52012DC0261

I. Inledning: Tjänster som ger tillväxt och sysselsättning

Tjänstesektorn är en viktig tillväxtfaktor i EU eftersom den står för över 65 % av BNP och sysselsättningen i EU. Tjänstedirektivet är ett centralt instrument på EU-nivå för att främja strukturreformer i tjänstesektorn och omfattar tjänster som står för över 45 % av EU:s BNP. Genomförandet av direktivet har inneburit ett stort steg mot att undanröja hinder och gå mot en helt integrerad inre marknad för tjänster. Hundratals nationella lagar har moderniserats och tusentals diskriminerande, omotiverade eller oproportionerliga krav har avskaffats i EU. De verktyg som har skapats (gemensamma kontaktpunkter) för att främja genomförandet av direktivet har nu börjat fungera i de flesta medlemsstater. Tack vare dem har byråkratin kunnat minskas avsevärt inom detta område.

Siffrorna visar att de sektorer som omfattas av direktivet står för omkring 45 % av BNP inom EU och visar även andra sektorers bidrag.

De flesta sektorer som inte omfattas av direktivet omfattas av sektorsspecifik lagstiftning (se bilaga 1).

Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse finns inom många tjänstesektorer. De omfattas särskilt av kommissionens meddelande av den 20 december 2011, En kvalitetsram för tjänster av allmänt intresse i Europa.

De åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att genomföra tjänstedirektivet kommer att öka EU:s BNP med 0,8 % på sikt, och huvuddelen av effekterna kommer att visa sig 5–10 år efter genomförandet[1]. Det är dock uppenbart att tjänsteleverantörerna fortfarande möter hinder när de vill verka över gränserna och, till skillnad från den inre varumarknaden, är det inte alltid enkelt för konsumenterna att få tillgång till tjänster från hela EU. Ekonomisk analys har visat att om medlemsstaterna skulle avskaffa de flesta av sina återstående begränsningar skulle de totala ekonomiska vinsterna vara mer än tre gånger större än det vi redan uppnått, eller omkring 2,6 % av BNP[2].

Mycket mer kan därför göras för att maximera de ekonomiska vinster som tjänstedirektivet ger. Medlemsstaterna bör, i linje med uppmaningarna från Europeiska rådet[3], se till att direktivet får fullt genomslag. Ett fullständigt genomförande kommer att ge en betydligt mer välfungerande inre marknad för tjänster, framför allt genom att underlätta marknadstillträdet för små och medelstora företag och bredda utbudet för konsumenterna. Det kommer också att bidra till förbättrad konkurrenskraft i EU samt till tillväxt och sysselsättning. Detta meddelande, som visar hur detta kan göras, är ett led i kommissionens rapporteringsskyldighet enligt artikel 41 i direktivet och ett svar på Europeiska rådets och Europaparlamentets begäran att kommissionen noggrant ska övervaka och rapportera om genomförandet av direktivet och om initiativen för att förbättra och stärka den inre marknaden för tjänster. I meddelandet beskrivs de åtgärder som medlemsstaterna och kommissionen bör vidta för att se till att direktivet får största möjliga effekt. Åtgärderna grundas på de detaljerade uppgifterna om tjänstedirektivets genomförande i varje medlemsstat och om resultaten av koherenstesterna (Performance Checks) enligt de åtföljade arbetsdokumenten[4].

Åtgärderna kommer att övervakas med de åtgärder för att förbättra styrningen av den inre marknaden som kommissionen presenterar i ett meddelande som antas tillsammans med detta. Övervakningen kommer att ingå i tillsynen inom ramen för den europeiska planeringsterminen och ska vid behov mynna ut i landsspecifika rekommendationer. Kommissionen föreslog redan den 30 maj 2012 landsspecifika rekommendationer om strukturreformer i tjänstesektorn för tolv medlemsstater.[5]

II. Fullt genomslag för tjänstedirektivet

Tjänstedirektivet omfattar många olika sektorer och rör allt från traditionella verksamheter till kunskapsbaserade tjänster. Direktivet har stort genomslag och påverkar både stora och små företag, inklusive tusentals små och medelstora företag.

Kommissionen kommer att inrikta sina insatser på följande tjänstesektorer som har betydande ekonomisk tyngd och en tillväxtpotential över genomsnittet:

– Affärstjänster som står för 11,7 % av BNP,

– byggsektorn som står för 6,3 % av BNP,

– turism som står för 4,4 % av BNP, och

– detaljhandeln som står för 4,2 % av BNP.

Genom att förbättra genomförandet och den praktiska tillämpningen kan vi få ut betydligt mer av det som redan beslutats. Det här är en möjlighet som EU inte har råd att missa om man vill få fram resultat på kort sikt i form av tillväxt och arbetstillfällen.

Medlemsstaterna och kommissionen bör huvudsakligen koncentrera sig på att säkra ett mer ambitiöst och fullständigt genomförande av tjänstedirektivet, med sikte på att ta tillvara hela dess outnyttjade potential innan direktivets räckvidd utvidgas. Nästan all kommersiell tjänsteverksamhet omfattas redan av EU-lagstiftning (se bilaga 1). Kommissionen anser därför att det inte finns någon anledning att ändra direktivet i dagsläget.

Direktivets största vinster har märkts för tjänsteleverantörer som önskar starta ett företag i sin egen medlemsstat eller en annan medlemsstat. Däremot är tjänsteleverantörer som önskar tillhandahålla gränsöverskridande tjänster fortfarande osäkra på det regelverk som tillämpas av medlemsstaterna och möter hinder. I vissa fall uppstår problem på grund av en inkonsekvent eller felaktig tillämpning av andra EU-rättsakter, som direktivet om erkännande om yrkeskvalifikationer eller direktivet om e-handel.

1. Nolltolerans för bristande efterlevnad

Kommissionen kommer att tillämpa nolltolerans om medlemsstaterna inte uppfyller sina otvetydiga skyldigheter enligt direktivet som anges nedan. Artikel 14 i direktivet förbjuder ett antal diskriminerande och särskilt betungande krav. Medlemsstaterna har i stor utsträckning tagit bort dessa. Återstående diskriminerande krav har dock identifierats och måste avskaffas.

Direktivet omfattar särskilda skyldigheter att förenkla förfarandena för godkännande. (1) Tyst medgivande, dvs. tystnad från förvaltningen betyder medgivande, föreskrivs i artikel 13.4 och 13.2 och nationell giltighet för medgivandena föreskrivs i artikel 10.4. Ett antal medlemsstater tillämpar endast dessa skyldigheter i begränsad omfattning och med alltför många undantag. Det krävs brådskande åtgärder för att genomföra dessa skyldigheter korrekt.

Artikel 24 i direktivet föreskriver att alla totalförbud mot marknadskommunikation från reglerade yrken ska upphävas. Tio medlemsstater har emellertid kvar sådana totalförbud och dessa måste upphävas.

Etableringskrav gör det omöjligt att tillhandahålla gränsöverskridande tjänster. De tillhör de mest begränsande kraven och behandlas av artikel 16.2 i tjänstedirektivet (artikeln om frihet att tillhandahålla tjänster). Medlemsstaterna får inte införa sådana för tjänsteleverantörer. Bosättnings- och nationalitetskrav är också förbjudna enligt artikel 14 i tjänstedirektivet. Bestämmelser som innebär att dessa otvetydiga förbud överträds finns fortfarande i medlemsstaterna och de måste tas bort.[6]

Åtgärder

Medlemsstaterna måste göra sin lagstiftning helt förenlig med tjänstedirektivet genom att utan dröjsmål ta bort återstående bestämmelser i sin lagstiftning som innebär att otvetydiga skyldigheter i tjänstedirektivet inte uppfylls.

Kommissionen kommer när så krävs att tillämpa nolltolerans genom överträdelseförfaranden.

2. Maximerade ekonomiska effekter av tjänstedirektivet

Direktivet tillåter medlemsstaterna att själva avgöra många aspekter av genomförandet. Artikel 15 i tjänstedirektivet rör krav som avser sådant som juridisk form, kapitalinnehav, kvantitativa och territoriella begränsningar samt avgifter, som medlemsstaterna endast får behålla i den mån som de är proportionerliga och kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset.

Medlemsstaterna har utnyttjat denna bestämmanderätt på mycket olika sätt. De har ofta valt att bevara status quo i stället för att öppna sina tjänstemarknader tillräckligt mycket. Även om detta inte alltid utgör en överträdelse av direktivet, har sådana krav benägenhet att hämma den ekonomiska tillväxten och medlemsstaterna bör ta dem under nytt övervägande. Detta är ett steg mot den ytterligare tillväxt som identifierats som möjlig.

Medlemsstaterna bör därför ompröva sitt sätt att utnyttja bestämmanderätten. De bör först och främst granska krav som begränsar företagsstrukturer och kapitalägande, vilka hindrar utvecklingen av tjänster inom fria yrken. De framsteg som uppnåtts och de reformer som nu görs i flera medlemsstater visar att dessa tjänster gagnas av ett mindre omfattande regleringssystem utan att det hotar kvaliteten eller underminerar yrkespersoners oberoende.

Enligt klausulen om frihet att tillhandahålla tjänster i artikel 16 måste en bedömning göras för att fastställa om krav som medlemsstater uppställer för tjänsteleverantörer etablerade i andra medlemsstater när de tillhandahåller gränsöverskridande tjänster på deras territorium är berättigade och proportionerliga. Företag och yrkespersoner som tillhandahåller gränsöverskridande tjänster är fortfarande, i alltför många fall, osäkra på vilka bestämmelser som gäller för dem. Värre är att de ibland måste följa i princip alla lagar i den medlemsstat där de tillhandahåller tjänsten, vid sidan av sina skyldigheter enligt den egna medlemsstatens lagstiftning. Den nationella lagstiftning som genomför tjänstedirektivets bestämmelser om gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster måste förbättras för att öka rättssäkerheten och avskaffa sådan betungande dubbelreglering.

Framför allt kan försäkringskrav vara ett stort problem för tjänsteleverantörer. Sådana krav finns för många verksamheter för att skydda tjänstemottagarna. En del av kraven överlappar krav som redan uppfyllts i etableringsmedlemsstaten, vilket ökar kostnaderna för företagen. Än viktigare är att det kan vara svårt att hitta försäkringsgivare i etableringsmedlemsstaten eller i den medlemsstat tjänsten tillhandahålls inom ramen för den gränsöverskridande tjänsteverksamheten. Detta gäller särskilt inom byggbranschen och turistbranschen.

Åtgärder

Kommissionen kommer under 2012 att tillsammans med medlemsstaterna inleda en sakkunniggranskning och ett utbyte av bästa praxis som fokuserar på krav som begränsar företagsstrukturer och kapitalägande samt på klausulen om frihet att tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna bör åta sig att göra en grundlig granskning av sin lagstiftning inom dessa områden. Resultaten kommer att bedömas i mitten av 2013.

Medlemsstaterna måste ta bort alla begränsningar och tillståndsförfaranden som inte är berättigade på grundval av direktivet. Granskningen bör i synnerhet omfatta nödvändigheten och proportionaliteten för de krav som gäller för tjänsteleverantörer. För eventuella återstående begränsningar som kan vara berättigade på grundval av direktivet bör de bedöma de ekonomiska vinster det kan ge om de avskaffas och vidta åtgärder när så krävs.

Kommissionen kommer att utfärda landsspecifika rekommendationer om prioriterade åtgärder i samband med den europeiska planeringsterminen för 2013. Om det mot bakgrund av resultaten skulle visa sig nödvändigt kommer kommissionen att överväga att föreslå kompletterande lagstiftning om specifika frågor.

Medlemsstaterna bör intensifiera sina ansträngningar för att öka användningen av informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Kommissionen kommer att uppmärksamt övervaka och bistå medlemsstaterna i detta.

Kommissionen kommer att uppmuntra försäkringssektorn att utveckla åtgärder som ger tjänsteleverantörer fullgod försäkringstäckning, även när de tillhandahåller tjänster i andra medlemsstater. I synnerhet bör försäkringsbolag, etablerade i flera medlemsstater, som tillhandahåller försäkringar för tjänsteföretag se till att tjänsteleverantörer omfattas när de tillhandahåller gränsöverskridande tjänster i dessa medlemsstater.

Kommissionen kommer att utvärdera utvecklingen inom försäkringssektorn före utgången av 2013. Beroende på framstegen eller bristen på framsteg kommer kommissionen att överväga alternativa lösningar, t.ex. lagstiftning.

3. Tjänster inom fri yrkesverksamhet: Modernisering av regelverket

Det finns omkring 800 reglerade yrken. Det finns skillnader mellan olika medlemsstater när det gäller regleringen av tjänster inom fri yrkesverksamhet. Effekterna av detta förvärras av betungande förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer. Europeiska rådet har betonat att det är viktigt att nå framsteg med det ömsesidiga erkännandet av yrkeskvalifikationer, minska antalet reglerade yrken och ta bort omotiverade regleringshinder[7]. Den nyligen föreslagna moderniseringen av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer omfattar dessa frågor. För att säkerställa snara framsteg inom detta område har kommissionen riktat landsspecifika rekommendationer till åtta medlemsstater[8], vilka kommer att följas upp i samband med den europeiska planeringsterminen för 2013.

När det gäller tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster föreskrivs i förslaget till ändrat direktiv att medlemsstaterna tydligt ska identifiera och motivera de fall där de vill utnyttja den exceptionella möjligheten att kontrollera yrkeskvalifikationerna för tjänsteleverantörer innan de får tillhandahålla tjänster. Medlemsstaterna måste också se till att den årliga deklaration som tjänsteleverantörer kan behöva göra är giltig på hela medlemsstatens territorium. Detta kommer att minska byråkratin och osäkerheten för yrkespersoner. Den mekanism för öppenhet och ömsesidigt erkännande som föreslås kommer att bidra till att minska den komplexitet som beror på skillnader i regleringen av yrken. Medlemsstaterna bör på nationell nivå se över de kvalifikationskrav som gäller för reglerade yrken och omfattningen på verksamheter som är förbehållna personer med yrkeskvalifikationer.

När förslaget har antagits avser kommissionen att lägga fram ett meddelande under 2013. Meddelandet kommer att bygga på framstegen med de landsspecifika rekommendationerna och annan utveckling i medlemsstaterna när det gäller reglering av yrken.

Åtgärder

Europaparlamentet och rådet bör före utgången av 2012 anta förslaget till moderniserat direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer i enlighet med Europeiska rådets uppmaning från oktober 2011.

Kommissionen kommer att vidta följande åtgärder:

- Bistå medlemsstaterna med genomförandet av de landsspecifika rekommendationerna om tjänster inom de fria yrkena som ett led i den europeiska planeringsterminen för 2013 och i detta sammanhang inleda ett samarbete med medlemsstaterna 2012 för att uppnå snara framsteg.

- Lägga fram ett meddelande under 2013, efter antagandet av det ändrade direktivet, för att inventera utvecklingen i medlemsstater och främja den ömsesidiga utvärdering av reglerade yrken som föreskrivs i direktivet.

4. Säkerställa att tjänstedirektivet gagnar konsumenterna

För att skapa en fungerande inre marknad för tjänster räcker det inte att tillhandahålla tjänster över nationella gränser. Det är lika viktigt att se till att mottagarna av tjänsterna enkelt kan dra nytta av de möjligheter som den inre marknaden kan erbjuda dem.

För att förbättra konsumenternas rättigheter och stärka deras förtroende för den inre marknaden ålägger tjänstedirektivet medlemsstaterna att avskaffa rättsliga hinder för tjänstemottagare som önskar köpa tjänster av leverantörer som är etablerade i andra medlemsstater. Direktiv säkerställer också att konsumenterna kan göra väl underbyggda val när de köper tjänster i andra medlemsstater genom informationsskyldigheter som gäller för både leverantörer och medlemsstaternas myndigheter (t.ex. genom inrättandet av de s.k. artikel 21-organen som bistår konsumenter). Slutligen syftar direktivet till att stoppa tjänsteleverantörers praxis att omotiverat begränsa tillgången till tjänster för konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater. I detta hänseende är klausulen om icke-diskriminering ett stort steg framåt i och med att den ger konsumenterna obehindrad tillgång till den inre marknaden.

Artikel 20 i direktivet förbjuder diskriminering mot tjänstemottagare på grundval av deras nationalitet eller bosättningsort. Detta omfattar vägran att tillhanda tjänster och erbjudanden på sämre villkor när detta inte kan motiveras på objektiva grunder. Sådana situationer bör inte längre uppstå om artikel 20 genomförs helt i medlemsstaterna. 

Klausulen om icke-diskriminering kräver en bedömning från fall till fall.[9] Man bör särskilt uppmärksamma fall där konsumenterna drabbas av högre avgifter än vid inhemska transaktioner när de önskar betala för en tjänst som tillhandahålls i en annan medlemsstat genom betalningsöverföring eller autogirering i euro. Konsumenter bör i princip inte lägre nekas att köpa varor med motiveringen att det är omöjligt att fysiskt leverera varor till en annan medlemsstat. På samma sätt bör inte tjänsteleverantörer på grundval av rent geografiska faktorer tillämpa en praxis som medför en konstlad uppdelning av EU:s inre marknad till skada för konsumenterna.

Olika initiativ är på gång på EU-nivå för att minska de kvarvarande hindren för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster och förbättra den inre marknadens funktion. Några exempel är upprättandet av det gemensamma eurobetalningsområdet, kommissionens förslag till en frivillig gemensam europeisk köplag, genomförandet av direktivet om konsumenters rättigheter, förslaget om att inrätta särskilda kontaktpunkter för behandling av moms, förslagen om att inrätta alternativa tvistlösningsorgan för att lösa konsumenttvister och en EU-onlineplattform för gränsöverskridande klagomål samt de kommande initiativen inom området kollektiv förvaltning av upphovsrätt och privatkopieringsersättning och reprografiersättning.

Åtgärder

Medlemsstaterna måste säkerställa efterlevnaden av nationella bestämmelser som genomför klausulen om icke-diskriminering. Kommissionen kommer att i dialog med de nationella organ som handlägger klagomål om diskriminerande behandling och de behöriga tillsynsmyndigheterna säkerställa att konsumenterna kan dra full nytta av den inre marknaden. Kommissionen kommer att föreslå målinriktade åtgärder före andra halvåret 2013 för att övervaka tillämpningen och vidta åtgärder för att säkerställa efterlevnaden när brister upptäcks.

Kommissionen har lagt fram inledande klargöranden om klausulen om icke-diskriminering och kommer uppmärksamt att följa hur den efterlevs. Ytterligare specifik vägledning kommer att läggas fram före utgången av 2013 på grundval av ytterligare erfarenheter av det nationella genomförandet av denna bestämmelse. Denna vägledning kommer att beakta rättslig utveckling som minskar de kvarvarande hindren för företag som bjuder ut sina tjänster över gränser.

Kommissionen kommer omedelbart att börja arbeta med företag genom t.ex. branschorganisationer och handelskammare för att öka öppenheten och stödja ansträngningarna för att se till att kunderna kan handla över gränser på den inre marknaden. Kommissionen kommer att stödja leverantörerna i specifika sektorer genom att upprätta frivilliga kvalitetskriterier med åtaganden som rör gränsöverskridande villkor för tillgång till leverantörernas tjänster. Framstegen ska utvärderas av kommissionen före andra halvåret 2013.

Kommissionen kommer i nära samarbete med medlemsstaterna att informera konsumenterna om deras rättigheter på den inre marknaden enligt tjänstedirektivet genom en informationskampanj som kommer att genomföras 2013 som ett led i Europaåret för medborgarna.

5. Att få den inre marknadens bestämmelser att fungera i praktiken

Direktivet kan inte betraktas isolerat. Det kan endast få fullt genomslag om det tillämpas på ett enhetligt sätt tillsammans med övriga direktiv som rör den inre marknaden. Detta är särskilt viktigt när det gäller direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel.

Förfarandena för erkännande av yrkeskvalifikationer är långa och betungande i många medlemsstater.

Gränsöverskridande tjänster tillhandahålls allt oftare online. Trots de förenklingar som infördes genom tjänstedirektivet och direktivet om e-handel finns det fortfarande kvar hinder.

Åtgärder

Medlemsstaterna måste förbinda sig att göra sin lagstiftning och sina förfaranden helt förenliga med direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel. Nationell lagstiftning måste helt beakta de kombinerade effekterna av dessa direktiv. De anpassningar som är nödvändiga måste göras så snart som möjligt.

Kommissionen kommer kraftfullt att se till att dessa direktiv efterlevs, och då särskilt följa deras kombinerade tillämpning, för att säkerställa positiva praktiska resultat för tjänsteleverantörerna. Kommissionen kommer när så krävs att använda sig av överträdelseförfaranden.

6. Sektorsspecifika behov

Koherenstesterna[10] har visat att ett antal flaskhalsar för tillväxten i specifika sektorer måste undanröjas.

6.1 Specialisttjänster: Att säkerställa ömsesidigt erkännande

Gränsöverskridande specialisttjänster kan omfattas av krav som grundas på sektorsspecifika EU-bestämmelser som kräver godkännande av experter för verksamheter som omfattar fluorerad växthusgas (f-gas) i kylsystem, energieffektivitet i byggnader eller avfallshantering och avfallstransporter. I de fall då sådana experter omfattas av ett ackrediteringssystem främjar förordning (EG) 765/2008 ömsesidigt erkännande av ackrediteringsintyg. Dess fulla verkan måste säkerställas.

När sektorsspecifik EU-lagstiftning föreskriver system för godkännande eller ackreditering på nationell nivå bör det säkerställas att godkända eller ackrediterade tjänsteleverantörer kan bedriva sin verksamhet i andra medlemsstater på grundval av det godkännande eller den ackreditering som de fått i sin hemmedlemsstat.

Åtgärder

Kommissionen kommer att verka för en ökad användning av klausuler om ömsesidigt erkännande i framtida förslag om sektorsspecifik lagstiftning som omfattar system för godkännande av experter som tillhandahåller specialiserade tjänster.

Vid tillämpningen av befintlig sektorsspecifik lagstiftning måste medlemsstaterna ge full verkan åt artikel 56 i EUF-fördraget och åt EU-lagstiftning som underlättar tillhandahållandet av tjänster för experter från andra medlemsstater, t.ex. direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer när yrket är reglerat eller förordning 765/2008 om ackreditering, i tillämpliga fall. Medlemsstaterna bör utnyttja informationssystemet för den inre marknaden för att göra det lättare att kontrollera hur kraven uppfylls i andra medlemsstater.

Tekniska standarder bör anpassas ytterligare, i synnerhet genom EU:s standardiseringsmekanismer (CEN), inom områden där det finns betydande skillnader i det nationella genomförandet av EU-lagstiftning, såsom är fallet för certifieringen av byggnaders energiprestanda.

6.2 Lagstiftning om konsumentskydd

En betydande del av det befintliga regelverket om konsumentskydd har baserats på minimiharmonisering. Inom områden med minimiharmonisering har medlemsstaterna väldigt ofta gått längre än minimikraven. Detta har skapat en situation där tjänsteleverantörerna kan möta helt olikartade krav beroende på var de önskar tillhandahålla sina tjänster, vilket kan leda till snedvridning på den inre marknaden. Kommissionen kan lösa detta problem på två olika sätt: Genom ytterligare eller till och med fullständig harmonisering, i likhet med direktivet om konsumenträttigheter och den allmänna uppgiftsskyddsförordningen som föreslogs i januari, eller genom frivillig harmonisering, i likhet med den frivilliga gemensamma europeiska köplagen som föreslogs i oktober 2011. Metoderna kompletterar varandra och bör användas beroende på regelverkets tillstånd, behovet av att följa subsidiaritetsprincipen och respektera det allmänna intresse som berörs, liksom behovet av att säkra en hög nivå av konsumentskydd, i synnerhet när det gäller onlinetjänster.

Åtgärder

Kommissionen kommer att verka för att påskynda lagstiftningsförfaranden som rör åtgärder som påverkar konsumenter och som är av central betydelse för den inre marknaden för tjänster.

När kommissionen föreslår ny lagstiftning kommer den att sträva efter att, när så är lämpligt, säkerställa ökad harmonisering i framtida EU-lagstiftning om konsumentskydd. Europaparlamentet och rådet bör göra gemensamma ansträngningar för att uppnå detta syfte och se till att den inre marknaden får fullt genomslag.

När det gäller turistsektorn kommer kommissionen, som aviserats i strategin för konsumentpolitiken i EU[11], i början av 2013 att föreslå ett uppdaterat direktiv om paketresor som syftar till ytterligare harmonisering av nationell lagstiftning, i synnerhet när det gäller onlineerbjudanden.

I lagstiftning om konsumentskydd där minimiharmonisering gäller kommer kommissionen att samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna för att säkerställa att hela EU:s konsumentregelverk genomförs korrekt och på ett sammanhållet och fullständigt sätt, med vederbörlig hänsyn till rättigheterna och bestämmelserna på den inre marknaden.

6.3 Detaljhandel och företagstjänster: Särskilda initiativ

Detaljhandelns resultat hämmas av ett antal problem, varav många har identifierats i rapporten Övervakning av marknaden för handel och distribution[12] och av Europaparlamentet[13]. Med tanke på denna sektors ekonomiska betydelse håller kommissionen på att utarbeta en europeisk handlingsplan för detaljhandeln, som ska innehålla en EU-strategi för detaljhandeln för de kommande åren.

Företagstjänster har identifierats som en tjänstesektor där produktiviteten skulle kunna förbättras avsevärt. Såsom aviserades i inremarknadsakten och i meddelandet En integrerad industripolitik för en globaliserad tid håller kommissionen på att inrätta en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster, för att studera bristerna i denna sektor. Högnivågruppen kommer att fokusera på fyra specifika sektorer för företagstjänster: (i) Marknadsföring och reklam, (ii) förvaltning av anläggningar, (iii) tekniska tjänster och ingenjörstjänster, och (iv) design. Särskild tonvikt kommer att läggas på kopplingen mellan företagstjänster och tillverkning i EU, liksom på utvecklingen av frivilliga europeiska normer som kan förbättra kvaliteten på tjänsterna och jämförbarheten mellan tjänster som tillhandahålls av tjänsteleverantörer i olika medlemsstater.

Åtgärder

Kommissionen kommer 2012 att anta en europeisk handlingsplan för detaljhandeln med en EU-strategi för denna sektor.

Kommissionen kommer senast hösten 2012 att inrätta en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster för att studera bristerna i denna sektor.

7. Mot en andra generation av gemensamma kontaktpunkter

Gemensamma kontaktpunkter syftar till att underlätta tjänsteleverantörernas verksamhet genom att tillhandahålla ett gränssnitt som ger dem tillgång till all nödvändig information och låter dem utföra relevanta administrativa förfaranden online. De underlättar också för mottagare som önskar köpa tjänster att göra väl underbyggda val. Kontaktpunkterna ger dem viktig information, som kontaktuppgifter till behöriga myndigheter och information om möjligheterna för prövning vid tvister.

Det finns dock stora skillnader i användarvänlighet när det gäller de gemensamma kontaktpunkternas tillhandahållande av information om bestämmelserna för de viktigaste tjänstesektorerna.

Många gemensamma kontaktpunkter tillhandahåller information på åtminstone ett främmande språk, vilket är en stor fördel för tjänsteleverantörer. Många administrativa förfaranden finns dock fortfarande inte online och när sådana finns på nationell nivå är de ofta inte tillgängliga för användare från utlandet.

Det är viktigt att åtgärda dessa brister och få de gemensamma kontaktpunkterna att fungera som de borde. Detta betyder att medlemsstaterna fortfarande har mycket kvar att göra när det gäller att fortsätta förenkla förfarandena och göra dem mer enhetliga, öka backoffice-integreringen och göra nödvändiga tekniska anpassningar, i synnerhet för att säkerställa tillgången över gränser. Det är också viktigt att göra företagen medvetna om kontaktpunkternas existens och användbarhet.

Åtgärder

Medlemsstaterna måste utan dröjsmål göra sina gemensamma kontaktpunkter helt förenliga med kraven i tjänstedirektivet.

Före utgången av 2014 uppmanas medlemsstaterna att, med bistånd av kommissionen, utveckla andra generationens gemensamma kontaktpunkter som bör (1) omfatta alla förfaranden under företagens hela livscykel, (2) vara flerspråkiga, och (3) bli mer användarvänliga. Kommissionen kommer att tillsammans med medlemsstaterna fastställa kriterier för andra generationens gemensamma kontaktpunkter, i form av en stadga för gemensamma kontaktpunkter.

Kommissionen kommer att genomföra en informationskampanj om gemensamma kontaktpunkter under 2013, samordna medlemsstaternas arbete för att förbättra kontaktpunkternas närvaro på internet och föra en dialog med branschorganisationer för att göra företagen mer medvetna om kontaktpunkterna och ytterligare främja deras användning.

 III.  Slutsats

Tjänster är en viktig faktor för den europeiska ekonomins utveckling. En mer integrerad och välfungerande inre marknad för tjänster är viktig för att bidra till EU:s ekonomiska återhämtning.

Samtliga medlemsstater har gjort betydande ansträngningar för att genomföra tjänstedirektivet. De har avskaffat många omotiverade hinder och moderniserat sitt regelverk för tjänster. Det här kommer att ge EU:s ekonomi en skjuts.

Tillväxten och skapandet av arbetstillfällen i tjänstesektorn hämmas dock fortfarande av många olika hinder. Ökad tillväxt är möjlig om åtgärder vidtas nu för att tillvarata tjänstedirektivets hela potential.

I linje med meddelandet om bättre styrning av den inre marknaden bör vi koncentrera våra ansträngningar på att få det som redan existerar att fungera bättre. Det här meddelandet visar hur man kan gå vidare för att maximera de ekonomiska effekterna av tjänstedirektivet, i synnerhet i tjänstesektorer av stor ekonomisk betydelse.

– Medlemsstaterna bör höja sin ambitionsnivå när det gäller tjänstedirektivet. De ekonomiska effekterna av alla kvarvarande hinder bör bedömas noggrant.

– Kommissionen har lagt fram ett förslag om modernisering av den rättsliga ramen för rörligheten för tjänster inom fri yrkesverksamhet. Medlemsstaterna bör anta det utan dröjsmål.

– Den inre marknaden måste fungera för konsumenterna. Företagen får inte göra en konstlad uppdelning av den till skada för tjänstemottagarna.

– Andra rättsakter för den inre marknaden, som direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel, och tjänstedirektivet bör tillämpas på ett enhetligt sätt. När så krävs bör EU-lagstiftningen moderniseras för att uppfylla specifika tjänsters behov och säkerställa att den rättsliga ramen fungerar effektivt i praktiken för både tjänsteleverantörer och mottagare.

– Medlemsstaterna bör utveckla de gemensamma kontaktpunkterna till fullfjädrade e-förvaltningsverktyg som motsvarar tjänsteleverantörernas och mottagarnas behov.

Detta förutsätter att alla europeiska institutioner och medlemsstater visar en stark politisk vilja att prioritera de nödvändiga åtgärderna inom den fastställda tidsramen. Kommissionen kommer att samarbeta med medlemsstaterna i ett partnerskap för att skapa ny tillväxt och nya arbetstillfällen inom tjänstesektorn och uppmärksamt följa utvecklingen genom sin årliga tillväxtöversikt.

Bilaga 1 - EU-lagstiftning som gäller för tjänstesektorer

|| De viktigaste sektorer som omfattas av tjänstedirektivet (2006/123/EG)

|| · Företagstjänster inklusive tjänster inom fri yrkesverksamhet (advokater, arkitekter, revisorer, skatterådgivare, konsultfirmor, kommunikations- och reklambyråer, patentkontor, certifieringstjänster, idrottsagenter, artistmanagers, rekryteringsföretag, tolkar, veterinärer, lantmätare…) · Byggtjänster och hantverk · Detaljhandel · Fastighetsbranschen · Turism (Hotell, restauranger, caféer, resebyråer, turistguider…) · Privat utbildning

Tjänstesektorer || De viktigaste EU-rättsakter som omfattar sektorn

Energi || Inre marknaden för naturgas · Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 98/30/EG Inre marknaden för el · Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (Text av betydelse för EES). Inre marknaden för gas · Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (Text av betydelse för EES).

Finansiella tjänster || Handlingsplan för finansiella tjänster och uppföljning (Direktiv 2006/43/EG, direktiv 2006/46/EG, direktiv 2007/63/EG, direktiv 2007/44/EG, direktiv 2009/14/EG, direktiv 2007/36/EG, direktiv 2007/64/EG, direktiv 2009/111/EG, direktiv 2009/44/EG, direktiv 2010/76/EU, direktiv 2009/49/EG, direktiv 2011/61/EU, direktiv 2011/89/EU)

Hälso- och sjukvård || · Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård · Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer

Posttjänster || · Direktiv 97/67/EG · Direktiv 2002/39/EG · Direktiv 2008/06/EG

Telekommunikation || · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster ändrat genom direktiv 2009/140/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter ändrat genom direktiv 2009/140/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation ändrat genom direktiv 2006/24/EG och direktiv 2009/136/EG

Transporter || Vägtransporter · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1072/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för godstransporter på väg · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 Sjötransporter · Rådets förordning (EEG) nr 4055/86 av den 22 december 1986 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet mellan medlemsstater samt mellan medlemsstater och tredje land · Rådets förordning (EEG) 3577/92 av den 7 december 1992 om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet inom medlemsstaterna (cabotage) Järnvägstransporter · Rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar, EGT L 237, 24.8.1991, s. 25. · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 913/2010 av 22 september 2010 om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik Luftfart · Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen · Rådets direktiv 96/67/EG av den 15 oktober 1996 om tillträde till marknaden för marktjänster på flygplatserna inom gemenskapen Inre vattenvägar · Rådets förordning (EG) nr 1356/96 om gemensamma bestämmelser för transport av gods eller passagerare på inre vattenvägar mellan medlemsstater, i syfte att införa frihet att tillhandahålla sådana transporttjänster · Rådets förordning (EEG) nr 3921/91 om villkoren för att transportföretag skall få utföra inrikes transporter av gods eller passagerare på inre vattenvägar i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande

|| Sektorer som inte omfattas av sådan sekundärlagstiftning

|| · Spelbranschen · Verksamhet kopplad till officiell myndighetsutövning (enligt artikel 51 i fördraget) · Privata säkerhetstjänster · Notarier, utmätningsmän · Taxi och hamntjänster

Bilaga II – Förteckning över initiativ och tidsplan

Politikområden || Åtgärder || Tidsplan

1. Nolltolerans för bristande efterlevnad || Ø Medlemsstaterna gör sin lagstiftning helt förenlig med tjänstedirektivet. Ø Kommissionen tillämpar nolltolerans genom överträdelseförfaranden, i synnerhet för prioriterade sektorer. || Omedelbart Omedelbart

2. Maximera de ekonomiska effekterna av tjänstedirektivet || Ø Kommissionen inleder en sakkunniggranskning med medlemsstaterna för att ta ny ställning till specifik lagstiftning för prioriterade sektorer. Ø Medlemsstaterna avskaffar alla återstående oberättigade eller oproportionerliga begränsningar och analyserar de ekonomiska vinsterna av att avskaffa motiverade krav. Ø Prioriterade åtgärder som medlemsstaterna ska vidta i enlighet med landsspecifika rekommendationer inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Ø Medlemsstaterna ökar sina ansträngningar för att förbättra användningen av informationssystemet för den inre marknaden. Ø Kommissionen inleder en dialog med försäkringssektorn för att säkerställa lämpligt försäkringsskydd för tjänsteleverantörer som även omfattar verksamhet i andra medlemsstater. Ø Kommissionen bedömer framstegen och överväger alternativa lösningar, inklusive lagstiftning, om nödvändigt. || Inleds 2012 Resultaten analyseras i mitten av 2013 Omedelbart Från och med 2012 Omedelbart Omedelbart I slutet av 2013

3. Modernisering av regelverket för tjänster inom fri yrkesverksamhet || Ø Europaparlamentet och rådet antar ett förslag till moderniserat direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer. Ø Kommissionen bistår medlemsstaterna i genomförandet av landsspecifika rekommendationer om tjänster inom fri yrkesverksamhet som ett led i den europeiska planeringsterminen för 2013. Ø Kommissionen lägger fram ett meddelande för att främja ömsesidigt erkännande av reglerade yrken. || Före utgången av 2012 2012 - 2013 2013

4. Säkerställa att tjänstedirektivet är till nytta för konsumenterna || Ø Medlemsstaterna kontrollerar att nationella bestämmelser som genomför klausulen om icke-diskriminering efterlevs. Ø Kommissionen föreslår målinriktade åtgärder för att övervaka tillämpningen och vidtar åtgärder när brister upptäcks. Ø Kommissionen utfärdar kompletterande specifik vägledning om artikel 20. Ø Kommissionen samarbetar med företagen för att säkerställa att konsumenterna kan handla över gränserna. Ø Kommissionen informerar, i nära samarbete med medlemsstaterna, konsumenterna om deras rättigheter på den inre marknaden enligt tjänstedirektivet, genom en informationskampanj som ingår i Europaåret för medborgarna. || Omedelbart Mitten av 2013 Slutet av 2013 Omedelbart Bedömning av situationen i mitten av 2013 2013

5. Få den inre marknadens bestämmelser att fungera i praktiken || Ø Medlemsstaterna ser till att deras lagstiftning och förfaranden är helt förenliga med direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktivet om e-handel. Ø Kommissionen kontrollerar efterlevnaden av dessa direktiv på ett kraftfullt sätt, tillämpar överträdelseförfaranden när så krävs. || Omedelbart Omedelbart

6. Sektorsspecifika behov: 6.1 Ömsesidigt erkännande av specialisttjänster 6.2 Lagstiftningen om konsumentskydd: Ökad harmonisering inom vissa sektorer 6.3 Detaljhandel och företagstjänster: Särskilda initiativ || Ø Kommissionen säkerställer att friheterna enligt fördraget får fullt genomslag genom att verka för en ökad användning av klausuler om ömsesidigt erkännande i framtida förslag till sektorsspecifik lagstiftning som inrättar system för godkännande av experter som tillhandahåller specialiserade tjänster Ø Medlemsstater säkerställer fullt genomslag för EU-lagstiftning som kräver godkännande av experter från andra medlemsstater och utnyttjar informationssystemet för den inre marknaden för att underlätta kontroll av att kraven uppfylls i andra medlemsstater. Ø Fortsätta att anpassa de tekniska standarderna, i synnerhet genom EU:s standardiseringsmekanismer (CEN), inom områden där det finns stora skillnader i det nationella genomförandet av EU-lagstiftning. Ø Kommissionen verkar för att, när så är lämpligt, säkerställa ökad harmonisering i framtida EU-lagstiftning om konsumentskydd. Europaparlamentet och rådet bör göra gemensamma insatser för att uppnå detta syfte för att säkerställa att den inre marknaden får fullt genomslag. Ø Kommissionen gör en översyn av direktivet om paketresor. Ø Kommissionen samarbetar med de nationella tillsynsorganen för att säkerställa ett korrekt genomförande av EU:s regelverk för konsumentskydd som är sammanhängande och omfattar hela regelverket, med vederbörlig hänsyn till rättigheterna och bestämmelserna på den inre marknaden. Ø Kommissionen antar en europeisk handlingsplan för detaljhandel som omfattar en EU-strategi för denna sektor. Ø Kommissionen inrättar en högnivågrupp för företagsrelaterade tjänster som ska studera brister inom denna sektor. || När framtida förslag antas Omedelbart Pågår När framtida förslag antas 2012 I början av 2013 2012 Hösten 2012

7. Mot andra generationens gemensamma kontaktpunkter || Ø Medlemsstaterna ser till att deras gemensamma kontaktpunkter är helt förenliga med tjänstedirektivet. Ø Medlemsstaterna utvecklar andra generationens kontaktpunkter: (1) som omfattar alla förfaranden under företagens livscykel, (2) är flerspråkiga, och (3) är mer användarvänliga. Kommissionen kommer tillsammans med medlemsstaterna att fastställa kriterier för andra generationens gemensamma kontaktpunkter i form av en stadga. Ø Kommissionen tar initiativ till en kommunikationskampanj om gemensamma kontaktpunkter, samordnar medlemsstaternas arbete för att öka kontaktpunkternas närvaro på internet och för en dialog med branschorganisationer för att öka företagens medvetenhet om kontaktpunkterna och främja användningen av dem ytterligare. || Omedelbart 2012–2014 2013

[1]       Kommissionens studie The Economic Impact of the Services Directive: a first assessment following implementation, offentliggjord på följande webbplats: http://ec.europa.eu/economy_finance/publications/economic_paper/2012/index_en.htm.

[2]       I siffran 2,6 % ingår ovannämnda 0,8 % av ytterligare BNP i EU samt de extravinster på upp till 1,8 % av BNP som skulle kunna uppnås med ett mer ambitiöst scenario där medlemsstaterna avskaffar nästan alla begränsningar.

[3]       Uttalande av Europeiska rådets ledamöter den 30 januari 2012.

[4]       Kommissionens arbetsdokument Detailed information on the implementation of Directive 2006/123/EC on services in the internal market, kommissionens arbetsdokument Results of the performance checks of the internal market for services (construction, business services and tourism).

[5]       COM(2012) 299, Insatser för stabilitet, tillväxt och arbetstillfällen, 30 maj 2012.

[6]       Se kommissionens arbetsdokument Detailed information on the implementation of Directive 2006/123/EC on services in the internal market,

[7]       Europeiska rådets slutsatser mars 2012.

[8]       COM(2012) 299 av den 30 maj 2012.

[9]       Mer detaljer finns i  Commission Staff Working Document with a view to establishing guidance on the application of Article 20(2) of Directive 2006/123/EC on services in the internal market.

[10]     Kommissionens arbetsdokument Results of the performance checks of the internal market for services (construction, business services and tourism).

[11]     En strategi för konsumentpolitiken i EU - Att öka förtroendet och tillväxten, COM (2012) 225 final.

[12]     Övervakning av marknaden för handel och distribution ”Mot en mer effektiv och rättvis inre marknad för handel och distribution 2020”, KOM (2010) 355.

[13]     Rapport från EuropReport of the European Parliament of 1 June 2011 on a more efficient and fairer retail market (2010/2109(INI).