11.1.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 6/5

---

Meddelande från kommissionen – Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen

(Text av betydelse för EES)

2011/C 6/05

1.   Den finansiella och ekonomiska krisen, dess effekt på realekonomin och behovet av tillfälliga åtgärder

1.1   Den finansiella och ekonomiska krisen och dess effekt på realekonomin

Sedan den globala finansiella och ekonomiska krisen började hösten 2008 har kommissionen utfärdat ett antal meddelanden med detaljerad vägledning om vilka villkor medlemsstaternas stöd till banker och icke-finansiella företag måste uppfylla för att vara förenligt med artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Framför allt antogs den 19 januari 2009 meddelandet från kommissionen – tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (1) (nedan kallad den tillfälliga ramen).

Den finansiella och ekonomiska krisen orsakade en allvarlig nedgång inom realekonomin som slog mot hushållen, företagen och sysselsättningen. Tillväxtförväntningarna minskade snabbt och det gjorde också handeln och investeringarna. Bankerna måste å ena sidan minska utlåningen i förhållande till sin kapitalbas och absorbera förluster och å andra sidan prissätta riskerna på nytt, och således bli mer obenägna att ta risker. Till och med kreditvärdiga företag fick plötsligt problem med att få tillgång till finansiering (2).

Syftet med den tillfälliga ramen var att ge medlemsstaterna möjlighet att vidta kompletterande statliga stödåtgärder för att underlätta företagens tillgång till finansiering och att samtidigt uppmuntra företagen att fortsätta investera i framtiden under rådande exceptionella förhållanden. Den tillfälliga ramen löper ut den 31 december 2010. Genom att anta en enhetlig ram tillämplig på samtliga medlemsstater uppmuntrade kommissionen till samordnade åtgärder för att garantera insyn och lika villkor för företag och medlemsstater på den inre marknaden.

Den tillfälliga ramen konsoliderades och ändrades i februari 2009 (3) och ändrades igen i december 2009 (4); vissa tekniska anpassningar gjordes särskilt vad avser stöd i form av garantier. I oktober 2009 gjorde kommissionen en annan ändring av den tillfälliga ramen för att möjliggöra ett begränsat stöd på 15 000 euro inom jordbrukssektorn som är förenligt med den inre marknaden (5).

1.2   Utnyttjandet av den tillfälliga ramen och behovet av att ändra vissa åtgärder och ersätta den

Medlemsstaterna har i stor utsträckning använt sig av de möjligheter som den tillfälliga ramen erbjuder sedan den antogs. Uppgifter som kommissionen inhämtat visar att den tillfälliga ramen utgjort ett användbart kompletterande instrument för att säkerställa kreditflödet till företag i kristider.

Kommissionen gjorde en första utvärdering av den tillfälliga ramen i oktober 2009 för att avgöra om det var nödvändigt att ha den kvar efter den 31 december 2009. Den 17 mars 2010 lanserades ett andra offentligt frågeformulär som fokuserade på den tillfälliga ramens verkningsgrad och dess effektivitet när det gäller att återställa tillgången till finansiering.

När man beslutar att fasa ut de åtgärder som för närvarande anges i den tillfälliga ramen bör följande faktorer beaktas: Å ena sidan hur det ekonomiska läget utvecklas och hur finansinstitut och marknader klarar av att tillhandahålla kreditvärdiga företag tillräcklig finansiering och å andra sidan hur lämplig den tillfälliga ramen är som instrument för att hålla uppe den ekonomiska återhämtningen på längre sikt och hur den påverkar konkurrensen mellan företag och i olika medlemsstater.

Den ekonomiska återhämtningen som långsamt har ägt rum sedan början av 2010 har utvecklat sig något snabbare än vad som förväntades tidigare i år. Medan återhämtningen fortfarande är skör och ojämnt fördelad i unionen, visar vissa medlemsstater en modest, eller till och med en mer robust tillväxt. Härtill kommer att banksektorns hälsa, trots några svaga punkter, allmänt sett har förbättrats jämfört med situationen för ett år sedan. Låneverksamheten till den privata sektorn verkar ha vänt och blivit positiv i linje med tidigare mönster. Allteftersom den ekonomiska återhämtningen blir stabilare och man tar itu med farhågorna om hållbarheten i de offentliga finanserna, bör förhållandena på finansmarknaden fortsätta att gradvis förbättras och utgöra ett stöd för återhämtningen. Osäkerheten kring utvecklingen i vissa marknadssegment och i vissa länder kvarstår dock (6). Det är därför ännu oklart hur finansieringen kommer att utvecklas och risken kvarstår att banksystemet inte står rustat att stödja återhämtningen när efterfrågan på krediter tar fart, om bankerna inte tar itu med sina omstruktureringsbehov.

Mot bakgrund av den höga graden av instabilitet på finansmarknaderna och osäkerheten om de ekonomiska utsikterna motiverar marknadsförhållandena att vissa åtgärder som anges i den tillfälliga ramen och som är avsedda att underlätta företagens tillgång till finansiering förlängs till och med den 31 december 2011. Detta gäller även tillfälligt stöd för tillverkning av miljövänliga produkter med tanke på att företagen, på grund av den finansiella och ekonomiska krisen, fortfarande har svårt att få tillgång till finansiering för att kunna tillverka miljövänligare produkter.

Att stödåtgärder enligt artikel 107.3 b i EUF-fördraget fortsätter att finnas tillgängliga på grund av de exceptionella marknadsförhållandena bör dock inte hindra processen att avveckla tillfälliga extraordinära stödåtgärder. I rådets (ekonomiska och finansiella frågor) slutsatser av den 2 december 2009 konstateras det i fråga om banksektorn att det behövs en strategi för utfasning av stödåtgärder som är transparent och korrekt samordnad mellan medlemsstaterna så att negativa spridningseffekter kan undvikas. Kommissionen tog följaktligen redan under 2010 det första steget mot en avveckling av stödet för bankernas del (7).

Inga sådana steg har ännu tagits när det gäller stödåtgärder som beviljas enligt den tillfälliga ramen. Kommissionen anser därför att en begränsad förlängning av vissa av åtgärderna i den nuvarande tillfälliga ramen tillsammans med införandet av strängare villkor för de förlängda åtgärderna är ett viktigt led i en successiv återgång till normala regler för statligt stöd samtidigt som åtgärdernas påverkan på konkurrensen begränsas. Framför allt bör antalet nu gällande nedsättningar minskas och strängare villkor införas för stora företag jämfört med små och medelstora företag.

Dessutom bör stödåtgärder inriktas på investeringar som bidrar till en hållbar ekonomi på lång sikt genom att stöd ges till livskraftiga företag. Även under perioder av finansiell och ekonomisk kris bör nödvändiga omstruktureringar göras i företag i svårigheter för att de ska komma på fötter och bli sunda på lång sikt. Detta är nödvändigt för att man inte ska försena den nödvändiga omstruktureringen av ekonomin och förvärra konjunkturnedgången och dess konsekvenser på lång sikt. Företag i ekonomiska svårigheter bör därför i framtiden inte kunna dra nytta av de åtgärder som den tillfälliga ramen möjliggör.

Beviljandet av ett begränsat stöd som var förenligt med den inre marknaden infördes i den tillfälliga ramen som en extraordinär åtgärd för att ge medlemsstaterna ett ytterligare instrument under en period då den finansiella och ekonomiska krisen drabbade företagen som hårdast, även om detta stöd inte var avsett för något särskilt syfte. Det är viktigt att ange att denna åtgärd faller inom tillämpningsområdet för artikel 107.1 i EUF-fördraget, eftersom det överstiger det tröskelvärde på 200 000 euro per företag som anges i kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (8) (förordningen om stöd av mindre betydelse).

Under den tid då den tillfälliga ramen har tillämpats har denna åtgärd använts av flertalet medlemsstater (23 ordningar i 23 medlemsstater). Endast en mycket liten procentandel av de medel som tilldelats av medlemsstaterna och godkänts av kommissionen enligt denna åtgärd har dock faktiskt betalats ut (omkring 7 %). Vidare är största delen av det stöd som betalats ut enligt åtgärden koncentrerad till en medlemsstat, nämligen Tyskland (över 78 % av de medel som beviljats), medan medlemsstater som Italien eller Förenade kungariket har stått för 8 % respektive 1,1 % av de totala utgifterna för denna åtgärd (9).

Av detta följer att denna åtgärd visserligen kan ha varit ändamålsenlig som ett kortfristigt instrument när osäkerheten om de ekonomiska utsikterna var som störst, men den har också gett upphov till skillnader inom den inre marknaden. Kommissionen anser därför att man med hänsyn tagen till utfasningsstrategin bör återgå till statliga stödåtgärder som är mindre snedvridande och mer tillväxtorienterade, särskilt genom att kräva en motprestation från mottagarna som är inriktad på ett visst mål av gemensamt intresse. Kommissionen anser därför att åtgärden för ett begränsat förenligt stöd inte bör fortsätta efter den 31 december 2010. Detta kommer inte att påverka ansökningar som getts in före utgången av 2010 på grundval av ordningar som kommissionen godkänt och som behöver behandlas ännu efter den tidpunkten.

De tillfälliga ändringarna av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (10) (riktlinjerna för riskkapital) har gett medlemsstater och marknadsaktörer en positiv signal. Tillgängliga uppgifter visar att den finansiella och ekonomiska krisen har satt sina spår på riskkapitalmarknaderna och att den övre gränsen för de små och medelstora företagens brist på eget kapital har ökat. Kommissionen anser därför att höjningen av det högsta tillåtna beloppet för delinvesteringar per litet eller medelstort företag under en tolvmånadersperiod också kan tillämpas i andra sammanhang än den finansiella och ekonomiska krisen. Därför kommer kommissionen att ändra riktlinjerna för riskkapital på grundval av artikel 107.3 c i EUF-fördraget.

Slutligen, vad gäller tillgången till instrument för handelsfinansiering, framgår det av tillgängliga uppgifter och information från medlemsstaterna att marknadsförhållandena långsamt förbättrats. I många branscher och medlemsstater har företagen emellertid ännu svårt att få försäkringsskydd hos privata försäkringsgivare. Därför är det fortfarande motiverat att under 2011 ha kvar det förenklade förfarande för kortfristig exportkreditförsäkring (11) som infördes genom den tillfälliga ramen.

Eftersom vissa åtgärder i den tillfälliga ramen redan har ändrats och nu behöver ändras ytterligare för att avpassas till den nuvarande ekonomiska situationen, är det för tydlighetens skull lämpligt att ersätta den befintliga tillfälliga ramen med detta meddelande.

2.   Tillämpningen av artikel 107.3 b

2.1   Allmänna principer

Enligt artikel 107.3 b i EUF-fördraget kan kommissionen förklara att ett stöd är förenligt med den inre marknaden om det ges för att ”avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi”. I detta sammanhang har tribunalen slagit fast att störningen måste påverka hela ekonomin i den berörda medlemsstaten och inte endast ekonomin i en av dess regioner eller inom en del av dess territorium. Denna slutsats ligger dessutom i linje med att alla undantagsbestämmelser, såsom artikel 107.3 b i EUF-fördraget, måste tolkas restriktivt (12).

Kommissionen har konsekvent tillämpat denna restriktiva tolkning i sin beslutspraxis (13).

Kommissionen anser i detta sammanhang att den aktuella globala krisen ännu kan kräva exceptionella politiska åtgärder utöver det akuta stödet till det finansiella systemet. Eftersom alla medlemsstater påverkas av denna kris, om än på olika sätt och i olika hög grad, och då finansmarknaderna och enskilda EU-länders ekonomier är integrerade och sårbara, finns det en ökad risk för att en enskild kris kan få allvarliga spridningseffekter för hela systemet. Därför bör medlemsstaterna fortfarande kunna använda artikel 107.3 b i EUF-fördraget som en möjlig utväg när det är välmotiverat.

Mot bakgrund av allvaret i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen och dess inverkan på medlemsstaternas ekonomier som helhet anser kommissionen att vissa kategorier av statligt stöd kan vara berättigade under en begränsad period för att avhjälpa dessa svårigheter och att de kan förklaras förenliga med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget.

Därför måste medlemsstaterna visa att de statliga stödåtgärder som anmäls till kommissionen i enlighet med denna ram är nödvändiga, lämpliga och proportionella för att avhjälpa en allvarlig störning i den berörda medlemsstatens ekonomi och att alla villkor iakttas fullt ut.

2.2   Begränsat stöd som är förenligt med den inre marknaden

Kommissionen kommer att betrakta sådant statligt stöd som förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Stödmottagaren har lämnat in en fullständig ansökan senast den 31 december 2010 enligt en nationell stödordning som kommissionen har godkänt enligt den tillfälliga ramen och senast den 31 mars 2011 för företag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter (14).

b)	Stödet överstiger inte ett kontantbidrag på 500 000 euro per företag. Alla siffror måste anges i bruttobelopp, dvs. före avdrag för skatter och avgifter. Om stöd ges i annan form än bidrag är stödbeloppet stödets bruttobidragsekvivalent.

c)	Stödet beviljas i form av en stödordning.

d)	Stödet beviljas företag som inte befann sig i svårigheter (15) den 1 juli 2008. Det får beviljas företag som inte befann sig i svårigheter vid den tidpunkten men råkade i svårigheter senare som följd av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

e)	Stödordningen är inte tillämplig på företag som är verksamma inom fiskesektorn.

f)	Stödet utgör inte exportstöd eller stöd för att främja inhemska produkter på bekostnad av importprodukter.

g)

Stödordningen får gälla för företag som är verksamma inom förädling och saluföring av jordbruksprodukter (16), om inte stödet förenas med villkoret att det helt eller delvis ska komma primärproducenter till godo. Om stödet beviljas till företag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter (17) (antingen direkt eller via företag som förädlar och saluför jordbruksprodukter) får kontantbidraget (eller bruttobidragsekvivalenten) inte överskrida 15 000 euro per företag. Stöd till företag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter får inte fastställas på grundval av priset på eller kvantiteten av produkter som släpps ut på marknaden. Stöd till företag som är verksamma inom förädling och saluföring av jordbruksprodukter får inte fastställas på grundval av priset på eller kvantiteten av produkter som köps in från primärproducenter eller släpps ut på marknaden av de berörda företagen.

h)

Medlemsstaten får från det berörda företaget en skriftlig redogörelse eller en redogörelse i elektronisk form för allt annat stöd av mindre betydelse och stöd enligt denna åtgärd som företaget fått under det innevarande beskattningsåret och kontrollerar att stödet inte kommer att medföra att det totala stödbelopp som företaget får under perioden 1 januari 2008–31 december 2011 överskrider stödtaket på 500 000 euro, respektive på 15 000 euro i fråga om stöd till företag som är verksamma inom primär produktion av jordbruksprodukter.

i)	Stödet beviljas senast den 31 december 2011.

j)	Den nationella stödordning enligt vilken stöd beviljas efter den 31 december 2010 anmäls av medlemsstaten och godkänns av kommissionen enligt artikel 108.3 i EUF-fördraget.

2.3   Stöd i form av garantier

Som åtgärd för att ytterligare förbättra tillgången till finansiering och minska bankernas stora motvilja mot att ta risker i det rådande läget kan subventionerade lånegarantier under en begränsad period vara en lämplig och väl avpassad lösning för att ge företagen lättare tillgång till finansiering.

Kommissionen kommer att betrakta sådant statligt stöd som förenligt med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	När det gäller små och medelstora företag, medlemsstaterna beviljar en nedsättning på högst 15 % av den årliga avgift som ska betalas för nya garantier som beviljas i enlighet med de bestämmelser om en årlig säkerhetsavgift som anges i bilagan.

b)	När det gäller stora företag får medlemsstaterna beräkna den årliga avgift som ska betalas för nya garantier på grundval av de bestämmelser om en årlig säkerhetsavgift som anges i bilagan.

c)

När stödinslaget i garantiordningar beräknas genom tillämpning av en metod som kommissionen redan har godkänt efter det att de anmälts i enlighet med en förordning som kommissionen antagit på området statligt stöd (18), får medlemsstaterna också bevilja en motsvarande nedsättning på högst 15 % av den årliga premie som ska betalas för nya garantier till små och medelstora företag.

d)

Det maximala lånebeloppet överstiger inte stödmottagarens sammanlagda årliga lönekostnader (inklusive sociala avgifter samt kostnader för personal som arbetar i företaget men formellt avlönas av underleverantörer) för 2010. För företag som bildats den 1 januari 2010 eller senare får det maximala lånebeloppet inte överstiga de förväntade årliga lönekostnaderna under de två första verksamhetsåren. För investeringslån kan medlemsstaterna välja att beräkna det maximala lånet på grundval av de årliga genomsnittliga arbetskostnaderna för EU-27 (19).

e)	Garantier beviljas längst till och med den 31 december 2011.

f)	Garantin överstiger inte 80 % av lånet under dess löptid.

g)	För små och medelstora företag får garantin avse både investerings- och rörelsekapitallån. För stora företag får garantin endast avse investeringslån.

h)

Nedsättningen av garantiavgiften för små och medelstora företag tillämpas i högst två år efter det att garantin beviljades. Om det underliggande lånets löptid överstiger två år får medlemsstaterna begära ytterligare en period på högst åtta år för säkerhetsavgifterna enligt bilagan utan nedsättning. När det gäller stora företag får medlemsstaterna tillämpa bestämmelserna om säkerhetsavgifter i bilagan i högst tio år.

i)	Företag i svårigheter (20) omfattas inte av denna åtgärd.

2.4   Stöd i form av subventionerade räntesatser

Företag kan ha svårt att få finansiering under rådande marknadsförhållanden. Kommissionen kommer därför att godta att offentliga eller privata lån beviljas till en ränta som minst motsvarar centralbankens dagslåneränta plus ett tillägg som motsvarar skillnaden mellan den genomsnittliga ettåriga interbankräntan och centralbankens genomsnittliga dagslåneränta under perioden 1 januari 2007–30 juni 2008, plus den kreditriskpremie som motsvarar mottagarens riskprofil, enligt det som föreskrivs i meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (21).

Det stödinslag som ingår i skillnaden mellan denna ränta och den referensräntesats som fastställs i meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor kommer tillfälligt att anses vara förenligt med fördraget på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)

Denna metod gäller alla avtal som ingås fram till och med den 31 december 2011. Den får tillämpas på lån med vilken löptid som helst. De sänkta räntesatserna får tillämpas på räntebetalningar fram till och med den 31 december 2013 (22). Efter detta datum måste för lånen gälla en räntesats som minst motsvarar den som fastställs i meddelandet om referens- och diskonteringsräntor.

b)	För små och medelstora företag får de sänkta räntesatserna avse både investerings- och rörelsekapitallån. För stora företag får de endast avse investeringslån.

c)	Företag i svårigheter (23) omfattas inte av denna åtgärd.

2.5   Stöd för tillverkning av miljövänliga produkter

På grund av den aktuella finansiella och ekonomiska krisen har företag också svårare att få finansiering för att kunna tillverka miljövänligare produkter. Stöd i form av garantier är kanske inte tillräckligt för att finansiera kostnadskrävande projekt som syftar till att förbättra miljöskyddet genom att företaget i förtid anpassar sig till framtida normer som ännu inte trätt i kraft eller går längre än sådana normer.

Kommissionen anser att miljömål bör prioriteras trots den finansiella och ekonomiska krisen. Tillverkningen av miljövänligare produkter, inklusive resurs- och energieffektiva produkter, är i linje med Europa 2020-strategin och ligger i unionens intresse och det är viktigt att krisen inte får stå i vägen för detta mål.

Därför skulle kompletterande åtgärder i form av subventionerade lån kunna främja tillverkningen av miljövänliga produkter. Subventionerade lån kan emellertid orsaka allvarliga snedvridningar av konkurrensen och bör därför strikt begränsas till specifika situationer och målinriktade investeringar.

Kommissionen anser att medlemsstaterna under en begränsad period bör ges möjlighet att bevilja stöd i form av sänkt räntesats.

Kommissionen kommer att betrakta en räntesubvention för investeringslån som förenlig med den inre marknaden på grundval av artikel 107.3 b i EUF-fördraget under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

a)	Stödet avser investeringslån för finansiering av projekt som innebär tillverkning av nya produkter som avsevärt förbättrar miljöskyddet (24).

b)	Stödet är nödvändigt för att ett nytt projekt ska kunna inledas. När det gäller befintliga projekt får stöd beviljas om det på grund av den nyuppkomna ekonomiska situationen är nödvändigt för att projektet ska kunna drivas vidare.

c)	Stödet ges endast för projekt som innebär tillverkning av produkter som omfattar tidig anpassning till eller överträffande av framtida EU-produktstandarder (25) som förbättrar miljöskyddet och ännu inte trätt i kraft.

d)	För produkter som omfattar tidig anpassning till eller överträffande av framtida EU-normer på miljöområdet påbörjas investeringen senast den 31 december 2011 med målet att produkten i fråga ska komma ut på marknaden minst två år innan normen träder i kraft.

e)

Lån får täcka kostnaderna för investeringar i materiella och immateriella anläggningstillgångar (26) med undantag för investeringar som representerar en produktionskapacitet på mer än 3 % på produktmarknader (27) där den årliga genomsnittliga tillväxttakten, under de senaste fem åren före investeringens början, för den synliga förbrukningen på EES-marknaden mätt i värde låg under den genomsnittliga årliga tillväxttakten för det Europeiska ekonomiska samarbetsområdets BNP under samma femårsperiod.

f)	Lånen beviljas senast den 31 december 2011.

g)

Vid beräkning av stödet bör utgångspunkten vara den individuella räntesats som gäller för mottagaren, beräknat enligt den metod som redovisas i punkt 2.3 i detta meddelande. På grundval av denna metod kan företaget beviljas en räntesänkning på — 15 % för stora företag, — 25 % för små och medelstora företag.

h)	Den subventionerade räntesatsen är tillämplig under högst två år efter lånets beviljande.

i)	Sänkningen av räntesatsen får tillämpas både på lån som beviljas av staten eller offentliga finansinstitut och på lån som beviljas av privata finansinstitut. Det bör säkerställas att offentliga och privata institut behandlas lika.

j)	Företag i svårigheter (28) omfattas inte av denna åtgärd.

k)	Medlemsstaterna ser till att stödet varken direkt eller indirekt överförs till finansinstitut.

2.6   Kumulering

De stödtak som fastställs i detta meddelande kommer att tillämpas oavsett om stödet till det understödda projektet finansieras helt med statliga medel eller delvis finansieras av unionen.

De tillfälliga stödåtgärderna enligt detta meddelande får inte kumuleras med stöd som omfattas av förordningen om stöd av mindre betydelse när det gäller samma stödberättigande kostnader.

De tillfälliga stödåtgärderna får kumuleras med annat stöd som är förenligt med den inre marknaden eller med andra former av EU-finansiering under förutsättning att de högsta tillåtna stödnivåerna i tillämpliga riktlinjer eller gruppundantagsförordningar respekteras.

Vid samfinansiering med EU:s strukturfonder och andra EU-finansieringsinstrument måste tillämpliga regler följas.

3.   Förenklingsåtgärder

3.1   Kortfristig exportkreditförsäkring

Enligt meddelandet från kommissionen till medlemsstaterna i enlighet med artikel 93.1 i EG-fördraget avseende tillämpningen av artikel 92 och 93 i fördraget på kortfristig exportkreditförsäkring (29) får marknadsmässiga risker inte omfattas av exportkreditförsäkring med stöd från medlemsstaterna. Marknadsmässiga risker är kommersiella och politiska risker vad avser offentliga och icke-offentliga gäldenärer som är etablerade i de länder som förtecknas i bilagan till det meddelandet, med en maximal riskperiod på mindre än två år. Risker som avser gäldenärer som är etablerade i medlemsstaterna och i ytterligare åtta medlemsländer i Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) betraktas som marknadsmässiga.

Kommissionen anser att inte alla medlemsstater lider brist på försäkrings- eller återförsäkringskapacitet på grund av den aktuella finansiella och ekonomiska krisen, men det kan inte uteslutas att skydd mot marknadsmässiga risker tillfälligt kan vara otillgängligt i vissa länder.

I punkt 4.4 i meddelandet anges följande:

Dessa bestämmelser, som är tillämpliga på stora företag samt små och medelstora företag, är ett lämpligt instrument i den aktuella ekonomiska situationen om medlemsstaterna anser att den privata försäkringsmarknaden inte kan erbjuda skydd mot vissa marknadsmässiga kreditrisker eller för vissa köpare av skydd mot risker.

I detta sammanhang anser kommissionen, för att påskynda förfarandet för medlemsstaterna, att medlemsstaterna till och med den 31 december 2011 får påvisa marknadsbristen genom att lägga fram tillräckliga bevis för att skydd mot risker inte finns tillgängligt på den privata försäkringsmarknaden. Användningen av undantagsklausulen kommer under alla omständigheter att anses vara berättigad om

a)	ett stort välkänt internationellt privat exportkreditförsäkringsföretag och ett nationellt kreditförsäkringsföretag lägger fram bevis för att ett sådant skydd inte står till buds, eller

b)	minst fyra etablerade exportörer i medlemsstaten i fråga lägger fram bevis för att försäkringsgivare vägrat tillhandahålla skydd för specifika transaktioner.

Kommissionen kommer i nära samarbete med de berörda medlemsstaterna att se till att beslut om tillämpning av undantagsklausulen antas snabbt.

4.   Övervakning och rapportering

Enligt rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (30) och kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (31) ska medlemsstaterna lämna in årliga rapporter till kommissionen.

Medlemsstaterna måste se till att detaljerade register förs över statligt stöd som omfattas av detta meddelande. Sådana register, som ska innehålla alla de uppgifter som är nödvändiga för att fastställa om de nödvändiga villkoren har uppfyllts, måste bevaras under en period av tio år och översändas till kommissionen på begäran.

Utöver detta bör medlemsstaterna senast den 15 september 2011 lämna in en rapport till kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits på grundval av detta meddelande.

Kommissionen kan kräva ytterligare upplysningar om det beviljade stödet för att kontrollera om villkoren i kommissionens beslut om att godkänna stödåtgärden har uppfyllts.

5.   Slutbestämmelser

Det här meddelandet är tillämpligt från och med den 1 januari 2011 till och med den 31 december 2011.

Det motiveras av de aktuella exceptionella och övergående finansieringsproblemen i anknytning till bankkrisen. Efter att ha hört medlemsstaterna kan kommissionen ändra meddelandet före den 31 december 2011 på grundval av viktiga konkurrenspolitiska eller ekonomiska överväganden. I fall där det kan vara till hjälp kan kommissionen dessutom ytterligare klargöra sitt synsätt i vissa frågor.

Detta meddelande omfattar inte följande typer av stöd:

a)	Stödordningar som inte uttryckligen utesluter utbetalning av individuellt stöd till förmån för företag som är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

b)	Stöd för särskilda ändamål till ett företag som är föremål för ett oreglerat återbetalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut som förklarar ett stöd olagligt och oförenligt med den inre marknaden.

I enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (32) kommer kommissionen att tillämpa följande instrument när det är fråga om icke anmält stöd:

a)	Detta meddelande, om stödet beviljades efter den 1 januari 2011.

b)	De riktlinjer som var tillämpliga när stödet beviljades i övriga fall.

---

(1)  EUT C 16, 22.1.2009, s. 1.

(2)  Se Europeiska kommissionen, GD Ekonomi och finans: Interim Forecast 2010 samt IMF: World Economic Outlook, oktober 2010. Se även ECB: The Euro Area Bank Lending Survey, oktober 2010, och ECB: Survey on the access to finance of SMEs in the Euro area, mars-september 2010.

(3)  Meddelande från kommissionen – Tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (EUT C 83, 7.4.2009, s. 1).

(4)  Meddelande från kommissionen. Ändring av den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (EUT C 303, 15.12.2009, s. 6).

(5)  Meddelande från kommissionen. Ändring av den tillfälliga gemenskapsramen för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (EUT C 261, 31.10.2009, s. 2).

(6)  Se även Europeiska kommissionen, GD Ekonomi och finans: Autumn Forecast 2010 (29 november 2010).

(7)  Sedan den 1 juli 2010 tillämpar kommissionen strängare villkor för när statliga garantier kan anses förenliga enligt artikel 107.3 b i EUF-fördraget. Se arbetsdokumentet från GD Konkurrens av den 30 april 2010, The application of State aid rules to government guarantee schemes covering bank debt to be issued after 30 June 2010.

(8)  EUT L 379, 28.12.2006, s. 5.

(9)  Enligt uppgifter som medlemsstaterna gett in som svar på kommissionens frågeformulär om tillämpningen av den tillfälliga ramen; ett offentligt samråd hölls mellan den 18.3.2010 och den 26.4.2010. Portugal och Slovakien svarade inte och Frankrike lämnade inte några uppgifter i fråga om denna åtgärd.

(10)  EUT C 194, 18.8.2006, s. 2.

(11)  Meddelande från kommissionen till medlemsstaterna i enlighet med artikel 93.1 i EG-fördraget avseende tillämpningen av artikel 92 och 93 i fördraget på kortfristig exportkreditförsäkring (EGT C 281, 17.9.1997, s. 4).

(12)  De förenade målen T-132/96 och T-143/96, Freistaat Sachsen, Volkswagen AG och Volkswagen Sachsen GmbH mot Europeiska kommissionen, REG 1999, s. II-3663, punkt 167.

(13)  Kommissionens beslut 98/490/EG i ärende C 47/96, Crédit Lyonnais (EGT L 221, 8.8.1998, s. 28), punkt 10.1, kommissionens beslut 2005/345/EG i ärende C 28/02, Bankgesellschaft Berlin (EUT L 116, 4.5.2005, s. 1), punkt 153 och följande punkter och kommissionens beslut 2008/263/EG i ärende C 50/06 BAWAG (EUT L 83, 26.3.2008, s. 7), punkt 166. Se kommissionens beslut i ärende NN 70/07, Northern Rock (EUT C 43, 16.2.2008, s. 1), kommissionens beslut i ärende NN 25/08, undsättningsstöd till Risikoabschirmung WestLB (EUT C 189, 26.7.2008, s. 3) samt kommissionens beslut av den 4 juni 2008 om statligt stöd C 9/08 SachsenLB (EUT L 104, 24.4.2009, s. 34).

(14)  Enligt definitionen i artikel 2.3 och 2.4 i kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001 (EUT L 358, 16.12.2006, s. 3).

(15)  Enligt definitionen i punkt 2.1 i meddelandet från kommissionen – Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (EUT C 244, 1.10.2004, s. 2).

(16)  Enligt definitionen i artikel 2.3 och 2.4 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(17)  Enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EG) nr 1857/2006.

(18)  Såsom kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, 9.8.2008, s. 3), kommissionens förordning (EG) nr 1628/2006 av den 24 oktober 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt regionalt investeringsstöd (EUT L 302, 1.11.2006, s. 29) eller förordning (EG) nr 1857/2006, under förutsättning att den godkända metoden uttryckligen avser den typ av garantier och den typ av underliggande transaktioner det rör sig om.

(19)  Källa: Eurostat. Senaste tillgängliga information EU 27 2007. Månatliga arbetskostnader: 3 028 euro.

(20)  Se fotnot 15.

(21)  EUT C 14, 19.1.2008, s. 6.

(22)  Medlemsstater som vill utnyttja denna möjlighet måste offentliggöra de dagliga dagslåneräntorna på nätet och göra dem tillgängliga för kommissionen.

(23)  Se fotnot 15.

(24)  Enligt definitionen i punkt 70.1 i avsnitt 2.2 (definitioner) i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (EUT C 82, 1.4.2008, s. 1).

(25)  Med framtida EU-produktstandard avses en bindande EU-norm som anger vilka miljönivåer som ska uppnås för produkter som säljs i unionen, vilken har antagits men ännu inte trätt i kraft.

(26)  Enligt definitionen i punkt 70 i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd.

(27)  Enligt definitionen i punkt 69 i riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013.

(28)  Se fotnot 15.

(29)  EGT C 281, 17.9.1997, s. 4.

(30)  EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(31)  EUT L 140, 30.4.2004, s. 1.

(32)  EGT C 119, 22.5.2002, s. 22.

---

---