52011PC0852

MOTIVERING

1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET

Beskattning av energiprodukter och el i unionen regleras av rådets direktiv 2003/96/EG[1] (nedan kallat energiskattedirektivet eller direktivet ).

Utöver vad som föreskrivs särskilt i artiklarna 5, 15 och 17 i det direktivet får rådet, i enlighet med artikel 19.1 i direktivet, enhälligt och på förslag från kommissionen, ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

Syftet med det här förslaget är att ge Sverige tillstånd att inom fastställda gränser tillämpa en nedsatt punktskattesats för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i vissa områden i norra Sverige. Syftet med åtgärden att kompensera för de högre uppvärmningskostnader i dessa områden som beror på de specifika klimatförhållandena i regionen.

Ansökan och allmän bakgrund

Enligt artikel 19.1 i direktivet får rådet, enhälligt och på förslag från kommissionen, ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.

Enligt rådets beslut 2005/231/EG[2], ändrat genom rådets beslut 2006/503/EG[3], får Sverige tillämpa en nedsatt skattesats för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i vissa kommuner som anges i bilagan till det beslutet. Skattenedsättningen ska vara proportionell i förhållande till de högre uppvärmningskostnader som beror på det nordliga läget jämfört med landets övriga delar, och nedsättningssatsen måste uppfylla kraven i direktiv 2003/96/EG, särskilt de minimisatser som fastställs i artikel 10 i det direktivet. Detta tillstånd upphör att gälla den 31 december 2011.

I enlighet med artikel 19 i direktivet informerade de svenska myndigheterna, genom en skrivelse av den 8 juni 2011, kommissionen om att de planerar att fortsätta att tillämpa denna nedsatta skattesats. Nedsättningen får inte överskrida 96 svenska kronor/MWh eller 10,40 euro[4]. Sverige har ansökt om att nedsättningen ska godkännas för en period av sex år, dvs. till och med den 31 december 2017, vilket är den längsta period som kan beviljas enligt artikel 19.2 i direktivet.

Sverige motiverar åtgärden med hänsyn till miljöpolitiska liksom regional- och sammanhållningspolitiska mål. Sverige framhåller att de nationella skattesatserna på el är betydligt högre än de miniminivåer för beskattning som föreskrivs i direktiv 2003/96/EG och att det nationella skattesystemet därför ger ett kraftigare incitament för energieffektivitet än vad som krävs genom EU:s minimisatser. Enligt de svenska myndigheterna kan dock denna höga allmänna skattenivå bara upprätthållas om områdena i norra Sverige, som har en konkurrensnackdel på grund av klimatförhållandena, ges en skattenedsättning. Samtidigt kommer åtgärden att minska skillnaderna i uppvärmningskostnader mellan olika delar av landet och således bidra till EU:s regional- och sammanhållningspolitiska mål.

När det gäller den nackdel som orsakas av klimatförhållandena upprepar de svenska myndigheterna uppgifterna från de tidigare ansökningarna om att uppvärmningskostnaderna i genomsnitt är 25 % högre i de norra regionerna, eftersom uppvärmningsperioden är längre i dessa områden.

Inkomstförlusten till följd av nedsättningen på 96 svenska kronor/MWh beräknas uppgå till 910 miljoner svenska kronor per år eller 99 miljoner euro.

- Åtgärdens tillämpning

Åtgärden beviljas i form av en nedsatt skattesats. Denna nedsatta skattesats tillämpas direkt när skatten tas ut.

- Omfattning

De svenska myndigheterna har uppgett att den geografiska differentieringen infördes på grundval av objektiva uppgifter om genomsnittstemperaturer. Därför är skatten nedsatt i samtliga kommuner i Norrbottens, Västerbottens och Jämtlands län samt kommunerna Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, Ljusdal, Malung, Mora, Orsa, Älvdalen och Torsby. Åtgärden omfattar endast hushåll och företag i tjänstesektorn, eftersom det endast är dessa grupper som betalar full energiskatt på el. Eftersom skatten på el som förbrukas av tillverkningsindustrin å andra sidan är lägre påverkar inte åtgärden företag i den sektorn.

Enligt de svenska myndigheterna innebär åtgärden att stödmottagarna i de norra delarna av landet får samma villkor som motsvarande konsumentgrupp i södra Sverige.

- De svenska myndigheternas argument när det gäller åtgärdens inverkan på den inre marknaden

De svenska myndigheterna tror inte att åtgärden skulle påverka den inre marknadens funktion. Även om åtgärden kan påverka handeln mellan medlemsstater genom att minska kostnaderna för företag i tjänstesektorn i norra Sverige anser de svenska myndigheterna att effekten kommer att vara begränsad eftersom de flesta företag i tjänstesektorn normalt sett bedriver verksamhet i ett begränsat geografiskt område.

- Gällande bestämmelser

Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet.

Bedömning av åtgärden mot bakgrund av artikel 19 i direktiv 2003/96/EG

- Särskilda politiska hänsyn

Artikel 19.1 första stycket i direktivet har följande lydelse:

”Utöver de bestämmelser som är angivna i föregående artiklar,särskilt artiklarna 5, 15 och 17, får rådet enhälligt, på förslag från kommissionen ge varje medlemsstat tillstånd att av särskilda politiska hänsyn införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar.”

Den åtgärd som Sverige planerar utgörs av en nedsättning av punktskatten på el som förbrukas av hushåll och företag i tjänstesektorn i norra Sverige. De svenska myndigheterna framhåller två mål med åtgärden. För det första menar de att den nedsatta skattesatsen har en indirekt positiv miljöeffekt genom att den möjliggör en högre allmän skattesats än vad som annars skulle ha varit möjligt. I detta avseende noterar kommissionen att miljöskyddskraven som sådana redan ingår i direktiv 2003/96/EG[5] och således i sig inte kan betraktas som särskilda politiska hänsyn. Direktivet möjliggör dock inte generellt sett åtgärder för att tillgodose specifika behov i regioner med mycket speciella klimatförhållanden. I ett sådant sammanhang kan syftet att bidra till att upprätthålla en relativt hög skattenivå genom att, via en nedsatt skattesats, undvika alltför stora bördor i regioner med sådana villkor därför betraktas som särskilda politiska hänsyn.

För det andra anser de svenska myndigheterna att denna nedsättning innebär att de totala uppvärmningskostnaderna för konsumenter i norra Sverige närmar sig kostnaderna för konsumenter i andra delar av landet och att åtgärden därför är i överensstämmelse med regional- och sammanhållningspolitiska mål.

Det begärda tillståndet kan således även anses vara grundat på specifika politiska hänsyn.

- Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Den allmänna skattesatsen för el för hushåll och företag i tjänstesektorn i Sverige är 283 svenska kronor eller 30,70 euro per MWh, vilket kan jämföras med EU:s minimisats på 1 euro per MWh för icke-yrkesmässig användning[6]. Med den föreslagna nedsättningen kommer skattesatsen i norra Sverige att vara minst 187 svenska kronor eller 20,29 euro per MWh. Eftersom beskattningsnivån när det gäller el är betydligt högre än minimisatsen i både norra Sverige och övriga delar av landet är det rimligt att anta att skattenedsättningen i fråga i praktiken indirekt bidrar till en högre allmän miljöskyddsnivå på det sätt som beskrivs av de svenska myndigheterna.

Syftet med åtgärden är delvis att kompensera för de högre uppvärmningskostnaderna i de områden där den nedsatta skattesatsen tillämpas. Enligt de svenska myndigheterna innebär klimatförhållandena i dessa områden att elförbrukningen i genomsnitt är ca 25 % högre än i övriga delar av landet, vilket framförallt beror på den längre uppvärmningsperioden.

I detta avseende noterar kommissionen, på grundval av aktuella elpriser i Sverige, att prisnedsättningen till följd av den föreslagna åtgärden kommer att bli betydligt mindre än 25 % för alla relevant konsumentgrupper. Sett till de senaste tillgängliga prisuppgifterna från Eurostat kommer denna minskning att vara mellan 3,1 % och 6,8 %, beroende på de berörda hushållens och företagens förbrukningsnivå[7].

Befrielsen är därför mindre än de extra uppvärmningskostnaderna i de berörda regionerna. Skatteincitamentet att använda energi på ett effektivt sätt upprätthålls därför på en nivå som är minst lika hög som den som råder i övriga delar av Sverige.

Man kan således dra slutsatsen att åtgärden är förenlig med unionens politik på hälso-, miljö-, energi- och transportområdet.

Under de omständigheter som beskrivits tycks åtgärden också vara godtagbar med tanke på den inre marknadens funktion och behovet att säkerställa en sund konkurrens. Framförallt med tanke på att de områden där åtgärden tillämpas är avlägset belägna och att åtgärden är begränsad till hushåll och företag i tjänstesektorn väntas den inte leda till någon större snedvridning av konkurrensen eller förändring av handelsmönstren mellan medlemsstaterna. Slutligen bör det nämnas att skattenedsättningen har tillämpats i de aktuella områdena under trettio år utan att det, såvitt kommissionen känner till, gett upphov till några problem med den inre marknadens funktion eller andra mål för EU:s politik.

- Tillämpningsperiod för åtgärden och utvecklingen av EU:s ram för energibeskattning

Kommissionen föreslår att tillämpningsperioden fastställs till den längsta tillåtna enligt direktiv 2003/96/EG, dvs. sex år. Denna period verkar vara lämplig för att företag och konsumenter ska ges tillräcklig förutsebarhet.

När det gäller den framtida utvecklingen av det befintliga regelverket och, mer konkret, det förslag till omarbetning av direktiv 2003/96/EG som kommissionen lade fram den 13 april 2011 [KOM(2011) 169], kan det påminnas om att antagandet av detta förslag inte kommer att leda till att nuvarande regler ändras på något sätt som är av betydelse för det tillstånd som föreslås här. Det krävs därför inte några särskilda skyddsbestämmelser i detta avseende.

Regler om statligt stöd

Efter den nedsättning som de svenska myndigheterna planerar kommer skattesatsen för el i de berörda regionerna fortfarande att vara högre än minimiskattenivån enligt artikel 10 i direktiv 2003/96/EG. Dessutom kommer rådets tillstånd att gälla från och med den 1 januari 2012 till och med den 31 december 2017 (dvs. mindre än 10 år). Åtgärden omfattas således av den så kallade allmänna gruppundantagsförordningen (förordning (EG) nr 800/2008)[8] och är därför undantagen från anmälningsskyldigheten.

2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

Samråd med berörda parter

Detta förslag grundas på en ansökan av Sverige och berör endast denna medlemsstat.

Extern experthjälp

Någon extern experthjälp har inte behövts.

Konsekvensbedömning

Detta förslag gäller ett tillstånd som en enskild medlemsstat har ansökt om.

3. FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER

Syftet med förslaget är att ge Sverige tillstånd att avvika från de allmänna bestämmelserna i rådets direktiv 2003/96/EG och inom fastställda gränser tillämpa differentierade skattenivåer för el.

Rättslig grund

Artikel 19 i rådets direktiv 2003/96/EG.

Subsidiaritetsprincipen

Indirekt beskattning, som behandlas i artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, utgör inte i sig ett område där unionen har exklusiv befogenhet i den mening som avses i artikel 3 i det fördraget.

Medlemsstaternas utövande av parallella befogenheter på detta område är emellertid strikt begränsat av den befintliga EU-lagstiftningen. Enligt artikel 19 i direktiv 2003/96/EG är det bara rådet som får ge en medlemsstat tillstånd att införa ytterligare skattebefrielser eller skattenedsättningar i den mening som avses i den bestämmelsen. Medlemsstaterna kan inte träda i rådets ställe.

Förslaget är därför förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen. Skattenedsättningen överstiger inte vad som är nödvändigt för att uppnå det avsedda målet.

Val av regleringsform

Föreslagen regleringsform: rådsbeslut.

I artikel 19 i direktiv 2003/96/EG föreskrivs ingen annan typ av åtgärd.

4. BUDGETKONSEKVENSER

Denna åtgärd medför inga finansiella eller administrativa kostnader för EU. Detta förslag får därför inga konsekvenser för EU:s budget.

2011/0403 (NLE)

Förslag till

RÅDETS BESLUT

om bemyndigande för Sverige att tillämpa nedsatta skattenivåer för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i vissa delar av norra Sverige i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet[9], särskilt artikel 19.1,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

1. Enligt rådets beslut 2005/231/EG[10], ändrat genom rådets beslut 2006/503/EG[11], får Sverige till och med den 31 december 2011 tillämpa en nedsatt punktskattesats för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i vissa områden i norra Sverige, i enlighet med artikel 19 i direktiv 2003/96/EG.

2. Genom en skrivelse av den 8 juni 2011 ansökte Sverige om tillstånd att fortsätta att tillämpa en nedsatt punktskattesats för el som förbrukas av samma stödmottagare under en period på ytterligare sex år, dvs. till och med den 31 december 2017. Nedsättningen är begränsad till 96 svenska kronor per MWh.

3. I de berörda områdena är uppvärmningskostnaderna i genomsnitt 25 % högre än i övriga delar av landet på grund av den längre uppvärmningsperioden. Att sänka elkostnaderna för hushåll och företag i tjänstesektorn i dessa områden minskar därför skillnaderna mellan de totala uppvärmningskostnaderna för konsumenter i norra delen av Sverige och uppvärmningskostnaderna för konsumenter i övriga delar av landet. Åtgärden bidrar därför till att förverkliga regional- och sammanhållningspolitikens mål. Åtgärden innebär också att Sverige kan tillämpa en högre allmän skattesats för el än vad som annars skulle ha varit möjligt och bidrar således indirekt till att miljöpolitiska mål kan uppnås.

4. Skattenedsättningen bör inte vara större än vad som krävs för att kompensera för de extra uppvärmningskostnaderna för hushåll och företag i tjänstesektorn i norra Sverige.

5. De nedsatta skattesatserna kommer att vara högre än de minimiskattesatser som fastställs i artikel 10 i direktiv 2003/96/EG.

6. Med tanke på att de områden där åtgärden tillämpas är avlägset belägna, att nedsättningen inte bör överskrida de extra uppvärmningskostnaderna i norra Sverige och att åtgärden begränsas till hushåll och företag i tjänstesektorn väntas den inte leda till någon större snedvridning av konkurrensen eller förändringar av handeln mellan medlemsstater.

7. Åtgärden kan således godtas med hänsyn till inre marknadens funktion och behovet av att säkerställa en rättvis konkurrens, och den är förenlig med Europeiska unionens hälso-, miljö-, energi- och transportpolitik.

8. För att skapa tillräcklig förutsebarhet för berörda företag och konsumenter är det lämpligt att tillåta att Sverige tillämpar en nedsatt skattesats för el för förbrukning i norra Sverige till och med den 31 december 2017.

9. Det bör säkerställas att bemyndigandet enligt beslut 2005/231/EG, som beviljades av liknande skäl för den föregående perioden, fortsätter att tillämpas utan avbrott från det att det beslutet upphör att gälla till det att det här beslutet träder i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

10. Sverige bemyndigas härmed att tillämpa en nedsatt skattesats för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i de kommuner som anges i bilagan.Nedsättningen i förhållande till den normala nationella skattesatsen för el får inte vara större än vad som krävs för att kompensera för de extra uppvärmningskostnader som beror på det nordliga läget i förhållande till övriga delar av Sverige, och får inte överskrida 96 svenska kronor per MWh.

11. De nedsatta skattesatserna ska uppfylla kraven i direktiv 2003/96/EG, i synnerhet de minimiskattesatser som fastställs i artikel 10 i direktivet.

Artikel 2

Detta beslut ska tillämpas från och med den 1 januari 2012 och upphör att gälla den 31 december 2017.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Sverige.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande

Bilaga

Regioner | Kommuner |

Norrbottens län | Alla kommuner |

Västerbottens län | Alla kommuner |

Jämtlands län | Alla kommuner |

Västernorrlands län | Sollefteå, Ånge, Örnsköldsvik, |

Gävleborgs län | Ljusdal, |

Dalarnas län | Malung, Mora, Orsa, Älvdalen |

Värmlands län | Torsby |

[1] Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

[2] EUT L 72, 18.3.2005, s. 27.

[3] EUT L 199, 21.7.2006, s. 19.

[4] På grundval av växelkursen den 1 oktober 2010 (9,2183 svenska kronor = 1 euro), jfr artikel 13.1 i direktiv 2003/96/EG.

[5] Se framförallt skälen 6 och 7.

[6] Enligt artikel 11.4 i direktiv 2003/96/EG får medlemsstaterna begränsa omfattningen av den lägre skattenivån vid yrkesmässig användning. Såsom anges ovan tillämpar Sverige i praktiken skattesatsen för icke-yrkesmässig användning för både hushåll och företag i tjänstesektorn.

[7] Källa: Prisuppgifter från Eurostat från det andra halvåret 2010. Siffrorna avser icke-industriell användning i kategorierna DA (förbrukning mindre än 1 000 kWh) till DE (förbrukning större än 15 000 kWh).

[8] Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning), EUT L 214, 9.8.2008.

[9] EUT L 283, 31.10.2003, s. 51.

[10] EUT L 72, 18.3.2005, s. 27.

[11] EUT L 199, 21.7.2006, s. 19.