52012DC0492

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1........... BAKGRUND................................................................................................................ 3

1.1........ Det civila samhällets betydelse......................................................................................... 3

1.2........ EU:s definition av det civila samhällets organisationer....................................................... 3

1.3........ Ett föränderligt landskap................................................................................................. 3

2........... EN NY EU-STRATEGI................................................................................................ 4

3........... ATT FRÄMJA ETT GYNNSAM KLIMAT.................................................................. 5

4........... EN STARK FOKUSERING PÅ ENSKILDA LÄNDER.............................................. 7

4.1........ En inkluderande politisk beslutsprocess ger bättre samhällsstyrning................................... 7

4.2........ Öppenhet och ansvarsskyldighet i det egna landet............................................................ 8

4.3........ Sociala tjänster: partnerskap för bättre kvalitet................................................................. 9

4.4........ Civilsamhällesorganisationernas arbete för hållbar tillväxt för alla..................................... 10

4.5........ EU:s färdplaner för samarbete med det civila samhällets organisationer........................... 10

5........... DET CIVILA SAMHÄLLETS ORGANISATIONER I ETT REGIONALT OCH GLOBALT PERSPEKTIV.................................................................................................................................... 11

6........... UTFORMNINGEN AV EU:S STÖD.......................................................................... 12

6.1........ Kapacitetsutveckling i fokus.......................................................................................... 12

6.2........ Finansiering enligt lokala behov..................................................................................... 12

7........... SLUTSATSER............................................................................................................ 12

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser

1.           BAKGRUND

1.1.        Det civila samhällets betydelse

Ett inflytelserikt civilsamhälle är ett viktigt inslag i alla demokratiska system och en tillgång i sig. Det står för och främjar mångfald och kan bidra till en mer ändamålsenlig politik på olika områden, en mer rättvis och hållbar utveckling och tillväxt för alla. Det är en viktig aktör när det gäller att främja fred och konfliktlösning. Som språkrör för medborgarnas angelägenheter verkar det civila samhällets organisationer aktivt i offentliga sammanhang, där de deltar i initiativ för att främja deltagandedemokrati. De förmedlar medborgarnas allt starkare krav på en öppen och ansvarsfull samhällsstyrning.

Även om staten har det primära ansvaret för utveckling och demokratiskt styre kan dock synergier mellan staten och det civila samhällets organisationer bidra till att lösa problem som rör fattigdom, växande ojämlikhet, social utestängning och ohållbar utveckling. Dessa organisationers deltagande i politiska processer är av central betydelse för en inkluderande och effektiv politik. De bidrar därför till att regeringarna blir mer ansvarstagande och legitima, vilket leder till ökad social sammanhållning och en öppnare och djupare demokrati.

1.2.        EU:s definition av det civila samhällets organisationer

Begreppet det civila samhällets organisationer omfattar ett brett spektrum av aktörer med olika roller och mandat. Definitionerna varierar över tiden och mellan institutioner och länder. EU anser att det civila samhällets organisationer inbegriper alla icke-statliga, icke-vinstdrivande, obundna och icke-våldsamma strukturer[1] genom vilka människor organiserar sig för att uppnå gemensamma mål och främja gemensamma värderingar, både politiska, kulturella, sociala och ekonomiska. De kan vara verksamma på lokal, nationell, regional eller internationell nivå, i städer eller på landsbygden, formellt eller informellt. EU värdesätter dessa organisationers mångfald och särskilda egenskaper och samarbetar med ansvarstagande och insynsvänliga organisationer som delar EU:s engagemang för sociala framsteg och för sådana grundläggande värderingar som fred, frihet, lika rättigheter och mänsklig värdighet.

1.3.        Ett föränderligt landskap

De senaste tio åren har utvecklingen gått i flera olika riktningar. Det civila samhällets organisationer erkänns idag allmänt som utvecklingsaktörer i sig. De har ökat i antal och avspeglar nya sociala realiteter, och de bygger koalitioner på alla nivåer. Tack vare sina möjligheter att nå ut till, företräda och försvara utsatta och socialt utestängda grupper och att ge dem ett ökat inflytande har dessa organisationer en unik ställning när det gäller att sätta igång social innovation. Mot denna bakgrund har regeringarna i flera länder förstärkt sina kontakter med dem.

Trots det är förhållandet mellan staten och det civila samhällets organisationer ofta känsligt. Många länder har en begränsad tradition av dialog, vilket leder till att det civila samhället alltför ofta får ett snävt eller t.o.m. krympande verksamhetsutrymme och omfattas av strikta restriktioner. I många sammanhang råkar organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter och intressebevakning, t.ex. kvinnoorganisationer, ut för att deras möjligheter att arbeta och skaffa finansiering begränsas.

Det civila samhällets organisationer kan å andra sidan också ställas inför utmaningar i fråga om representativitet, öppenhet, intern styrning och intern kapacitet eller i form av beroende av internationella givare och konkurrens om resurser, något som förvärras av den ekonomiska krisen. Dessutom uppstår det nu allt fler nya och mer flytande former av medborgar- och ungdomsinitiativ. Den ”arabiska våren” och ”Occupy”-rörelsen visar tydligt de sociala och kulturella rörelsernas potential som samhällsförändrare. Det utrymme och de möjligheter som internet och sociala medier skapat spelar också en betydande roll när det gäller att driva på denna utveckling.

2.           EN NY EU-STRATEGI

Mot bakgrund av detta föreslår kommissionen ett stärkt och mer strategiskt tillvägagångssätt i sina kontakter med lokala civilsamhällesorganisationer i alla regioner, även i utvecklingsländer, grannländer och utvidgningsländer. Vederbörlig hänsyn kommer att tas till de olika ländernas särdrag, särskilt i mycket instabila politiska sammanhang.

EU värdesätter ett dynamiskt, pluralistiskt och kompetent civilsamhälle och erkänner vikten av konstruktiva relationer mellan staten och det civila samhällets organisationer. Därför kommer EU:s strategi att fokusera på dessa organisationers insatser för att stärka demokratiska processer och kontrollsystem och uppnå bättre resultat på utvecklingsområdet[2].

I det här meddelandet föreslås tre prioriterade områden för EU-stöd:

· Att intensifiera arbetet med att främja ett gynnsamt klimat för det civila samhällets organisationer i partnerländerna.

· Att främja ett meningsfullt och strukturerat deltagande av det civila samhällets organisationer i partnerländernas nationella strategier, i EU:s programplanering och i internationella processer.

· Att förbättra lokala civilsamhällesorganisationer förmåga att mer effektivt utöva sin roll som oberoende aktörer på utvecklingsområdet.

På operativ nivå kommer ett mer strategiskt samarbete med det civila samhällets organisationer att integreras i alla instrument och program och på alla samarbetsområden, samtidigt som principerna om koncentration och differentiering[3] beaktas.

EU kommer att stödja genomförandet av detta meddelande även genom sina politiska och strategiska dialoger med partnerländerna.

Utarbetandet av EU:s färdplaner för samarbete med det civila samhällets organisationer[4] på landsnivå bör leda till en strukturerad dialog och ett strategiskt samarbete, vilket leder till att EU:s åtgärder blir mer samstämmiga och mer effektiva.

Den nya politiken grundar sig på resultaten av den globala strukturerade dialogen om det civila samhällets och lokala myndigheters deltagande i EU:s utvecklingsarbete[5] (2010–2011). Initiativet möjliggjorde en grundlig översyn av det mångfacetterade partnerskapet med det civila samhällets organisationer – från politiska och strategiska aspekter till verksamhets- och finansieringsrelaterade frågor. Det resulterade i en gemensam vision om ett mer ambitiöst och konsekvent samarbete mellan EU och dessa organisationer.

Dessutom utgör detta meddelande en vidareutveckling av de bestämmelser om det civila samhällets organisationer som ingår i den nya agendan för förändring[6], och det beaktar också den förnyade europeiska grannskapspolitiken[7], de senaste utvidgningsstrategierna[8] och uttalandena om EU:s budgetstöd till tredjeländer[9], tillsammans med internationella åtaganden inom ramen för Busan-partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete[10] från 2011. Det inkluderar också resultaten av internetsamrådet om det civila samhällets organisationer inom ramen för utvecklingssamarbetet[11].

3.           ATT FRÄMJA ETT GYNNSAM KLIMAT

Civilsamhällesorganisationernas möjligheter att delta i olika områden av det offentliga livet är beroende av en rad förutsättningar, för vilka olika aktörer ansvarar och som tillsammans skapar vad som brukar kallas ”ett gynnsamt klimat” för det civila samhällets organisationer.

För att kunna utöva sin verksamhet behöver dessa organisationer ett välfungerande och demokratiskt rättsväsen och rättssystem som både rättsligt och i praktiken ger dem möjlighet att organisera sig och skaffa finansiering och som garanterar yttrandefrihet, tillgång till information och möjlighet att delta i det offentliga livet. Det är staten som har huvudansvaret för att se till att dessa grundläggande förutsättningar föreligger.

Ändå saknar många länder en gynnsam lagstiftning och reglering som kan garantera civilsamhällesorganisationerna rätt att verka oberoende och fria från otillbörlig påverkan. I vissa länder erkänner regeringen inte den roll som dessa organisationer spelar. Det gör att organisationerna ofta råkar ut för restriktioner av de rättsliga och politiska ramar inom vilka de arbetar, försök att misskreditera eller straffbelägga dem, begränsningar av deras tillgång till finansiering, hot och t.o.m. fysiska trakasserier, frihetsberövande och våldsamma angrepp.

I detta sammanhang har det internationella samfundet, inbegripet EU, en skyldighet att verka för att både det civila samhällets organisationer och enskilda personer ska ges utrymme att arbeta. EU bör föregå med gott exempel och utöva påtryckningar genom diplomati och politisk dialog med regeringar och genom att lyfta fram problem rörande de mänskliga rättigheterna i offentligheten.

EU har gått i bräschen för att utveckla mer kraftfulla normer och mekanismer för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna inom FN, Europarådet och OSSE. EU kommer att intensifiera sina insatser för att övervaka lagstiftning, reglering och verksamhetsanknutna frågor som kan påverka det civila samhällets organisationer, i överensstämmelse med internationella åtaganden. Samtidigt kommer EU att främja initiativ som leds av sådana organisationer och stödja internationella åtgärder för att främja och övervaka ett klimat som gynnar organisationerna[12].

EU kommer att fortsätta att vidta åtgärder i länder där regeringen inte erkänner det civila samhället och detta leder till kränkningar av de mänskliga rättigheterna. När ett land gör avsteg från sina åtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och grundläggande värderingar kan EU tillfälligt avbryta samarbetet med de nationella myndigheterna och stärka sitt stöd för lokalbefolkningen genom det civila samhällets organisationer.

Efter jasminrevolution i Tunisien beviljades regeringen ett stödprogram för ekonomisk återhämtning på villkor att den antog en ny lag om föreningsfrihet. Genom lagen ändrades de villkor som den tidigare regimen använt sig av för att begränsa denna frihet.

I sitt samarbete med partnerländernas regeringar kommer EU att sträva efter att förbättra myndigheternas förmåga att föra ett konstruktivt samarbete med det civila samhället, öka förtroendet och höja den kompetens som behövs för att skapa dialog och partnerskap. EU kommer att fortsätta att ge råd och stöd när det gäller att stärka demokratiska institutioner och reformer, också genom att förbättra beslutsfattarnas och tjänstemännens förmåga att samarbeta med det civila samhällets organisationer.

För EU fyller oberoende medier, däribland sociala medier, en mycket viktig funktion. De bidrar till ett öppet samhälle grundat på dialog, kulturell mångfald och kritiskt tänkande och till ett ökat ansvarstagandet från både regeringarnas och civilsamhällesorganisationernas sida.

Det är också en viktig indirekt uppgift för civilsamhällesorganisationerna att garantera sitt oberoende av staten och sin representativitet, men också sin interna styrning, öppenhet och ansvarighet. Som utvecklingsaktörer bär civilsamhällesorganisationerna en del av ansvaret för att visa på resultat av sina åtgärder, särskilt för de grupper de företräder. Olika självregleringsinitiativ vinner just nu internationellt erkännande, t.ex. Istanbul CSOs Development Effectiveness Principles och liknande ansvarighetskoder för enskilda aktörer samt nationella uppförandekoder. EU uppmuntrar till ytterligare insatser på detta område.

4.           EN STARK FOKUSERING PÅ ENSKILDA LÄNDER

EU:s framtida engagemang kommer att utgå från att lokala civilsamhällesorganisationer deltar som partner i dialog och tillsyn. EU tror på värdet av att dessa organisationer deltar i den nationella politiken och har förbundit sig att främja detta.

Stödet till civilsamhällesorganisationer som tjänstetillhandahållare – något som tidigare särskilt har understötts av EU – kommer att anpassas. När så är möjligt bör det införlivas i samarbetsinriktade partnerskap med flera aktörer i samordning med nationella myndigheter, med det långsiktiga målet att främja mer ansvariga, effektiva och hållbara system i befolkningens tjänst. Dessutom kan initiativ från det civila samhällets organisationer stödjas när dessa tar upp frågor som inte får tillräcklig uppmärksamhet inom den nationella politiken men som är avgörande för sociala framsteg och som rör mänskliga rättigheter och hållbar utveckling.

Vidare kommer man också att stödja sådana initiativ och innovationer för att främja en rättvis och hållbar tillväxt som läggs fram av det civila samhällets organisationer.

Länder i utsatta situationer, i kris eller i situationer efter en konflikt behöver en egen strategi. EU anser att det civila samhällets organisationer har en viktig funktion att fylla i arbetet för fred och säkerhet, särskilt i konfliktförebyggande, fredsskapande och statsbyggande insatser.

EU har gått i spetsen för att främja civilsamhällesorganisationers deltagande i de olika etapperna av EU:s programplanering. Detta tillvägagångssätt har gradvis fått genomslag särskilt i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, tack vare Cotonouavtalets bestämmelser om detta. Ytterligare ansträngningar bör göras för att befästa denna praxis i alla regioner.

4.1.        En inkluderande politisk beslutsprocess ger bättre samhällsstyrning    

Det civila samhällets deltagande i politiska processer och i den politiska dialogen inom olika sektorer leder till inkluderande och effektiva strategier, om det åtföljs av en lämplig resursfördelning och en sund förvaltning. Civilsamhällesorganisationernas deltagande är en avgörande faktor i utformningen av en politik som svarar mot människors behov. Regeringarna kan dra nytta av ett konstruktivt deltagande av det civila samhällets organisationer i utformningen, genomförandet och övervakningen av nationella strategier på alla nivåer. Myndigheternas politiska vilja att samarbeta är av avgörande betydelse, och EU kommer att uppmuntra åtgärder i denna riktning.

EU kommer att investera mer i att främja, stödja och övervaka effektiva mekanismer för en resultatinriktad dialog. Dessa mekanismer bör omfatta så många aktörer som möjligt. Den politiska dialogen på nationell nivå och sektorsnivå bör inkludera alla berörda aktörer, t.ex. det civila samhällets organisationer och, i relevanta fall, den privata sektorn, samt partnerländernas regeringar, lokala myndigheter, parlament och andra nationella institutioner.

För att dialogen ska vara meningsfull måste den ske vid rätt tidpunkt och vara förutsägbar och öppen. För att den politiska processen ska vara trovärdig måste det civila samhällets organisationer i sina tur vara oberoende, representativa och kompetenta.

Med stöd av en finansieringsmekanism med flera givare som medfinansieras av EU bidrar det civila samhällets organisationer i Ghana aktivt till den kommitté (Public Interest and Accountability Committee) som övervakar och rapporterar om olje- och gasinkomster, vilka får allt större betydelse. Genom samråd, förslag och presentationer inför det ansvariga parlamentsutskottet har organisationerna lyckats påverka utformningen av viktig energilagstiftning. De arbetar nu med att övervaka genomförandet av lagstiftningen, informera allmänheten och uppmana regeringen att stå till svars vid eventuella överträdelser.

Systemen för dialog är specifika för varje land, för varje sektor och för varje aktör som är inblandad. T.ex. är fackföreningarnas och arbetsgivarorganisationernas arbete nära förknippat med en oberoende social dialog, även med myndigheterna, om den politik som påverkar arbetsmarknaden.

På lokal nivå bör mekanismer för dialog mellan det civila samhällets organisationer och de lokala myndigheterna främjas, eftersom de i decentraliserade sammanhang skapar öppningar för politisk input. Detta förbättrar den nationella politikens förmåga att beakta lokala realiteter. Det civila samhällets organisationer kan också bidra till att mobilisera lokala resurser och socialt kapital, sprida information och involvera marginaliserade grupper och därigenom bidra till bättre lokal samhällsstyrning och territoriell sammanhållning.

Frivilliga partnerskapsavtal inom ramen för Flegthandlingsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (Forest Law Enforcement, Governance and Trade) är bilaterala handelsavtal som syftar till att garantera lagligheten hos trävaruprodukter som exporteras till EU och hjälpa utvecklingsländerna att förbättra sin skogsförvaltning. Flegt främjar dialog mellan aktörer i partnerländerna och gör det möjligt för det civila samhällets organisationer att aktivt bidra till att ringa in samhällsstyrningsfrågor och till att utveckla de nödvändiga rättsliga och tekniska åtgärderna och övervaka genomförandet av de frivilliga partnerskapsavtalen. I Indonesien har det civila samhällets organisationer konstaterat att Flegt hjälpt dem ”att bli djupt engagerade i stället för att känna sig styrda av den offentliga sektorn och stora företag”.

4.2.        Öppenhet och ansvarsskyldighet i det egna landet

Dålig samhällsstyrning är ett hinder för utveckling. Möjligheten att hålla de styrande ansvariga är avgörande för en bättre styrning. I de demokratiska systemen är det parlamentets främsta uppgift att hålla regeringen ansvarig, men det civila samhällets organisationer kan också medverka till att öka det egna landets ansvarsskyldighet på lokal och nationell nivå via ett fritt, tydlig och lättillgängligt informationsflöde. De kan bidra till att främja respekten för rättsstaten genom att övervaka det konkreta genomförandet av lagstiftning och politik, och de kan ta initiativ till och stödja insatser mot korruption.

Genom att analysera och bidra till budgetförslag, till övervakning och spårning av offentliga inkomster och utgifter och till att förbättra medborgarnas kunskaper om budgetfrågor fyller det civila samhällets organisationer en viktig funktion i budgetprocessen och bidrar därigenom till att säkerställa att offentliga medel används på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Om budgeten anpassas till befolkningens prioriteringar, behov och mänskliga rättigheter kan dess effekter i form av fattigdomsminskning och tillväxt för alla förbättras.

EU bör intensifiera stödet till landsstyrda insatser för att stärka systemen för ansvarsskyldighet i det egna landet, förbättra civilsamhällesorganisationernas möjligheter att, tillsammans med parlamenten, de högre revisionsorganen, myndigheterna för offentlig upphandling och medierna, utöva tillsyn. EU kommer att stödja civilsamhällesorganisationernas kapacitet att delta effektivt och långsiktigt i dessa system, även på lokal nivå där en mängd olika och innovativa metoder utvecklas på området ”socialt ansvar”, bl.a. med hjälp av ny teknik.

I enlighet med meddelandet Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till tredjeländer som offentliggjordes 2011 bör EU vid beviljandet av budgetstöd särskilt vinnlägga sig om att systematiskt underlätta civilsamhällesorganisationernas tillsynsfunktion. Det nya stödberättigandekriteriet ”budgettransparens och budgetkontroll” kommer att inriktas på snabb tillgång till omfattande och korrekta budgetuppgifter, med vars hjälp det civila samhällets organisationer bättre kan hålla beslutsfattarna ansvariga.

I Marocko har EU stött två civilsamhällesorganisationers (en stiftelse och ett forskningscentrum) arbete med att hjälpa parlamentariker från olika politiska grupper att förbättra sitt deltagande i budgetförfaranden och reformer. Genom forskning och utbildning har organisationerna kunnat hjälpa parlamentarikerna att bättre förstå budgetfrågor och på så sätt stärka sitt deltagande i arbetet med att reformera finanslagen.

4.3.        Sociala tjänster: partnerskap för bättre kvalitet

Det ankommer på regeringarna att säkerställa ett effektivt tillhandahållande av sociala tjänster, t.ex. hälsovård, utbildning och socialt skydd. Detta kan ske centralt eller på lokal nivå, beroende på den institutionella ramen för landet. Utöver tillhandahållandet av tjänster tar regeringarna ansvar för deras tillsyn, reglering och kvalitet. Detta kan ske genom en mängd olika organisatoriska arrangemang, från deltagandebaserade system till offentlig-privata partnerskap.

Det civila samhällets organisationer spelar en viktig roll vid tillhandahållandet av tjänster, där de kompletterar lokala och nationella myndigheters arbete och tar initiativ till innovativa projekt. Deras förmåga att kartlägga behov, ta upp försummade frågor och människorättsfrågor och att ge befolkningsgrupper som är socialt uteslutna eller utom räckhåll tillgång till tjänster är särskilt viktig.

Det övergripande målet för EU i fråga om sociala tjänster är att stödja myndigheternas kapacitet att bygga upp hållbara system av hög kvalitet till förmån för befolkningen. EU ser ett värde i att det civila samhällets organisationer deltar i partnerskap med flera aktörer, särskilt inom sektorer som omfattas av EU:s bilaterala samarbete, som ett sätt att främja en samordnad strategi för planering och tillhandahållande av tjänster. Detta är också relevant när det gäller den privata sektorns nya roll på detta område. På lång sikt förespråkar EU att finansieringsmekanismer som stöder lokala civilsamhällesorganisationers tillhandahållande av tjänster gradvis integreras i de nationella systemen, på grundval av ett stabilt och öppet regelverk som garanterar lika tillgång. För att begränsa fragmentering och dubbelarbete bör samordning eftersträvas på alla nivåer.

Direktstöd till organisationer i det civila samhället när det gäller tillhandahållande av tjänster skulle kunna tillhandahållas för att garantera att utestängda grupper får tillgång till grundläggande tjänster eller för att komplettera underpresterande eller icke-existerande myndigheters arbete, särskilt i de minst utvecklade länderna. Detta behövs särskilt i instabila situationer och i konflikt- och krissituationer.

I Somaliland[13] har EU och andra givare stött två europeiska civilsamhällesorganisationers arbete med att införa en regional veterinärutbildning. Genom att tillämpa ett underifrånperspektiv och innovativt lärande har man utbildat en ny generation veterinärer som kan ta hänsyn till den somaliska boskapsnäringens särskilda behov. Trots den instabila omgivningen är denna utbildning nu en väletablerad institution för högre utbildning med kopplingar till europeiska och afrikanska institutioner.

4.4.        Civilsamhällesorganisationernas arbete för hållbar tillväxt för alla

Det civila samhällets organisationer har blivit aktiva aktörer på det ekonomiska området genom initiativ som påverkar lokala ekonomier eller genom att övervaka konsekvenserna av den nationella och internationella ekonomiska politiken. EU stöder sedan länge en ”social ekonomi”[14] som är inriktad på att nå sociala effekter snarare än vinst. Sammanslutningar av kooperativ, stiftelser och icke-statliga organisationer är särskilt aktiva när det gäller att främja företagarandan och skapa arbetstillfällen genom att mobilisera lokala samhällsgrupper, tillhandahålla tjänster och stimulera inkomstgenererande verksamhet för de fattiga och marginaliserade. I samma anda stödde EU vid Rio+20-konferensen om hållbar utveckling hänvisningar till det civila samhällets organisationer som aktiva aktörer för en inkluderande, grön ekonomi och betonade vikten av att både sociala och miljörelaterade faktorer beaktas i samband med åtgärder för att stimulera ekonomisk tillväxt.

EU kommer att stödja civilsamhällesorganisationernas initiativ och partnerskap som kombinerar sociala och ekonomiska målsättningar på sådana områden som landsbygdsutveckling, tryggad livsmedelsförsörjning, turism och kultur, miljö och energi. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att skapa nya arbetstillfällen och uppmuntra företagaranda på ett sätt som motsvarar olika befolkningsgruppers behov och stimulerar en hållbar lokal ekonomisk tillväxt för alla.

I Brasilien har EU stött lokala civilsamhällesorganisationers arbete med att främja social och ekonomisk integration av avfallsinsamlare genom ett nätverk som erbjuder sina kooperativ utbildning i läs- och skrivkunnighet, tekniskt kunnande och ledarskap, miljöutbildning i fråga om återvinning samt tekniskt bistånd (inom administration, redovisning, marknadsföring osv.). Detta ökar enskilda personers inkomster, minskar analfabetismen och ger tillgång till socialt skydd. Projektet belönades 2012 med Brasiliens nationella pris för millennieutvecklingsmål 1.

EU kommer också att stödja innovativa modeller för att utvidga tillgången till finansiella tjänster till personer som är utestängda från det traditionella banksystemet, särskilt kvinnor.

Uppmärksamhet kommer också att ägnas organisationer i det civila samhället som arbetar för att främja och övervaka företagens sociala ansvar, etiska och hållbara affärsmodeller och agendan för anständigt arbete, offentlig-privata partnerskap, rättvis handel samt rättvis tillgång till naturresurser och mark.

4.5.        EU:s färdplaner för samarbete med det civila samhällets organisationer

EU och medlemsstaterna bör utarbeta landsspecifika färdplaner för samarbete med organisationer i det civila samhället för att ge större genomslag, förutsägbarhet och synligheten åt EU:s åtgärder och säkerställa konsekvens och synergieffekter inom de olika sektorer som omfattas av EU:s yttre förbindelser. Dessa färdplaner är också tänkta att ge upphov till samordning och utbyte av bästa praxis med medlemsstaterna och andra internationella aktörer, även när det gäller förenkling och harmonisering av kraven för finansiering.

Färdplanerna bör baseras på en god förståelse för civilsamhällesorganisationernas verksamhetsfält och det större socioekonomiska sammanhang som de verkar inom[15]. Detta är en förutsättning för ett mer strategiskt engagemang från EU:s sida på nationell nivå, särskilt om berörda aktörer måste identifieras i syfte att införa eller främja effektiva och ändamålsenliga metoder för dialog.

Färdplanerna bör fastställa långsiktiga mål för EU:s samarbete med det civila samhällets organisationer, och de bör omfattar dialog och verksamhetsstöd och fastställa lämpliga arbetsmetoder. Detta arbete bör kopplas till programplaneringen av EU:s yttre bistånd, dvs. det bilaterala, regionala och tematiska samarbetet. De landstrategier för mänskliga rättigheterna som EU håller på att utveckla kommer att utgöra en viktig referens.

Färdplanerna bör utvecklas med beaktande av synpunkter från det civila samhället, uppdateras regelbundet och vid behov göras tillgängliga för allmänheten och spridas till nationella myndigheter.

5.           DET CIVILA SAMHÄLLETS ORGANISATIONER I ETT REGIONALT OCH GLOBALT PERSPEKTIV

Under de senaste årtiondena har det skett en ökning av antalet internationella aktivistgrupper som förespråkar och främjar multilaterala normer och standarder och engagerar sig i globala nätverk och globala kampanjer. Dessa kan gälla sådana frågor som handel, global rättvisa, mänskliga rättigheter, miljö, klimatförändringar, öppenhet och insyn, globala hälsofrågor samt ett effektivt utvecklingssamarbete. Informations- och kommunikationsteknikens utveckling har varit avgörande för de transnationella nätverkens utbredning och förändrade roll.

Organisationer, nätverk och allianser på regional och global nivå kommer att få hjälp med att hantera gränsöverskridande och globala utmaningar.

EU kommer också att stödja civilsamhällesorganisationer som är verksamma på europeisk och global nivå och som, i samarbete och partnerskap med lokala civilsamhällesorganisationer, verkar för att övervaka konsekvensen i politiken för utveckling, hålla det internationella samfundet ansvarigt för att infria sina biståndsåtaganden och bidra till att öka medborgarnas medvetenhet globalt[16].

På EU-nivå ägnas särskild uppmärksamhet åt dialog mellan det civila samhällets organisationer och EU-institutionerna. Utöver de befintliga mekanismerna för samråd om politik och program kommer kommissionen att inrätta en rådgivande grupp med flera intressenter som gör det möjligt för det civila samhällets organisationer och relevanta aktörer på utvecklingsområdet att föra en dialog med EU-institutionerna om EU:s utvecklingspolitik och om förslagen i detta meddelande.

6.           UTFORMNINGEN AV EU:S STÖD

6.1.        Kapacitetsutveckling i fokus

För att öka sina påverkningsmöjligheter måste lokala civilsamhällesorganisationer övervinna sina kapacitetsbegränsningar, vare sig det gäller teknisk förvaltning och ledarskap, kapitalanskaffningsförmåga eller resultatförvaltning och intern styrning.

EU kommer att öka sitt stöd till kapacitetsutveckling inom dessa organisationer, särskilt lokala aktörer, som ett led i ett långsiktigt, efterfrågestyrt och flexibelt tillvägagångssätt, varvid särskild hänsyn ska tas till mobilisering av stödgrupper och representativitet.

EU kommer också att stödja långsiktiga och jämbördiga partnerskap för kapacitetsutveckling mellan lokala och europeiska civilsamhällesorganisationer. Dessa bör baseras på lokal efterfrågan och omfatta handledning och coachning, ömsesidigt lärande (”peer learning”), nätverksarbete och skapande av kopplingar från lokal nivå till global nivå.

6.2.        Finansiering enligt lokala behov

Skräddarsydd finansiering är en viktig del av EU:s samarbete med det civila samhällets organisationer och förbättrar lokala organisationers tillgång till finansiering. Kommissionen kommer att använda en lämplig blandning av finansieringsmetoder[17] för att så effektivt som möjligt kunna hantera största möjliga antal aktörer, behov och landsspecifika förhållanden på ett flexibelt, öppet, kostnadseffektivt och resultatinriktat sätt.

På västra Balkan och i Turkiet stöder EU regionala nätverk av civilsamhällesorganisationer genom ramöverenskommelser om partnerskap. Detta medger ett mer flexibelt, långsiktigt och programorienterat tillvägagångssätt som uppmuntrar dessa organisationer att arbeta i partnerskap för att utveckla och genomföra strategier för en viss sektor och utbyta kunskaper och erfarenheter om förhållandena i olika länder. Med sin inriktning på uppbyggnad av kapacitet för analys, övervakning och intressebevakning för att driva på politiska reformer skapar partnerorganisationer kopplingar från regional till nationell nivå och får också möjlighet att genomföra småskaliga lokala pilotprojekt genom omfinansiering till gräsrotsorganisationer eller andra lokalt baserade organisationer.

7.           SLUTSATSER

I ett föränderligt internationella perspektiv och med beaktande av EU:s externa politik är de förslag som läggs fram i detta meddelande tänkta att förbättra EU:s förbindelser med det civila samhällets organisationer och anpassa dem till nuvarande och framtida utmaningar. En förnyad ansats från EU:s sida föreslås i syfte att stärka i första hand de lokala civilsamhällesorganisationerna i deras arbete för ett demokratiskt styre och en rättvis utveckling. Genom att samarbeta har EU och medlemsstaterna en unik möjlighet till ett mer strategiskt engagemang för att uppnå större sammanhållning och konsekvens i EU:s åtgärder och förbättra deras verkningsgrad.

[1]               Detta inbegriper medlemskapsbaserade, sakorienterade och serviceinriktade organisationer, såsom lokalt baserade organisationer, icke-statliga organisationer, religiösa organisationer, stiftelser, forskningsinstitut, jämställdhetsorganisationer, hbt-organisationer, kooperativ, yrkes- och branschorganisationer samt medier utan vinstsyfte. Fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, de s.k. arbetsmarknadsparterna, utgör en särskild kategori av det civila samhällets organisationer.

[2]               Sedan 1970-talet EU har gradvis inlett ett samarbete med det civila samhällets organisationer genom en deltagandebaserad utformning av de politiska ramarna och genom stödsystem med fokus på deras deltagande i EU:s programplanering. Detta tillvägagångssätt återspeglades i det senaste meddelandet (KOM(2002) 598 slutlig) om icke-statliga aktörers deltagande i Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik.

[3]               Såsom föreslås i EU:s förnyade utvecklingspolitik (”agendan för förändring”) kommer EU:s bilaterala utvecklingssamarbete att koncentreras på högst tre sektorer i varje partnerland, och resurserna kommer att inriktas på de länder som har störst behov, inklusive instabila stater, och där stödet kan ha störst effekt på utvecklingen i form av minskad fattigdom.

[4]               Se avsnitt 4.5.

[5]               Se http://ec.europa.eu/europeaid/who/partners/civil-society/structured-dialogue_en.htm.

[6]               KOM(2011) 637, rådets slutsatser 9316/12.

[7]               KOM(2011) 303.

[8]               KOM(2010) 660.

[9]               KOM(2011) 638, rådets slutsatser 9323/12.

[10]             http://www.aideffectiveness.org/busanhlf4/images/stories/hlf4/OUTCOME_DOCUMENT_-_FINAL_EN.pdf.

[11]             DEVCO ”Have Your Say” (2012): http://ec.europa.eu/europeaid/how/public-consultations/6405_en.htm.

[12]             Se även fotnot 10; dokumentet om Busan-partnerskapet.

[13]             Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om status.

[14]             Se meddelandet Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (2012): http://ec.europa.eu/internal_market/social_business/docs/COM2011_682_en.pdf.

[15]             Regelbunden och deltagandebaserad kartläggning av alla olika aktörer och av nätverk och plattformar på nationell och sektorsnivå rekommenderas.

[16]             I Europa får detta arbete ett starkt stöd från kommissionen genom ett särskilt program för utbildning och information om utvecklingsfrågor (DEAR) som utgår från aktörerna själva.

[17]             EU kan överväga alla finansieringssätt som är tillåtna enligt budgetförordningen. Dessa innefattar projektfinansiering, programfinansiering, direkt beviljande av bidrag, samlad finansiering, uppföljningsbidrag, grundfinansiering, samfinansiering, öronmärkning, förenklade förslagsinbjudningar och omfinansiering.