9.4.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 111/15

(1)

Två beslut har antagits inom ramen för detta ärende: dels ett förenklat beslut för de företag som i sina formella förlikningsinlagor (förlikningsförslag) (2) medgett sin medverkan i kartellen vad gäller försäljning av livsmedelsfosfater som används i djurfoder, dels ett beslut för företagen Timab Industries S.A. and Compagnie Financière et de Participation Roullier (Frankrike) (nedan kallade CFPR/Timab), vilka avbröt förlikningsförfarandet. Denna sammanfatning avser ett beslut riktat till de parter som ingår i förlikningsförfarandet.

(2)

De elva parter som beslutet riktar sig till deltog i en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och, från och med den 1 januari 1994, av artikel 53 i avtalet om upprättandet av Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (nedan kallat EES-avtalet). Genom denna har de samverkat vad gäller försäljning av livsmedelsfosfater som har använts i djurfoder.

(3)

Förfarandet inleddes efter en immunitetsansökan från Kemira den 28 november 2003. Det avser perioden 1989–2003. Kommissionen erhöll ytterligare bevisning vid sina inspektioner den 10 och 11 februari 2004. Den 18 februari 2004 lämnade Tessenderlo en ansökan om förmånlig behandling. Därefter tog kommissionen emot ansökningar om förmånlig behandling från Quimitécnica och CFPR/Timab.

(4)

Parterna underrättades om beslutet att inleda ett förlikningsförfarande genom en skrivelse av den 19 januari 2009. Efter att förlikningsdiskussioner förts lämnade samtliga parter sina förlikningsförslag inom de tidsfrister som var och en ålagts, med undantag för CFPR/Timab som avbröt förlikningsförfarandet.

(5)

Den 23 november 2009 antog kommissionen sex meddelanden om invändningar riktade till samtliga parter. Med undantag för CFPR/Timab bekräftade alla parter att meddelandet om invändningar motsvarande innehållet i deras förlikningsförslag och att de därför åtog sig att fullfölja förlikningsförfarandet.

(6)

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor utfärdade ett positivt yttrande den 2 juli 2010 och den 16 juli 2010. Detta beslut (samt beslutet riktat till TIMAB/CFPR) antogs den 20 juli 2010.

(7)

Ärendet i fråga avser en överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och, från och med den 1 januari 1994, av artikel 53 i EES-avtalet vad gäller försäljning av livsmedelsfosfater. Syftet med kartellen var att dela upp en stor del av den europeiska marknaden av livsmedelsfosfater genom fördelning av försäljningskvoter till kartellmedlemmarna, samordning av priser och, i den utsträckning det behövdes, försäljningsvillkor.

(8)

Kartellöverenskommelserna, som kallades ”Klubben”, ”CEPA” (Centre d’Etude des Phosphates Alimentaires) och senare ”Super CEPA”, visade sig vara solida och ha förmågan att år efter år anpassa sig till branschvillkor och marknadsvillkor under ständig utveckling.

(9)

Samordningen syftade i första hand till att dela upp de volymer livsmedelsfosfat som levererades i flera europeiska länder, varav vissa faktiska eller framtida medlemsstater, och vissa länder som senare blivit avtalsslutande parter i EES-avtalet. Företagen samordnade också vissa produktionsbegränsningar (t.ex. produktion som baserats på en teknik med fosforsyra eller en förskjutning av en del av råvarorna och överskottsproduktionen mot marknaden för gödningsmedel) och fördelade kunderna mellan sig. Kartellmedlemmarna enades särskilt om ett kvotsystem som täckte olika geografiska områden i Europa och utifrån vilket försäljningsvolymer och särskilda kunder fördelades mellan producenterna. Vid behov tillämpades kompensationer för att justera skillnader.

(10)

Kartellen syftade också till att göra det möjligt för berörda medlemmar att samordna de priser som tillämpades i vart och ett av länderna och, vid behov, försäljningsvillkoren.

(11)

Företagen höll regelbunden kontakt och träffades med jämna mellanrum för att genomföra samordningen genom överenskommelser om kontroll av pris och uppdelning av marknaden, såväl på europeisk nivå som i de olika länderna. Företagen planerade och använde kontrollmekanismer och kompensations -mekanismer för att övervaka överenskommelsen om uppdelning av marknaden samt ingrep i tvister om större avvikelser i förhållande till de kvoter man enats om på europeisk och nationell nivå. Detta hindrade inte parterna från att ta tillfället i akt att lämna felaktiga uppgifter för att vilseleda varandra.

(12)

Priserna, prishöjningarna och andra kommersiella villkor eller köpvillkor (bara vid behov vad avser sistnämnda villkor) diskuterades och samordnades efter land.

(13)

Den totala överträdelsen omfattade merparten av unionen samt därefter, en stor del av EES-territoriet (3) och varade från den 19 mars 1969 till minst den 10 februari 2004.

(14)

I detta beslut anses följande juridiska personer vara ansvariga för överträdelsen under de angivna perioderna:

(15)

När kommissionen fastställer de böter som ska åläggas hänvisar den till de principer som anges i riktlinjerna för beräkning av böter (4). Kommissionen tillämpar också bestämmelserna i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden från 2002 och dess tillkännagivande om förlikningsförfaranden i samband med beslut enligt artikel 7 och artikel 23 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 i kartellärenden.

(16)

Vid tillämpningen av riktlinjerna om böter kommer det grundbelopp som åläggs var och en av parterna att vara summan av ett rörligt belopp och ett tilläggsbelopp. Den rörliga delen av böterna är knutet till en andel på mellan 0 % och 30 % av försäljningsvärdet och grundas på överträdelsens allvar multiplicerat med antalet år som företaget har deltagit i överträdelsen. Tilläggsbeloppet består av en summa på mellan 15 % och 25 % av försäljningsvärdet av de varor eller tjänster som överträdelsen avser för ett givet år (vanligtvis det sista året av överträdelsen).

(17)

Beräkningen av de böter som ska åläggas de företag som omfattas av förlikningsförfarandet följer samma metod som den som anges i riktlinjerna om böter och som tillämpas för de företag som inte omfattas av förlikningsförfarandet (CFPR/Timab) i det separata beslut som det hänvisas till ovan. En nedsättning enligt tillkännagivandet om förlikningsförfaranden tillämpas bara för de företag som omfattas av förlikningsförfarandet.

(18)

Genom tillämpning av riktlinjerna om böter fastställs grundbeloppet till 17 % av företagens försäljning av livsmedelsfosfater som används i djurfoder i de EES-länder som berörs av överträdelsen.

(19)

Grundbeloppet multipliceras med det antal år företagen har deltagit i överträdelsen för att helt och fullt beakta den tid under vilken vart och ett av företagen har deltagit i överträdelsen.

(20)

Det förekommer inga försvårande eller förmildrande omständigheter i ärendet.

(21)

Enligt artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003 anges att böterna för varje företag och företagssammanslutning som deltagit i överträdelsen inte får överstiga 10 % av den sammanlagda omsättningen för det räkenskapsår som föregår kommissionens beslut. Med tanke på att grundbeloppen för Tessenderlo Chemie N.V., Yara Suomi Oy, Yara Phosphates Oy och Quimitécnica.com – Comércio e Indústria Química S.A. översteg gränsen på 10 % av omsättningen för 2009 justeras grundbeloppen för de böter som åläggs dem i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003.

(22)

Kemira lämnade en immunitetsansökan den 28 november 2003. Efter att ha uppfyllt kraven i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden beviljades Kemira villkorad immunitet mot böter den 16 december 2003. Yara Phosphates och Yara Suomi, som ingick i samma företag som Kemira vid tidpunkten för immunitetsansökan, omfattas av samma immunitet mot böter.

(23)

Den bevisning som Tessenderlo lade fram ger ett beydande mervärde i enlighet med meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden. Tessenderlo har beviljats en nedsättning med 50 % av bötesbeloppet för perioden efter den 31 mars 1989. I enlighet med punkt 23 i meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden beviljades Tessenderlo delvis immunitet, eftersom dess ansökan gjorde det möjligt för kommissionen att förlänga överträdelsens varktighet.

(24)

Den bevisning som Quimitécnica lade fram den 27 mars 2007, och som det senare kompletterades, ger ett betydande mervärde i enlighet med meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden. Quimitécnica beviljas en nedsättning med 25 % av bötesbeloppet. José de Mello, som ingick i samma företag som Quimitécnica vid den tidpunkt när ansökan om förmånlig behandling lämnades in, omfattas av samma nedsättning av bötesbeloppet.

(25)

Den 14 oktober 2008 lämnade CFPR/Timab en ansökan om förmånlig behandling, som kompletterades den 28 oktober 2008. I det beslut som riktades till dessa företag beviljades CFPR/Timab en nedsättning med 5 % av bötesbeloppet i enlighet med meddelandet om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.

(26)

Enligt punkt 32 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden (5) belönas ett företag för samarbete inom ramen för tillkännagivandet genom att bötesbeloppet sänks med 10 % efter beaktandet av tröskelvärdet på 10 % enligt riktlinjerna för beräkning av böter. I ärenden där en förlikning ingås även med parter som har ansökt om förmånlig behandling kommer den säkning av bötesbeloppet som beviljas för förlikningen att läggas till den belöning som ges enligt punkt 33 i tillkännagivandet om förlikningsförfaranden. Efter tillämpningen av tillkännagivandet om förlikningsförfaranden sänks det bötesbelopp som ska åläggas alla de parter som detta beslut riktar sig till med 10 %.

(27)

Två av företagen i ärendet har påpekat att hänsyn måste tas till deras faktiska betalningskapacitet i enlighet med punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter från 2006. Kommissionen granskade dessa ansökningar och analyserade noggrant de ekonomiska uppgifter som fanns tillgängliga om dessa företag. Till följd av denna bedömning godkände kommissionen en av ansökningarna och beviljade en nedsättning med 70 % av bötesbeloppet.

(28)

Följande bötesbelopp utdöms i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003: