15.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 332/99

—

med beaktande av FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och tilläggsprotokollet till denna som Filippinerna har undertecknat,

—

med beaktande av kommissionens landstrategidokument för 2007–2013 för Filippinerna,

—

med beaktande av finansieringsavtalet för EU–Filippinerna-programmet för stöd till rättsväsendet, som undertecknades i oktober 2009 och som avser att påskynda de rättsliga förfarandena mot förövarna av utomrättsliga avrättningar, och det nya Rättvisa för alla-programmet,

—

med beaktande av att Filippinerna nyligen har ratificerat Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) och det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av rapporten av den 31 maj 2012 från FN:s arbetsgrupp för den allmänna återkommande utvärderingen om Filippinerna,

—

med beaktande av vice ordföranden/den höga representanten Catherine Ashtons uttalanden av den 24 april 2012,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Filippinerna, särskilt resolutionen av 21 januari 2010 (1),

—

med beaktande av artiklarna 122.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Esmail Amil Enog, anställd av Ampatuan-familjen i Maguindanao, försvann i mars 2012 efter att ha vittnat i domstol om att han kört beväpnade milismedlemmar till den plats där 57 offer dödades 2009. Hans styckade kropp som bar spår av tortyr hittades den 31 maj 2012.

B.

I en razzia av aldrig tidigare skådat slag greps de ledande medlemmarna av Ampatuan-familjen, som anklagas för att ligga bakom massakern i Maguindanao efter händelserna den 23 november 2009, samtidigt som 28 klanmedlemmars och kompanjoners tillgångar och bankkonton spärrades.

C.

Rättegången mot de personer som anklagas för att ha begått massakern i Maguindanao inleddes den 8 september 2010 i Manila. Andal Ampatuan och flera av hans söner står inför rätta för massakern, samtidigt som omkring 100 andra misstänkta fortfarande är på fri fot.

D.

Esmail Enog var det tredje vittnet som dödades efter det att rättegången inleddes 2010, och släktingar och andra vittnen har berättat att de blivit angripna, hotade, erbjudna mutor eller trakasserats.

E.

Det brutala mordet på Esmail Enog är ett tydligt tecken på att det klimat av straffrihet som gynnade massakern i Maguindanao fortfarande råder i landet.

F.

Enligt uppgifter i internationell press har fyra journalister dödats under 2012 och Filippinerna bedöms som ett farligt land för medier enligt människorättsorganisationer.

G.

Utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden har minskat betydligt i omfattning sedan president Aquino kom till makten. Regeringens förmåga att effektivt bekämpa den omfattande straffriheten för förövarna av sådana handlingar och att ta itu med det politiskt motiverade våldet i landet är fortfarande otillräcklig.

H.

Enligt människorättsorganisationer har endast sju av sammanlagt flera hundra fall utomrättsliga avrättningar lagförts med framgång under det senaste årtiondet, med elva svarande inblandade, och inga fall sedan Aquino tog makten.

I.

Efter massakern i Maguindanao inrättade regeringen en oberoende kommission mot privatarméer för att avväpna privatmiliser, men hittills utan några konkreta resultat.

J.

Enligt den oberoende kommissionens rapport från maj 2011 finns det minst 72 aktiva privata väpnade grupper i landet.

K.

I den senaste allmänna återkommande utvärderingen om Filippinerna upprepas rekommendationerna från 2008 att sätta stopp för straffriheten för utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och tortyr och att ställa de ansvariga inför rätta, att öka ansträngningarna för ett totalförbud mot tortyr, utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden, att sätta stopp för straffriheten genom att ställa förövarna inför rätta, och att garantera journalister och människorättsförsvarare ett fullgott skydd.

L.

Lagen om påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden antogs av Filippinernas senast i juni 2011 och av landets representanthus i maj 2012.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt mordet på det tredje vittnet till massakern i Maguindanao och morden på fyra journalister, och uttrycker sin solidaritet med de mördades anhöriga.

2.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över rättsväsendets oberoende och över att det går så långsamt att få fram fällande domar för brott mot de mänskliga rättigheterna i landet, och kräver att en oberoende utredning av de senaste morden omedelbart inleds.

3.

Europaparlamentet uppmanar Filippinernas regering att vidta ytterligare åtgärder för att få ett slut på straffriheten för utomrättsliga avrättningar, påtvingade försvinnanden och att ställa de ansvariga inför rätta, inklusive de skyldiga till massakern i Maguindanao som fortfarande är på fri fot. Parlamentet kräver vidare att alla försvunna personer som fortfarande är frihetsberövade ska släppas och att det ska spridas ljus över alla andra olösta fall.

4.

Europaparlamentet välkomnar åtalet mot 196 personer för massakern i Maguindanao, men beklagar att inga verkliga framsteg har gjorts hittills i rättegången.

5.

Europaparlamentet uppmanar med kraft den filippinska regeringen att ratificera den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden och att anta lagen om påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden.

6.

Europaparlamentet uppmanar de filippinska myndigheterna att garantera människorättsförsvarare, fackföreningsmedlemmar och journalister ett fullgott skydd, att effektivt utreda och lagföra attacker mot journalister och att i nationell lag införa stränga bestämmelser som förbjuder sådana handlingar och föreskriver straffrättsliga påföljder.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de filippinska myndigheterna att inom ramen för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna inrätta ett särskilt program för skydd av vittnen och brottsoffer, inbegripet offrens familjer, i ärenden som inbegriper allvarliga människorättsbrott, särskilt om förövarna antas vara soldater, poliser eller statstjänstemän.

8.

Europaparlamentet är bekymrat över att tortyr och misshandel av häktade fortfarande är vanligt förekommande, och uppmanar med kraft de filippinska myndigheterna att öka sina ansträngningar för att till fullo bekämpa brott mot den nationella antiterrorlagen från 2009.

9.

Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att omedelbart förbjuda och upplösa paramilitära styrkor (också när militären kontrollerar den paramilitäriska verksamheten) och lokal milis, och att etablera full militär och polisiär kontroll över de väpnade civila enheterna, framför allt ”Civilian Armed Forces Geographical Unit” och ”Civilian Volunteer Organisations”.

10.

Europaparlamentet uppmanar regeringen att vidta konkreta åtgärder för att genomföra de rekommendationer som riktades till Filippinerna i den senaste allmänna återkommande utvärderingen. Regeringen uppmanas dessutom med kraft att omgående upphäva dekret 546, i syfte att förbjuda privata arméer.

11.

Europaparlamentet gläder sig åt att Filippinerna ratificerade Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen den 30 augusti 2011 och det frivilliga protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning den 17 april 2012.

12.

Europaparlamentet välkomnar de viktiga framsteg som Filippinernas regering har gjort i sina försök att förhindra mord och ställa de ansvariga inför rätta, liksom inrättandet av en ny arbetsgrupp bestående av åklagare med uppgift att lösa problemen med utomrättsliga avrättningar och påtvingade försvinnanden.

13.

Europaparlamentet välkomnar det framgångsrika genomförandet av EU-Filippinerna-programmet för stöd till rättsväsendet (Epjust) och det nya EU-Filippinerna-programmet Rättvisa för alla, som kommer att inledas inom kort och där det kommer att anslås 10 miljoner euro under perioden 2012–2015 för att främja rättvis tillgång till rättsväsendet och effektiv tillämpning för samtliga medborgare och i synnerhet för fattiga och utsatta personer, särskilt kvinnor, barn, minoriteter och ursprungsbefolkningar samt människorätts- och samhällsaktivister.

14.

Europaparlamentet uppmanar Filippinernas regering att låta FN:s särskilda rapportör besöka landet för att undersöka människorättssituationen.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Filippinernas president och regering, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och regeringarna i medlemsstaterna i Asean.