näst sista meningen ändras på följande sätt:

formuleringen ”inom tre månader efter det att undersökningen har inletts,” ska utgå.

b) Följande led ska läggas till som led d:

”d) Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17 ska ett beslut enligt led b eller c endast gälla de parter som ingår i undersökningen samt varje producent som beviljats individuell behandling enligt artikel 17.3.”

2. I artikel 9.6 ska första meningen ersättas med följande:

”Om kommissionen har begränsat sin undersökning i enlighet med artikel 17, får varje antidumpningstull som tillämpas på import från de exportörer eller producenter som har gett sig till känna enligt artikel 17 men som inte har omfattats av undersökningen, inte överstiga den vägda genomsnittliga dumpningsmarginal som fastställts för parterna i stickprovet, oavsett om normalvärdet för dessa parter fastställs enligt artikel 2.1–2.6 eller artikel 2.7 a.”

Artikel 2

Denna förordning ska tillämpas i alla nya och pågående undersökningar från det att denna förordning träder i kraft.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

[1]               Mål C-249/10 P, Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet, dom av den 2 februari 2012 (ännu ej offentliggjord i REG).

[2]               Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av vissa förordningar om den gemensamma handelspolitiken vad gäller förfarandena för antagande av vissa åtgärder (KOM(2011) 82 slutlig).

[3]               Mål C-249/10 P, Brosmann Footwear (HK) m.fl. mot rådet, dom av den 12 februari 2012.

[4]               EUT L 343, 22.12.2009, s. 51.