This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011PC0445
Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL Creating a European Account Preservation Order to facilitate cross-border debt recovery in civil and commercial matters
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur
/* KOM/2011/0445 slutlig - 2011/0204 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur /* KOM/2011/0445 slutlig - 2011/0204 (COD) */
MOTIVERING 1. BAKGRUND TILL FÖRSLAGET 1.1 Allmän bakgrund I Stockholmsprogrammet från 2009 om att
förverkliga ett område med rättvisa, frihet och säkerhet för EU-medborgarna[1] betonas
att det europeiska rättsliga området bör användas för att stödja ekonomisk
verksamhet på den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att lägga fram lämpliga förslag till bl.a. förbättring av
effektiviteten vid verkställighet av domar i EU avseende bankkonton och
gäldenärers tillgångar. Kommissionens handlingsplan för att genomföra
Stockholmsprogrammet[2]
bekräftar detta politiska mandat genom att nämna en förordning om effektivare
verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen genom kvarstad på
bankmedel. Redan i sitt meddelande från 1998 om
”effektivisering av hur domar meddelas och verkställs inom Europeiska unionen”[3]
konstaterade kommissionen att det är svårt att driva in skulder över gränserna
och betonade behovet av att förbättra verkställigheten av beslut och inrätta
säkerhetsåtgärder avseende gäldenärers tillgångar på EU-nivå. Rådet stödde
denna strategi i sitt åtgärdsprogram för genomförande av principen om
ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område[4] från
2000. Även om många framsteg har gjorts mot inrättandet av ett verkligt
europeiskt civilrättsligt område sedan dess, har EU:s lagstiftare ännu inte
tagit itu med dessa frågor. Befintliga rättsakter på det civilrättsliga
området, t.ex. rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om
domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på
privaträttens område (nedan kallad Bryssel I-förordningen)[5],
föreskriver bara att domar som meddelats i en medlemsstat ska erkännas och vara
verkställbara i andra medlemsstater, men inte hur domarna faktiskt ska
verkställas. Idag regleras förfarandena för verkställighet av domar och andra
exekutionstitlar uteslutande av nationell lagstiftning. Denna strategi ändras
inte genom den föreslagna översynen av Bryssel I-förordningen[6]. Behovet av att förbättra indrivningen av
skulder över gränserna underströks senast av Europaparlamentet, som i maj 2011
antog ett initiativbetänkande där man uppmanade kommissionen att lägga fram ett
förslag om tillfälliga åtgärder för att frysa och redovisa gäldenärers
tillgångar i gränsöverskridande ärenden[7]. 1.2 Motiv och syfte En fordringsägare som
vill driva in en skuld i en annan medlemsstat stöter idag på avsevärda problem.
I synnerhet är det krångligare och dyrare och tar längre tid att erhålla
interimistiska åtgärder för att bevara de tillgångar som gäldenären har
utomlands. Detta är problematiskt eftersom ett snabbt och smidigt genomförande
av sådana interimistiska åtgärder ofta är avgörande för att gäldenären inte ska
hinna avlägsna eller skingra sina tillgångar innan fordringsägaren har erhållit
och verkställt en dom i sakfrågan. Detta är särskilt viktigt när det gäller
bankkontotillgångar. För närvarande kan gäldenärer lätt undvika
verkställighetsåtgärder genom att snabbt flytta sina medel från ett bankkonto i
en medlemsstat till ett bankkonto i en annan medlemsstat. En fordringsägare har
dock små möjligheter att blockera en gäldenärs bankkonton utomlands för att
säkra betalningen av sina fordringar. Detta leder till att många fordringsägare
antingen misslyckas med att driva in sina fordringar utomlands eller inte anser
det vara värt besväret att försöka och istället skriver av dem. I princip finns det fyra huvudproblem: ·
Det finns avsevärda skillnader mellan
EU-medlemsstaternas bestämmelser om utfärdande av förelägganden om bevarande av
bankkontotillgångar. Det är således svårare för fordringsägare att erhålla ett
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar (eller att erhålla ett sådant
utan att gäldenären först hörs) i vissa medlemsstater än i andra, vilket
uppmuntrar till forum shopping. Ett ytterligare problem som följer av gällande
EU-lagstiftning är att interimistiska åtgärder som beslutas utan att gäldenären
först har hörts enligt Europeiska unionens domstols rättspraxis[8] inte kan
erkännas eller verkställas i en annan medlemsstat inom ramen för Bryssel I-förordningen.
Detta problem har dock redan åtgärdats genom kommissionens förslag till översyn
av Bryssel I-förordningen ·
Ett andra problem hänger samman med att det i många
medlemsstater är svårt, om inte omöjligt, för en fordringsägare att få
information om var gäldenären har sina bankkonton utan att använda privata
utredningsorgan. Denna brist på insyn gör ofta att fordringsägare inte får
tillgång till interimistiska åtgärder. ·
För det tredje är kostnaderna för att erhålla och
verkställa förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar i
gränsöverskridande situationer generellt högre än i inhemska ärenden, vilket
avskräcker fordringsägare från att driva in sina fordringar utomlands med hjälp
av rättsväsendet. ·
Slutligen är skillnaderna mellan de nationella
verkställighetssystemen och förfarandenas längd ett allvarligt problem för
fordringsägare som vill verkställa rättsliga avgöranden. Detta hotar
effektiviteten hos interimistiska åtgärder såsom förelägganden om bevarande av
bankkontotillgångar som per definition är beroende av ett snabbt genomförande. En noggrann analys av problemen i det
nuvarande systemet samt verkningarna av de olika alternativ som övervägs för
att komma till rätta med dem återfinns i den konsekvensanalys som åtföljer
detta förslag. De övergripande målen med detta förslag är att
bidra till utvecklingen av EU:s inre marknad i enlighet med Europa
2020-strategin för tillväxt[9]
och till införandet av ett verkligt europeiskt civilrättsligt område i fråga om
verkställighet. Förslaget syftar generellt till att underlätta för medborgare
och företag (särskilt små och medelstora företag) att driva in
gränsöverskridande skulder och att effektivisera verkställigheten av domar i
mål och ärenden av civil eller kommersiell natur som rör gränsöverskridande
tvister, och därigenom minska riskerna vid gränsöverskridande handel, öka
förtroendet bland näringsidkarna, stärka gäldenärernas betalningsmoral i
gränsöverskridande situationer och främja ökad ekonomisk verksamhet över
gränserna. Förslaget syftar närmare bestämt till att ·
möjliggöra för fordringsägare att erhålla
förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar på samma villkor oavsett i
vilket land den behöriga domstolen befinner sig, ·
göra det möjligt för fordringsägare att få
information om var gäldenärerna har sina bankkonton, och ·
minska kostnaderna och förseningarna för
fordringsägare som vill erhålla och verkställa förelägganden om bevarande av
bankkontotillgångar i gränsöverskridande situationer. 2. RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER
OCH KONSEKVENSANALYS Detta förslag föregicks av ett brett samråd
med allmänheten, medlemsstaterna, andra institutioner och experter om problemen
med det nuvarande systemet och möjliga lösningar på dessa. Den 24 oktober 2006
antog kommissionen en grönbok om effektivare verkställighet av
domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel[10], där den
föreslog att införa en europeisk interimistisk åtgärd för spärrning av
bankkonton. 68 svar inkom på grönboken. Vid utarbetandet av dessa förslag tog
kommissionen hänsyn till resultaten av en jämförande rättslig undersökning som
professor Burkhard Hess från universitetet i Heidelberg ingav i februari 2004
(och som omfattade de dåvarande 15 medlemsstaterna)[11].
Empiriska uppgifter om konsekvenserna av de olika alternativ som beaktades för
detta förslag samlades in genom en ytterligare extern undersökning som
slutfördes i januari 2011[12],
samt genom en enkät bland europeiska företag som genomfördes via testpanelen
för det europeiska näringslivet (European Business Test Panel) och vars
resultat offentliggjordes i augusti 2010[13]. En offentlig utfrågning ägde rum den 25
juni 2010. I syfte att bistå kommissionen i utarbetandet av detta förslag
inrättades en grupp av privata experter som möttes fyra gånger mellan februari
och april 2011. Medlemsstaternas experter konsulterades om ett preliminärt
utkast till förslag vid ett möte i mars 2011. Samrådet visar att det finns ett stort stöd
bland både berörda parter och medlemsstater för införandet av ett självständigt
europeiskt förfarande för bevarande av bankkontotillgångar. Det fåtal berörda
parter som hävdade att initiativet inte behövdes anförde i allmänhet som skäl
att deras egna nationella förfaranden fungerar väl. Andra erkände dock att även
om ett nytt europeiskt förfarande kanske inte skulle behövas för att förbättra
förfarandena i deras egen medlemsstat, skulle det ha ett mervärde för
”utgående” ansökningar som handläggs i andra länder, varav vissa anses ha
mycket ineffektiva förfaranden för förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar.
När det gäller nyckelinslagen i det planerade förslaget stöder en stor
majoritet av de berörda parterna och Europaparlamentet tanken att det planerade
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar endast bör vara av
interimistisk natur. Det finns också ett överväldigande stöd för att låta
föreläggandet utfärdas utan att gäldenären först hörs i syfte att bevara
föreläggandets ”överraskningseffekt”. De mest kontroversiella aspekterna av
initiativet rör frågor om gäldenärsskydd, särskilt vilken domstol som ska vara
behörig att bestrida föreläggandet, och om verkställigheten av föreläggandet
över gränserna. Kommissionen har analyserat kostnaderna för
och fördelarna med de viktigaste aspekterna av den föreslagna reformen i den
konsekvensanalys som åtföljer detta förslag. 3. RÄTTSLIGA ASPEKTER PÅ FÖRSLAGET 3.1. Sammanfattning av den
föreslagna åtgärden Den föreslagna förordningen inför ett nytt och
självständigt europeiskt förfarande för bevarande av bankkontotillgångar, genom
vilket fordringsägare kan förhindra att deras gäldenärers tillgångar förs över
till eller tas ut från bankkonton i Europeiska unionen. Förfarandet
kommer att vara tillgängligt för medborgare och företag, och kommer att vara
ett alternativ till förfarandena i den nationella lagstiftningen. Den
föreslagna förordningen kommer att reglera förfarandet för utfärdande av det
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar samt genomförandet
av förfarandet vid den bank där det berörda kontot hör hemma. Föreläggandet
skulle endast ha karaktären av en säkerhetsåtgärd, dvs. det skulle spärra
gäldenärens konto men inte göra det möjligt att betala ut pengar till
fordringsägaren. I enlighet med rättstraditionerna i det stora flertalet
medlemsstater kommer det europeiska föreläggandet att ha en sakrättslig effekt,
dvs. vara riktat mot specifika bankkonton och inte mot gäldenären personligen. Förslagets huvuddrag kan sammanfattas på
följande sätt: 3.1.1. Tillämpningsområde (artiklarna
2 och 3) Den föreslagna förordningen tillämpas på mål
och ärenden av civil och kommersiell natur. De aspekter som utesluts från
tillämpningsområdet motsvarar i stort de aspekter som inte omfattas av Bryssel
I-förordningen. Liksom Bryssel I-förordningen tillämpas denna förordning inte
på insolvens och social trygghet. Förordningen är inte heller tillämplig på
skiljeförfaranden. Även om det kan vara berättigat att låta parterna i ett
skiljeförfarande få tillgång till det europeiska förfarandet skulle
inbegripandet av skiljeförfarandet i tillämpningsområdet leda till komplicerade
frågor som ännu inte har besvarats av EU-lagstiftningen, t.ex. på vilka villkor
skiljedomar kan anses likvärdiga med domstolsavgöranden. Det föreföll inte vara
lämpligt att försöka besvara dem för första gången i denna rättsakt. I motsats till Bryssel I-förordningen kommer
den föreslagna förordningen att tillämpas på mål om makars
förmögenhetsförhållanden, om verkningar av registrerade partnerskap och om arv så
snart de rättsakter som kommissionen har föreslagit på dessa båda områden har
antagits och trätt i kraft. Rättsakten är begränsad till situationer som
har gränsöverskridande följder. Metoden att definiera dessa situationer på ett
”negativt” sätt har inspirerats av artikel 1 i Haagkonventionen om avtal om val
av domstol. 3.1.2. Villkor
för och förfarande för utfärdandet ·
Tillgänglighet (artikel 5) Enligt förslaget ska det europeiska
förfarandet vara tillgängligt i två typer av fall: före och efter att man
erhållit en exekutionstitel i den medlemsstat där kontot befinner sig. Detta
innebär i praktiken att en fordringsägare kan ansöka om föreläggandet 1) före
eller under loppet av förfarandet i sakfrågan eller efter att i
ursprungsmedlemsstaten ha erhållit en exekutionstitel som ännu inte kan
verkställas i verkställighetsmedlemsstaten, och 2) efter att ha erhållit en
exekutionstitel som kan verkställas i verkställighetsmedlemsstaten. Även om
kommissionen förväntar sig att rättsakten kommer att vara mest användbar i den
första situationen, kan den tillföra ett mervärde i den andra situationen genom
att göra verkställigheten så effektiv som möjligt. Med tanke på att
fordringsägaren i denna situation redan har en exekutionstitel är villkoren för
utfärdandet mindre strikta än i den första situationen. ·
Behörighet att utfärda föreläggandet (artiklarna 6
och 14) I allmänhet har de domstolar i medlemsstaterna
som är behöriga att pröva ärendet i sak i enlighet med europeiska rättsakter
eller nationell lagstiftning behörighet att utfärda europeiska förelägganden om
bevarande av bankkontotillgångar. Alternativt kan förelägganden utfärdas av
domstolarna i de medlemsstater där kontot befinner sig. För att undvika forum
shopping är föreläggandets effekt i detta fall dock begränsad till den
medlemsstat där det utfärdades och det kan inte erkännas och verkställas i en
annan medlemsstat inom ramen för den föreslagna förordningen. I ärenden där
fordringsägaren redan har erhållit en exekutionstitel kan vederbörande erhålla
det europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar antingen från
den domstol som har utfärdat exekutionstiteln, eller från den verkställande
myndigheten i den medlemsstat där bankkontot befinner sig. Reglerna för behörighet i denna förordning
hindrar inte en kärande från att ansöka om säkerhetsåtgärder enligt nationell
lagstiftning på grundval av artikel 31 i Bryssel I-förordningen. ·
Villkor för utfärdandet (artiklarna 7 och 12) I enlighet med det allmänna synsättet i det
stora flertalet medlemsstater kräver den föreslagna förordningen att
fordringsägaren ska visa att vederbörande har goda utsikter att vinna sitt mål
i sakfrågan, dvs. att vederbörandes fordran vid första anblicken är välgrundad,
och att det finns en risk att det påföljande domstolsavgörandet inte skulle
kunna verkställas om åtgärden inte beviljas till följd av att gäldenären
avlägsnar eller skingrar sina tillgångar. Dessutom kan domstolen begära att
fordringsägaren ställer en säkerhet för att trygga kompensation för sådan skada
som gäldenären kan vållas om föreläggandet senare förkastas eftersom det anses
som oberättigat, t.ex. eftersom fordringsägaren inte hade någon giltig fordran
i sakfrågan. ·
Aspekter på förfarandet (artiklarna 10, 11 och 44) Det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar kommer att utfärdas i ett ex parte-förfarande, dvs.
utan att gäldenären har hörts. På så sätt kommer åtgärdens
”överraskningseffekt” att bevaras. I situationer där överraskningseffekten inte
är nödvändig, t.ex. eftersom kontot redan har bevarats till förmån för en annan
fordringsägare, kan käranden dock begära att förfarandet ska ske inter
partes. Eftersom det är avgörande att interimistiska åtgärder vidtas snabbt
tillåts enligt förordningen muntliga vittnesmål endast i undantagsfall.
Domstolarna har rätt att godta skriftliga framställningar från vittnen eller
sakkunniga som bevisning. Förordningen fastställer också specifika tidsgränser
för utfärdandet och genomförandet av förläggandet. Om en domstol eller
verkställande myndighet i undantagsfall inte kan rätta sig efter dessa tidsfrister
måste den motivera förseningen. ·
Inhämtande av information om gäldenärens konto(n)
(artikel 17) Med tanke på de svårigheter som
fordringsägaren kan ha med att inhämta information om gäldenärens konto(n)
föreskriver den föreslagna förordningen att medlemsstaterna ska ha en mekanism
som underlättar detta. Enligt förordningen kan medlemsstaterna välja mellan två
mekanismer. Medlemsstaterna kan antingen se till att det utfärdas ett
föreläggande om redovisning enligt vilket alla banker på deras territorium måste
avslöja om gäldenären har ett konto hos dem, eller så kan de ge sina
verkställande myndigheter tillgång till information som innehas av offentliga
myndigheter i register eller på annat sätt. Den sistnämnda mekanismen
förekommer också i artikel 61 i förordningen om underhållsskyldighet. Av
uppgiftsskyddsskäl måste de personuppgifter som utbyts enligt denna bestämmelse
begränsas till vad som är nödvändigt för att verkställa och genomföra
föreläggandet. 3.1.3. Föreläggandets verkställbarhet
och verkställighet ·
Avskaffande av exekvatur (artikel 23) I enlighet med befintliga europeiska
förfaranden[14]
kommer förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar som utfärdas enligt
det föreslagna förfarandet i en medlemsstat att automatiskt erkännas och
verkställas i en annan medlemsstat utan att det krävs något särskilt
förfarande. ·
Delgivande av föreläggandet med banken och
svaranden (artiklarna 24 och 25) Den främsta nyheten i den föreslagna
förordningen är bestämmelserna om den faktiska verkställigheten av det europeiska
föreläggande som ska utfärdas enligt det nya förfarandet. Ett föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar med sakrättslig effekt verkställs genom att
det delges den berörda bank eller de berörda banker som är skyldiga att
genomföra föreläggandet. I den föreslagna förordningens bestämmelser om
delgivning till bank särskiljs två situationer. Om domstolen befinner sig i
samma medlemsstat som banken regleras delgivningen av nationell lagstiftning.
Om delgivningen måste utföras utomlands ska detta ske i enlighet med förordning
(EG) nr 1393/2007. Dock införs följande viktiga ändring avseende
delgivningsmetoden: ursprungsdomstolen eller käranden skickar de handlingar som
ska delges direkt till den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten som
i sin tur delger banken eller svaranden handlingarna. I jämförelse med andra
delgivningsmetoder eller ett fritt val mellan olika metoder har denna
delgivningsmetod den viktiga fördelen att den involverar de behöriga
myndigheterna i verkställighetsmedlemsstaten. Detta innebär inte bara att
bankerna får föreläggandet på ett sätt som de är förtrogna med, utan också att
den behöriga myndigheten kan ta hänsyn till belopp som ex officio
undantas från verkställighet om det är möjligt enligt nationell lagstiftning. Gäldenären måste underrättas så snart åtgärden
vunnit laga kraft för att kunna förbereda sitt försvar. Den föreslagna
förordningen säkerställer att delgivningen utförs så snart som möjligt efter
det att föreläggandet har genomförts. ·
Bankens genomförande och bankens förklaring
(artiklarna 26 och 27) Banken måste genomföra föreläggandet
omedelbart genom att blockera ett belopp som motsvarar det belopp som avses i
föreläggandet. Genom särskilda bestämmelser tas hänsyn till situationen med
konton som innehåller finansiella instrument och konton i en annan valuta än
den som föreläggandet utfärdades i. Inom åtta dagar måste banken utfärda en
förklaring om huruvida föreläggandet har lett till att tillräckliga medel har
bevarats. För att trygga ett tillfredsställande skydd av gäldenärens
personuppgifter får kontosaldot inte meddelas om syftet med föreläggandet till
fullo kan uppnås utan att så sker. ·
Bevarande av flera konton, gemensamma konton och
förvaltarkonton (artiklarna 28 och 29) Om föreläggandet avser bevarande av flera
konton begränsar den föreslagna förordningen möjligheten för fordringsägare att
spärra alltför stora belopp genom att föreskriva att vederbörande måste frigöra
eventuella belopp som överstiger fordringsbeloppet så snart vederbörande informeras
om att ett alltför stort belopp har spärrats. Med tanke på de stora
skillnaderna i nationell lagstiftning om villkoren för bevarande av gemensamma
konton och förvaltarkonton (klientmedelskonton), överlåter den föreslagna
förordningen denna fråga åt tillämplig nationell lagstiftning. ·
Belopp som undantas från verkställighet (artikel
32) När det gäller belopp som undantas från
verkställighet i syfte att trygga försörjningsmöjligheterna för gäldenären och
vederbörandes familj eller i syfte att låta ett företag fortsätta sin ordinarie
verksamhet varierar de nationella lagarna inom EU avsevärt. Detta rör särskilt
frågan huruvida belopp undantas ex officio eller bara på gäldenärens
begäran. Enligt den föreslagna förordningen får medlemsstaterna behålla sina
nationella system. ·
Rangordning av fordringsägare (artikel 33) Den nationella lagstiftningen varierar också
kraftigt i EU när det gäller de effekter som en interimistisk åtgärd har på
rangordningen av fordringsägarna. Denna fråga är mycket komplicerad och nära
förknippad med nationell verkställighets- och insolvenslagstiftning. Med tanke
på dessa skillnader föreskriver den föreslagna förordningen att det europeiska
föreläggandet har samma rang som en likvärdig åtgärd inom nationell
lagstiftning. 3.1.4. Rättsmedel mot det europeiska
föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar (artiklarna 34, 35 och 36) Den föreslagna förordningen ger gäldenären
rätt att bestrida föreläggandet om bevarande både på materiella och formella
grunder. När det gäller frågan om vilka domstolar som ska ha behörighet att
besluta om gäldenärens ansökan om omprövning anlägger den föreslagna
förordningen samma synsätt som tillämpats i översynen av Bryssel
I-förordningen. I princip måste svaranden invända mot föreläggandet innan det
har utfärdats av domstolen (i ursprungsstaten). Denna strategi garanterar att
det i princip är samma domstol som beslutar om föreläggandet och omprövningen.
Undantagsvis måste invändningar som rör vissa aspekter av
verkställighetsförfarandet, särskilt de belopp som undantas från
verkställighet, göras vid domstolarna i verkställighetsmedlemsstaten, eftersom
det är den medlemsstaten som har ansvar för förfarandet. För att underlätta
gäldenärens uppgift att ansöka om omprövning av föreläggandet vid domstolarna i
en annan medlemsstat innehåller förordningen standardformulär som kommer att
finnas på alla EU-språk, vilket minskar översättningskostnaderna. En annan
behörighetsbestämmelse gäller för vissa kategorier av gäldenärer som generellt
anses som den ”svagare parten” i en tvist – konsumenter, anställda och
försäkrade personer. Dessa typer av gäldenärer kan göra alla typer av
invändningar mot föreläggandet vid domstolarna i den medlemsstat där de har sin
hemvist. Denna bestämmelse innebär att den svagare parten alltid kan bestrida
ett europeiskt föreläggande i hemlandet, vilket utgör ett ytterligare skydd
utöver de skyddande behörighetsbestämmelser för sådana ärenden som finns i
Bryssel I-förordningen. 3.1.5. Övriga bestämmelser ·
Juridiskt ombud (artikel 41) I enlighet med rättsläget i de flesta
medlemsstater och för att minska kostnaderna för förfarandet ska det enligt den
föreslagna förordningen inte vara obligatoriskt att ha ett juridiskt ombud i
förfarandet för erhållande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar. På så sätt kommer en fordringsägare att kunna ansöka om
ett europeiskt föreläggande utan att alls behöva anlita en advokat eller utan
att behöva anlita en advokat som har tillstånd att utöva sin verksamhet i den
medlemsstat där domstolen är belägen. Dock kan den nationella lagstiftningen
föreskriva att parterna ska företrädas av advokater om gäldenären bestrider
föreläggandet. För att göra det lättare för fordringsägare att ansöka om ett
föreläggande innehåller den föreslagna förordningen ett standardiserat
ansökningsformulär med lämpliga riktlinjer för ifyllandet. Formuläret kommer
att finnas på alla EU-språk, vilket innebär att endast ett fåtal stycken med
fritext behöver översättas. ·
Kostnadsfrågor (artiklarna 30, 31 och 43) Flera bestämmelser i den föreslagna
förordningen rör kostnader: Bankerna får bara ta ut en avgift för genomförande
av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar om de har
rätt att göra det när det vidtar likvärdiga åtgärder inom ramen för nationell
lagstiftning. För att öka insynen måste de berörda medlemsstaterna fastställa
en enhetlig fast avgift som gäller på deras territorium. En enhetlig fast
avgift måste också fastställas när det gäller de kostnader som följer av
anlitandet av en behörig myndighet, t.ex. en stämningsman. Enligt artikel 43
ska den förlorande parten bära kostnaderna för det europeiska förfarandet. Även
om det står medlemsstaterna fritt att ta ut domstolsavgifter för det europeiska
förfarandet får dessa inte vara högre än avgifterna för erhållande av en
likvärdig åtgärd inom ramen för nationell lagstiftning, inte vara
oproportionerliga mot fordrans belopp och inte vara orimligt höga så att de
avskräcker från utnyttjande av förfarandet. 3.2. Rättslig grund Förslaget grundar sig på artikel 81.2 i
EUF-fördraget som ger Europaparlamentet och rådet rätt att, särskilt när det är
nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl, besluta om åtgärder
bl.a. för att säkerställa ömsesidigt erkännande
mellan medlemsstaterna av domstolsavgöranden (led a), faktisk tillgång till
rättslig prövning (led e) och undanröjande av hinder mot väl fungerande
civilrättsliga förfaranden, vid behov genom att främja förenligheten mellan de
civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna (led f). På grund av det protokoll om Danmarks
ställning som är fogat till fördragen är bestämmelserna i avdelning V del III i
fördraget om Europeiska unionens funktionssätt inte tillämpliga på Danmark. De
är heller inte tillämpliga på Förenande kungariket eller Irland, såvida inte de
båda länderna beslutar annat. Detta följer av de relevanta bestämmelserna i
protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på
området med frihet, säkerhet och rättvisa. 3.3. Subsidiaritet och
proportionalitet Detta förslag är förenligt med kraven på
subsidiaritet och proportionalitet. När det gäller subsidiaritet har de ovan
angivna problemen en tydligt gränsöverskridande dimension och kan inte på ett
tillfredsställande sätt lösas av medlemsstaterna på egen hand. Även om det är
teoretiskt möjligt, är det högst osannolikt att medlemsstaterna vidtar
gemensamma åtgärder för att göra sin lagstiftning om bevarande av
bankkontotillgångar mer samstämmig så att insatser på EU-nivå blir onödiga. Frågan
om verkställighet har aldrig varit föremål för internationella avtal eller
modellagar framlagda av internationella organisationer, och det finns inget som
tyder på att ett internationellt initiativ skulle läggas fram inom en
överskådlig framtid. Även om detta vore fallet gör dock skillnaderna i de
nuvarande verkställighetssystemen i EU det högst osannolikt att medlemsstaterna
skulle kunna nå fram till ett avtal om en gemensam strategi inom rimlig tid,
särskilt med tanke på att eventuellt avtal utanför EU:s lagstiftningsprocess
skulle kräva enhällighet. Den konsekvensanalys som medföljer detta
förslag visar att fördelarna med de centrala inslagen i detta förslag uppväger
deras kostnader och att de föreslagna åtgärderna därför är proportionerliga. 3.4. Inverkan på grundläggande
rättigheter Alla inslag i förslaget respekterar de
rättigheter som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande
rättigheterna, vilket beskrivs närmare i den konsekvensanalys som medföljer
detta förslag och vilket överensstämmer med unionens strategi för ett effektivt
genomförande av stadgan om de grundläggande rättigheterna[15]. Genom
att inrätta ett snabbt europeiskt förfarande för bevarande av
bankkontotillgångar till låg kostnad förbättrar förslaget fordringsägarnas
möjlighet att få en effektiv verkställighet av sina fordringar, vilket är en
del av rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47.1 i stadgan.
Samtidigt garanterar förslaget att gäldenärens rättigheter tryggas helt i
enlighet med rätten till en rättvis rättegång (artikel 47.2 i stadgan) och
rätten till respekt för människans värdighet och för familjelivet (artiklarna 1
respektive 7 i stadgan). Skyddet av gäldenärens rättigheter garanteras särskilt
genom följande inslag i förslaget: ·
Kravet på att gäldenären ska underrättas omedelbart
efter det att föreläggandet har genomförts och att vederbörande ska få ta del
av samtliga handlingar som fordringsägaren ingett till domstolen. ·
Möjligheten för gäldenären att bestrida
föreläggandet genom att ansöka om omprövning hos ursprungsdomstolen,
verkställighetsdomstolen eller – om gäldenären är en konsument, anställd eller
en försäkrad person – hos domstolen på den ort där vederbörande har sin
hemvist. ·
Det faktum att de belopp som krävs för att trygga
försörjningsmöjligheterna för gäldenären och vederbörandes familj inte kommer
att omfattas av verkställigheten. 2011/0204 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om införande av ett europeiskt föreläggande
om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande
skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 81.2 a, e och f, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag, efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska ekonomiska och
sociala kommitténs yttrande[16],
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, efter att ha hört Europeiska
datatillsynsmannen, och av följande skäl: (1)
Unionen har satt som mål att bevara och utveckla
ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där den fria rörligheten för
personer garanteras. För ett stegvist inrättande av ett sådant område ska
unionen, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera
väl, besluta om åtgärder bl.a. på området rättsligt samarbete i civilrättsliga
frågor som har gränsöverskridande följder. (2)
I enlighet med artikel 81.2 i fördraget om
Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) ska dessa
åtgärder syfta till att säkerställa bl.a. ömsesidigt erkännande mellan
medlemsstaterna av domstolsavgöranden samt verkställigheten av dessa, faktisk
tillgång till rättslig prövning samt undanröjande av hinder mot väl fungerande
civilrättsliga förfaranden, vid behov genom att främja förenligheten mellan de
civilprocessrättsliga regler som är tillämpliga i medlemsstaterna. Europeiska
rådet ställde sig vid mötet i Tammerfors den 15–16 oktober 1999 bakom principen
om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden som en hörnsten i det rättsliga
samarbetet på det civilrättsliga området och angav därvid att denna princip
även borde gälla bl.a. för beslut som gör det möjligt för de behöriga
myndigheterna att beslagta tillgångar som lätt kan flyttas. (3)
I det för kommissionen och rådet gemensamma
åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar
på privaträttens område[17]
som antogs den 30 november 2000 föreslås införande av säkerhetsåtgärder på
europeisk nivå och förbättringar i fråga om beslag av bankmedel, t.ex. genom
införande av ett europeiskt förfarande för beslagtagande av banktillgångar. (4)
Kommissionen antog den 24 oktober 2006 Grönbok
om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen:
kvarstad på bankmedel[18].
Genom grönboken inleddes ett samråd om behovet av och de möjliga inslagen i ett
enhetligt europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel. (5)
I Stockholmsprogrammet[19] från
december 2009, som fastlägger prioriteter för perioden 2010–2014 bl.a. på
områdena frihet, säkerhet och rättvisa, uppmanar Europeiska rådet kommissionen
att lägga fram lämpliga förslag till förbättring av effektiviteten vid
verkställighet av domar inom unionen avseende bankkonton och gäldenärers
tillgångar. (6)
En fordringsägare som står inför risken att
gäldenären skingrar tillgångar för att slippa betala sin skuld och därmed gör
det omöjligt eller åtminstone betydligt svårare att senare verkställa en exekutionstitel
mot honom bör kunna utverka ett skýddsföreläggande som hindrar gäldenären att
ta ut medel som han har på ett bankkonto i Europeiska unionen eller överföra
medel till ett annat bankkonto. (7)
Nationella förfaranden för utverkande av sådana
säkerhetsåtgärder (t.ex. förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar)
finns i alla medlemsstater, men villkoren för beviljande av åtgärderna och
effektiviteten i genomförandet av dessa skiljer sig väsentligt åt från en
medlemsstat till en annan. I ärenden med gränsöverskridande följder, t.ex. när
fordringsägaren försöker utverka bevarande av tillgångar på bankkonton i flera
medlemsstater, är det dessutom betungande, tidskrävande och kostsamt att ta
nationella säkerhetsåtgärder i anspråk. Ett europeiskt förfarande för bevarande
av bankkontotillgångar som i ärenden med gränsöverskridande följder gör det
möjligt för fordringsägaren att enkelt, snabbt och till låg kostnad utverka
bevarande av tillgångar på gäldenärens bankkonton torde avhjälpa bristerna i
den nuvarande situationen. (8)
Det europeiska förfarande som fastställs genom
denna förordning bör utgöra ett fakultativt hjälpmedel för
fordringsägaren/käranden att göra sina rättigheter gällande som är tillgängligt
som ett alternativ till de befintliga förfarandena i nationell rätt för
utverkande av säkerhetsåtgärder. (9)
Denna förordning bör tillämpas på alla typer av mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur, utom på vissa väl definierade
typer av mål och ärenden. Den bör t.ex. inte tillämpas i samband med skiljeförfaranden
eller insolvensförfaranden. (10)
Det förfarande som fastställs genom denna
förordning bör vara tillgängligt för kärande som vill säkra verkställandet av
en senare dom i sakfrågan innan de inleder ett rättsligt förfarande mot
svaranden för prövning av ärendet i sak eller vid någon tidpunkt under loppet
av ett sådant förfarande. Det bör även vara tillgängligt för kärande som redan
erhållit en dom eller en annan verkställbar exekutionstitel i sakfrågan. I det
senare fallet kan förfarandet tillföra ett mervärde när verkställandet av
exekutionstiteln går långsamt eller när fordringsägaren vill fastställa i
vilken medlemsstat gäldenären har tillräckligt med medel för att motivera
inledandet av ett verkställighetsförfarande. (11)
I syfte att sörja för en nära koppling mellan
domstolen och säkerhetsåtgärden bör behörigheten för utfärdandet av ett
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar ligga hos den domstol som har
behörighet att pröva ärendet i sak. Käranden bör dessutom ha möjlighet att
ansöka om ett sådant föreläggande i den medlemsstat där gäldenärens bankkonto
befinner sig. I det fallet bör föreläggandets verkan dock vara begränsad till
det territorium som tillhör den medlemsstat där föreläggandet utfärdades. (12)
I villkoren för utfärdande av förelägganden om
bevarande av bankkontotillgångar bör det finnas en lämplig balans mellan
fordringsägares intresse av att erhålla ett föreläggande där så behövs och
gäldenärers intresse av att undvika missbruk av föreläggandena. Om det rör sig
om en ansökan om utfärdande av ett föreläggande som en fordringsägare inger
innan han erhållit en exekutionstitel mot gäldenären som är verkställbar i den
medlemsstat dennes bankkonto befinner sig, måste domstolen följaktligen vara
övertygad om att fordringsägarens fordran på gäldenären är välgrundad och om
att det troligtvis inte kommer att gå att verkställa en tillkommande
exekutionstitel mot gäldenären om det inte utfärdas ett föreläggande eller att
det troligtvis kommer att bli betydligt svårare att göra detta i så fall. (13)
I syfte att bevara föreläggandets
överraskningseffekt bör gäldenären inte underrättas om fordringsägarens ansökan
om ett föreläggande före utfärdandet av detta, höras före utfärdandet eller
underrättas om föreläggandet innan banken har genomfört det. Gäldenären bör
emellertid ha möjlighet att bestrida föreläggandet omedelbart efter
genomförandet av detta. (14)
Det bör inte vara obligatoriskt för parterna att
låta sig företrädas av en advokat eller ett annat juridiskt ombud i ett
förfarande som rör utfärdandet av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar enligt denna förordning. (15)
Denna förordning bör omfatta tillräckliga garantier
mot missbruk av föreläggandet. I synnerhet bör, om inte fordringsägaren redan
har erhållit en exekutionstitel som är verkställbar i
verkställighetsmedlemsstaten, den domstol som behandlar en ansökan om
utfärdande av ett föreläggande kunna kräva att fordringsägaren ställer en
säkerhet för att trygga kompensation för sådan skada som gäldenären kan vållas
till följd av ett oberättigat föreläggande. De förhållanden under vilka en
fordringsägare ska vara skyldig att kompensera en gäldenär för sådan skada bör
regleras enligt nationell rätt. Om det inte föreskrivs någon sådan skyldighet
för fordringsägaren i en medlemsstats lagstiftning, bör denna förordning inte
utesluta användning av en åtgärd med motsvarande verkan, såsom en skyldighet
för fordringsägaren att göra ett åtagande i fråga om ersättning för skada. (16)
Med tanke på att det för närvarande är svårt för
fordringsägare att få information om gäldenärers bankkonton från offentliga
eller privata källor i ett gränsöverskridande sammanhang bör det på grundval av
denna förordning fastläggas en metod som gör det möjligt för den behöriga
myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten att inhämta information om
gäldenärens bankkonton, antingen genom att bankerna görs skyldiga att avslöja
huruvida gäldenären har ett bankkonto hos dem eller genom att den behöriga
myndigheten ges tillträde till den erforderliga informationen där offentliga
myndigheter eller förvaltningar förfogar över denna i register eller på annat
sätt. (17)
I syfte att trygga ett snabbt verkställande av ett
europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar som utfärdats av en
domstol i en annan medlemsstat än verkställighetsmedlemsstaten bör det i denna
förordning föreskrivas att delgivningen av föreläggandet till banken ska ske i
enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007 om
delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål
och ärenden av civil eller kommersiell natur[20]. Det bör även föreskrivas lämpliga regler
för bankens genomförande av föreläggandet samt en skyldighet för banken att
ange huruvida den har kunnat se till att tillgångar bevaras på gäldenärens
bankkonto. (18)
Gäldenärers rätt till en opartisk domstol bör
skyddas i förfaranden som rör utfärdandet av ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar. Detta kräver särskilt att föreläggandet och
alla handlingar som käranden lagt fram delges svaranden utan dröjsmål efter
genomförandet av föreläggandet och att svaranden kan ansöka om omprövning av
föreläggandet. Behörigheten för omprövningen bör ligga hos den domstol som
utfärdat föreläggandet, utom om verkställighetsaspekter bestrids. Om svaranden
begär omprövning av föreläggandet i egenskap av konsument, anställd eller
försäkringstagare, bör han emellertid ha möjlighet att rikta ansökan om
omprövning till en domstol i den medlemsstat där han har sin hemvist. Svaranden
bör också ha rätt att få tillgångarna på bankkontot frigjorda om han ställer en
säkerhet, som ett alternativt sätt att säkra kärandens fordran. (19)
I syfte att se till att föreläggandet utfärdas och
verkställs utan dröjsmål bör det i denna förordning fastställas maximifrister
inom vilka de olika åtgärderna inom ramen för det europeiska förfarandet måste
vidtas. Det bör dessutom anges i förordningen att medlemsstaterna ska vara
skyldiga att handlägga det europeiska förfarandet lika snabbt som ett
förfarande för utverkande av en säkerhetsåtgärd med motsvarande verkan enligt
nationell rätt. Detta innebär i synnerhet att i fall där det fastställs kortare
tidsfrister i nationell rätt för utfärdande av en nationell åtgärd än de
frister som anges i denna förordning bör dessa kortare frister gälla även för
det europeiska förfarandet. Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1182/71 av
den 3 juni 1971 om regler för bestämning av perioder, datum och frister[21] bör
tillämpas för beräkning av de perioder och frister som föreskrivs i denna
förordning. (20)
Denna förordning står i överensstämmelse med de
grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna. I denna förordning söker unionen
särskilt att trygga full respekt för människans värdighet och att främja
tillämpningen av artiklarna 7, 8, 17 och 47 i stadgan, som gäller respekten för
privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till egendom
respektive rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol. (21)
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av
den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på
behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[22] gäller
för behandling av personuppgifter inom ramen för denna förordning. (22)
I syfte att tekniska framsteg ska beaktas bör
kommissionen delegeras befogenhet att anta rättsakter enligt artikel 290 i
EUF-fördraget med avseende på ändringar av bilagorna till denna förordning. Det
är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt
förberedande arbete, inbegripet på expertnivå. Kommissionen bör när den
förbereder och utarbetar delegerande akter se till att relevanta handlingar
översänds samtidigt och vid lämplig tidpunkt till Europaparlamentet och rådet. (23)
[I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till
fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget fogade protokollet om
Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet,
säkerhet och rättvisa har Förenade kungariket och Irland meddelat att de önskar
delta i beslutet om och tillämpningen av denna förordning.]/[Utan att det
påverkar tillämpningen av artikel 4 i det till fördraget om Europeiska unionen
och EUF-fördraget fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning
med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa, kommer Förenade
kungariket och Irland inte att delta i beslutet om denna förordning och kommer
länderna inte att vara bundna av förordningen eller underkastade tillämpningen
av denna]. (24)
I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till
fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget fogade protokollet om
Danmarks ställning kommer Danmark inte att delta i beslutet om denna förordning
och kommer landet inte att vara bundet av förordningen eller underkastat
tillämpningen av denna. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel 1
Syfte, tillämpningsområde och definitioner Artikel 1
Syfte 1. Genom denna förordning
fastställs ett europeiskt förfarande för en säkerhetsåtgärd som gör det möjligt
för en fordringsägare att erhålla ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar som förhindrar uttag eller överföring av tillgångar som
gäldenären har på ett bankkonto inom Europeiska unionen. 2. Det europeiska föreläggandet
om bevarande av bankkontotillgångar ska vara tillgängligt för fordringsägaren
som ett alternativ till de befintliga säkerhetsåtgärderna i medlemsstaterna. Artikel 2
Tillämpningsområde 1. Denna förordning ska
tillämpas på penningfordringar i mål och ärenden av civil eller kommersiell
natur som har gränsöverskridande följder enligt definitionen i artikel 3,
oberoende av vilket slag av domstol det är fråga om. Den ska inte tillämpas då
det rör sig om penningfordringar i mål eller ärenden som har att göra med
skatte- eller tullfrågor eller andra förvaltningsrättsliga frågor. 2. Denna förordning ska inte
tillämpas på a) konkurs, ackord och liknande förfaranden,
b) social trygghet, och c) skiljeförfarande. 3. Denna förordning ska inte
tillämpas på bankkonton som enligt lagen i den medlemsstat där bankkontot
befinner sig om immunitet mot verkställighetsförfaranden är undantagna från
beslag, eller på sådana system för överföring av värdepapper som
medlemsstaterna angivit i enlighet med artikel 10 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 98/26/EG[23].
4. Denna förordning ska
tillämpas på mål om makars förmögenhetsförhållanden, om förmögenhetsrättsliga
verkningar av registrerade partnerskap och om arv, ifall unionslagstiftning om
domstols behörighet och tillämplig lag i sådana mål och om erkännande och
verkställighet av domar i sådana mål tillämpas. Artikel 3
Mål och ärenden som har gränsöverskridande följder Vid tillämpning av denna förordning ska ett
mål eller ärende anses ha gränsöverskridande följder om inte den domstol till
vilken en ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar inges, det eller de bankkonton på vilka tillgångar ska
bevaras genom föreläggandet och parterna i målet eller ärendet befinner sig i
eller har sin hemvist i en och samma medlemsstat. Artikel 4
Definitioner I denna förordning avses med 1.
bankkonto: varje konto
för betalningsmedel eller finansiella instrument som en bank för i svarandens
namn eller i en tredje parts namn på svarandens vägnar, 2.
bank: ett företag vars
verksamhet består i att från allmänheten ta emot insättningar eller andra
återbetalbara medel och att bevilja krediter för egen räkning, 3.
finansiella instrument:
sådana instrument som avses i artikel 4.1 led 17 i Europaparlamentets och
rådets direktiv 2004/39/EG[24], 4.
betalningsmedel: pengar
som har krediterats ett konto, oavsett valutaslag, eller liknande fordringar
som avser återbetalning av pengar (t.ex. inlåning på penningmarknaden), 5.
tillgångar:
betalningsmedel eller finansiella instrument, 6.
medlemsstat där bankkontot befinner sig: a) för ett bankkonto för betalningsmedel,
den medlemsstat som anges i det internationella bankkontonumret (IBAN) för
kontot, b) för ett bankkonto för finansiella
instrument, den medlemsstat där den bank som för kontot har sin vanliga
vistelseort enligt artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 593/2008[25], 7.
fordran: en fordran som
avser betalning av ett bestämt eller bestämbart penningbelopp, 8.
dom: varje avgörande
som har meddelats av en domstol i en medlemsstat, oavsett dess rubricering,
liksom domstolstjänstemans beslut i fråga om rättegångskostnader, 9.
domstol: varje
myndighet som av en medlemsstat utsetts som behörig i frågor som omfattas av
tillämpningsområdet för denna förordning, 10.
inför domstol ingången förlikning: en förlikning som har godkänts av en domstol eller ingåtts inför en
domstol i samband med domstolsförhandlingarna, 11.
officiell handling: en
handling som har upprättats eller registrerats som en officiell handling (acte
authentique) i en medlemsstat och vars äkthet a) avser handlingens underskrift och
innehåll, och b) har bestyrkts av en offentlig myndighet
eller annan myndighet som bemyndigats för ändamålet, 12.
ursprungsmedlemsstat:
den medlemsstat där det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar utfärdas, 13.
verkställighetsmedlemsstat: den medlemsstat där det bankkonto på vilket tillgångar ska bevaras
befinner sig, 14.
behörig myndighet: den
myndighet som verkställighetsmedlemsstaten har utsett som behörig för
inhämtande av erforderlig information om svarandens bankkonto enligt artikel
17, för delgivning av det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar enligt artiklarna 24–28 och för fastställande av sådana
belopp som är undantagna från verkställighet enligt artikel 32, 15.
hemvist: hemvisten
enligt artiklarna 59 och 60 i rådets förordning (EG) nr 44/2001[26]. Kapitel 2
Förfarande för erhållande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar Artikel 5
Tillgänglighet 1.
Avsnitt 1 ska gälla i fall där a) käranden ansöker om ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar före inledandet av ett
rättsligt förfarande mot svaranden för prövning av ärendet i sak eller vid
någon tidpunkt under loppet av ett sådant förfarande, b) käranden har erhållit en dom, en inför
domstol ingången förlikning eller en officiell handling som rör svaranden och
är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten men som ännu inte har förklarats vara
verkställbar i verkställighetsmedlemsstaten (förutsatt att en sådan
verkställbarhetsförklaring erfordras). 2.
Avsnitt 2 ska gälla i fall där käranden ansöker om
ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar efter att ha
erhållit en dom, en inför domstol ingången förlikning eller en officiell
handling som rör svaranden och är verkställbar i verkställighetsmedlemsstaten
på grund av lag eller har förklarats vara verkställbar där. Avsnitt 1
Utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
före erhållandet av en exekutionstitel Artikel 6
Behörighet 1.
Ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar ska utfärdas av en domstol. 2.
Behörigheten för utfärdandet av föreläggandet ska
ligga hos domstolarna i den medlemsstat där talan mot svaranden för prövning av
ärendet i sak ska väckas i enlighet med de tillämpliga reglerna om domstols
behörighet. Om domstolarna i mer än en medlemsstat har behörighet att pröva
ärendet i sak, ska domstolarna i den medlemsstat där käranden har väckt eller
har för avsikt att väcka talan för prövning av ärendet i sak ha behörigheten
att utfärda föreläggandet. 3.
Utan hinder av vad som sägs i punkt 2 ska
domstolarna i den medlemsstat där bankkontot befinner sig ha behörighet att
utfärda ett föreläggande som ska verkställas i den medlemsstaten. Artikel 7
Villkor för utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar 1.
Ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar ska utfärdas – för hela det begärda beloppet eller en del
av detta – i fall där käranden lägger fram relevanta, med tillräcklig bevisning
styrkta uppgifter som övertygar domstolen om a) att kärandens fordran på svaranden är
välgrundad, och b) att det troligtvis inte kommer att gå att
verkställa en befintlig eller tillkommande exekutionstitel mot svaranden om det
inte utfärdas ett föreläggande eller att det troligtvis kommer att bli
betydligt svårare att göra detta i så fall, bl.a. för att det finns en risk för
att svaranden avlägsnar tillgångar från det eller de bankkonton på vilka
tillgångar ska bevaras genom föreläggandet och gör sig av med eller döljer dessa.
2.
Om käranden redan har erhållit en dom, en inför
domstol ingången förlikning eller en officiell handling som rör svaranden,
avser betalning av ett penningbelopp, är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten
och på grundval av de tillämpliga unionslagstiftningsinstrumenten måste
erkännas i verkställighetsmedlemsstaten, ska villkoret i punkt 1 a anses
vara uppfyllt. Artikel 8
Ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar 1.
Ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande
av bankkontotillgångar ska göras på ett ansökningsformulär enligt bilaga I. 2.
Ansökan ska omfatta följande: a) Kärandens namn och adress, i förekommande
fall kärandens ombuds namn och adress samt namnet på och adressen till den
domstol som ansökan riktas till. b) Svarandens namn och adress och i
förekommande fall svarandens ombuds namn och adress. c) Information om bankkontot/bankkontona
enligt artikel 16, om det inte görs en framställning om inhämtande av
bankkontoinformation enligt artikel 17. d) Det belopp som fordran gäller, beloppet
för räntor samt beloppet för kostnader i den mån dessa kostnader kan säkras
enligt artikel 18. e) En redovisning av alla relevanta
omständigheter som åberopas som grund för fordran och i förekommande fall för
de räntebelopp som fordras. f) En redovisning av alla relevanta
omständigheter som motiverar utfärdande av föreläggandet enligt artikel
7.1 b. g) En redovisning av alla relevanta faktorer
som styrker att den domstol till vilken ansökan inges är behörig. h) En förteckning över den bevisning som
käranden tillhandahåller eller erbjuder sig att tillhandahålla. i) Vid tillämpning av artikel 7.2, en kopia
av domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller den officiella
handlingen som uppfyller de villkor som är nödvändiga för att dess äkthet ska
kunna fastställas. j) En förklaring enligt artikel 19 huruvida
käranden har ingivit en ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar eller om ett föreläggande med motsvarande verkan enligt
nationell rätt till någon annan domstol. 3.
Ansökan ska åtföljas av alla relevanta styrkande
handlingar. 4.
Ansökan får inges med vilket kommunikationsmedel
som helst, även ett elektroniskt. Artikel 9
Prövning av ansökan 1.
Den domstol till vilken en ansökan om ett
europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar inges ska pröva
huruvida kraven i artiklarna 2, 6, 7 och 8 är uppfyllda. 2.
Om kraven i artikel 8 inte är uppfyllda, ska
domstolen ge käranden möjlighet att komplettera eller rätta ansökan, utom om
fordran är klart ogrundad eller ansökan inte är godtagbar. Artikel 10
Ex parte-förfarande Svaranden ska inte underrättas om en ansökan
om ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar före
utfärdandet av föreläggandet eller höras före utfärdandet, såvida inte käranden
begär något annat. Artikel 11
Bevisning 1.
Om den behöriga domstolen anser att den inte kan
utfärda ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar utan
ytterligare bevisning, får den godta sådan bevisning i form av skriftliga framställningar
från vittnen eller experter. 2.
Domstolen ska godta muntligt vittnesmål endast när
den anser det nödvändigt. Om käranden, ett vittne eller en expert inte har sin
hemvist på den plats där den behöriga domstolen befinner sig, ska domstolen
godta bevisning som tillhandahålls med hjälp av videokonferensteknik eller
annan kommunikationsteknik, där sådan teknik är tillgänglig. Artikel 12
Kärandens ställande av säkerhet Innan domstolen utfärdar ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar får den kräva att käranden
ställer en säkerhet eller avger en motsvarande garanti för att trygga
kompensation för sådan skada som svaranden kan vållas, i den mån käranden är
skyldig att kompensera sådan skada enligt nationell rätt. Artikel 13
Inledande av ett rättsligt förfarande för prövning av ärendet i sak Om en ansökan om ett europeiskt föreläggande
om bevarande av bankkontotillgångar inges före inledandet av ett rättsligt
förfarande för prövning av ärendet i sak, ska käranden inleda ett sådant förfarande
inom 30 dagar efter dagen för utfärdandet av föreläggandet eller inom en av den
utfärdande domstolen fastställd kortare frist, för i annat fall ska
föreläggandet vara upphävbart i enlighet med artikel 34.1 b eller artikel
35.2. Avsnitt 2
Utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
efter erhållandet av en exekutionstitel Artikel 14
Behörighet för utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar 1.
I fall enligt artikel 5.2 där käranden har erhållit
en dom eller en inför domstol ingången förlikning får käranden i det berörda
fallet begära att den domstol som utfärdade domen eller förlikningen även
utfärdar ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar. 2.
I fall där käranden har erhållit en officiell
handling får käranden i det berörda fallet begära att den behöriga myndighet i
den medlemsstat där handlingen upprättades som medlemstaten i fråga utsett för
det ändamålet även utfärdar ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar. 3.
Käranden får rikta en ansökan om ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar direkt till den myndighet i
verkställighetsmedlemsstaten som den medlemsstaten har utsett som behörig för
utfärdande av föreläggandet och underrättat kommissionen om enligt artikel 48
(nedan kallad utfärdandemyndigheten). 4.
Artikel 10 ska tillämpas på förfarandet för
utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
enligt detta avsnitt. Artikel 15
Ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar 1.
Ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande
av bankkontotillgångar ska göras på ett ansökningsformulär enligt bilaga I. 2.
Ansökan ska omfatta följande: a) Kärandens namn och adress, i förekommande
fall kärandens ombuds namn och adress samt namnet på och adressen till den
domstol som ansökan riktas till. b) Svarandens namn och adress och i
förekommande fall svarandens ombuds namn och adress. c) Det belopp som specificeras i domen, den
inför domstol ingångna förlikningen eller den officiella handlingen samt
beloppet för räntor och kostnader i den mån dessa kan säkras enligt artikel 18. d) Information om bankkontot/bankkontona
enligt artikel 16, om det inte görs en framställning om inhämtande av
bankkontoinformation enligt artikel 17. e) En kopia av domen, den inför domstol
ingångna förlikningen eller den officiella handlingen som uppfyller de villkor
som är nödvändiga för att dess äkthet ska kunna fastställas. f) En förklaring att domen, den inför
domstol ingångna förlikningen eller den officiella handlingen ännu inte har
följts. g) Om domen, den inför domstol ingångna
förlikningen eller den officiella handlingen utfärdats i en annan medlemsstat i) och det rör sig om en en dom, en inför
domstol ingången förlikning eller en officiell handling för vilken ingen
verkställbarhetsförklaring erfordras, ska ansökan omfatta det intyg som
föreskrivs i det tillämpliga unionslagstiftningsinstrumentet med tanke på
verkställighet i en annan medlemsstat, vilket där så krävs ska åtföljas av en
translitterering eller översättning enligt artikel 47, ii) och det rör sig om en en dom, en inför
domstol ingången förlikning eller en officiell handling för vilken en
verkställbarhetsförklaring erfordras, ska ansökan omfatta en
verkställbarhetsförklaring. h) En förklaring enligt artikel 19 huruvida
käranden har ingivit en ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar eller om ett föreläggande med motsvarande verkan enligt
nationell rätt till någon annan domstol. 3.
Ansökan får inges med vilket kommunikationsmedel
som helst, även ett elektroniskt. Avsnitt 3
Gemensamma bestämmelser Artikel 16
Information om bankkontot Om inte käranden begär att den behöriga
myndigheten ska inhämta bankkontoinformation enligt artikel 17, ska han
tillhandahålla alla uppgifter om svaranden och dennes bankkonto (eller
bankkonton) som behövs för att banken ska kunna identifiera svaranden och
dennes konto (eller konton), enligt följande: a) Svarandens fullständiga namn, b) namnet på den bank där svaranden har ett
bankkonto på vilket tillgångar ska bevaras genom föreläggandet samt adressen
till bankens huvudkontor i den medlemsstat där bankkontot befinner sig, och c) antingen i) bankkontonumret, ii) svarandens fullständiga adress, iii) om svaranden är en fysisk person,
svarandens födelsedatum, nationella identifikationsnummer eller passnummer,
eller iv) om svaranden är en juridisk person, den
juridiska personens nummer i företagsregistret. Artikel 17
Framställning om inhämtande av bankkontoinformation 1.
Om käranden inte förfogar över all
bankkontoinformation som krävs enligt artikel 16, får han göra en framställning
om att den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten ska inhämta den
information som behövs. En sådan framställning ska göras i ansökan om ett
europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar. 2.
Ansökan ska innehålla all information som är
tillgänglig för käranden om svaranden och dennes bankkonton. 3.
Domstolen eller utfärdandemyndigheten ska utfärda
föreläggandet i enlighet med artikel 21 och översända detta till den behöriga
myndigheten i enlighet med artikel 24. 4.
Den behöriga myndigheten ska använda alla lämpliga,
skäliga medel som är tillgängliga i verkställighetsmedlemsstaten för att
inhämta den information som avses i punkt 1. Så snart den informationen
har inhämtats ska den behöriga myndigheten delge banken föreläggandet i
enlighet med artikel 24. 5.
Den metod för inhämtande av information enligt
nationell rätt som medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om enligt
artikel 48 ska vara en av följande: a) Skyldighet för bankerna på medlemsstatens
territorium att avslöja huruvida svaranden har ett bankkonto hos dem. b) Tillträde för den behöriga myndigheten
till den information som avses i punkt 1 där offentliga myndigheter eller
förvaltningar förfogar över denna information i register eller på annat sätt. 6.
Den information som avses i punkt 4 ska vara
relevant och tillräcklig för att identifiera svarandens bankkonto (eller
bankkonton), men den ska inte vara inte alltför omfattande; den ska vara
begränsad till a) svarandens adress, b) namnet på den bank (eller de banker) som
för svarandens bankkonto (eller bankkonton), och c) svarandens bankkontonummer. Artikel 18
Det belopp som ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
avser 1.
När ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar utfärdats på grundval av en dom, en inför domstol ingången
förlikning eller en officiell handling som är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten,
ska käranden kunna säkra det belopp som anges i föreläggandet samt eventuella
räntor och kostnader som specificeras i detta. 2.
I alla andra fall ska käranden kunna säkra det
belopp som fordran gäller och eventuella upplupna räntor på fordran. Artikel 19
Information om ansökningar som ingivits till andra domstolar 1.
Käranden ska när han ansöker om ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar ange huruvida han har ingivit
en ansökan om ett sådant föreläggande – eller om en säkerhetsåtgärd med
motsvarande verkan enligt nationell rätt – mot samma svarande till någon annan
domstol i avsikt att säkra samma fordran. 2.
Käranden ska underrätta den domstol till vilken
ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
inges om varje föreläggande eller säkerhetsåtgärd med motsvarande verkan enligt
nationell rätt som beviljas på grundval av en sådan ansökan som avses i punkt
1. I ett sådant fall får domstolen eller utfärdandemyndigheten avstå från att
utfärda ett ytterligare föreläggande om den anser att den åtgärd som redan
beviljats ger ett tillräckligt skydd för kärandens intressen. Artikel 20
Kommunikation och samarbete mellan domstolar 1.
Om en domstol i en medlemsstat handhar en ansökan
om ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar och en
domstol i en annan medlemsstat handhar det rättsliga förfarandet för prövning
av ärendet i sak, får de berörda domstolarna samarbeta för att säkerställa en
lämplig samordning mellan förfarandet för prövning av ärendet i sak och det
förfarande som rör föreläggandet. 2.
Den domstol som handhar ansökan om föreläggandet
får begära information från den andra domstolen om alla omständigheter av
relevans i sammanhanget – t.ex. om eventuella avslag vid den domstol som prövar
ärendet i sak på framställningar om likartade åtgärder eller om risken för att
svaranden skingrar tillgångar – eller kräva att käranden inhämtar sådan
information. Sådan information får begäras direkt eller via kontaktpunkterna
för det genom rådets beslut 2001/470/EG[27]
inrättade europeiska rättsliga nätverket på privaträttens område. Artikel 21
Utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
och föreläggandets verkan och giltighetstid 1.
Om kraven i detta kapitel är uppfyllda, ska
domstolen eller utfärdandemyndigheten utfärda ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar. 2.
Om föreläggandet ska verkställas i en annan
medlemsstat, ska det utfärdas på ett formulär enligt bilaga II. 3.
I fall enligt artikel 5.1 ska domstolen utfärda
föreläggandet inom sju kalenderdagar efter det att ansökan ingivits. 4.
Om en muntlig utfrågning anses nödvändig på grund
av exceptionella omständigheter, ska domstolen anordna denna inom ytterligare
sju kalenderdagar och utfärda föreläggandet inom sju kalenderdagar efter det
att utfrågningen har ägt rum. 5.
I fall enligt artikel 5.2 ska utfärdandemyndigheten
utfärda föreläggandet inom tre kalenderdagar efter det att ansökan ingivits. 6.
Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 32
ska föreläggandet förhindra att svaranden eller dennes fordringsägare överför,
tar ut eller på annat sätt skaffar undan de tillgångar som finns på det
bankkonto (eller de bankkonton) som anges i föreläggandet. 7.
Föreläggandet ska förbli i kraft a) tills det ogiltigförklaras av en domstol
enligt artikel 34, 35, 36 eller 40, eller b) tills, i ett fall där käranden har
erhållit en dom, en inför domstol ingången förlikning eller en officiell
handling i sak som är verkställbar i ursprungsmedlemsstaten eller i ett fall
enligt artikel 5.2, föreläggandet ersätts med en verkställighetsåtgärd med
motsvarande verkan enligt nationell rätt, förutsatt, i det första fallet, att
käranden har inlett verkställighetsförfarandet inom 30 dagar efter det att
domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller den officiella handlingen
har anmälts eller blivit verkställbar, beroende på vilket som inträffar sist. Artikel 22
Överklagande av ett beslut att inte utfärda ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar 1.
Käranden får överklaga ett beslut av domstolen
eller utfärdandemyndigheten att avslå ansökan om ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar, vid den domstol som kommissionen ska
underättas om enligt artikel 48. 2.
Överklagandet ska inges inom 30 dagar efter det att
det beslut som avses i punkt 1 har anmälts. Kapitel 3
Föreläggandets verkställbarhet och verkställighet Artikel 23
Avskaffande av exekvatur Ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar som utfärdats i någon av medlemsstaterna på grundval av
artiklarna 6.2 och 14.1 ska erkännas och vara verkställbart i de andra
medlemsstaterna utan att någon ska kunna sätta sig emot erkännandet av
föreläggandet och utan att det behövs någon verkställbarhetsförklaring. Artikel 24
Delgivning av föreläggandet till banken 1.
Det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar ska delges den bank (eller de banker) som anges i
föreläggandet i enlighet med denna artikel. 2.
Om föreläggandet utfärdats av en domstol i
verkställighetsmedlemsstaten eller av utfärdandemyndigheten där, ska
delgivningen till banken ske i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning. 3.
Om föreläggandet utfärdats av en domstol i en annan
medlemsstat än verkställighetsmedlemsstaten, ska delgivningen ske i enlighet
med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1393/2007[28]. Följande ska gälla för översändandet och
delgivningen av föreläggandet: a) Den person eller myndighet i
ursprungsmedlemsstaten som har behörighet för delgivningen ska översända
föreläggandet direkt till den behöriga myndigheten i
verkställighetsmedlemsstaten. b) Följande handlingar ska översändas: i) En kopia av det på ett formulär enligt
bilaga II utfärdade föreläggandet som uppfyller de villkor som är nödvändiga
för att dess äkthet ska kunna fastställas. ii) Där så krävs, en translitterering eller
översättning enligt artikel 47 av formuläret. iii) Ett formulär enligt bilaga I till
förordning (EG) nr 1393/2007, där så krävs åtföljt av en translitterering eller
översättning enligt artikel 47 av formuläret. c) Den behöriga myndigheten ska delge den
bank (eller de banker) som anges i föreläggandet detta. Den behöriga
myndigheten ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att utföra delgivningen av
föreläggandet inom tre arbetsdagar efter mottagandet av detta. d) Så snart föreläggandet har delgivits
banken ska den behöriga myndigheten upprätta ett delgivningsintyg enligt
artikel 10 i förordning (EG) nr 1393/2007 och översända detta till den person
eller myndighet som begärde delgivningen. Artikel 25
Delgivning av föreläggandet till svaranden 1.
Svaranden ska utan otillbörligt dröjsmål efter det
att banken har delgivits det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar enligt artikel 24 och utfärdat en förklaring enligt artikel
27 delges föreläggandet och alla handlingar som lades fram för domstolen eller
den behöriga myndigheten för att detta skulle utfärdas. 2.
Om svaranden har sin hemvist i
ursprungsmedlemsstaten, ska delgivningen utföras i enlighet med den
medlemsstatens nationella rätt. 3.
Om svaranden har sin hemvist i
verkställighetsmedlemsstaten, ska den behöriga myndigheten där, till vilken
föreläggandet översänts enligt artikel 24.3, delge svaranden föreläggandet
och följedokumenten till detta i enlighet med förordning (EG) nr 1393/2007. 4.
Om svaranden har sin hemvist i en annan medlemsstat
än ursprungsmedlemsstaten eller verkställighetsmedlemsstaten, ska den behöriga
myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten, till vilken föreläggandet översänts
enligt artikel 24.3, översända föreläggandet direkt till den behöriga
myndigheten i den medlemsstat där svaranden har sin hemvist. Den myndigheten
ska delge svaranden föreläggandet i enlighet med förordning (EG) nr 1393/2007. Artikel 26
Genomförande av föreläggandet 1.
En bank som delges ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar ska genomföra föreläggandet omedelbart efter
det att den har mottagit detta, genom att se till att det belopp som anges i
föreläggandet inte överförs, tas ut eller på annat sätt skaffas undan från det
bankkonto eller de bankkonton som anges i föreläggandet eller som banken
identifierat såsom tillhörande svaranden. Alla tillgångar som överstiger det
belopp som anges i föreläggandet ska fortsätta att stå till svarandens
förfogande. 2.
Om föreläggandet delges banken utanför dess
arbetstider, ska det genomföras så snart arbetet återupptas. 3.
Om tillgångarna på det bankkonto eller de
bankkonton som avses i punkt 1 utgörs av finansiella instrument, ska värdet på
dessa fastställas på grundval av kursen på marknaden dagen för genomförandet av
föreläggandet. 4.
Om tillgångarna på bankkontot eller bankkontona är
i en annan valuta än den som anges i föreläggandet, ska banken räkna om
beloppet på grundval av den officiella växelkursen dagen för genomförandet av
föreläggandet. 5.
Nationell rätt ska gälla i fråga om bankens ansvar
vid underlåtenhet att fullgöra de skyldigheter som anges i denna artikel. Artikel 27
Förklaring av banken 1.
Inom tre arbetsdagar efter det att banken har
mottagit det europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar ska
den med hjälp av en förklaring på ett formulär enligt bilaga III meddela den
behöriga myndigheten och käranden huruvida och i vilken utsträckning den har
kunnat se till att tillgångar bevaras på svarandens bankkonto (eller bankkonton).
Den behöriga myndigheten ska inom en arbetsdag översända bankens förklaring
till den person eller myndighet som begärde delgivningen enligt artikel
24.3 a. 2.
Om saldot på svarandens konto överstiger det belopp
som anges i föreläggandet, ska banken inte avslöja saldot. 3.
Banken får översända sin förklaring med hjälp av
ett säkrat elektroniskt kommunikationsmedel. 4.
Nationell rätt ska gälla i fråga om bankens ansvar
vid underlåtenhet att fullgöra skyldigheterna. Artikel 28
Bevarande av tillgångar på flera bankkonton 1.
Om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar gäller flera bankkonton som svaranden har hos en och samma
bank, ska banken genomföra föreläggandet endast upp till det belopp som anges i
detta. 2.
Om det utfärdats ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar och ett eller flera säkerhetsförelägganden med
motsvarande verkan enligt nationell rätt som gäller flera bankkonton som
svaranden har hos olika banker i en och samma medlemsstat eller olika
medlemsstater, ska svaranden vara skyldig att se till att alla i föreläggandena
angivna belopp som överstiger det belopp som anges i det europeiska
föreläggandet frigörs inom 48 timmar efter mottagandet av en första
bankförklaring enligt artikel 27 av vilken det framgår att det finns
överskjutande belopp. Frigörandet ska ske via den behöriga myndigheten i den
berörda verkställighetsmedlemsstaten. Artikel 29
Bevarande av tillgångar på gemensamma bankkonton och förvaltarbankkonton Tillgångar på bankkonton som enligt bankens
uppgifter inte innehas uteslutande av svaranden, bankkonton som enligt bankens
uppgifter innehas av en tredje part på svarandens vägnar eller bankkonton som
enligt bankens uppgifter innehas av svaranden på en tredje parts vägnar får
bevaras endast i den utsträckning som detta låter sig göras på grundval av
reglerna i nationell rätt om sådana bankkonton, vilket kommissionen ska
underättas om enligt artikel 48. Artikel 30
Kostnader för banken 1.
En bank ska inte ha rätt att kräva betalning eller
ersättning för sådana kostnader som genomförandet av ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar eller av ett föreläggande
enligt artikel 17.5 a ger upphov till för banken annat än om den har rätt
till betalning eller ersättning när det gäller förelägganden med motsvarande
verkan enligt nationell rätt. 2.
Avgifter för genomförande av ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar eller av ett föreläggande
enligt artikel 17.5 a ska utgöras av enhetliga, av den medlemsstat där
bankkontot befinner sig på förhand fastställda avgifter som är förenliga med
proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering. 3.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen enligt
artikel 48 om storleken på sådana eventuella avgifter enligt punkt 2 som
bankerna får ta ut för att täcka sina kostnader. Artikel 31
Kostnader för den behöriga myndigheten Alla eventuella avgifter som en behörig
myndighet tar ut för att verkställa ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar eller handlägga en framställning om inhämtande av
bankkontoinformation enligt artikel 17.4 ska utgöras av enhetliga, av den
berörda medlemsstaten på förhand fastställda avgifter som är förenliga med
proportionalitetsprincipen och principen om icke-diskriminering och meddelats
kommissionen enligt artikel 48. Artikel 32
Belopp som är undantagna från verkställighet 1.
Om så föreskrivs i verkställighetsmedlemsstatens
lagstiftning, ska i fall där svaranden är en fysisk person det belopp som
behövs för att trygga svarandens och dennes familjs försörjningsmöjligheter och
i fall där svaranden är en juridisk person det belopp som behövs för göra det
möjligt att fortsätta den löpande verksamheten vara undantaget från
verkställandet av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar.
2.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen enligt
artikel 48 om vilka regler som gäller i dessa fall enligt nationell rätt, bl.a.
om vilka belopp på bankkonton eller vilka typer av intäkter på bankkonton från
fordringar som är undantagna. 3.
Om ett sådant belopp som avses i punkt 1 kan
fastställas utan svarandens medverkan, ska den behöriga myndigheten i
verkställighetsmedlemsstaten fastställa detta belopp när den mottagit
föreläggandet och underrätta banken om att det ska fortsätta att stå till
svarandens förfogande efter genomförandet av föreläggandet. 4.
Vid fastställandet av ett sådant belopp som avses i
punkt 1 ska den behöriga myndigheten tillämpa lagstiftningen i den medlemsstat
som utsett den, även om svaranden har sin hemvist i en annan medlemsstat. Artikel 33
Rangordning av konkurrerande fordringsägare Ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar ska ge samma rang som ett instrument med motsvarande verkan
enligt lagstiftningen i den medlemsstat där bankkontot befinner sig.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen enligt artikel 48 om sina
instrument med motsvarande verkan och om vilken rang dessa instrument ger. Kapitel 4
Rättsmedel mot ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar Artikel 34
Rättsmedel för svaranden i ursprungsmedlemsstaten 1.
Om det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar utfärdats enligt avsnitt 1 i kapitel 2, får svaranden
ansöka om a) omprövning av föreläggandet med
motiveringen att villkoren i artiklarna 2, 6 och 7 för utfärdande av
föreläggandet inte var uppfyllda, b) omprövning av föreläggandet med
motiveringen att käranden inte inlett ett rättsligt förfarande för prövning av
ärendet i sak inom den tidsfrist som avses i artikel 13. 2.
Utom när det gäller en omprövning enligt punkt
1 b ska en ansökan om omprövning inges snarast möjligt och under alla
omständigheter inom 45 dagar efter den dag då svaranden fick kännedom om
föreläggandets innehåll och kunde börja vidta åtgärder. 3.
Ansökan om omprövning ska riktas till den domstol
som utfärdade föreläggandet. Ansökan ska göras på ett formulär enligt bilaga IV
och får inges med vilket kommunikationsmedel som helst, även ett elektroniskt. 4.
Ansökan ska delges käranden i enlighet med de
tillämpliga reglerna om delgivning av handlingar. 5.
Om omprövning är berättigad på grundval av någon av
motiveringarna i punkt 1, ska domstolen i överensstämmelse med detta inom 30
kalenderdagar efter det att käranden delgivits ansökan fatta beslut om
ogiltigförklaring eller ändring av föreläggandet. 6.
Ett beslut om ogiltigförklaring eller ändring av
ett föreläggande ska oberoende av ett eventuellt överklagande enligt artikel 37
vara omedelbart verkställbart, om inte domstolen i syfte att skydda kärandens
intressen anger att beslutet ska vara verkställbart först efter det att det har
vunnit laga kraft. 7.
Beslutet ska omedelbart delges den eller de berörda
bankerna, som omedelbart efter mottagandet av beslutet ska genomföra detta
genom att helt och hållet eller till viss del frigöra de tillgångar som
bevarats. Beslutet ska också omedelbart delges käranden, i enlighet med de
tillämpliga reglerna om delgivning av handlingar. Artikel 35
Rättsmedel för svaranden i verkställighetsmedlemsstaten 1.
Om det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar utfärdats enligt avsnitt 1 eller avsnitt 2 i kapitel 2, får
svaranden begära att a) verkställandet av föreläggandet
begränsas, med motiveringen att vissa belopp på bankkontot är undantagna från
verkställighet enligt lagstiftningen i den medlemsstat där bankkontot befinner
sig och att den behöriga myndigheten inte har tagit hänsyn till dessa belopp i
enlighet med artikel 32 eller inte har gjort detta på rätt sätt, b) verkställandet av föreläggandet upphävs,
med motiveringen i) att det har avkunnats en dom i
verkställighetsmedlemsstaten i vilken den fordran som käranden försöker säkra
med hjälp av föreläggandet förklaras ogiltig, eller ii) att det bankkonto på vilket tillgångar
bevaras genom föreläggandet är undantaget från beslag enligt lagen i den
medlemsstat där bankkontot befinner sig om immunitet mot
verkställighetsförfaranden. 2.
Om föreläggandet utfärdats enligt avsnitt 1 i
kapitel 2, får svaranden begära att föreläggandet ogiltigförklaras, med
motiveringen att käranden inte inlett ett rättsligt förfarande för prövning av
ärendet i sak inom den tidsfrist som avses i artikel 13. 3.
Om föreläggandet utfärdats enligt avsnitt 2 i
kapitel 2, får svaranden begära i) att föreläggandet ogiltigförklaras, med
motiveringen att domen, den inför domstol ingångna förlikningen eller den
officiella handlingen har ogiltigförklarats i ursprungsmedlemsstaten, eller ii) att verkställandet av föreläggandet
upphävs tills vidare, med motiveringen att domens, den inför domstol ingångna
förlikningens eller den officiella handlingens verkställbarhet har upphävts
tills vidare i ursprungsmedlemsstaten. 4.
Utom när det gäller en omprövning enligt punkt 2
ska en ansökan om omprövning inges snarast möjligt och under alla
omständigheter inom 45 dagar efter den dag då svaranden fick kännedom om
föreläggandets innehåll och kunde börja vidta åtgärder. 5.
Ansökan ska riktas till en domstol i
verkställighetsmedlemsstaten som den medlemsstaten har utsett som behörig och
underrättat kommissionen om enligt artikel 48. Ansökan ska göras på ett formulär
enligt bilaga IV och får inges med vilket kommunikationsmedel som helst, även
ett elektroniskt. 6.
Ansökan ska delges käranden i enlighet med de
tillämpliga reglerna om delgivning av handlingar. 7.
Om ansökan är berättigad, ska domstolen i
överensstämmelse med detta inom 30 kalenderdagar efter det att käranden
delgivits ansökan fatta beslut om ogiltigförklaring eller ändring av
föreläggandet. 8.
Ett beslut om ogiltigförklaring eller ändring av
ett föreläggande ska oberoende av ett eventuellt överklagande enligt artikel 37
vara omedelbart verkställbart, om inte domstolen i syfte att skydda kärandens
intressen anger att beslutet ska vara verkställbart först efter det att det har
vunnit laga kraft. Artikel 36
Rättsmedel för svaranden i den medlemsstat där han har sin hemvist Om svaranden begär omprövning av det
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar i egenskap av
konsument, anställd eller försäkringstagare, får han rikta ansökan om
omprövning enligt artikel 34 eller 35 till en domstol i den medlemsstat där han
har sin hemvist som den medlemsstaten har utsett som behörig och underrättat
kommissionen om enligt artikel 48. Artikel 37
Överklagande Nationell rätt ska gälla i fråga om
överklagande av beslut som fattats på grundval av artikel 34, 35 eller 36. Artikel 38
Ställande av säkerhet 1.
Den behöriga myndigheten i
verkställighetsmedlemsstaten ska upphäva verkställandet av det europeiska
föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar om svaranden hos myndigheten
ställer säkerhet (eller avger en motsvarande garanti, t.ex. en bankgaranti)
till ett belopp enligt punkt 2 som ett alternativt sätt att säkra kärandens
fordran. 2.
Det ska anges i föreläggandet till vilket belopp
säkerhet ska ställas för att verkställandet av föreläggandet ska upphävas. Artikel 39
Tredje parts rättigheter En tredje part vars rättigheter påverkas av
ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar eller av
verkställandet av detta får framställa invändningar mot föreläggandet vid
domstol i ursprungsmedlemsstaten eller verkställighetsmedlemsstaten. Artikel 40
Ändring eller upphävande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar Utan att det påverkar svarandens rättigheter
enligt artiklarna 34, 35 och 36 får vardera parten när som helst hos
ursprungsdomstolen begära ändring eller upphävande av det europeiska
föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar med motiveringen att de
omständigheter som låg till grund för utfärdandet av föreläggandet ändrats,
t.ex. för att det avkunnats en dom i sakfrågan i vilken den fordran som
käranden försökte säkra med hjälp av föreläggandet förklaras ogiltig eller för
att svaranden betalat sin skuld. Kapitel 5
Allmänna bestämmelser Artikel 41
Ombud Det ska inte vara obligatoriskt för parterna
att låta sig företrädas av en advokat eller ett annat juridiskt ombud i ett
förfarande som rör utfärdandet av ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar enligt denna förordning. Artikel 42
Kostnader som ska bäras av den förlorande parten 1.
Den förlorande parten ska bära kostnaderna för
förfarandet. Domstolen får dock inte tilldöma den vinnande parten ersättning
för sådana kostnader som är onödiga eller orimligt höga i förhållande till
fordran. 2.
Om det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar utfärdats enligt avsnitt 1 i kapitel 2, ska kostnaderna för
förfarandet fastställas av den domstol som handhar det rättsliga förfarandet
för prövning av ärendet i sak eller av en domstol som ogiltigförklarar
föreläggandet på grundval av artikel 34.1 b eller artikel 35.2. 3.
Om föreläggandet utfärdats enligt avsnitt 2 i
kapitel 2, ska kostnaderna för förfarandet fastställas av den behöriga
myndighet som verkställer den dom, den inför domstol ingångna förlikning eller
den officiella handling på grundval av vilken föreläggandet utfärdades. Artikel 43
Domstolsavgifter 1.
Domstolsavgifterna för utfärdande av ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar får inte vara så höga att de
avskräcker käranden från att använda sig av förfarandet: de måste stå i
proportion till det belopp som fordran gäller och får inte vara högre än
avgifterna för utfärdande av ett föreläggande med motsvarande verkan enligt
nationell rätt. 2.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen enligt
artikel 48 om de tillämpliga avgifterna. Artikel 44
Tidsfrister Om domstolen, utfärdandemyndigheten eller den
behöriga myndigheten på grund av exceptionella omständigheter inte kan iaktta
tidsfristen enligt artikel 21.3, 21.4, 24.3 c, 27.1, 34.5, 34.7 eller
35.7, ska den vidta den enligt den berörda bestämmelsen erforderliga åtgärden
snarast möjligt. Domstolen, utfärdandemyndigheten eller den behöriga
myndigheten ska på begäran av någon av parterna påvisa de exceptionella
omständigheterna. Artikel 45
Förhållande till nationell processlagstiftning Alla processrättsliga frågor som inte tas upp
särskilt i denna förordning ska regleras enligt nationell lagstiftning. Artikel 46
Förhållande till andra instrument 1.
Utan att det påverkar artiklarna 24, 25 och 27 ska
denna förordning inte påverka tillämpningen av Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 1393/2007. 2.
Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av
rådets förordning (EG) nr 44/2001[29]. 3.
Denna förordning ska inte påverka tillämpningen av
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG. Artikel 47
Krav på translitterering eller översättning 1.
När translitterering eller översättning krävs på
grundval av denna förordning ska detta ske till den berörda medlemsstatens
officiella språk eller, om det finns flera officiella språk i den berörda
medlemsstaten, till ett officiellt språk för domstolsförfaranden på
verkställighetsorten, i enlighet med den medlemsstatens lagstiftning. 2.
Sådana formulär som avses i artiklarna 8.1, 15.1,
21.2, 24.3 b ii och iii, 24.3 d, 27.1 och 34.3 och sådana andra
handlingar som parterna ska lägga fram enligt artikel 8.2, 34, 35 eller 36 får
även translittereras eller översättas till ett eller flera av Europeiska
unionens institutioners övriga officiella språk som den berörda medlemsstaten
har angivit att den kan godta. 3.
Alla översättningar som görs på grundval av denna
förordning ska utföras av en person som är behörig att göra översättningar i
någon av medlemsstaterna. Artikel 48
Information som ska tillhandahållas av medlemsstaterna 1.
Medlemsstaterna ska senast den [12 månader efter
det att förordningen har trätt i kraft] underrätta kommissionen om följande: a) Den myndighet som har behörighet att
utfärda ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar enligt
artikel 14.3. b) Den metod för inhämtande av information
enligt nationell rätt som ska vara tillgänglig enligt artikel 17.5. c) Den domstol enligt artikel 22 vid vilken
ett överklagande av ett beslut att inte utfärda ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar ska inges. d) Den myndighet som har behörighet att
verkställa ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
enligt kapitel 3. e) Den utsträckning enligt artikel 29 i
vilken tillgångar på gemensamma bankkonton och förvaltarbankkonton kan bevaras
på grundval av reglerna i nationell rätt om sådana bankkonton. f) De tillämpliga reglerna enligt artikel
32 om belopp som enligt nationell rätt är undantagna från verkställighet. g) Storleken på sådana enhetliga avgifter
enligt artiklarna 30 och 31 som bankerna och den behöriga myndigheten får ta
ut. h) Den rang enligt artikel 33 som sådana
säkerhetsåtgärder enligt nationell rätt ger som har en verkan motsvarande den
som ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar har. i) De domstolar till vilka en ansökan om
omprövning enligt artikel 34.3, 35.5 eller 36 får inges. j) Domstolsavgifterna enligt artikel 43 för
utfärdande av ett europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar. k) De språk som godtas för översättningar av
sådana handlingar som avses i artikel 47. 2.
Medlemsstaterna ska utan otillbörligt dröjsmål
meddela kommissionen alla ändringar av de uppgifter som avses i punkt 1. 3.
Kommissionen ska göra de uppgifter som meddelas den
på grundval av denna artikel allmänt tillgängliga på lämpligt sätt, särskilt
via det genom beslut 2001/470/EG inrättade europeiska rättsliga nätverket på
privaträttens område. Artikel 49
Ändring av bilagorna Kommissionen ska ha rätt att anta delegerade
akter enligt artikel 50 med avseende på ändringar av bilagorna. Artikel 50
Delegerade akter 1.
Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller
på de villkor som fastställs i denna artikel. 2.
Rätten att anta de akter som avses i artikel 49
delegeras till kommissionen tills vidare, från och med ikraftträdandet av denna
förordning.. 3.
Delegeringen av de befogenheter som avses i artikel
49 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Beslutet om
återkallande avslutar delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet.
Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning, eller vid ett senare angivet datum. Beslutet
påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft. 4.
När kommissionen antagit en delegerad akt ska den
samtidigt underrätta Europaparlamentet och rådet om denna. 5.
En delegerad akt som antagits enligt artikel 49
träder i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte gjort några
invändningar inom två månader efter det att de underrättades om akten, eller om
Europaparlamentet och rådet innan den fristen löper ut båda har meddelat
kommissionen att de inte har några invändningar. På Europaparlamentets eller
rådets initiativ ska fristen förlängas med två månader. Artikel 51
Uppföljning och översyn 1.
Kommissionen ska senast den [fem år efter det att
förordningen har börjat tillämpas] lägga fram en rapport om tillämpningen av
denna förordning för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och
sociala kommittén. Rapporten ska omfatta en bedömning av hur förfarandet med
europeiska förelägganden om bevarande av bankkontotillgångar fungerar i
medlemsstaterna, bl.a. verkställigheten. 2.
Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till
ändring av förordningen. 3.
Medlemsstaterna ska samla in information om det som
anges nedan och göra informationen tillgänglig för kommissionen. a) Antalet ansökningar om ett europeiskt
föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar, antalet fall där ett
föreläggande beviljades och vilket belopp vart och ett av föreläggandena
gällde. b) Antalet ansökningar om omprövning enligt
artiklarna 34, 35 och 36 och resultatet av omprövningsförfarandena. Kapitel 6
Slutbestämmelser Artikel 52
Ikraftträdande Denna förordning träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Denna förordning är till alla delar bindande
och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen. Den ska tillämpas från och med den [24 månader
efter ikraftträdandet], med undantag av artikel 48, som ska tillämpas från och
med den [12 månader efter ikraftträdandet]. Utfärdad i […]. På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I EUROPEISKT
FÖRELÄGGANDE OM BEVARANDE AV BANKKONTOTILLGÅNGAR ANSÖKNINGSFORMULÄR (Artiklarna 8.1 och
15.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr XXX om införande av ett
europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta
gränsöverskridande skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell
natur) Fylls i av domstolen Ärende nr: Inkom till domstolen den: ___/___/_____ VIKTIG INFORMATION:
LÄS ANVISNINGARNA I BÖRJAN AV VARJE AVSNITT – DE KAN VARA TILL HJÄLP NÄR
FORMULÄRET SKA FYLLAS I Språk Fyll i detta formulär på det språk som
används av den domstol dit ansökan skickas. Observera att formuläret går att få
på samtliga officiella språk vid Europeiska unionens institutioner på
webbplatsen för den europeiska rättsliga atlasen, http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/index_sv.htm.
Detta kan vara till hjälp när formuläret ska fyllas i på det begärda språket. Styrkande
handlingar Lägg märke
till att ansökningsblanketten bör åtföljas av relevanta styrkande handlingar
eller bevisning, t.ex. avtal, fakturor, skriftväxling mellan parterna osv. En kopia av ansökningsblanketten och, vid
behov, av de styrkande handlingarna kommer att delges svaranden när banken har
genomfört det europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar.
Svaranden kommer att kunna ansöka om omprövning av föreläggandet. 1.
Domstol
I detta fält ska ni ange den domstol till vilken
ansökan ställs. En icke-uttömmande förteckning över orsaker till att en viss
domstol är behörig finns i avsnitt 5. 1.1. Namn:
1.2. Gatuadress eller boxadress:
1.3. Ort och postnummer:
1.4. Medlemsstat: Österrike (AT)□ Belgien (BE) □ Bulgarien (BU) □
Cypern (CY) □ Tjeckien (CZ) □ Tyskland (DE) □ Estland (EE)
□ Grekland (EL) □ Spanien (ES) □ Finland (FI) □
Frankrike (FR) □ Ungern (HU) □ Irland (IE) □ Italien (IT)
□ Litauen (LT) □ Luxemburg (LU) □ Lettland (LV) □ Malta
(MT) □ Nederländerna (NL) □ Polen (PL) □ Portugal (PT)
□ Rumänien (RO) □ Sverige (SE) □ Slovenien (SI) □
Slovakien (SK) □ Förenade kungariket (UK) 2. Kärande I detta fält ska ni identifiera er som kärande och, i förekommande
fall, ert ombud. Observera att det inte är obligatoriskt att företrädas av en
advokat eller annan jurist. I en del länder kan det vara otillräckligt att
lämna enbart en boxadress som adress och ni bör därför ange gatunamn och
gatunummer tillsammans med ett postnummer. Om ni inte gör det kan det leda till
att handlingen inte delges. ”Övriga uppgifter” kan vara information som
hjälper till att identifiera er, t.ex. personnummer, ID-nummer eller företagets
registreringsnummer. 2.1. Efternamn, förnamn/namn på firma eller organisation:
2.2. Gatuadress eller boxadress:
2.3. Ort och postnummer:
2.4. Land (ange den landskod som anges i avsnitt 1)
2.5. Telefon[30]
2.6. E-post[31]
2.7. Kärandens ombud, i förekommande fall, och kontaktuppgifter*:
2.8. Övriga uppgifter*: 3.
Svarande
I detta fält ska ni identifiera svaranden samt dennes
ombud, om ni känner till vem ombudet är. Observera att det inte är
obligatoriskt för svaranden att företrädas av en advokat eller annan jurist. I en del länder kan det vara otillräckligt att
lämna enbart en boxadress som adress och ni bör därför ange gatunamn och
gatunummer tillsammans med ett postnummer. Om ni inte gör det kan det leda till
att handlingen inte delges. Om ni inte kan tillhandahålla alla uppgifter
som inte markeras som frivilliga (*), ombeds ni att lämna ytterligare
upplysningar i fält 4. 3.1. Efternamn, förnamn (eventuella mellannamn*)/namn på firma eller
organisation:
3.2. Gatuadress eller boxadress:
3.3. Ort och postnummer:
3.4. Land (ange den landskod som anges i avsnitt 1)
3.5. Telefon*:
3.6. E-post*:
3.7. Svarandens ombud, i förekommande fall, och kontaktuppgifter*: 4.
Uppgifter om svarandens bankkonto Det är
viktigt att lämna så mycket information som möjligt om svarandens bankkonto för
att spara tid och kostnader. Om ni inte kan lämna mer information än den som
avses i punkt 4.1 kan den behöriga myndigheten i den medlemsstat/de
medlemsstater där kontot finns försöka få ut ytterligare information från bankerna
eller befintliga offentliga register. Detta förfarande kommer dock att vara
tidskrävande och ni kan behöva betala en avgift för uppgifterna. Använd extrablad om ni vill att mer än ett
konto ska bevaras. 4.1. Medlemsstat där kontot finns (ange den landskod som finns i
avsnitt 1)
4.2. Bankens namn: 4.3. Adress för bankens huvudkontor: Gatuadress eller boxadress, stad
och postnummer/land
4.4. Kontonummer 4.5. Bankens telefon/fax*:
4.6. Övriga upplysningar om typen av konto*:
Om ni inte kan lämna någon annan information om bankkontot utöver
landet där det finns (4.1) och om ni inte känner till svarandens fullständiga
adress (3.2 och 3.3) krävs en av följande uppgifter: 4.7. Om svaranden är en fysisk person, 4.7.1. svarandens födelsedatum:
4.7.2. svarandens nationella identitetsnummer:
4.7.3. svarandens passnummer: 4.8. Om svaranden är en juridisk person, vederbörandes nummer i
företagsregistret: 5. Behörighet Har ni redan erhållit en dom, officiell
handling eller en inför domstol ingången förlikning som rör svaranden? Ja || ¨ Nej || ¨ Om ja, gå vidare till fält 6. Om nej, lämna följande information i detta
fält och gå sedan vidare till fält 7.
Er ansökan ska lämnas till den domstol som har behörighet att behandla den.
Behörigheten för utfärdandet av föreläggandet ska ligga hos den domstol som är
behörig att pröva målet i sak i enligt med bestämmelserna i de berörda
unionslagstiftningsinstrumenten. Regler om domstols behörighet finns på
webbplatsen för den europeiska rättsliga atlasen, http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/index_sv.htm.
Ni kan också ansöka om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar direkt i den medlemsstat där kontot finns. Detta avsnitt
innehåller en icke-uttömmande förteckning över möjliga skäl för behörighet
enligt ovannämnda förordning. Ni kan också på http://ec.europa.eu/civiljustice/glossary/glossary_se.htm
finna förklaringar angående några av de juridiska termer som används. 5. Av vilka skäl anser ni att denna domstol är behörig? || 5.1. Svarandens hemvist || ¨ 5.2. Plats för fullgörande av kontraktet || ¨ 5.3. Den ort där skadan inträffade || ¨ 5.4. Val av domstol som parterna har enats om || ¨ 5.5. Ort där det bankkonto som ska bevaras finns || ¨ 5.6. Annat skäl (ange) 6.
Befintlig dom, inför domstol ingången förlikning eller officiell handling
6.1. Namnet på domstolen/annan myndighet: 6.2. Datum för domen: 6.3. Valuta: □ euro (EUR) □ bulgarisk lev (BGN) □ tjeckisk koruna (CZK) □ ungersk forint (HUF) □ litauisk litas (LTL) □ lettisk lats (LVL) □ polsk zloty (PLN) □ pund sterling (GBP) □ rumänsk leu (RON) □ svensk krona (SEK) □ annan (ange ISO-kod): 6.4. Belopp som svaranden måste betala käranden enligt domen 6.4.1. Kapitalbelopp: 6.4.2. Ränta enligt domen: – Belopp:_____ , eller – procentsats … %. Ränta bör löpa från och med den … (dd/mm/åååå) till och med den … (dd/mm/åååå). □ Ränta från den dag dom meddelades: – procentsats … %. 6.4.3. Finns det kostnader som ska bäras av svaranden? □ Nej □ Ja. Om ja, specificera vilka kostnader det rör sig om och ange beloppet (fordran eller fastställt belopp). □ Domstolsavgifter: … □ Advokatarvoden: … □ Kostnader för delgivning av handlingar: … □ Annat … 6.5. Jag bekräftar att skyldigheterna enligt domen, den officiella handlingen eller den inför domstol ingångna förlikningen ännu inte har fullgjorts □ Ja 6.6. Kan domen, den officiella handlingen eller den inför domstol ingångna förlikningen enligt lag verkställas i verkställighetsmedlemsstaten eller har den förklarats vara verkställbar där? □ Nej – gå till fält 8. □ Ja – bifoga □ det intyg som domstolen eller den behöriga myndigheten utfärdat på grundval av det tillämpliga unionslagstiftningsinstrumentet med tanke på verkställigheten, eller □ verkställbarhetsförklaringen och gå till fält 9. || 7.
Fordrans belopp och skälen för fordran (ska inte
fyllas i om ni har fyllt i avsnitt 6)
Ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar kan beviljas om ni lägger fram relevanta, med tillräcklig
bevisning styrkta, uppgifter som övertygar domstolen om att er fordran gentemot
svaranden motsvarar det belopp som ansökan om föreläggandet avser. 7.1. Fordrans belopp:
7.2. Räntebelopp:
7.2.1. Ränta beräknad fram till dagen för ansökan:
7.2.2. Procentsats … %.
7.3. Grunder för fordran mot svaranden:
7.4. Förteckning över bevisning (skriftlig bevisning bifogas): 8. Skäl till behovet av ett europeiskt föreläggande
om bevarande av bankkontotillgångar (ska inte
fyllas i om ni svarat ja i avsnitt 6.5): För att föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar ska kunna beviljas måste ni lägga fram relevanta uppgifter
som visar att det troligtvis inte kommer att gå att verkställa en befintlig
eller tillkommande exekutionstitel mot svaranden eller att det troligtvis
kommer att bli betydligt svårare att göra detta, särskilt för att det finns en
risk för att svaranden avlägsnar tillgångar från det eller de bankkonton på
vilka tillgångar ska bevaras genom föreläggandet eller gör sig av med eller
döljer dessa. 8.1. Finns det en risk att svaranden avlägsnar, gör sig av med eller
döljer tillgångar som finns på bankkontot? Lämna i så fall ytterligare
upplysningar om situationen:
8.2. Finns det några andra risker än de som nämns i texten ovanför detta fält?
Lämna i så fall ytterligare upplysningar:
8.3. Förteckning över bevisning (skriftlig bevisning bifogas): 9. Andra domstolar till vilka ansökningar
om säkerhetsåtgärder har lämnats in
Ni måste ange om ni har lämnat in en ansökan till
någon annan domstol om en säkerhetsåtgärd mot samma svarande i syfte att
säkerställa samma rättigheter och ni måste hålla den domstol till vilken ni
lämnat in en ansökan om ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar underrättad om eventuella andra europeiska förelägganden om
bevarande av bankkontotillgångar eller säkerhetsåtgärder som beviljats inom
ramen för nationell lagstiftning. 9.1. Ansökningar om andra europeiska förelägganden om bevarande av
bankkontotillgångar
9.1.1. Domstolens namn:
9.1.2. Domstolens adress:
9.1.3. Referensnummer för denna ansökan:
9.1.4. Är fordrans belopp detsamma som avses av denna ansökan? □ Ja. □ Nej. Om nej, ange det belopp och den valuta som
avses av den andra ansökan: 9.2. Ansökningar om nationella säkerhetsåtgärder
9.2.1. Domstolens namn:
9.2.2. Domstolens adress:
9.2.3. Referensnummer för denna ansökan:
9.1.4. Är fordrans belopp detsamma som avses av denna ansökan? □ Ja. □ Nej. Om nej, ange det belopp och den valuta som
avses av den andra ansökan: 10.
Datum och namnteckning
Skriv ert
namn tydligt, underteckna och datera er ansökan längst ner. Jag begär
härmed att domstolen utfärdar ett europeiskt föreläggande om bevarande av
bankkontotillgångar mot svaranden på grundval av min fordran. Jag förklarar
att lämnade uppgifter såvitt jag vet är riktiga och lämnade i god tro. Utfärdad i Datum: ___/___/_____ Namn och
namnteckning: Förteckning
över handlingar som bifogas denna ansökan:
BILAGA II EUROPEISKT FÖRELÄGGANDE
OM BEVARANDE AV BANKKONTOTILLGÅNGAR (Artikel 21 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr XXX om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande
av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i
mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) 1. Ursprungsdomstol
1.1 Namn: 1.2 Adress: 1.3 Gatuadress eller boxadress: 1.4 Ort och postnummer: 1.5 Medlemsstat AT □ BE □ BU □ CY □ CZ
□ DE □ EE □ EL □ ES □ FI □ FR □ HU
□ IE □ IT □ LT □ LU □ LV □ MT □ NL
□ PL □ PT □ RO □ SE □ SI □ SK □ UK
□ 1.6 Tfn/fax/e-post 2. Kärande
2.1. Efternamn, förnamn/företagets eller
organisationens namn: 2.2. Adress: 2.2.1. Gatuadress eller boxadress: 2.2.2. Ort och postnummer: 2.2.3. Land (ange den landskod som anges i
avsnitt 1 om det rör sig om en EU-medlemsstat): 3. Svarande 3.1. Efternamn, förnamn/företagets eller
organisationens namn: 3.2. Adress: 3.2.1. Gatuadress eller boxadress: 3.2.2. Ort och postnummer: 3.2.3. Land (ange den landskod som anges i
avsnitt 1 om det rör sig om en EU-medlemsstat): 4. Datum och referens för det
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar 4.1. Datum 4.2. Föreläggandets referensnummer 5. Bankkonton som ska bevaras Domstolen har beslutat att följande bankkonton
som tillhör svaranden ska bevaras upp till det belopp som anges i punkt 6.5: 5.1. Information om det första bankkonto
som ska bevaras 5.1.1. Medlemsstat där kontot finns (ange den
landskod som finns i avsnitt 1): 5.1.2. Bankens namn och adress: 5.1.3. Bankkontots nummer: 5.2. Information om det andra bankkonto
som ska bevaras 5.2.1. Medlemsstat där bankkontot finns: 5.2.2. Bankens namn och adress: 5.2.3. Bankkontots nummer: (använd ett separat blad för ytterligare konton) Om mer än ett bankkonto ska bevaras är käranden
skyldig att se till att eventuella bevarade belopp som överstiger beloppet i
punkt 6.5 frigörs. (Artikel 28.2). Obs! Om käranden inte kunnat lämna några andra
uppgifter än om den medlemsstat där kontot finns kan detta föreläggande bara
verkställas om den behöriga myndigheten i verkställighetsmedlemsstaten erhåller
de nödvändiga uppgifterna. 6. Belopp som ska bevaras 6.1. Valuta □ euro (EUR) □ bulgarisk lev (BGN)
□ tjeckisk koruna (CZK) □ estnisk kroon (EEK) □ ungersk
forint (HUF) □ litauisk litas (LTL) □ lettisk lats (LVL) □
polsk zloty (PLN) □ pund sterling (GBP) □ rumänsk leu (RON) □
svensk krona (SEK) □ annan (ange ISO-kod): 6.2. Kapitalbelopp: 6.3. Ränta: 6.4. Kostnader (enligt domen): 6.5. Totalt bevarat belopp: 7. Säkerhet 7.1. Måste käranden tillhandahålla
säkerhet? □ Nej □ Ja, till ett belopp av Valuta □ euro (EUR) □ bulgarisk lev (BGN)
□ tjeckisk koruna (CZK) □ estnisk kroon (EEK) □ ungersk
forint (HUF) □ litauisk litas (LTL) □ lettisk lats (LVL) □
polsk zloty (PLN) □ pund sterling (GBP) □ rumänsk leu (RON) □
svensk krona (SEK) □ annan (ange ISO-kod): 7.2. Verkställigheten ska avslutas om
svaranden ställer säkerhet till ett belopp av: 8. Kostnader 8.1. Valuta □ euro (EUR) □ bulgarisk lev (BGN)
□ tjeckisk koruna (CZK) □ estnisk kroon (EEK) □ ungersk
forint (HUF) □ litauisk litas (LTL) □ lettisk lats (LVL) □
polsk zloty (PLN) □ pund sterling (GBP) □ rumänsk leu (RON) □
svensk krona (SEK) □ annan (ange ISO-kod): 8.2. Ska svaranden, helt eller delvis,
bära rättegångskostnaderna? □ Nej □ Ja. Om ja, specificera vilka kostnader
det rör sig om och ange beloppet (fordran eller fastställt belopp): □ Domstolsavgifter: … □ Advokatarvoden: …. □ Kostnader för delgivning av
handlingar: … □ Annat … … 9.
Föreläggandets varaktighet Föreläggandet kommer att kunna återkallas om
inte käranden inleder förfarandet i sakfrågan senast den ………….. (datum) [30
dagar från och med den dag när föreläggandet utfärdades][32] Utfärdad i ………………. Datum:
……………………….. ……………………………..
Namnteckning och/eller stämpel BILAGA III Förklaring av banken Upplysningar till den
behöriga myndigheten och käranden om tillgångar som bevarats till följd av det
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar (Artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr XXX om införande av ett europeiskt föreläggande om bevarande
av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande skuldindrivning i
mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) Dessa upplysningar ska skickas till den
behöriga myndigheten och käranden på säker elektronisk väg eller per post.
1.
Ursprungsdomstol
1.1.
Namn:
1.2.
Adress:
1.2.1.
Gatuadress eller boxadress:
1.2.2.
Ort och postnummer:
1.2.3.
Medlemsstat
AT □ BE □ BU □ CY □ CZ
□ DE □ EE □ EL □ ES □ FI □ FR □ HU
□ IE □ IT □ LT □ LU □ LV □ MT □ NL
□ PL □ PT □ RO □ SE □ SI □ SK □ UK
□ 2. Europeiskt föreläggande som
beviljats av ursprungsdomstolen 2.1. Föreläggandets referensnummer: 2.2. Sammanlagt belopp som ska bevaras: 3. Käranden 3.1. Efternamn, förnamn/företagets eller
organisationens namn: 3.2. Adress: 3.2.1. Gatuadress
eller boxadress: 3.2.2. Ort och
postnummer: 3.2.3. Land (ange den landskod som anges i
avsnitt 1 om det rör sig om en EU-medlemsstat): 3.3. E-post: 4. Svaranden 4.1. Efternamn, förnamn/företagets eller
organisationens namn: 4.2. Adress: 4.2.1. Gatuadress
eller boxadress: 4.2.2. Ort och
postnummer: 4.2.3. Land (ange den landskod som anges i
avsnitt 1 om det rör sig om en EU-medlemsstat): 5. Bevarade tillgångar 5.1. Bankens namn: 5.2. Bankens adress: 5.3. Medlemsstat
(ange den landskod som anges i avsnitt 1): 5.4 Bankens
tfn/fax/e-post: 5.5. Bevarat
belopp: Utfärdad i ………………. Datum:
……………………….. ……………………………..
Namnteckning och/eller stämpel BILAGA IV ANSÖKAN OM OMPRÖVNING (Artiklarna 34, 35 och 36 i Europaparlamentets och
rådets förordning (EG) nr XXX om införande av ett europeiskt föreläggande om
bevarande av bankkontotillgångar för att underlätta gränsöverskridande
skuldindrivning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur) VIKTIG INFORMATION Språk
Fyll i detta formulär på det språk som används av den
domstol dit ansökan skickas. Observera att formuläret går att få på samtliga
officiella språk vid Europeiska unionens institutioner på webbplatsen för den
europeiska rättsliga atlasen, http://ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/index_sv.htm.
Detta kan vara till hjälp när formuläret ska fyllas i på det begärda språket.
1.
sökande
1.1.
Efternamn,
förnamn/företagets eller organisationens namn:
1.2.
Adress:
1.2.1.
Gatuadress eller boxadress:
1.2.2.
Ort och postnummer:
1.2.3.
Land (ange den landskod som anges i avsnitt 2 om
det rör sig om en EU-medlemsstat):
2.
Ursprungsdomstol (den domstol som har utfärdat det europeiska
föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar)
2.1.
Namn:
2.1.
Adress:
2.1.1.
Gatuadress eller boxadress:
2.1.2.
Ort och postnummer:
2.1.3.
Medlemsstat
AT □ BE □ BU □ CY □ CZ
□ DE □ EE □ EL □ ES □ FI □ FR □ HU
□ IE □ IT □ LT □ LU □ LV □ MT □ NL
□ PL □ PT □ RO □ SE □ SI □ SK □ UK
□
3.
Europeiskt föreläggande om bevarande av bankkontotillgångar
3.1.
Datum och
referensnummer:
3.2. Sammanlagt belopp som ska bevaras:
4.
Verkställighetsmedlemsstat
Medlemsstat där föreläggandet har verkställts
(ange den landskod som finns i avsnitt 2):
5.
Käranden
5.1.
Efternamn,
förnamn/företagets eller organisationens namn:
5.2.
Adress:
5.2.1.
Gatuadress eller boxadress:
5.2.2.
Ort och postnummer:
5.2.3.
Land (ange den landskod som anges i avsnitt 2 om
det rör sig om en EU-medlemsstat):
Begäran om
omprövning I de flesta
fall måste ansökan om omprövning av det europeiska föreläggandet om bevarande
av bankkontotillgångar riktas till ursprungsdomstolen. Detta är fallet om ni vill
göra någon av de invändningar som förtecknas i avsnitt 6 nedan, särskilt
invändningar mot att det föreligger en fordran eller mot fordrans belopp, eller
mot att det finns en risk för att tillgångarna skingras. Om ni vill
göra någon av de invändningar mot verkställighetsförfarandet som förtecknas i avsnitt
7 nedan, särskilt när det gäller de belopp som undantas från
verkställighet, måste ni rikta er ansökan till domstolen i
verkställighetsmedlemsstaten. Om ni har
stämts i er egenskap av konsument, anställd eller försäkrad person, kan ni
rikta er ansökan om omprövning till den behöriga myndigheten i den medlemsstat
där ni har er hemvist. Kryssa i så fall för de invändningar som ni vill göra i
avsnitt 6 och/eller avsnitt 7 och kryssa i rutan i avsnitt 8.
6.
Begäran om omprövning i ursprungsdomstolen
Obs! Om det europeiska föreläggandet om
bevarande av bankkontotillgångar har utfärdats på grundval av en befintlig dom,
en inför domstol ingången förlikning eller en officiell handling mot er, har ni
bara rätt att göra de invändningar som förtecknas i punkt 6.1.1, 6.1.2 och 6.2.
Jag ansöker härmed om omprövning av
föreläggandet av följande skäl (kryssa i lämplig ruta): 6.1. Villkoren för utfärdande av det
europeiska föreläggandet om bevarande av bankkontotillgångar är inte uppfyllda
av följande skäl: 6.1.1. □ Förordningen är inte tillämplig
på kärandens fordran/dom (artikel 2). 6.1.2. □ Ursprungsdomstolen är inte
behörig (artikel 6 eller artikel 14.1). 6.1.3. □ Kärandens fordran saknar grund
(artikel 7.1), uppge skälen: 6.1.4. □ Det finns ingen risk för att man
avlägsnar, gör sig av med eller döljer tillgångarna på bankkontot (artikel
7.2), uppge skälen: 6.2. □ 6.3. □ Käranden skulle ha
varit tvungen att ställa säkerhet eller en större säkerhet än den som domstolen
begärt (uppge skälen): 6.4 □ Käranden har inte inlett
förfarandet i sakfrågan inom 30 dagar från och med den dag när föreläggandet
utfärdades eller inom den kortare tidsfrist som den utfärdande domstolen
fastställt.
7.
Begäran om omprövning i verkställighetsmedlemsstaten
Obs! Om det europeiska föreläggandet om
bevarande av bankkontotillgångar har utfärdats på grundval av en befintlig dom,
en inför domstol ingången förlikning eller officiell handling mot er, har ni
inte rätt att göra de invändningar som förtecknas i punkt 7.4. Jag ansöker härmed om omprövning av
verkställigheten av föreläggandet av följande skäl (kryssa i lämplig ruta): 7.1. Föreläggandet har verkställts i strid med
lagstiftningen i verkställighetsmedlemsstaten av följande skäl: 7.1.1. □ Svaranden har rätt att undanta
ett visst belopp och nu har detta belopp eller en del av det också bevarats. 7.1.2. □ Svarandens konto undantas från
verkställighet enligt den lagstiftning som reglerar immunitet mot
verkställighetsförfaranden. 7.2. □ Föreläggandet ska upphävas
eftersom en dom har meddelats i verkställighetsmedlemsstaten som ogillar
kärandens fordran. 7.3. □ Föreläggandet ska
ogiltigförklaras med motiveringen att den inför domstol ingångna förlikningen
eller den officiella handlingen har ogiltigförklarats i ursprungsmedlemsstaten. 7.4. □ Käranden har inte inlett
förfarandet i sakfrågan inom 30 dagar från och med den dag när föreläggandet
utfärdades eller inom den kortare tidsfrist som den utfärdande domstolen
fastställt. 7.5. □ Föreläggandet måste upphävas
tills vidare med motiveringen att verkställbarheten av domen, den inför domstol
ingångna förlikningen eller den officiella handlingen har upphävts tills vidare
i ursprungsmedlemsstaten.
8.
Begäran om omprövning i den medlemsstat där käranden har sin hemvist
Det europeiska föreläggandet om bevarande av
bankkontotillgångar har utfärdats mot mig i min egenskap av □ konsument, □ anställd, □ försäkrad person. Utfärdad i … Datum
(dd/mm/åå): Sökandens
eller det bemyndigade ombudets namn Jag förklarar att lämnade uppgifter såvitt jag
vet är riktiga och lämnade i god tro. Underskrift: [1] Antaget
vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009. [2] KOM(2010)
171, 20.4.2010. [3] EGT C 33,
31.1.1998, s. 3. [4] EGT C 12,
15.1.2001, s. 1. [5] EGT L 12,
16.1.2001, s. 1. [6] Förslag
till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av
domar på privaträttens område (omarbetning), KOM(2010) 748, 14.12.2010. [7] Europaparlamentets
plenarmöte av den 10 maj 2011. Dokument från utskottet för rättsliga frågor
2009/2169(INI), 16.2.2011, föredragande Arlene McCarthy (S-D/UK). [8] Mål
125/79 Denilauler av den 21 maj 1980. [9] Vid
Europeiska rådets möte den 26 mars 2010 fastställde EU:s ledare planen
Europa 2020, som är en strategi som ska öka EU:s konkurrenskraft och skapa
ökad tillväxt och fler arbetstillfällen, http://ec.europa.eu/europe2020/index_sv.htm.
[10] KOM(2006)
618. [11] Improving
the enforcement of judicial decisions in the European Union: transparency of
the debtor's assets, attachment of bank accounts; provisional
enforcement and protective measures,
http://ec.europa.eu/civiljustice/publications/docs/enforcement_judicial_decisions_180204_en.pdf. [12] Study
for an Impact Assessment on a draft legislative proposal on the attachment of
bank accounts, CSES London, inte ännu offentliggjord. [13] Commercial
disputes and cross-border debt recovery, finns på
http://ec.europa.eu/yourvoice/ebtp/consultations/2010/cross-border-debt-recovery/index_en.htm.
[14] Det
europeiska småmålsförfarandet som inrättades genom förordning (EG) nr 861/2007
och det europeiska betalningsföreläggandet som inrättades genom förordning (EG)
nr 1896/2006. [15] Kommissionens
meddelande, KOM(2010) 573, 19.10.2010. [16] EUT C , ,
s. . [17] EGT C 12,
15.1.2001, s. 1. [18] KOM(2006)
618. [19] EUT C 115,
4.5.2010, s. 1. [20] EUT L 324,
10.12.2007, s. 79. [21] EGT L 124,
8.6.1971, s. 1. [22] EGT L 281,
23.11. 1995, s. 31. [23] EGT L 166,
11.6.1998, s. 45. [24] EUT L 145,
30.4.2004, s. 1. [25] EUT L 177,
4.7.2008, s. 6. [26] EGT L 12,
16.1.2001, s. 1. [27] EGT L 174,
27.6.2001, s. 25. [28] EUT L 324,
10.12.2007, s. 79. [29] EGT L 12,
16.1.2001, s. 1. [30] Ej
obligatorisk uppgift. [31] Ej
obligatorisk uppgift. [32] Gäller
bara om föreläggandet utfärdas innan förfarandet i sakfrågan inleds.