EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52012AE0479

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik” KOM(2011) 813 slutlig – 2011/0390 (CNS)

EUT C 143, 22.5.2012, p. 94–101 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

22.5.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 143/94


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik”

KOM(2011) 813 slutlig – 2011/0390 (CNS)

2012/C 143/18

Föredragande: Wolfgang GREIF

Den 12 december 2011 beslutade Europeiska rådet att i enlighet med artiklarna 100.2 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik"

COM(2011) 813 final – 2011/0390 (CNS).

Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 januari 2012.

Vid sin 478:e plenarsession den 22–23 februari 2012 (sammanträdet den 22 februari 2012) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 111 röster för, 1 emot och 3 nedlagda röster.

1.   Synpunkter och rekommendationer

1.1   Utsikterna på arbetsmarknaden försämras alltmer under finanskrisens fjärde år. Europeiska ekonomiska och sociala kommittén hyser en djup oro för att de sysselsättningsmål som ställs upp inom prioriteringen tillväxt för alla i Europa 2020-strategin förmodligen inte kommer att uppnås, mot bakgrund av de politiska premisser som nu tvingar fram en krishantering i EU baserad på åtstramning. Att alla samtidigt inför sparprogram i EU medför en risk för att dessa samverkar och förstärker en avmattning, och att tillväxtutsikterna försämras ytterligare, vilket kommer att påverka såväl den inhemska efterfrågan (konjunkturens sista stöd), som stabiliseringen och skapandet av nya arbetstillfällen negativt.

1.2   Europa navigerar under de kommande åren i ett ytterst ansträngt sysselsättningsläge. Vissa grupper drabbas mer än genomsnittet: ungdomar, lågkvalificerade, långtidsarbetslösa, personer med invandrarbakgrund, romer och ensamstående föräldrar. För att motverka detta krävs snabba och målinriktade europeiska och nationella investeringar med stor inverkan på sysselsättningen. Dessa insatser bör genomföras samordnat för att öka de sysselsättningspolitiska effekterna.

1.3   Mot bakgrund av att ungdomsarbetslösheten och den ihållande höga långtidsarbetslösheten blir allt värre vill EESK lägga fram följande politiska rekommendationer till åtgärder som ska genomföras inom ramen för sysselsättningsriktlinjerna, med inriktning på minskad arbetslöshet:

Som komplement till EU:s allmänna mål om ökad sysselsättningsgrad bör också mätbara EU-mål införas med inriktning på särskilda målgrupper som långtidsarbetslösa, kvinnor, äldre och i synnerhet ungdomar (bekämpning av arbetslöshet, förbättring av sysselsättningssituationen). Att förlägga fastställandet av konkreta mål i fråga om sysselsättningspolitik på medlemsstatsnivå har hittills inte visat sig fungera särskilt bra.

I det sammanhanget bör man särskilt överväga en indikator som syftar till att i avsevärd grad minska antalet ungdomar som varken arbetar eller studerar (Not in Education, Employment or Training, NEET).

EESK välkomnar kommissionens förslag till "ungdomsgaranti", som innebär att medlemsstaterna ska säkerställa att ungdomar efter en arbetslöshetsperiod på högst fyra månader ska erbjudas anställning, fortsatt utbildning eller aktiveringsåtgärder och åtgärder för integration på arbetsmarknaden. Konkreta åtgärder i detta avseende bör fastställas inom ramen för de nationella reformplanerna.

Länder med särskilt svår arbetsmarknadssituation för ungdomar och som dessutom har restriktiva budgetkrav bör lättare få tillgång till EU-medel för åtgärder liknande ungdomsgarantin (förenklingar vad gäller användningen av medel, temporärt avskaffande av krav på medfinansiering från ländernas sida).

Trots ett ansträngt budgetläge i medlemsstaterna bör nationella och europeiska medel för utbildning och sysselsättning för ungdomar och långtidsarbetslösa bibehållas på samma nivå eller vid behov ökas. Därför bör man i den nya budgeten från 2014 se till att ESF och andra EU-fonder får tillräckliga medel för initiativ med särskild inriktning på ungdomar.

I alla EU-länder bör man ganska och vid behov förbättra stödmöjligheterna för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa som söker arbete eller utbildning. Kommittén rekommenderar att man inför mål på det området i de nationella reformprogrammen.

EESK avråder från överdriven användning av tillfälliga och kortsiktiga lösningar när det gäller integration av ungdomar på arbetsmarknaden: I stället för att satsa på osäkra arbetstillfällen och otrygga anställningsavtal bör man genomföra åtgärder som säkerställer att tidsbegränsade anställningar och arbetsplatser med sämre betalning och dålig social trygghet inte blir normen.

EESK rekommenderar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa inkluderande "mellanarbetsmarknader", där man med offentliga medel skapar en lämplig mängd arbetstillfällen för en viss tid för att se till att de långtidsarbetslösa behåller sina arbetsvanor och ökar sina färdigheter och kunskaper. På så sätt hindrar man att fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar och man möjliggör också en smidig övergång för dem till den öppna arbetsmarknaden efter krisen.

När det gäller kommissionens initiativ om praktikplatser stöder EESK en motsvarande europeisk kvalitetsram i syfte att främja inlärning i arbetssituationer med bindande avtal. Man bör undersöka om det system där man kombinerar praktik med allmän och yrkesinriktad utbildning, ett system som sedan länge tillämpas med framgång i några medlemsstater, delvis kan överföras till andra länder.

2.   Inledning

2.1   Den 21 oktober 2010 beslutade Europeiska unionens råd att de då nya sysselsättningspolitiska riktlinjerna skulle förbli oförändrade fram till 2014, så att man skulle kunna inrikta sig på genomförandet. Bara strikt begränsade uppdateringar av riktlinjerna skulle göras.

2.2   Trots detta vill EESK utnyttja den årliga remiss som föreskrivs i artikel 148.2 EUF-fördraget som en möjlighet att granska genomförandet av riktlinjerna av följande skäl:

Undersöka om de fastställda målen kan uppnås mot bakgrund av aktuella tendenser på arbetsmarknaden och de politiska premisser för krishanteringen som tvingats fram i EU.

Granska det försämrade läget när det gäller ungdomsarbetslösheten och den allt större långtidsarbetslösheten och lägga fram sådana politiska rekommendationer som detta kräver.

2.3   EESK gläder sig åt att slutversionen av riktlinjerna från 2010 innehåller flera av kommitténs förslag (1), men konstaterar samtidigt att andra brister i dokumentet inte åtgärdats. Kommittén återkommer därför till vissa centrala kommentarer i yttrandet som är lika relevanta nu som tidigare, bl.a. följande:

Det framgår inte tillräckligt tydligt av riktlinjerna att bekämpningen av arbetslösheten borde vara en av de viktigaste frågorna mot bakgrund av krisen.

Den europeiska dimensionen är tydligt försvagad i de nya riktlinjerna, genom att de vid sidan av de få överordnade EU-målen överlämnar utformningen av de sysselsättningspolitiska målen till medlemsstaterna.

Som komplement till EU:s allmänna mål om ökad sysselsättningsgrad bör också mätbara EU-mål införas med inriktning på särskilda målgrupper som långtidsarbetslösa, kvinnor, äldre och ungdomar.

Dessutom krävs EU-mål bland annat när det gäller jämställdheten mellan könen, kampen mot långtidsarbetslöshet, kampen mot anställningsförhållanden utan tillräckligt socialt skydd, ungdomsarbetslösheten samt fattigdomen bland barn och unga.

I riktlinjerna saknas varje form av konkreta hänvisningar till kvaliteten i arbetet.

2.4   I följande yttrande kommer dessa punkter att granskas mot bakgrund av aktuella tendenser på den europeiska arbetsmarknaden under den ekonomiska krisen.

3.   Sysselsättningsläget är alltmer ansträngt som en följd av krisen

3.1   Finanskrisen har utvecklats till en grundläggande ekonomisk kris, skuldkris och social kris (2). Från officiellt håll konstateras att den ekonomiska återhämtningen i EU har avstannat. Även arbetsmarknadsutsikterna försämras alltmer (3). Effekterna av krisen förvärras, inte bara på grund av den ekonomiska nedgången i många EU-länder, utan framför allt också för att de flesta regeringar reagerat på den så kallade skuldkrisen, som bland annat orsakats av den massiva avreglering av finansmarknaderna som skett under de senaste åren, med kraftfulla besparingsåtgärder i syfte att lugna finansmarknaderna. I nästan alla EU-länder kommer man att genomföra de nyligen antagna bestämmelserna om ekonomisk styrning i euroområdet och dessutom en minskning av det offentliga underskottet med hjälp av delvis känsliga nedskärningar i de offentliga utgifterna med inriktning på en begränsning av sociala utgifter och sociala tjänster som hörnsten i den kommande konsolideringen (4). Genom denna politik minskas möjligheterna på arbetsmarknaden, inte minst för dem som redan tillhör en missgynnad grupp.

3.2   Europa kommer mot den bakgrunden att under de kommande åren uppleva ett ytterst ansträngt sysselsättningsläge. Den finansiella och ekonomiska krisen är inne på sitt fjärde år, och utsikterna vad gäller sysselsättningen fortsätter att försämras. Trots försök i krisens inledning att stödja en konjunkturuppgång och en ekonomisk återhämtning i enskilda EU-länder steg arbetslösheten i EU 2008–2011 från 6,9 % till 9,4 % (5).

3.3   Följaktligen är i dag mer än 22 miljoner människor i hela EU arbetslösa, med stora skillnader mellan EU-länderna: Arbetslöshetstalen för andra kvartalet 2011 varierar mellan mindre än 5,5 % i Österrike, Luxemburg och Nederländerna och mer än 14 % i Irland, Italien, Lettland och Grekland, och för Spanien ligger siffran på 21 %. Ungdomar drabbas i mycket större utsträckning av arbetslöshet. I flera länder – inte bara i södra Europa – uppstod under krisen en oroväckande försämring: en fördubbling av andelen arbetslösa i till exempel Spanien och Irland och dessutom, om än från en låg utgångsnivå, i Danmark, medan siffran trefaldigades i de baltiska länderna. Bara i Tyskland och Luxemburg gick arbetslösheten ned fram till 2010. Trots stigande arbetslöshet ökade i vissa länder antalet lediga tjänster. På grund av den demografiska utvecklingen och den fortlöpande strukturomvandlingen får man räkna med att denna paradoxala situation kommer att förvärras ytterligare under de kommande åren.

Ungdomar och lågkvalificerade drabbades i särskilt hög grad av ökande arbetslöshet under krisen, samtidigt som båda grupperna redan låg klart över genomsnittet.

Andelen arbetslösa bland personer med låg utbildning uppgick under andra kvartalet 2011 till 16,3 %, och bland personer med medellång och högre utbildning till 8,6 % respektive 5,3 %.

Arbetslöshetsgraden har stigit bland såväl män som kvinnor i alla åldersgrupper. Den låg under andra kvartalet 2011 på 9,4 % respektive 9,5 %. Under krisens inledande fas steg arbetslösheten bland män snabbare eftersom krisen i högre grad berörde branscher med större andel män (till exempel tillverkningsindustrin och byggbranschen). Under krisens andra fas steg arbetslöshetsgraden bland kvinnor snabbare, eftersom de besparingsåtgärder som vidtagits drabbade sektorer med större andel kvinnor (till exempel tjänstesektorn och den offentliga sektorn).

Invandrad arbetskraft, som redan före krisen uppvisade högre arbetslöshet än genomsnittet, har drabbats ännu hårdare av ökande arbetslöshetstal. Under andra kvartalet 2011 var 16,3 % arbetslösa i den gruppen.

Långtidsarbetslösheten (>12 månader), som av statistiska skäl snabbt sjönk tillfälligt som följd av de många nya arbetslösa, låg under andra kvartalet 2011 i genomsnitt på 43 %, det vill säga på samma nivå som före krisen. De länder som drabbades kraftigt och tidigt av krisen (Spanien, Irland, de baltiska länderna) uppvisar en kraftig ökning i förhållande till 2008. Under den närmaste framtiden kommer denna grupp att öka markant mot bakgrund av den stagnerande efterfrågan.

3.4   Eftersom ungdomsarbetslösheten nådde oroväckande proportioner redan före krisen, har EESK redan framhållit att denna nu har blivit ett av de mest hotfulla problemen på den europeiska arbetsmarknaden (6). Generellt sett har den ökat dramatiskt och uppgår nu till nästan 21 % inom EU. Mer än 5 miljoner unga människor (15–24 år) står i dag utan arbete eller utbildningsplats, och detta får enorma individuella, samhälleliga och ekonomiska konsekvenser: Enligt prognoser från Eurofound nyligen kostar detta mer än 100 miljarder euro per år, och den siffran växer i takt med att ungdomar utestängs från arbetsmarknaden (7). I Grekland och Spanien är mer än 40 % av ungdomarna arbetslösa, i Lettland, Litauen och Slovakien nästan var tredje.

Oron över ungdomsarbetslösheten får näring av två indikatorer: arbetslöshetsgraden (8) och Neet-graden, som båda har stigit. Neet-indikatorn är särskilt intressant eftersom den ger information om situationen bland unga människor i åldern mellan 15 och 24 år, som inte har vare sig arbete eller utbildningsplats ("Not in Employment, Education or Training").

Klara skillnader kan konstateras mellan de enskilda medlemsstaterna: Bäst är situationen i Danmark, Nederländerna, Slovenien och Österrike med en Neet-grad som understiger 7 %, medan situationen i Italien och Bulgarien är särskilt svår med en Neet-grad på mellan 19,1 % och 21,8 %. Genomsnittet för EU-27 låg 2010 på 12,8 %. Genom krisen verkar Neet-graden ha försämrats framför allt i Spanien, Irland, Litauen, Estland och Lettland.

Elever som slutar skolan i förtid är en annan kategori av personer som på grund av sin begränsade utbildning löper en hög arbetslöshetsrisk. Trots att andelen elever som slutar skolan i förtid under krisen har minskat i vissa länder (t.ex. Spanien, Portugal, Estland, Lettland och Storbritannien), ligger det europeiska genomsnittet för 2010, dvs. 14,1 %, fortfarande över Europa 2020-strategins mål på under 10 % (9). Skillnaderna mellan länderna är stora: I Portugal och Spanien ligger andelen på mer än 28 %, på Malta nästan 37 %, medan den i Slovakien, Tjeckien och Slovenien understiger 5 % (10).

3.5   Samma utveckling som i arbetslöshetssiffrorna kan också konstateras i sysselsättningsgraden, som under krisen har minskat märkbart: EU-genomsnittet bland 20–64-åriga har minskat från 70,5 % under andra kvartalet 2008 till 68,9 % under andra kvartalet 2011. Redan när riktlinjerna antogs 2010 stod det klart att det skulle krävas ett helt årtionde för att vinna tillbaka de drygt 10 miljoner arbetstillfällen, som har gått förlorade sedan krisen bröt ut. Situationen har sedan dess knappast förbättrats. Mellan andra kvartalet 2010 och andra kvartalet 2011 har endast minimala ökningar i sysselsättningen konstaterats. Vissa länder har under det gångna året haft en klar tillväxt (Estland, Litauen, Lettland och Malta). I andra fortsätter sysselsättningen tydligt att minska (Grekland, Bulgarien, Slovenien och Rumänien). EU-länderna ligger som helhet fortfarande långtifrån det centrala målet i Europa 2020-strategin att uppnå en allmän sysselsättningsgrad på 75 % (för 20–64-åriga) (11). Under den ekonomiska krisen har de unga drabbats mycket kraftigare av arbetslöshet än alla andra åldersgrupper, och dessutom har sysselsättningsgraden bland ungdomar minskat i mycket större omfattning.

3.6   I linje med utvecklingen under Lissabonfasen har andelen deltidsarbetande fortsatt öka successivt under krisen. Med hänsyn till de tydliga skillnaderna mellan de enskilda länderna har deltidssysselsättningen som andel av den totala sysselsättningen i EU ökat från 17,6 % under andra kvartalet 2008 till 18,8 % under andra kvartalet 2011.

Kvinnorna är klart överrepresenterade när det gäller deltidsarbete, med ett genomsnitt på 31,6 under andra kvartalet 2011, att jämföra med 8,1 bland männen.

Deltidssysselsättningsgraden i EU har ökat, och unga arbetstagare påverkas klart mer av detta fenomen än arbetstagare i medelåldern och äldre arbetstagare.

Deltidssysselsättningen har dessutom ökat mer bland arbetstagare med den lägsta utbildningsnivån.

Under krisen gör arbetstidsförkortning det möjligt för människor att behålla kontakten med arbetsmarknaden. Det skapar också ett bra utgångsläge för övergång till heltidsarbete efter krisen.

Under krisen har dock också antalet arbetstagare med ofrivillig deltidssysselsättning  (12) ökat kraftigt. I de länder som har drabbats hårdast av krisen (de baltiska staterna, Spanien och Irland) ökade andelen ofrivillig deltidssysselsättning mellan 2008 och 2010 tydligare än i EU i genomsnitt. Bland kvinnor är deltidssysselsättningen i många länder fortfarande hög på grund av vård av barn eller av icke-arbetsföra vuxna.

3.7   Antalet visstidsanställningar steg i EU till ett toppvärde på 14,6 % under andra kvartalet 2007. Uppgifterna i EU:s arbetskraftsundersökning under denna rubrik omfattar också arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag, förutsatt att det inte föreligger något avtal om tillsvidareanställning (13). Eftersom visstidsanställda och arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag har drabbats hårt av arbetslöshet under krisen, minskade deras andel under andra kvartalet 2009 till ett bottenvärde på 13,5 %. Ökningen nyligen på 14,2 % under andra kvartalet 2011 visar att företag tenderar att nyanställa arbetstagare på grundval av visstidsanställning och genom bemanningsföretag. Detta visar inte minst att arbetsgivarna har föga hopp om en varaktig konjunkturuppgång men att de försöker reagera effektivt på situationen.

Skillnaderna i omfattning mellan länderna med visstidsanställning är stora: Medan andelen i vissa länder i Mellan- och Östeuropa, t.ex. Rumänien, Bulgarien, Litauen och Estland, ligger under 5 %, ligger den i Portugal, Spanien och Polen på cirka 23–27 %.

Sannolikheten att ha en visstidsanställning är absolut störst (2010: 42,2 %) bland unga arbetstagare (15–24 år). Detta gäller nästan alla länder. I viss utsträckning har det på många områden blivit vanligt att ungdomar först får en visstidsanställning. Detta är emellertid ofta ofrivilligt. Detta är en av anledningarna till att arbetsmarknadssituationen bland unga människor har försämrats dramatiskt under krisen.

Dessutom har cirka 20 % av de lågkvalificerade visstidsanställning – en andel som ligger mycket högre än bland medel- och högkvalificerade arbetstagare (cirka 12–13 %).

Andelen ofrivilligt visstidsanställda ökade mellan 2008 och 2010 med cirka 2 %. Detta fenomen kan särskilt konstateras i Litauen och Irland, två av de länder som har drabbats hårdast av krisen, samt i Tjeckien, Danmark och Storbritannien.

3.8   Fattigdom trots förvärvsarbete: Av Eurostats uppgifter för 2009 framgår att både visstidsanställda och deltidsanställda – men också unga människor och ensamstående föräldrar – löper större risk att hamna i fattigdom, trots förvärvsarbete, som tillsvidareanställda och heltidsanställda.

För yngre arbetstagare (18–24 år) är risken för fattigdom trots arbete  (14) mycket större än vad i genomsnitt är fallet för åldersgruppen 25–64 år i flera EU-medlemsstater.

Ensamstående föräldrar, som ofta inte har något annat val än att arbeta deltid, och lågkvalificerade drabbas på samma sätt också både oproportionerligt hårt av fenomenet visstidsanställning och deltidsarbete, och de är också överrepresenterade bland de lågbetalda heltidsarbetena, och detta yttrar sig i en högre andel fattiga förvärvsarbetande.

4.   Åtstramningspolitiken över hela EU förvärrar situationen på arbetsmarknaden och gör det svårare att uppnå sysselsättningspolitiska mål

4.1   De sparprogram som inleds samtidigt i EU-länderna kan förstärka varandra, och fallet nedåt kan påskyndas och tillväxtutsikterna grumlas ytterligare. Eftersom man i vissa länder inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt nödvändiga strukturreformer och det inte uppstår några nya tillväxtmöjligheter får nedskärningar i utgifterna negativa effekter på den inhemska efterfrågan, som är konjunkturens sista stöttepelare, och leder till minskade skatteintäkter och ökade sociala utgifter. Det finns en risk för en fortsatt ökning av budgetunderskotten och därmed också för att allt fler EU-länder blir alltmer handlingsförlamade i den ekonomiska politiken. Detta sätt att framför allt låta budgetkonsolideringen ske genom åtstramningar är på så sätt inte bara socialt betänklig utan undergräver också möjligheten till ekonomisk återhämtning i framtiden. Kommittén är mycket oroad över att krisen inte kan övervinnas med dessa åtgärder och att det inte heller kommer att bli möjligt att uppnå målen i EU:s sysselsättningsstrategi.

4.2   EESK upprepar därför sin begäran om ytterligare en europeisk återhämtningsplan med omfattande arbetsmarknadspolitiska effekter i storleksordningen 2 % av BNP (15). Vid sidan av fler nationella investeringar, som bör genomföras på ett samordnat sätt om man vill uppnå sysselsättningspolitiska effekter, gäller det att identifiera viktiga europeiska investeringsprojekt. De planerade utgifterna borde till 1 % avse investeringar med stora sysselsättningseffekter och dessutom uttryckligen arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som beroende på det regionala arbetsmarknadsläget i EU-länderna kan anta olika former.

4.3   De offentliga budgetarna kommer inte att räcka till allt från att rädda banker och öka de sociala utgifterna till att betala innovativa investeringar och främja företag. Ur EESK:s perspektiv måste man vid en smart budgetkonsolidering inte bara minska utgifterna på ett socialt ansvarsfullt sätt utan även exploatera nya inkomstkällor. Framför allt måste vi bredda medlemsstaternas skattebas. Rent generellt bör man dessutom se över skattesystemen och i samband med detta ta hänsyn till sådana frågor som hur olika former av inkomster och förmögenheter bidrar. Detta måste samtidigt åtföljas av ökad effektivitet och ökad målinriktning i de offentliga utgifterna.

4.4   Ur EESK:s perspektiv får sparåtgärderna inte öka fattigdomsrisken och skärpa orättvisorna, som redan har ökat under de senaste åren. Vid alla åtgärder för att ta sig ur krisen måste man se till att de inte strider mot målet att öka efterfrågan och sysselsättningen under och efter krisen och att lindra de sociala orättvisorna. Medlemsstaterna måste i samband med detta också se till att åtgärderna för att övervinna den ekonomiska krisen och statsskuldskrisen inte äventyrar de offentliga investeringarna i arbetsmarknadspolitiken och den allmänna utbildningen och yrkesutbildningen. EESK efterlyser verkningsfulla sociala konsekvensanalyser för att undersöka hur man kan uppnå EU-målet att senast 2020 ha öppnat vägen ut ur fattigdom och social utestängning för minst 20 miljoner människor.

4.5   Sparåtgärder drabbar i första hand dem hårdast som är beroende av statliga transfereringar, bland annat de som arbetar under osäkra arbetsvillkor och andra missgynnade grupper på arbetsmarknaden. De som drabbas hårdast av arbetslöshet är som regel desamma som har det svårare att få tillgång till adekvata stödåtgärder. Därför behövs det tillräckliga, effektiva och hållbara sociala trygghetsnät, och i samband med detta måste man ta särskild hänsyn till de hårdast drabbade och missgynnade grupperna på arbetsmarknaden (t.ex. ungdomar, invandrare, romer, funktionshindrade, ensamstående mödrar och lågkvalificerade).

4.6   EESK tog nyligen ställning till de utmaningar som arbetsmarknaderna ställs inför genom Europas åldrande befolkning och konstaterade att den absolut mest effektiva strategin består i att i största möjliga utsträckning använda den sysselsättningspotential som finns. Detta kan endast uppnås genom målinriktad tillväxtpolitik och genom att man för en politik som ökar möjligheterna till deltagande. Det kan bland annat ske genom att man anpassar arbetsmiljön så att den passar alla åldrar, ökar utbildningsinsatserna, skapar arbetstillfällen som utmärks av kvalitet och produktivitet, tryggar effektiva socialförsäkringssystem samt vidtar omfattande åtgärder för att göra det möjligt att förena arbetsliv och familjeliv (16). Dessutom måste den ekonomiska potentialen i den så kallade silverekonomin utnyttjas fullt ut.

5.   Krav och rekommendationer i fråga om sysselsättning bland ungdomar och långtidsarbetslösa

5.1   Långtgående EU-mål bör fastställas för ungdomssysselsättningen

5.1.1

I de befintliga riktlinjerna finns det en indikator avsedd att minska antalet unga människor som varken har arbete eller utbildningsplats (Neet). Medlemsstaterna har visserligen vidtagit olika åtgärder för att ta hänsyn till Neet-undergruppernas olika särdrag och i samband med detta framför allt koncentrerat sig på de missgynnade (17). Ändå saknas det fortfarande konkreta mål för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och förbättra sysselsättningssituationen bland ungdomar. EESK upprepar sin begäran om att denna centrala punkt i riktlinjerna ska komma mycket tydligare till uttryck, i synnerhet genom att man lägger till mätbara europeiska mål för ungdomssysselsättningen: framför allt 1) ett mål för att kraftigt minska ungdomsarbetslösheten samt 2) en maximal tidsfrist på fyra månader för att aktivera ungdomar som söker arbete eller utbildningsplats. Överlåtandet av specifika mål för ungdomssysselsättningen till medlemsstaterna har i alla fall inte gett några större resultat. Endast ett mindre antal länder har formulerat sådana mål i sina nationella reformprogram (18).

5.2   Medlemsstaterna bör konsekvent genomföra "ungdomsgarantin" på Neet-området

5.2.1

EESK gläder sig över att kommitténs krav på att medlemsstaterna ska se till att alla unga människor som har avslutat skolan inom fyra månader ska ha en anställning, fortsätta sin utbildning eller involveras i aktiveringsåtgärder och åtgärder för integration på arbetsmarknaden har funnit sin väg in i huvudinitiativet "Unga på väg" (19) i form av förslaget om en "ungdomsgaranti". EESK instämmer förbehållslöst i kommissionens uppmaningar till medlemsstaterna att snarast identifiera sådana hinder. Konkreta åtgärder i detta avseende bör fastställas inom ramen för de nationella reformplanerna, så att dessa hinder avlägsnas. I detta syfte kommer det i många länder att bli nödvändigt att massivt utveckla det specifika stödet från de offentliga arbetsförmedlingarna, och i samband med detta måste större uppmärksamhet ägnas åt de missgynnade (framför allt personer med invandrarbakgrund och romer).

5.2.2

Medlemsstaterna uppmanas i samband med detta att omsätta de prioriteringar som man rent generellt har kommit överens om i sysselsättningsriktlinjerna, också när det gäller ungdomar, i praktiken och att fastställa långtgående mål. Hit hör bland annat också välavvägda åtgärder för att höja flexibiliteten och säkerheten, främja arbetskraftens rörlighet, skapa lämpliga sociala trygghetssystem för att trygga övergången till arbetsmarknaden samt främja företagande och lämpliga ramförhållanden för att bibehålla och skapa arbetstillfällen, framför allt inom små och medelstora företag.

5.3   Mer EU-medel och lättare tillgång till EU-medel för bekämpning av ungdoms- och långtidsarbetslöshet

5.3.1

För att minska ungdoms- och långtidsarbetslösheten på kort sikt insisterar EESK på separata åtgärder inom social-, utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken, även i ett spänt budgetläge. I linje med detta framhöll kommissionen nyligen i sitt "initiativ för ungdomars möjligheter" (20) att det krävs det snabb och obyråkratisk hjälp, framför allt i de länder som drabbats hårdast av ungdomsarbetslöshet (21). Medlemsstater som har en särskilt svår arbetsmarknadssituation för ungdomar och stor andel långtidsarbetslösa, och som just nu dessutom måste uppfylla restriktiva budgetkrav bör lättare få tillgång till EU-medel särskilt för åtgärder inom ramen för ungdomsgarantin samt för investeringar för att skapa arbetstillfällen. Det behövs pragmatiska och flexibla tillvägagångssätt och förenklad administration vid användning av medel, och kraven på medfinansiering från ländernas sida vid stöd från Europeiska socialfonden och andra europeiska fonder bör avskaffas under en tid.

5.4   Lämpliga medel för bekämpning av ungdoms- och långtidsarbetslösheten i den nya EU-budgeten

5.4.1

EESK har redan betonat hur viktigt det är att trots den översyn av budgetprioriteringarna som den ekonomiska krisen har tvingat fram i alla EU-länder bibehålla nationella och europeiska medel för utbildning och sysselsättning för ungdomar och långtidsarbetslösa på samma nivå – eller vid behov utöka dem (22). EESK anser därför att man i den nya budgetplaneringen för tiden efter 2014 måste avsätta tillräckliga medel inom Europeiska socialfonden för ungdomsspecifika initiativ  (23) och initiativ inriktade på långtidsarbetslösa. Dessutom borde man enligt EESK undersöka hur också de andra EU-fonderna kan användas för åtgärder i kampen mot ungdoms- och långtidsarbetslösheten.

5.5   Ungdomar och långtidsarbetslösa bör få bättre tillgång till stödåtgärder vid arbetslöshet

5.5.1

EU:s medlemsstater skiljer sig åt avsevärt när det gäller tillgången till social trygghet och storleken på stödet, inte bara för ungdomar. I sysselsättningsriktlinjerna uppmanades medlemsstaterna med rätta att anpassa sina system för social trygghet så att det inte uppstår några säkerhetsluckor vid flexiblare arbetsmarknader. Detta gäller alla åldersgrupper i samma utsträckning. Den starkt begränsade tillgång som ungdomar har till stödåtgärder vid arbetslöshet och som kan konstateras i de flesta medlemsstaterna har enligt kommittén inte belysts i tillräcklig utsträckning (24). Vissa länder har på vissa villkor förbättrat tillgången till arbetslöshetsersättning för missgynnade grupper, däribland ungdomar, under krisen. Dessa åtgärder var dock begränsade i tiden, eller så finns det risk för att de dras tillbaka inom ramen för planerade sparpaket.

5.5.2

EESK anser att man i alla medlemsstater bör granska och vid behov förbättra stödmöjligheterna för arbetslösa ungdomar och långtidsarbetslösa som står till arbetsmarknadens förfogande och söker arbete eller utbildning. Man bör också ta med mål på det området i de nationella reformprogrammen. Detta vore ett betydande bidrag till kampen mot många ungdomars osäkra situation vid övergången till arbetsmarknaden.

5.6   Kampen mot osäkra arbetsvillkor och icke-reglerade anställningsformer inom lärlingsutbildning/praktiktjänstgöring

5.6.1

I åldersgruppen 15 till 24 år är inte bara arbetslösheten dubbelt så hög som bland vuxna, utan också förekomsten av osäkra arbetsvillkor (i vissa länder mer än 60 %), ökningen av mängden icke-reglerade utbildningar och praktiktjänstgöringar (framför allt i sydliga länder (25)) samt arbete under den egna kvalifikationsnivån. EESK avråder från överdriven användning av tillfälliga och kortsiktiga lösningar när det gäller integration av ungdomar på arbetsmarknaden: I stället för att satsa på osäkra arbetstillfällen och otrygga anställningsavtal bör man genomföra åtgärder som leder till att visstidsanställningar och arbetsplatser med sämre betalning och dålig social trygghet inte blir normen för ungdomar.

5.6.2

EESK har i många yttranden tagit ställning till nödvändiga insatsområden när det handlar om att avpassa utbildning och kvalifikationer, bland annat också för att se till att unga människor skaffar sig en utbildning som också efterfrågas på arbetsmarknaden (26). För att hantera diskrepanser mellan utbud och efterfrågan på arbetsmarknaden, som bland annat vållas av brist på kvalifikationer, begränsad geografisk rörlighet eller otillräcklig lön, (27), måste utbildningsinstitutionerna också anpassa sina läroplaner till arbetsmarknadens krav. Arbetsgivarna måste också vidga sina kanaler för rekrytering av nya arbetstagare, och myndigheterna måste investera i effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder. De studerande har också själva ansvar för sin framtida anställbarhet.

5.6.3

När det gäller kommissionens initiativ om praktikplatser stöder EESK tanken på en europeisk kvalitetsram för detta. Även företagen borde uppmärksammas på det, så att de erbjuder inlärningsbefrämjande arbetssituationer med ömsesidigt bindande avtal, framför allt också för ungdomar som har missgynnats i utbildningshänseende. Det duala lärlingssystemet där man kombinerar praktik med allmän och yrkesinriktad utbildning med allmän utbildning och yrkesutbildning har gett positiva resultat i flera länder, och man borde undersöka om delar av detta system kan överföras till andra länder.

5.7   Grundläggande principer för att tackla ungdomsarbetslösheten

5.7.1

EESK föreslår åtgärder för att tackla ungdomsarbetslösheten i enlighet med följande grundläggande principer: förbättra ungdomars anställningsbarhet genom reformer i utbildningsväsendet som leder till bättre matchningseffekter, inklusive partnerskap mellan skolor, näringsliv och arbetsmarknadsparter; vidta aktiva arbetsmarknadsåtgärder, inklusive bättre stöd och incitament för ungdomar att ta ett arbete; se över effekterna av arbetsrättslig skyddslagstiftning; stödja entreprenörskap för ungdomar.

5.8   Kampen mot långtidsarbetslöshet och förlorad kontakt med arbetsmarknaden

5.8.1

Den ihållande stagnationen av efterfrågan på arbetskraft till följd av krisen leder till en ökning av långtidsarbetslösheten, och detta leder till stora svårigheter vad gäller integrationen på arbetsmarknaden, och följaktligen ett ökat antal fattiga förvärvsarbetande. EESK rekommenderar medlemsstaterna att när de genomför andra åtgärder ägna särskild uppmärksamhet åt att skapa inkluderande "mellanarbetsmarknader", där man med offentliga medel skapar en lämplig mängd arbetstillfällen för en viss tid för att se till att de långtidsarbetslösa behåller sina arbetsvanor och ökar sina färdigheter och kunskaper. På så sätt hindrar man att fattigdomen bland förvärvsarbetande ökar och man möjliggör också en smidig övergång för dem till den öppna arbetsmarknaden efter krisen.

Bryssel den 22 februari 2012

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Staffan NILSSON


(1)  EESK:s yttrande om "Förslag till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020", föredragande: Greif (EUT C 21, s. 66, 21.1.2011).

(2)  EESK har i många yttranden och vid skilda tillfällen uttalat sig om krisens följder och de åtgärder som måste vidtas för att övervinna den. Detta görs på ett prominent sätt i ordförandens uttalande inför plenarförsamlingen i december 2011: http://www.eesc.europa.eu/resources/docs/di_ces20-2011_di_sv.doc.

(3)  Se till exempel den höstprognos som kommissionen nyligen offentliggjorde för 2011–2013.

(4)  EESK har i sitt yttrande av den 22.2.2012 om "Sociala konsekvenser av lagstiftningen om den nya ekonomiska styrningen" (föredragande: Gabriele Bischoff) uttalat sig om de sociala följderna av det nya ekonomiska styrningen (se s. 23 i detta nummer av EUT.

(5)  Om inte annat sägs är uppgifterna hämtade från EU:s arbetskraftsundersökning: (http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/labour_market/introduction) och avser andra kvartalet 2011. De åldersgrupper som avses är i regel 15–64-åringar.

(6)  Se kapitel 7 i EESK:s yttrande om "Unga på väg", föredragande: Pavel Trantina, medföredragande: Juan Mendoza Castro (EUT C 132/55, 3.5.2011).

(7)  Kostnaderna för att ungdomar är utestängda från arbetsmarknaden uppgår enligt de senaste beräkningarna från Eurofound till nästan 100 miljarder euro per år.

(8)  För att minska eventuella snedvridningar på grund av de höga icke-förvärvskvoterna bland unga människor som fortfarande befinner sig i utbildning avses här alla förvärvsaktiva ungdomar.

(9)  http://ec.europa.eu/europe2020/priorities/smart-growth/index_sv.htm.

(10)  http://epp.eurostat.ec.europa.eu/portal/page/portal/education/introduction.

(11)  Se EMCO/28/130911/EN-rev3, s. 27ss.

(12)  Ofrivillig deltidssysselsättning definieras här som "kunde inte hitta något heltidsarbete".

(13)  Eurostat bör i framtiden ange separata värden för visstidsanställda och arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag.

(14)  Mindre än 60 % än medianen för hushållens ekvivalenta inkomster.

(15)  Se punkt 3.1 i EESK:s yttrande om "Resultaten av toppmötet om sysselsättning", föredragande: Wolfgang Greif (EUT C 306/70, 16.12.2009).

(16)  EESK:s yttrande. "Den europeiska arbetsmarknadens framtid – på jakt efter en effektiv reaktion på den demografiska utvecklingen", föredragande: Wolfgang Greif (EUT C 318/1, 29.10.2011).

(17)  "Young People and NEETs in Europe: first findings" – Eurofound – EF1172EN http://www.eurofound.europa.eu/pubdocs/2011/72/en/1/EF1172EN.pdf.

(18)  Endast fyra länder (Belgien, Tjeckien, Bulgarien och Estland) formulerade under 2011 nationella mål för att bekämpa ungdomsarbetslösheten i sina nationella reformplaner.

(19)  "Unga på väg", COM(2010) 477, kapitel 5.4.

(20)  Se kommissionens förslag om detta i initiativet i fråga "Ungdomars möjligheter" COM(2011) 933.

(21)  I riktlinje 7 i rådets beslut 2010/707/EU.

(22)  Se EESK:s yttrande om "Unga på väg" (EUT 132/55, 3.5.2011), kapitel 8 i EESK:s yttrande om "Krisen, utbildningen och arbetsmarknaden", föredragande: Mário Soares (EUT C 318/50, 29.10.2011).

(23)  EESK anser till exempel att minst 40 % av medlen inom Europeiska socialfonden bör avsättas för att främja sysselsättning och rörlighet i arbetet. Detta skulle innebära att åtgärder för ungdomar i hög grad skulle stå i centrum för de projekt som lanseras. Se även EESK:s yttrande om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska socialfonden (se s. 82 i detta nummer av EUT) och om upphävande av förordning (EG) nr 1081/2006", föredragande: Verboven, medföredragande: Cabra de Luna, punkterna 1.5 och 4.1.2.

(24)  Uppgifter från arbetskraftsundersökningen (Eurostat) visar att ungdomar (15–24 år) i EU-27 i genomsnitt får tre gånger så låg ersättning som andra grupper. Inga varaktiga förbättringar har konstaterats under krisen.

(25)  Detta är inte ett lika stort problem i nordeuropeiska länder som har flera års praktisk erfarenhet av reglerade förhållanden mellan lärlingar, utbildningsinstitutioner och arbetsgivare. Samma sak gäller för de länder där det finns ett beprövat system för lärlingsutbildning (Tyskland och Österrike).

(26)  Se EESK:s yttrande av den 18.1.2012 om "Modernisering av Europas system för högre utbildning" (ännu ej publicerat i EUT), föredragande: Andersen, EESK:s yttrande "Sysselsättning för unga, teknisk kompetens och rörlighet" (EUT C 68.11, 6.3.2012) och EESK:s yttrande om "Eftergymnasial yrkesutbildning" (EUT C 68.1, 6.3.2012), föredragande: Drbalová.

(27)  Se COM(2011) 933: "Initiativ för ungdomars möjligheter"


Top