15.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 332/87

—

med beaktande av de rapporter som lagts fram enligt FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och det frivilliga protokollet till denna konvention, samt enligt konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU (1),

—

med beaktande av rapporten av den 5 december 2011 från FN:s generalsekreterare om att avskaffa kvinnlig könsstympning,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) möte av den 8 mars 2010 om att utrota våld mot kvinnor i Europeiska unionen och dess vädjan om ett internationellt angreppssätt för att bekämpa kvinnlig könsstympning,

—

med beaktande av Europarådets konvention av den 12 april 2011 om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och kampen mot alla former av diskriminering av kvinnor, som antogs av rådet (allmänna frågor) den 8 december 2008,

—

med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter (3),

—

med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Kvinnlig könsstympning är ett irreparabelt övergrepp som avsiktligen förändrar eller skadar kvinnans könsorgan på icke-medicinsk grund och med oåterkalleliga följder, vilket drabbar 140 miljoner nu levande kvinnor och flickor, samtidigt som ytterligare 3 miljoner flickor varje år riskerar att bli utsatta.

B.

Minst 500 000 kvinnor och flickor i Europa har utsatts för kvinnlig könsstympning och uppskattningsvis 180 000 flickor riskerar att utsättas för samma sak, enligt Världshälsoorganisationen. Enligt experter är dessa siffror för lågt räknade och de beaktar inte andragenerationsinvandrare och papperslösa invandrare.

C.

Oavsett vilken form av kvinnlig könsstympning det rör sig om är det en skadlig traditionell sedvänja som inte kan anses vara en del av någon religion. Det är en våldshandling mot kvinnor och flickor som innebär en kränkning av deras grundläggande rättigheter, särskilt rätten till personlig säkerhet och integritet och till fysisk och psykisk hälsa, och av deras sexuella och reproduktiva hälsa. I minderåriga flickors fall rör det sig om övergrepp mot barn. Sådana kränkningar kan under inga omständigheter rättfärdigas på grundval av respekt för olika typer av kulturella seder eller initieringsriter.

D.

Samtidigt som kvinnlig könsstympning i sig är ett brott mot de mänskliga rättigheterna medför den både på kort och lång sikt mycket allvarliga och irreparabla skador på de utsatta kvinnornas och flickornas fysiska och psykiska hälsa, och är ett allvarligt angrepp mot deras person och integritet, samt kan i vissa fall även leda till döden. Användandet av bristfälliga instrument och bristen på antiseptiska förebyggande åtgärder leder till andra skadliga konsekvenser, såsom att samlag och förlossningar kan vara smärtsamma och att de berörda organen får bestående skador. Det kan också uppstå andra komplikationer, till exempel blödningar, chocktillstånd, infektioner, överföring av aids-viruset, stelkramp, godartade cystor och allvarliga komplikationer under graviditet och förlossning.

E.

Kvinnlig könsstympning är ett uttryck för skeva maktförhållanden och en form av våld mot kvinnor, vid sidan av andra allvarliga former av könsbaserat våld. Kampen mot kvinnlig könsstympning måste ovillkorligen ingå i ett allmänt och samstämt angreppssätt för att bekämpa könsbaserat våld och våld mot kvinnor.

1.

Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades vid FN:s kvinnokommissions 56:e möte den 8 mars 2012 om att frågan om kvinnlig könsstympning måste behandlas av FN:s generalförsamling vid dess kommande 67:e möte.

2.

Europaparlamentet uppmanar FN:s generalförsamling att vid sitt 67:e möte anta en resolution om att avskaffa kvinnlig könsstympning i hela världen – enligt begäran från Afrikanska unionens toppmöte den 1 juli 2011 – genom att harmonisera medlemsstaternas insatser och ge rekommendationer och riktlinjer för utveckling och stärkande av regionala och internationella rättsliga instrument och nationella rättsordningar.

3.

Europaparlamentet konstaterar att eftersom kvinnlig könsstympning i första hand utförs på unga flickor från spädbarnsålder upp till femtonårsåldern utgör den en kränkning av barnets rättigheter. Parlamentet upprepar att samtliga 27 medlemsstater har åtagit sig att skydda barns rättigheter inom ramen för FN:s konvention om barnets rättigheter.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta ratificeringen av internationella instrument och att genomföra dem med hjälp av omfattande lagstiftning som förbjuder alla former av kvinnlig könsstympning och möjliggör effektiva straffpåföljder för de förövare som verkställer denna praxis. Parlamentet noterar att lagstiftningen också bör ge utrymme för ett brett register av förebyggande och skyddsrelaterade åtgärder, däribland mekanismer för att samordna, övervaka och utvärdera hur lagarna efterlevs, samt förbättra villkoren för kvinnor och flickor att anmäla fall av kvinnlig könsstympning.

5.

Europaparlamentet uppmanar relevanta FN-organ och det civila samhället att genom tillräckliga anslag aktivt stödja målinriktade och innovativa program samt att sprida bästa praxis som inriktar sig på behoven hos flickorna och de prioriteringar som gäller för dem i sårbara situationer, däribland flickor som har utsatts för könsstympning, eftersom dessa flickor har svårt att komma i åtnjutande av tjänster och program.

6.

Europaparlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att se till att alla relevanta FN-organisationer och organ, särskilt FN:s barnfond, FN:s befolkningsfond, Världshälsoorganisationen, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, FN-enheten för jämställdhet och kvinnors egenmakt, FN:s utvecklingsfond för kvinnor, FN:s utvecklingsprogram och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, att på egen hand och gemensamt, och i enlighet med nationella prioriteringar, på lämpligt sätt inlemma skyddet och främjandet av flickors rätt att inte bli utsatta för kvinnlig könsstympning i sina landsprogram, i syfte att ytterligare stärka sina insatser på detta område.

7.

Europaparlamentet betonar behovet av att stödja det civila samhället, särskilt kvinnoorganisationer, som arbetar lokalt för att avskaffa våld mot kvinnor, inbegripet kvinnlig könsstympning.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att åtgärder för att bekämpa könsbaserat våld och främja kvinnors egenmakt införs i EU:s samtliga utvecklingsstrategier och program genom sin handlingsplan för jämställdhet från 2010. Parlamentet betonar vikten av medvetandegörande, samhällsmobilisering och utbildning samt engagemang från nationella, regionala och lokala myndigheter samt det civila samhället i partnerländerna. Parlamentet påpekar att insatserna för att avskaffa attityder och skadliga seder som påverkar flickor negativt kommer att bli framgångsrika enbart med fullt engagemang från samtliga nyckelaktörer, däribland religiösa och lokala ledare samt personer som direkt arbetar med flickor, därtill föräldrar, familjer och samfund.

9.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att särskilt uppmärksamma kvinnlig könsstympning inom ramen för en övergripande strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, inbegripet gemensamma åtgärder mot kvinnlig könsstympning.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att prioritera avskaffandet av våld mot kvinnor och flickor, och att genom avsättandet av tillräckliga anslag stödja målinriktade och innovativa program både inom EU och i tredjeländer.

11.

Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att vidta resoluta åtgärder för att bekämpa denna olagliga praxis.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare och medlemsstaterna.