This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011SC0826
Recommendation for a COUNCIL RECOMMENDATION on the National Reform Programme 2011 of Swedenand delivering a Council opinionon the updated Convergence Programme of Sweden, 2011-2014
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Sveriges nationella reformprogram 2011och rådets yttrandeom Sveriges uppdaterade konvergensprogram för 2011–2014
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Sveriges nationella reformprogram 2011och rådets yttrandeom Sveriges uppdaterade konvergensprogram för 2011–2014
/* SEC/2011/0826 slutlig */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Sveriges nationella reformprogram 2011och rådets yttrandeom Sveriges uppdaterade konvergensprogram för 2011–2014 /* SEC/2011/0826 slutlig */
Rekommendation till RÅDETS REKOMMENDATION om Sveriges nationella reformprogram 2011
och rådets yttrande
om Sveriges uppdaterade konvergensprogram för 2011–2014 EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR
DENNA REKOMMENDATION med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 121.2 och 148.4, med beaktande av rådets förordning (EG) nr
1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga
finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken[1], särskilt artikel 9.3, med beaktande av Europeiska kommissionens
rekommendation[2], med beaktande av Europeiska rådets slutsatser, med beaktande av sysselsättningskommitténs
yttrande, efter att ha hört ekonomiska och finansiella
kommittén, och av följande skäl: (1)
Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet
kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt,
Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den
ekonomiska politiken, med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder
måste vidtas för att öka EU:s potential för hållbar tillväxt och
konkurrenskraft. (2)
Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om
de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik
(2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för
medlemsstaternas sysselsättningspolitik[3],
vilka tillsammans utgör de ”integrerade riktlinjerna”. Medlemsstaterna
uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska
politik och sysselsättningspolitik. (3)
Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första
årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning inleddes i
EU liksom den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad
politisk samordning, med förankring i Europa 2020-strategin. (4)
Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet
prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och för
strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och 7 mars
2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det
underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga
finanser och hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom
arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna
uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i
deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. (5)
Den 29 april 2011 lade Sverige fram 2011 års
uppdatering av konvergensprogrammet för perioden 2011–2014 och sitt nationella
reformprogram för 2011. Dessa program har granskats samtidigt. (6)
Före den ekonomiska krisen 2008–2009 hade den
svenska ekonomin i mer än tio år haft stark tillväxt, med inhemsk efterfrågan
och nettoexport som drivkrafter. Sverige har en liten, exportinriktad ekonomi
med omfattande finansiell sektor som starkt påverkades av utlandets kraftigt
minskade efterfrågan och finanskrisen under 2008. Detta gjorde att BNP sjönk
med 5,1 % år 2009 och att arbetslösheten steg från cirka 6 % till
drygt 9 %. Utgångsläget var dock gynnsamt, för inga större justeringar
krävdes för hushållen, banksektorn och den offentliga sektorn, samtidigt som
adekvata penningpolitiska och finanspolitiska åtgärder vidtogs. Nedgången blev
därför relativt kortvarig och drabbade främst tillverkningssektorn. När
världshandeln åter ökade, genomgick den svenska ekonomin en mycket stark och
omfattande återhämtning med en real BNP som ökade till 5,5 % år 2010. Automatiska
stabilisatorer och diskretionära åtgärder gjorde sammantaget att det offentliga
saldot minskade från ett överskott på 3,7 % av BNP år 2007 till ett
underskott på 0,9 % år 2009, för att sedan åter komma i balans år 2010. (7)
Utifrån en bedömning av det uppdaterade
konvergensprogrammet enligt rådets förordning (EG) 1466/97 anser rådet att det
makroekonomiska scenariot bakom de finanspolitiska beräkningarna förefaller
rimligt, utom för 2012 då det är alltför optimistiskt. Den finanspolitiska
strategi som beskrivs i det uppdaterade konvergensprogrammet är adekvat,
eftersom den skulle bidra till uppfyllande av Sveriges mål att på medellång
sikt uppnå ett överskott på 1 % av BNP över konjunkturcykeln. Detta skulle
ge en viss säkerhetsmarginal för att förhindra att referensvärdet på 3 %
av BNP överskrids vid framtida nedgångar. I programmet beräknas den offentliga
sektorns överskott öka från 0,6 % av BNP år 2011 till 3,7 % år 2014,
som är programmets slutår. Denna förbättring beror på en förmodat stark
ekonomisk tillväxt, för programmet innehåller inte några konsolideringsinsatser
under dessa år. Riskerna för de finanspolitiska målen uppväger i stort sett
varandra. Eftersom programmets inkomstprognos är något försiktig för 2011, kan
utfallet bli något bättre under innevarande år, medan vissa nedåtrisker för de
finanspolitiska beräkningarna från och med 2012 kan hänföras till optimistiska
makroekonomiska antaganden. Det finns en risk för konjunkturförstärkande
finanspolitik, eftersom regeringen har angett att ytterligare expansiva
finanspolitiska åtgärder i 2011 års budgetproposition kan genomföras från och
med 2012, om det finns tillräckligt budgetutrymme (här ingår ett femte steg i
jobbskatteavdraget för lönearbetare, en ytterligare höjning av skiktgränsen för
statlig inkomstskatt, en sänkning av mervärdesskatten för restaurangtjänster
och sänkt skatt på pensioner). De demografiska perspektiven gör det viktigt för
Sverige att fortsätta uppfylla målet på medellång sikt. (8)
Den nuvarande situationen på hus- och
bolånemarknaderna är en potentiell källa till instabilitet. Efter en kortvarig
och mindre korrigering under finanskrisens kulmen, fortsätter de svenska
huspriserna den kraftiga stegring som pågått sedan andra hälften av nittiotalet
och ligger nu på rekordhög nivå. Detta skiljer sig från andra länder. Med
husprisernas kraftiga stegring har hushållens skuldsättning också ökat till
rekordhöga cirka 170 % av den disponibla inkomsten vid halvårsskiftet
2010. Dessutom har en stor del av bolånen tagits med rörlig ränta och låg
amortering. Detta gör svenska hushåll särskilt sårbara för räntehöjningar eller
sämre sysselsättningsutsikter. En större korrigering på bostadsmarknaden skulle
kunna få negativa följder för den makroekonomiska stabiliteten genom högre
finansieringskostnader för banker och genom att hushållen sänker sin konsumtion
för att få balans i ekonomin. (9)
På den svenska arbetsmarknaden har
tredjelandsmedborgare och ungdomar en relativt svag ställning jämfört med EU-genomsnittet.
Det är viktigt att dessa gruppers ställning på arbetsmarknaden förbättras, om
den totala sysselsättningen ska kunna öka och tillgången på arbetskraft
långsiktigt förbättras så att man kan möta den demografiska utmaningen med en
åldrande befolkning. För närvarande genomför den svenska regeringen flera
reformer för att öka båda gruppernas sysselsättning, som ökade medel till mentorsystem,
platser för att ge arbetserfarenhet, yrkesutbildning för vuxna, lärlingssystem,
riktade lönebidrag och skräddarsydda språkkurser i svenska. I den senaste
statistiken finns det klara tecken på en generell förbättring på den svenska
arbetsmarknaden, utom för utlandsfödda kvinnor. (10)
Kommissionen har granskat Sveriges
konvergensprogram och nationella reformprogram[4].
Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och
socioekonomisk politik i Sverige utan även i vilken utsträckning som EU:s
regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den
övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut
fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Den anser att programmen på ett
adekvat sätt behandlar de för Sverige viktigaste problemen. Medan regeringens
finanspolitiska strategi att fortsätta uppfylla målet på medellång sikt är
lämplig, bör man från och med 2012 nogsamt undvika en alltför expansiv
finanspolitik vid god tillväxt. Riskerna för makroekonomiska obalanser bör uppmärksammas,
särskild riskerna med stigande huspriser och hushållens ökande skuldsättning.
Dessutom bör utsatta gruppers sysselsättning övervakas och förbättras, särskilt
för ungdomar och utlandsfödda kvinnor. (11)
Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat
Sveriges uppdaterade konvergensprogram för 2011 och dess ståndpunkt avspeglas
bland annat i punkt 1 i dess rekommendation nedan. Med beaktande av Europeiska
rådets slutsatser av den 25 mars 2011 har rådet granskat Sveriges nationella
reformprogram. HÄRIGENOM REKOMMENDERAS att Sverige
under perioden 2011–2012 gör följande: (1)
För en finanspolitik som säkerställer att målet på
medellång sikt fortfarande uppfylls och en konjunkturförstärkande politik
undviks under den nuvarande ekonomiska uppgången. (2)
Vidtar förebyggande åtgärder för att hantera de
makroekonomiska riskerna med stigande huspriser och hushållens ökande
skuldsättning, inklusive reformer av bolånesystemet, hyresreglering,
fastighetsbeskattning och byggnadstillstånd. (3)
Övervakar och förbättrar ungdomars och andra
utsatta gruppers sysselsättning. Utfärdad i Bryssel den På
rådets vägnar Ordförande [1] EGT L 209, 2.8.1997, s. 1. [2] EUT C , , s. . [3] Bibehålls för 2011 genom rådets beslut 2011/308/EU av
den 19 maj 2011. [4] [Include reference to SWD]