52012DC0128

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

om EU:s strategi för Östersjöområdet

1. Inledning

Östersjön är liksom tidigare ett av Europas sårbaraste områden. Alger blommar varje sommar, och allt fler och större fartyg seglar genom dess smalaste och grundaste sund. Man håller fortfarande på att överbrygga tidigare splittring. Forskning, innovation och handelsförbindelser måste stärkas, och det finns stora luckor i transport- och energiförbindelserna: områdets östra och norra delar är fortfarande alltför ofta isolerade från resten av EU.

Därför antog kommissionen i juni 2009 på begäran av Europeiska rådet EU:s strategi för Östersjöområdet. I strategin tar man upp viktiga utmaningar såsom hållbar miljö, välstånd, tillgänglighet och säkerhet och trygghet, liksom möjligheterna att göra Östersjöområdet till en integrerad, framåtblickande region i världsklass i spetsen för Europa. Syftet är att samordna åtgärder som genomförs av medlemsstater, regioner och kommuner, EU, Östersjöorganisationer, finansinstitut och icke-statliga organisationer för att trygga en effektivare utveckling av Östersjöområdet. Strategin omfattar också det regionala genomförandet av den integrerade havspolitiken.

I juni 2011 antog kommissionen en lägesrapport[1]. Rådet (allmänna frågor) antog därefter den 15 november 2011 slutsatser där man uppmanade kommissionen att göra en översyn av EU:s strategi för Östersjöområdet senast i början av 2012. Detta meddelande är ett svar på den uppmaningen, och följande föreslås:

· Förbättring av den strategiska inriktningen.

· Anpassning av politik och finansiering.

· Klargörande av olika aktörers ansvar.

· Bättre kommunikation.

Strategin måste avspegla Europa 2020-målen för smart och hållbar tillväxt för alla och de EU-politiska utvecklingstendenserna, bl.a. den betydelse som samarbete ges i den föreslagna fleråriga budgetramen och de föreslagna reformerna av sammanhållningspolitiken, t.ex. större tematisk koncentration, och den vikt som ges till makroregionala strategier och havsområdesstrategier i den gemensamma strategiska ramen, partnerskapsavtalen och de operativa programmen.

Samarbetet i Östersjöområdet stärker och underlättar EU:s politik på andra områden, t.ex. klimatpolitiken, Horisont 2020 när det gäller forskning och innovation och Erasmus för alla när det gäller lärande, och det bidrar till genomförandet av den integrerade havspolitiken och politiken för det transeuropeiska transportnätet (TEN-T). Det pågående arbetet visar att detta makroregionala tillvägagångssätt bidrar till framstegen med ett nytt samarbetsinriktat och praktiskt inslag.

2. Mot en ny strategisk ram

Med tanke på de ansträngda offentliga finanserna krävs innovativa tillvägagångssätt där man på bästa sätt utnyttjar de strategier och medel som står till förfogande. Det makroregionala tillvägagångssättet erbjuder en integrerad ram för utmaningar som är för breda för den nationella nivån men för specifika för EU som helhet.

För att ge strategin bättre fokus och ledning måste man fastställa tydligare centrala mål och ange hur de ska uppnås. I detta meddelande fastställs därför tre övergripande mål för strategin, som alla åtföljs av indikatorer och specifika mål:

· Rädda Östersjön.

· Integrera Östersjöområdet.

· Öka välståndet.

Detta ger en ny ram inom vilket rådets rekommendationer kan genomföras. 2.1. Politiskt engagemang

För att upprätthålla det politiska engagemanget på hög nivå måste strategins resultat bli tydligare på både nationell nivå och EU-nivå. I enlighet med rådets begäran bör strategin, när så är lämpligt, föras upp på dagordningen i de olika rådskonstellationerna. Strategirelaterade överväganden bör avspeglas i diskussionerna om budget och andra frågor.

Regionala och kommunala aktörer måste göras mer delaktiga. Detta behandlas i de nya förordningarna om sammanhållningspolitiken, där det föreslås att makroregionala strategier ska beaktas när nya program utarbetas och genomförs.

Det politiska engagemanget måste omsättas i administrativa åtaganden, med tillräckligt många anställda och personalkontinuitet.

2.2. Anpassning av politiken

De politiska svaren bör avspegla den territoriella karaktären hos Östersjöområdets utmaningar och möjligheter. De politiska initiativen bör vara samstämmiga och främja synergieffekter. Ett bra exempel på detta är den föreslagna integreringen av klimatöverväganden i sammanhållningspolitiken. Kommissionen kommer regelbundet att övervaka den politiska utvecklingen för att säkerställa samstämmigheten med makroregionens mål.

Genom att relevanta rådsarbetsgrupper och parlamentsutskott beaktar det makroregionala perspektivet kan dessa organ bidra till att politiken når positiva resultat i fråga om territoriell verkan och sammanhållning. Med tanke på att strategin är sektorsövergripande rekommenderas regelbunden uppföljning i olika rådskonstellationer.

Ett liknande arbetssätt behövs också på lokal, regional, subregional och nationell nivå, med politiska insatser som åtföljs av utvärderingar på alla nivåer.

2.3. Anpassning av finansieringen

Med tanke på det rådande ekonomiska klimatet betonar kommissionen att befintliga medel i EU-budgeten och de nationella budgeterna måste användas effektivt. För att maximera den makroregionala finansieringens verkan bör medlemsstaterna och övriga finansiärer sörja för en (om)prioritering i enlighet med strategins mål.

I kommissionens lägesrapport från juni 2011 konstaterades betydande framsteg i detta avseende, men det krävs fortsatta insatser. Strategin kommer bara att ge de förväntade resultaten genom en nära koppling till alla tillgängliga resurser, bl.a. Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Europeiska fiskerifonden[2], Fonden för ett sammanlänkat Europa, Life-programmet samt programmen för forskning och innovation och för utbildning, kultur och hälsa.

Det är viktigt att man inriktar sig på både finansiella och strukturella förändringar i samband med denna anpassning. Förvaltningsmyndigheterna för operativa program i Östersjöområdet bör inta en mer flexibel hållning, t.ex. genom att möjliggöra finansiering av långsiktiga projekt och tillhandahålla startkapital. Det behövs en starkare transnationell dimension i de nationella och regionala programmen, eftersom enbart program för territoriellt samarbete inte kommer att vara nog. Arbetet med en ram för genomförandemekanismen måste fortsätta för att involvera internationella finansinstitut, andra finansiärer och den privata sektorn och på så sätt öka de tillgängliga resursernas effekt.

Viktiga åtgärder har vidtagits för att förbättra stödet för det makroregionala tillvägagångssättet i budgetramen för 2014–2020. Strategin tillkom 2009, i mitten av en programplaneringsperiod, med små möjligheter att påverka programmens innehåll, men de sammanhållningspolitiska förslagen för nästa programplaneringsperiod innehåller tydliga strategiska och praktiska kopplingar. När partnerskapsavtal och operativa program utarbetas på regional, nationell, gränsöverskridande och transnationell nivå måste makroregionala mål och prioriteringar beaktas. Kravet på att inrikta finansieringen på ett begränsat antal temaområden som är relevanta för strategin bidrar också till uppnåendet av konkreta resultat.

Det är mycket viktigt att aktörer på alla nivåer så snart som möjligt börjar fundera på hur och till vilka prioriteringar medlen ska anpassas under den kommande budgetperioden, med hänsyn till handlingsplanen och målen i strategin och de prioriterade områdena.

2.4. Styrning

Eftersom strategin är ett pilotprojekt och de ansvariga består av en mycket bred krets av berörda parter, bl.a. lokala och regionala myndigheter, nationella ministerier, kommissionsavdelningar, internationella finansinstitut, företrädare för den privata sektorn och icke-statliga organisationer, krävs en öppen men effektiv styrningsstruktur.

På grundval av erfarenheterna hittills uppmanar rådet till samarbete mellan kommissionen och de berörda medlemsstaterna när det gäller att ”klarlägga roller och ansvar för viktiga aktörer[3] vid genomförandet av strategin i syfte att tillhandahålla tydliga riktlinjer för deras funktioner och underlätta deras arbete med genomförandet av strategin”.

I samarbete med dessa berörda parter har kommissionen fastställt de viktigaste uppgifterna och ansvarsområdena för var och en av de fyra huvudgrupperna[4]. Det måste finnas tillräcklig administrativ kapacitet, inte för att gynna strategin på andra prioriteringars bekostnad, utan för att stödja mer sammanhängande insatser.

– Kommissionen ansvarar för den övergripande samordningen av strategin. Den underlättar relevanta berörda parters medverkan och övervakar, rapporterar om och utvärderar framstegen i samarbete med medlemsstaterna.

– De nationella kontaktpunkter som utsetts av de deltagande medlemsstaterna ansvarar för den övergripande samordningen av och stödet till genomförandet av strategin i sitt hemland och även på övergripande nivå.

– Strategins handlingsplan omfattar prioriterade områden och övergripande åtgärder som man enats om efter omfattande samråd. För att samordna dessa prioriteringar och se till att resultat uppnås i tid övervakar samordnare för prioriterade områden och ledare för övergripande åtgärder genomförandet av projekt inom sitt område, samtidigt som de främjar den makroregionala verkan och sprider resultaten.

– Ledare för flaggskeppsprojekt, som omsätter de övergripande målen för ett prioriterat område i konkret verksamhet med en utsedd ledare och en fastställd tidsram, är direkt ansvariga för att underlätta det praktiska genomförandet på fältet.

Dessutom finns det en högnivågrupp bestående av företrädare för alla medlemsstater som sammanträder regelbundet för att ge kommissionen råd om genomförandeprocessen, hålla viktiga styrdiskussioner och ge strategin en EU-omfattande förankring. Kommissionen kommer att verka för gemensamma möten med högnivågruppen för EU:s strategi för Donauregionen för att utbyta god praxis. Förbindelserna med Donauregionen och med andra regionala initiativ i Atlantområdet, i det arktiska området och på andra håll måste stärkas. Det kan även anordnas möten med andra, t.ex. högnivågruppen för partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen.

För att förbättra den administrativa hållbarheten bör man även undersöka potentialen hos europeiska grupperingar för territoriellt samarbete som ett verktyg på strateginivå eller inom enskilda prioriterade områden.

2.5. Medverkan av berörda parter, inklusive den privata sektorn

För att strategin ska lyckas krävs att alla relevanta offentliga och privata berörda parter medverkar, både när det gäller utformningen, dvs. att de påverkar den övergripande utvecklingen av strategin (t.ex. genom deltagande i relevanta dialoger om den inre marknaden), och det praktiska, dvs. att de bidrar till genomförandet (t.ex. genom projekt om den digitala marknaden).

Denna medverkan måste utvecklas. Genom en mer djupgående dialog mellan kommissionen, de berörda medlemsstaterna, handelskamrar, branschorganisationer, regionala forsknings- och innovationsgrupper och icke-statliga organisationer (t.ex. Baltic Development Forum) bör bl.a. förbindelserna med näringslivet förstärkas. Riktade evenemang, matchning av strategins intressen med den privata sektorns intressen och samråd inriktade på strategiska ämnen bör främjas.

2.6. Grannländer samt regionala och internationella organisationer

Strategin är visserligen inriktad på EU, men för att den ska lyckas krävs även ett nära och givande samarbete med grannländerna. Med hjälp av befintliga plattformar[5] bör samarbetet intensifieras, särskilt med Ryssland. Genom dessa plattformar bör man, för att undvika dubbelarbete, vidareutveckla gemensamma prioriteringar och omsätta dem i konkreta åtgärder.

Till exempel kommer en fortsatt dialog med Nordiska ministerrådet att säkerställa en mer samordnad användning av personal och budgetmedel. På motsvarande sätt kommer ett fortsatt samarbete med Helsingforskommissionen att stärka genomförandet av strategins handlingsplan och Helsingforskommissionens handlingsplan för Östersjön.

2.7. Främjande av medvetenhet

Det behövs en ökad medvetenhet om strategins arbetssätt och dess resultat. Både kommissionen och rådet framhåller detta, och kommissionen och de berörda medlemsstaterna bör öka medvetenheten genom så många olika aktörer och kommunikationskanaler som möjligt. Det behövs också ett webbaserat utbyte av erfarenheter och god praxis, t.ex. genom en webbportal med länkar till relevanta webbplatser, för att ge bättre tillgång till information om finansiering, möjligheter till matchning och projektgruppering. En förnyad tonvikt på de övergripande målen, med koppling till de indikatorer och specifika mål som anges nedan och som ska ges stor uppmärksamhet, kommer också att ge en tydlig bild av vad syftet med strategin är.

2.8. Övervakningssystem

Rådet har efterlyst ”realistiska och genomförbara mål och indikatorer”. Kommissionen föreslår de tre redan nämnda övergripande målen: rädda Östersjön, integrera Östersjöområdet och öka välståndet.

Dessa mål kompletteras med ett antal indikatorer och specifika mål. De är ett resultat av brett samråd och är nya, men de bygger på befintliga strategier och långsiktiga planer och ger en grund för effektivare övervakning och utvärdering. Kommissionen föreslår att de införs i en reviderad handlingsplan tillsammans nödvändiga ändringar, inklusive detaljerade utgångspunkter för de specifika målen, som kommer att övervakas noga i kommissionens rapporter.

Medlemsstaterna uppmanas också att lägga fram indikatorer och specifika mål för de enskilda prioriterade områdena, inklusive delmål och riktmärken för att uppnå de övergripande målen. Detta kommer att underlätta kommunikationen med den bredare allmänheten och ger ett strategiskt fokus för en översyn av strategins handlingsplan, för prioritering av urvalet av bra projekt och för utvärdering. Dessutom blir det lättare att informera om vad som uppnåtts med strategin.

3. Genomförande av den nya ramen i praktiken

Målen att rädda Östersjön, integrera Östersjöområdet och öka välståndet ger en tydlig ram för de viktigaste frågor som Östersjöområdet och EU står inför, inklusive de överordnade målen i Europa 2020-strategin.

3.1. Rädda Östersjön

Det övergripande miljömålet för Östersjön är att uppnå en god miljöstatus senast 2020, såsom krävs i ramdirektivet om en marin strategi, samt en gynnsam bevarandestatus enligt habitatdirektivet i enlighet med EU:s strategi för biologisk mångfald och tillhörande mål senast 2021, såsom krävs i Helsingforskommissionens handlingsplan för Östersjön.

För att rädda Östersjön krävs ett förstärkt genomförande av relevant EU-lagstiftning, t.ex. om biologisk mångfald, livsmiljöer, fiske och övergödning, där det fullständiga genomförandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse, nitratdirektivet och vattenramdirektivet är försenat.

Världsnaturfondens (WWF) Baltic Sea Scorecard 2011 visade att även om Östersjön fortfarande är ett av världens mest förorenade hav och dess dåliga tillstånd hotar livskvaliteten för de 80 miljoner människor som bor runt Östersjön så börjar de intensifierade insatserna ge resultat. Mycket återstår dock att göra.

Dessa insatser kan nu gynnas av det mer samordnade tillvägagångssätt som strategin möjliggör.

· Det krävs att det politiska engagemanget på hög nivå upprätthålls så att de överenskomna miljöprioriteringarna omsätts i åtgärder och att de gällande lagarna tillämpas bättre. Till exempel måste rekommendationerna från flaggskeppsprojektet för avlägsnande av fosfater i tvätt- och rengöringsmedel beaktas i medlemsstaternas nya lagstiftning.

· Även anpassning av politiken till strategin – t.ex. integrering av miljö- och klimathänsyn (inklusive relevanta forskningsrön) i alla relevanta politikområden, bl.a. transport-, jordbruks- och industripolitiken – gör det lättare att uppnå målet om ett friskt hav och tillräckligt kustskydd. Sektorsövergripande politisk planering innebär att de överenskomna prioriteringarna för Östersjöområdet avspeglas inom alla sektorer i enlighet med de territoriella behoven. Exempel på detta är särskilda miljöåtgärder i jordbruket inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, t.ex. buffertremsor längs floder och våtmarker och bättre hantering av animaliskt avfall. När Europeiska rådet godkände strategin 2009 efterlyste det en nära anpassning till den integrerade havspolitiken.

· En bättre anpassning av finansieringen till strategins mål är särskilt viktig för att nå strategins miljö- och klimatmål. De problem som Östersjön står inför är för stora för att ett enskilt land ska kunna lösa dem på egen hand. Till exempel behövs det, för att minska antalet döda zoner i Östersjön som i dag täcker upp till en sjättedel av dess bottenyta på grund av övergödning, ytterligare samordnade investeringar i avloppsreningsverk, bl.a. för att avlägsna fosfor och kväve.

· Närmare partnerskap, t.ex. mellan nationella, regionala och lokala förvaltningar och forskningsinstitut och andra berörda parter, såsom rederier, hamnar, logistikföretag och icke-statliga organisationer, behövs för att nå strategins mål om bl.a. ren och säker sjöfart. För närvarande förvärrar den tunga sjöfarten – genom luftföroreningar, utsläpp av växthusgaser, utsläpp av olja och annat avfall samt introduktion av främmande organismer – de problem som orsakas av övergödning och farliga ämnen från landbaserade källor. Gemensamma insatser kan ge privata berörda parter en bättre förståelse av bestämmelser och standarder, samtidigt som den offentliga sektorn får tillgång till förstahandsinformation om marknadsvillkor och marknadens behov.

· Närmare samarbete med grannländerna, särskilt Ryssland, behövs till exempel för strategins mål om effektivare och mer harmoniserad sjöövervakning samt förebyggande av, beredskap för och insatser vid katastrofer till sjöss och på land. Det goda exemplet med gemensam övervakning i Finska viken bör utvidgas till att omfatta hela Östersjön.

· Fastställande av gemensamma prioriteringar med regionala och internationella organisationer såsom Helsingforskommissionen kommer bl.a. att bidra till insatserna inom strategin för att ta itu med konsekvenserna för den biologiska mångfalden av farliga ämnen och destruktiva fiskemetoder, inklusive olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, som påverkar både fiskars och människors hälsa negativt. Farliga ämnen är särskilt skadliga för Östersjöns ekosystem på grund av dess bräckvattenmiljö och den långsamma vattenomsättningen (mer än 30 år). Även klimatförändringarnas påverkan bör beaktas vid främjandet av ett mångfaldigt och friskt djur- och växtliv.

På detta sätt förstärker strategins nya ram insatserna för att rädda Östersjön. De möjligheter och verktyg som erbjuds för detta måste nu utnyttjas till fullo i Östersjöområdet.

För att se till att den förstärkta ramen följs upp noga föreslår kommissionen därför att följande indikatorer och specifika mål används för att mäta framstegen i genomförandet av målet att rädda Östersjön:

1. Rent vatten, mätt som uppnående av god miljöstatus senast 2020, inklusive minskning av näringsämnesbelastningen, i enlighet med de mål och indikatorer som kommer att fastställas i den framtida översynen av ramdirektivet om en marin strategi och Helsingforskommitténs uppdaterande handlingsplan för Östersjön 2013.

2. Rikt och friskt djur- och växtliv senast 2020, mätt som förbättringar av statusen i fråga om biologisk mångfald och ekosystemens hälsa, inklusive när det gäller fiskbestånd, i enlighet med de uppdaterade mål som ska fastställas av Helsingforskommittén 2013 och i översynen av ramdirektivet om en marin strategi.

3. Antagande under 2013 och fullt genomförande senast 2021 av Helsingforskommitténs uppdaterande handlingsplan för Östersjön i enlighet med tidsplanen.

4. Ren sjöfart, mätt som undanröjande av olagliga utsläpp senast 2020, och säker sjöfart, mätt som en minskning med 20 % av antalet olyckor jämfört med 2010 senast 2020.

5. Upprättande av gränsöverskridande, ekosystembaserade fysiska planer för kust- och havsområdena i hela Östersjöområdet senast 2015.

6. Anpassning till klimatförändringarna, genom antagande av en integrerad plan för kustskydd och ett tillhörande program senast 2020.

7. Ökad säkerhet, genom förstärkt samarbete mellan sjöövervakningsmyndigheterna på grundval av bättre utbyte av information och samordnade åtgärder för att öka den maritima medvetenheten och effektiviteten till sjöss senast 2015.

3.2. Integrera Östersjöområdet

Långa avstånd, svåra klimatförhållanden och bristande infrastruktur gör att många områden i östra Östersjöområdet och i norra Finland och Sverige alltjämt har de lägsta tillgänglighetsnivåerna i hela Europa. De bristande förbindelserna är inte bara kostsamma och energiineffektiva, utan utgör också hinder för den inre marknaden och målet om territoriell sammanhållning.

Inom de prioriterade områden som bidrar strategins mål att integrera Östersjöområdet kan man utnyttja strategins förnyade ram för att erbjuda territoriella lösningar som är smarta, hållbara och tillgängliga för alla.

· Politiskt engagemang på hög nivå är särskilt viktigt för att t.ex. underlätta arbetet med planen för sammanlänkning av Östersjöområdets energimarknader för att trygga den regionala energiinfrastrukturen, med en välfungerande inre marknad och bättre försörjningstrygghet i åtanke. Detta gäller både snabba investeringar och marknadsreformer.

· En bättre anpassning av politiken kommer att främja ett verkligt multimodalt makroregionalt transportnät. De berörda ministerierna måste sörja för en mer sammanhängande transport-, havs-, miljö- och klimatförändringspolitik i samarbete med kommissionen, partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen och andra regionala organ.

· Ett hållbart och heltäckande infrastrukturnät som överbryggar de kvarvarande uppdelningarna mellan öst och väst och mellan nord och syd i Östersjöområdet förutsätter bättre anpassning av finansieringen till strategin och närmare förbindelser med grannländerna. Det krävs bättre planering och samordning av utvecklingen och finansieringen av infrastruktur för att genomföra prioriterade projekt. Detta bör göras inom ramen för TEN-T-riktlinjerna och med fullt utnyttjande av t.ex. partnerskapet för transport och logistik inom den nordliga dimensionen och medel som görs tillgängliga genom Fonden för ett sammanlänkat Europa och TEN-T-ramen.

Genom att de makroregionala insatserna inriktas på att utveckla den mänskliga potentialen och på att skapa ett smartare och resurseffektivare transport- och energisystem stämmer målet att integrera Östersjöområdet överens med Europa 2020-målen för smart och hållbar tillväxt för alla och de tillhörande flaggskeppsinitiativen. För att uppnå målet måste man fullt ut utnyttja de nya sammanhållningspolitiska förslagen, särskilt för att främja gränsöverskridande infrastruktur. Vid de yttre gränserna bör man stödja modernisering av EU:s tullinfrastruktur, tullutrustning och tullsystem samt uppbyggnad av den administrativa kapaciteten. Dessutom måste infrastrukturens förmåga att motstå naturkatastrofer och katastrofer orsakade av människor beaktas.

För att säkerställa en ordentlig uppföljning föreslår kommissionen att följande indikatorer och specifika mål används för att mäta framstegen:

1. Bättre och hållbara inre och yttre förbindelser i Östersjöområdet, som minskar restiden och väntetiden vid de yttre gränserna, i enlighet med stödet från Fonden för ett sammanlänkat Europa, mätt som slutförandet av alla sju prioriterade TEN-T-projekt till lands och till sjöss som berör området, t.ex. den fasta förbindelsen över Fehmarn Bält senast 2020 och Rail Baltica senast 2024.

2. Sammankoppling av de baltiska staternas energimarknader med övriga Östersjöområdets i enlighet med planen för sammanlänkning av Östersjöområdets energimarknader, mätt som fullständig och miljömässigt hållbar sammankoppling av gas- och elmarknaderna senast 2015.

3. Ökat samarbete i fråga om gemensam gränsöverskridande förvaltning samt planering och genomförande av infrastruktur, även när det gäller havsområden.

3.3. Öka välståndet

EU står alltjämt inför ekonomiska svårigheter. Enligt 2011 års State of the Region Report, en årlig utvärdering av konkurrenskraften och samarbetet i Östersjöområdet[6], håller, efter ett år med tillväxt i de flesta delar, utsikterna för området på att försämras. I rapporten framhålls EU-ekonomiernas beroende av varandra och vikten av samarbete för hållbar ekonomisk tillväxt.

Genom strategins förnyade ram förstärker målet att öka välståndet åtgärderna för att återgå till tillväxt i enlighet med Europa 2020-målen. Utarbetandet och tillämpningen av politiken stärks genom tydligare fokus på tillväxt och jobb och genom att de politiska beslutsfattarna kan få en bättre överblick över sammanhängande eller inbördes motverkande utvecklingstendenser. Ett ökat politiskt engagemang behövs för ett snabbt införlivande av lagstiftningen så att den inre marknaden fungerar väl. Detta är av avgörande betydelse, eftersom större delen av handeln sker inom makroregionen.

· Anpassning av politiken kommer att säkerställa en enhetlig utveckling inom viktiga sektorer såsom jordbruk, landsbygdsutveckling (inklusive skogsbruk) och fiske. Reformen av den gemensamma fiskeripolitiken är ett exempel på översyn av ett politikområde i enlighet med strategins rekommendation om decentraliserad förvaltning av fisket på grundval av territoriella behov.

· Med främjandet av en innovationsunion för hela Östersjöområdet anpassas finansieringen genom ett programorienterat synsätt. Mer resurser måste avsättas för forskning och innovation för att främja smart specialisering, så att Europa 2020-målen kan uppnås. Man bör fullt ut ta till vara de möjligheter som skapas genom Horisont 2020.

· Dialogen mellan de berörda parterna, bl.a. kommissionen, medlemsstaterna, handelskammare och branschorganisationer, bör främja strategins fokus på industripolitiken i Östersjöområdet. I enlighet med flaggskeppsinitiativet i Europa 2020-strategin Industripolitik för en globaliserad tid och småföretagsakten (Small Business Act) ges i strategin stöd till små och medelstora företag (med beaktande av reglerna för statligt stöd) genom förbättrad tillgång till finansiering, bättre lagstiftning och hjälp att anpassa sig till globaliseringen. Man måste lägga tonvikten på miljöteknik och koldioxidsnål teknik, som är en av Östersjöområdets styrkor, men där det behövs närmare band mellan politik och marknadsutveckling. Även viktiga havsrelaterade sektorer har tillväxtpotential. Färdigheter, kvalifikationer och utbildningsprogram måste motsvara dessa behov.

I enlighet med flaggskeppsinitiativet i Europa 2020-strategin En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen behövs också en djupare dialog mellan arbetsmarknadens parter om de framtida utmaningarna för arbetsmarknaden, t.ex. de demografiska förändringarna. I detta sammanhang bör man behandla ökad arbetsproduktivitet och minskade strukturella skillnader inom Östersjöområdet samt den makroregionala dimensionen av social delaktighet och folkhälsa.

Rörlighet och utveckling av färdigheter bör främjas genom befintliga initiativ, såsom utbytesprogrammet Nordplus, och genom nuvarande och framtida instrument, såsom Erasmus för alla och Unga på väg. Kulturella utbyten bör underlättas. Man bör fullt ut utnyttja möjligheterna till rörlighet för forskare och spridning av innovation, t.ex. inom forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (Bonus). Man bör främja deltagande i utbytes- och samarbetsprogram på utbildnings- och forskningsområdet för alla åldrar och sektorer. Den nya utgångspunkten måste vara kompetensrörlighet, som dock inte får övergå till kompetensflykt. Alla måste också samarbeta för att motverka de negativa aspekterna av rörligheten, t.ex. organiserad brottslighet, inklusive olaglig handel och smuggling.

I enlighet med den förnyade ramen föreslår kommissionen att följande indikatorer och specifika mål används för att mäta framstegen:

4. En ökning med 15 % i volymen på handel inom Östersjöområdet och gränsöverskridande tjänster senast 2020.

5. En ökning med 20 % i antalet människor som deltar i utbytes- och samarbetsprogram på kultur-, utbildnings- och forskningsområdet senast 2020.

6. Utöver politikindikatorerna ovan kan nedanstående kontextindikatorer, som placerar strategin i ett bredare sammanhang av socioekonomiska utvecklingstendenser i Östersjöområdet, vara användbara:

a)      Minskade klyftor, mätt som att de mindre utvecklade medlemsstaterna kommer i kapp i fråga om BNP.

b)      Minskad arbetslöshet, mätt som uppnåendet av Europa 2020-målet att 75 % av befolkningen i åldrarna 20–64 ska ha ett arbete.

c)      Allmänna utgifter för forskning och utveckling, mätt som andelen investeringar i forskning och utveckling, som bör vara minst 3 % i hela Östersjöområdet senast 2020 (Europa 2020-mål).

d)      Uppnående av nationella mål som bygger på klimat- och energimålen i Europa 2020-strategin.

4. Vägen framåt

Genom praktiska åtgärder där Östersjöområdets geografiska särdrag och makroekonomiska dynamik beaktas främjar EU:s strategi för Östersjöområdet användningen av tillgängliga medel på europeisk och nationell nivå. Den syftar till att omsätta det politiska engagemanget i åtaganden att vidta åtgärder på alla punkter.

Rent konkret stärks dessa insatser genom strategins ändrade ram som beskrivs ovan. Den underlättar åtgärder och resultat genom inriktning på tre övergripande mål: rädda Östersjön, integrera detta stora område och öka dess välstånd. Den gör detta genom att främja politiskt engagemang, underlätta en närmare anpassning av politik och finansiering och klargöra aktörernas ansvar. Den främjar bättre delaktighet för berörda parter, närmare samarbete med länder utanför EU och den privata sektorn och förbättrad kommunikation. Allt detta fastställs i förhållande till indikatorer och specifika mål inom ett övervaknings- och utvärderingssystem så att man kan mäta framstegen.

Det är viktigt att de deltagande regeringarna och regionerna reagerar genom att avsätta tillräckliga resurser för den utmaning som genomförandet av strategin utgör och att man på alla nivåer i ett tidigt skede tänker på att anpassa finansieringen med hänsyn till nästa budgetperiod.

Kommissionen är övertygad om att denna ram ger ett integrerat och hållbart bidrag till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen samt till målen för smart och hållbar tillväxt för alla i Europa 2020-strategin. Kommissionen uppmanar därför rådet att granska och godkänna detta meddelande.

[1]               KOM(2011) 381 slutlig.

[2]               I framtiden Europeiska havs- och fiskerifonden enligt kommissionens förslag för den nya budgetperioden.

[3]               Nationella kontaktpunkter, samordnare för prioriterade områden, ledare för övergripande åtgärder och ledare för flaggskeppsprojekt.

[4]               Närmare uppgifter kommer att ges på webbplatsen för strategin för Östersjöområdet.

[5]               T.ex. den nordliga dimensionen, Östersjöstaternas råd, Nordiska ministerrådet, Helsingforskommissionen, nätverket Vision And Strategies Around the Baltic Sea (VASAB), Östersjöstaternas subregionala samarbete (BSSSC), Östersjöstädernas förbund (UBC) och Bonus – forsknings- och utvecklingsprogrammet för Östersjön (initiativ enligt artikel 185 i EUF-fördraget).

[6]               Offentliggjord av Baltic Development Forum, Nordiska ministerrådet och Europeiska investeringsbanken.