This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0605
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL on the place of taxation of the supply of goods and the supply of services, including restaurant services, for passengers on board ships, aircraft, trains or buses drawn up in accordance with Article 37(3) of Council Directive 2006/112/EC of 28 November 2006 on the common system of value added tax
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om platsen för beskattning av leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, luftfartyg, tåg eller bussar i enlighet med artikel 37.3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om platsen för beskattning av leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, luftfartyg, tåg eller bussar i enlighet med artikel 37.3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt
/* COM/2012/0605 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om platsen för beskattning av leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, luftfartyg, tåg eller bussar i enlighet med artikel 37.3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt /* COM/2012/0605 final */
RAPPORT
FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET om platsen för
beskattning av leverans av varor och tillhandahållande av tjänster, inklusive
restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, luftfartyg, tåg eller
bussar i enlighet med artikel 37.3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28
november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1........... Bakgrund och omfattning................................................................................................ 3 2........... Beskrivning av de nuvarande
reglerna för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster ombord på
transportmedel................................................................................................................ 3 2.1........ Behovet av särskilda regler för
leverans av varor och tillhandahållande av tjänster ombord på transportmedel 3 2.2........ Plats för leverans och
tillhandahållande............................................................................ 4 2.3........ Undantag för leveranser och
tillhandahållanden ombord................................................... 5 3........... Huvudproblem som identifierats...................................................................................... 5 3.1........ Genomförande och förståelse av vissa
begrepp................................................................ 5 3.1.1..... Begreppet ”gemenskapsdel” av en
persontransport som genomförs i gemenskapen.......... 6 3.1.2..... Behandling av ”uppehåll”................................................................................................. 6 3.1.3..... Begreppen ”förbrukning ombord” och
”restaurang- och cateringtjänster”.......................... 6 3.2........ Andra tjänster än restaurang- och
cateringtjänster............................................................ 7 3.3........ Tillämpningsområde för undantag från
skatteplikt............................................................. 7 3.4........ Särskilda frågor som tagits upp av
intressenter................................................................. 8 3.5........ Den särskilda situationen när det
gäller leveranser och tillhandahållanden på kryssningar.... 8 4........... Nästa steg...................................................................................................................... 9 1. Bakgrund och
omfattning I enlighet med artikel 37.3 i rådets direktiv
2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt[1] (nedan
kallat mervärdesskattedirektivet) ska kommissionen ”snarast möjligt till
rådet överlämna en rapport, vid behov tillsammans med lämpliga förslag,
beträffande platsen för beskattning av leverans av varor avsedda för
förbrukning ombord och platsen för beskattning av tillhandahållande av
tjänster, inklusive restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg,
flygplan eller tåg”. Rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari
2008[2] (som
innebar en ändring av mervärdesskattedirektivet, i synnerhet när det gäller
reglerna om platsen för tillhandahållande av tjänster) åtföljdes av följande
uttalande till protokollet: ”Rådet och kommissionen är ense om att detta
förslag inte påverkar den i artikel 37 i direktiv 2006/112/EG fastställda
kontrollen av platsen för beskattning av leverans av varor avsedda för
förbrukning ombord och platsen för tillhandahållande av tjänster, inklusive
restaurangtjänster, för passagerare ombord på fartyg, flygplan eller tåg. Detta
kontrolluppdrag ska uttryckligen också omfatta tjänster som utförs ombord på
fartyg (inbegripet kryssningsfartyg) och den nya regeln för fastställande av
platsen för tillhandahållande av tjänster enligt artikel 57 i direktiv
2006/112/EG.” Denna rapport handlar om platsen för
beskattning av varor för förbrukning och för beskattning av tjänster,
inbegripet restaurangtjänster, som levereras till/tillhandahålls passagerare
ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg. För att ge en fullständig bild av detta
marknadssegment tar rapporten också upp andra frågor, t.ex. behandling av varor
för avhämtning som levereras ombord, leveranser och tillhandahållanden ombord
på bussar och de undantag från skatteplikt som i nuläget tillämpas i denna
sektor. Vid utarbetandet av rapporten vidtog
kommissionen vissa åtgärder för att få bredast möjliga överblick över
situationen i denna sektor. För det första inbjöds företag med verksamhet i
denna sektor att bedöma den nuvarande situationen, inbegripet de problem de
ställs inför, och att föreslå möjliga lösningar för framtiden. Medlemsstaterna
inbjöds också att beskriva sin nuvarande praxis och sina förväntningar på
området. Slutligen gjorde en extern uppdragstagare en expertstudie, som
offentliggörs tillsammans med denna rapport (nedan kallad expertstudien)[3]. 2. Beskrivning av de
nuvarande reglerna för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster
ombord på transportmedel 2.1. Behovet
av särskilda regler för leverans av varor och tillhandahållande av tjänster
ombord på transportmedel Beskaffenheten hos levererade varor och
tillhandahållna tjänster är densamma oavsett om leveransen och
tillhandahållandet sker ombord eller ej. För de varor som levereras och
tjänster som tillhandahålls ombord på transportmedel ändras emellertid den
fysiska platsen för leveransen och tillhandahållandet, eftersom detta sker på
en ”plattform” som normalt rör sig från en plats till en annan. Med andra ord
transporteras varorna och tjänsterna inte för att levereras eller tillhandahållas,
utan levereras och tillhandahålls under transport. Till följd av de särskilda omständigheterna
vid leveranser och tillhandahållanden ombord på transportmedel gäller därför
särskilda regler. Reglernas syfte är att säkerställa att beskattning i största
möjliga utsträckning sker där konsumtionen äger rum, utan att tillämpningen av
reglerna blir överdrivet komplicerad. Särskilda regler är motiverade, men det bör
betonas att även om leveranser och tillhandahållanden ombord sker i en särskild
miljö äger den faktiska konsumtionen av varorna och tjänsterna, när leveransen
eller tillhandahållandet görs på EU:s territorium, rum på unionens territorium,
och följaktligen bör dessa leveranser och tillhandahållanden principiellt inte
behandlas annorlunda för beskattningsändamål än när samma leveranser och
tillhandahållanden sker i andra miljöer i EU. 2.2. Plats
för leverans och tillhandahållande Enligt artiklarna 37.1 och 57.1 i
mervärdesskattedirektivet ska platsen för leverans av varor och för
tillhandahållande av restaurang- eller cateringtjänster ombord på fartyg,
luftfartyg eller tåg under ”den del av en persontransport som genomförs i
gemenskapen” anses vara persontransportens avgångsort. Enligt artiklarna 37.2 och 57.2 ska denna
”del” (nedan kallad gemenskapsdelen) definieras som ”den del av en
persontransport som, utan uppehåll utanför gemenskapen, genomförs mellan
avgångsorten och ankomstorten”. Med ”avgångsorten” avses ”den första platsen
för påstigning av passagerare i gemenskapen, i förekommande fall efter ett
uppehåll utanför gemenskapen”. Med ”ankomstorten” avses ”den sista platsen för
avstigning av passagerare inom gemenskapen för passagerare som stigit på inom
gemenskapen, i förekommande fall före ett uppehåll utanför gemenskapen”. Detta
innebär att transportmedlets färd mellan EU:s gräns och den första planerade
platsen för påstigning av passagerare i gemenskapen sker utanför
”gemenskapsdelen”. Detsamma gäller färden mellan den sista planerade platsen
för avstigning av passagerare i gemenskapen och EU:s gräns. Med ”uppehåll” avses ett stopp som inte sker
vid en planerad plats för påstigning eller avstigning av passagerare[4]. Artikel 37.1 och 37.2 gäller för samtliga
varor som under gemenskapsdelen levereras ombord på fartyg, luftfartyg eller
tåg, oavsett om det sker för förbrukning ombord eller ej. Artikel 57 gäller
bara för restaurang- och cateringtjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg,
luftfartyg eller tåg. För andra tjänster som tillhandahålls ombord gäller inga
särskilda regler. För varor som levereras ombord, men utanför
gemenskapsdelen, gäller artikel 31 i mervärdesskattedirektivet. I denna regel
föreskrivs att om ”varan inte försänds eller transporteras, skall platsen för
leveransen anses vara den plats där varan befinner sig vid den tidpunkt då
leveransen äger rum”. Artikel 31 gäller också när varorna levereras ombord på
andra transportmedel, exempelvis bussar. För restaurang- och cateringtjänster som
tillhandahålls ombord, men utanför gemenskapsdelen, gäller artikel 55 i
mervärdesskattedirektivet. Enligt denna regel ska platsen ”för
tillhandahållande av restaurang- och cateringtjänster, med undantag för sådana
tjänster som fysiskt utförs ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg under den
del av en persontransport som genomförs i gemenskapen, […] vara den plats där
tjänsterna fysiskt utförs”. 2.3. Undantag
för leveranser och tillhandahållanden ombord Enligt artikel 37.3 i
mervärdesskattedirektivet får medlemsstaterna fram ”till dess att de förslag
som avses […] antas […] undanta eller fortsätta att undanta, med rätt till
avdrag för den mervärdesskatt som betalats i det föregående ledet, leverans av
varor avsedda för förbrukning ombord” på fartyg, luftfartyg och tåg när dessa
varor levereras under gemenskapsdelen. Denna regel medger enbart undantag för varor
som levereras för förbrukning ombord och omfattar inte varor som ska medtas av
passagerare. Leveranser ombord på andra transportmedel, t.ex. bussar, omfattas
inte och kan inte komma i fråga för detta undantag. Ett undantag medges inte heller för tjänster
som konsumeras ombord, exempelvis catering- och restaurangtjänster. Artikel 371
i och del B punkt 10 i bilaga X till mervärdesskattedirektivet ger dock
medlemsstaterna rätt att fortsätta att undanta persontransport ”och
transport av varor, exempelvis bagage eller motorfordon, som åtföljer
passagerare samt tillhandahållande av tjänster anknytande till
persontransport, i den mån transporten av passagerarna själva är
undantagen”. Detta är en stilleståndsklausul som kan behållas till dess att den
slutliga ordningen antagits och får användas enbart av de medlemsstater som
tillämpade regeln den 1 januari 1978 och av de medlemsstater som anslöt sig
till unionen efter den dagen och som erhöll en särskild avvikelse vid
anslutningen (se artiklarna 375–390b). Även om det kan argumenteras för att
catering- och restaurangtjänster skulle kunna undantas på grundval av denna
stilleståndsklausul kan andra typer av tjänster, exempelvis frisörverksamhet
under kryssningar, inte betraktas som ”tjänster anknytande till
persontransport”. 3. Huvudproblem som
identifierats Ett av de huvudproblem som identifierats är
att tillämpningen varierar mellan medlemsstaterna. Det är uppenbart att
medlemsstaterna tillämpar undantagen från skatteplikt på olika sätt och att
vissa regler inte följs till fullo eller förstås på olika sätt. I expertstudien
framhålls praktiska problem som tagits upp av intressenter[5]. Den
olikartade tillämpningen är huvudskälet till komplexiteten och medför en ökad
administrativ börda för företagen. Om undantagen från skatteplikt inte
harmoniseras kan detta också leda till snedvridning av konkurrensen. 3.1. Genomförande
och förståelse av vissa begrepp Det finns problem med vissa begrepp som
används i artiklarna 37 och 57 i mervärdesskattedirektivet. Trots gällande
definitioner tillämpar vissa medlemsstater dessa begrepp på olika sätt. Det
verkar i synnerhet röra sig om att fartyg och luftfartyg på internationella
rutter behandlas olika. Det verkar också särskilt finnas situationer
där de nationella bestämmelserna om genomförande av artiklarna 37 och 57 inte
täcker alla tre typer av transportmedel (fartyg, luftfartyg och tåg). När det gäller bussar är reglerna korrekta i
samtliga medlemsstater. Det råder dock vissa tvivel om huruvida de tillämpas
korrekt i praktiken och hur efterlevnaden kan kontrolleras. 3.1.1. Begreppet
”gemenskapsdel” av en persontransport som genomförs i gemenskapen I åtminstone tre medlemsstater är definitionen
av gemenskapsdelen inte helt tydlig[6].
Vanligtvis saknas vissa delar av definitionen – exempelvis definieras inte
avgångsort och/eller ankomstort eller är definitionen ofullständig. I en
medlemsstat finns ingen definition av gemenskapsdelen. I fem medlemsstater beskattas leverans av
varor och tillhandahållande av tjänster ombord annorlunda utanför deras
territorium, oavsett var – innanför eller utanför gemenskapsdelen – de borde
beskattas i enlighet med reglerna[7].
I rådets genomförandeförordning (EU) nr
282/2011 (nedan kallad tillämpningsföreskrifter för mervärdesskattedirektivet)[8] finns
vissa klargöranden, men denna uppdelning är komplicerad och ger utrymme för
feltolkningar och inkonsekvenser. 3.1.2. Behandling
av ”uppehåll” Skillnader har konstaterats mellan
medlemsstaterna när det gäller behandlingen av uppehåll i förhållande till den
första påstigningsplatsen eller den sista avstigningsplatsen för passagerare i
EU. I åtminstone tio medlemsstater framstår gränsdragningen inte som korrekt[9]. Enligt
expertstudien anser några medlemsstater att i de fall passagerare kan stiga av ett
transportmedel för att besöka en plats och efter denna utflykt kan komma
tillbaka ombord för att fortsätta sin resa betraktas detta som avstigning och
påstigning av passagerare. Detta gäller särskilt kryssningsbranschen. Om några nya passagerare inte kan stiga på och
ingen av passagerarna ombord permanent kan lämna fartyget bör detta inte
betraktas som påstigning eller avstigning. En sådan situation måste i stället
anses vara ett uppehåll. När ett uppehåll behandlas som den första
påstigningsplatsen eller den sista avstigningsplatsen kan detta ge upphov till
svårigheter när mer än en medlemsstat vill beskatta samma leverans eller
tillhandahållande – till följd av att begreppet gemenskapsdel tolkas olika. Slutligen kan behandlingen av oplanerade
uppehåll ge upphov till svårigheter som liknar de ovan beskrivna. I
expertstudien samlade man dock inte in uppgifter om detta. 3.1.3. Begreppen
”förbrukning ombord” och ”restaurang- och cateringtjänster” I expertstudien identifierades vissa problem
med dessa begrepp. Förbrukning ombord:
Det finns ingen definition i mervärdesskattedirektivet och det är endast ett
fåtal medlemsstater som har utfärdat officiell vägledning, vilken varierar från
en medlemsstat till en annan. Restaurang- och cateringtjänster: En klar definition fastställdes först den 1 juli 2011[10]. Före
den tidpunkten baserades förståelsen av detta begrepp på vägledning från
Europeiska unionens domstol (nedan kallad domstolen), särskilt dess dom
i Faaborg-Gelting Linien-målet[11].
Begreppet utvecklades ytterligare i Bog-målet[12], där domstolen träffade ett avgörande den
10 mars 2011 och mer detaljerat beskrev den nivå på tillräckliga stödtjänster
som krävs för att ett tillhandahållande ska betraktas som en cateringtjänst.
Med hänsyn till denna utveckling borde definitionsproblemen minimeras. Man kan
emellertid inte utesluta att ytterligare klargöranden behövs, särskilt för att
anpassa tillämpningsföreskrifterna för mervärdesskattedirektivet till ny
rättspraxis. 3.2. Andra
tjänster än restaurang- och cateringtjänster Eftersom enbart restaurang- och
cateringtjänster omfattas av artiklarna 55 och 57 och beskattas i enlighet med
de särskilda regler som beskrivs ovan, borde alla andra tjänster behandlas
likadant oavsett om de tillhandahålls ombord på ett transportmedel eller ej.
Vissa frågor har dykt upp, särskilt när det gäller tjänster som tillhandahålls
en person (t.ex. frisörtjänster och skönhetsvård), men det har ännu inte varit
möjligt att tydligt identifiera de tjänster för vilka särskilda regler behövs. 3.3. Tillämpningsområde
för undantag från skatteplikt En grupp av medlemsstater undantar varor för
förbrukning ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg i enlighet med artikel 37.3
i mervärdesskattedirektivet. Åtminstone två medlemsstater medger dock även
undantag för leverans av varor ombord medan transportmedlet befinner sig på
gemenskapens territorium, men utanför gemenskapsdelen, vilket inte medges
enligt artikel 37.3 i mervärdesskattedirektivet[13]. Det verkar vidare som om åtta medlemsstater
också undantar tjänster som tillhandahålls passagerare ombord på fartyg,
luftfartyg eller tåg, särskilt restaurang- och cateringtjänster[14]. Enligt
kommissionens uppfattning medger artikel 37 bara ett undantag för leveranser av
varor för förbrukning ombord på fartyg, luftfartyg eller tåg som görs när
transportmedlet befinner sig på gemenskapsdelen. Undantaget enligt artikel 37
omfattar inte varor som ska medtas eller några som helst tjänster. Undantag i
sådana fall är endast möjliga enligt artikel 371 och del B punkt 10 i bilaga X,
som ger medlemsstaterna rätt att fortsätta att undanta ”tillhandahållande av
tjänster anknytande till persontransport, i den mån transporten av passagerarna
själva är undantagen”. Det framstår som om fem medlemsstater i varierande
utsträckning undantar leveranser och tillhandahållanden ombord från all
beskattning genom det sätt på vilket de tillämpar reglerna om platsen för
leverans och tillhandahållande[15].
De anser att dessa leveranser och tillhandahållanden görs utanför det
territoriella tillämpningsområdet för mervärdesskatt. Följaktligen anser de att
det inte krävs några särskilda regler för dessa undantag från skatteplikt. Den felaktiga tillämpningen av reglerna om
mervärdesskattens territoriella tillämpningsområde och om undantag från
skatteplikt verkar enbart avse fartyg och luftfartyg. I fråga om tåg och bussar
verkar reglerna genomföras korrekt i samtliga medlemsstater. Skillnaderna i
faktisk beskattning mellan olika medlemsstater betraktas som ett av
huvudproblemen med den nuvarande situationen, eftersom de kan få allvarliga
konsekvenser för de berörda företagen och snedvrider konkurrensen, särskilt
mellan aktörer etablerade i EU och aktörer etablerade utanför EU. 3.4. Särskilda
frågor som tagits upp av intressenter De intressenter som konsulterades betonade att
det nuvarande regelverket är komplicerat (eftersom det kräver tillämpning av
olika regeluppsättningar inom EU – artiklarna 31 och 55 eller artiklarna 37 och
57) och varierar från en medlemsstat till en annan. De olika ordningarna för undantag
från skatteplikt uppskattas i hög grad men tillämpas olika av medlemsstaterna,
vilket innebär komplikationer. Dessa intressenter föredrar inte oväntat ett
harmoniserat undantag från skatteplikt. Intressenterna underströk också att bristen på
tydliga definitioner skapar allvarliga svårigheter, särskilt när företag
bedriver verksamhet i flera medlemsstater, vilket är normalfallet inom denna
bransch. Ett annat problem som nämndes var de skiljaktiga skattesatserna. Intressenterna framhöll svårigheterna när det
gäller leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster ombord för vilka
de ska betala mervärdesskatt i en medlemsstat där de inte är etablerade och
således måste registrera sig till mervärdesskatt. De påpekade svårigheter till
följd av skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om tekniska krav på
kassaapparater och i fråga om skyldigheter, mervärdesskattesatser och olika
valutor. Man menar att dessa svårigheter inte skiljer
sig från de som uppstår för andra företag som ska betala mervärdesskatt i en
medlemsstat där de inte är etablerade, och intressenterna skulle vilja ha
tillgång till förenklingar eller andra typer av ordningar, t.ex. en enda
kontaktpunkt. Några intressenter erkände att de hade
registrerat sig enbart i vissa medlemsstater och inte i alla de medlemsstater
där de var tvungna att registrera sig enligt de nuvarande reglerna. 3.5. Den
särskilda situationen när det gäller leveranser och tillhandahållanden på
kryssningar För kryssningsbranschen gäller att kryssningar
ofta påbörjas och avslutas i samma hamn. Det primära syftet med en kryssning är
således inte att transportera passagerare från en plats till en annan. Ett
kryssningsfartygs rutt kan vidare variera och är mer flexibel än rutten för
andra transportmedel. Vid insamlingen av information om det
nuvarande läget i fråga om leveranser och tillhandahållanden ombord var
kryssnings- och färjebranschen den mest aktiva svarslämnaren. Denna bransch
betonade att reglerna för deras verksamhet är särskilt komplicerade och
föreslog att samtliga leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster
ombord skulle undantas från skatteplikt. Ombord på kryssningsfartyg finns ett bredare
utbud av varor och tjänster än på andra typer av transportmedel. Exempelvis kan
tjänster av frisörer, skräddare och kosmetologer och underhållnings- och
utbildningstjänster erbjudas. Utbudet av varor är också mycket bredare. Kryssningsbranschen framhöll att det råder
stark konkurrens mellan aktörerna inom deras marknadssegment. Reglernas
utformning påverkar konkurrenssituationen, särskilt mellan aktörer som är
etablerade inom EU och aktörer etablerade utanför EU. Under samrådet föreslogs det att fartyget
under en kryssning i många fall kunde betraktas som ett fast etableringsställe,
eftersom leveranserna och tillhandahållandena är komplexa och ofta förutsätter
avancerade arrangemang[16]. 4. Nästa steg De varor och tjänster som avses i denna
rapport är typiska konsumentprodukter på vilka mervärdesskatt normalt tas ut
när de levereras respektive tillhandahålls inom EU:s territorium. Det faktum
att samma varor och tjänster levereras respektive tillhandahålls ombord på
vissa typer av transportmedel kan i princip inte utgöra en tillräcklig
motivering till att undanta dessa leveranser och tillhandahållanden inom EU
från mervärdesskatteplikt. Denna rapport utgör inte i sig ett led i den
mervärdesskattestrategi som beskrivs i kommissionens meddelande om
mervärdesskattens framtid. Den framtida behandlingen av de typer av
transaktioner som behandlas i denna rapport bör inte desto mindre överensstämma
med den strategins vägledande principer, i synnerhet behovet av att
effektivisera skatten genom att bredda skattebasen och behovet av att förenkla
reglerna. Med tanke på att mervärdesskattens främsta mål
är att skaffa inkomster och beskatta förbrukning anser kommissionen att en
faktisk beskattning av leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster
ombord på transportmedel bör vara ett mål att sträva mot i framtiden. Ett
upphävande av undantaget skulle också vara i linje med behovet av att
effektivisera skattesystemen. Kommissionen förbereder det arbete som ska göras
på detta område, men är också medveten om att nästan samtliga av de
intressenter som konsulterades i expertstudien (särskilt företrädare för
kryssningsbranschen) och som svarade på frågeformuläret uppgav att de önskade
behålla det frivilliga undantaget från mervärdesskatteplikt, för att undvika
negativa ekonomiska, sociala och miljörelaterade effekter. Kommissionen förstår också intressenternas
klagomål beträffande den nuvarande situationens komplexitet. Den är en följd av
skiljaktig tillämpning och tolkning av de nuvarande reglerna, regelverket i sig
och de administrativa bördor av att efterleva regelverket som följer av de två
tidigare nämnda faktorerna, särskilt i) lapptäcket av undantag, ii)
definitionen av ”gemenskapsdelen”, iii) definitionen av ”restaurang- och
cateringtjänster” och iv) förståelsen av begreppen ”uppehåll” och ”oplanerade
stopp”. I detta hänseende kommer kommissionen att undersöka vilka typer av klargöranden
som kan överenskommas med medlemsstaterna för att ta itu med den nuvarande
osäkerheten. Mervärdesskattekommittén skulle kunna anlitas för att komma fram
till gemensamma riktlinjer. Kommissionen kommer också att ytterligare
granska situationen för att bedöma om överträdelseförfaranden bör inledas mot
vissa medlemsstater. Även om dessa svårigheter kan lösas kan man
fråga sig om de nuvarande reglerna i mervärdesskattedirektivet är lämpliga för
att uppnå målet att beskatta berörda transaktioner på ett enkelt, effektivt och
säkert sätt. Enligt kommissionens uppfattning är det fortfarande svårt för
företag att tillämpa dessa regler och i många fall svårt eller inte ens möjligt
för skattemyndigheterna att kontrollera efterlevnaden av reglerna. Kommissionen anser att det inte går att ändra
beskattningen av sådana leveranser och tillhandahållanden ombord på
transportmedel som ger upphov till förbrukning i EU för enbart leveranser och
tillhandahållanden ombord. Dessa frågor måste ses i ett bredare sammanhang där
målet är att utforma ett enklare och mer neutralt mervärdesskatteregelverk för
persontransport i allmänhet. För att uppnå sådana enhetliga regler bör ett
lagstiftningsförslag på detta område antas, tillsammans med de förslag som ska
läggas fram beträffande persontransport, efter det att en heltäckande
konsekvensbedömning gjorts. Dessa förslag bör säkerställa att den faktiska
beskattningen av leveranser och tillhandahållanden ombord på transportmedel är
enkel och neutral. Det finns vidare ett akut behov av att göra
reglerna mindre komplexa än de är i nuläget, och de skyldigheter som ska
fullgöras av ekonomiska aktörer bör också vara enklast möjliga. Allting beror
emellertid på den typ av beskattningssystem som väljs. Om de regler som antas innebär att ekonomiska
aktörer ska betala skatt i medlemsstater där de inte är etablerade, måste
argumenten för ett slags system med en enda kontaktpunkt för att förenkla
efterlevnaden av regelverket undersökas. Som det påpekas i meddelandet om
mervärdesskattens framtid skulle en sådan åtgärd kunna övervägas först efter
2015, med utgångspunkt i erfarenheterna av den minimivariant av systemet med en
enda kontaktpunkt som kommer att genomföras för teletjänster, radio- och
tv-tjänster och elektroniska tjänster som icke-etablerade tillhandahållare
tillhandahåller icke-beskattningsbara personer (slutkonsumenter). Kommissionen anser att de frågor som hänger
samman med leveranser och tillhandahållanden ombord på transportmedel borde
behandlas tillsammans med området persontransport, där man enligt meddelandet
om mervärdesskattens framtid kommer att föreslå ett mer neutralt och enklare
mervärdesskatteregelverk[17].
För det första är dessa frågor nära knutna till varandra och för det andra
finns liknande utmaningar och problem på båda områdena. Kommissionen bedömer följaktligen att det inte
är lägligt att lägga fram specifika lagstiftningsförslag tillsammans med denna
rapport. Rådet inbjuds att uttrycka sig om innehållet i
denna rapport och i synnerhet att kommentera kommissionens förslag om hur man
ska gå vidare. Samtidigt är även andra institutioner välkomna
att yttra sig om denna rapport och de föreslagna kommande åtgärderna. [1] EUT L 347, 11.12.2006, s. 1. [2] EUT L 44, 20.2.2008, s. 11. [3] Expert
study on the issues arising from taxing the supply of goods and the supply of
services, including restaurant and catering services, for consumption on board
means of transport, 8 februari 2012, utförd av PricewaterhouseCoopers. [4] Frågan om
hur begreppet ”uppehåll” skulle förstås behandlades mer utförligt av Europeiska
unionens domstol i dess dom av den 15 september 2005 i mål C-58/04, Antje
Köhler mot Finanzamt Düsseldorf-Nord. [5] För
närmare uppgifter, se kapitel 4 i expertstudien, särskilt sidorna 48–50, 55 och
58. [6] Se
kapitel 4 i expertstudien, särskilt sidorna 39–40 och 42–43. [7] Se
kapitel 4 i expertstudien, särskilt sidorna 42–43 och 52–55. [8] Se
särskilt artiklarna 35–37. [9] Se
kapitel 4 i expertstudien, särskilt sidorna 40 och 42–43. [10] I artikel
6 i tillämpningsföreskrifterna för mervärdesskattedirektivet fastställs
följande: ”Med restaurang- och cateringtjänster avses tjänster som består i att
för mänsklig konsumtion leverera beredd eller oberedd mat eller dryck eller
båda, åtföljda av tillräckligt med stödtjänster som möjliggör omedelbar
konsumtion av det levererade. Leveransen av mat eller dryck eller båda är
endast en del i helheten, i vilken tjänsteaspekten ska dominera.
Restaurangtjänster är tillhandahållandet av sådana tjänster i
tillhandahållarens lokaler och cateringtjänster är tillhandahållandet av sådana
tjänster på andra ställen än i tillhandahållarens lokaler.” [11] Mål
C-231/94, domstolens dom av den 2 maj 1996, Faaborg-Gelting Linien a/s mot
Finanzamt Flensburg. [12] Förenade
målen C-497/09, C-499/09, C-501/09, C-502/09, domstolens dom av den 10 mars
2011, Bog m.fl. mot Finanzamt Burgdorf, Hamburg-Barmbek-Uhlenhorst, Minden och
Detmold. [13] Se kapitel
4 i expertstudien, särskilt sidorna 52 och 53. [14] Se kapitel
4 i expertstudien, särskilt sidorna 54 och 55. [15] Se kapitel
4 i expertstudien, särskilt sidorna 42–43 och 52–55. [16] Begreppet fast
etableringsställe definieras i artikel 11 i tillämpningsföreskrifterna för
mervärdesskattedirektivet. [17] Se
KOM(2011) 851, åtgärd nr 9.