This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52012DC0448
REPORT FROM THE COMMISSION TO THE COUNCIL AND THE EUROPEAN PARLIAMENT on the implementation of Council Regulation (EEC) No 259/93 of 1 February 1993 on the supervision and control of shipments of waste within, into and out of the European Community, and on the implementation of Regulation (EC) No 1013/2006 of 14 June 2006 on shipments of waste Generation, treatment and transboundary shipment of hazardous waste and other waste in the Member States of the European Union, 2007-2009
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, och om genomförandet av förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall Uppkomst, behandling och gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall i Europeiska unionens medlemsstater 2007–2009
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, och om genomförandet av förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall Uppkomst, behandling och gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall i Europeiska unionens medlemsstater 2007–2009
/* COM/2012/0448 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, och om genomförandet av förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall Uppkomst, behandling och gränsöverskridande transport av farligt avfall och annat avfall i Europeiska unionens medlemsstater 2007–2009 /* COM/2012/0448 final */
RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH
EUROPAPARLAMENTET om genomförandet av rådets förordning (EEG)
nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av
avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, och om
genomförandet av förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om
transport av avfall
Uppkomst, behandling och gränsöverskridande transport av farligt avfall och
annat avfall i Europeiska unionens medlemsstater 2007–2009
INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1........... Inledning......................................................................................................................... 3 2........... Medlemsstaternas rapportering....................................................................................... 4 3........... Uppkomst av farligt avfall................................................................................................ 4 4........... Avfallstransporter från
medlemsstaterna........................................................................... 5 5........... Avfallstransporter till
medlemsstaterna............................................................................. 7 6........... Olaglig transport, kontroller och
åtgärder för att säkerställa efterlevnaden......................... 8 7........... Allmänna slutsatser om
genomförandet............................................................................ 9 8........... Kommande steg........................................................................................................... 10 Uppkomst, behandling och transport av farligt avfall
och annat avfall i EU:s medlemsstater
2007–2009 1. Inledning Gränsöverskridande transporter och slutligt omhändertagande
av farligt avfall regleras genom Baselkonventionen av den 22 mars 1989, som
Europeiska unionen (EU) är part i. EU har inrättat ett system för övervakning och
kontroll av avfallstransporter inom sina gränser i samarbete med länderna i
Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta), Organisationen för ekonomiskt
samarbete och utveckling (OECD) samt andra tredjeländer som är parter i Baselkonventionen.
Konventionen har införlivats i unionslagstiftningen genom förordning (EG) nr 1013/2006
om transport av avfall[1]. Varje kalenderår lämnar alla medlemsstater in en
rapport för föregående kalenderår till Baselkonventionens sekretariat om
rättsliga bestämmelser, genomförande och åtgärder för miljöskydd. Rapporterna
sänds även till kommissionen, tillsammans med ytterligare information som
lämnas genom ett frågeformulär[2]. Vart tredje år utarbetar
kommissionen en rapport på grundval av medlemsstaternas rapporter[3].
Kommissionens rapport omfattar transportrestriktioner, övervakning, åtgärder
mot illegala transporter och finansiering. Kommissionens första rapport avsåg åren 1997–2000
och offentliggjordes 2006[4]. Den andra rapporten
avsåg åren 2001–2006 och offentliggjordes 2009[5]. Det här är den
tredje rapporten om genomförandet och avser åren 2007–2009. Närmare uppgifter
om medlemsstaternas svar på både Baselformuläret och kommissionens
frågeformulär för åren 2007–2009 finns i avsnitten B och E i det arbetsdokument
från kommissionens avdelningar som åtföljer denna rapport. De kvantitativa
uppgifterna om uppkomst, behandling och transport av avfall sammanfattas i
tabellerna och figurerna i avsnitt A i arbetsdokumentet. Det bör observeras att termerna ”import” och
”export” i Baselkonventionen används för alla transporter till och från ett
land som är part i konventionen. I EU-lagstiftningen används dessa termer
endast för transporter till och från EU som helhet. I den här rapporten står
emellertid dessa termer, för läsbarhetens skull, inom citationstecken och
används emellanåt för avfallstransporter i allmänhet. I arbetsdokumentet
används de båda termerna i den mening som avses i Baselkonventionen. Enligt artikel 60.2 i förordning (EG) nr 1013/2006 ska
kommissionen inom fem år från och med den 12 juli 2007 se över
genomförandet av artikel 12.1 c (invändningar
mot planerade transporter av avfall avsett för återvinning som inte är
förenliga med nationell lagstiftning i avsändarlandet), bl.a.
dess inverkan på miljöskyddet och den inre marknadens funktion. Inför den
kommande översynen begärde kommissionen 2010 information från medlemsstaterna
om tillämpningen av artikel 12.1 c. Förutom tre mindre ärenden där
det inte var helt klart att tillämpning av bestämmelsen var relevant, har
medlemsstaterna till övervägande del svarat att de inte har använt sig av denna
bestämmelse. Hittills har bestämmelsen i artikel 12.1 c
följaktligen inte haft någon inverkan på miljöskyddet och den inre marknadens
funktion. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka tillämpligheten av
denna bestämmelse och kan vidta lämpliga åtgärder i samband med en framtida
översyn av förordningen. 2. Medlemsstaternas
rapportering När denna rapport utarbetades hade de flesta
medlemsstaterna svarat på både Baselformuläret och kommissionens frågeformulär
för 2007–2009. Även om alla rapporter för 2009 borde ha lämnats in till kommissionen
senast den 31 december 2010, fick medlemsstaterna ytterligare tid på sig. Sista
dag för analysen av de kvantitativa uppgifterna i Baselrapporterna var den 15 juli
2011. Av administrativa skäl lämnades Baselrapporterna från Grekland (2009),
Cypern (2008 och 2009) och Malta (2007) in efter sista dag för inlämnande och
kunde därför inte beaktas. Sista dag för inlämnande för att medlemsstaternas
svar skulle kunna tas med i avsnitten B och E i arbetsdokumentet var den 30 november
2011. Då hade Tjeckien ännu inte lämnat in svar på kommissionens frågeformulär
för 2008 och Nederländerna hade inte lämnat in svar för 2009. När det gäller
Frankrike saknades fortfarande alla rapporter för åren 2007–2009. En
sammanfattning av de saknade uppgifterna finns i tabell 1 i
arbetsdokumentet. Även om inga överträdelseförfaranden hittills inletts har kommissionen
vidtagit åtgärder i syfte att utreda ärendena med de saknade rapporterna. Viktiga administrativa uppgifter om relevanta
nationella bestämmelser var i allmänhet fullständiga och korrekta. De flesta
medlemsstaterna rapporterade utförligt om de åtgärder som vidtagits för att
förhindra uppkomst av avfall. Åtgärder för att minska avfallstransporterna var
inte lika vanliga. Uppgifterna om hur produktionen, transporterna och bortskaffandet
av farligt avfall och annat avfall inverkar på människors hälsa och miljön var
mindre omfattande och var i flera fall inte tillgängliga. När det gäller uppgifterna om olagliga
transporter rapporterade vissa medlemsstater ett stort antal fall, medan andra
endast rapporterade ett fåtal fall eller inga alls. Det fanns endast ett fåtal rapporter
om bortskaffande som inte kunnat fullföljas som planerat och ingen av
medlemsstaterna rapporterade om olyckor som inträffat vid gränsöverskridande
transporter eller vid bortskaffande av farligt avfall och annat avfall. En jämförelse av de totala mängder avfall som hade
transporterats mellan medlemsstaterna avslöjade en bristande överensstämmelse
mellan de mängder som rapporterades av olika medlemsstater för samma transporter
och som borde vara identiska. När det gäller farligt avfall är den totala
”exporten” mellan medlemsstaterna större än den totala ”importen” (t.ex. 2009 var
skillnaden 27 %). För allt annat anmält avfall var den totala ”importen”
större än ”exporten” (t.ex. 2009 var skillnaden 36 %). Kommission har för
avsikt att samarbeta med medlemsstaterna för att förbättra de rapporterade
uppgifternas kvalitet. 3. Uppkomst av farligt
avfall I Baselformuläret anmodas alla länder att
lämna uppgifter om den totala mängd farligt avfall och ”annat avfall” som
uppkommit. Med ”annat avfall” avses i detta sammanhang avfall som samlats in
från hushåll samt restprodukter från förbränning av hushållsavfall, vilket är
två avfallskategorier som fordrar speciell behandling och är föremål för
kontroller av liknande slag som farligt avfall enligt Baselkonventionen (koderna
Y46 och Y47). Farligt avfall definieras enligt en förteckning över avfallstyper
och/eller beståndsdelar (koderna Y1–Y18 och Y19-Y45) och vissa egenskaper som
innebär risker. Om avfall anses som farligt i den inhemska lagstiftningen,
omfattas det emellertid också av den definitionen för konventionens ändamål. När den här rapporten utarbetades var
uppgifterna fortfarande ofullständiga om den totala mängd farligt avfall som uppkom
2009. Sammanlagt elva länder hade inte lämnat uppgifter om den totala mängd
farligt avfall som uppkom 2009. För 2008 saknades värden för fyra länder (Cypern,
Frankrike, Italien och Spanien) och för 2007 för tre länder (Frankrike, Italien
och Sverige). För att fylla uppgiftsluckorna gjordes uppskattningar på grundval
av uppgifterna för de föregående åren. År 2009 uppkom omkring 77 miljoner ton
farligt avfall i EU-27[6], varav omkring 58 miljoner
ton i EU-15[7]. Från 2000 till 2008 ökade
den totala mängd farligt avfall som producerades i EU-27 med 46 %. Under
samma period ökade mängden farligt avfall som producerades i EU-15 med 57 %.
De mängder farligt avfall som uppkom 2009 var något mindre än 2008 (8 %
för både EU-27 och EU-15). År 2009 uppkom totalt 154 kg farligt avfall per
capita per år för hela Europeiska unionen (EU-27), med ett något högre
genomsnitt på 186 kg per år i EU-12[8]. De observerade
fluktuationerna i mängden farligt avfall som uppkom i EU kan kopplas till
fluktuationer i den ekonomiska verksamheten under samma period. Med omkring 19 miljoner ton årligen
producerade Tyskland den största mängden farligt avfall under perioden 2007–2009,
följt av Italien[9], Estland[10],
Frankrike, Förenade kungariket och Polen. I Förenade kungariket minskade den
producerade mängden farligt avfall betydligt 2009. I Polen ökade mängderna
betydligt mellan 2007 och 2008. När det gäller den producerade mängden farligt
avfall per capita under perioden 2007–2009 uppvisade Estland, Finland, Nederländerna,
Sverige, Portugal och Tyskland de högsta siffrorna. Den minsta mängden per
capita registrerades i Lettland, Rumänien, Litauen och Grekland. Y-koderna för avfall enligt Baselkonventionen har
använts på mycket olika sätt av medlemsstaterna. Flera medlemsstater lämnade
inga närmare uppgifter om uppkomsten av farligt avfall på nivån för Y-koder. En
del medlemsstater lämnade endast uppgifter om hushållsavfall (Y46) och
restprodukter som uppstår genom förbränning av hushållsavfall (Y47). 4. Avfallstransporter
från medlemsstaterna Alla medlemsstater utom Cypern, Frankrike,
Grekland och Malta har lämnat uppgifter om utgående transporter (”export” i den
mening som avses i Baselkonventionen) av anmält avfall för alla tre åren 2007–2009.
År 2009 uppgick den totala mängden anmält
avfall som transporterades från EU:s medlemsstater (EU-27) till omkring
11,4 miljoner ton, varav omkring 7,2 miljoner ton utgjordes av farligt
avfall. EU-12 stod för endast 2 % av allt anmält avfall och motsvarande
andel för farligt avfall var omkring 3 %. Transporterna av anmält avfall från
medlemsstaterna har stadigt ökat. Från 2001 till 2009 ökade mängden av allt anmält
avfall som transporterades från medlemsstaterna med 80 %. För transporter
av endast farligt avfall noterades en ökning fram till och med 2007. Från 2001 till
2007 ökade mängden farligt avfall som transporterades från medlemsstaterna med 150 %.
Efter 2007 har mängderna farligt avfall som transporteras från medlemsstaterna
minskat något (en minskning med 9 % från 2007 till 2009). Under perioden 2007–2009 var den största
”exportören” av farligt avfall Nederländerna (med 2,8 miljoner ton 2009), följt
av Italien, Belgien, Frankrike och Irland. Medan transporterna av farligt
avfall från Nederländerna minskade med 14 % från 2006 till 2009,
rapporterade Italien en ökning med 64 % under samma period. När det gäller
utgående transporter av farligt avfall i kg per capita var de ledande
medlemsstaterna under perioden 2007–2009 Nederländerna och Luxemburg, följda av
Irland och Belgien. Under perioden 2007–2009 var Nederländerna
även den medlemsstat som hade den största totala mängden anmält utgående avfall
(omkring 3 miljoner ton 2009), följt av Italien, Tyskland, Österrike och
Belgien. När det gäller utgående transporter av allt anmält avfall i kg per
capita var de ledande medlemsstaterna Luxemburg, Nederländerna, Österrike,
Irland och Belgien. År 2009 behandlades mer än 90 % av EU:s farliga
avfall i ursprungslandet. Länder med en ”export” på mer än 40 % var
Luxemburg, Slovenien, Irland, Nederländerna, Belgien och Danmark. Gruppen Y1–Y18 utgör den största
avfallskategorin och stod 2009 för omkring 38 % av den totala mängden av
allt anmält avfall som transporterades från EU-27. Andelen för kategorin Y19–Y45
var omkring 13 % och andelen för annat avfall (Y46–Y47) (dvs. blandat
hushållsavfall och restprodukter från förbränning) var omkring 10 %. Mindre
mängder (omkring 1 %) klassificerades i en kombination av kategorierna Y1–Y45.
Omkring 35 % av transporterna klassificerades antingen enligt nationell
klassificering eller enligt EU:s klassificering. Statistiken såg likadan ut för
åren 2007 och 2008. År 2009 transporterades endast 3 % av
avfallet utan klassificering. Under tidigare år (2005–2008) var denna andel
mellan 7 % och 14 %. De länder som under perioden 2007–2009 transporterade
de största mängderna avfall utan klassificering var Tyskland, Frankrike, Sverige,
Danmark, Förenade kungariket och Irland. En kombination av Y-koder användes
endast i sällsynta fall och för små mängder. Åren 2008 och 2009 transporterades
stora mängder icke-farligt avfall (0,6 miljoner ton 2008 och 1,8 miljoner
ton 2009) från Österrike med en anmälan. Danmark, Frankrike, Slovenien och Italien
rapporterade utgående transporter av avfall som klassificerades som ”farligt,
specificerat enligt land”. Huvuddelen av det farliga avfall som
transporterades från medlemsstaterna[11] behandlades genom
återvinning. Under perioden 2007–2009 återvanns 72 % av det avfall som
transporterades från EU-15 respektive 77 % av avfallet från EU-27. Återvinningsgraden
för det avfall som transporterades från EU-12 var ännu högre, mellan 85 % och
89 % under perioden 2007–2009. Mer än 40 % av det farliga avfall som
transporterades från EU-27 för återvinning 2009 kom från Nederländerna. Även
från Frankrike, Belgien, Förenade kungariket och Italien transporterades en stor
andel och stora totalmängder farligt avfall för återvinning. Grekland, Bulgarien, Cypern, Italien och
Rumänien transporterade under 2009 farligt avfall främst för bortskaffande. De
största mängderna farligt avfall som transporterades för bortskaffande kom från
Italien och Nederländerna. En övervägande majoritet av alla anmälda
utgående avfallstransporter under perioden 2007–2009 gick till andra
medlemsstater i EU. Av allt anmält avfall som transporterades från EU-27 var
99 % avsett för EU-27 och Eftaländerna och mer än 87 % stannade kvar
i EU-15. Även om majoriteten av det avfall som transporterades från EU-12 gick
till andra medlemsstater i EU, gick en icke obetydlig andel även till länder
utanför OECD (7 % 2009, 11 % 2008, men 0 % 2007). Av det farliga
avfall som transporterades från medlemsstaterna (EU-27) var 99 % avsett
för EU-27 och Eftaländerna, och mer än 95 % stannade kvar i EU-15. 5. Avfallstransporter
till medlemsstaterna Det här avsnittet grundar sig på rapporter
från 20 medlemsstater, eftersom Cypern, Frankrike, Grekland, Irland,
Malta, Portugal och Rumänien inte har lämnat några uppgifter för perioden 2007–2009. År 2009 var den totala mängden av allt anmält
avfall som transporterades till EU:s medlemsstater omkring 12,4 miljoner
ton, varav omkring 6,7 miljoner ton utgjordes av farligt avfall. När det
gäller utvecklingen av mängden farligt avfall som transporterades till
medlemsstaterna, kan en starkt ökande trend observeras fram till och med 2007. Från
2001 till 2007 ökade mängden farligt avfall som transporterades till
medlemsstaterna med 147 %. De flesta av dessa transporter gick mellan
länder inom EU och den noterade ökningen kan sannolikt tillskrivas den
omständigheten att vissa medlemsstater har avancerade anläggningar för
behandling av farligt avfall medan andra medlemsstater saknar sådana
anläggningar. År 2008 minskade mängden farligt avfall som
transporterades till medlemsstaterna, men ökade igen 2009. Mängden 2009 var
mindre än 2007, men större än 2006. Denna övergripande utveckling är liknande
för allt anmält avfall. Mellan 2001 och 2007 ökade mängden av allt anmält
avfall som transporterades till medlemsstaterna med 72 %. Den största ”importören” av farligt avfall
under perioden 2007–2009 var Tyskland (med 2,7 miljoner ton 2009), följt
av Nederländerna, Belgien, Italien, Frankrike och Sverige. Tyskland innehar
också en klar första plats när det gäller den totala mängden farligt avfall och
annat anmält avfall som transporterades till EU:s medlemsstater (med 7,6 miljoner
ton 2009). Andra medlemsstater som ”importerade” stora totala mängder farligt
avfall och annat anmält avfall under perioden 2007–2009 var Italien, Nederländerna,
Belgien, Sverige och Frankrike. Liksom när det gäller utgående transporter spelar
EU-12-länderna en mindre roll. Andelen farligt avfall och annat anmält avfall som
transporterades till EU-12 var endast omkring 2 %. När det gäller
inkommande transporter av avfall i kg per capita, var de ledande
medlemsstaterna under perioden 2007–2009 Belgien, Nederländerna, Sverige och
Tyskland, både när det gäller farligt avfall och allt anmält avfall. Liksom för utgående avfallstransporter
utgjorde gruppen Y1–Y18 den viktigaste avfallskategorin och stod 2009 för
omkring 29 % av den totala mängden anmält avfall som transporterades till EU-27.
Andelen för kategorin Y19–Y45 var omkring 12 % och för kategorin annat
avfall (Y46–Y47) omkring 5 %. Fördelningen var liknande alla referensåren 2007–2009. Under 2006 dominerade kategorin ”icke
klassificerat” avfall fortfarande i klassificeringen av avfallstyperna och stod
för 36 % av alla transporter till Europeiska unionen. År 2007 var andelen
”icke klassificerat” avfall 22 % och 2009 endast 13 %. Under 2009
transporterades avfall utan specifikation till Tyskland, Sverige, Frankrike och
Förenade kungariket. Stora mängder avfall (3,2 miljoner ton 2009) transporterades
till Tyskland med klassificeringen ”EU:s förordning om transport av avfall
eller nationellt icke-farligt avfall”. För 2009 och 2008 rapporterade Österrike
”import” av icke-farligt avfall för vilket anmälan gjorts (omkring 142 000 ton
2009 och 96 000 ton 2008). För 2007 och 2009 rapporterade Italien stora
mängder ”import” av avfall klassificerat som ”farligt, specificerat enligt
land” (omkring 295 000 ton 2007 och 705 000 ton 2009). Största delen av det avfall som
transporterades till EU:s medlemsstater behandlades genom återvinning. Under de
senaste åren har emellertid den andel som går till återvinning minskat. Medan
84 % av det avfall som 2004 transporterades till EU-27 genomgick
återvinning, var denna andel endast 70 % år 2009. Utvecklingen är även liknande
för EU-15 ensamt. När det gäller den andel som återvinns
respektive bortskaffas finns det betydande skillnader mellan medlemsstaterna. Under
2008 och 2009 var mer än 40 % av det avfall som transporterades till
följande medlemsstater avsett för bortskaffande: Österrike, Danmark, Tyskland
och Spanien. De största mängderna avfall som 2009 ”importerades” för
bortskaffande rapporterades av Tyskland (1,5 miljoner ton), Nederländerna
(135 000 ton) och Frankrike (102 000 ton). Huvuddelen av det farliga avfall och annat
anmält avfall som transporterades till medlemsstaterna under perioden 2007–2009
kom från andra medlemsstater. Mer än 97 % av allt anmält avfall som
transporterades till medlemsstaterna kom från andra medlemsstater eller
Eftaländerna, och mer än 84 % kom från EU-15. När det gäller enbart farligt
avfall kom mer än 96 % från andra medlemsstater eller Eftaländerna och mer
än 80 % från EU-15. Andelen avfall med ursprung i länder utanför OECD var
minimal för både farligt avfall och allt anmält avfall. 6. Olaglig transport,
kontroller och åtgärder för att säkerställa efterlevnaden De flesta medlemsstaterna uppgav att det
förekommit fall med olaglig transport av avfall under perioden 2007–2009. Medan
vissa medlemsstater rapporterade ett stort antal fall, rapporterade andra
medlemsstater endast ett fåtal eller inga alls. De länder som rapporterade det
största antalet fall var Tyskland, Nederländerna, Belgien, Förenade kungariket och
Österrike (vilka rapporterade mer än 70 % av fallen för perioden 2007–2009). För 2009 rapporterade medlemsstaterna omkring
400 fall av olagliga avfallstransporter, men vissa av fallen har troligen
rapporterats dubbelt, en gång av bestämmelselandet och en gång av avsändarlandet.
Omkring hälften av de olagliga transporter som medlemsstaterna rapporterade för
2009 var transporter mellan medlemsstaterna, medan den andra hälften avsåg
transporter till eller från EU. Det bör emellertid erinras om att det totala
antalet olagliga transporter är avsevärt högre än det som rapporteras
officiellt. Efter rapporteringsperioden (2007–2009) visade t.ex. gemensamma
insatser för att kontrollera efterlevnaden som genomfördes av nätverket
Impel-TFS att mer än 20 % av avfallstransporterna i EU inte uppfyllde bestämmelserna
i förordning (EG) nr 1013/2006[12]. De vanligaste skälen till att
avfallstransporter var olagliga var att de genomfördes utan anmälan till de
relevanta behöriga myndigheterna eller i strid med ett förbud mot transport
enligt förordning (EG) nr 1013/2006. Typiska åtgärder som vidtogs till
följd av olagliga transporter var bland annat att återsända avfallet till
ursprungslandet och utfärda böter. De åtgärder som medlemsstaterna tillämpade för
att upptäcka olagliga transporter innefattade regelbundna gränskontroller och
regelbunden övervakning av anläggningar som producerar och/eller behandlar
avfall, punktkontroller av gränsöverskridande transporter och av anläggningar
som producerar och/eller behandlar avfall samt punktkontroller på nationella
vägar. De flesta medlemsstaterna lämnade även detaljerade uppgifter om antalet
kontroller av avfallstransporter samt av återvinning eller bortskaffande samt
om antalet olagliga transporter som faktiskt upptäcktes under dessa kontroller.
Antalet kontroller varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Under 2009 visade
Polen exempel på bästa praxis genom att utföra omkring 40 punktkontroller för
varje 1000 ton farligt avfall som transporterades till eller från landet. För
majoriteten av medlemsstaterna är detta riktmärke minst tio gånger lägre. 7. Allmänna slutsatser om
genomförandet Rapportering För perioden 2007–2009 var svarsfrekvensen för
både Baselformuläret och kommissionens frågeformulär nästan 100 %. De
flesta medlemsstaterna lämnade emellertid inte in sina rapporter i tid. En del Baselrapporter
inkom efter sista datum för inlämnande den 15 juli 2011 och kunde därför
inte beaktas vid analysen av de kvantitativa uppgifterna. I allmänhet lämnade medlemsstaterna
tillräcklig information om avfallstransporterna och om relevanta administrativa
frågor, nationella bestämmelser och politik. Datakvalitet I ett stort antal fall skiljer sig de
uppgifter som har rapporterats av avsändarlandet rån de uppgifter som
rapporterats av bestämmelselandet. År 2009 var skillnaden mellan rapporterad
”export” och ”import” av farligt avfall mellan EU:s medlemsstater omkring 27 %,
med en ”export” som var större än ”importen”. Samma år var skillnaden mellan
rapporterad ”export” och ”import” av annat anmält avfall mellan EU:s
medlemsstater omkring 36 %, men ”importen” var större än ”exporten”. Klassificering av avfall Avsaknaden av lämpliga Baselkoder för vissa typer
av farligt avfall hindrar ofta en klar och tydlig rapportering. Situationen har
emellertid förbättrats, eftersom länderna nu kan använda koderna i den
europeiska avfallsförteckningen[13]. I syfte att harmonisera
rapporteringen är det angeläget att medlemsstaterna i sina rapporter även
inkluderar de koder som används i denna avfallsförteckning. En konsekvent
användning av koderna i den europeiska avfallsförteckningen skulle även bidra
till en bättre rapportering om icke-farligt avfall som inte omfattas av
kategorierna Y46 och Y47 eller specifika Baselkoder, och som vid export
omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt
förhandsgodkännande i enlighet med förordning (EG) nr 1013/2006. Uppkomst av avfall Under 2009 uppkom omkring 77 miljoner ton
farligt avfall i EU-27. Från 2000 till 2008 ökade den totala mängden farligt
avfall som uppkom i EU-27 med 46 %. De mängder farligt avfall som uppkom 2009
var något mindre än 2008. Avfallstransporter Under perioden 2007–2009 uppgick den totala
mängden anmält avfall som transporterades från EU:s medlemsstater till omkring
33,1 miljoner ton, varav omkring 22,9 miljoner ton var farligt avfall.
Av det farliga avfall som transporterades från medlemsstaterna var 99 % avsett
för EU-27 och Eftaländerna och mer än 95 % stannade kvar i EU-15. Under perioden 2007–2009 uppgick den totala
mängden anmält avfall som transporterades till EU:s medlemsstater till omkring 37 miljoner
ton, varav omkring 20,5 miljoner ton var farligt avfall. Mer än 96 % av
det farliga avfallet kom från andra medlemsstater eller Eftaländerna och mer än
80 % från EU-15. Olagliga transporter För 2009 rapporterade medlemsstaterna omkring
400 fall av olagliga transporter, men det totala antalet tros vara
avsevärt högre. Omkring hälften av de olagliga transporter som rapporterades
för 2009 var transporter mellan medlemsstaterna, medan den andra hälften avsåg transporter
till eller från EU. Antalet inspektioner och punktkontroller varierar kraftigt
mellan medlemsstaterna. 8. Kommande steg Den 25 januari–12 april 2011
genomförde kommissionen ett offentligt samråd med olika aktörer om hur man kan
förbättra kontrollerna och efterlevnaden av förordningen[14].
En stor majoritet (89 %) av aktörerna vill ha ny
EU-lagstiftning med starkare krav på kontroller. En del av de förslag som
lämnades rörde kontrollplanering, kontroller i tidigare led, utbildning av
tjänstemän och skyldighet för transportörer att lägga fram bevis i vissa fall
där det finns skälig orsak att misstänka att förordningen kringgåtts. Kommissionen
genomför för närvarande en bedömning av den ekonomiska, sociala och
miljömässiga inverkan av möjlig framtida lagstiftning och andra åtgärder. [1] EUT L 190, 12.7.2006, s. 1. [2] Beslut 1999/412/EG (EGT L 156, 23.6.1999, s. 37)
och artikel 51.2 i förordning (EG) nr 1013/2006. [3] Artikel 41 i förordning (EEG) nr 259/93 och artikel
51 i förordning (EG) nr 1013/2006. [4] Kommissionens rapport, SEC(2006) 1053, 1.8.2006. [5] Kommissionens rapport, SEC(2009) 811, 24.6.2009. [6] Alla nuvarande medlemsstater i Europeiska unionen. [7] Länder som gick med i Europeiska unionen före 2004. [8] Länder som gick med i Europeiska unionen 2004 eller
2007. [9] Värdena för Italien och Frankrike grundar sig på
uppskattningar. [10] Uppgifterna från Estland inkluderar oljeskifferavfall, vilket
utgör mer än 95 % av den totala mängden. [11] Begreppet ”avfall som transporteras från medlemsstaterna”
inbegriper transporter inom EU. Den helt övervägande delen av det avfall som
transporteras över gränserna stannar inom EU. [12] En detaljerad rapport finns på http://impel.eu/projects/enforcement-actions-ii.
[13] Förteckning över avfall i bilagan till kommissionens
beslut 2000/532/EG (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3). [14] Webbplatsen ”Din röst i Europa”: http://ec.europa.eu/yourvoice/consultations/index_en.htm,
http://ec.europa.eu/environment/waste/shipments/news.htm.