BILAGA

RÅDETS MOTIVERING

I.   INLEDNING

Den 2 september 2009 antog kommissionen förslaget till beslut om ändring av beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” och om upphävande av rådets beslut 2004/904/EG.

Den 18 maj 2010 antog Europaparlamentet sin ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av beslutet. Rådet kunde inte godkänna parlamentets ståndpunkt och antog sin ståndpunkt vid första behandlingen den 8 mars 2012 i enlighet med artikel 294 i fördraget.

II.   FÖRSLAGETS SYFTE

Syftet med förslaget är att bidra till inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU. Medan meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om inrättande av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU av den 2 september 2009 anger den politiska kontexten och riktlinjerna för programmet, innehåller förslaget en mekanism för att årligen fastställa gemensamma EU-prioriteringar för vidarebosättning. Inrättandet av ett gemensamt vidarebosättningsprogram för EU skulle bidra till en bättre samordning av EU:s strategi för vidarebosättning och uppmuntra fler medlemsstater att inleda vidarebosättningsverksamhet.

III.   ANALYS AV RÅDETS STÅNDPUNKT VID FÖRSTA BEHANDLINGEN

Allmänt

Förhandlingarna fördes i ett politiskt sammanhang som formats av Haagprogrammet, där mål och instrument på området för rättsliga och inrikes frågor för perioden 2005–2010 anges, och därefter av Stockholmsprogrammet, som täcker perioden 2010–2014. I båda fallen uttryckte Europeiska rådet sitt engagemang för att ytterligare utveckla det gemensamma europeiska asylsystemet genom att ändra den rättsliga ramen och stärka det praktiska samarbetet. Europeiska rådet betonade också betydelsen av att utveckla asylfrågornas yttre dimension genom att samarbeta med ursprungsländer och ursprungsområden. I Haagprogrammet pekade Europeiska rådet på behovet av att utveckla regionala skyddsprogram för EU, som bland annat skulle omfatta ett gemensamt vidarebosättningsprogram för de medlemsstater som vill delta i det. I Stockholmsprogrammet uppmuntrade Europeiska rådet medlemsstaterna att frivilligt delta i det gemensamma vidarebosättningsprogrammet för EU och att öka antalet vidarebosatta flyktingar.

I enlighet med artiklarna 3 och 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har Förenade kungariket meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta beslut men Irland deltar inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Irland.

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i antagandet av beslutet, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

Nyckelfrågor

I enlighet med bestämmelserna i den gemensamma förklaringen om praktiska bestämmelser för medbeslutandeförfarandet (1) har kontakter ägt rum mellan företrädare för rådet, parlamentet och kommissionen i syfte att nå en överenskommelse i samband med rådets ståndpunkt vid första behandlingen. För att underlätta ett närmande av de båda institutionernas ståndpunkter och med hänsyn till den överenskommelse som nåtts vid dessa kontakter, antar rådet i fråga om förslaget till beslut om ändring av beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet ”Solidaritet och hantering av migrationsströmmar” och om upphävande av rådets beslut 2004/904/EG sin ståndpunkt vid första behandlingen med följande viktiga ändringar av kommissionens förslag:

Fastställande av gemensamma EU-prioriteringar (artikel 1.1 a)

Till följd av de informella kontakterna mellan rådet och parlamentet ändrar rådet kommissionens förslag genom att förteckna prioriteringarna för vidarebosättning i beslutet i motsats till det ursprungliga förslaget från kommissionen, enligt vilket de gemensamma EU-prioriteringarna för vidarebosättning skulle fastställas årligen genom kommittéförfarandet. Eftersom den nuvarande Europeiska flyktingfonden täcker perioden fram till slutet av 2013, kvarstår i själva verket endast ett programplaneringsår inom ramen för den nuvarande fonden. Därför är det motiverat att i beslutet förteckna prioriteringarna endast för det året och att föreskriva en mekanism för fastställande av de gemensamma EU-prioriteringarna för vidarebosättning i det instrument genom vilket en ny fond för perioden 2014–2020 inrättas.

Med avseende på programplaneringsåret 2013 anger rådets ståndpunkt att medlemsstaterna senast den 1 maj 2012 ska meddela kommissionen en uppskattning av antalet personer som de avser att vidarebosätta under 2013 i enlighet med de prioriteringar som fastställs i beslutet. Eftersom det i rådets ståndpunkt inte föreskrivs någon mekanism för fastställande av EU:s prioriteringar för vidarebosättning på årlig basis, förlorar alla bestämmelser i kommissionens förslag som avser årlig programplanering sin relevans.

Gemensamma EU-prioriteringar för vidarebosättning för 2013 (artikel 1.1 a, skälen 3, 4 och 5)

De gemensamma EU-prioriteringar för vidarebosättning för 2013 som anges i rådets ståndpunkt omfattar personer från ett land eller en region som utsetts att genomföra ett regionalt skyddsprogram, personer som tillhör en särskild utsatt grupp eller flyktingar från ett särskilt land eller en särskild region. De två första uppsättningarna prioriteringar är formulerade som allmänna prioriteringar och stöder sig på de kategorier som anges i artikel 13.3 i beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013. Jämfört med beslut nr 573/2007/EG införs genom rådets ståndpunkt följande utsatta grupper i förteckningen: personer som överlevt våld och tortyr samt personer i akut eller brådskande behov av vidarebosättning av juridiska eller fysiska skyddsrelaterade skäl. Detta tillägg är motiverat i och med att dessa båda kategorier av personer också omfattas av FN:s flyktingkommissariats vidarebosättningsprioriteringar.

Den tredje uppsättningen prioriteringar kallas specifika gemensamma EU-prioriteringar för 2013 och förteckningen över dessa prioriteringar finns i bilagan till beslutet. I enlighet med skäl 3 upprättas denna förteckning över specifika gemensamma EU-prioriteringar för 2013 på grundval av FN:s flyktingkommissariats vidarebosättningskriterier och årliga vidarebosättningsprognos med hänsyn till de områden där gemensamma EU-åtgärder väsentligt skulle bidra till att tillgodose skyddsbehoven.

Genom rådets ståndpunkt införs också skäl 5, som utgör en uppdatering av skäl 26 i beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013. Genom skäl 5 i rådets ståndpunkt uppdateras informationen om de länder och regioner som för närvarande är utsedda att genomföra regionala skyddsprogram.

Det fasta belopp som mottas för varje vidarebosatt person (artikel 1.1 b, skäl 6)

Till följd av de informella kontakterna med parlamentet ändras kommissionens förslag genom rådets ståndpunkt i och med att det föreslås att ett högre fast belopp för varje vidarebosatt person ska mottas från fonden av de medlemsstater som inte tidigare har utnyttjat fonden för detta ändamål. Medan det i artikel 13.3 i beslut nr 573/2007/EG om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 föreskrivs att medlemsstaterna ska motta ett fast belopp på 4 000 EUR för varje person som vidarebosatts i enlighet med de prioriteringar som fastställs i beslutet, anges i rådets ståndpunkt ett belopp på 6 000 EUR för varje vidarebosatt person för de medlemsstater som ska motta det fasta beloppet från fonden för första gången och ett belopp på 5 000 EUR för de medlemsstater som har mottagit det fasta beloppet från fonden endast en gång tidigare. Syftet med denna ändring är att uppmuntra de medlemsstater som hittills inte har gjort det att inleda program för vidarebosättning.

Tillägg av skäl 2

Genom rådets ståndpunkt ändras kommissionens förslag genom tillägg av skäl 2. I sin skrivelse av den 10 februari 2012 (dok. 6370/12) till Corepers ordförande, där ordföranden för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor meddelade att han kommer att rekommendera utskottets ledamöter och plenarförsamlingen att vid andra behandlingen utan ändringar godkänna den överenskommelse som nåtts om förslaget, begärde utskottets ordförande att artikel 80 i EUF-fördraget skulle läggas till som rättslig grund för detta beslut. Rådet anser dock att artikel 80 inte kan utgöra en rättslig grund för antagandet av denna akt, eftersom den inte ger unionens institutioner befogenhet att anta rättsakter. Som en kompromisslösning beslutade rådet därför att lägga till skäl 2, där det hänvisas till artikel 80 i EUF-fördraget och dess principer.

Europaparlamentets ändringar

I sin ståndpunkt godkänner rådet i sin helhet, delvis eller i princip ändringarna 2, 3 och 4. Rådet godkänner inte ändringarna 1, 5, 6, 7, 8, 9, 10 och 11, eftersom dessa avser ett förfarande för att på årlig basis fastställa gemensamma EU-prioriteringar för vidarebosättning. I rådets ståndpunkt tillämpas en annan lösning, som innebär att en förteckning upprättas över gemensamma EU-prioriteringar för vidarebosättning för 2013, vilket är det enda kvarstående programplaneringsåret inom ramen för den nuvarande Europeiska flyktingfonden.

IV.   SLUTSATS

Rådets ståndpunkt vid första behandlingen återspeglar den kompromiss som med kommissionens hjälp nåddes i förhandlingarna mellan rådet och Europaparlamentet. Coreper godkände denna kompromiss vid sitt möte den 22 februari 2012. Innan dess hade ordföranden för Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i en skrivelse daterad den 10 februari 2012 till Corepers ordförande framfört att han, om kompromisstexten översänds till parlamentet som rådets ståndpunkt vid första behandlingen, kommer att rekommendera utskottets ledamöter och i ett senare skede plenarförsamlingen att godta rådets ståndpunkt utan ändringar vid parlamentets andra behandling, med förbehåll för granskning av juristlingvisterna vid båda institutionerna.

(1)  EUT C 145, 30.6.2007, s. 5.