MOTIVERING

1.           BAKGRUND

· Motiv och syfte

Skillnader i medlemsstaternas lagstiftning ligger i vägen för näringsidkare och konsumenter som vill ägna sig åt gränsöverskridande handel på den inre marknaden. Hindren som orsakas av dessa skillnader avskräcker näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, från att inleda gränsöverskridande handel eller expandera till nya marknader i andra medlemsstater. Konsumenter förnekas tillgång till produkter som erbjuds av näringsidkare i andra medlemsstater.

För närvarande är det endast 10 % av de näringsidkare i EU som ägnar sig åt försäljning av varor som exporterar till andra medlemsstater i EU, och majoriteten av dessa riktar sin export endast till ett fåtal medlemsstater. En orsak till detta är avtalsrättsliga hinder. Undersökningar[1] visar att bland olika hinder för gränsöverskridande handel, bl.a. skatteregler, administrativa krav, leveranssvårigheter samt språk och kultur, räknar näringsidkarna de avtalsrättsliga hindren till dem som har mest negativ inverkan.

Kraven på näringsidkarna att anpassa sig till de olika nationella avtalsrättsliga regelverk som kan vara tillämpliga i gränsöverskridande affärer gör gränsöverskridande handel mer komplicerad och kostsam än inhemsk handel, både när det gäller transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter och transaktioner mellan näringsidkare.

Näringsidkare drabbas ofta av extrakostnader i samband med gränsöverskridande handel. Det handlar bl.a. om svårigheter att ta reda på vad som gäller enligt tillämplig utländsk avtalsrätt, skaffa juridisk rådgivning och förhandla om tillämplig lag vid transaktioner mellan näringsidkare och att anpassa avtal till de krav som gäller i konsumentens hemland vid transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter.

I gränsöverskridande transaktioner mellan ett företag och en konsument har transaktionskostnader med anknytning till avtalsrätt och rättsliga hinder till följd av skillnader mellan olika nationella obligatoriska konsumentskyddsbestämmelser en betydande inverkan. Enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)[2] ska ett företag, närhelst det riktar sin verksamhet till konsumenter i en annan medlemsstat, följa avtalsrätten i den medlemsstaten. Om parterna har valt en annan tillämplig lag än lagen i den medlemsstat där konsumenten har hemvist, trots att tvingande konsumentskyddsbestämmelser i den medlemsstaten ger ett starkare skydd, ska dessa tvingande bestämmelser efterlevas. Näringsidkare behöver därför känna till om lagen i den medlemsstat där konsumenten har hemvist erbjuder ett starkare skydd och se till att deras avtal överensstämmer med den lagens krav. Den befintliga harmoniseringen av konsumentlagstiftningen på EU-nivå har lett till en viss tillnärmning på vissa områden. Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning är dock fortfarande betydande. Inom e-handeln drabbas näringsidkare av ytterligare avtalsrättsrelaterade kostnader som härrör från behovet av att anpassa företagens webbplatser till de rättsliga kraven i varje medlemsstat som de riktar sin verksamhet till.

I gränsöverskridande transaktioner mellan näringsidkare är parterna inte bundna av samma begränsningar i fråga om vilken lag som ska tillämpas. Den ekonomiska bördan av att förhandla och tillämpa utländsk rätt är dock betydande även här. Kostnaderna för att hantera olika nationella regelverk är tunga att bära, särskilt för små och medelstora företag. I sina förbindelser med större företag måste de små och medelstora företagen i allmänhet gå med på att tillämpa lagen i det land där deras affärspartner har sitt säte, och måste därmed bära kostnaderna för att ta reda på innehållet i den utländska lagstiftning som ska tillämpas på avtalet och för att följa denna. I avtal mellan små och medelstora företag är behovet av att förhandla om tillämplig lag ett betydande hinder för den gränsöverskridande handeln. För små och medelstora företag kan båda typerna av avtal (mellan näringsidkare och mellan näringsidkare och konsumenter) innebära transaktionskostnader som inte står i proportion till värdet på själva transaktionen.

Dessa extra transaktionskostnader växer i proportion till antalet medlemsstater som ett företag exporterar till. Ju fler länder näringsidkare exporterar till, desto större vikt fäster de vid skillnader mellan olika avtalsrättsliga system som ett handelshinder. Små och medelstora företag är särskilt missgynnade. Ju mindre omsättning ett företag har, desto större den andel som utgörs av transaktionskostnader.

Näringsidkare är också exponerade för en större komplexitet i gränsöverskridande handel jämfört med inrikeshandel, eftersom de ofta måste hantera flera sinsemellan olika nationella avtalsrättsliga regelverk.

Kraven på att hantera utländsk lagstiftning gör gränsöverskridande transaktioner mer komplexa. Näringsidkare rankade svårigheten att ta reda på vad som gäller enligt tillämpliga bestämmelser i utländsk avtalsrättslig lagstiftning högst bland hindren vid transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter[3]. De rättsliga komplikationerna är större vid handel med länder vars rättssystem som uppvisar grundläggande skillnader gentemot den egna. Samtidigt har det kunnat påvisas empiriskt att bilateral handel mellan länder som har rättssystem med gemensamt ursprung är mycket större än handeln mellan två länder utan dessa gemensamma drag[4].

Skillnaderna mellan medlemsstaternas avtalsrättsliga regelverk och de ytterligare transaktionskostnader och komplikationer som de medför vid gränsöverskridande transaktioner avskräcker ett stort antal näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, från att expandera till andra EU-medlemsstaters marknader. Dessa skillnader har också hämmat konkurrensen på den inre marknaden. Värdet på den handel som inte blir av på grund av skillnader mellan de avtalsrättsliga systemen uppgår till tiotals miljarder euro varje år.

Den outnyttjade kapaciteten i den gränsöverskridande handeln har också negativa effekter för Europas konsumenter. Mindre gränsöverskridande handel leder till mindre import och sämre konkurrenskraft bland näringsidkarna. Detta kan leda till ett mer begränsat urval av produkter och högre priser på konsumentmarknaden.

Trots att gränsöverskridande privatinköp kan ge betydande ekonomiska fördelar i form av fler och bättre erbjudanden, väljer majoriteten av de europeiska konsumenterna att handla enbart i hemlandet. En av de viktigaste anledningarna till detta är att skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning gör att konsumenterna ofta är osäkra på sina rättigheter i gränsöverskridande situationer. En av de viktigaste frågorna de ställer sig är vilka möjligheter de har att vidta åtgärder om en produkt som inhandlats i en annan medlemsstat inte överensstämmer med avtalet. Många konsumenter avskräcks därför från att handla utanför sin hemmamarknad. Detta gör att de går miste om tillfällen, eftersom det ofta går att finna kvalitets- och prismässigt bättre erbjudanden i en annan medlemsstat.

E-handel underlättar letandet efter erbjudanden och jämförelsen av priser och andra villkor oavsett var näringsidkaren är etablerad. När konsumenter försöker beställa från en näringsidkare i en annan medlemsstat ställs de ofta inför situationen att näringsidkaren vägrar att sälja till dem med hänvisning till skillnader i den avtalsrättsliga lagstiftningen.

Det övergripande målet med detta förslag är att förbättra den inre marknadens funktion och utveckling genom att underlätta dels utvidgningen av den gränsöverskridande handeln för företag dels möjligheterna att göra gränsöverskridande privatinköp för konsumenter. Detta mål kan uppnås genom en uppsättning fristående och enhetliga avtalsrättsliga bestämmelser, inklusive konsumentskyddsbestämmelser, i form av en gemensam europeisk köplag som ska ses som ytterligare ett avtalsrättsligt system inom varje medlemsstats nationella lagstiftning.

Näringsidkare bör kunna tillämpa den gemensamma europeiska köplagen i alla sina gränsöverskridande kontakter inom Europeiska unionen i stället för att behöva anpassa sig till nationell avtalsrätt som är olika i olika länder, förutsatt att den andra avtalsparten samtycker till detta. Det bör täcka ett avtals hela livscykel och därför innehålla de flesta av de områden som är relevanta vid gränsöverskridande avtal. Näringsidkarnas behov av att få veta mer om den nationella lagstiftningen i andra medlemsstater skulle då vara begränsad till en del mindre viktiga frågor som inte omfattas av de gemensamma europeiska köplagen. Vid transaktioner mellan företag skulle det inte längre finnas något behov av att identifiera de obligatoriska konsumentskyddsbestämmelserna i konsumentlagstiftningen, eftersom den gemensamma europeiska köplagen skulle innehålla till fullo harmoniserade konsumentskyddsbestämmelser som ger en hög skyddsnivå i hela Europeiska unionen. Vid gränsöverskridande transaktioner mellan näringsidkare skulle förhandlingarna om tillämplig lag kunna löpa smidigare, eftersom de avtalsslutande parterna skulle ha möjlighet att enas om att använda den gemensamma europeiska köplagen – som är lika tillgänglig för båda – för att reglera sina avtalsförhållande.

Som en direkt följd av detta kan näringsidkare spara in på ytterligare avtalsrättsligt relaterade transaktionskostnader och verka i en mindre komplicerad rättslig miljö för gränsöverskridande handel på grundval av ett enda gemensamt regelverk i hela EU. Näringsidkarna skulle således ges möjlighet att dra större fördel av den inre marknaden genom att utvidga sin handel över gränserna, vilket i sin tur skulle leda till en stärkt konkurrens på den inre marknaden. Konsumenter skulle kunna dra nytta av en bättre tillgång till erbjudanden från hela EU till lägre priser, och skulle ställas inför färre situationer där en näringsidkare vägrar att sälja med hänvisning till avtalsrättsliga hinder. De skulle också komma i åtnjutande av en större säkerhet om vilka rättigheter som gäller när de gör privatinköp i andra länder, på grundval av en enhetlig uppsättning tvingande bestämmelser som erbjuder en hög nivå av konsumentskydd.

Allmän bakgrund

Genom ett meddelande från 2001[5] startade kommissionen en bred offentlig diskussion om den splittrade rättsliga ramen på det avtalsrättsliga området och de negativa verkningarna som denna situation innebar för den gränsöverskridande handeln. I juli 2010 inledde kommissionen ett offentligt samråd genom att offentliggöra en grönbok om politiska alternativ för främjande av en europeisk avtalsrätt för konsumenter och företag[6] (nedan kallad grönboken), som redogör för olika strategiska lösningar som skulle kunna bidra till att stärka den inre marknaden genom att främja framsteg på området för europeisk avtalsrätt.

Som ett svar på grönboken utfärdade Europaparlamentet den 8 juni 2011 en resolution där man uttryckte starkt stöd för ett instrument som skulle främja den inre marknadens utveckling och funktion och skapa fördelar för näringsidkare och konsumenter samt medlemsstaternas rättssystem.

I Europeiska kommissionens meddelande Europa 2020[7] bekräftas behovet av att göra det lättare och mindre kostsamt för näringsidkare och konsumenter och ingå avtal med partner i andra EU-länder, bl.a. genom att främja utvecklingen av en fakultativ europeisk avtalsrätt. I den digitala agendan för Europa[8] förespråkas ett europeiskt frivilligt avtalsrättsligt instrument för att komma till rätta med fragmenteringen av avtalsrätten och stärka konsumenternas förtroende för e-handel.

· Gällande bestämmelser

Det finns betydande skillnader mellan medlemsstaternas avtalsrättsliga lagstiftning. EU inledde arbetet med att införa regler på det avtalsrättsliga området genom att anta minimidirektiv för att harmonisera konsumentskyddslagstiftningen. Strategin med minimiharmonisering innebar att medlemsstaterna hade möjlighet att bibehålla eller införa strängare tvingande bestämmelser än de som förekommer i EU:s regelverk på området. I praktiken har denna hållning lett till olika lösningar i medlemsstaterna, till och med på områden som var harmoniserade på EU-nivå. Däremot innebär det nyligen antagna direktivet om konsumenträttigheter en fullständig harmonisering av vilken förhandsinformation som ska ges till konsumenter, av konsumenters ångerrätt i distansavtal och avtal utanför säljarens fasta affärslokaler samt av vissa aspekter rörande leverans av varor och riskens övergång.

När det gäller förhållanden mellan näringsidkare har EU arbetat för att bekämpa dröjsmål med betalning genom att införa bestämmelser om minimiränta. På internationell nivå ska Wienkonventionen om internationella köp (Wienkonventionen) tillämpas automatiskt när parterna inte valt att tillämpa någon annan lag. Wienkonventionen reglerar vissa aspekter rörande avtal om köp av varor men lämnar viktiga frågor åt sidan, såsom bristande samtycke, oskäliga avtalsvillkor och preskription. Konventionens tillämplighet begränsas ytterligare av att vissa medlemsstater inte har undertecknat den[9], och det finns ingen mekanism som garanterar att den tillämpas på ett enhetligt sätt.

Viss EU-lagstiftning är av relevans såväl för förhållanden mellan näringsidkare som för förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter. Direktivet om e-handel[10] innehåller bestämmelser om giltigheten av avtal som ingåtts på elektronisk väg och om vissa krav som ska vara uppfyllda innan avtal ingås.

Inom området för internationell privaträtt har unionen antagit rättsakter om lagval, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)[11], och, när det gäller förhandsinformation, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)[12]. Det första av dessa instrument innehåller regler för att fastställa tillämplig lag på avtalsförpliktelser och den andra avser utomobligatoriska förpliktelser, inbegripet sådana som grundar sig på uttalanden från tiden före avtalets ingående.

Rom I-förordningen och Rom II-förordningen kommer fortsatt att gälla och påverkas inte av förslaget. Det blir även fortsättningsvis nödvändigt att fastställa tillämplig lag för gränsöverskridande avtal. Det kommer att ske genom den normala tillämpningen av Rom I-förordningen. Detta kan bestämmas av parterna själva (artikel 3 i Rom I-förordningen), men om så inte sker ska tillämplig lag fastställas på grundval av standardbestämmelserna i artikel 4 i Rom I-förordningen. För konsumentavtal gäller enligt villkoren i artikel 6.1 i Rom I-förordningen att om parterna inte har valt tillämplig lagstiftning ska detta vara lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort.

Den gemensamma europeiska köplagen kommer att utgöra ytterligare ett avtalsrättsligt system inom varje medlemsstats nationella lagstiftning. Om parterna har enats om att använda den gemensamma europeiska köplagen kommer dess regler att vara de enda nationella regler som kan tillämpas på frågor inom lagens tillämpningsområde. När en fråga omfattas av den gemensamma europeiska köplagen finns det sålunda inte någon möjlighet att tillämpa andra nationella bestämmelser. Överenskommelsen om att använda den gemensamma europeiska köplagen innebär ett val mellan två skilda köplagssystem inom samma nationella lagstiftning, vilket inte är detsamma som, och inte får förväxlas med, tidigare lagval i den mening som avses i internationella privaträttsliga reglerna.

Den gemensamma europeiska köplagen kommer inte att omfatta alla aspekter av ett avtal (t.ex. avtals olaglighet och representation). Sådana frågor kommer även i fortsättningen att regleras av medlemsstaternas befintliga civilrättsliga lagstiftning.

Vid normal tillämpning av Rom I-förordningen är dock möjligheterna att välja lag i samband med transaktioner mellan företag och konsumenter begränsade. Om parterna i en transaktion mellan företag och konsumenter väljer en annan medlemsstats lagstiftning än den i konsumentens hemland får ett sådant val enligt villkoren i artikel 6.1 i Rom I-förordningen inte beröva konsumenten det skydd som de tvingande bestämmelserna i lagstiftningen ger i dennes vanliga vistelseort (artikel 6.2 i Rom I-förordningen). Den sistnämnda bestämmelsen har dock inte någon praktisk betydelse om parterna har valt den gemensamma europeiska köplagen inom tillämplig nationell lagstiftning. Anledningen är att bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen i det valda landets lagstiftning är identiska med bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen i konsumentens hemland. Nivån på de tvingande konsumentskyddslagarna i konsumentens hemland är således inte högre och konsumenten berövas inte lagstiftningsskyddet i hemlandet.

· Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Detta förslag är förenligt med målet att uppnå en hög nivå av konsumentskydd, eftersom det innehåller tvingande bestämmelser om konsumentskydd, från vilka parterna inte kan avvika om det skulle vara till nackdel för konsumenten. Vidare är den skyddsnivå som införs genom dessa tvingande bestämmelser likvärdig med eller högre än vad som gäller enligt det nuvarande EU-regelverket på området.

Förslaget är också förenligt med unionens ambition att hjälpa små och medelstora företag att dra fördel av de möjligheter som den inre marknaden har att erbjuda. Den gemensamma europeiska köplagen kan väljas i avtal mellan näringsidkare om minst en av dem är ett litet eller medelstort företag enligt kommissionens rekommendation 2003/361[13] om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag, samtidigt som hänsyn tas till framtida utveckling.

Slutligen överensstämmer förslaget med EU:s internationella handelsstrategi, eftersom det inte innebär någon diskriminering av parter från tredje land som också har möjlighet att välja den gemensamma europeiska köplagen, så länge den ena parten i avtalet är etablerad i en av medlemsstaterna.

Detta förslag påverkar inte framtida initiativ från kommissionen angående ansvar för överträdelser av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, till exempel om konkurrensregler.

2.         RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSBEDÖMNINGAR

· Samråd med berörda parter

I och med offentliggörandet av grönboken inledde kommissionen ett omfattande offentligt samråd som avslutades den 31 januari 2011. Som ett svar på det samråd som utgick från grönboken mottog kommissionen 320 svar från alla olika kategorier av intressenter i hela EU. Många av de svarande såg framhöll alternativ 1 (offentliggörande av resultaten från expertgruppen) och alternativ 2 (en ”verktygslåda” för EU-lagstiftaren). Alternativ 4 (en frivillig europeisk avtalsrättsakt) förespråkades av flera medlemsstater, men även andra intressenter, som en egen lösning eller som en lösning att kombinera med en verktygslåda. Förutsatt att den uppfyllde vissa villkor, såsom en hög nivå av konsumentskydd och klara och användarvänliga bestämmelser. En av de viktigaste frågorna som framkom i de berörda aktörernas svar på frågorna i grönboken var vikten av klara materiella bestämmelser i ett eventuellt avtalsrättsligt instrument på EU-nivå. Kommissionen bemötte dessa farhågor genom att ge de berörda aktörerna möjlighet att lämna kommentarer till den genomförbarhetsstudie som utarbetats av en expertgrupp som tillsatts på området.

I svaren på grönboken framkom också önskemål om instrumentets materiella tillämpningsområde. Förslaget är således i första hand inriktat på avtal om försäljning av varor.

Genom ett beslut av den 26 april 2010[14] bildade kommissionen en expertgrupp för den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt. Denna grupp gavs i uppdrag att utarbeta en genomförbarhetsstudie om ett framtida europeiskt instrument på det avtalsrättsliga området som omfattar de viktigaste av de praktiska problem som kan uppstå vid gränsöverskridande transaktioner.

En grupp av nyckelaktörer (företag och konsumentorganisationer och företrädare för bank- och försäkringssektorerna samt advokat- och notariesamfund) inrättades i september 2010 i syfte att bidra till expertgruppens arbete med praktisk återkoppling om användarvänligheten hos de bestämmelser som utarbetats för genomförbarhetsstudien. Genomförbarhetsstudien offentliggjordes den 3 maj 2011 och ett informellt samråd pågick till den 1 juli 2011.

· Konsekvensanalys

I konsekvensanalysen analyserades de sju olika strategiska alternativ som tas upp i grönboken. Redogörelsen omfattar en full beskrivning och bedömning av dessa alternativ.

Dessa alternativ var grundscenariet (ingen förändring på det strategiska planet), en verktygslåda för lagstiftaren, en rekommendation om en gemensam europeisk köplag, en förordning om införande av en gemensam europeisk köplag baserad på frivillighet, ett direktiv (fullständig harmonisering eller minimiharmonisering) om en gemensam europeisk köplag med tvingande bestämmelser, en förordning om införande av en europeisk avtalsrätt och en förordning om införande av en europeisk civilrättsakt.

Efter en jämförande bedömning av konsekvenserna av dessa alternativ kom konsekvensanalysen fram till att alternativen rörande ett enhetligt avtalsrättsligt system baserat på frivillighet, ett direktiv om full harmonisering och en förordning om införande av ett obligatoriskt enhetligt avtalsrättsligt system skulle uppfylla de strategiska målen. Även om de två sistnämnda alternativen skulle kunna bidra till att avsevärt minska transaktionskostnaderna för näringsidkare och erbjuda en mindre komplicerad rättslig situation för dem som vill bedriva handel över gränserna skulle dock dessa alternativ skapa en avsevärd börda för näringsidkarna, eftersom de som endast har verksamhet i det egna landet också skulle behöva anpassa sig till ett nytt regelverk. Kostnaderna för att sätta sig in i en sådan ny obligatorisk lag skulle vara särskilt betungande jämfört med det fakultativa enhetliga avtalsrättsliga systemet, eftersom de skulle drabba alla näringsidkare. Ett frivilligt enhetligt avtalsrättsligt system skulle å andra sidan endast medföra engångskostnader för näringsidkare som vill använda det för sin gränsöverskridande handel. Inrättandet av ett frivilligt enhetligt avtalsrättsligt system ansågs därför vara den mest proportionella åtgärden eftersom den skulle minska transaktionskostnaderna för näringsidkare som exporterar till flera medlemsstater och ge konsumenterna större produkturval till ett lägre pris. Det skulle också stärka konsumentskyddet för konsumenter som handlar i andra länder och bidra till ökat förtroende, eftersom konsumenterna skulle omfattas av samma rättigheter i hela EU.

3.           RÄTTSLIGA ASPEKTER PÅ FÖRSLAGET

· Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Förslaget innebär att man inför en gemensam europeisk köplag. Därigenom skulle medlemsstaternas nationella lagstiftning på avtalsrättens område harmoniseras, men inte genom ändringar av befintlig nationell lagstiftning, utan genom att man i varje medlemsstats nationella rättsordning inrättar ytterligare ett avtalsrättsligt system för avtal som omfattas av dess tillämpningsområde. Systemet skulle vara identiskt i hela EU och gälla parallellt med de befintliga reglerna i nationell avtalsrätt. Den gemensamma europeiska köplagen kommer att vara tillämplig på gränsöverskridande avtal, efter en frivillig överenskommelse mellan parterna.

· Rättslig grund

Förslaget baseras på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

Förslaget innebär att man inför enhetliga och helt harmoniserade avtalsrättsliga bestämmelser, bl.a. konsumentskyddsregler, i form av en gemensam europeisk köplag som ska ses som ytterligare ett avtalsrättsligt system inom varje medlemsstats nationella lagstiftning som kan tillämpas i gränsöverskridande transaktioner när en giltig överenskommelse ingåtts mellan parterna. Denna överenskommelse är inte detsamma som, och får inte förväxlas med, ett val av tillämplig lag enligt internationella privaträttsliga reglerna. I stället görs valet inom ramen för en nationell lag som är tillämplig enligt internationellt privaträttsliga regler.

Lösningen har till syfte att stärka den inre marknadens utveckling och funktion. Den skulle undanröja de hinder för att utöva grundläggande rättigheter som beror på skillnader mellan medlemsstaternas nationella lagstiftning, särskilt de merkostnader och den rättsliga komplexitet som möter näringsidkare som ingår gränsöverskridande avtal samt konsumenternas bristande förtroende för att de verkligen kan hävda sina rättigheter när de gör inköp från andra EU-länder. Alla de ovannämnda problemen har en direkt inverkan på den inre marknadens utveckling och funktion och bidrar till att begränsa konkurrensen.

I enlighet med artikel 114.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt skulle den gemensamma europeiska köplagen garantera en hög grad av konsumentskydd genom en egen uppsättning tvingande bestämmelser som upprätthåller eller stärker det skydd som konsumenter åtnjuter enligt befintlig EU-lagstiftning.

· Subsidiaritetsprincipen

Förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen.

Syftet med förslaget, dvs. att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att erbjuda en frivillig och enhetlig uppsättning av avtalsrättsliga regler – har en klart gränsöverskridande dimension och kan inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna inom ramen för deras nationella system.

Så länge som skillnaderna mellan de nationella avtalsrättsliga systemen fortsätter att skapa betydande extra transaktionskostnader vid gränsöverskridande transaktioner, kan målet att fullborda den inre marknaden genom att underlätta gränsöverskridande handel för näringsidkare och gränsöverskridande köp för konsumenter inte uppnås till fullo.

Om medlemsstaterna vidtar icke samordnade åtgärder på nationell nivå kommer de inte att vara i stånd att undanröja de extra transaktionskostnader och den rättsliga komplexitet som näringsidkare drabbas av i den gränsöverskridande handeln i EU till följd av skillnader mellan de nationella avtalsrättsliga systemen. Konsumenter kommer i en sådan situation att fortsätta mötas av ett mindre utbud och begränsad tillgång till produkter från andra medlemsstater. De kommer också att fortsätta sakna det förtroende som kommer av att känna till sina rättigheter.

Målet med förslaget skulle därför bättre kunna uppnås genom åtgärder på unionsnivå, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Unionen har de bästa förutsättningarna att vidta åtgärder för att lösa problemen med bristande enhetlighet genom en åtgärd på avtalsrättens område som tillnärmar de bestämmelser som är tillämpliga på gränsöverskridande transaktioner. Allteftersom marknaderna utvecklas och medlemsstaterna tvingas att vidta åtgärder oberoende av varandra, till exempel när det gäller att reglera den framväxande marknaden för digitalt innehåll, kommer lagstiftningsmässiga skillnader som leder till ökade transaktionskostnader och luckor i konsumentskyddet sannolikt att öka.

· Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget.

Förslagets tillämpningsområde har begränsats till aspekter som utgör ett verkligt problem i den gränsöverskridande handeln, och omfattar inte sådana frågor som bäst regleras i den nationella lagstiftningen. När det gäller det materiella tillämpningsområdet innehåller förslaget bestämmelser som reglerar parternas rättigheter och skyldigheter under avtalets löptid, men det tar exempelvis inte upp bestämmelser om representation, som löper mindre risk att blir föremål för oenighet. När det gäller det territoriella tillämpningsområdet omfattar förslaget sådana gränsöverskridande situationer där problemen med tillskjutande transaktionskostnader och rättslig komplexitet gör sig gällande. Slutligen är förslagets tillämpningsområde med avseende på personer begränsat till sådana transaktioner där problem rörande den inre marknaden oftast påträffas, till exempel i förhållanden mellan näringsidkare där åtminstone en av parterna tillhör kategorin små och medelstora företag samt i förhållanden mellan näringsidkare och konsumenter. Avtal som ingås mellan privatpersoner och avtal mellan näringsidkare där ingen av parterna tillhör kategorin små och medelstora företag omfattas inte, eftersom det inte finns något påvisbart behov av åtgärder när det gäller dessa typer av gränsöverskridande avtal. Förordningen ger medlemsstaterna möjlighet att besluta att den gemensamma köplagen även ska vara tillgänglig på en helt och hållet inhemsk nivå samt på avtal mellan näringsidkare där ingen av parterna tillhör kategorin små och medelstora företag.

På grund av den gemensamma europeiska köplagens fakultativa och frivilliga natur är detta förslag proportionerligt i förhållande till andra möjliga lösningar som analyserats. Detta innebär att dess tillämpning är beroende av en överenskommelse mellan parterna i ett avtal när den efter en gemensam bedömning anses vara till fördel i en viss gränsöverskridande transaktion. Det faktum att den gemensamma europeiska köplagen är ett frivilligt regelverk som endast är tillämpligt i gränsöverskridande fall innebär också att den kan bidra till att minska hindren för handel över gränserna utan att kollidera med djupt rotade nationella rättssystem och traditioner. Den gemensamma europeiska köplagen kommer att vara ett frivilligt system vid sidan av befintliga avtalsrättsliga regler utan att ersätta dem. Sålunda kommer lagstiftningsåtgärden endast att gå så långt som är nödvändigt för att skapa nya möjligheter för näringsidkare och konsumenter på den inre marknaden.

· Val av regleringsform

Den regleringsform som valts för detta initiativ är en förordning om en frivillig gemensam europeisk köplag.

Ett icke-bindande instrument såsom en verktygslåda för EU-lagstiftaren eller en rekommendation riktad till medlemsstaterna lämpar sig inte för att uppnå målet att stärka den inre marknadens utveckling och funktion. Ett direktiv eller en förordning som ersätter den nationella lagstiftningen med en icke fakultativ europeisk avtalslag skulle vara att gå för långt, eftersom det skulle innebära att inhemska näringsidkare som inte har någon ambition att bedriva verksamhet över gränserna tvingas bära kostnader som inte uppvägs av besparingar som endast aktualiseras vid gränsöverskridande transaktioner. Dessutom skulle ett direktiv med miniminormer för en icke fakultativ europeisk avtalslag inte vara en lämplig lösning, eftersom den inte skulle bidra till att uppnå den rättssäkerhet och den enhetlighet som krävs för att minska transaktionskostnaderna.

4.           BUDGETKONSEKVENSER

När förslaget har antagits kommer kommissionen att inrätta en databas för utbyte av information om slutliga domar som grundar sig på den gemensamma europeiska köplagen eller någon annan bestämmelse i förordningen, inklusive relevanta domar från Europeiska unionens domstol. Kostnaderna för databasen förväntas öka i takt med att fler slutliga domar blir tillgängliga. Kommissionen kommer också att anordna kurser för utövande jurister som ska tillämpa den gemensamma europeiska köplagen[15]. Dessa kostnader torde dock avta med tiden, allt eftersom kunskaperna om hur den gemensamma europeiska köplagen fungerar sprids.

5.           YTTERLIGARE INFORMATION

· Förenkling

Det faktum att det är ett fakultativt andra avtalsrättsligt system som föreslås har fördelen att parterna har möjlighet att använda en gemensam uppsättning avtalsbestämmelser över hela EU, utan att de nationella avtalsrättsliga bestämmelserna för den skull behöver ersättas. De fristående och enhetliga bestämmelser som föreslås kan erbjuda parterna en lösning på de vanligaste avtalsrättsliga problemen som brukar uppstå vid affärstransaktioner över gränserna. För näringsidkarna har detta fördelen att man slipper ta fram information om ett antal olika nationella lagar och bestämmelser. För att hjälpa konsumenterna att förstå de rättigheter de omfattas av enligt den gemensamma europeiska köplagen kommer de att förses med ett standardmeddelande som sammanfattar och förklarar deras rättigheter.

Dessutom kan förslaget bidra till en ökad samstämmighet mellan framtida EU-bestämmelser på andra politikområden där avtalsrättsliga aspekter är av betydelse.

· Översyn

Enligt förslaget ska tillämpningen av den gemensamma europeiska köplagen och andra bestämmelser i förordningen ses över 5 år efter det att de började tillämpas, bland annat med hänsyn till behovet av att utvidga tillämpningsområdet med avseende på avtal mellan näringsidkare, till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen när det gäller digitalt innehåll samt till den framtida utvecklingen av unionens regelverk. För detta ändamål ska kommissionen lägga fram en ingående rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med en översyn av hur förordningen fungerat fram till den tidpunkten, om så krävs åtföljd av förslag till ändringar av direktivet.

· Europeiska ekonomiska samarbetsområdet

Den föreslagna förordningen gäller sådana frågor som omfattas av EES-avtalet och dess tillämpning bör därför utsträckas till EES.

· Förklaringar till förslaget

Förslaget består av tre huvuddelar: En förordning, bilaga I till förordningen som innehåller de avtalsrättsliga reglerna (den gemensamma europeiska köplagen) och bilaga II som innehåller ett standardmeddelande.

A. Förordningen

I artikel 1 anges syftet med och föremålet för förordningen.

Artikel 2 innehåller ett antal definitioner av termer som används i förordningen. Vissa av definitionerna förekommer redan i andra EU-bestämmelser, medan några begrepp definieras här för första gången.

I artikel 3 förklaras att de avtalsrättsliga bestämmelser som här föreslås för gränsöverskridande avtal om försäljning av varor eller digitalt innehåll eller leverans av tjänster är av fakultativ natur, dvs. det är inte obligatoriskt att välja de gemensamma reglerna.

I artikel 4 fastställs förordningens tillämpningsområde i geografiskt hänseende, dvs. att det endast gäller vid gränsöverskridande transaktioner.

I artikel 5 fastställs att direktivet gäller för avtal om försäljning av varor och tillhandahållande av digitalt innehåll och tjänster med anknytning därtill, t.ex. installation och reparation.

I artikel 6 anges det att blandade avtal och försäljning på avbetalning inte omfattas.

I artikel 7 beskrivs det hur bestämmelserna ska tillämpas med avseende på juridiska och fysiska personer, nämligen på avtal mellan näringsidkare och konsumenter samt på sådana avtal mellan näringsidkare där åtminstone en av parterna tillhör kategorin små och medelstora företag.

I artikel 8 förklaras att den gemensamma europeiska köplagen bara kan tillämpas om båda parter är eniga om detta. Vid om avtal mellan näringsidkare och konsumenter är valet att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen bara giltigt om konsumenten ger sitt samtycke genom en uttrycklig förklaring som är separat från bekräftelsen om samtycket till att ingå ett avtal.

Artikel 9 anger en rad krav på information om den gemensamma köplagen som ska ingå i avtal mellan näringsidkare och konsumenter, bl.a. att konsumenten alltid ska få tillgång till informationen i bilaga II.

I artikel 10 åläggs medlemsstaterna att se till att det finns påföljder som kan användas sådana fall där näringsidkare underlåter att uppfylla de särskilda krav som införs genom artiklarna 8 och 9.

I artikel 11 förklaras att den gemensamma europeiska köplagen, i de fall parterna valt att tillämpa den på giltiga grunder, därefter är den enda tillämpliga lagen när det gäller de aspekter som den omfattar, och att andra nationella bestämmelser följaktligen inte tillämpas på frågor som faller inom dess tillämpningsområde. Valet av den gemensamma europeiska köplagen får också retroaktiv effekt när det gäller efterlevnad av kraven på förhandsinformation samt påföljder vid underlåtenhet att följa dessa krav.

I artikel 12 klargörs att förordningen inte påverkar informationskraven i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden[16].

I artikel 13 presenteras möjligheten för medlemsstaterna att anta lagstiftning som gör den gemensamma europeiska köplagen tillgänglig för parter på en helt och hållet inhemsk nivå och för avtal mellan näringsidkare, som inte är små eller medelstora företag.

Enligt artikel 14 är medlemsstaterna skyldiga att underrätta om slutliga domar som meddelats av deras nationella domstolar i frågor som gäller tolkning av bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen eller andra bestämmelser i förordningen. Kommissionen kommer att inrätta en databas över sådana domar.

Artikel 15 gäller framtida översyn av bestämmelserna.

Enligt artikel 16 ska förordningen träda i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

B. Bilaga I

Bilaga I innehåller texten till den gemensamma europeiska köplagen.

Del I: ”Inledande bestämmelser” innehåller allmänna avtalsrättsliga principer som alla parter måste respektera, såsom tro och heder. Principen om avtalsfrihet garanterar att parterna kan skriva avtal som avviker från den gemensamma europeiska köplagen såvitt det inte uttryckligen anges att en viss bestämmelse är obligatorisk att tillämpa, t.ex. reglerna om konsumentskydd.

Del II: ”Ingående av ett bindande avtal”. Denna del innehåller bestämmelser om parternas rätt till förhandsinformation och om hur överenskommelser ska ingås mellan två parter. Den innehåller också särskilda bestämmelser som ger konsumenten rätt att ångra sig vid distansavtal eller avtal utanför säljarens fasta affärslokaler. Slutligen innehåller den bestämmelser om hävande av avtal till följd av villfarelse, vilseledande, hot eller otillbörligt utnyttjande.

Del III: ”Bedömning av avtalets innehåll” innehåller allmänna bestämmelser för hur avtalsvillkor ska tolkas i tveksamma fall. Denna del innehåller också bestämmelser om innehåll och verkningar av avtal samt vilka avtalsvillkor som kan vara oskäliga och därför är ogiltiga.

Del IV: ”Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett försäljningsavtal”. Denna del innehåller närmare bestämmelser om försäljningsavtal och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, med beskrivning av de respektive skyldigheterna för säljare och köpare. Den innehåller också regler om vilka åtgärder som kan vidtas om köparen eller säljaren inte fullgör sina skyldigheter.

Del V: Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett anknytande tjänsteavtal” gäller fall där en säljare i nära anknytning till ett avtal om försäljning av varor eller leverans av digitalt innehåll, tillhandahåller vissa tjänster som t.ex. installation, reparation eller underhåll. I denna del förklaras vilka särskilda regler som är tillämpliga i en sådan situation, i synnerhet vilka parternas rättigheter och skyldigheter är enligt sådana avtal.

Del VI: ”Skadestånd och dröjsmålsränta” innehåller kompletterande gemensamma regler om skadestånd för förluster samt dröjsmålsränta.

Del VII: ”Återlämnande”. Här förklaras de regler som är tillämpliga på vad som måste återlämnas när en part förklarar sig inte vara bunden eller ett avtal undviks eller hävs.

Del VIII: ”Preskription” reglerar vilken preskriptionstid som gäller för utövande av rättigheterna enligt ett avtal.

Tillägg 1 innehåller de standardinstruktioner om ångerrätt som näringsidkaren måste överlämna till konsumenten innan ett distansavtal eller ett avtal ingås utanför fasta affärslokaler. I tillägg 2 återfinns en särskild standardiserad ångerblankett.

C. Bilaga II

Bilaga II innehåller ett standardmeddelande om den gemensamma europeiska köplagen som näringsidkaren måste överlämna till konsumenten innan en överenskommelse ingås om att använda den gemensamma europeiska köplagen.

2011/0284 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om en gemensam europeisk köplag

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[17],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[18],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1) Den gränsöverskridande ekonomiska verksamheten hämmas fortfarande av betydande flaskhalsar. Därigenom hindras den inre marknaden från att utnyttja sin fulla potential när det gäller att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen. För närvarande ägnar sig endast en av tio näringsidkare i EU åt export till andra medlemsstater. Flertalet av dessa exporterar endast till ett fåtal medlemsstater. En orsak till detta är avtalsrättsliga hinder. Bland de olika hindren för gränsöverskridande handel, däribland skatteregler, administrativa krav, leveranssvårigheter samt språk och kultur, räknade näringsidkarna avtalsrättsliga hinder till dem som inverkar mest negativt på den gränsöverskridande handeln. Dessa problem drabbar även konsumenterna, eftersom de leder till ett sämre utbud. Skillnaderna mellan olika medlemsstaters lagstiftning hindrar därmed utövandet av grundläggande rättigheter, såsom rätten att tillhandahålla varor och tjänster, och hämmar den inre marknadens funktion och utveckling. Dessa skillnader kan också leda till konkurrensbegränsningar, särskilt på marknaderna i mindre medlemsstater.

(2) Avtal är ett oundgängligt rättsligt verktyg i alla ekonomiska transaktioner. Kraven på näringsidkare att fastställa och förhandla om tillämplig lag, ta reda på mer om bestämmelserna i utländsk tillämplig lag (vilket ofta involverar översättning), erhålla juridisk rådgivning för att bekanta sig med vad som gäller enligt den tillämpliga lagstiftningen och anpassa sina avtal till de olika nationella regelverk som kan vara tillämpliga i gränsöverskridande affärsuppgörelser gör den gränsöverskridande handeln mer komplicerad och kostsam än inhemsk handel. Avtalsrättsliga hinder bidrar således i hög grad till att avskräcka ett betydande antal exportorienterade näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, från att syssla med gränsöverskridande handel eller utvidga sin verksamhet till flera medlemsstater. Den avskräckande effekten är särskilt stark för små och medelstora företag, för vilka kostnaderna för att ge sig in på flera utländska marknader ofta är särskilt hög i förhållande till deras omsättning. Som en följd av detta går näringsidkare miste om kostnadsbesparingar som hade varit möjliga om de hade kunnat marknadsföra varor och tjänster på grundval av en enhetlig avtalsrättslig lagstiftning som tillämpas på alla deras gränsöverskridande transaktioner och, i online-sammanhang, på en samlad webbplats.

(3) De avtalsrättsrelaterade transaktionskostnaderna, som har visat sig vara av avsevärd omfattning, och rättsliga hinder som härrör från skillnader mellan tvingande konsumentskyddslagstiftning i olika medlemsstater har en direkt effekt på den inre marknadens funktion när det gäller transaktioner mellan företag och konsumenter. Av artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (förordning (EC) nr 593/2008)[19] följer att om en näringsidkare riktar sin verksamhet till konsumenter i en annan medlemsstat ska avtalet dem emellan vara underkastat indispositiv konsumentlagstiftning i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort, förutsatt att den lagstiftningen erbjuder ett bättre konsumentskydd, oavsett om parterna har valt en annan lag som tillämplig lag. Därför behöver näringsidkare i förväg få veta om lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort ger ett högre skydd, och se till att deras avtal i så fall är förenliga med den lagens krav. I fråga om e-handel gäller dessutom att de anpassningar av webbplatser som krävs för att avspegla bindande krav i tillämplig utländsk lagstiftning om konsumentavtal medför ytterligare kostnader. Den befintliga harmoniseringen av konsumentlagstiftningen på unionsnivå har lett till en viss tillnärmning på vissa områden. Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagstiftning är dock fortfarande betydande; den befintliga harmoniseringen ger medlemsstaterna stor frihet att välja hur unionslagstiftningens krav ska uppfyllas och på vilken nivå konsumentskyddet ska ligga.

(4) De avtalsrättsligt relaterade barriärer som står i vägen för att näringsidkarna ska kunna utnyttja den inre marknadens potential fullt ur verkar också till nackdel för konsumenterna. Mindre gränsöverskridande handel leder till mindre import och sämre konkurrens. Konsumenter kan lida nackdelar i form av ett mer begränsat utbud av varor och högre priser, både eftersom färre utländska näringsidkare erbjuder sina produkter och tjänster direkt till dem och, indirekt, som en följd av begränsningar i den gränsöverskridande handeln mellan näringsidkare i grossistledet. Medan gränsöverskridande shopping kan medföra viktiga ekonomiska fördelar i form av ett större och bättre utbud, ställer sig samtidigt många konsumenter tveksamma till att handla i andra länder på grund av osäkerheten kring deras rättigheter. Några av de viktigaste frågorna som konsumenter ställer sig rör avtalsrätten, till exempel huruvida de skulle omfattas av tillräckligt skydd om inköpta varor visar sig vara behäftade med fel. Som en konsekvens föredrar många konsumenter att handla i hemlandet, även om detta innebär ett mindre utbud eller högre priser.

(5) Konsumenter som vill dra fördel av prisskillnader mellan medlemsstaterna genom att handla av en näringsidkare från en annan medlemsstat hindras dessutom ofta från att göra detta på grund av att näringsidkaren vägrar att sälja. Samtidigt som e-handeln har bidragit starkt till att göra det lättare att söka efter erbjudanden och jämföra priser och andra villkor, oavsett var näringsidkaren är etablerad, blir beställningar från konsumenter utomlands mycket ofta avvisade av näringsidkare som är ovilliga att ingå gränsöverskridande transaktioner.

(6) Skillnaderna mellan medlemsstaternas nationella avtalslagstiftning bildar således barriärer som hindrar konsumenter och näringsidkare från att skörda frukterna av den inre marknaden. Dessa avtalsrättsliga hinder skulle kunna minskas betydligt med ett system där avtal baseras på en enhetlig uppsättning avtalsrättsliga regler som gäller oavsett var parterna är etablerade eller bosatta. Ett sådant enhetligt regelverk skulle täcka ett avtals hela livscykel och ta upp de områden som är av störst betydelse vid ingående av avtal. Den skulle även inbegripa fullt harmoniserade konsumentskyddsbestämmelser.

(7) Skillnaderna mellan de nationella avtalsrättsrättsliga systemen och inverkan av dessa skillnader på den gränsöverskridande handeln leder också till att konkurrensen hämmas. En låg grad av gränsöverskridande handel ger mindre konkurrens och därmed lägre incitament för näringsidkare att bli mer innovativa, förbättra kvaliteten på sina produkter och sänka priserna. Särskilt i mindre medlemsstater med ett begränsat antal inhemska konkurrenter kan utländska näringsidkares beslut att inte gå in på dessa marknader med hänvisning till kostnader och rättsliga komplikationer begränsa konkurrensen, med betydande konsekvenser för utbudet av och priset på tillgängliga varor. Dessutom kan barriärerna för den gränsöverskridande handeln hämma konkurrensen mellan små och medelstora företag å ena sidan och stora företag å den andra. Med hänsyn till att transaktionskostnadernas genomslag är knutet till omsättningen, är små och medelstora företag mer benägna att avstå från att ge sig in på en utländsk marknad än en större konkurrent.

(8) För att övervinna dessa avtalsrättsliga hinder bör parterna ha möjlighet att komma överens om att deras avtal ska omfattas av en uppsättning avtalsrättsliga            bestämmelser, som har samma innebörd och tolkas på samma sätt i alla medlemsstater, en gemensam           köplag. Den gemensamma europeiska köplagen bör vara ett alternativ som ökar parternas valfrihet och som kan användas närhelst den bedöms vara till nytta för att underlätta den gränsöverskridande handeln och minska transaktions- och alternativkostnader samt andra avtalsrättsliga hinder för den gränsöverskridande handeln. Den bör endast ligga till grund för ett avtalsförhållande om parterna gemensamt beslutar sig för att använda den.

(9) Genom förordningen införs en gemensam europeisk köplag. Den gemensamma europeiska köplagen syftar till att harmonisera medlemsstaternas avtalsrätt, inte genom att föreskriva ändringar i den befintliga nationella avtalsrätten, utan genom att i varje medlemsstat skapa ett alternativt avtalsrättsligt system för avtal inom dess tillämpningsområde. Detta kompletterande system bör vara identiskt i hela unionen och existera parallellt med redan befintliga bestämmelser i nationell avtalsrätt. Den gemensamma europeiska köplagen bör vara tillämplig på gränsöverskridande avtal, efter en frivillig överenskommelse mellan parterna.

(10) Beslut att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen bör bygga på valfrihet inom ramen för den respektive nationella lagstiftning som är tillämplig enligt förordning (EG) nr 593/2008 eller, när det gäller skyldigheten att lämna förhandsinformation, enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (förordning (EC) nr 864/2007)[20], eller eventuella andra lagvalsregler av relevans i sammanhanget. En överenskommelse om att använda den gemensamma europeiska köplagen bör därför inte jämställas med, eller förväxlas med, ett val av tillämplig lag enligt lagvalsreglerna och bör inte heller påverka tillämpningen av dem. Denna förordning kommer därför inte att påverka befintliga lagvalsregler.

(11) Den gemensamma köplagen bör bestå av en fullständig uppsättning helt harmoniserade och tvingande konsumentskyddsregler I enlighet med artikel 114.3 i fördraget skulle dessa regler garantera en hög nivå av konsumentskydd. Syftet är att stärka konsumenternas förtroende för den gemensamma europeiska köplagen och ge dem incitament att ingå gränsöverskridande avtal på den grunden. Reglerna bör bidra till att upprätthålla eller förbättra konsumentskyddet enligt EU-konsumentlagstiftningen.

(12) Eftersom den gemensamma europeiska köplagen innehåller en uppsättning fullt harmoniserade och tvingande konsumentskyddsregler kommer det inte att vara några skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning på detta område i sådana fall där parterna har valt att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen. Artikel 6.2 i förordning (EG) nr 593/2008, som bygger på att nivån på konsumentskyddet skiftar mellan medlemsstaterna, har ingen praktisk betydelse för de frågor som omfattas av den gemensamma europeiska köplagen.

(13) Den gemensamma europeiska köplagen bör vara tillämplig med avseende på gränsöverskridande avtal, eftersom det är i sådana sammanhang som skillnaderna mellan de nationella reglerna på området leder till komplikationer och extra kostnader, med följden att parter avskräcks från att ingå avtalsförbindelser. Vid avtal mellan näringsidkare bör frågan om ett avtals gränsöverskridande natur bedömas utifrån var parterna har sitt säte. Vid avtal mellan näringsidkare och konsumenter bör kriteriet om gränsöverskridande natur anses uppfyllt om den allmänna adress som angivits av konsumenten, den adress till vilken varorna ska levereras eller den faktureringsadress som konsumenten har angivit finns i en medlemsstat, men utanför det land där näringsidkaren har hemvist eller säte.

(14) Tillämpningen av den gemensamma europeiska köplagen bör inte vara begränsad till gränsöverskridande situationer där enbart medlemsstater är inblandade, utan bör också vara tillgänglig för att underlätta handeln mellan medlemsstater och tredjeländer. I de fall där konsumenter från tredjeländer berörs bör överenskommelsen om att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen, vilket för deras del skulle inbegripa val av en utländsk lag, omfattas av tillämpliga lagvalsregler

(15) Näringsidkare som ägnar sig åt såväl inhemsk som gränsöverskridande affärsverksamhet kan också ha fördel av att kunna använda ett enda enhetligt avtal för alla sina transaktioner. Därför bör det stå medlemsstaterna fritt att göra den gemensamma europeiska köplagen tillgänglig för parterna på ett sådant sätt att de har möjlighet att tillämpa den också på en helt och hållet inhemsk nivå.

(16) Den gemensamma europeiska köplagen bör särskilt kunna användas vid avtal om försäljning av lösören, inklusive tillverkning eller produktion av sådana varor, eftersom det är den enskilda avtalstyp som har störst potential att bidra till tillväxten i den gränsöverskridande handeln, särskilt e-handeln.

(17) För att återspegla den digitala ekonomins växande betydelse bör tillämpningsområdet för den gemensamma europeiska köplagen även omfatta avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll. Överföringen av digitalt innehåll för lagring, behandling eller tillgång samt upprepad användning, såsom nedladdning av musik, har vuxit avsevärt och har stor potential för ytterligare tillväxt. Utvecklingen hämmas dock fortfarande av avsevärda skillnader och oklarheter på det rättsliga området. Den gemensamma europeiska köplagen bör därför omfatta tillhandahållande av digitalt innehåll, oavsett om tillhandahållandet sker på ett konkret medium eller inte.

(18) Ofta är situationen sådan att det digitala innehållet inte tillhandahålls mot ett fastställt pris, utan i kombination med varor eller tjänster som betalas för sig, med inslag av vederlag som inte består av pengar, såsom att ge tillgång till personuppgifter eller kostnadsfri användning, som en del av en marknadsföringsstrategi (baserat på förväntningen att konsumenten kommer att köpa ytterligare eller mer sofistikerat digitalt innehåll senare). Mot bakgrund av denna särskilda marknadsstruktur och det förhållandet att fel i det digitala innehåll som tillhandahålls kan skada konsumenters ekonomiska intressen, oavsett på vilka villkor innehållet har levererats, bör möjligheten att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen inte vara beroende av huruvida ett konkret pris har betalats för det digitala innehållet i fråga.

(19) För att den gemensamma europeiska köplagen ska tillföra största möjliga mervärde bör dess materiella tillämpningsområde även omfatta vissa tjänster som tillhandahålls av säljaren och som är direkt och nära knutna till särskilda varor eller särskilt digitalt innehåll som tillhandahålls på grundval av den gemensamma europeiska köplagen, och som i praktiken ofta kombineras i samma eller ett anknytande avtal vid samma tidpunkt. Det rör sig särskilt om reparation, underhåll och installation av varorna eller det digitala innehållet.

(20) Den gemensamma europeiska köplagen bör inte omfatta anknytande avtal varigenom köparen förvärvar varor eller tillhandahålls en tjänst från tredje man. Detta vore olämpligt, eftersom tredje man inte har deltagit i överenskommelsen mellan de avtalsslutande parterna om att tillämpa bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen. Ett anknytande avtal med en tredje man bör omfattas av respektive nationella bestämmelser som är tillämpliga enligt förordningarna (EC) nr 593/2008 och (EC) 864/2007 eller eventuella andra relevanta lagvalsbestämmelser.

(21) För att hantera befintliga problem på den inre marknaden och konkurrenshinder på ett målinriktat och proportionellt sätt, bör man inrikta sig på att göra den gemensamma europeiska köplagen tillämplig för parter som för närvarande avskräcks från att göra affärer utomlands på grund av skillnader mellan de nationella avtalsrättsliga systemen, med en avsevärd negativ inverkan på den gränsöverskridande handeln som följd. Den gemensamma europeiska köplagens tillämpningsområde bör därför omfatta alla transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter och alla avtal mellan näringsidkare där åtminstone den ena parten tillhör kategorin små och medelstora företag, med hänsyn till kommissionens rekommendation 2003/361 av den 6 maj 2003 om en definition för mikroföretag och små och medelstora företag. Detta bör inte påverka medlemsstaternas möjligheter att anta lagstiftning som möjliggör tillämpning av den gemensamma europeiska köplagen även om ingen av de berörda näringsidkarna tillhör kategorin små och medelstora företag. Näringsidkare som ingår avtal med andra näringsidkare åtnjuter under alla förhållanden full avtalsfrihet och uppmuntras att hämta inspiration från den gemensamma europeiska köplagen när de utformar sina avtalsvillkor.

(22) För att den gemensamma europeiska köplagen ska kunna tillämpas krävs en överenskommelse mellan parterna. Denna överenskommelse bör i transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter vara strängt reglerad. Eftersom det i praktiken vanligtvis kommer att vara näringsidkaren som föreslår tillämpning av den gemensamma europeiska köplagen måste konsumenterna vara fullt införstådda med att de går med på att använda regler som skiljer sig från dem i deras egen befintliga nationella lagstiftning. Därför bör konsumentens samtycke till att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen kunna åberopas endast om det givits uttryckligen och separat i förhållande till medgivandet till avtalets ingående. Det bör således inte vara möjligt att erbjuda tillämpning av den gemensamma europeiska köplagen som ett villkor i det avtal som ska ingås, särskilt inte som en del av näringsidkarens standardvillkor. Näringsidkaren bör bekräfta överenskommelsen att använda den gemensamma europeiska köplagen för konsumenten på ett varaktigt medium.

(23) Konsumentens medgivande att använda den gemensamma europeiska köplagen bör vara ett medvetet val, men också ett informerat val. Näringsidkaren bör därför inte bara uppmärksamma konsumenten på planerna att använda den gemensamma europeiska köplagen, utan också tillhandahålla information om dess natur och särdrag. För att underlätta denna uppgift för näringsidkarna, och därigenom undvika onödiga administrativa bördor, och för att säkerställa en enhetlig kvalitet och nivå på den information som ges till konsumenterna, bör näringsidkarna förse konsumenterna med det standardmeddelande som införs genom denna förordning och som därmed finns lätt tillgängligt på alla unionens officiella språk. Om det inte är möjligt att överlämna informationsmeddelandet till konsumenten, till exempel vid ett telefonsamtal, eller om näringsidkaren har underlåtit att överlämna informationsmeddelandet, bör överenskommelsen att använda den gemensamma europeiska köplagen inte bli bindande för konsumenten förrän denne har mottagit meddelandet tillsammans med bekräftelsen av överenskommelsen och därefter lämnat sitt samtycke.

(24) För att undvika en selektiv tillämpning av vissa delar av den gemensamma europeiska köplagen, vilket skulle kunna rubba balansen mellan parternas rättigheter och skyldigheter och påverka konsumentskyddet i negativ riktning, bör valet omfatta den gemensamma europeiska köplagen som helhet, och inte bara vissa utvalda delar.

(25) I de fall där Förenta nationernas konvention angående avtal om internationella köp av varor annars skulle ha varit tillämplig för ett visst avtal, ska valet av den gemensamma europeiska köplagen anses som en överenskommelse mellan avtalsparterna om att utesluta tillämpning av den konventionen.

(26) Bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen bör omfatta sådana avtalsrättsliga frågor som är av praktisk relevans under livscykeln för de typer av avtal som faller inom dess materiella tillämpningsområde och dess tillämpningsområde med avseende på personer, särskilt avtal som ingåtts på nätet. Vid sidan av parternas rättigheter och skyldigheter och de åtgärder som kan vidtas vid underlåtenhet att uppfylla skyldigheter, bör den gemensamma europeiska köplagen därför omfatta bestämmelser om skyldighet att ge information innan avtalet ingås, om ingåendet av avtal (inbegripet formkrav), om ångerrätten och dess verkningar, om ogiltighet på grund av misstag, bedrägeri, hot eller otillbörligt utnyttjande (och följderna av sådan ogiltighet), om tolkning, om ett avtals innehåll och verkningar, om bedömning och verkningar av oskäliga avtalsvillkor, om ersättning vid hävning och uppsägning samt om rättigheters upphörande. Den gemensamma köplagen bör fastställa vilka åtgärder som kan vidtas vid brott mot skyldigheter som uppstår i samband med tillämpningen av den.

(27) Alla frågor av avtalsrättslig eller utomobligatorisk natur som inte behandlas i den gemensamma europeiska köplagen omfattas av de befintliga nationella bestämmelser som är tillämpliga enligt förordningarna (EC) nr 593/2008 och (EC) 864/2007 eller eventuella andra relevanta lagvalsbestämmelser. Det rör sig bland annat om frågor avseende ställningen som juridisk person, avtals ogiltighet till följd av bristande rättshandlingsförmåga eller olagligt eller omoraliskt handlande, men också frågor om fastställande av avtalsspråket, icke-diskriminering, representation, antal gäldenärer och borgenärer, byte av parter inklusive överlåtelse, kvittning och fusion, fastighetsrätt inklusive överföring av äganderätt samt immaterialrätt och skadeståndsrätt. Vidare bör frågan om huruvida sammanhängande krav på skadestånd vid avtalsbrott respektive krav på utomobligatoriskt skadestånd kan göras gällande inom ramen för samma talan falla utanför tillämpningsområdet för de gemensamma europeiska köplagen

(28) Den gemensamma europeiska köplagen bör inte reglera frågor som ligger utanför avtalsrättens område. Detta direktiv bör inte påverka unionslagstiftning eller nationell lagstiftning om sådana frågor. Informationsskyldighet som åläggs för att garantera hälsa och säkerhet eller av miljöskäl bör falla utanför den gemensamma europeiska köplagens tillämpningsområde. Förordningen bör inte heller påverka tillämpningen av de informationskrav som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[21].

(29) När parterna väl har kommit överens om att använda den gemensamma köplagen bör frågor som faller inom den gemensamma köplagens tillämpningsområde regleras uteslutande av denna. Bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen bör tolkas autonomt, i enlighet med de väletablerade principerna för tolkning av unionslagstiftning. Problem som ligger inom tillämpningsområdet för, men inte uttryckligen regleras i den gemensamma europeiska köplagen bör lösas enbart genom tolkning, utan möjlighet att åberopa annan lagstiftning. Reglerna i den gemensamma europeiska köplagen bör tolkas på grundval av bakomliggande principer och mål samt köplagens innehåll som helhet.

(30) Den gemensamma europeiska köplagen bör bygga på avtalsfrihet som vägledande princip. Partsautonomin bör endast begränsas när och i den utsträckning det är absolut nödvändigt, särskilt av konsumentskyddsskäl. När sådana skäl föreligger är det viktigt att tydligt klargöra bestämmelsernas tvingande natur.

(31) Principen om tro och heder bör ge vägledning för hur parterna ska samarbeta. Eftersom vissa bestämmelser utgör särskilda uttryck för den allmänna principen om tro och heder, bör dessa ha företräde framför den allmänna principen. Den allmänna principen bör således inte användas som ett verktyg för att ändra parternas rättigheter och skyldigheter enligt de särskilda bestämmelserna. De konkreta förpliktelser som följer av principen om tro och heder bör bland annat vara beroende av parternas relativa sakkunskapsnivå, och därför komma till uttryck på olika sätt i transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter jämfört med transaktioner mellan näringsidkare. Vid transaktioner mellan näringsidkare bör gott handelsbruk i den specifika situationen vara en relevant faktor därvidlag.

(32) Den gemensamma europeiska köplagen bör syfta till att bevara ett giltigt avtal när så är möjligt och lämpligt med hänsyn till parternas legitima intressen.

(33) Den gemensamma europeiska köplagen bör omfatta väl avvägda lösningar som tar hänsyn till parternas legitima intressen när det gäller att utforma och använda de åtgärder som kan vidtas vid avtalsbrott. När det gäller avtal mellan näringsidkare och konsumenter bör påföljdssystemet återspegla att brister hos varor, digitalt innehåll eller tjänster faller under näringsidkarens ansvar.

(34) I syfte att stärka rättssäkerheten genom att göra rättspraxis från Europeiska unionens domstol respektive från de nationella domstolarna om tolkningen av den gemensamma europeiska köplagen eller andra bestämmelser i denna förordning tillgänglig för allmänheten, bör kommissionen skapa en databas bestående av relevanta slutliga domstolsavgöranden. För att möjliggöra detta bör medlemsstaterna se till att sådana nationella avgöranden snabbt meddelas kommissionen.

(35) Det är också lämpligt att se över hur den gemensamma europeiska köplagen eller och andra bestämmelser i denna förordning fungerar efter fem års tillämpning. En sådan översyn bör bland annat ta hänsyn till behovet av att ytterligare utvidga tillämpningsområdet med avseende på avtal mellan näringsidkare, till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen när det gäller digitalt innehåll samt till den framtida utvecklingen av unionens regelverk.

(36) Eftersom målet med denna förordning, nämligen att bidra till en väl fungerande inre marknad genom att tillhandahålla ett enhetligt avtalsrättsligt regelverk som kan användas i samband med gränsöverskridande transaktioner i hela EU, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på unionsnivå, får unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I överensstämmelse med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(37) Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 16, 38 och 47.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1 Syfte

1. Syftet med denna förordning är att förbättra förutsättningarna för den inre marknadens inrättande och funktion genom att tillhandahålla ett enhetligt avtalsrättsligt regelverk i enlighet med bilaga I (den gemensamma europeiska köplagen). Dessa bestämmelser kan användas vid gränsöverskridande avtal om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och fullgörande av anknytande tjänster om avtalsparterna kommer överens om detta.

2. Denna förordning gör det möjligt för näringsidkare att förlita sig på ett gemensamt regelverk och använda samma avtalsvillkor för sina gränsöverskridande transaktioner i alla medlemsstater, och bidrar därmed till att sänka onödiga kostnader och tillhandahålla en hög rättssäkerhetsnivå.

3. När det gäller avtal mellan näringsidkare och konsumenter innehåller denna förordning en omfattande uppsättning konsumentskyddsbestämmelser för att garantera ett effektivt konsumentskydd, stärka konsumenternas förtroende för den inre marknaden och uppmuntra konsumenterna att handla över gränserna.

Artikel 2 Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(a) avtal: en överenskommelse avsedd att ge upphov till förpliktelser eller andra rättsliga verkningar.

(b) tro och heder: ett uppförande som karaktäriseras av ärlighet, öppenhet och hänsyn till den andra parten i transaktionen eller förhållandet i fråga.

(c) förlust: ekonomiskt förlust samt skada av icke-ekonomisk natur i form av sveda och värk, med uteslutande av andra former av icke-ekonomisk förlust såsom utebliven glädje.

(d) standardavtalsvillkor: avtalsvillkor som har utarbetats på förhand för flera transaktioner med olika parter, och som inte har förhandlats individuellt av parterna i den mening som avses i artikel 7 i den gemensamma köplagen.

(e) näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som agerar för ändamål som faller inom ramen för den egna närings- eller yrkesverksamheten.

(f) konsument: en fysisk person som agerar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten.

(g) skadestånd: en penningsumma som en person kan vara berättigad till som ersättning för en förlust, kroppsskada eller sakskada.

(h) varor: lösa saker, dock inte

i) elektricitet och naturgas, och

ii) vatten och andra typer av gas när de inte saluhålls i begränsad volym eller bestämd kvantitet.

(i) pris: penningbelopp som ska betalas för varor som sålts, digitalt innehåll som tillhandahållits eller en anknytande tjänst som utförts.

(j) digitalt innehåll: data som framställs och tillhandahålls i digital form, oavsett om det sker enligt köparens specifikationer eller inte, inklusive digitalt video-, ljud-, bild- och skriftmaterial, video- och datorspel, programvara och digitalt innehåll som gör det möjligt att individanpassa befintlig hårdvara eller programvara; kategorin inkluderar inte

i) finansiella tjänster, inbegripet banktjänster på internet,

ii) juridisk eller finansiell rådgivning som tillhandahålls i elektronisk form,

iii) elektroniska hälso- och sjukvårdstjänster,

iv) elektroniska kommunikationstjänster och nätverk, samt därtill knutna anläggningar och tjänster,

v) hasardspel,

vi) konsumenters skapande av nytt digitalt innehåll och bearbetning av befintligt digitalt innehåll, samt alla andra former interaktivitet med material som skapats av andra användare.

(k) försäljningsavtal: alla avtal enligt vilka näringsidkaren (säljaren) överför eller åtar sig att överföra äganderätten till varor till en annan person (köparen), och köparen betalar eller åtar sig att betala priset för detta; detta inbegriper avtal om leverans av varor som ännu inte har tillverkats eller producerats, men inte avtal som är föremål för exekutiv försäljning eller på annat sätt berörs av myndighetsutövning.

(l) konsumentavtal: ett försäljningsavtal där säljaren är en näringsidkare och köparen en konsument.

(m) anknytande tjänst: alla tjänster som är knutna till varor eller digitalt innehåll, såsom installation, underhåll, reparation eller annan behandling, och som säljaren av varorna eller leverantören av det digitala innehållet utför enligt försäljningsavtalet, avtalet om tillhandahållande av digitalt innehåll eller ett separat anknytande tjänsteavtal som ingicks samtidigt med försäljningsavtalet eller avtalet om tillhandahållande av digitalt innehåll; kategorin inkluderar inte

i) transporttjänster,

ii) utbildningstjänster,

iii) stödtjänster för telekommunikationer, och

iv) finansiella tjänster.

(n) tjänsteleverantör: en försäljare av varor eller en leverantör av digitalt innehåll som åtar sig att förse en konsument med en tjänst som har anknytning till dessa varor eller detta digitala innehåll.

(o) kund: en person som köper en anknytande tjänst.

(p) distansavtal: ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument inom ramen för ett system för organiserad distansförsäljning som ingås utan att näringsidkaren och konsumenten samtidigt är fysiskt närvarande eller, om näringsidkaren är en juridisk person, en fysisk person som företräder näringsidkaren, med exklusiv användning av en eller flera metoder för distanskommunikation fram till och med tidpunkten för avtalets ingående.

(q) avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler: ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument som

i) ingås i fysisk närvaro av näringsidkaren eller, om näringsidkaren är en juridisk person, av den fysiska person som företräder näringsidkaren och konsumenten, på en plats som inte är näringsidkarens affärslokaler, eller som ingås på grundval av ett anbud från konsumenten under samma omständigheter, eller

ii) ingås i näringsidkarens affärslokaler eller genom någon form av distanskommunikation i omedelbar anslutning till att konsumenten kontaktats personligen och individuellt på en plats som inte är näringsidkarens affärslokaler, i fysisk närvaro av näringsidkaren eller, om näringsidkaren är en juridisk person, av en fysisk person som företräder näringsidkaren och konsumenten, eller

iii) ingås under en utflykt som organiseras av näringsidkaren eller, om näringsidkaren är en juridisk person, av den fysiska person som företräder näringsidkaren, i syfte att marknadsföra och sälja varor eller tillhandahålla digitalt innehåll eller anknytande tjänster         till konsumenten.

(r) affärslokaler:

i) fasta återförsäljningsställen där en näringsidkare bedriver verksamhet på permanent basis,

ii) flyttbara återförsäljningsställen där en näringsidkare bedriver regelbunden verksamhet.

(s) köpgaranti: ett åtagande från näringsidkaren eller en tillverkare gentemot konsumenten att vid bristande överensstämmelse, utöver de skyldigheter som följer av artikel 107, återbetala köpeskillingen eller i någon form byta ut, reparera eller tillhandahålla service för varor eller digitalt innehåll som inte uppfyller specifikationerna eller något annat krav eller löfte i garantin eller i relevant reklam som förekommit i samband med att avtalet ingicks eller dessförinnan.

(t) varaktigt medium: varje medel som gör det möjligt för en part att bevara information, som riktas till denne personligen, så att informationen är tillgänglig för användning i framtiden under en tid som är lämplig med hänsyn till vad som är avsikten med informationen och som tillåter oförändrad återgivning av den bevarade informationen.

(u) offentlig auktion: en försäljningsmetod där en näringsidkare bjuder ut varor eller digitalt innehåll till en konsument, som närvarar eller ges tillfälle att närvara personligen vid auktionen inom ramen för ett öppet och konkurrenspräglat bjudningsförfarande som leds av en auktionsförrättare, och där den vinnande budgivaren är förpliktad att förvärva varorna eller det digitala innehållet i fråga.

(v) tvingande bestämmelse: en bestämmelse som parterna inte kan avstå från att tillämpa och inte heller avvika från eller ändra verkningarna av.

(w) borgenär: en person som har rätt till en prestation, i pengar eller i natura, från en annan person, gäldenären.

(x) gäldenär: en person som har en skuld, i pengar eller i natura, till en annan person, borgenären.

(y) skyldighet: en skyldighet att prestera som en part i ett rättsförhållande har gentemot en annan part.

Artikel 3 Den gemensamma europeiska köplagens fakultativa natur

Parterna kan komma överens om att den gemensamma europeiska köplagen ska gälla för deras gränsöverskridande avtal om försäljning av varor, om tillhandahållande av digitalt innehåll och om fullgörande av anknytande tjänster inom den gemensamma köplagens territoriella och materiella tillämpningsområde och dess tillämpningsområde med avseende på personer enligt artiklarna 4–9.

Artikel 4 Gränsöverskridande avtal

4. Den gemensamma europeiska köplagen får användas i samband med gränsöverskridande avtal.

5. Vid tillämpningen av denna förordning ska ett avtal mellan näringsidkare anses som ett gränsöverskridande avtal om parterna har sin hemvist i olika stater, av vilka åtminstone en är en medlemsstat.

6. Vid tillämpningen av denna förordning ska ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument anses som ett gränsöverskridande avtal om

(a) den adress som angivits av konsumenten, leveransadressen eller faktureringsadressen är belägen i en annan stat än den där näringsidkaren har hemvist eller säte, och

(b) åtminstone en av dessa stater är en medlemsstat.

7. Vid tillämpningen av denna förordning ska sätet för företag och andra organ, oavsett om det rör sig om bolag eller andra rättsliga enheter, anses vara den plats där den centrala administrationen är belägen. En näringsidkare som är en fysisk person ska anses ha hemvist där han eller hon har sin huvudsakliga verksamhet.

8. En näringsidkare som är en fysisk person ska anses ha hemvist där han eller hon har sin huvudsakliga verksamhet. Om avtalet ingås inom ramen för den verksamhet som bedrivs i en näringsidkares filial, agentur eller inrättning av annat slag ska den plats där filialen, agenturen eller inrättningen av annat slag är belägen anses som näringsidkarens hemvist eller säte.

9. Den relevanta tidpunkten för fastställandet av om ett avtal är ett gränsöverskridande avtal ska vara den tidpunkt då parterna kommer överens om att använda den gemensamma europeiska köplagen.

Artikel 5 Avtal i samband med vilka den gemensamma europeiska köplagen får användas

Den gemensamma europeiska köplagen får användas i samband med

(a)          försäljningsavtal,

(b)          avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, på ett konkret medium eller på annat sätt, som kan bevaras, behandlas, kommas åt eller användas på nytt av användaren, oavsett om innehållet tillhandahålls mot betalning eller inte,

(c)          anknytande tjänsteavtal, oavsett om ett separat pris har avtalats för den anknytande tjänsten.

Artikel 6 Uteslutande av blandade avtal och avtal med anknytning till en konsumentkredit

1. Den gemensamma europeiska köplagen får inte användas i samband med blandade avtal med inslag utöver försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll och fullgörande av anknytande tjänster i den mening som avses i artikel 5.

2. Den gemensamma europeiska köplagen får inte användas i samband med sådana avtal mellan en näringsidkare och en konsument där näringsidkaren beviljar eller utfäster sig att bevilja konsumenten kredit i form av uppskjuten betalning, lån eller andra liknande lättnader. Den gemensamma europeiska köplagen får användas i samband med avtal mellan en näringsidkare och en konsument i sådana fall där varor, digitalt innehåll eller anknytande tjänster av samma slag tillhandahålls fortlöpande och konsumenten betalar för dessa genom avbetalningar så länge leveranserna pågår.

Artikel 7 Avtalsparterna

1. Den gemensamma europeiska köplagen får endast användas om den som säljer varorna eller tillhandahåller det digitala innehållet är en näringsidkare. I avtal där alla parterna är näringsidkare får den gemensamma europeiska köplagen användas om åtminstone en av dessa tillhör kategorin små och medelstora företag.

2. För att omfattas av kategorin små och medelstora företag enligt denna förordning ska en näringsidkare

(a) sysselsätta högst 250 personer, och

(b) ha en årsomsättning på högst 50 miljoner euro eller en balansomslutning på högst 43 miljoner euro per år eller, för små och medelstora företag som har sitt säte i en medlemsstat som inte har euro som valuta eller i ett tredjeland, motsvarande belopp i den medlemsstatens eller det tredjelandets valuta.

Artikel 8 Överenskommelser om att använda den gemensamma europeiska köplagen

1. För att den gemensamma europeiska köplagen ska kunna användas ska parterna ha kommit överens om detta. Frågan om huruvida det finns en sådan överenskommelse och huruvida den är giltig ska fastställas på grundval av punkterna 2 och 3 i denna artikel, artikel 9 och relevanta bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen.

2. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument ska en överenskommelse om att använda den gemensamma europeiska köplagen endast vara giltig om konsumenten ger sitt samtycke genom en uttrycklig förklaring om detta som är åtskild från bekräftelsen av samtycket till att ingå ett avtal. Näringsidkaren ska bekräfta denna överenskommelse för konsumenten på ett varaktigt medium.

3. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument är det inte tillåtet att komma överens om att den gemensamma europeiska köplagen endast ska tillämpas i vissa delar, utan den måste tillämpas i sin helhet.

Artikel 9 Standardinformation i avtal mellan en näringsidkare och en konsument

1. Utöver den förpliktelse att lämna förhandsinformation som föreskrivs i den gemensamma europeiska köplagen ska näringsidkaren, i samband med avtal mellan en näringsidkare och en konsument, uppmärksamma konsumenten på eventuella planer att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen redan innan avtalet ingås genom att på ett klart och tydligt sätt förse konsumenten med informationsmeddelandet i bilaga II. Om överenskommelsen om att använda den gemensamma europeiska köplagen ingås per telefon eller på något annat sätt som inte ger möjlighet att förse konsumenten med informationsmeddelandet, eller om näringsidkaren har underlåtit att överlämna informationsmeddelandet, ska konsumenten inte bli bunden av avtalet förrän han eller hon har mottagit en sådan bekräftelse som anges i artikel 8.2, åtföljd av informationsmeddelandet, och uttryckligen samtyckt till användningen av den gemensamma europeiska köplagen.

2. Det informationsmeddelande som anges i punkt 1 ska, om det lämnas i elektronisk form, innehålla en länk till eller åtminstone inbegripa uppgifter om en webbplats genom vilken texten till den gemensamma europeiska köplagen kan erhållas kostnadsfritt.

Artikel 10 Påföljder vid underlåtenhet att uppfylla vissa krav

Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för näringsidkare som i sina förbindelser med konsumenter underlåter att uppfylla kraven i artiklarna 8 och 9 och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att dessa påföljder tillämpas. Dessa påföljder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska inom [1 år från det att denna förordning började gälla] meddela kommissionen de relevanta bestämmelserna och därefter utan dröjsmål underrätta kommissionen om eventuella senare ändringar av dessa.

Artikel 11 Följder av användningen av den gemensamma europeiska köplagen

Om parterna på giltigt sätt har kommit överens om att använda den gemensamma europeiska köplagen i samband med ett avtal, ska frågor som omfattas av den gemensamma europeiska köplagens bestämmelser uteslutande regleras av denna. Förutsatt att avtalet faktiskt ingicks ska den gemensamma europeiska köplagen även reglera frågor om efterlevnad och påföljder vid underlåtenhet att uppfylla kraven på förhandsinformation.

Artikel 12 Informationskrav som följer av tjänstedirektivet

Denna förordning ska inte påverka de informationskrav som föreskrivs i nationell lagstiftning som införlivar bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, och som kompletterar informationskraven i den gemensamma europeiska köplagen.

Artikel 13

Medlemsstaternas alternativ

En medlemsstat får besluta att göra den gemensamma köplagen tillgänglig i samband med

(a)          avtal där näringsidkarna eller, vid avtal mellan en näringsidkare och en konsument, näringsidkaren har hemvist eller säte i den medlemsstaten eller i samband med avtal där den adress som angivits av konsumenten, leveransadressen eller faktureringsadressen befinner sig i den medlemsstaten, och/eller

(b)          avtal där alla parter är näringsidkare, men ingen tillhör kategorin små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 7.2.

Artikel 14 Underrättelse om domar som inneburit tillämpning av denna förordning

1. Medlemsstaterna ska se till att utan onödigt dröjsmål underrätta Europeiska kommissionen om slutliga domar från deras domstolar som inneburit tillämpning av denna förordning.

2. Kommissionen ska inrätta ett system som gör det möjligt att ta del dels av informationen om de domar som avses i punkt 1, dels av relevanta domar från Europeiska unionens domstol. Detta system ska vara tillgängligt för allmänheten.

Artikel 15 Översyn

1. Senast … [4 år från det att denna förordning började gälla] ska medlemsstaterna lämna information om tillämpningen av denna förordning till kommissionen, särskilt om hur den gemensamma europeiska köplagen tas emot, i vilken utsträckning dess bestämmelser har givit upphov till tvister samt eventuella kvarvarande skillnader i konsumentskydd mellan den gemensamma europeiska köplagen och nationell lagstiftning. Denna information ska inbegripa en samlad översikt av nationell rättspraxis som innebär tolkning av den gemensamma europeiska köplagens bestämmelser.

2. Senast … [5 år från det att denna förordning började gälla], ska kommissionen lägga fram en ingående rapport med en översyn av hur denna förordning fungerar till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, bland annat med hänsyn till behovet av att utvidga tillämpningsområdet med avseende på avtal mellan näringsidkare, till marknadsutvecklingen och den tekniska utvecklingen när det gäller digitalt innehåll samt till den framtida utvecklingen av unionens regelverk.

Artikel 16 Ikraftträdande och tillämpning

1. Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den ska tillämpas från [sex månader efter det att den trädde i kraft].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel,

På Europaparlamentets vägnar                    På rådets vägnar

Ordförande                                                    Ordförande

BILAGA I COMMON EUROPEAN SALES LAW

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Del I Inledande bestämmelser........................................................................................................ 7

Kapitel 1 Allmänna principer och tillämpning.................................................................................. 7

Avsnitt 1 Allmänna principer.......................................................................................................... 7

Avsnitt 2 Tillämpning av bestämmelserna....................................................................................... 7

Del II Ingående av ett bindande avtal............................................................................................. 7

Kapitel 2 Förhandsinformation...................................................................................................... 7

Avsnitt 1 Förhandsinformation som näringsidkare ska rikta till konsumenter.................................... 7

Avsnitt 2 Skyldighet att lämna information före avtalets ingående i affärstranskationer mellan näringsidkare          7

Avsnitt 3: Avtal som ingås på elektronisk väg................................................................................. 7

Avsnitt 4 Skyldighet att se till att den information som lämnas är korrekt......................................... 7

Avsnitt 5 Rättelse vid brott mot informationsplikten........................................................................ 7

Kapitel 3 Ingående av avtal........................................................................................................... 7

Kapitel 4 Ångerrätt vid distansavtal och avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler mellan näringsidkare och konsumenter................................................................................................................................. 7

Kapitel 5 Bristande samtycke........................................................................................................ 7

Del III Bedömning av avtalets innehåll............................................................................................ 7

Kapitel 6 Tolkning........................................................................................................................ 7

Kapitel 7 Innehåll och verkningar................................................................................................... 7

Kapitel 8 Oskäliga avtalsvillkor..................................................................................................... 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Oskäliga villkor i avtal mellan en näringsidkare och en konsument.................................... 7

Avsnitt 3 Oskäliga avtalsvillkor i avtal mellan näringsidkare............................................................. 7

Del IV Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett försäljningsavtal eller ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll................................................................................................. 7

Kapitel 9 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Kapitel 10 Säljarens skyldigheter................................................................................................... 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Leverans........................................................................................................................ 7

Avsnitt 3 Varornas och det digitala innehållets överensstämmelse.................................................... 7

Kapitel 11 Köparens möjligheter att vidta åtgärder vid avtalsbrott.................................................. 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Avhjälpande från säljarens sida....................................................................................... 7

Avsnitt 3 Krav på prestation.......................................................................................................... 7

Avsnitt 4 Innehållande av köparens prestation................................................................................ 7

Avsnitt 5 Uppsägning.................................................................................................................... 7

Avsnitt 6 Prisavdrag...................................................................................................................... 7

Avsnitt 7 Undersökningsplikt och skyldighet att meddela fel i avtal mellan näringsidkare.................. 7

Kapitel 12 Köparens skyldigheter................................................................................................. 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Betalning av priset.......................................................................................................... 7

Avsnitt 3 Mottagande av leverans.................................................................................................. 7

Kapitel 13 Åtgärder som säljaren kan vidta vid avtalsbrott............................................................. 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Krav på prestation.......................................................................................................... 7

Avsnitt 3 Innehållande av säljarens prestation................................................................................. 7

Avsnitt 4 Uppsägning.................................................................................................................... 7

Kapitel 14 Riskens övergång......................................................................................................... 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Riskens övergång i konsumentavtal................................................................................. 7

Avsnitt 3 Riskens övergång i avtal mellan näringsidkare.................................................................. 7

Del V Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett anknytande tjänsteavtal 7

Kapitel 15 Parternas skyldigheter och möjligheter att vidta åtgärder................................................ 7

Avsnitt 2 Tjänsteleverantörens skyldigheter.................................................................................... 7

Avsnitt 3 Kundens skyldigheter..................................................................................................... 7

Avsnitt 4 Åtgärder vid avtalsbrott.................................................................................................. 7

Del VI Skadestånd och dröjsmålsränta.......................................................................................... 7

Kapitel 16 Skadestånd och dröjsmålsränta.................................................................................... 7

Avsnitt 1 Skadestånd.................................................................................................................... 7

Avsnitt 2 Dröjsmålsränta allmänna bestämmelser............................................................................ 7

Avsnitt 3 Försenad betalning av näringsidkare................................................................................ 7

Del VII Återlämnande................................................................................................................... 7

Kapitel 17 Återlämnande (restitution)............................................................................................ 7

Del VIII Preskription.................................................................................................................... 7

Kapitel 18 Preskription................................................................................................................. 7

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser.................................................................................................. 7

Avsnitt 2 Preskriptionsfrister och inledningen av sådana frister........................................................ 7

Avsnitt 3 Förlängning av preskriptionsfrister................................................................................... 7

Avsnitt 4 Förnyelse av preskriptionsfrister...................................................................................... 7

Avsnitt 5 Verkningar av preskription.............................................................................................. 7

Avsnitt 6 Avtal om ändring............................................................................................................ 7

BILAGA II STANDARDMEDDELANDE.................................................................................. 7

Del I        Inledande bestämmelser

Kapitel 1   Allmänna principer och tillämpning

Avsnitt 1         Allmänna principer

Artikel 1 Avtalsfrihet

1. Det står parterna fritt att ingå avtal och fastställa avtalsinnehållet, med förbehåll för tillämpliga tvingande bestämmelser.

2. Parterna får avstå från att tillämpa bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen, eller avvika från eller ändra deras verkningar, såvida inte annat följer av dessa bestämmelser.

Artikel 2 Tro och heder

1. Varje part är skyldig att handla i enlighet med kraven på tro och heder.

2. Brott mot denna skyldighet kan leda till att den felande parten inte längre kan utöva eller förlita sig på en rättighet, prövningsmöjlighet eller invändning som annars skulle ha stått till dennes förfogande, eller medföra att parten i fråga blir ersättningsskyldig för eventuella förluster som åsamkas den andra parten.

3. Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Artikel 3  Samarbete

Parterna är skyldiga att samarbeta med varandra i den utsträckning som kan förväntas med hänsyn till uppfyllandet av deras avtalsförpliktelser.

Avsnitt 2         Tillämpning av bestämmelserna

Artikel 4 Tolkning

1. Den gemensamma europeiska köplagen ska tolkas autonomt och i enlighet med de mål och principer som ligger till grund för den.

2. Frågor som faller inom tillämpningsområdet för, men inte uttryckligen regleras i den gemensamma europeiska köplagen ska behandlas i enlighet med de mål och principer som ligger till grund för denna, utan möjlighet att åberopa den nationella lag som skulle ha varit tillämplig i avsaknad av en överenskommelse om att tillämpa den gemensamma europeiska köplagen eller någon annan lag.

3. Om det finns en allmän bestämmelse och en specialbestämmelse som är tillämpliga på en viss situation som faller inom den allmänna bestämmelsens tillämpningsområde, ska specialbestämmelsen ha företräde i händelse av konflikt.

Artikel 5 Skälighet

1. Skälighet ska bedömas objektivt, med hänsyn till avtalets natur och ändamål, till omständigheterna i det enskilda fallet och till bruk och sedvänjor bland de berörda näringsidkarna eller yrkesgrupperna.

2. Varje hänvisning till vad som förväntas av en person, eller i en given situation, ska anses som en hänvisning till vad som skäligen kan förväntas.

Artikel 6 Inga formkrav

Om inte annat anges i den gemensamma europeiska köplagen behöver ett avtal, en förklaring eller varje annan handling som omfattas av den lagen inte ha någon särskild form.

Artikel 7 Avtalsvillkor som inte förhandlats individuellt

1. Ett avtalsvillkor som tillhandahållits av en part är inte individuellt förhandlat om den andra parten inte haft möjlighet att påverka dess innehåll.

2. Om en part tillhandahåller den andra parten ett urval av avtalsvillkor, ska ett villkor inte anses ha förhandlats individuellt enbart på den grunden att den andra parten väljer det villkoret från urvalet i fråga.

3. En part som påstår att ett avtalsvillkor som tillhandahållits som en del av standardavtalsvillkor sedermera har förhandlats individuellt ska bära bevisbördan för att så är fallet.

4. I ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska näringsidkaren bära bevisbördan för att ett avtalsvillkor som denne har tillhandahållit har förhandlats individuellt.

5. I ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska avtalsvillkor som utformats av tredje man anses ha tillhandahållits av näringsidkaren, såvida det inte är konsumenten har infört dem i avtalet.

Artikel 8 Uppsägning av ett avtal

1. Att ”säga upp avtalet” innebär att avsluta parternas rättigheter och skyldigheter enligt avtalet, med undantag för sådana som uppstår enligt avtalsvillkor om tvistlösning eller varje annat avtalsvillkor som är avsett att gälla även efter en uppsägning.

2. Utestående betalningar och krav på ersättning för eventuell underlåtelse att uppfylla avtalsvillkor ska betalas om de härrör från tiden före uppsägningen. Om uppsägningen grundar sig på faktisk eller förväntad underlåtenhet att uppfylla avtalsvillkor ska den uppsägande parten också vara berättigad till skadestånd från den andra parten, som ersättning för utebliven framtida prestation.

3. En uppsägnings verkningar med avseende på återbetalning och återlämnande av varor eller digitalt innehåll, samt andra frågor om restitution, regleras i bestämmelserna om återlämnande i kapitel 17.

Artikel 9 Blandade avtal

1. Om ett avtal utöver försäljning av varor eller tillhandahållande av digitalt innehåll rör utförande av en anknytande tjänst, ska bestämmelserna i del IV i den gemensamma köplagen tillämpas med avseende på parternas skyldigheter och möjligheter att vidta åtgärder i egenskap av säljare respektive köpare av varor eller digitalt innehåll, medan bestämmelserna i del V i den gemensamma köplagen ska tillämpas med avseende på parternas skyldigheter och möjligheter att vidta åtgärder i egenskap av tjänsteleverantör respektive kund.

2. Om säljarens och tjänsteleverantörens förpliktelser enligt ett avtal som omfattas av punkt 1 ska fullgöras i separata delar eller kan delas upp på annat sätt, och det finns grund för att säga upp avtalet på grund av bristande fullgörande med avseende på en del av avtalet till vilken en viss del av priset kan knytas, får köparen och konsumenten endast säga upp den delen av avtalet.

3. Punkt 2 gäller inte om köparen och kunden inte kan förväntas godta fullgörandet av de andra delarna eller avtalsbrottet är av sådan natur att det utgör grund för att avtalet sägs upp i sin helhet.

4. Om säljarens och tjänsteleverantörens förpliktelser enligt avtalet inte kan delas upp eller om en del av priset inte kan knytas till en specifik del av avtalet, får köparen och kunden säga upp avtalet endast om avtalsbrottet är av sådan natur att det utgör grund för att säga upp avtalet som helhet.

Artikel 10 Underrättelse

1. Denna artikel ska tillämpas i samband med att underrättelse lämnas för något av de ändamål som anges i bestämmelserna i den gemensamma europeiska köplagen och i avtalet. Begreppet ”underrättelse” inbegriper förmedling av varje framställning som är avsedd att ha rättsverkningar eller förmedla information för ett rättsligt syfte.

2. En underrättelse får lämnas på det sätt som är lämpligt med hänsyn till omständigheterna.

3. En underrättelse ska få verkan när den är adressaten till handa, såvida det inte framgår av underrättelsen att den ska få verkan efter viss tid.

4. En underrättelse ska anses vara adressaten till handa

(a) när den når adressaten, eller

(b) när den når adressatens driftställe eller, om det inte finns något driftställe eller underrättelsen är ställd till en konsument, till adressatens stadigvarande hemvist, eller

(c) vid underrättelse som översänds med elektronisk post eller på något annat individuellt sätt, när adressaten får tillgång till den, eller

(d) när den på annat sätt görs tillgängligt för adressaten på en sådan plats och på ett sådant sätt att adressaten kan förväntas få tillgång till den utan onödigt dröjsmål.

Underrättelsen har nått adressaten när något av kraven i led a, b, c eller d är uppfyllt, oavsett vilket som uppfylls först.

5. En underrättelse ska inte ha någon verkan om en återkallelse av meddelandet når adressaten före eller samtidigt med underrättelsen.

6. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte, till nackdel för konsumentens, avstå från att tillämpa bestämmelserna i punkterna 3 och 4 eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Artikel 11 Beräkning av tidsfrister

1. Bestämmelserna i denna artikel ska tillämpas med avseende på beräkningen av tidsfrister för ändamål som omfattas av den gemensamma europeiska köplagen.

2. Med förbehåll för punkterna 3–7 börjar

(a) en frist som anges i dagar att löpa den första timmen av den första dagen och löper ut när den sista timmen av den sista dagen i perioden är till ända,

(b) en frist som anges i veckor, månader eller år att löpa i början av den första timmen av den första dagen av fristen, och löper ut i slutet av den sista timmen av den dag i den sista veckan, månaden eller året som är samma veckodag eller infaller på samma datum som den dag då perioden börjar löpa, med det förbehållet att om, i en frist som uttrycks i månader eller år, den dag då fristen skulle löpa ut inte finns i den sista månaden, fristen ska löpa ut vid utgången av sista timmen i den månaden.

3. Om en frist som anges i dagar, veckor, månader eller år ska beräknas från en viss händelse, åtgärd eller tidpunkt den dag då händelsen inträffar, åtgärden vidtas eller den angivna tidpunkten infaller inte räknas in i fristen.

4. De berörda fristerna inbegriper lördagar, söndagar och allmänna helgdagar, såvida inte dessa dagar uttryckligen undantas eller perioderna anges i arbetsdagar.

5. Om den sista dagen i en frist är en lördag, söndag eller allmän helgdag på den plats där en föreskriven handling ska utföras, löper fristen ut den sista timmen av påföljande arbetsdag. Denna bestämmelse ska inte tillämpas med avseende på frister som beräknas retroaktivt från en given dag eller händelse.

6. Om en person sänder en annan person en handling som fastställer en tidsfrist inom vilken adressaten ska svara eller vidta någon annan åtgärd, men som inte anger när denna frist börjar löpa, ska denna frist, om inget annat talar för motsatsen, beräknas från den tidpunkt då handlingen når adressaten.

7. Vid tillämpningen av denna artikel ska

(a) ”allmän helgdag” med avseende på en medlemsstat eller en del av en medlemsstat i Europeiska unionen förstås som varje dag som avsatts som en sådan av den berörda medlemsstaten eller den berörda delen av en medlemsstat enligt en förteckning som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, och

(b) ”arbetsdag” förstås som alla dagar utöver lördagar, söndagar och allmänna helgdagar.

Artikel 12 Ensidiga uttalanden eller beteenden

1. Ett ensidigt uttalande som anger en avsikt ska tolkas så som det kan förväntas uppfattas av den person som den riktar sig till.

2. Om den person som gjort ett uttalande avsåg att ett uttryck i uttalandet skulle ha en viss innebörd och den andra personen var införstådd med, eller kunde förväntas ha varit införstådd med denna avsikt, ska uttrycket tolkas på det sätt som avsågs av den person som gjorde uttalandet.

3. Artiklarna 59–65 ska gälla med vederbörlig anpassning till tolkningen av ensidiga uttalanden som anger en avsikt.

4. Bestämmelserna om bristande samtycke i kapitel 5 ska gälla med vederbörlig anpassning till tolkningen av ensidiga uttalanden som anger en avsikt.

5. Varje hänvisning till ett uttalande som avses i denna artikel är också en hänvisning till beteenden som kan anses likvärdiga med ett uttalande.

Del II      Ingående av ett bindande avtal

Kapitel 2   Förhandsinformation

Avsnitt 1         Förhandsinformation som näringsidkare ska rikta till konsumenter

Artikel 13 Skyldighet att lämna information vid ingående av distansavtal eller avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler

1. En näringsidkare som ingår ett distansavtal eller ett avtal utanför säljarens fasta affärslokaler, är skyldig att i klar och begriplig form lämna följande information till konsumenten innan ett avtal ingås eller konsumenten blir bunden av ett erbjudande:

(a) De huvudsakliga egenskaperna hos de varor, det digitala innehåll eller de anknytande tjänster som ska levereras, i en omfattning som är lämplig med hänsyn till kommunikationsmedlet och till varorna, det digitala innehållet eller de anknytande tjänsterna.

(b) Det totala priset och eventuella tillkommande avgifter och kostnader enligt artikel 14.

(c) Näringsidkarens identitet och adress enligt artikel 15.

(d) Avtalsvillkoren enligt artikel 16.

(e) Ångerrätten enligt artikel 17.

(f) Förekomsten av och villkoren för kundservice efter försäljning, andra tjänster efter försäljning samt garantier och rutiner för hantering av klagomål, i förekommande fall.

(g) Om det finns möjlighet att använda sig av ett system för alternativ tvistlösning som näringsidkaren är knuten till och hur man i så fall får tillgång till detta system.

(h) Uppgift om digitalt innehålls funktion, inklusive tillämpliga tekniska skyddsåtgärder.

(i) Uppgift om relevant kompatibilitet mellan det digitala innehållet och hårdvara och programvara som näringsidkaren är medveten om eller rimligen kan förväntas ha varit medveten om.

2. Den information som tillhandahålls utgör, med undantag för de adresser som krävs enligt punkt 1 c, en integrerad del av avtalet och får inte ändras om inte parterna uttryckligen kommer överens om detta.

3. När det gäller distansavtal ska den information som krävs enligt denna artikel

(a) lämnas till eller göras tillgänglig för konsumenten på ett sätt som lämpligt med hänsyn till den använda tekniken för distanskommunikation,

(b) lämnas på ett klart och begripligt språk, och,

(c) om den lämnas på ett varaktigt medium, vara läsbar.

4. När det gäller avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler ska den information som krävs enligt denna artikel

(a) lämnas på papper eller, om konsumenten godtar det, på ett annat varaktigt medium, och

(b) vara läsbar och lämnas på ett klart och begripligt språk.

5. Denna artikel ska inte tillämpas om avtalet

(a) rör leverans av livsmedel, drycker eller andra varor som är avsedda för löpande konsumtion i hushållet, och som levereras av en näringsidkare med frekventa och regelbundna intervall till konsumentens hem, bostad eller arbetsplats,

(b) ingås med hjälp av varuautomater eller automatiserade affärslokaler,

(c) ingås utanför säljarens fasta affärslokaler, förutsatt att priset eller, om flera avtal ingicks samtidigt, det totala beloppet för avtalen inte överstiger 50 euro eller motsvarande i den valuta som överenskommits för betalning av det.

Artikel 14 Information om priset och eventuella tillkommande avgifter och kostnader

1. Den information som lämnas enligt artikel 13.1 b ska omfatta

(a) varornas, det digitala innehållets eller de anknytande tjänsternas totala pris, inklusive skatter och avgifter eller, om varornas, det digitala innehållets eller de anknytande tjänsternas natur innebär att priset inte rimligen kan beräknas på förhand, den metod som används för att beräkna priset, och

(b) eventuella tillkommande kostnader för frakt, leverans eller postbefordran eller andra kostnader, eller om dessa inte kan beräknas på förhand, uppgift om att sådana tillkommande avgifter och kostnader kan komma i fråga.

2. I fråga om avtal som löper på obestämd tid eller ett avtal som omfattar en prenumeration, ska informationen inbegripa det totala priset per faktureringsperiod. Om sådana avtal föreskriver betalning av på förhand fastställda belopp, ska informationen inbegripa det totala månatliga priset. Om det totala priset inte rimligen kan beräknas på förhand, ska uppgift om den metod som används för att beräkna priset anges.

3. Näringsidkaren ska i förekommande fall underrätta konsumenten om kostnaderna för att använda teknik för distanskommunikation för ingående av ett avtal, om dessa kostnader beräknas på annat sätt än huvudbeloppet.

Artikel 15 Information om näringsidkarens identitet och adress

Den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 c ska omfatta          

(a)          näringsidkarens identitet, till exempel firmanamn,

(b)          den geografiska adress på vilken näringsidkaren är etablerad, 

(c)          telefonnummer, faxnummer och e-postadress, om sådana uppgifter finns tillgängliga, för att göra det möjligt för konsumenten att snabbt kontakta näringsidkaren och kommunicera med denne på ett effektivt sätt,

(d)          om näringsidkaren handlar för en annan näringsidkares räkning, den senares identitet och geografiska adress, och,

(e)          om det innebär några skillnader jämfört med led b och d i denna artikel, näringsidkarens geografiska adress och, i förekommande fall, adressen till den näringsidkare på vars vägnar näringsidkaren handlar, så att konsumenten är införstådd med vart han eller hon kan rikta eventuella klagomål.

Artikel 16 Information om avtalsvillkoren

Den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 d ska omfatta

(a)          arrangemang för betalning och leverans av varorna, tillhandahållande av det digitala innehållet eller utförande av de anknytande tjänsterna samt den tid inom vilken näringsidkaren åtar sig att leverera varorna, tillhandahålla det digitala innehållet eller utföra de anknytande tjänsterna,

(b)          i förekommande fall, uppgift om avtalets löptid och hur länge konsumentens skyldigheter minst gäller eller, om avtalet löper på obestämd tid eller förlängs automatiskt, villkoren för att säga upp avtalet, och

(c)          uppgift om eventuella depositioner eller andra ekonomiska garantier som konsumenten på näringsidkarens begäran ska betala eller tillhandahålla samt vilka villkor som gäller i samband med dessa,

(d)          uppgift om huruvida det finns relevanta uppförandekoder och hur kopior av dessa kan erhållas.

Artikel 17 Information om ångerrätt i samband med distansavtal eller avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler

1. Om konsumenten har ångerrätt enligt kapitel 4 ska den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 e inbegripa villkor, tidsfrister och förfaranden för att utöva denna rätt i enlighet med tillägg 1 samt den ångerblankett som finns i tillägg 2.

2. I förekommande fall måste den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 e inbegripa uppgift om att konsumenten vid utnyttjande av ångerrätten är skyldig att bära kostnaderna för återsändande av varorna och, i fråga om distansavtal, uppgift om att konsumenten vid utnyttjande av ångerrätten är skyldig att bära kostnaderna för återsändande av varorna om dessa är av sådan natur att de i normala fall inte kan återsändas per post.

3. Om konsumenten kan utöva ångerrätten efter att ha begärt att anknytande tjänster ska börja utföras under ångerperioden, ska den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 e inbegripa uppgift om att konsumenten kan bli skyldig att betala näringsidkaren det belopp som avses i artikel 45.5.

4. Skyldigheten att lämna den information som avses i punkterna 1, 2 och 3 kan uppfyllas genom att förse konsumenten med de standardinstruktioner om ångerrätt som återfinns i tillägg 1. Näringsidkaren anses ha uppfyllt informationskraven om han har försett konsumenten med dessa instruktioner, korrekt ifyllda.

5. Om det inte finns några bestämmelser om ångerrätt enligt artikel 40.2 c–i och artikel 40.3, ska den information som ska lämnas enligt artikel 13.1 e inbegripa en förklaring om att konsumenten inte kommer att omfattas av ångerrätt eller, i förekommande fall, under vilka omständigheter konsumenten går miste om ångerrätten.

Artikel 18 Avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler: krav på ytterligare information och bekräftelse

1. Näringsidkaren är skyldig att förse konsumenten med en kopia av det undertecknade avtalet eller en bekräftelse av avtalet i pappersform eller, om konsumenten samtycker till det, på ett annat varaktigt medium inklusive, i förekommande fall, bekräftelsen på konsumentens samtycke och godkännande enligt artikel 40.3 d.

2. Om konsumenten begär att anknytande tjänster ska börja tillhandahållas under den ångerperiod som föreskrivs i artikel 42.2, ska näringsidkaren ställa som krav att konsumenten gör denna begäran på ett varaktigt medium.

Artikel 19 Distansavtal: ytterligare information och andra krav

1. Om näringsidkaren kontaktar konsumenten per telefon i syfte att ingå ett distansavtal ska näringsidkaren redan när telefonsamtalet inleds upplysa om sin identitet, i förekommande fall identiteten på den person på vars vägnar telefonsamtalet sker, samt det kommersiella syftet med telefonsamtalet.

2. Om distansavtalet ingås med hjälp av ett medel för distanskommunikation som medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen ska näringsidkaren på detta medel lämna åtminstone sådan information som föreskrivs i punkt 3 i denna artikel innan avtalet ingås. Övrig information som avses i artikel 13 ska näringsidkaren lämna till konsumenten på lämpligt sätt i enlighet med artikel 13.3.

3. Den information som krävs enligt punkt 2 ska omfatta

(a) varornas, det digitala innehållets eller de anknytande tjänsternas huvudsakliga egenskaper, i enlighet med artikel 13.1 a,

(b) näringsidkarens identitet, i enlighet med artikel 15 a,

(c) det sammanlagda priset, inklusive alla avgifter och kostnader som avses i artikel 13.1 b och artikel 14.1–2,

(d) ångerrätten, och

(e) avtalets löptid samt, om avtalet löper på obestämd tid, villkoren för uppsägning av avtalet enligt artikel 16.1 b.

4. Distansavtal som ingås per telefon ska vara giltiga endast om konsumenten har undertecknat erbjudandet eller har lämnat sitt skriftliga samtycke till att ingå ett avtal. Näringsidkaren ska förse konsumenten med en bekräftelse av avtalet på ett varaktigt medium.

5. Näringsidkaren ska på ett varaktigt medium ge konsumenten en bekräftelse av det ingångna avtalet och, i förekommande fall, av konsumentens samtycke och godkännande enligt artikel 40.3 d, samt tillhandahålla all den information som avses i artikel 13. Näringsidkaren ska lämna denna information inom rimlig tid från det att distansavtalet ingicks, dock senast vid tidpunkten för leveransen av varorna eller innan det digitala innehållet tillhandahålls eller de anknytande tjänsterna börjar utföras, såvida inte informationen har lämnats till konsumenten på ett varaktigt medium redan innan distansavtalet ingicks.

6. Om konsumenten önskar att anknytande tjänster ska börja utföras under den ångerperiod som föreskrivs i artikel 42.2, ska näringsidkaren kräva att konsumenten gör en uttrycklig begäran om detta på ett varaktigt medium.

Artikel 20 Skyldighet att lämna information vid ingående av andra avtal än distansavtal och avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler

1. Vid andra avtal än distansavtal och avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler är näringsidkaren skyldig att, innan avtalet ingås eller konsumenten blir bunden av något erbjudande, på ett klart och tydligt sätt ge konsumenten följande information, om den inte redan framgår av sammanhanget:

(a) De huvudsakliga egenskaperna hos de varor, det digitala innehåll eller de anknytande tjänster som ska levereras, i en omfattning som är lämplig med hänsyn till kommunikationsmedlet och till varorna, det digitala innehållet eller de anknytande tjänsterna.

(b) Det totala priset samt de tillkommande avgifterna och kostnaderna, i enlighet med artikel 14.1.

(c) Näringsidkarens identitet, till exempel företagsnamn, geografisk adress där näringsidkaren är etablerad och telefonnummer.

(d) Avtalsvillkoren, i enlighet med artikel 16 a och b.

(e) Den produktservice och de garantier som gäller och villkoren för dessa samt rutinerna för hantering av reklamationer.

(f) Digitalt innehålls funktion, inklusive tillämpliga tekniska skyddsåtgärder.

(g) Kompatibilitet mellan det digitala innehållet och hårdvara och programvara som näringsidkaren är medveten om eller rimligen kan förväntas ha varit   medveten om.

2. Denna artikel ska inte tillämpas om avtalet rör en vardagstransaktion och genomförs omedelbart i samband med att det ingås.

Artikel 21 Bevisbörda

Näringsidkaren ska bära bevisbördan för att den information som föreskrivs i detta avsnitt verkligen har lämnats.

Artikel 22 Bestämmelsernas tvingande natur

I förbindelserna mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt eller avvika från eller ändra deras verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Avsnitt 2         Skyldighet att lämna information före avtalets ingående i affärstranskationer mellan näringsidkare

Artikel 23 Skyldighet att lämna information om varor och anknytande tjänster vid avtal mellan näringsidkare

1. Innan ett avtal om försäljning av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll eller utförande av anknytande tjänster ingås mellan två näringsidkare, ska leverantören informera den andra näringsidkaren om väsentliga egenskaper som de varor, det digitala innehåll eller de anknytande tjänster som ska levereras har eller kan förväntas ha och som det skulle strida mot tro och heder att inte avslöja för den andra parten.

2. Vid fastställandet av om en part är skyldig att lämna information enligt punkt 1 ska hänsyn tas till alla relevanta omständigheter, däribland

(a) huruvida leverantören har särskilda sakkunskaper,

(b) leverantörens kostnader för att skaffa sig den relevanta informationen,

(c) med vilken lätthet den andra näringsidkaren kan skaffa informationen på annat sätt,

(d) vilken typ av information det är fråga om,

(e) hur viktig informationen framstår för den andra näringsidkaren, och

(f)      god handelssed i den berörda situationen.

Avsnitt 3:        Avtal som ingås på elektronisk väg

Artikel 24 Ytterligare informationskrav i samband med distansavtal som ingås på elektronisk väg

1. Denna artikel ska tillämpas när en näringsidkare tillhandahåller de medel som krävs för att ingå ett avtal, och dessa medel är elektroniska och inte inbegriper något exklusivt utbyte av e-post eller annan individuell kommunikation.

2. Näringsidkaren ska se till att den andra parten har tillgång till lämpliga, effektiva och lättåtkomliga tekniska medel för att upptäcka och rätta felaktiga uppgifter innan den andra parten lämnar eller godtar ett anbud.

3. Näringsidkaren ska lämna information om följande innan den andra parten lämnar eller godtar ett anbud:

(a) De tekniska åtgärder som måste vidtas för att ingå avtalet.

(b) Huruvida en avtalshandling ska registreras av näringsidkaren och huruvida denna handling kommer att vara tillgänglig eller inte.

(c) De tekniska hjälpmedlen för att upptäcka och rätta felaktiga uppgifter innan den andra parten lämnar eller godtar ett anbud.

(d) De språk som kan användas för att ingå avtalet.

(e) Avtalsvillkoren.

4. Näringsidkaren ska se till att avtalsvillkoren enligt punkt 3 e görs tillgängliga i form av text med alfabetiska eller andra läsbara tecken, på ett varaktigt medium och genom en databärare som medger läsning och upptagning av den information som lämnas i texten samt reproduktion av denna i konkret form.

5. Näringsidkaren ska utan onödigt dröjsmål bekräfta mottagandet av ett anbud eller en accept från den andra parten på elektronisk väg.

Artikel 25 Ytterligare krav i samband med distansavtal som ingås på elektronisk väg

1. Om ett distansavtal som ålägger konsumenten att göra en betalning ska ingås på elektronisk väg, ska näringsidkaren klart och tydligt, och omedelbart innan konsumenten lägger sin beställning, uppmärksamma konsumenten på informationskraven enligt artikel 13.1 a, artikel 14.1–2 och artikel 16 b.

2. Näringsidkaren ska se till att konsumenten vid sin beställning uttryckligen godtar att beställningen innebär en skyldighet att betala. Om beställningen kräver en knapptryckning eller användning av en liknande funktion, ska knappen eller motsvarande funktion vara märkt med orden ”beställning leder till betalningsansvar” eller en motsvarande otvetydig formulering av vilken det framgår att beställningen medför en skyldighet att betala till näringsidkaren. Om bestämmelserna i denna punkt inte följs, blir konsumenten inte bunden av avtalet eller beställningen.

3. Näringsidkaren måste på ett tydligt och lättläsligt sätt ange på sin hemsida huruvida några leveransbegränsningar gäller och vilka betalningssätt som godtas, så att detta framgår redan i början av beställningsförfarandet.

Artikel 26 Bevisbörda

I förbindelserna mellan en näringsidkare och en konsument ska näringsidkaren bära bevisbördan för att denne tillhandahållit den information som föreskrivs i detta avsnitt.

Artikel 27  Bestämmelsernas tvingande natur

I förbindelserna mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte, till konsumentens nackdel, avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Avsnitt 4         Skyldighet att se till att den information som lämnas är korrekt

Artikel 28 Skyldighet att se till att den information som lämnas är korrekt

1. En part som lämnar information före eller i omedelbar anslutning till ingåendet av ett avtal, oavsett om det sker för att uppfylla kraven i detta kapitel eller av andra skäl, är skyldig att vidta rimliga åtgärder för att se till att den information som lämnas är korrekt och inte kan missförstås.

2. En part som i rimlig utsträckning förlitar sig till inkorrekt eller missledande information som har lämnats i strid med den skyldighet som avses i punkt 1, vid ingåendet av ett avtal med den part som lämnade informationen, kan använda sig av de åtgärder för rättelse som anges i artikel 29.

3. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Avsnitt 5         Rättelse vid brott mot informationsplikten

Artikel 29 Rättelse vid brott mot informationsplikten

1. En part som har underlåtit att iaktta en skyldighet enligt detta kapitel ska ansvara för eventuella förluster som åsamkats den andra parten genom denna underlåtenhet.

2. Om näringsidkaren har underlåtit att följa kraven om information om tillkommande avgifter och kostnader eller andra kostnader som avses i artikel 14 eller när det gäller kostnader för att returnera varor enligt artikel 17.2, ska konsumenten inte vara skyldig att betala dessa ytterligare avgifter eller kostnader.

3. De åtgärder för rättelse som föreskrivs i denna artikel ska inte påverka eventuella andra möjliga åtgärder enligt artikel 42.2, artikel 48 eller artikel 49.

4. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Kapitel 3   Ingående av avtal

Artikel 30 Krav för ingående av avtal

1. Ett avtal har ingåtts om

(a) parterna har nått en överenskommelse,

(b) deras avsikt är att avtalet ska ha rättsverkningar, och

(c) avtalet, vid behov kompletterat genom regler i den gemensamma europeiska köplagen, har det innehåll och den klarhet som krävs för att det ska kunna ha rättsverkningar.

2. Avtal ingås genom accept av ett anbud. En accept kan vara uttrycklig eller ske genom andra uttalanden eller handlingar.

3. Parternas avsikt att ge avtalet rättsverkningar ska fastställas på grundval av deras uttalanden och handlingar.

4. Om en av parterna inte är beredd att ingå ett avtal på grund av att parterna inte kan komma överens i en viss fråga, föreligger inget avtal så länge en överenskommelse inte har nåtts.

Artikel 31 Anbud

1. Ett erbjudande ska anses som ett anbud om

(a) det är avsett att leda till ett avtal om det godtas, och

(b) har tillräckligt innehåll och uppvisar tillräcklig säkerhet för att kunna ligga till grund för ett avtal.

2. Ett anbud kan riktas till en eller flera specifika personer.

3. Ett erbjudande till allmänheten är inte ett anbud, om inte omständigheterna talar för det.

Artikel 32 Återkallelse av ett anbud

1. Ett anbud kan återkallas om återkallelsen når anbudsmottagaren innan denne har accepterat anbudet eller, vid accept genom handlande, innan avtalet har ingåtts.

2. Om ett erbjudande riktat till allmänheten är ett anbud, får det återkallas på samma sätt som användes för att lämna anbudet.

3. En återkallelse av en anbud ska vara utan verkan om

(a) det av anbudet framgår att det är oåterkalleligt,

(b) anbudet anger en fast tidsfrist för accept, eller

(c) anbudstagaren i övrigt haft fog för att se anbudet som oåterkalleligt och har handlat med tilltro till anbudet.

Artikel 33 Avslag på anbud

När besked om att anbudet inte kommer att antas når anbudsgivaren ska anbudet falla.

Artikel 34 Accept

1. Varje form av uttalande eller handlande från anbudstagarens sida som indikerar att denne har godtagit ett anbud är en accept.

2. Tystnad eller passivitet ska inte i sig utgöra en accept.

Artikel 35 Tidpunkt för ingående av avtalet

1. Om anbudsmottagaren översänder en accept ska avtal anses ingånget när accepten når anbudsgivaren.

2. Om ett anbud accepteras på grundval av anbudsmottagarens handlande, anses avtal ha ingåtts när anbudsgivaren får kännedom om detta handlande.

3. Om anbudsmottagaren, på grundval av affärspraxis mellan parterna eller handelsbruk, kan acceptera anbudet genom sitt handlande utan att anbudsmottagaren underrättas, ska avtal trots vad som sägs i punkt 2 anses ha ingåtts när anbudsmottagaren påbörjar detta handlande.

Artikel 36 Tidsfrist för accept

1. En accept av ett anbud ska endast ha verkan om den når anbudsmottagaren inom den tidsfrist som fastställts av anbudsgivaren i anbudet.

2. Om anbudsgivaren inte har fastställt någon tidsfrist ska accepten ha verkan endast om den når anbudsgivaren inom skälig tid efter det att anbudet lämnades.

3. Om anbudet kan accepteras genom utförande av en handling utan att anbudsgivaren meddelas, ska accepten ha verkan endast om handlingen utförs inom den acceptfrist som fastställts av anbudsgivaren eller, om ingen sådan frist har fastställts, inom skälig tid.

Artikel 37 Försenad accept

1. En försenad accept ska ha verkan om anbudsgivaren utan onödigt dröjsmål underrättar anbudsmottagaren om att anbudsgivaren behandlar accepten som om den inkommit i rätt tid.

2. Om det av ett brev eller någon annan form av meddelande som innehåller en försenad accept framgår att det har skickats på ett sådant sätt att det skulle ha nått anbudsgivaren i tid om befordran av meddelandet hade fungerat normalt, ska den försenade accepten ha verkan som accept, såvida inte anbudsgivaren utan onödigt dröjsmål underrättar anbudsmottagaren om att anbudet inte längre gäller.

Artikel 38 Ändrad accept

1. Ett svar från anbudsmottagaren som uttryckligen eller indirekt innebär att anbudsvillkor läggs till eller byts ut, med följden att anbudsvillkoren ändras i sak, utgör ett avslag och ett nytt anbud.

2. Nya eller ändrade avtalsvillkor rörande exempelvis pris, betalning, varornas kvalitet och kvantitet, tid och plats för avlämnande, den ena partens ansvar gentemot den andra eller tvistlösning ska antas innebära en ändring i sak av anbudsvillkorens innehåll.

3. Ett svar som innebär en definitiv accept av ett anbud ska gälla som accept även om det uttryckligen eller indirekt innebär att anbudsvillkor läggs till eller byts ut, förutsatt att anbudsvillkoren inte ändras i sak. De nya villkoren blir därefter en del av avtalet.

4. Ett svar som uttryckligen eller indirekt innebär att anbudsvillkor läggs till eller byts ut ska alltid gälla som ett avslag på anbudet om

(a) anbudet uttryckligen begränsar accepten till anbudsvillkoren,

(b) anbudsgivaren invänder mot de tillagda eller ändrade villkoren utan onödigt dröjsmål, eller

(c) anbudsmottagaren ställer som villkor för sin accept att anbudsgivaren godkänner de tillagda eller ändrade villkoren, och ett sådant godkännande inte når anbudsmottagaren inom skälig tid.

Artikel 39 Motstridiga standardavtalsvillkor

1. Om parterna har nått en överenskommelse ska ett avtal anses ha ingåtts även om anbudet och accepten skulle hänvisa till motstridiga standardavtalsvillkor. Standardavtalsvillkoren ska utgöra en del av avtalet i den utsträckning som de är enhetliga till innehållet.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 ska något avtal inte anses ha ingåtts om en av parterna

(a) i förväg, och på annat sätt än genom standardavtalsvillkor, har givit uttryck för en avsikt att inte bli bunden av ett avtal på grundval av punkt 1, eller

(b) utan onödigt dröjsmål underrättar den andra parten om en sådan avsikt.

Kapitel 4   Ångerrätt vid distansavtal och avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler mellan näringsidkare och konsumenter

Artikel 40 Ångerrätt

1. Under den period som anges i artikel 42 ska konsumenten ska ha rätt att utan motivering och, med undantag från artikel 46, utan kostnad frånträda följande typer av avtal:

(a) Distansavtal.

(b) Avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler, förutsatt att priset eller, om flera avtal ingicks samtidigt, det totala priset för avtalen överstiger 50 euro eller motsvarande i den valuta som överenskommits för betalning av det avtalade priset vid tidpunkten för avtalets ingående.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas på avtal

(a) som ingås med hjälp av varuautomater eller automatiserade affärslokaler,

(b) om tillhandahållande av livsmedel eller drycker som är avsedda för fortlöpande konsumtion i hushållet, och som levereras av en näringsidkare med frekventa och regelbundna intervall till konsumentens hem, bostad eller arbetsplats,

(c) om leverans av varor eller anknytande tjänster vilkas pris är beroende av fluktuationer på finansmarknaden som näringsidkaren inte kan påverka och som kan inträffa under den tid då ångerfristen löper,

(d) om leverans av varor eller digitalt innehåll som utformats efter konsumentens specifikationer, eller som är uppenbart personligt anpassade,

(e) om leverans av varor som riskerar att snabbt försämras eller bli obrukbara,

(f) om leverans av alkoholhaltiga drycker, vilkas pris har överenskommits vid tidpunkten för ingåendet av försäljningsavtalet, vilka har minst 30 dagars leveranstid från och med tidpunkten för avtalets ingående och vilkas faktiska värde är beroende av fluktuationer på marknaden som näringsidkaren inte kan påverka,

(g) om försäljning av en tidning, tidskrift eller veckotidning, med undantag för prenumerationsavtal avseende sådana publikationer,

(h) som ingåtts vid en offentlig auktion,

(i) om catering eller tjänster med anknytning till fritidsaktiviteter, om avtalet föreskriver ett visst leveransdatum eller en viss leveransperiod.

3. Punkt 1 ska inte tillämpas i följande situationer:

(a) Om varor har levererats förseglade och av hälsoskydds- eller hygienskäl inte lämpar sig för att lämnas tillbaka sedan konsumenten brutit förseglingen.

(b) Om varor i enlighet med deras natur har blandats med andra produkter efter leveransen på ett sådant sätt att de inte längre kan särskiljas från dessa.

(c) Om de levererade varorna utgjordes av förseglade ljud- eller videoinspelningar eller programvara till datorer, och förseglingarna har brutits efter leveransen.

(d) När leverans av digitalt innehåll på ett icke varaktigt medium har föregåtts av konsumentens uttryckliga samtycke och bekräftelse av att han eller hon är införstådd med att ångerrätten går förlorad.

(e) När konsumenten uttryckligen har uppmanat näringsidkaren att besöka henne eller honom för att utföra brådskande reparationer eller underhåll. Om näringsidkaren vid ett sådant besök tillhandahåller anknytande tjänster utöver de som konsumenten uttryckligen har beställt eller andra varor än de reservdelar som behövs för underhållet eller reparationerna, ska ångerrätten även omfatta dessa tillkommande varor eller anknytande tjänster.

4. Om konsumenten har lämnat ett anbud enligt vilket, om det antas, skulle leda till ingående av ett avtal som omfattas av ångerrätt enligt detta kapitel, har konsumenten rätt att dra tillbaka sitt anbud även om det i annat fall skulle vara oåterkalleligt.

Artikel 41  Användande av ångerrätten

1. Konsumenten kan använda sin ångerrätt när som helst inom den ångerperiod som anges i artikel 43.

2. Konsumenten använder sin ångerrätt genom underrättelse till näringsidkaren. För detta ändamål kan konsumenten använda sig av antingen den standardiserade ångerblankett som återfinns i tillägg 2 eller varje annan otvetydig förklaring om hans eller hennes beslut att frånträda avtalet.

3. Om näringsidkaren på sin hemsida ger konsumenten möjlighet att frånträda avtalet på elektronisk väg, och konsumenten utnyttjar denna möjlighet, är näringsidkaren skyldig att utan dröjsmål översända en underrättelse till konsumenten på ett varaktigt medium, till bekräftelse på att frånträdandet har mottagits. Näringsidkaren ansvarar för eventuella förluster som åsamkats den andra parten till följd av att näringsidkaren har brutit mot sina förpliktelser.

4. Ett meddelande om frånträdande ska anses avsänt i rätt tid om det har avsänts innan ångerfristen löpte ut.

5. Konsumenten bär bevisbördan för att ångerrätten har utövats i enlighet med denna artikel.

Artikel 42  Ångerfrist

1. Ångerfristen ska löpa ut efter fjorton dagar räknat från och med något av följande datum:

(a) I fråga om ett försäljningsavtal, inklusive ett försäljningsavtal enligt vilket säljaren går med på att tillhandahålla anknytande tjänster, den dag då konsumenten mottar leverans av varorna.

(b) I fråga om ett avtal om försäljning av olika typer av varor som konsumenten beställt gemensamt i en enda beställning, men som levereras separat, inklusive ett avtal enligt vilket säljaren samtycker till att tillhandahålla anknytande tjänster, den dag då konsumenten mottar leverans av den sista varan i beställningen.

(c) I fråga om ett avtal där varorna består av flera partier eller delar, inklusive ett avtal enligt vilket säljaren samtycker till att tillhandahålla anknytande tjänster, den dag då konsumenten mottar den sista posten eller det sista partiet.

(d) I fråga om ett avtal om fortlöpande leverans av varor under en bestämd tid, inklusive ett avtal enligt vilket säljaren samtycker till att tillhandahålla anknytande tjänster, den dag då konsumenten mottar leverans av den första omgången.

(e) I fråga om ett avtal om anknytande tjänster som har ingåtts efter det att varorna har levererats, den dag då avtalet ingicks.

(f) I fråga om ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll, om det digitala innehållet levereras på ett konkret medium, den dag då konsumenten mottar leverans av detta konkreta medium i enlighet med led a.         

(g) I fråga om ett avtal där det digitala innehållet inte tillhandahålls på ett konkret medium, den dag då avtalet ingicks.

2. Om näringsidkaren inte har försett konsumenten med den information som avses artikel 17.1, ska ångerfristen löpa ut

(a) inom ett år från utgången av den ursprungliga ångerfristen enligt punkt 1 eller,

(b) om näringsidkaren förser konsumenten med den information som krävs inom ett år från utgången av ångerfristen enligt punkt 1, inom fjorton dagar från den dag då konsumenten mottog informationen.

Artikel 43 Verkningar av att utöva ångerrätten

Frånträdande avslutar båda parternas skyldigheter enligt avtalet att

(a)          fullgöra avtalet, eller

(b)          att ingå avtalet i fall där konsumenten har lämnat ett anbud.

Artikel 44 Näringsidkarens skyldigheter vid frånträdande

1. Näringsidkaren ska återbetala alla belopp som mottagits från konsumenten inklusive, i förekommande fall, leveranskostnader; detta ska ske utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än fjorton dagar från och med den dag då näringsidkaren underrättas om konsumentens beslut att frånträda avtalet i enlighet med 41. Näringsidkaren ska vid utförandet av sådana återbetalningar använda samma betalningssätt som konsumenten använde vid den ursprungliga transaktionen, såvida inte konsumenten uttryckligen har samtyckt till något annat och förutsatt att konsumenten inte drabbas av några kostnader till följd av en sådan återbetalning.

2. Trots vad som sägs i punkt 1 ska näringsidkaren inte vara skyldig att ersätta extra kostnader som uppstått till följd av att konsumenten uttryckligen har valt ett annat leveranssätt än den billigaste typen av standardleverans som erbjuds av näringsidkaren.

3. Vid försäljningsavtal får näringsidkaren avvakta med återbetalningen till dess att varorna har återlämnats eller konsumenten har tillhandahållit bevis på att varorna har återsänts, beroende på vilket av dessa datum som infaller först, såvida inte näringsidkaren har erbjudit sig att hämta varorna.

4. Vid avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler som innebär att varor levereras till konsumentens bostad före tidpunkten för avtalets ingående, ska näringsidkaren återta varorna på egen bekostnad om varorna är av sådan natur att de normalt sett inte kan återsändas per post.

Artikel 45 Konsumentens skyldigheter vid frånträdande

1. Konsumenten ska återsända varorna eller överlämna dem till näringsidkaren eller en person som bemyndigats av näringsidkaren; detta ska ske utan dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än fjorton dagar från och med den dag då konsumenten meddelar näringsidkaren sitt beslut att frånträda avtalet i enlighet med artikel 41, såvida inte näringsidkaren har erbjudit sig att hämta varorna. Detta krav ska anses uppfyllt om konsumenten återsänder varorna innan tidsfristen på fjorton dagar har löpt ut.

2. Konsumenten ska ansvara för de direkta kostnaderna för att återsända varorna, såvida inte näringsidkaren har samtyckt till att bära dessa kostnader eller har underlåtit att informera konsumenten om att det är konsumenten som ska stå för kostnaderna.

3. Konsumenten ska endast ansvara för eventuell värdeminskning av varorna om värdeminskningen kan hänföras till att varorna har hanterats på annat sätt än vad som krävs för att fastställa varornas natur, egenskaper och funktion. Konsumenten ska inte ansvara för värdeminskning om näringsidkaren inte har tillhandahållit all information om rätten att frånträda avtalet i enlighet med artikel 17.1.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska konsumenten inte vara skyldig att betala ersättning för användning av varorna under ångerfristen.

5. En konsument som använder sin ångerrätt efter att uttryckligen ha begärt att anknytande tjänster ska börja levereras under ångerfristen, ska betala näringsidkaren ett belopp som står i proportion till vad som, sett till avtalet som helhet, har levererats fram till den tidpunkt då konsumenten utövar sin ångerrätt. Det proportionella belopp som konsumenten ska betala näringsidkaren ska beräknas på grundval av det totala pris som fastställs i avtalet. Om det totala priset är alltför högt ska det proportionella beloppet beräknas på grundval av marknadsvärdet på det som har levererats.

6. Konsumenten ska inte bära några kostnader för

(a) anknytande tjänster som helt eller delvis utförts under ångerfristen, om

i) näringsidkaren har underlåtit att lämna information i enlighet med artikel 17.1 och 17.3, eller

ii) konsumenten inte uttryckligen har begärt att avtalet ska börja genomföras under ångerfristen i enlighet med artikel 18.2 och artikel 19.6,

(b) för tillhandahållande, helt eller delvis, av digitalt innehåll som inte ligger på ett konkret medium, om

(i) konsumenten inte på förhand har lämnat samtycke till att det digitala innehållet börjar levereras innan den ångerfrist som anges i artikel 42.1 har löpt ut,

ii) konsumenten inte har förklarat sig införstådd med att ångerrätten går förlorad när han eller hon lämnar sitt samtycke, eller

iii) näringsidkaren har underlåtit att lämna bekräftelse i enlighet med artikel 18.1 och artikel 19.5.

7. Utöver vad som föreskrivs i denna artikel ska konsumenten inte ådra sig något ansvar genom att använda sin ångerrätt.

Artikel 46 Biavtal

1. Om en konsument utövar sin rätt att frånträda ett distansavtal eller ett avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler i enlighet med artiklarna 41–45 ska även eventuella biavtal automatiskt upphöra att gälla utan kostnad för konsumenten, med undantag för vad som gäller enligt punkterna 2 och 3. Med biavtal avses i denna artikel ett avtal varigenom en konsument köper varor, digitalt innehåll eller anknytande tjänster i samband med ett distansavtal eller ett avtal som ingås utanför säljarens fasta affärslokaler, och varorna, det digitala innehållet eller de anknytande tjänsterna levereras av näringsidkaren eller en tredje part på grundval av ett avtal mellan den tredje parten och näringsidkaren.

2. Bestämmelserna i artiklarna 43, 44 och 45 ska även tillämpas på biavtal, i den utsträckning som sådana avtal omfattas av denna gemensamma europeiska köplag.

3. För biavtal som inte omfattas av denna gemensamma europeiska köplag ska parternas skyldigheter vid frånträdande regleras av den annars tillämpliga lagen.

Artikel 47 Bestämmelsernas tvingande natur

Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta kapitel eller avvika från eller ändra deras verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Kapitel 5   Bristande samtycke

Artikel 48 Villfarelse

1. En part får häva ett avtal med hänvisning till villfarelse med avseende på sakliga eller rättsliga förhållanden som förelåg när avtalet ingicks, om

(a) parten utan villfarelsen inte skulle ha ingått avtalet eller endast skulle ha ingått avtalet på helt andra avtalsvillkor, och den andra parten kände till eller kunde förväntas ha känt till detta, och

(b) den andra parten

i) var upphov till villfarelsen,

ii) orsakade att avtalet ingicks av misstag genom att underlåta att fullgöra en informationsskyldighet enligt kapitel 2, avsnitt 1–4,

iii) kände till eller kunde förväntas ha känt till villfarelsen och orsakade att avtalet ingicks utifrån felaktiga förutsättningar genom att inte peka på den relevanta       informationen, förutsatt att den part som kände till villfarelsen borde ha uppmärksammat den andra parten på den med hänsyn till kraven på tro och heder, eller

iv) gjorde samma misstag.

2. En part får inte häva ett avtal med hänvisning till villfarelse om denne har tagit på sig risken för villfarelse, eller under de rådande omständigheterna borde ha tagit på sig den risken.

3. En oklarhet i formuleringen eller avsändandet av ett uttalande ska jämställas med villfarelse av den person som gjorde eller sände uttalandet.

Artikel 49 Vilseledande

1. En part får häva ett avtal om den andra parten har fått avtalet till stånd genom vilseledande ord eller uppträdande, eller vilseledande underlåtenhet att avslöja information som parten med hänsyn till kraven på tro och heder, eller eventuella krav på förhandsinformation, varit skyldig att avslöja.

2. En framställning är vilseledande om den görs i vetskap eller med misstanke om att framställningen är osann, eller utan tillbörlig hänsyn till om den är sann eller osann, och är avsedd att få mottagaren att göra ett misstag. Underlåtenhet att avslöja information är vilseledande om den syftar till att få den person för vilken informationen är avsedd att göra ett misstag.

3. Vid fastställandet av huruvida kraven på tro och heder förutsätter att en part avslöjar viss information bör hänsyn tas till alla relevanta omständigheter, inklusive

(a) huruvida parten besuttit sakkunskap,

(b) partens kostnader för att få tillgång till den relevanta informationen,

(c) med vilken lätthet den andra parten kunde ha skaffat sig tillgång till informationen på annat sätt,

(d) vilken typ av information det är fråga om,

(e) hur viktig informationen tycks vara för den andra parten och,

(f) i avtal mellan näringsidkare, god affärssed i den berörda situationen.

Artikel 50 Hot

En part får häva ett avtal om den andra parten genom hot om en olaglig, omedelbart förestående och allvarlig skada, eller hot om en olaglig handling, har föranlett avtalets ingående.

Artikel 51 Otillbörligt utnyttjande

En part får häva ett avtal om denne vid tidpunkten för avtalets ingående

(a)          var beroende av eller hade en förtroendefull relation till den andra parten, befann sig i ekonomiskt trångmål eller hade andra trängande behov eller var oförsiktig, okunnig eller oerfaren, och

(b)          den andra parten kände till eller kunde förväntas ha känt till dessa förhållanden och, med hänsyn till omständigheterna och avtalets syfte, utnyttjade den förstnämnda partens situation genom att dra alltför stor nytta eller vinna orättvisa fördelar av denna.

Artikel 52 Underrättelse om hävning

1. Hävning ska föregås av en underrättelse till den andra parten

2. En underrättelse om hävning ska endast få verkan om den lämnas inom följande frist från det att den hävande parten får kännedom om de relevanta omständigheterna eller blir kapabel att handla fritt:

(a) Sex månader vid villfarelse.

(b) Ett år vid vilseledande, hot och otillbörligt utnyttjande.

Artikel 53 Godkännande

Om en part som enligt detta kapitel har rätt att häva ett avtal uttryckligen eller underförstått godkänner avtalet efter att ha fått kännedom om de relevanta omständigheterna, eller efter att ha blivit kapabel att handla fritt, ska denna part inte längre ha rätt att häva avtalet.

Artikel 54 Verkningar av hävning

1. Ett avtal för vilket hävningsgrund föreligger ska förbli giltigt till dess att det hävs men därefter bli retroaktivt ogiltigt från avtalets ingående.

2. Om en hävningsgrund endast berör vissa avtalsvillkor ska verkan av hävningen begränsas till de villkoren, såvida det inte vore oskäligt att upprätthålla återstående delar av avtalet.

3. Frågan om huruvida endera parten är berättigad att få tillbaka vad som har överförts eller tillhandahållits enligt ett avtal som har hävts, eller erhålla motsvarande i pengar, regleras av bestämmelserna om restitution i kapitel 17.

Artikel 55 Skadestånd

En part som har rätt att frånträda ett avtal enligt detta kapitel, eller som hade en sådan rätt innan den gick förlorad i enlighet med bestämmelserna om tidsfrister eller bekräftelse ska, oberoende av huruvida avtalet har hävts eller inte, ha rätt till skadestånd från den andra parten för den skada som lidits till följd av villfarelsen, vilseledandet, hoten eller det otillbörliga utnyttjandet, förutsatt att den andra parten kände till eller kunde förväntas ha känt till de relevanta omständigheterna.

Artikel 56 Uteslutande eller begränsning av åtgärder

1. Möjligheterna att vidta åtgärder på grund av vilseledande, hot och otillbörligt utnyttjande får inte uteslutas eller begränsas, vare sig direkt eller indirekt.

2. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte, till konsumentens nackdel, utesluta eller begränsa åtgärder vid villfarelse, vare sig direkt eller indirekt.

Artikel 57 Val av åtgärd

En part som har rätt att vidta åtgärder enligt detta kapitel under omständigheter som berättigar till åtgärder för avtalsbrott har tillgång till vilken som helst av dessa åtgärder.

Del III     Bedömning av avtalets innehåll

Kapitel 6   Tolkning

Artikel 58 Allmänna bestämmelser om tolkning av avtal

1. Ett avtal ska tolkas i enlighet med parternas gemensamma avsikter, även om detta innebär att man avviker från den normala innebörden av de begrepp som används i avtalet.

2. Om en av parterna avsett att ett uttryck som används i avtalet ska ha en särskild betydelse, och den andra parten vid tidpunkten för avtalets ingående förstod, eller borde ha förstått, detta ska begreppet tolkas på det sätt som den första parten avsåg.

3. Om inget annat följer av punkterna 1 och 2, ska avtalet tolkas så som en normal och förnuftig person skulle tolka det.

Artikel 59 Relevanta omständigheter

Vid tolkningen av ett avtal ska särskild hänsyn tas till

(a)          de omständigheter under vilka avtalet ingicks, däribland de inledande förhandlingarna,

(b)          parternas agerande, också efter det att avtalet har ingåtts,

(c)          hur parterna tidigare har tolkat begrepp som är identiska med eller liknar de i avtalet,

(d)          handelsbruk som skulle anses generellt tillämpliga av parter i samma situation,

(e)          praxis som parterna har infört sinsemellan,

(f)           den betydelse som begrepp normalt ges i den berörda branschen,

(g)          avtalets natur och syfte, och

(h)          kraven på tro och heder.

Artikel 60 Hänvisning till avtalet som helhet

Begrepp som används i ett avtal ska tolkas mot bakgrund av avtalet som helhet.

Artikel 61 Språkliga avvikelser

Om en avtalshandling har upprättats i två eller flera språkversioner av vilka ingen givits företräde framför en annan, och det visar sig att olika versioner avviker från varandra, ska avtalet i första hand tolkas enligt den språkversion som avtalet först upprättades på.

Artikel 62 Företräde för villkor som förhandlats individuellt

I den utsträckning som det finns en bristande överensstämmelse ska individuellt förhandlade avtalsvillkor ha företräde framför villkor som inte har förhandlats individuellt i den mening som avses i artikel 7.

Artikel 63 Företräde för tolkning som ger avtalsvillkor verkan

Tolkningar som ger avtalsvillkor verkan ska ha företräde framför sådana som inte gör det.

Artikel 64 Tolkning till konsumentens fördel

1. Om det råder tvivel om betydelsen av ett villkor i ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument, ska den tolkning som är mest förmånlig för konsumenten ges företräde, såvida inte villkoret infördes på konsumentens initiativ.

2. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 65 Tolkning till nackdel för den part som tillfogat ett villkor

Om det i ett avtal som inte omfattas av artikel 64 kvarstår tvivel om betydelsen av ett villkor som inte har förhandlats individuellt i den mening som avses i artikel 7, ska villkoret tolkas till nackdel för den part som tillfogat det.

Kapitel 7   Innehåll och verkningar

Artikel 66 Avtalsvillkor

Avtalsvillkor ska grunda sig på

(a)          parternas överenskommelse, med förbehåll för tvingande bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen,

(b)          eventuella bruk eller sedvänjor som parterna är bundna av enligt artikel 67,

(c)          bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen som ska tillämpas om inte parterna har avtalat något annat, och

(d)          eventuella underförstådda avtalsvillkor enligt artikel 68.

Artikel 67 Bruk och sedvänjor vid avtal mellan näringsidkare

1. I avtal mellan näringsidkare är parterna bundna av eventuella bruk som de har enats om att tillämpa och av eventuella sedvänjor som de har infört sinsemellan.

2. Parterna är bundna av ett bruk som skulle anses generellt tillämpligt av personer i samma situation som parterna, förutsatt att det inte vore oskäligt att tillämpa detta bruk.

3. Bruk och sedvänjor som står i strid med avtalsvillkor som har förhandlats individuellt eller med tvingande bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen är inte bindande för parterna.

Artikel 68 Villkor som kan utläsas implicit om så krävs för att fylla en lucka

1. Om det blir nödvändigt att reglera en fråga som inte tas upp uttryckligen i avtalet mellan parterna, och inte heller regleras av bruk eller sedvänja eller av bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen, ska det vara möjligt att utläsa ytterligare villkor implicit, varvid särskild hänsyn ska tas till

(a) avtalets natur och syfte,

(b) omständigheterna vid avtalets ingående, och

(c) kraven på tro och heder.

2. Avtalsvillkor som utläses implicit enligt punkt 1 ska i så stor utsträckning som möjligt vara sådana att de ger uttryck för vad parterna sannolikt skulle ha avtalat om de hade reglerat frågan.

3. Punkt 1 ska inte tillämpas om parterna avsiktligt har lämnat en fråga oreglerad och därvid godtagit att någon av dem bär risken för detta.

Artikel 69 Avtalsvillkor som grundar sig på uttalanden från tiden före avtalets ingående

1. Om näringsidkaren innan avtalet ingås gör ett uttalande, antingen till den andra parten eller offentligt, med närmare specifikationer av vad näringsidkaren ska tillhandahålla enligt avtalet, ska detta uttalande införlivas som ett avtalsvillkor, såvida inte

(a) den andra parten vid avtalets ingående var införstådd med, eller kunde förväntas ha varit införstådd med, att uttalandet var felaktigt eller av andra orsaker inte kunde betraktas som ett sådant villkor, eller

(b) uttalandet saknat betydelse för den andra partens beslut att ingå avtalet.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett uttalande av en person som arbetar med reklam eller marknadsföring för den berörda näringsidkarens räkning likställas med ett uttalande av näringsidkaren.

3. Om den andra parten är en konsument ska, vid tillämpningen av punkt 1, ett offentligt uttalande av eller på vägnar av en tillverkare eller av en annan person i tidigare led av den transaktionskedja som leder fram till avtalet likställas med ett uttalande av näringsidkaren, såvida inte denne vid tidpunkten för avtalets ingående inte kände till och inte kunde förväntas känna till uttalandet i fråga.

4. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 70 Skyldighet att uppmärksamma den andra parten på avtalsvillkor som inte förhandlats individuellt

1. Avtalsvillkor som tillfogats av en part utan individuell förhandling i den mening som avses i artikel 7 får åberopas mot den andra parten endast om denne var medveten om dem, eller om den part som tillfogat villkoren vidtog skäliga åtgärder för att uppmärksamma den andra parten på dem innan eller i samband med att avtalet ingicks.

2. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument ska det, med avseende på tillämpningen av denna artikel, inte räcka med en enkel hänvisning till villkoren i en avtalshandling för att konsumenten ska anses ha uppmärksammats på dem i tillräcklig utsträckning, även om konsumenten undertecknar handlingen.

3. Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Artikel 71 Tillkommande betalningar i avtal mellan näringsidkare och konsumenter

1. I avtal mellan näringsidkare och konsumenter ska ett avtalsvillkor varigenom konsumenten åläggs att betala belopp utöver den ersättning som angivits för näringsidkarens huvudförpliktelse enligt avtalet, särskilt om villkoret har införts i form av ett standardalternativ som konsumenten är tvungen att tillbakavisa för att undvika den tillkommande betalningen, inte vara bindande för konsumenten, såvida inte konsumenten innan han eller hon blev bunden av avtalet, uttryckligen har godtagit den tillkommande betalningen. Om konsumenten redan har betalat det tillkommande beloppet, ska han eller hon ha möjlighet att återkräva detta.

2. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 72 Integrationsklausuler

1. När ett skriftligt avtal innehåller en klausul om att handlingen omfattar samtliga avtalsvillkor (integrationsklausul), ska eventuella tidigare uttalanden, åtaganden eller överenskommelser som inte omfattas av handlingen inte anses utgöra en del av avtalet.

2. Såvida inte avtalet föreskriver annat ska integrationsklausulen inte utgöra något hinder för att tidigare uttalanden från parterna används för att tolka avtalet.

3. Vid avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska konsumenten inte vara bunden av en eventuell integrationsklausul.

4. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 73 Fastställande av pris

Om det pris som ska betalas enligt ett avtal inte kan fastställas på annat sätt ska det, om det inte finns indikationer på annat, fastställas till det pris som under jämförbara förhållanden uttas när avtalet ingås eller, om sådana uppgifter saknas, till vad som är skäligt.

Artikel 74 Den ena partens ensidiga fastställande av priset

1. Om priset eller något annat avtalsvillkor ska fastställas av en av parterna och den partens bedömning är uppenbart oskälig, ska priset eller villkoret i fråga ersättas med det pris som normalt tas ut respektive det villkor som normalt används under motsvarande förhållanden vid tidpunkten för avtalets ingående eller, om det inte finns något sådant pris eller villkor att jämföra med, ett skäligt pris eller ett skäligt villkor.

2. Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Artikel 75 Tredje mans fastställande av priset

1. Om priset eller något annat avtalsvillkor ska fastställas av tredje man, men denne saknar förmåga eller vilja att göra detta, kan en domstol utse en annan person att utföra denna uppgift, förutsatt att det inte strider mot avtalsvillkoren.

2. Om ett pris eller något annat avtalsvillkor som fastställts av tredje man är uppenbart oskäligt ska det ersättas med det pris som normalt tas ut eller det villkor som normalt används under motsvarande förhållanden vid tidpunkten för avtalets ingående eller, om det inte finns något sådant pris eller villkor att jämföra med, ett skäligt pris eller ett skäligt villkor.

3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska begreppet domstol inbegripa skiljedomstolar.

4. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa punkt 2, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om detta är till nackdel för konsumenten.

Artikel 76 Språk

Om det språk som ska användas för kommunikation om avtalet eller om rättigheter och skyldigheter som grundar sig på avtalet inte kan fastställas på annat sätt, ska det språk användas som användes vid avtalets ingående.

Artikel 77 Avtal som löper tills vidare

1. När villkoren i ett avtal om fortlöpande eller periodiskt uppfyllande av en avtalsförpliktelse inte anger något om när avtalsförhållandet kommer att upphöra, eller föreskriver att det ska fås att upphöra genom uppsägning, får avtalet sägas upp av endera parten med en skälig uppsägningstid, som dock inte ska överstiga två månader.

2. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 78 Avtalsvillkor till förmån för tredje man

1. Parterna i ett avtal kan genom avtalet överföra rättigheter till tredje man. Denna tredje man måste inte existera eller vara identifierad vid tidpunkten för avtalets ingående, men ska vara identifierbar.

2. Karaktären på och innehållet i de rättigheter som tillkommer tredje man ska fastställas i avtalet. Rättigheten kan bestå av en befrielse från eller begränsning av tredje mans ansvar gentemot en av de avtalsslutande parterna.

3. Om en av de avtalsslutande parterna enligt avtalet ska fullgöra en förpliktelse gentemot tredje man gäller följande:

(a) Tredje man i fråga ska ha rätt att kräva fullgörande och vidta åtgärder vid avtalsbrott på samma villkor som skulle ha gällt om den avtalsslutande parten hade varit skyldig att fullgöra förpliktelsen enligt ett avtal med tredje man i fråga.

(b) Den avtalsslutande part som är bunden av förpliktelsen får gentemot tredje man göra samma invändningar som den avtalsslutande parten skulle kunna göra gällande gentemot den andra parten i avtalet.

4. Tredje man får avstå från en rättighet som överförts till honom genom att meddela en av de avtalsslutande parterna, förutsatt att detta sker innan rättigheten uttryckligen eller underförstått har godtagits. Vid ett sådant avstående ska tredje man anses aldrig ha förvärvat rättigheten.

5. De avtalsslutande parterna får upphäva eller ändra avtalsvillkor varigenom rättigheten överförs, förutsatt att detta sker innan en av dem har meddelat tredje man om dennes förvärvande av rättigheten.

Kapitel 8   Oskäliga avtalsvillkor

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 79 Verkningar av oskäliga avtalsvillkor

1. Ett avtalsvillkor som införs av den ena parten och som är oskäligt enligt avsnitt 2 och 3 i detta kapitel ska inte vara bindande för den andra parten.

2. Om avtalet kan bibehållas utan det oskäliga avtalsvillkoret, ska övriga avtalsvillkor förbli bindande.

Artikel 80 Undantag från skälighetsprövningen

1. Avsnitt 2 och 3 ska inte tillämpas på avtalsvillkor som återspeglar bestämmelser i den gemensamma europeiska köplagen som skulle vara tillämpliga om inte avtalsvillkoren reglerade saken.

2. Avsnitt 2 ska inte tillämpas på definitionen av det huvudsakliga föremålet för avtalet, och inte heller på frågan om huruvida det pris som ska betalas är skäligt, så länge näringsidkaren har uppfyllt tydlighetskravet i artikel 82.

3. Bestämmelserna i avsnitt 3 ska inte tillämpas med avseende på definitionen av det huvudsakliga föremålet för avtalet eller frågan om huruvida det avtalade priset är skäligt.

Artikel 81 Bestämmelsernas tvingande natur

Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta kapitel, eller avvika från eller ändra deras verkningar.

Avsnitt 2         Oskäliga villkor i avtal mellan en näringsidkare och en konsument

Artikel 82 Tydlighetskrav för avtalsvillkor som inte har förhandlats individuellt

Om en näringsidkare tillfogar avtalsvillkor som inte har förhandlats individuellt med konsumenten i den mening som avses i artikel 7, ska denne vara skyldig att se till att villkoren har utformats och meddelats på ett klart och begripligt språk.

Artikel 83 Innebörden av ”oskälig” i avtal mellan en näringsidkare och en konsument

1. I avtal mellan en näringsidkare och en konsument är ett av näringsidkaren infört avtalsvillkor som inte har förhandlats individuellt i den mening som avses i artikel 7 oskäligt i den mening som avses i detta avsnitt om det orsakar en betydande obalans med avseende på parternas rättigheter och förpliktelser enligt avtalet, till nackdel för konsumenten och i strid med kraven på tro och heder.

2. Vid bedömningen av om ett villkor är oskäligt i den mening som avses i detta avsnitt ska hänsyn tas till

(a) huruvida näringsidkaren har uppfyllt tydlighetskravet i artikel 82,

(b) vad det är som ska tillhandahållas enligt avtalet,

(c) de omständigheter som rådde när avtalet ingicks,

(d) övriga avtalsvillkor, och

(e) villkoren i eventuella andra avtal som det berörda avtalet är beroende av.

Artikel 84 Avtalsvillkor som är oskäliga per definition

Ett avtalsvillkor är alltid oskäligt med avseende på tillämpningen av detta avsnitt om det har till ändamål eller verkan att

(a)          utesluta eller begränsa näringsidkarens ansvar för dödsfall eller kroppsskada som drabbar konsumenten till följd av en handling eller en underlåtenhet av näringsidkaren eller någon som handlar på dennes vägnar,

(b)          utesluta eller begränsa näringsidkarens ansvar för förlust eller skada som orsakas konsumenten, uppsåtligen eller till följd av grov oaktsamhet,

(c)          begränsa näringsidkarens skyldighet att fullgöra åtaganden som ingåtts av dennes auktoriserade agenter eller göra fullgörandet av ett åtagande beroende av ett särskilt villkor vars uppfyllande helt och hållet är beroende av näringsidkaren,

(d)          undanta eller begränsa konsumentens rätt att vidta rättsliga åtgärder, särskilt när det sker genom krav på att konsumenten måste begära prövning genom ett särskilt skiljeförfarande som inte omfattas av allmänna bestämmelser i lagar och andra författningar som gäller för avtal mellan näringsidkare och konsumenter,

(e)          föreskriva att alla tvister som uppstår inom ramen för avtalet uteslutande ska prövas av en domstol som är behörig där näringsidkaren har hemvist eller säte, såvida inte den utsedda domstolen också är behörig där konsumenten har hemvist,

(f)           ge näringsidkaren exklusiv rätt att bestämma huruvida de varor, det digitala innehåll eller de anknytande tjänster som levereras är i överensstämmelse med avtalet eller ge näringsidkaren exklusiv rätt att tolka avtalsvillkor,

(g)          föreskriva att konsumenten är bunden av avtalet samtidigt som näringsidkaren inte är det,

(h)          kräva att konsumenten använder ett mer formaliserat förfarande för att säga upp avtalet i den mening som avses i artikel 8 än det som användes när avtalet ingicks,

(a)          föreskriva en kortare uppsägningstid i den mening som avses i artikel 8 för näringsidkaren än för konsumenten,

(j)           ålägga konsumenten att betala för varor, digitalt innehåll eller anknytande tjänster som faktiskt inte har levererats, tillhandahållits eller utförts,

(k)          fastställa att avtalsvillkor som inte har förhandlats individuellt i den mening som avses i artikel 7 ska ha företräde framför individuellt förhandlade avtalsvillkor.

Artikel 85 Avtalsvillkor som presumeras vara oskäliga

Ett villkor presumeras vara oskäligt med avseende på tillämpningen av detta avsnitt om det har till ändamål eller verkan att

(a)          begränsa den bevisning som konsumenten har tillgång till eller ålägga konsumenten bevisbördan för något som det enligt lag åligger näringsidkaren att bevisa,

(b)          orättmätigt utesluta eller begränsa konsumentens möjligheter att vidta åtgärder mot näringsidkaren eller en tredje part om näringsidkaren inte har uppfyllt sina avtalsförpliktelser,

(c)          orättmätigt utesluta eller begränsa konsumentens möjligheter att hävda eventuella kvittningskrav mot näringsidkaren,

(d)          göra det möjligt för näringsidkaren att behålla belopp som betalats av konsumenten, om konsumenten beslutar sig för att inte ingå avtalet eller att inte uppfylla förpliktelser enligt avtalet, utan att föreskriva att konsumenten ska rätt till ett motsvarande belopp från näringsidkaren om situationen är den omvända,

(e)          kräva att en konsument som inte fullgör sina skyldigheter enligt avtalet ska betala ett oproportionerligt högt skadestånd eller ett på förhand fastställt belopp för underlåtenhet att fullgöra avtalet,

(f)           ge en näringsidkare rätt att frånträda eller säga upp avtalet, i den mening som avses i artikel 8, efter eget skön, utan att ge samma rätt till konsumenten, eller ge en näringsidkare rätt att behålla penningbelopp som betalats för anknytande tjänster som ännu inte tillhandahållits i sådana fall där näringsidkaren frånträder eller säger upp avtalet,

(g)          göra det möjligt för en näringsidkare att säga upp ett avtal som löper på obestämd tid utan skälig uppsägningstid, såvida det inte finns goda grunder för detta,

(h)          automatiskt förlänga ett avtal som löper på bestämd tid, om inte konsumenten godtar en sådan lösning, i avtal där avtalsvillkoren föreskriver en oskäligt kort frist för att lämna underrättelse,

(i)           göra det möjligt för en näringsidkare att ändra avtalsvillkoren ensidigt, utan giltigt skäl enligt avtalet; detta ska dock inte påverka avtalsvillkor enligt vilka en näringsidkare förbehåller sig rätten att ensidigt ändra villkoren i ett avtal som löper på obestämd tid, under förutsättning att näringsidkaren är förpliktad att underrätta konsumenten inom skälig tid, och det står konsumenten fritt att säga upp avtalet utan kostnad,

(j)           göra det möjligt för näringsidkaren att ensidigt och utan giltigt skäl ändra egenskaperna hos de varor, det digitala innehåll eller de anknytande tjänster som ska tillhandahållas, eller något annat som hänger samman med avtalets fullgörande,

(k)          föreskriva att priset på varor, digitalt innehåll eller anknytande tjänster ska fastställas vid tidpunkten för leveransen, eller tillåta att en näringsidkare höjer priset utan att ge konsumenten möjlighet att frånträda avtalet om priset är för högt i förhållande till det pris som fastställdes vid avtalets ingående; detta ska inte påverka tillämpningen av lagliga prisindexklausuler, under förutsättning att metoden för prissättningen beskrivs tydligt,

(l)           ålägga en konsument att uppfylla alla sina förpliktelser enligt avtalet samtidigt som näringsidkaren underlåter att uppfylla sina,

(m)         tillåta att en näringsidkare överlåter sina rättigheter och skyldigheter enligt avtalet utan konsumentens samtycke, såvida det inte sker till ett dotterföretag som kontrolleras av näringsidkaren eller som en följd av en fusion eller motsvarande laglig företagstransaktion, och transaktionen sannolikt inte kommer att påverka någon av konsumentens rättigheter negativt,

(n)          tillåta att en näringsidkare, om det som har beställts inte finns tillgängligt, tillhandahåller något likvärdigt utan att uttryckligen ha informerat konsumenten om denna möjlighet och om det faktum att det är näringsidkaren som ska bära kostnaderna för att återsända vad konsumenten har mottagit enligt avtalet, om konsumenten utnyttjar sin rätt att avböja prestation,

(o)          tillåta att en näringsidkare förbehåller sig en oskäligt lång eller otillräckligt specificerad frist för att anta eller avslå ett anbud,

(p)          tillåta att en näringsidkare förbehåller sig en oskäligt lång eller otillräckligt specificerad frist för att fullgöra sina skyldigheter enligt avtalet,

(q)          otillbörligt utesluta eller begränsa de åtgärder som konsumenten kan vidta mot näringsidkaren, eller de invändningar konsumenten kan göra mot krav från näringsidkaren,

(r)           göra näringsidkarens fullgörande av sina skyldigheter enligt avtalet, eller verkningar av avtalet som är till fördel för konsumenten, beroende av särskilda villkor som inte krävs enligt lag och är oskäliga,

(s)          kräva alltför stora förskottsbetalningar eller alltför omfattande garantier av konsumenten för att fullgöra skyldigheterna enligt avtalet,

(t)           orättmätigt hindra konsumenten från att erhålla leveranser eller reparationer från tredje man,

(u)          orättmätigt knyta avtalet till ett annat avtal med näringsidkaren, ett av näringsidkarens dotterföretag eller tredje man på ett sätt som konsumenten inte kan förutse,

(v)          lägga en alltför stor börda på konsumenten i syfte att avsluta ett avtal med obestämd löptid,

(w)         göra den ursprungliga avtalsperioden eller en eventuell förlängningsperiod för ett avtal om fortlöpande tillhandahållande av varor, digitalt innehåll eller anknytande tjänster längre än ett år, såvida inte konsumenten när som helst kan säga upp avtalet med högst 30 dagars varsel.

Avsnitt 3         Oskäliga avtalsvillkor i avtal mellan näringsidkare

Artikel 86 Innebörden av ”oskälig” i avtal mellan näringsidkare

1. Ett villkor i ett avtal mellan näringsidkare är oskäligt i den mening som avses i detta avsnitt endast om det

(a) utgör en del av villkor som inte har förhandlats individuellt i den mening som avses i artikel 7, och

(b) är av sådan natur att tillämpningen av det grovt avviker från god affärssed, i strid med kraven på tro och heder.

2. Vid bedömningen av om ett villkor är oskäligt i den mening som avses i detta avsnitt ska hänsyn tas till

(a) vad det är som ska tillhandahållas enligt avtalet,

(b) de omständigheter som rådde när avtalet ingicks,

(c) övriga avtalsvillkor, och

(d) villkoren i eventuella andra avtal som det berörda avtalet är beroende av.

Del IV     Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett försäljningsavtal eller ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll

Kapitel 9   Allmänna bestämmelser

Artikel 87 Avtalsbrott och väsentligt avtalsbrott

1. Avtalsbrott är varje underlåtenhet att fullgöra en avtalsförpliktelse, oavsett om underlåtenheten är ursäktligt eller inte, och inbegriper

(a) utebliven eller försenad leverans av varor,

(b) uteblivet eller försenat tillhandahållande av digitalt innehåll,

(c) leverans av varor som inte är i överensstämmelse med avtalet,

(d) tillhandahållande av digitalt innehåll som inte är i överensstämmelse med avtalet,

(e) utebliven eller försenad betalning av köpeskillingen, och

(f) varje annan föregiven prestation som inte är i överensstämmelse med avtalet.

2. Ett avtalsbrott från den ena partens sida är väsentligt om

(a) det i väsentlig omfattning avviker från vad den andra parten haft anledning att förvänta sig enligt avtalet, med undantag för om den felande parten inte förutsåg och inte heller kunde ha förutsett det detta, eller

(b) det är av sådan natur att det framstår som uppenbart att den felande partens framtida prestation är osäker.

Artikel 88 Ursäktlig underlåtenhet att fullgöra en avtalsförpliktelse

1. En parts underlåtenhet att fullgöra en avtalsförpliktelse ska vara ursäktlig om den beror på ett hinder som ligger bortom den partens kontroll, och denne inte kunde förväntas ha räknat med detta hinder då avtalet ingicks eller ha undvikit eller övervunnit hindret eller dess verkningar.

2. Om hindret endast är tillfälligt ska underlåtenheten vara ursäktad för den period som hindret består. Om förseningen uppfyller kriterierna för ett väsentligt avtalsbrott, får den andra parten behandla den som ett sådant.

3. Den part som inte kan prestera ska se till att den andra parten underrättas om hindret och om dess inverkan på förmågan att prestera utan onödigt dröjsmål efter det att denne fick eller kunde förväntas ha fått kännedom om problemen. Den andra parten har rätt till skadestånd för varje förlust som beror på underlåtelse att fullgöra denna skyldighet.

Artikel 89 Förändrade omständigheter

1. En part ska fullgöra sina skyldigheter även om detta blir dyrare än beräknat, och detta oavsett om anledningen är att kostnaderna för att prestera har ökat eller om värdet på det som ska mottas som ersättning har minskat.

Om kostnaderna för att fullgöra skyldigheterna enligt avtalet blir alltför höga på grund av exceptionellt förändrade förutsättningar ska parterna vara skyldiga att inleda förhandlingar i syfte att ändra eller säga upp avtalet.

2. Om parterna inte lyckas komma överens inom skälig tid kan en domstol på endera partens begäran

(a) ändra avtalet för att få det att överensstämma med vad parterna rimligen skulle ha kommit överens om vid avtalets ingående om de hade tagit hänsyn till de förändrade omständigheterna, eller

(b) säga upp avtalet i den mening som avses i artikel 8 till ett datum och på villkor som ska fastställas av domstolen.

3. Punkterna 1 och 2 ska endast tillämpas om

(a) de förändrade omständigheterna uppkom efter den tidpunkt då avtalet ingicks,

(b) den part som åberopar de förändrade omständigheterna vid den tidpunkten inte tog hänsyn till, och inte kunde förväntas ha tagit hänsyn till, att en sådan förändring av omständigheterna var möjlig eller till att omständigheterna skulle kunna förändras i en sådan omfattning, och

(c) den skadelidande parten inte har tagit på sig och inte rimligen kunde förväntas ha tagit på sig risken för att omständigheterna skulle förändras på det sätt som skedde.

4. Vid tillämpningen av punkterna 2 och 3 ska begreppet domstol inbegripa skiljedomstolar.

Artikel 90 Utvidgad tillämpning av bestämmelserna om betalning och om varor och digitalt innehåll som inte godtas

1. Om inte annat anges ska bestämmelserna om köparens betalning av priset i kapitel 12, med vederbörliga anpassningar, tillämpas även på andra betalningar.

2. Artikel 97 ska med vederbörliga anpassningar tillämpas även på andra fall där en person lämnas i besittning av varor eller digitalt innehåll på grund av att en annan person har underlåtit att ta emot dem trots en avtalsstadgad skyldighet att göra detta.

Kapitel 10 Säljarens skyldigheter

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 91 Säljarens huvudskyldigheter

Den som säljer varor eller tillhandahåller digitalt innehåll (i denna del kallad säljaren) ska

(a)          leverera varorna eller det digitala innehållet,

(b)          överföra äganderätten till varorna, inbegripet till det konkreta medium på vilket det digitala innehållet tillhandahålls,

(c)          se till att varorna eller det digitala innehållet är i överensstämmelse med avtalet,

(d)          se till att köparen har rätt att använda det digitala innehållet i enlighet med avtalet, och

(e)          överlämna de handlingar som representerar eller rör varorna eller de handlingar rörande det digitala innehållet som eventuellt krävs enligt avtalet.

Artikel 92 Prestation via tredje man

1. En säljare kan överlåta på någon annan att prestera, om inte avtalet föreskriver att säljaren ska prestera personligen.

2. En säljare som överlåter prestationen på någon annan förblir dock ansvarig för att prestation sker enligt avtal.

3. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa punkt 2 eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Avsnitt 2         Leverans

Artikel 93 Leveransställe

1. Om det inte är möjligt att bestämma leveransstället på annat sätt, ska det fastställas i enlighet med följande:

(a) I fråga om konsumentavtal eller avtal om att tillhandahålla digitalt innehåll som ingåtts på distans eller utanför säljarens fasta affärslokaler, eller enligt vilket säljaren har åtagit sig att ombesörja frakten till köparen, ska konsumentens hemvist när avtalet ingicks anses vara leveransställe.

(b) I alla andra fall ska leveransstället fastställas på följande sätt:

i) Om försäljningsavtalet innebär att en eller flera transportörer sköter frakten, den första transportörens närmaste avhämtningsställe.

ii) Om avtalet inte omfattar frakt, säljarens driftställe vid den tidpunkt då avtalet ingicks.

2. Om säljaren har mer än ett driftställe ska driftstället med avseende på tillämpningen av punkt 1 b vara det som har närmast anknytning till leveransskyldigheten.

Artikel 94 Leveranssätt

1. Om inte parterna har kommit överens om annat ska säljaren fullgöra leveransskyldigheten i enlighet med något av följande alternativ:

(a) I fråga om konsumentavtal eller avtal om att tillhandahålla digitalt innehåll som ingåtts på distans eller utanför säljarens fasta affärslokaler, eller enligt vilket säljaren har åtagit sig att ombesörja frakten till köparen, genom att överföra det fysiska innehavet av eller kontrollen över varorna eller det digitala innehållet till konsumenten.

(b) I andra fall där avtalet föreskriver att varorna ska fraktas av en transportör, genom att överlämna varorna till den första transportören för vidare transport till köparen och genom att till köparen överlämna handlingar som gör det möjligt för köparen att överta varorna från den transportör som är i besittning av dem.

(c) I sådana fall som inte omfattas av led a eller b, genom att göra varorna eller det digitala innehållet eller, om parterna har enats om att säljaren endast behöver tillhandahålla handlingar avseende varorna, dessa handlingar tillgängliga för köparen.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 a och c ska varje hänvisning till konsumenten eller köparen inbegripa en tredje man, dock ej transportören, som har angivits av konsumenten eller köparen i enlighet med avtalet.

Artikel 95 Tidpunkt för leverans

1. Om tidpunkten för leverans inte kan fastställas på annat sätt, ska varorna eller det digitala innehållet levereras utan onödigt dröjsmål efter det att avtalet har ingåtts.

2. I avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska näringsidkaren, såvida inte parterna har kommit överens om annat, leverera varorna eller det digitala innehållet inom 30 dagar från det att avtalet ingicks.

Artikel 96 Säljarens skyldigheter med avseende på frakten av varorna

1. Om avtalet föreskriver att säljaren ska ombesörja frakten av varorna, ska säljaren ingå sådana avtal som krävs för att varorna ska kunna fraktas till den fastställda platsen på lämpligt sätt med hänsyn till omständigheterna och i enlighet med de vanliga villkoren för sådana transporter.

2. Om säljaren i enlighet med avtalet överlämnar varorna till en transportör, och om varorna inte är tydligt identifierade som de varor som ska levereras enligt avtalet genom märkning, tranportdokument eller på annat sätt, är säljaren skyldig att underrätta köparen om leveransen och ge en specifikation av varorna.

3. Om avtalet inte ålägger säljaren att försäkra varorna inför frakten, är säljaren skyldig att på köparens begäran förse köparen med all tillgänglig information som behövs för att köparen ska kunna teckna en sådan försäkring.

Artikel 97 Varor eller digitalt innehåll som inte godtas av köparen

1. En säljare som förblir i besittning av varorna eller det digitala innehållet på grund av att köparen inte har tagit emot leveransen, trots att han varit skyldig att göra det, måste vidta skäliga åtgärder för att skydda och bevara varorna eller det digitala innehållet.

2. Säljaren ska befrias från sin skyldighet att leverera om denne

(a) på skäliga villkor deponerar varorna eller det digitala innehållet hos tredje man att förvaras för köparens räkning, och underrättar köparen om detta, eller

(b) säljer varorna eller det digitala innehållet på skäliga villkor efter att ha meddelat köparen, och överlåter nettointäkterna av försäljningen till köparen.

3. Säljaren har rätt att få ersättning för alla skäliga kostnader eller ur försäljningsintäkterna behålla belopp som täcker dessa.

Artikel 98 Verkningar av riskens övergång

Leveransens inverkan på riskens övergång regleras i kapitel 14.

Avsnitt 3         Varornas och det digitala innehållets överensstämmelse

Artikel 99 Överensstämmelse med avtalet

1. För att anses vara i överensstämmelse med avtalet ska varorna eller det digitala innehållet

(a) vara av den kvantitet, kvalitet och beskrivning som föreskrivs i avtalet,

(b) vara förpackade på ett sätt som är förenligt med avtalet, och

(c) levereras tillsammans med eventuella tillbehör, installationsinstruktioner eller andra instruktioner som anges i avtalet.

2. För att anses vara i överensstämmelse med avtalet måste varorna eller det digitala innehållet även uppfylla kraven i artiklarna 100, 101 och 102, såvida inte parterna har kommit överens om annat.

3. I ett konsumentavtal ska eventuella överenskommelser som avviker från kraven i artiklarna 100, 102 och 103 endast vara giltiga om konsumenten, när avtalet ingicks, kände till varornas eller det digitala innehållets specifika tillstånd och godtog att varorna eller det digitala innehållet var i överensstämmelse med avtalet. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

4. I konsumentavtal får parterna inte avstå från att tillämpa punkt 3 eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 100 Kriterier för varornas och det digitala innehållets överensstämmelse

Varorna eller det digitala innehållet ska

(a)          lämpa sig för varje särskilt ändamål som säljaren fått kännedom om när avtalet ingicks, om inte omständigheterna visar att köparen inte förlitade sig till, eller att det hade varit orimligt för köparen att förlita sig till, säljarens kunskaper och omdöme,

(b)          lämpa sig för de ändamål för vilka varor eller digitalt innehåll med samma beskrivning normalt skulle användas,

(c)          ha samma egenskaper som de varor eller det digitala innehåll som säljaren har visat köparen som prov eller exempel,

(d)          vara förpackade på det sätt som är brukligt för sådana varor eller, om det inte finns något brukligt sätt, på ett sätt som är tillräckligt för att bevara och skydda varorna,

(e)          tillhandahållas tillsammans med sådana tillbehör, installationsbeskrivningar eller andra instruktioner som köparen har rätt att förvänta sig,

(f)           ha de kvaliteter och den kapacitet som anges i eventuella uttalanden före avtalets ingående som utgör en del av avtalsvillkoren i enlighet med artikel 69, och

(g)          ha de kvaliteter och den kapacitet som köparen har rätt att förvänta sig. Vid fastställandet av vad konsumenten har rätt att förvänta sig av digitalt innehåll ska hänsyn tas till huruvida det digitala innehållet tillhandahölls mot betalning.

Artikel 101 Felaktig installation enligt ett konsumentavtal

1. Om varor eller digitalt innehåll som tillhandahålls i enlighet med ett konsumentavtal installeras felaktigt, ska eventuella brister som beror på den felaktiga installationen anses som brister hos varorna eller det digitala innehållet om

(a) varorna eller det digitala innehållet installerades av säljaren eller på säljarens ansvar, eller

(b) varorna eller det digitala innehållet skulle installeras av konsumenten och den felaktiga installationen berodde på brister i installationsinstruktionerna.

2. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 102 Tredje mans rättigheter eller krav

1. Varorna eller det digitala innehållet får inte vara belastade av tredje mans rättigheter eller icke uppenbart ogrundade krav från tredje man.

2. När det gäller rättigheter eller krav som grundar sig på immateriell äganderätt får varorna eller det digitala innehållet, med förbehåll för vad som sägs i punkterna 3 och 4 i denna artikel, inte vara belastade av tredje mans rättigheter eller icke uppenbart ogrundade krav från tredje man

(a) som kan göras gällande enligt lagen i den stat där varorna eller det digitala innehållet ska användas enligt avtalet eller, i avsaknad av ett sådant avtal, enligt lagen i den stat där köparen har sitt driftställe eller, i avtal mellan en näringsidkare och en konsument, enligt lagen i den stat där konsumenten enligt uppgifter som denne lämnat vid avtalets ingående har hemvist, och

(b) som säljaren kände till eller kunde förväntas ha känt till vid tidpunkten för avtalets ingående.

3. I avtal mellan näringsidkare ska punkt 2 inte vara tillämplig om köparen vid tidpunkten för avtalets ingående var införstådd med, eller kunde förväntas ha varit införstådd med, de rättigheter eller krav som grundar sig på immateriell äganderätt.

4. I avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska punkt 2 inte vara tillämplig om konsumenten vid tidpunkten för avtalets ingående var införstådd med de rättigheter eller krav som grundar sig på immateriell äganderätt.

5. I avtal mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 103 Begränsningar av digitalt innehålls överensstämmelse enligt avtalet

Digitalt innehåll ska inte anses brista i överensstämmelse med avtalet enbart på den grunden att uppdaterat digitalt innehåll har blivit tillgängligt efter avtalets ingående.

Artikel 104 Köparens vetskap om bristande överensstämmelse vid avtal mellan näringsidkare

I ett avtal mellan näringsidkare ska säljaren inte bära ansvaret för varornas bristande överensstämmelse med avtalet om köparen vid tidpunkten för avtalets ingående kände till eller inte kunde ha varit ovetande om bristerna.

Artikel 105 Relevant tidpunkt för fastställande av överensstämmelse

1. Säljaren bär ansvaret för eventuell bristande överensstämmelse som föreligger vid den tidpunkt då risken övergår på köparen enligt kapitel 14.

2. I ett konsumentavtal ska en bristande överensstämmelse som uppdagas inom sex månader från det att risken övergår till köparen presumeras ha existerat vid den tidpunkten, såvida inte detta är oförenligt med varornas eller det digitala innehållets natur eller den bristande överensstämmelsens karaktär.

3. I fall som omfattas av artikel 101.1 a ska hänvisningar i punkterna 1 eller 2 i denna artikel till tidpunkten för när risken övergår till köparen förstås som hänvisningar till den tidpunkt då installationen är slutförd. I fall som omfattas av artikel 101.1 b ska sådana hänvisningar förstås som hänvisningar till den tidpunkt då konsumenten ska anses ha haft skälig tid på sig för installationen.

4. Om det digitala innehållet sedermera måste uppdateras av näringsidkaren, ska denne se till att det digitala innehållet förblir i överensstämmelse med avtalet under hela dess löptid.

5. I avtal mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Kapitel 11 Köparens möjligheter att vidta åtgärder vid avtalsbrott

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 106 Översikt över köparens möjligheter att vidta åtgärder vid avtalsbrott

1. Om säljaren underlåter att uppfylla en avtalsförpliktelse kan köparen vidta följande åtgärder:

(a) Kräva prestation, vilket inbegriper särskild prestation, reparation eller byte av varor eller digitalt innehåll, i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel.

(b) Innehålla köparens egen prestation i enlighet med avsnitt 4 i detta kapitel.

(c) Häva avtalet enligt avsnitt 5 i detta kapitel och kräva återbetalning av redan betalda belopp i enlighet med kapitel 17.

(d) Begära nedsättning av priset i enlighet med avsnitt 6 i detta kapitel.

(e) Kräva skadestånd i enlighet med kapitel 16.

2. Om köparen är en näringsidkare

(a) ska köparens rätt att vidta åtgärder för avtalsbrott, bortsett från innehållande av prestation, vara underställd säljarens möjlighet att avhjälpa bristen i enlighet med avsnitt 2 i detta kapitel, och

(b) köparens rätt att åberopa bristande överensstämmelse vara underställd kraven   på undersökning och rapportering i enlighet med avsnitt 7 i detta kapitel.

3. Om köparen är en konsument

(a) ska köparens rättigheter inte vara underställda säljarens möjlighet att avhjälpa bristen, samtidigt som

(b) kraven på undersökning och rapportering i enlighet med avsnitt 7 i detta kapitel  inte ska vara tillämpliga.

4. Om säljarens underlåtenhet är ursäktlig, kan köparen använda sig av någon av de åtgärder som anges i punkt 1, dock ej begära prestation och skadestånd.

5. Köparen kan inte använda sig av någon av de åtgärder som anges i punkt 1 om det är köparen som givit upphov till säljarens underlåtenhet att prestera.

6. Åtgärder som inte är sinsemellan oförenliga får kombineras.

Artikel 107 Begränsning av vilka åtgärder som kan vidtas när det gäller digitalt innehåll som tillhandahålls utan krav på betalning

När digitalt innehåll tillhandahålls utan krav på betalning har köparen ingen möjlighet att använda sig av någon av de åtgärder som anges i artikel 106.1 a–d. Köparen kan endast kräva skadestånd i enlighet med artikel 106.1 e för förlust eller för skada som drabbat köparens egendom, inklusive hårdvara, programvara och data, på grund av brister i det digitala innehåll som har tillhandahållits, dock ej för eventuell vinst som köparen har gått miste om till följd av skadan.

Artikel 108 Bestämmelsernas tvingande natur

I ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte, om det är till nackdel för konsumenten, avstå från att tillämpa detta kapitel eller avvika från eller ändra dess verkningar innan konsumenten har uppmärksammat näringsidkaren på den bristande överensstämmelsen.

Avsnitt 2         Avhjälpande från säljarens sida

Artikel 109 Avhjälpande från säljarens sida

1. En säljare som har erbjudit sig eller försökt att prestera före utsatt tid och som underrättats om att prestationen inte uppfyller avtalsvillkoren får lämna ett nytt, anpassat anbud om det kan ske inom tidsfristen för fullgörande av avtalet.

2. I fall som inte omfattas av punkt 1 a får en säljare som har erbjudit sig eller försökt att prestera på ett sätt som inte uppfyller avtalsvillkoren, utan onödigt dröjsmål efter att ha blivit underrättad om bristen, erbjuda sig att avhjälpa bristen på egen bekostnad.

3. Ett erbjudande om avhjälpande ska inte upphöra att gälla på grund av ett meddelande om uppsägning.

4. Köparen får endast vägra att godta ett erbjudande om avhjälpande om

(a) avhjälpandet inte kan ske omedelbart och utan betydande olägenhet för  köparen,

(b) köparen har skäl att anse att det inte går att förlita sig på säljarens framtida prestation, eller

(c) en försenad prestation är att jämställa med ett väsentligt avtalsbrott.

5. Säljaren ska ha skälig tid på sig att vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa bristen.

6. Köparen får hålla inne sin prestation i väntan på att bristen avhjälps, men de av köparens rättigheter som är oförenliga med att bevilja säljaren en viss tid för att vidta de åtgärder som krävs för att avhjälpa bristen ska upphävas till dess att denna period har löpt ut.

7. Oberoende av eventuella åtgärder för att avhjälpa en brist ska köparen ha rätt att kräva skadestånd för dröjsmål och för skada som orsakats eller inte kunnat förhindras av avhjälpandet.

Avsnitt 3         Krav på prestation

Artikel 110 Krav på prestation från säljaren

1. Köparen ska ha rätt att kräva att säljaren uppfyller sina skyldigheter.

2. Den prestation som kan krävas inbegriper kostnadsfritt åtgärdande av en prestation som inte är i överensstämmelse med avtalet.

3. Prestation kan inte krävas om

(a) det skulle vara omöjligt eller har blivit olagligt att prestera, eller

(b) bördan av eller kostnaderna för att prestera inte skulle stå i proportion till fördelen för köparen.

Artikel 111 Konsumentens val mellan reparation och utbyte

1. Om en näringsidkare är skyldig enligt ett konsumentavtal att åtgärda en bristande överensstämmelse i enlighet med artikel 110.2, ska konsumenten ha rätt att välja mellan reparation och utbyte, om inte det alternativ som föredras är olagligt eller omöjligt eller, jämfört med det andra tillgängliga alternativet, skulle orsaka säljaren oproportionerliga kostnader med hänsyn till

(a) det värde varorna skulle haft om inget fel hade förekommit,

(b) felets omfattning, och

(c) huruvida det andra alternativet skulle kunna utföras utan större    olägenhet för konsumenten.

2. Om konsumenten har begärt att felet ska åtgärdas genom reparation eller utbyte i enlighet med punkt 1, får denne vidta andra åtgärder endast under förutsättning att näringsidkaren inte har fullbordat reparationen eller bytt ut varan inom en skälig tidsperiod som inte får överstiga 30 dagar. Konsumenten får dock hålla inne sin prestation även under den perioden.

Artikel 112 Återlämnande av ett föremål som bytts ut

1. Om säljaren har åtgärdat den bristande överensstämmelsen genom att byta ut varan i fråga, har denne en rätt och en skyldighet att återta den utbytta vara på egen bekostnad.

2. Köparen är inte skyldig att betala för eventuell användning av en utbytt vara under den tid som föregått bytet.

Avsnitt 4         Innehållande av köparens prestation

Artikel 113  Rätt att hålla inne prestation

1. En köpare som ska betala samtidigt som eller efter det att säljaren fullgör sin prestation, ska ha rätt att hålla inne sin betalning till dess att säljaren har utlovat prestation eller faktiskt har presterat.

2. En köpare som ska erlägga betalning innan säljaren presterar och som skäligen misstänker att säljaren inte kommer att leverera när tiden för prestation är inne, får hålla inne betalningen så länge som den skäliga misstanken består.

3. Den prestation som kan hållas inne enligt denna artikel är hela eller delar av prestationen, beroende på vad som är motiverat med hänsyn till den andra partens underlåtenhet att prestera enligt avtalet. Om säljarens skyldigheter ska fullgöras i separata delar eller kan delas upp på annat sätt, får köparen endast hålla inne betalningen för den del som inte har levererats, om inte säljarens underlåtenhet att prestera är av sådan natur att det är berättigat att hålla inne betalningen som helhet.

Avsnitt 5         Uppsägning

Artikel 114 Uppsägning på grund av avtalsbrott

1. En köpare får säga upp avtalet i den mening som avses i artikel 8 om säljarens avtalsbrott är väsentligt i den mening som avses i artikel 87.2.

2. Om det i samband med konsumentavtal och avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll mellan en näringsidkare och en konsument blir fråga om avtalsbrott på grund av att varorna inte uppfyller avtalets krav, får konsumenten säga upp avtalet, såvida inte avtalsbrottet är obetydligt.

Artikel 115 Uppsägning på grund av dröjsmål efter meddelande om tilläggstid för prestation

1. En köpare får säga upp avtalet vid dröjsmål med varornas avlämnade även om inte dröjsmålet är väsentligt i sig, om köparen har meddelat en tilläggsperiod av skälig längd inom vilken prestation ska ske, och säljaren inte presterar inom denna period.

2. Den tilläggsperiod som avses i punkt 1 ska anses vara av skälig längd om säljaren inte invänder mot den utan onödigt dröjsmål.

3. Om meddelandet anger att avtalet ska sägas upp automatiskt om säljaren inte presterar inom den fastställda perioden, ska uppsägningen få verkan efter utgången av denna period, utan vidare underrättelse om detta.

Artikel 116 Uppsägning på grund av befarat avtalsbrott

En köpare får säga upp avtalet innan prestation ska ske om säljaren har meddelat, eller om det på annat sätt står klart, att det inte kommer att bli någon prestation, och underlåtenheten skulle vara av sådan natur att den utgör grund för uppsägning.

Artikel 117 Uppsägningsrättens omfattning

1. Om säljarens skyldigheter enligt avtalet ska fullgöras i separata delar eller kan delas upp på annat sätt, och det enligt bestämmelserna i detta avsnitt föreligger grund för uppsägning av en del av avtalet till vilken en del av priset kan knytas, får köparen häva endast den delen av avtalet.

2. Punkt 1 ska inte vara tillämplig om köparen inte kan förväntas godta fullgörandet av de andra delarna eller underlåtenheten är av sådan natur att den utgör grund för en uppsägning av avtalet som helhet.

3. Om säljarens förpliktelser enligt avtalet inte kan delas upp eller om en del av priset inte kan hänföras till en specifik del av avtalet, får köparen häva avtalet endast om underlåtenheten är av sådan natur att den utgör grund för en uppsägning av avtalet som helhet.

Artikel 118 Underrättelse om uppsägning

Rätten till uppsägning enligt detta avsnitt utövas genom underrättelse till säljaren.

Artikel 119 Förlust av rätten till uppsägning

1. Köparens rätt till uppsägning enligt detta avsnitt ska gå förlorad om underrättelse om uppsägning inte lämnas inom skälig tid från det att rätten uppstod eller köparen blev, eller kunde förväntas ha blivit, medveten om avtalsbrottet, beroende på vilken av dessa tidpunkter som infaller sist.

2. Punkt 1 ska inte tillämpas

(a) om köparen är en konsument, eller

(b) om ingen prestation över huvud taget har utlovats.

Avsnitt 6         Prisavdrag

Artikel 120 Rätt till prisavdrag

1. En köpare som godtar en prestation som inte överensstämmer med avtalsvillkoren får göra avdrag på det avtalade priset. Avdraget ska stå i proportion till värdeminskningen på vad som mottogs i prestation jämfört med värdet på vad som skulle ha erhållits om prestation skett enligt avtalet.

2. En köpare som har rätt till prisavdrag enligt punkt 1 och som redan har betalat en summa som överstiger det sänkta priset får återkräva det överskjutande beloppet.

3. En köpare som begär prisavdrag har inte möjlighet att dessutom kräva skadestånd för den förlust som ersätts genom prisavdraget, men har rätt till skadestånd för eventuella andra förluster.

Avsnitt 7         Undersökningsplikt och skyldighet att meddela fel i avtal mellan näringsidkare

Artikel 121 Undersökning av varor i avtal mellan näringsidkare

1. I avtal mellan näringsidkare förväntas köparen undersöka varorna eller se till att de blir undersökta så snabbt som skäligen kan begäras, dock högst 14 dagar från leveransen av varorna, tillhandahållandet av det digitala innehållet eller fullgörandet av de anknytande tjänsterna.

2. Om avtalet inbegriper frakt av varorna får undersökningen skjutas upp till dess att varorna har anlänt till sin destination.

3. Om varuleveransen dirigeras om i transit, eller skickas vidare av köparen innan denne har haft rimlig möjlighet att undersöka dem, och säljaren vid tidpunkten för avtalets ingående kände till eller kunde förväntas ha känt till möjligheten av en sådan omdirigering eller vidaresändning, får undersökningen uppskjutas till dess att varorna har anlänt till sin nya destination.

Artikel 122 Krav på underrättelse om bristande överensstämmelse i avtal mellan näringsidkare

1. I avtal mellan näringsidkare kan köparen inte åberopa bristande överensstämmelse om denne inte inom skälig tid har upplyst säljaren om den bristande överensstämmelsens natur.

Tidsfristen ska börja löpa när varorna har levererats eller när köparen upptäcker eller kunde förväntas ha upptäckt den bristande överensstämmelsen, beroende på vilken av dessa tidpunkter som infaller sist.

2. Köparen ska under alla omständigheter förlora rätten att åberopa bristande överensstämmelse om denne underlåter att underrätta säljaren om den bristande överensstämmelsen inom två år från den tidpunkt då varorna faktisk överlämnades till köparen i enlighet med avtalet.

3. Om parterna har enats om att varorna måste fungera för ett visst ändamål eller för sitt ordinarie ändamål under en fastställd tidsperiod, ska fristen för att lämna underrättelse enligt punkt 3 inte löpa ut före utgången av den överenskomna perioden.

4. Punkt 2 ska inte tillämpas med avseende på tredje mans krav eller rättigheter i enlighet med artikel 102.

5. Köparen behöver inte underrätta säljaren om att inte alla varor har levererats om köparen har skäl att anta att återstående varor kommer att levereras.

6. Säljaren kan inte åberopa bestämmelserna i denna artikel om den bristande överensstämmelsen rör förhållanden som säljaren kände till eller kunde förväntas ha känt till, men underlät att upplysa köparen om.

Kapitel 12 Köparens skyldigheter

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 123 Köparens huvudskyldigheter

1. Köparen ska

(a) betala avtalat pris,

(b) ta emot varorna eller det digitala innehållet, och

(c) överta handlingar som representerar eller rör varorna, eller handlingar som rör det digitala innehållet, i enlighet med avtalsvillkoren.

2. Punkt 1 a ska inte tillämpas med avseende på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll om det digitala innehållet tillhandahålls utan krav på betalning.

Avsnitt 2         Betalning av priset

Artikel 124 Betalningssätt

1. Betalning ska ske på det sätt som anges i avtalsvillkoren eller, om sådan angivelse saknas, på något av de sätt som används i normal affärsverksamhet på den plats där betalning ska ske, med hänsyn till transaktionens natur.

2. En säljare som godtar en check eller en betalningsorder eller en betalningsutfästelse presumeras göra detta endast på villkor att köparen faktiskt betalar. Säljaren kan framtvinga betalning av det ursprungliga kravet om ordern eller utfästelsen om betalning inte infrias.

3. Köparens ursprungliga skyldighet ska upphöra om säljaren godtar en utfästelse om betalning från tredje man med vilken säljaren har en förhandsöverenskommelse om att likställa en sådan utfästelse med betalning.

4. I ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument ska konsumenten inte vara betalningsskyldig för avgifter som överstiger näringsidkarens faktiska kostnader för användningen av ett visst betalningssätt.

Artikel 125 Plats för betalning

1. Om platsen för betalning inte kan fastställas på annat sätt ska den vara säljarens driftställe vid tidpunkten för avtalets ingående.

2. Om säljaren har mer än ett driftställe ska platsen för betalning vara det av säljarens driftställen som har närmast anknytning till betalningsskyldigheten.

Artikel 126 Tid för betalning

1. Betalning ska ske vid leverans.

2. Säljaren kan avslå ett erbjudande om betalning innan betalning ska ske om denne har ett berättigat intresse av det.

Artikel 127 Betalning av tredje man

1. En köpare kan anförtro betalningen åt en annan person. En köpare som anförtror betalningen åt en annan person förblir ansvarig för att betalning sker.

2. Säljaren kan inte vägra betalning av en tredje man om

(a) tredje man agerar med köparens samtycke, eller

(b) tredje man har ett berättigat intresse av att betalning sker och köparen har underlåtit       att betala eller det står klart att köparen inte kommer att betala när betalning ska ske.

3. Betalning av tredje man i enlighet med punkterna 1 eller 2 befriar köparen från ansvar gentemot säljaren.

4. Om säljaren godtar betalning av tredje man under förhållanden som inte omfattas av punkterna 1 eller 2, ska köparen vara befriad från ansvar gentemot säljaren, men säljaren är ansvarig gentemot köparen för eventuella förluster som orsakas av detta godtagande.

Artikel 128 Fördelning av betalning

1. Om en köpare måste göra flera betalningar till säljaren och den betalning som faktiskt har gjorts inte räcker till för att täcka samtliga krav, kan köparen vid tidpunkten för betalningen underrätta säljaren om vilka krav betalningen ska täcka.

2. Om köparen inte lämnar någon underrättelse enligt punkt 1 får säljaren på eget initiativ besluta att betalningen ska användas för att täcka ett visst krav; köparen ska då underrättas om detta inom skälig tid.

3. En fördelning enligt punkt 2 ska inte ha någon verkan om det gäller ett krav som ännu inte förfallit till betalning eller är omtvistat.

4. Om ingen av parterna har beslutat vilka krav som ska täckas, ska betalningen användas för att täcka det krav som uppfyller något av följande krav i angiven ordningsföljd:

(a) Det krav som har förfallit till betalning eller som först kommer att förfalla till betalning.

(b) Det krav för vilket säljaren saknar eller har minst säkerhet.

(c) Det krav som är mest betungande för köparen.

(d) Det krav som uppkom först.

Om inget av dessa kriterier är tillämpligt, ska betalningen fördelas proportionellt på samtliga krav.

5. Ett krav som till följd av preskription inte kan bli föremål för indrivning kan endast tilldelas betalning i enlighet med punkt 2, 3 eller 4 om det inte finns något annat krav som betalningen kan fördelas till enligt de bestämmelserna.

6. Vid betalningskrav gäller generellt att en betalning från köparen i första hand ska fördelas till kostnader, i andra hand till ränta och i tredje hand till kapitalbeloppet, om inte säljaren beslutar att betalningen ska fördelas på annat sätt.

Avsnitt 3         Mottagande av leverans

Artikel 129 Mottagande av leverans

Köparen ska fullgöra skyldigheten att motta leverans genom att

(a)          vidta alla åtgärder som kan förväntas för att säljaren ska kunna fullgöra sin skyldighet att leverera, och 

(b)          överta varorna, handlingarna som representerar varorna eller det digitala innehållet i enlighet med avtalets krav.

Artikel 130 Leverans i förtid och leverans av fel kvantitet

1. Om säljaren levererar varorna eller tillhandahåller det digitala innehållet före fastställt leveransdatum är köparen skyldig att motta leveransen, såvida han inte har ett legitimt intresse av att vägra att göra detta.

2. Om säljaren levererar en kvantitet varor eller digitalt innehåll som är mindre än som föreskrivs i avtalet är köparen skyldig att motta leveransen, såvida han inte har ett legitimt intresse av att vägra att göra detta.

3. Om säljaren levererar en kvantitet varor eller digitalt innehåll som är större än som föreskrivs i avtalet, kan köparen välja mellan att behålla eller att vägra ta emot den överskjutande kvantiteten.

4. Om köparen väljer att behålla den överskjutande kvantiteten ska den anses levererad i enlighet med avtalet, vilket innebär att den ska betalas i enlighet med avtalsvillkoren.

5. När det gäller konsumentavtal ska punkt 4 inte tillämpas om köparen har rimliga skäl att anta att säljaren har levererat den överskjutande kvantiteten avsiktligen, i vetskap om att den inte hade beställts.

6. Denna artikel ska inte tillämpas på sådana avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll där det digitala innehållet tillhandahålls utan krav på betalning.

Kapitel 13 Åtgärder som säljaren kan vidta vid avtalsbrott

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 131 Översikt över åtgärder som säljaren kan vidta vid avtalsbrott

1. Om köparen underlåter att uppfylla en avtalsförpliktelse kan säljaren vidta någon av följande åtgärder:

(a) Kräva prestation i enlighet med avsnitt 2 i detta kapitel.

(b) Hålla inne sin egen prestation i enlighet med avsnitt 3 i detta kapitel.

(c) Häva avtalet enligt avsnitt 4 i detta kapitel.

(d) Kräva dröjsmålsränta eller skadestånd i enlighet med kapitel 16.

2. Om köparens underlåtenhet att prestera är ursäktlig, kan säljaren använda sig av någon av de åtgärder som anges i punkt 1, utom att kräva prestation eller skadestånd.

3. Säljaren kan inte använda sig av någon av de åtgärder som anges i punkt 1 om denne själv har orsakat köparens underlåtenhet att prestera.

4. Åtgärder som inte är sinsemellan oförenliga får kombineras.

Avsnitt 2         Krav på prestation

Artikel 132 Krav på att köparen uppfyller sina skyldigheter

1. Säljaren är berättigad till betalning av köpeskillingen vid förfallodagen, och har rätt att kräva fullgörande av varje annan skyldighet som köparen har åtagit sig.

2. Om köparen ännu inte har övertagit varorna eller det digitala innehållet och det står klart att köparen kommer att vara ovillig att godta att den avtalade prestationen fullgörs, kan säljaren ändå kräva att köparen mottar leverans och begära betalning, såvida inte säljaren kunde har gjort en rimlig ersättningstransaktion utan avsevärd ansträngning eller kostnad.

Avsnitt 3         Innehållande av säljarens prestation

Artikel 133 Rätt att hålla inne prestation

1. En säljare som ska prestera samtidigt som eller efter köparen har rätt att hålla inne sin prestation till dess att köparen har erbjudit sig att prestera eller har presterat.

2. En säljare som ska prestera innan köparen presterar, och som skäligen misstänker att köparen inte kommer att prestera när tiden för köparens prestation är inne, får hålla inne betalningen så länge som den skäliga misstanken består. Rätten att hålla inne prestationen ska dock gå förlorad om köparen lämnar en tillfredsställande försäkran om att prestation kommer att ske i tid eller ställer en adekvat säkerhet.

3. Den prestation som kan hållas inne enligt denna artikel är hela eller delar av prestationen, beroende på vad som är motiverat med hänsyn till den andra partens underlåtenhet att prestera enligt avtalet. Om köparens skyldigheter ska fullgöras i separata delar eller kan delas upp på annat sätt, får säljaren endast hålla inne betalningen för den del som inte har levererats, om inte köparens underlåtenhet att prestera är av sådan natur att det är berättigat att hålla inne säljarens prestation som helhet.

Avsnitt 4         Uppsägning

Artikel 134 Uppsägning på grund av väsentligt avtalsbrott

En säljare får säga upp avtalet i den mening som avses i artikel 8 om köparens underlåtenhet att fullgöra avtalsvillkoren är väsentlig i den mening som avses i artikel 87.2.

Artikel 135 Uppsägning på grund av dröjsmål efter meddelande om ytterligare tid för att fullgöra prestationen

1. En säljare får säga upp avtalet vid köparens dröjsmål, trots att dröjsmålet inte är grovt i sig, om säljaren meddelar köparen ytterligare en skälig leveransfrist och köparen inte presterar inom den fristen.

2. Fristen ska anses vara skälig om säljaren inte invänder mot den utan onödigt dröjsmål. I förbindelser mellan en näringsidkare och en konsument får den ytterligare leveransfristen inte löpa ut före den 30-dagarsperiod som föreskrivs i artikel 167.2.

3. Om meddelandet anger att avtalet ska sägas upp automatiskt om säljaren inte presterar inom den fastställda perioden, ska uppsägningen få verkan efter utgången av denna period utan vidare underrättelse.

4. I konsumentavtal får parterna inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt eller avvika från eller ändra deras verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 136 Uppsägning på grund av befarat avtalsbrott

En säljare får säga upp avtalet innan prestation ska ske om köparen har meddelat, eller om det på annat sätt står klart, att avtalsvillkoren inte kommer att uppfyllas och det resulterande avtalsbrottet skulle vara väsentligt.

Artikel 137 Uppsägningsrättens omfattning

1. Om köparens skyldigheter enligt avtalet ska fullgöras i separata delar eller kan delas upp på annat sätt, och det enligt bestämmelserna i detta avsnitt föreligger grund för uppsägning av en del av avtalet som motsvarar en avskiljbar del av säljarens skyldigheter, får säljaren endast säga upp den delen av avtalet.

2. Punkt 1 ska inte vara tillämplig om avtalsbrottet är väsentligt med hänsyn till avtalet som helhet.

3. Om köparens skyldigheter enligt avtalet inte ska fullgöras i separata delar, får säljaren säga upp avtalet endast om avtalsbrottet är väsentligt med hänsyn till avtalet som helhet.

Artikel 138 Underrättelse om uppsägning

Rätten att säga upp avtalet enligt bestämmelserna i detta avsnitt utövas genom en underrättelse om uppsägning till köparen.

Artikel 139 Förlust av uppsägningsrätten

1. Om en prestation har erbjudits för sent eller om en utlovad prestation i övrigt inte överensstämmer med avtalet ska säljaren förlora rätten att säga upp avtalet enligt bestämmelserna i detta avsnitt om inte en underrättelse om uppsägning lämnas inom skälig tid från det att säljaren fått vetskap om, eller kunde förväntas ha fått vetskap om, erbjudandet eller den bristande överensstämmelsen.

2. En säljare ska förlora sin uppsägningsrätt enligt artikel 137 om inte säljaren lämnar underrättelse om uppsägningen inom skälig tid från det att uppsägningsrätten uppkom.

3. Om köparen inte har betalat köpeskillingen eller underlåtit att prestera i något annat väsentligt avseende ska säljaren behålla uppsägningsrätten.

Kapitel 14 Riskens övergång

Avsnitt 1         Allmänna bestämmelser

Artikel 140 Verkningar av riskens övergång

Förlust av eller skador på varor eller digitalt innehåll efter det att risken har gått över på köparen innebär inte att köparen befrias från sin skyldighet att betala köpeskillingen, såvida inte förlusten eller skadan beror på en handling eller underlåtenhet från säljarens sida.

Artikel 141 Identifiering av varor eller digitalt innehåll så att dessa kan knytas till avtalet

Risken går inte över till köparen förrän varorna eller det digitala innehållet tydligt har identifierats som just de varor eller det digitala innehåll som ska levereras enligt avtalet, oavsett om detta fastställts i det ursprungliga avtalet, i ett särskilt meddelande till köparen eller på annat sätt.

Avsnitt 2         Riskens övergång i konsumentavtal

Artikel 142 Riskens övergång i konsumentavtal

1. I ett konsumentavtal övergår risken först när konsumenten eller en tredje man som konsumenten utsett, dock ej transportören, har kommit i fysisk besittning av varorna eller det konkreta medium på vilket det digitala innehållet levereras.

2. I ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett konkret medium, övergår risken först när konsumenten eller en tredje man som konsumenten utsett för ändamålet har fått kontroll över det digitala innehållet.

3. Utom om avtalet är ett distansavtal eller ett avtal som ingåtts utanför näringsidkarens fasta affärslokaler, ska punkterna 1 och 2 inte tillämpas om konsumenten underlåter att fullgöra sin skyldighet att överta varorna eller det digitala innehållet och denna underlåtenhet inte är ursäktlig enligt artikel 88. I detta fall ska risken övergå när konsumenten, eller den tredje man som utsetts av konsumenten, skulle ha kommit i fysisk besittning av varorna eller fått kontroll över det digitala innehållet om skyldigheten att överta dem hade fullgjorts.

4. Om konsumenten arrangerar transporten av varorna eller det digitala innehållet som tillhandahålls på ett konkret medium, och den lösningen inte erbjudits av näringsidkaren, ska risken övergå när varorna eller det digitala innehållet som tillhandahålls på ett konkret medium överlämnas till transportören, utan att det påverkar de rättigheter som konsumenten kan göra gällande gentemot transportören.

5. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Avsnitt 3         Riskens övergång i avtal mellan näringsidkare

Artikel 143 Tidpunkt för riskens övergång

1. I ett avtal mellan näringsidkare ska risken övergå när köparen tar emot leverans av varorna eller det digitala innehållet, eller de handlingar som representerar varorna.

2. Punkt 1 ska tillämpas med förbehåll för artiklarna 144, 145 och 146.

Artikel 144 Varor som ställts till köparens förfogande

1. Om varorna eller det digitala innehållet ställs till köparens förfogande och köparen är medveten om detta, ska risken övergå till köparen vid den tidpunkt då varorna eller det digitala innehållet skulle ha övertagits, såvida inte köparen hade rätt att hålla inne mottagandet av leveransen i enlighet med artikel 113.

2. Om varorna eller det digitala innehållet ställs till köparens förfogande på en annan plats än säljarens driftställe, går risken över när tidpunkten för leverans är inne och köparen är medveten om det faktum att varorna eller det digitala innehållet har ställts till köparens förfogande på den platsen.

Artikel 145 Frakt av varorna

1. Denna artikel ska tillämpas på försäljningsavtal som inbegriper frakt av varor.

2. Om säljaren inte är skyldig att avlämna varorna på en särskild plats, ska risken övergå till köparen när varorna lämnas över till den första transportören för överlämnande till köparen i enlighet med avtalet.

3. Om säljaren är skyldig att överlämna varorna till en transportör på en särskild plats ska risken inte övergå till köparen förrän varorna överlämnas till transportören på den platsen.

4. Det förhållandet att säljaren har rätt att behålla handlingar som styr förfoganderätten över varorna ska inte påverka riskens övergång.

Artikel 146 Varor som säljs under transit

1. Denna artikel ska tillämpas på försäljningsavtal som rör varor som säljs under transit.

2. Risken ska övergå till köparen när varorna överlämnas till den första transportören. Om det följer av omständigheterna ska risken emellertid övergå till köparen när avtalet ingås.

3. Om säljaren vid tidpunkten för avtalets ingående kände till eller kunde förväntas ha känt till att varorna hade gått förlorade eller blivit skadade och underlät att upplysa köparen om detta, ska säljaren bära risken för förlusten eller skadorna.

Del V      Skyldigheter som åligger och åtgärder som kan vidtas av parterna i ett anknytande tjänsteavtal

Kapitel 15 Parternas skyldigheter och möjligheter att vidta åtgärder

Avsnitt 1         Tillämpning av vissa allmänna bestämmelser om försäljningsavtal

Artikel 147 Tillämpning av vissa allmänna bestämmelser om försäljningsavtal

1. Bestämmelserna i kapitel 9 ska gälla vid tillämpningen av denna del.

2. Om ett försäljningsavtal eller ett avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll sägs upp ska denna uppsägning även omfatta eventuella anknytande tjänsteavtal.

Avsnitt 2         Tjänsteleverantörens skyldigheter

Artikel 148 Skyldighet att nå resultat och kravet på aktsamhet och fackmannaskap

1. Tjänsteleverantören är skyldig att uppnå de specifika resultat som förutsätts i avtalet.

2. I avsaknad av uttryckliga eller underförstådda avtalsskyldigheter att uppnå ett visst resultat, ska tjänsteleverantören utföra den anknytande tjänsten med den aktsamhet och det fackmannaskap som normalt kan förväntas av en tjänsteleverantör, och i överensstämmelse med eventuell lagstiftning eller andra bindande bestämmelser som gäller för den anknytande tjänsten i fråga.

3. Vid fastställandet av den aktsamhet och det fackmannaskap som ska krävas av tjänsteleverantören ska hänsyn bland annat tas till

(a) vilken typ av risker som är inblandade vid utförandet av den anknytande tjänsten för kunden och riskernas omfattning, frekvens och förutsebarhet,

(b) vilka kostnader det hade inneburit att vidta de åtgärder som krävts för att förhindra en skada som inträffat eller en liknande skada, och

(c) den tid som står till förfogande för att utföra den anknytande tjänsten.

4. Om den anknytande tjänst som avtalats mellan en näringsidkare och en konsument inbegriper installation av varor, ska installationen vara sådan att de installerade varorna är i överensstämmelse med avtalet i enlighet med artikel 101.

5. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa punkt 2 eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 149 Skyldighet att förebygga skada

Tjänsteleverantören måste vidta skäliga åtgärder för att förebygga skada på varorna eller det digitala innehållet, eller kroppsskada eller varje annan förlust eller skada som inträffat under eller som en följd av utförandet av den anknytande tjänsten.

Artikel 150 Prestation via tredje man

1. En tjänsteleverantör kan anförtro prestationen åt en annan person, om det inte är ett krav att tjänsteleverantören presterar personligen.

2. En tjänsteleverantör som anförtror prestationen åt en annan person förblir ansvarig för att prestation sker enligt avtal.

3. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa punkt 2 eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Artikel 151 Skyldighet att tillhandahålla faktura

Om den anknytande tjänsten ska betalas separat, och priset inte är fastställt till en engångssumma som parterna har enats om i samband med avtalets ingående, ska tjänsteleverantören tillhandahålla kunden en faktura som på ett klart och begripligt sätt förklarar hur priset har beräknats.

Artikel 152 Skyldighet att förvarna om oförväntade eller oväntat höga kostnader

1. Tjänsteleverantören ska förvarna kunden och söka dennes samtycke till att fortsätta om

(a) kostnaderna för den anknytande tjänsten skulle bli större än vad tjänsteleverantören ursprungligen angav för kunden, eller

(b) den anknytande tjänsten skulle kosta mer än värdet på varorna eller det digitala innehållet efter det att den anknytande tjänsten har utförts, om detta kan förutses av tjänsteleverantören.

2. En tjänsteleverantör som inte lyckas erhålla kundens samtycke i enlighet med punkt 1 ska inte vara berättigad till ett pris som överstiger vad som ursprungligen angivits eller, beroende på omständigheterna, värdet på varorna eller det digitala innehållet efter det att den anknytande tjänsten har utförts.

Avsnitt 3         Kundens skyldigheter

Artikel 153 Betalning av priset

1. Kunden är skyldig att betala det pris som ska betalas för den anknytande tjänsten enligt avtalet.

2. Betalning ska ske när den anknytande tjänsten har fullgjorts och föremålet för den anknytande tjänsten har gjorts tillgängligt för kunden.

Artikel 154 Beviljande av tillträde

Om det är nödvändigt för tjänsteleverantören att få tillträde till kundens lokaler för att kunna utföra den anknytande tjänsten, är kunden skyldig att ge sådant tillträde på skäliga tider.

Avsnitt 4         Åtgärder vid avtalsbrott

Artikel 155 Åtgärder som kan vidtas av kunden

1. Om tjänsteleverantören underlåter att fullgöra en skyldighet enligt avtalet ska kunden, med de förbehåll som anges i denna artikel, ha samma möjligheter att vidta åtgärder som enligt kapitel 11 står till förfogande för köparen, nämligen att

(a) kräva särskild prestation,

(b) hålla inne kundens egen prestation,

(c) häva avtalet,

(d) sätta ned priset, och

(e) kräva skadestånd.

2. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska köparens möjligheter att vidta åtgärder vara underställda tjänsteleverantörens rätt att avhjälpa bristen, oavsett om kunden är en konsument eller inte.

3. Vid sådan felaktig installation enligt ett konsumentavtal som avses i artikel 101 ska konsumentens möjligheter att vidta åtgärder inte vara underställda tjänsteleverantörens rätt att avhjälpa bristen.

4. Kunden ska, om denne är en konsument, ha rätt att häva avtalet om den utförda anknytande tjänsten inte är i överensstämmelse med avtalet, såvida inte bristen på överensstämmelse är obetydlig.

5. Kapitel 11 ska tillämpas med nödvändiga anpassningar, särskilt med avseende på följande:

(a) När det gäller tjänsteleverantörens rätt att avhjälpa en brist får den skäliga period som avses i artikel 109.5 inte överstiga 30 dagar i avtal mellan en näringsidkare och en konsument.

(b) När det gäller åtgärder vid underlåtenhet att prestera enligt avtal ska artiklarna 111 och 112 inte vara tillämpliga.

(c) Artikel 155 ska tillämpas i stället för artikel 122.

Artikel 156 Krav på underrättelse om bristande överensstämmelse med anknytande tjänsteavtal mellan näringsidkare

1. Kunden kan endast hävda bristande överensstämmelse med ett anknytande tjänsteavtal mellan näringsidkare om denne inom skälig tid underrättar tjänsteleverantören om den bristande överensstämmelsen.

Tidsfristen ska börja löpa när den anknytande tjänsten har slutförts eller när kunden upptäcker eller kunde förväntas ha upptäckt den bristande överensstämmelsen, beroende på vilken av dessa tidpunkter som infaller sist.

2. Tjänsteleverantören kan inte åberopa bestämmelserna i denna artikel om den bristande överensstämmelsen rör förhållanden som tjänsteleverantören kände till eller kunde förväntas ha känt till, men underlät att upplysa kunden om.

Artikel 157 Åtgärder som kan vidtas av tjänsteleverantören

1. Om kunden underlåter att prestera enligt avtalet har tjänsteleverantören, med de förbehåll som anges i punkt 2, tillgång till samma åtgärder som en säljare har enligt bestämmelserna i kapitel 13, nämligen att

(a) kräva prestation,

(b) hålla inne tjänsteleverantörens egen prestation,

(c) häva avtalet, och

(d) kräva dröjsmålsränta eller skadestånd.

2. Kapitel 13 ska tillämpas med nödvändiga anpassningar. Det innebär särskilt att artikel 158 ska tillämpas i stället för artikel 132.2.

Artikel 158 Kundens rätt att avvisa fullgörande av prestation

1. Kunden ska ha rätt att när som helst underrätta tjänsteleverantören om att utförandet, eller det fortsatta utförandet av den anknytande tjänsten, inte längre behövs.

2. Om underrättelse lämnas enligt punkt 1

(a) ska tjänsteleverantören inte längre vara berättigad eller skyldig att tillhandahålla den anknytande tjänsten, samtidigt som

(b) kunden, om det inte finns grund för uppsägning enligt någon annan bestämmelse, förblir skyldig att betala det fastställda priset, med avdrag för de utgifter som tjänsteleverantören har sparat eller kunde förväntas ha sparat genom att inte fullgöra prestationen.

3. I avtalsförhållanden mellan en näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa denna artikel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Del VI     Skadestånd och dröjsmålsränta

Kapitel 16 Skadestånd och dröjsmålsränta

Avsnitt 1         Skadestånd

Artikel 159  Rätt till skadestånd

1. En borgenär ska vara berättigad till skadestånd för förluster som orsakats av gäldenärens underlåtenhet att fullgöra en skyldighet enligt avtalet, såvida inte underlåtenheten är ursäktlig.

2. Till de förluster som berättigar till skadestånd hör framtida förluster som gäldenären har skäl att förvänta sig.

Artikel 160 Generell storlek på skadeståndet

Skadestånd för förluster som orsakats av underlåtenhet att fullgöra en skyldighet enligt avtalet ska generellt vara av en sådan omfattning att det försätter borgenären i samma position som han skulle ha befunnit sig i om skyldigheten hade fullgjorts på avtalat sätt eller, om detta inte är möjligt, så nära denna position som det går att komma. Sådana skadestånd ska täcka förluster som borgenären har lidit och utebliven vinst för borgenären.

Artikel 161 Möjlighet att förutse förluster

Gäldenären ska endast ansvara för förluster som gäldenären förutsåg eller kunde förväntas ha förutsett vid tidpunkten för avtalets ingående.

Artikel 162 Förluster som borgenären själv medverkat till

Gäldenären ska inte ansvara för borgenärens förluster i den mån som borgenären själv har bidragit till den bristande prestationen eller dess verkningar.

Artikel 163 Minskning av förluster

1. Gäldenären ska inte ansvara för borgenärens förluster i den mån borgenären kunde ha minskat förlusterna genom att vidta rimliga åtgärder.

2. Borgenären har rätt att få ersättning för rimliga kostnader som uppstått vid försök att minska förlusterna.

Artikel 164 Ersättningstransaktion

En borgenär som har hävt ett avtal helt eller delvis och inom skälig tid, och på skäliga villkor gör en ersättningstransaktion får, i den utsträckning han är berättigad till skadestånd, kräva ersättning för skillnaden mellan värdet på vad som skulle ha betalats enligt det hävda avtalet och vad som ska betalas enligt ersättningstransaktionen, samt skadestånd för eventuella ytterligare förluster.

Artikel 165 Marknadspris

Om borgenären har sagt upp avtalet utan att göra någon ersättningstransaktion, men prestationen har ett marknadspris, får borgenären, i den mån han är berättigad till skadestånd, kräva ersättning för skillnaden mellan det avtalade priset och marknadspriset vid tidpunkten för uppsägningen, samt skadestånd för eventuella ytterligare förluster.

Avsnitt 2 Dröjsmålsränta allmänna bestämmelser

Artikel 166 Dröjsmålsränta

1. Vid försenad betalning av ett penningbelopp ska borgenären, utan att behöva lämna underrättelse, ha rätt till ränta på det beloppet från den tidpunkt då betalning skulle ha skett och fram till dess betalning sker, till den räntesats som anges i punkt 2.

2. Dröjsmålsränta ska beräknas på följande sätt:

(a) Om borgenären har hemvist eller säte i en medlemsstat som har euro som valuta eller i ett tredjeland, ska dröjsmålsränta utgå till den räntesats som Europeiska centralbanken har tillämpat vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret, eller den marginalränta som är resultatet av förfaranden med rörlig refinansieringsränta vid Europeiska centralbankens senaste huvudsakliga refinansieringstransaktioner, plus två procentenheter.

(b) Om borgenären har hemvist eller säte i en medlemsstat som inte har euro som valuta ska dröjsmålsränta utgå till den motsvarande räntesats som fastställs av den medlemsstatens nationella centralbank, plus två procentenheter.

3. Borgenären kan kräva skadestånd för eventuella ytterligare förluster.

Artikel 167 Ränta om gäldenären är en konsument

1. Om gäldenären är en konsument ska dröjsmålsränta till den räntesats som anges i artikel 166 endast tillämpas om underlåtenheten att prestera inte är ursäktlig.

2. Räntan ska inte börja löpa förrän efter 30 dagar från det att borgenären har underrättat gäldenären om skyldigheten att betala dröjsmålsränta och gällande räntesats. Underrättelsen kan lämnas före förfallodagen.

3. Ett villkor i avtalet varigenom räntan sätts högre än den som föreskrivs i artikel 166, eller börjar löpa tidigare än den tidpunkt som anges i punkt 2 i denna artikel, ska inte vara bindande om villkoret skulle vara oskäligt enligt artikel 83.

4. Dröjsmålsränta får inte läggas till kapitalet i syfte att generera ränta.

5. Parterna får inte avstå från att tillämpa denna artikel, eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Avsnitt 3         Försenad betalning av näringsidkare

Artikel 168 Räntesats och tidpunkt då ränta börjar löpa

1. Om en näringsidkare gör sig skyldig till försenad betalning av ett belopp inom ramen för ett avtal om leverans av varor, tillhandahållande av digitalt innehåll eller utförande av anknytande tjänster, utan att förseningen är ursäktlig enligt artikel 88, ska ränta utgå till den räntesats som anges i punkt 5 i denna artikel.

2. Ränta till den räntesats som anges i punkt 5 ska börja löpa dagen efter förfallodagen eller dagen efter det att den betalningsfrist som anges i avtalet löper ut. Om ingen sådan dag eller frist anges ska ränta till den räntesatsen börja löpa

(a) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottar fakturan eller motsvarande betalningsanmodan, eller

(b) 30 dagar efter den dag då varorna, det digitala innehållet eller de anknytande tjänsterna mottogs, om det datum som föreskrivs i led a infaller tidigare eller är osäkert, eller om det är osäkert huruvida gäldenären har erhållit en faktura eller motsvarande betalningsanmodan.

3. Om varornas, det digitala innehållets eller de anknytande tjänsternas överensstämmelse med avtalet ska bekräftas genom accept eller undersökning ska den 30-dagarsperiod som anges i punkt 2 b börja löpa på acceptdagen eller den dag då undersökningen är avslutad. Undersökningsförfarandet får inte ta längre än 30 dagar från den dag då varorna levererades, det digitala innehållet tillhandahölls eller de anknytande tjänsterna utfördes, såvida inte parterna uttryckligen kommer överens om annat och denna överenskommelse inte är att anse som oskälig enligt artikel 170.

4. Den betalningsfrist som fastställs i punkt 2 får inte överstiga 60 dagar, såvida inte parterna uttryckligen kommer överens om annat och överenskommelsen inte är att anse som oskälig enligt artikel 170.

5. Dröjsmålsränta ska beräknas på följande sätt:

(a) Om borgenären har hemvist eller säte i en medlemsstat som har euro som valuta eller i ett tredjeland, ska dröjsmålsränta utgå till den räntesats som Europeiska centralbanken har tillämpat vid sin senaste huvudsakliga refinansieringstransaktion som utfördes före den första kalenderdagen av det aktuella halvåret, eller den marginalränta som är resultatet av förfaranden med rörlig refinansieringsränta vid Europeiska centralbankens senaste huvudsakliga refinansieringstransaktioner, plus åtta procentenheter.

(b) Om borgenären har hemvist eller säte i en medlemsstat som inte har euro som valuta ska dröjsmålsränta utgå till den motsvarande räntesats som fastställs av den medlemsstatens nationella centralbank, plus åtta procentenheter.

6. Borgenären kan kräva skadestånd för eventuella ytterligare förluster.

Artikel 169 Ersättning för indrivningskostnader

1. Om ränta ska betalas enligt artikel 168, ska borgenären ha rätt att från gäldenären erhålla minst ett fast belopp på 40 euro eller motsvarande i den valuta som priset ska betalas i enligt avtalet, som ersättning för borgenärens indrivningskostnader.

2. Borgenären ska ha rätt att från gäldenären erhålla skälig ersättning för eventuella indrivningskostnader som överstiger det fasta belopp som anges i punkt 1 och som åsamkats som en följd av gäldenärens dröjsmål med betalningen.

Artikel 170 Oskäliga avtalsvillkor rörande dröjsmålsränta

1. Ett avtalsvillkor rörande förfallodag eller betalningsfrist, dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader ska inte vara bindande, i den utsträckning villkoret är oskäligt. Ett villkor är oskäligt om det avviker väsentligt från god affärssed i strid med tro och heder, med hänsyn till alla omständigheter i sammanhanget, inbegripet varornas, det digitala innehållets eller den anknytande tjänstens natur.

2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett avtalsvillkor som föreskriver en förfallodag, en betalningsfrist eller en räntesats som är mindre förmånlig för borgenären än den förfallodag, betalningsfrist eller räntesats som anges i artiklarna 167 och 168, eller ett villkor som föreskriver ett ersättningsbelopp för indrivningskostnader som är lägre än det belopp som anges i artikel 169 presumeras vara oskäligt.

3. Vid tillämpningen av punkt 1 ska ett avtalsvillkor som utesluter dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader alltid anses som oskäligt.

Artikel 171 Bestämmelsernas tvingande natur

Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i detta avsnitt, eller avvika från eller ända dess verkningar.

Del VII   Återlämnande

Kapitel 17 Återlämnande (restitution)

Artikel 172 Återlämnande om en part förklarar sig inte vara bunden av eller häver avtalet

1. Om en part förklarar sig inte vara bunden av eller häver ett avtal, ska var och en av parterna vara skyldig att återlämna vad den parten (”mottagaren”) har erhållit från den andra parten.

2. Skyldigheten att återlämna vad som erhållits inbegriper eventuell avkastning från det erhållna.

3. Vid uppsägning av ett avtal om leverans i flera omgångar eller delar, ska återlämnande inte krävas när det är fråga om omgångar eller delar med avseende på vilka båda parternas skyldigheter har fullgjorts eller när priset för vad som har utförts fortfarande ska betalas enligt artikel 8.2, såvida inte avtalet är av sådan natur att fullgörandet saknar värde för en av parterna.

Artikel 173 Betalning för penningvärdet

1. Om det som har erhållits, inklusive avkastning i förekommande fall, inte kan återlämnas och, i fråga om digitalt innehåll, oavsett om det tillhandahållits på ett konkret medium eller inte, ska mottagaren betala värdet av det erhållna i pengar. Om återlämnande är möjligt, men skulle orsaka orimliga insatser eller kostnader, får mottagaren välja att betala värdet av det erhållna i pengar, förutsatt att det inte skulle skada den andra partens ägarintressen.

2. En varas värde i pengar ska vara värdet den dag då betalning skulle ha skett om varan hade förvarats av mottagaren fram till den tidpunkten utan att bli förstörd eller skadad.

3. Om kunden förklarar sig inte vara bunden av eller häver ett anknytande tjänsteavtal efter det att den anknytande tjänsten har utförts helt eller delvis, ska penningvärdet av det som har erhållits vara det belopp som kunden har sparat in genom att motta den anknytande tjänsten.

4. När det gäller digitalt innehåll ska penningvärdet av det som har erhållits vara det belopp som konsumenten har sparat in genom att använda det digitala innehållet.

5. Om mottagaren har erhållit ett substitut i pengar eller i natura för varor eller digitalt innehåll, och kände till eller kunde förväntas ha känt till att den andra parten haft fog för att förklara sig inte vara bunden av eller häva avtalet, kan den andra parten välja att återkräva substitutet eller penningvärdet av substitutet. En mottagare som har erhållit ett substitut i pengar eller natura för varor eller digitalt innehåll, och inte kände till eller kunde förväntas ha känt till att den andra parten haft fog för att förklara sig inte vara bunden av eller häva avtalet, kan den andra parten välja att återkräva substitutet eller penningvärdet av substitutet.

6. I fråga om digitalt innehåll som inte tillhandahålls utan krav på betalning kommer inget återlämnande att ske.

Artikel 174 Betalning för användning och ränta på penningbelopp som erhållits

1. En mottagare som har använt varor ska betala den andra parten för värdet av den användningen med avseende på varje period där

(a) mottagaren givit upphov till att den andra parten har förklarat sig inte vara bunden av eller hävt avtalet,

(b) mottagaren, när han tog varan i bruk, redan var medveten om att den andra parten haft grund för att förklara sig inte vara bunden av eller häva avtalet, eller det med hänsyn till användningens omfattning och natur samt möjligheterna att vidta andra åtgärder än uppsägning skulle vara oskäligt att låta mottagaren använda varorna gratis under perioden i fråga.

2. En mottagare som är skyldig att betala tillbaka penningbelopp ska betala ränta till den räntesats som föreskrivs i artikel 166 om

(a) den andra parten är skyldig att betala för användning, eller

(b) mottagaren givit den parten anledning att förklara sig inte vara bunden av avtalet på grund av vilseledande, hot eller otillbörligt utnyttjande.

3. Vid tillämpningen av detta kapitel ska en mottagare inte vara skyldig att betala för användning av varor som erhållits eller ränta på penningbelopp som betalats under några andra omständigheter än de som anges i punkterna 1 och 2.

Artikel 175 Ersättning för utgifter

4. Om en mottagare har haft utgifter för varor eller digitalt innehåll, ska denne ha rätt till ersättning i den utsträckning som utgifterna i fråga inneburit en fördel för den andra parten, förutsatt att utgiften uppkom vid en tidpunkt då mottagaren inte kände till och inte kunde förväntas ha känt till anledningen till att den andra parten har förklarat sig inte vara bunden av eller har hävt avtalet.

5. En mottagare som kände till eller kunde förväntas ha känt till anledningen till att den andra parten har förklarat sig inte vara bunden av eller har hävt avtalet, ska endast ha rätt till ersättning för utgifter som varit nödvändiga för att skydda varorna eller det digitala innehållet från att gå förlorade eller minskas i värde, förutsatt att mottagaren inte har haft någon möjlighet att fråga den andra parten om råd.

Artikel 176 Skäliga ändringar

Skyldigheter att återlämna eller betala enligt detta kapitel får ändras om det skulle vara uppenbart oskäligt att kräva fullgörande av skyldigheten, särskilt om en part inte varit upphov till eller saknade kännedom om den andra partens grunder för att förklara sig inte vara bunden av eller häva avtalet.

Artikel 177 Bestämmelsernas tvingande natur

I avtal mellan näringsidkare och en konsument får parterna inte avstå från att tillämpa detta kapitel eller avvika från eller ändra dess verkningar, om det är till nackdel för konsumenten.

Del VIII  Preskription

Kapitel 18 Preskription

Avsnitt 1 Allmänna bestämmelser

Artikel 178 Rättigheter som kan preskriberas

En rätt till fullgörande av en skyldighet och alla därtill knutna rättigheter ska preskriberas efter utgången av de tidsfrister som anges i detta kapitel.

Avsnitt 2 Preskriptionsfrister och inledningen av sådana frister

Artikel 179 Preskriptionsfrister

1. Den korta preskriptionsfristen ska vara två år.

2. Den långa preskriptionsfristen ska vara tio år eller, i fråga om rätt till skadestånd för personskada, trettio år.

Artikel 180 Tidpunkt för när fristen börjar löpa

1. Den korta preskriptionsfristen börjar löpa från den tidpunkt då borgenären får kännedom om, eller kan förväntas ha fått kännedom om de omständigheter på grundval av vilka rättigheten i fråga kan utövas.

2. Den långa preskriptionsfristen börjar löpa från den tidpunkt då gäldenären ska fullgöra sin skyldighet eller, när det gäller rätt till skadestånd, från tidpunkten för den handling som ger upphov till rättigheten.

3. Om gäldenären har en löpande skyldighet att göra eller avstå från göra något, ska borgenären anses ha en särskild rättighet med avseende på varje underlåtenhet att fullgöra skyldigheten.

Avsnitt 3 Förlängning av preskriptionsfrister

Artikel 181  Avbrytande av fristen vid rättsliga och andra förfaranden

1. Båda typerna av frister ska avbrytas när rättsliga förfaranden inleds för att hävda rättigheten.

2. Avbrottet ska vara till dess att ett avgörande i saken har vunnit laga kraft, eller till dess att målet har avslutats på annat sätt. Om förfarandena avslutas inom de sista sex månaderna av preskriptionsfristen utan att något avgörande har meddelats i själva sakfrågan, ska preskriptionsfristen löpa ut först sex månader från den tidpunkt då förfarandena avslutades.

3. Punkterna 1 och 2 ska, med nödvändiga anpassningar, även tillämpas med avseende på skiljeförfaranden, medling, förfaranden varigenom en tvist mellan två parter hänskjuts till tredje man för ett bindande beslut samt alla andra förfaranden som inleds i syfte att erhålla ett avgörande rörande rättigheten eller undvika insolvens.

4. Med medling avses en strukturerad process, oavsett beteckning, varigenom två eller flera parter i en tvist själva och på frivillig grund försöker att nå en lösning på tvisten med bistånd av en medlare. Denna process kan inledas på parternas initiativ eller föreslås eller beordras av en domstol eller vara föreskriven i en medlemsstats lagstiftning. Medlingen avslutas genom en överenskommelse mellan parterna eller genom en förklaring av medlaren eller en av parterna.

Artikel 182 Uppskjutande av den tidpunkt då fristen löper ut om förhandlingar pågår

Om parterna förhandlar om rättigheten, eller om omständigheter som kan ge upphov till ett krav rörande rättigheten, ska ingen av preskriptionsfristerna löpa ut innan ett år har gått sedan den senaste kommunikationen i förhandlingarna eller sedan en av parterna meddelat den andra parten att den inte vill fortsätta förhandlingarna.

Artikel 183 Uppskjutande av den tidpunkt då fristen löper ut vid en parts bristande rättshandlingsförmåga

Om en person med bristande rättslig handlingsförmåga saknar ombud, ska ingen av fristerna för preskription av de rättigheter som tillkommer den personen löpa ut förrän ett år har gått från det att antingen den bristande rättsliga handlingsförmågan har upphört eller ett ombud har utsetts.

Avsnitt 4 Förnyelse av preskriptionsfrister

Artikel 184 Förnyelse genom medgivande

Om gäldenären medger borgenärens rättigheter genom delvis betalning, betalning av ränta, tillhandahållande av säkerhet, kvittning eller på annat sätt, ska en ny kort preskriptionsfrist börja löpa.

Avsnitt 5 Verkningar av preskription

Artikel 185 Verkningar av preskription

1. Efter det att den relevanta preskriptionsfristen har löpt ut, ska gäldenären ha rätt att vägra att fullgöra skyldigheten i fråga och borgenären förlorar alla möjligheter att vidta åtgärder på grund av brister i fullgörandet, utom att hålla inne sin egen prestation.

2. Det som gäldenären har betalat eller överfört till fullgörande av skyldigheten i fråga kan inte återkrävas enbart med hänvisning till att preskriptionsfristen hade löpt ut vid tiden för prestationen.

3. Preskriptionsfristen för en rätt till betalning av ränta och därtill knutna rättigheter ska löpa ut senast när fristen för huvudkravet löper ut.

Avsnitt 6 Avtal om ändring

Artikel 186 Avtal om preskription

1. Bestämmelserna i detta kapitel får ändras genom avtal mellan parterna, särskilt genom att förkorta eller förlänga preskriptionsfristerna.

2. Den korta preskriptionsfristen får inte göras kortare än ett år eller längre än tio år.

3. Den långa preskriptionsfristen får inte göras kortare än ett år eller längre än trettio år.

4. Parterna får inte avstå från att tillämpa bestämmelserna i denna artikel, eller avvika från eller ändra deras verkningar.

5. I ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument får denna artikel inte tillämpas till konsumentens nackdel.

Tillägg 1

Standardinstruktioner om ångerrätt

Ångerrätt

Du har rätt att frånträda detta avtal inom 14 dagar utan att ange några skäl.

Ångerfristen löper ut efter 14 dagar från den första dagen.

Om du vill utöva din ångerrätt måste du underrätta oss (2) om ditt beslut att frånträda detta avtal genom en otvetydig förklaring (till exempel ett brev som skickas per post, ett fax eller ett e-postmeddelande). Du kan använda den bifogade ångerblanketten, men det är inte obligatoriskt. 3

För att hålla ångerfristen räcker det med att du skickar meddelandet om att du vill utöva din ångerrätt innan ångerfristen har löpt ut.

Verkningar av att utöva ångerrätten

Om du frånträder detta avtal kommer vi att återbetala alla betalningar som erhållits från dig, inklusive eventuella leveranskostnader (med undantag för sådan kostnader som tillkommit på grund av att du valt en annan typ av leverans än den billigaste formen av standardleverans som erbjuds av oss), utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än 14 dagar från den dag då vi får underrättelse om ditt beslut att frånträda detta avtal. Vi kommer vid denna återbetalning att använda samma betalningssätt som du använde för den ursprungliga transaktionen, om inte du uttryckligen har gått med på något annat. Under alla omständigheter kommer du inte att åsamkas några kostnader för en sådan återbetalning. 4

5

6

Instruktioner för ifyllandet:

1            Här ska ett av följande textstycken infogas mellan citattecknen:

a)      ”där avtalet har ingåtts”, om det är fråga om ett anknytande tjänsteavtal eller ett avtal om leverans av vatten, gas eller elektricitet, och dessa varor inte säljs i en begränsad volym eller en bestämd kvantitet, eller av fjärrvärme eller digitalt innehåll som inte tillhandahålls på ett konkret medium.

b)      ”där du eller en tredje man som angivits av dig, dock ej transportören, tar varorna i fysisk besittning”, om det är fråga om ett försäljningsavtal.

c)      ”där du eller en tredje man som avgivits av dig, dock ej transportören, fysiskt tar den sista varan i besittning”, om det är fråga om ett avtal om flera olika varor som konsumenten beställt gemensamt, men som levereras separat.

d)      ”där du eller en tredje man som avgivits av dig, dock ej transportören, fysiskt tar det sista partiet eller den sista delen i besittning”, om det är fråga om ett avtal om leverans av varor bestående av flera partier eller delar.

e)      ”där du eller en tredje man som avgivits av dig, dock ej transportören, fysiskt tar den första varan i besittning”, om det är fråga om ett avtal om fortlöpande leverans av varor under en bestämd tidsperiod.

2            Infoga ditt namn, din geografiska adress och, i förekommande fall, ditt telefonnummer och faxnummer samt din e-postadress.

3            Infoga följande, om du ger konsumenten möjlighet att på elektronisk väg fylla i och ge in information om hans eller hennes frånträdande av avtalet på din webbplats: ”Du kan också fylla i och ge in ångerblanketten eller något annat otvetydigt meddelande om att du vill frånträda avtalet på vår webbplats [infoga internetadress]. Om du använder denna möjlighet kommer vi snarast, och på ett varaktigt medium (till exempel e-post) att översända ett bevis på att ditt meddelande om utnyttjande av ångerrätten har mottagits.”.

4            Infogas följande, om det är fråga om ett försäljningsavtal enligt vilket du inte erbjudit dig att hämta varorna i händelse av frånträdande: ”Vi förbehåller oss rätten att hålla inne återbetalningen tills vi har fått varorna i retur eller du har uppvisat dokumentation som styrker att varorna har returnerats, beroende på vilken av dessa händelser som inträffar först.”.

5            Infogas följande, om konsumenten har mottagit varor i samband med avtalet:

a        infoga antingen:

– ”Vi hämtar varorna.”, eller

– ”Du ska returnera varorna eller överlämna dem till oss eller till ____[ange i förekommande fall namn på och geografisk adress för den person som du har bemyndigat att ta emot varorna], utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter inte senare än 14 dagar från den dag då du underrättar oss om att du avser att utnyttja din ångerrätt. Fristen ska anses ha följts om du återsänder varorna innan 14-dagarsperioden har löpt ut.”. Detta krav ska anses uppfyllt om du återsänder varorna innan tidsfristen på 14 dagar har löpt ut.

b       infoga antingen:

– ”Vi kommer att bära kostnaderna för att returnera varorna.”, eller

– ”Du måste stå för de direkta kostnaderna för att returnera varorna.”, eller

– om du, i samband med ett distansavtal, inte erbjuder dig att stå för kostnaderna för att returnera varorna och dessa är av sådan natur att de normalt sett inte kan returneras per post: ”Du måste stå för de direkta kostnaderna för att returnera varorna, sammanlagt ___ euro [infoga beloppet].”, eller om kostnaderna för att returnera varorna inte rimligen kan beräknas på förhand: ”Du måste stå för de direkta kostnaderna för att returnera varorna.” Kostnaden beräknas till högst omkring ___ euro [infoga beloppet]”, eller

– vid avtal som ingåtts utanför säljarens fasta affärsställe, varorna är av sådan natur att de normalt sett inte kan returneras per post och har levererats till konsumentens hem vid tidpunkten för avtalets ingående: ”Vi kommer att hämta varorna på egen bekostnad.”

c        ”Du ansvarar endast för eventuella värdeminskningar som kan hänföras till annan hantering än vad som krävs för att fastställa varornas natur, egenskaper och funktion.”

6            I fråga om avtal som rör tillhandahållande av anknytande tjänster infogas följande: ”Om du har begärt att utförandet av anknytande tjänster påbörjas under ångerfristen, ska du återbetala ett belopp som står i proportion till vad som har levererats fram till dess att du meddelade oss att du avser att utnyttja din ångerrätt, jämfört med priset för att fullgöra hela avtalet.”.

Tillägg 2

Ångerblankett

(fyll i och skicka tillbaka denna blankett endast om du har för avsikt att utnyttja din ångerrätt)

– Till [här ska näringsidkarens namn, geografiska adress och, i förekommande fall, faxnummer och e-postadress infogas av näringsidkaren själv]:

– Jag/vi* meddelar härmed att jag/vi* vill frånträda mitt/vårt* avtal om köp av följande varor/om tillhandahållande av följande digitala innehåll/om utförande av följande anknytande tjänst*

– Beställd den*/mottagen den*

– Konsumentens namn

– Konsumentens adress

– Konsumentens underskrift (endast om denna blankett överlämnas i pappersform)

– Datum

*        Stryk det som inte är relevant.

BILAGA II STANDARDMEDDELANDE

Det avtal som du är i färd med att ingå kommer att omfattas av den gemensamma europeiska köplagen, som är ett alternativ till den nationella avtalsrätten som kan användas av konsumenter vid affärstransaktioner över gränserna. Dessa bestämmelser är identiska i hela Europeiska unionen och har utformats för att ge konsumenterna ett effektivt skydd.

Dessa bestämmelser är endast tillämpliga om du samtycker till att avtalet omfattas av den gemensamma europeiska köplagen.

Du kanske dessutom har samtyckt till att ingå avtal per telefon eller på något annat sätt (till exempel SMS) som inte medgav att du fick tillgång till denna information i förväg. I så fall blir avtalet giltigt först efter det att du har fått detta meddelande och bekräftat ditt samtycke.

Dina viktigaste rättigheter beskrivs nedan.

DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA KÖPLAGEN: SAMMANFATTNING AV KONSUMENTERNAS VIKTIGASTE RÄTTIGHETER

Dina rättigheter innan avtalet undertecknas

Säljaren är skyldig att ge dig de viktigaste upplysningarna om avtalet, till exempel om produkten och priset, inklusive alla skatter och avgifter, samt sina kontaktuppgifter. Informationen måste vara mer ingående när du köper något utanför säljarens affärslokaler eller om du överhuvud taget inte träffar säljaren personligen, till exempel om du handlar online eller per telefon. Om informationen är ofullständig eller felaktig är du berättigad till skadestånd.

Dina rättigheter efter det att avtalet har undertecknats

I de flesta fall har du 14 dagar på dig att ångra köpet om du köpte varan utanför näringsidkarens affär eller om du inte har träffat säljaren under hela tiden fram till köpet (till exempel om du handlat online eller per telefon). Säljaren måste förse dig med information och en ångerblankett[22]. Om säljaren inte uppfyllt denna skyldighet har du rätt att häva avtalet inom ett år.

Vad kan du göra om produkterna är felaktiga eller inte har levererats som avtalat? Du kan välja mellan att: 1) få varan levererad 2) få varan ersatt eller 3) få varan reparerad. 4) Ytterligare ett alternativ är att begära en nedsättning av priset. 5) Du kan häva avtalet, återsända varan och få pengarna tillbaka, utom om felet är obetydligt. 6) Slutligen kan du kräva skadestånd för eventuella förluster. Du behöver inte betala priset förrän du har fått en felfri produkt.

Om näringsidkaren inte har utfört en anknytande tjänst på det sätt som utlovas i avtalet har du liknande rättigheter. När du har framfört dina klagomål till näringsidkaren har denne emellertid i normala fall rätt att först försöka utföra arbetet korrekt. Endast om näringsidkaren misslyckas på nytt kan du välja mellan att 1) ännu en gång uppmana näringsidkaren att utföra den anknytande tjänsten, 2) hålla inne betalningen till dess att du får den anknytande tjänsten utförd på korrekt sätt, 3) begära nedsättning av priset eller 4) kräva skadestånd. 5) Du kan också häva avtalet och få pengarna tillbaka, såvida inte bristerna vid utförandet av den anknytande tjänsten är att anse som obetydliga. Hur lång tid har du på dig att hävda dina rättigheter om produkterna är felaktiga eller inte har levererats som avtalat? Du har två år på dig att kräva din rätt efter det att du insåg eller borde ha insett att näringsidkaren har underlåtit att utföra tjänsten enligt avtalet. Om sådana problem uppenbarar sig mycket sent har du möjlighet att ställa sådana krav i upp till tio år från den tidpunkt då näringsidkaren skulle ha levererat varan, tillhandahållit det digitala innehållet eller utfört den anknytande tjänsten.

Skydd mot oskäliga avtalsvillkor: Oskäliga standardvillkor som åberopas av näringsidkaren är inte rättsligt bindande för dig.

Förteckningen över rättigheter är endast en sammanfattning och därför inte uttömmande. Den redogör inte heller för alla detaljer. Hela texten till den gemensamma europeiska köplagen hittar du här. Det är viktigt att du läser ditt avtal noggrant.

Vid en eventuell tvist kan det vara tillrådligt att söka juridisk rådgivning.

[1]               Eurobarometer 320 om europeisk avtalsrätt för transaktioner mellan företag från 2011, s. 15 och Eurobarometer 321 om europeisk avtalsrätt för konsumenttransaktioner från 2011, s. 19.

[2]               EUT l 177, 4.7.2008, s. 6.

[3]               Eurobarometer 320 om europeisk avtalsrätt för transaktioner mellan företag från 2011, s. 15 och Eurobarometer 321 om europeisk avtalsrätt för konsumenttransaktioner från 2011, s. 19.

[4]               A. Turrini and T. Van Ypersele, Traders, courts and the border effect puzzle, Regional Science and Urban Economics, 40, 2010, s. 82: ”Analysing international trade across OECD countries we show that controlling for countries specific factors, distance, the presence of common border and common language […], similar legal systems have a significant impact on trade […]. If two countries share common origins for their legal system, on average they exhibit trade flows 40% larger.”

[5]               KOM(2001) 398, 11.7.2001.

[6]               KOM(2010) 348 slutlig, 1.7.2010.

[7]               I Inremarknadsakten (KOM(2011) 206 slutlig, s. 19, 13.4.2011) och den årliga tillväxtöversikten, bilaga 1, lägesrapport om Europa 2020-strategin (KOM(2011) 11 - A1/2, s. 5) nämns också initiativet rörande Europeisk avtalsrätt.

[8]               KOM(2010) 245 slutlig, s. 13.

[9]               Undantagen är Förenade kungariket, Irland, Portugal och Malta.

[10]             Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden, EGT L 178, 1.7.2000, s. 1–16.

[11]             EUT l 177, 4.7.2008, s. 6.

[12]             EUT L 199, 31.7.2007, s. 40.

[13]             EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

[14]             EUT L 105, 27.4.2010, s. 109.

[15]             Kommissionens meddelande om att skapa förtroende för en EU-övergripande rättvisa: en ny dimension för den europeiska rättsliga utbildningen, KOM(2011) 551 slutlig, 13.9.2011.

[16]             EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

[17]             EUT C , , s. .

[18]             EUT C , , s. .

[19]             EUT l 177, 4.7.2008, s. 6.

[20]             EUT L 199, 31.7.2007, s. 40.

[21]             EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

[22]             Infoga länk.