52011PC0320

MOTIVERING

1. Bakgrund till förslaget

1.1. Motiv och syfte

I enlighet med planen om asylpolitik[1] lade kommissionen den 9 december 2008 fram ett förslag till ändring av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna[2] (nedan kallat direktivet om mottagningsvillkor ). Förslaget har utformats mot bakgrund av en utvärdering av det tidigare direktivets praktiska tillämpning i medlemsstaterna, och efter ett brett samråd med medlemsstaterna, FN:s flyktingkommissariat (nedan UNHCR ), icke-statliga organisationer och andra berörda aktörer.

Europaparlamentet antog sin ståndpunkt[3] avseende kommissionens förslag den 7 maj 2009, och godtog där den övervägande delen av de föreslagna ändringarna. Rådets överläggningar om förslaget ägde rum främst under de tjeckiska och svenska ordförandeskapen, men förhandlingarna har varit svåra och rådet har ännu inte kunnat enas om någon ståndpunkt om texten.

Kommissionen vill genom att lägga fram detta ändrade förslag utnyttja sin initiativrätt för att ingjuta ny kraft i arbetet med att skapa ett fungerande gemensamt europeiskt asylsystem. Kommissionen är övertygad om att det föreslagna systemet, som är både rättvist och effektivt, kommer att vara till fördel för både medlemsstaterna och flyktingarna.

Kommissionen har ett politiskt ansvar för att underlätta förhandlingarna och skapa reella förutsättningar för att unionen ska kunna uppfylla sitt åtagande i Stockholmsprogrammet att införa ett gemensamt europeiskt asylsystem till 2012. Antagandet av det nya direktivet om varaktigt bosatta, som även är tillämpligt på personer som omfattas av internationellt skydd, var ett viktigt steg på vägen i den riktningen.

Samtidigt med detta förslag antar kommissionen också ett ändrat förslag till direktiv om asylförfaranden.

De mottagningsvillkor som regleras i lag bör garantera värdiga levnadsvillkor som är jämförbara oavsett var asylansökan har lämnats in. För att uppnå dessa mål har kommissionen fortsatt samla kunskap om hur man på bästa sätt kan konsolidera nationell praxis på ett sätt som är lätt att tillämpa i hela unionen.

I det ändrade förslaget sammanförs de kunskaper och erfarenheter som utbytts under förhandlingarna och samråden med övriga berörda aktörer, t.ex. UNHCR och icke-statliga organisationer, med målet att skapa ett enklare och mer samordnat system som är förenligt med de grundläggande rättigheterna.

Det nya förslaget innebär bland annat att begrepp förtydligas och regler förenklas, samtidigt som medlemsstaterna får mera handlingsutrymme när det gäller att integrera bestämmelserna i de nationella rättssystemen. Medlemsstaterna får också större möjlighet att hantera eventuellt missbruk av mottagningssystemen, och deras synpunkter att vissa av de föreslagna reglerna kan skapa ökad administrativ börda eller ökade kostnader har tagits ombord. Samtidigt är det nya förslaget avsett att uppfylla högt ställda normer för behandlingar av de sökande, med full hänsyn till de grundläggande rättigheterna. Detta gäller inte minst villkoren för när sökande får tas i förvar. Allvarliga inskränkningar av människors fria rörlighet ska bara vara tillåtna om det är absolut nödvändigt, och inskränkningarna måste vara proportionella och åtföljas av lämpliga rättsliga garantier. Det är i det avseendet speciellt viktigt att beakta utsatta personers situation. En annan ambition är att förbättra harmoniseringen av mottagningsvillkoren i olika medlemsstater för att begränsa fenomenet med sekundära förflyttningar mellan medlemsstaterna, i den utsträckning skillnader i mottagningsvillkor bidrar till detta problem.

Det ändrade förslaget bör ses i samband med det ändrade förslaget till direktiv om asylförfaranden. Det förslaget syftar bland annat till att förbättra de nationella asylsystemens kvalitet och effektivitet, vilket bör bidra till att minska mottagningskostnaderna för medlemsstaterna genom att möjliggöra snabbare beslut.

Det ändrade förslaget står också i samband med den förordning om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor som antogs den 19 maj 2010, dvs. efter det att det inledande förslaget till ändring av direktivet om mottagningsvillkor lades fram. Stödkontoret för asylfrågor bör kunna hjälpa medlemsstaterna med praktiskt stöd och expertis både när det gäller att genomföra direktivet och att identifiera god praxis. Det kan också hjälpa medlemsstater vars mottagningssystem hamnar under särskilt stor press att finna de mest effektiva lösningarna för att omsätta de lagstadgade systemen i praktiken, inte minst genom att sammanföra exempel på god praxis och skapa en struktur för utbyte av den praxis som tillämpas på högre nivå. Kontoret kommer för övrigt att stödja Grekland genom att bistå med asylstödgrupper med uppdrag att bistå med brådskande problem som uppstår i asylsystemet, vilket blir första gången sedan kontoret inrättades som det erbjuder denna form av stöd.

1.2. Allmän bakgrund

Förslaget från 2008 och detta ändrade förslag är en del av ett lagstiftningspaket som syftar till att inrätta ett gemensamt europeiskt asylsystem till 2012.

År 2008 lade kommissionen – utöver förslaget till ändring av direktivet om mottagningsvillkoren – även fram förslag till ändring av Dublin- och Eurodacförordningarna, och 2009 antog kommissionen förslagen om ändring av direktivet om asylförfaranden samt skyddsdirektivet. År 2010 antogs förordningen om inrättande av ett europeiskt stödkontor för asylfrågor, vars syfte är att öka det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna och underlätta införandet av gemensamma regler inom asylområdet.

Lagstiftningspaketet är förenligt med målen för den europeiska pakt för invandring och asyl som antogs den 16 oktober 2008. Genom pakten bekräftades Haagprogrammets mål på nytt, och kommissionen uppmanades att lägga fram förslag för att senast 2012 införa ett enda asylförfarande med gemensamma garantier. Inom dessa ramar antogs sedan Stockholmsprogrammet vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009. I detta program bekräftades åtagandet att skapa "ett gemensamt område för skydd och solidaritet grundat på ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd", med "höga skyddsnivåer" och "rättvisa och ändamålsenliga förfaranden". I Stockholmsprogrammet understryks särskilt vikten av att individer, oberoende av i vilken medlemsstat deras asylansökan har lämnats in, erbjuds likvärdiga möjligheter i fråga om mottagningsförhållanden .

Inför det ursprungliga förslaget genomfördes en konsekvensbedömning[4]. Det nya förslaget bygger på samma grundprinciper som det ursprungliga, och syftar vidare till att förenkla och klargöra vissa regler så att de blir lättare att tillämpa. Konsekvensbedömningen för det föregående förslaget kan därför även användas med avseende på det ändrade förslaget.

1.3. Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Detta förslag överensstämmer fullt ut med Europeiska rådets slutsatser från mötet i Tammerfors 1999, Haagprogrammet från 2004, den europeiska pakten för invandring och asyl från 2008 samt Stockholmsprogrammet från 2009 vad beträffar inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem.

Det överensstämmer också med målen i Europa 2020-strategin, eftersom det syftar till att garantera asylsökande möjlighet till anställning. Asylsökande som på så sätt bidrar till ekonomin behöver inte längre inkomststöd från de nationella välfärdssystemen, och kan således ge ett positivt om än tillfälligt bidrag till tillväxten.

2. Samråd med berörda parter

Som en del av det förberedande arbetet inför det föregående förslaget lade kommissionen fram en grönbok, genomförde flera expertmöten (också med UNHCR och partner i det civila samhället) beställde en extern undersökning och samlade in uppgifter från flera ingående enkäter.

Kommissionen antog även en utvärderingsrapport om tillämpningen av direktivet, där den identifierade en rad brister i medlemsstaternas lagar och praxis på området.

Efter det att det ursprungliga förslaget lades fram i december 2008 fördes diskussioner på ett tekniskt plan i rådet, främst under de tjeckiska och svenska ordförandeskapen. Under diskussionerna invände flera medlemsstater mot vissa av förslagets bestämmelser med hänvisning till särdragen i deras asyl- eller rättssystem Man fruktade att anpassningarna skulle ta väsentliga ekonomiska resurser i anspråk eller kräva administrativa förändringar, och att detta skulle göra asylsystemen mindre effektiva.

Diskussionerna gav också medlemsstaterna möjlighet att ta upp potentiella tillämpningsproblem som enskilda bestämmelser kunde ge upphov till. Enligt diskussionerna borde kommissionen – för att undvika att införa en rad separata undantag för olika medlemsstater som skulle riskera sammanhållningen av det föreslagna systemet som helhet – kunna göra en samlad översyn av det tidigare förslaget, och föreslå en mer genomgripande lösning på de problem som uppmärksammats, utan att röra de delar som faktiskt tillför ett mervärde. Genom att förtydliga och förenkla de föreslagna bestämmelserna och därigenom underlätta medlemsstaternas genomförande skulle man kunna blåsa nytt liv i diskussionerna. Därför tillkännagav kommissionen i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 8 november 2010 att den avsåg att lägga fram ett ändrat förslag till detta direktiv samt till ändring av direktivet om asylförfaranden före inledningen av 2011 års polska ordförandeskap i rådet.

De ändringar som Europaparlamentet föreslog i sin ståndpunkt av den 7 maj 2009 har till stor del införlivats i detta ändrade förslag. I förslaget tas också hänsyn till Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs[5] samt Regionkommitténs[6] yttranden och till resultaten av samråden med övriga berörda parter, t.ex. UNHCR och icke-statliga organisationer.

Som ett led i förberedelserna för detta ändrade förslag anordnade kommissionen under januari–april 2010 ett antal tekniska samrådsmöten på bilateral basis med olika berörda aktörer, bland annat nationella förvaltningar. Under dessa möten förklarade man ingående bristerna och förbehållen i fråga om kommissionens ursprungliga förslag.

I det ändrade förslaget har kommissionen också tagit hänsyn till diskussionerna inom ramen för ministerkonferensen om kvalitet och effektivitet i asylprocessen, vilken organiserades av det belgiska ordförandeskapet den 13–14 september 2010. Konferensen tog bl.a. upp hur man bör tillgodose behoven hos särskilt utsatta asylsökande.

3. Förslagets rättsliga aspekter

3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Huvudsyftet med det ändrade förslaget är att ytterligare klargöra ett antal bestämmelser samt att förbättra flexibiliteten i de föreslagna mottagningsnormerna, så att det blir lättare att integrera dem i de nationella rättssystemen. Samtidigt bibehålls de viktigaste elementen i 2008 års förslag, nämligen att garantera tillräckligt goda och jämförbara mottagningsvillkor i alla medlemsstater. Förslaget kommer även i fortsättningen att säkerställa full respekt för de grundläggande rättigheterna, eftersom det utformats med hänsyn till EU-domstolens och Europadomstolens i utveckling stadda rättspraxis. Detta gäller i synnerhet rätten till fri rörlighet och respekten för den mänskliga värdigheten.

Slutligen är det ändrade förslaget bättre anpassat till det lagstiftningspaketet som gäller det gemensamma europeiska asylsystemet, i synnerhet det ändrade förslaget till direktiv om asylförfaranden. Där så krävs har det ändrade förslaget också anpassats till resultatet av förhandlingarna om skyddsdirektivet och Dublinförordningen, så att övergripande frågor hanteras konsekvent.

Förslaget har framför allt utformats för att hantera följande frågor:

3.1.1. Att underlätta medlemsstaternas genomförande av bestämmelserna

Det ändrade förslaget ger medlemsstaterna större handlingsutrymme när det gäller genomförandet av vissa av åtgärderna jämfört med 2008 års förslag. Ändringarna avhjälper vissa av problemen med höga kostnader på fältet eller ökad administrativ börda eller resursåtgång. Dessa förbättringar beror främst på tydligare definition av rättsliga begrepp, förenklade normer för mottagande samt regler som bättre kan anpassas till nationell praxis.

Dessa ändringar handlar framför allt om garantierna för asylsökande som hålls i förvar, mottagningsvillkoren vid de anläggningar där de hålls i förvar, tidsfrister för tillträdet till arbetsmarknaden, kraven på hälso- och sjukvård för personer med särskilda behov i samband med mottagandet samt systemen för att identifiera sådana behov, tillgången till materiellt stöd samt de rapporteringskrav som syftar till att bättre övervaka att de grundläggande bestämmelserna i direktivet efterlevs.

Det ändrade förslaget ger också medlemsstaterna bättre möjlighet att hantera situationer där mottagningsvillkor missbrukas eller blir s.k. pullfaktorer . Förslaget anger bland annat fler omständigheter där materiellt stöd får dras in, förutsatt att de nödvändiga garantierna upprätthålls och man tar hänsyn till särskilt utsatta personers situation.

3.1.2. Strikta och tydliga regler för när sökande får tas i förvar

Det bör införas strikta och heltäckande regler på EU-nivå för att garantera att förvar inte tillämpas godtyckligt och att de grundläggande rättigheterna alltid respekteras. Kommissionen är bekymrad över den utbredda praxisen att ta asylsökande i förvar, medan det inte finns några uttryckliga EU-regler om detta. I det ändrade förslaget bibehålls därför huvudlinjerna från 2008 års förslag när det gäller frågan om förvar. Framför allt får sökande bara tas i förvar i fall där det finns regler som föreskriver detta, om det är förenligt med principerna om proportionalitet och nödvändighet och om det gjorts en individuell bedömning av det enskilda fallet. Det måste alltid ges vissa nödvändiga garantier, t.ex. tillgång till effektiva rättsmedel och kostnadsfri rättshjälp där så krävs. Alla mottagningsvillkor måste också vara förenliga med grundläggande mänsklig värdighet. De föreslagna ändringarna är således helt i linje med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och senare tids rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i fråga om tolkningen av artikel 3 i konventionen.

Samtidigt har de föreslagna bestämmelserna om förvar gjorts något mer flexibla, och vissa begrepp har förtydligats för att underlätta tillämpningen av direktivet och ge utrymme för vissa olikheter mellan medlemsstaternas rättssystem (t.ex. i fråga om kostnadsfritt rättsligt bistånd och administrativa myndigheters befogenhet att besluta att en person ska tas i förvar). Det ändrade förslaget medför också mer anpassningsbara regler för förvar när det gäller sådana geografiska områden där det är praktiskt svårt att alltid garantera att alla de föreslagna mottagningsvillkoren är uppfyllda (anläggningar vid gränsen och transitområden). Dessutom har det införts ett antal ändringar i linje med EU:s bestämmelser om förvar av tredjelandsmedborgare som är föremål för återvändandebeslut, för att där så är lämpligt skapa mer samstämmighet när det gäller förvar av tredjelandsmedborgare.

Diskussionerna i rådet visade att det i vissa fall kan vara till fördel för underåriga utan medföljande vuxen att inkvarteras i anläggningar för förvar. Detta gäller särskilt för att undvika bortförande, vilket är ett problem som förekommit i öppna anläggningar. Enligt det ändrade förslaget bör det därför vara tillåtet att hålla underåriga utan medföljande vuxen i förvar, men bara om detta är för den underåriges eget bästa enligt definitionen i detta direktiv och det inte finns någon alternativ lösning som är ändamålsenlig. Dessutom måste en individuell prövning i varje ärende visa att det faktum att den underårige tas i förvar inte skadar hans eller hennes hälsa och välbefinnande. Vidare är det bara tillåtet att ta personen i förvar om nödvändiga mottagningsvillkor är uppfyllda i anläggningen i fråga (tillgång till fritidsaktiviteter och utomhusområden etc.). Detta är också i linje med senare tids rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

3.1.3. Att garantera en värdig levnadsstandard

- Det har visat sig finnas en del problem med medlemsstaternas nuvarande praxis när det gäller hur sökande med särskilda behov i samband med mottagningen ska tas om hand. Att sådana särskilda behov identifieras är inte enbart viktigt för att de berörda sökande ska få rätt vård, utan också för kvaliteten på själva beslutsprocessen. Syftet med det ändrade förslaget är att se till att medlemsstaterna inför bestämmelser för snabb identifikation av utsatta personers särskilda behov i samband med mottagandet, samt för fortsatt stöd och uppföljning av de enskilda fallen. Särskild uppmärksamhet riktas mot de särskilda behoven hos sådana utsatta grupper som underåriga och personer som utsatts för tortyr. Det ändrade förslaget innebär också att formen för denna identifieringsprocess förenklas och att det etableras ett klarare samband mellan utsatthet och särskilda behov i samband med mottagandet.

Med anledning av Europaparlamentets ståndpunkt och de starka förbehåll som uttrycktes i rådet innehåller det ändrade förslaget ingen hänvisning till likabehandling av asylsökande och den mottagande medlemsstatens egna medborgare när det gäller tillgång till sjukvård.

- Utvärderingen av det nuvarande direktivets tillämpning visade på vissa brister när det gäller nivån på det materiella stöd som medlemsstaterna beviljar asylsökande. Även om medlemsstaterna enligt direktivet är skyldiga att garantera en skälig levnadsstandard har det ofta varit svårt att i praktiken fastställa stödnivån. Det behöver därför införas referensnivåer som gör det lättare att kvantifiera denna skyldighet och som kan tillämpas effektivt av de nationella förvaltningarna.

Vid förhandlingarna i rådet och de samråd med medlemsstaterna som hållits nyligen framgick det att medlemsstaterna redan tillämpar referensnivåer som fastställts genom lagstiftning eller praxis, men att dessa nivåer skiljer sig åt betydligt. Mot denna bakgrund medger det ändrade förslaget viss flexibilitet, och syftar inte till att fastställa gemensamma referensnivåer för hela EU. I stället godtas olika nationella riktmärken förutsatt att de är mätbara och gör det möjligt att övervaka nivån på det stöd som beviljas de sökande.

3.1.4. Att öka asylsökandes möjlighet att försörja sig

Möjligheten till anställning kan förebygga att asylsökande stängs ute från värdsamhället och främja deras förutsättningar att försörja sig själva. Påtvingad arbetslöshet medför däremot kostnader för staten i form av extra socialförsäkringsförmåner och kan dessutom uppmuntra till olagligt arbete[7]. Möjligheten till anställning är således till nytta både för den asylsökande och för värdmedlemsstaten.

Det ändrade förslaget ger större flexibilitet när det gäller tillträde till arbetsmarknaden, i linje med de bestämmelser om tidsåtgången för prövning av en asylansökan som ingår i det ändrade förslaget till direktiv om asylförfaranden.

3.2. Rättslig grund

Det ändrade förslaget grundar sig på artikel 78.2 f i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan EUF-fördraget ), där det hänvisas till "normer" för mottagande av personer som söker asyl.

3.3. Territoriell tillämpning

Förslaget till direktiv kommer att rikta sig till medlemsstaterna. Direktivets tillämpning på Förenade kungariket och Irland kommer att beslutas på grundval av protokoll nr 21 till EUF-fördraget.

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokoll nr 22 om Danmarks ställning, fogat till EUF-fördraget, är direktivet inte bindande för eller tillämpligt på Danmark.

3.4. Subsidiaritetsprincipen

Enligt avdelning V i EUF-fördraget, vilken gäller området med frihet, säkerhet och rättvisa, ska vissa befogenheter inom detta politikområde ligga hos EU. Dessa befogenheter måste utövas i enlighet med artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen, dvs. endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför – på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar – bättre kan uppnås på unionsnivå.

Den nuvarande rättsliga grunden för EU-åtgärder är artikel 78 i EUF-fördraget. Enligt den bestämmelsen ska unionen "utforma en gemensam politik avseende asyl, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd i syfte att erbjuda en lämplig status till alla tredjelandsmedborgare som har behov av internationellt skydd och att säkerställa principen om 'non-refoulement'. Denna politik ska överensstämma med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951, med protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och med andra tillämpliga fördrag." Enligt artikel 78.2 f ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder om ett gemensamt europeiskt asylsystem som omfattar "normer för mottagande av personer som söker asyl eller subsidiärt skydd".

Eftersom de problem som gäller asyl och skydd av flyktingar är av gränsöverskridande karaktär är EU väl lämpat att föreslå lösningar inom ramen för det gemensamma europeiska asylsystemet, särskilt i frågor som gäller mottagning av asylsökande. Även om en hög grad av harmonisering uppnåddes när direktivet antogs 2003 krävs det ytterligare EU-åtgärder för att säkerställa högre och mer harmoniserade normer för hur asylsökande ska behandlas när de tas emot i medlemsstaterna.

3.5. Proportionalitetsprincipen

I konsekvensbedömningen för det ursprungliga förslaget till ändring av direktivet om mottagningsvillkor, vilken utgjorde en del av förberedelserna för det förslaget, bedömdes varje alternativ lösning på de problem som konstaterats för att få fram ett idealiskt förhållande mellan praktiskt värde och nödvändighet, och slutsatsen blev att åtgärder på EU-nivå inte går utöver det som är nödvändigt för att lösa dessa problem. Detta ändrade förslag håller fast vid grundprinciperna för det ursprungliga förslaget men ger medlemsstaterna mer flexibilitet, vilket ytterligare bidrar till efterlevnaden av proportionalitetsprincipen.

3.6. Inverkan på grundläggande rättigheter

Detta förslag har granskats ingående för att garantera att bestämmelserna är fullt förenliga med de grundläggande rättigheter som är allmänna principer i EU-lagstiftningen (och som anges i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) och med skyldigheter som härrör från internationell rätt. Följaktligen har särskild vikt lagts vid de bestämmelser som rör hållande i förvar av, och rättssäkerheten för, personer med särskilda behov i samband med mottagandet, särskilt underåriga, underåriga utan medföljande vuxen och offer för tortyr, samt tillgång till materiella mottagningsvillkor.

Högre ställda och mer likvärdiga mottagningsnormer kommer på det hela taget att inverka starkt positivt på asylsökandes grundläggande rättigheter. Framför allt kommer rätten till frihet enligt artikel 6 i stadgan att förstärkas när det betonas att ingen får hållas i förvar av det enda skälet att han eller hon har lämnat in en ansökan om internationellt skydd. I förslaget föreskrivs likaså att det ska vara tillåtet att ta en asylsökande i förvar endast under exceptionella omständigheter som anges i direktivet och endast om det är förenligt med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Tillgången till effektiva rättsmedel enligt artikel 47 i stadgan garanteras också.

Underårigas rättigheter ges tydligare uttryck i texten genom att det anges en klar definition av de underårigas bästa enligt artikel 24 i stadgan, samtidigt som villkoren för att ta underåriga i förvar skärps. Dessutom kommer den speciella situationen för utsatta grupper att beaktas bättre, genom att det ändrade förslaget kräver att dessa personers behov kartläggs snabbt och att de erbjuds lämplig behandling. Lättare tillträde till arbetsmarknaden kan hjälpa asylsökande att bli mer självförsörjande och underlätta deras integration i värdmedlemsstaten. Dessutom kommer förslaget att stärka principen om icke-diskriminering enligt artikel 21 i stadgan genom att man garanterar att asylsökande inte behandlas orättvist jämfört med landets egna medborgare. Det faktum att det införs en skyldighet att rapportera om de centrala bestämmelser i direktivet som avser principerna om grundläggande rättigheter innebär slutligen att det blir lättare att följa upp på EU-nivå hur dessa bestämmelser genomförs. Det bör betonas i detta sammanhang att medlemsstaterna är skyldiga att genomföra och tillämpa bestämmelserna i direktivet i överensstämmelse med stadgan.

⎢ 2003/9/EG

2008/0244 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

om normer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 78.2 f,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[8],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[9],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

∫ ny

(1) Ett antal materiella ändringar behöver införas i rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna[10]. Av tydlighetsskäl bör direktivet omarbetas.

⎢ 2003/9/EG skäl 1 (anpassad)

ð ny

(2) En gemensam asylpolitik, inklusive ett gemensamt europeiskt asylsystem, är ett grundläggande inslag i Europeiska unionens målsättning att gradvis upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som är öppet för alla som av olika omständigheter tvingas söka skydd inom √ Europeiska unionen ∏ gemenskapen. ð Systemet bör bygga på principerna om solidaritet och rättvis fördelning av ansvar mellan medlemsstaterna, inklusive i fråga om ekonomiska aspekter. ï

⎢ 2003/9/EG skäl 2

? ny

(3) Europeiska rådet enades vid sitt särskilda möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 om att arbeta för att ett gemensamt europeiskt asylsystem skapas, grundat på en fullständig och allomfattande tillämpning av Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951, kompletterad genom New York-protokollet av den 31 januari 1967, och på så sätt garantera att ingen skickas tillbaka för att bli utsatt för förföljelse, det vill säga att principen om "non-refoulement" bevaras. ? Den första etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet fullbordades genom antagandet av de rättsakter för ändamålet som avsågs i fördragen, däribland direktiv 2003/9/EG. ⎪

⎢ 2003/9/EG skäl 3

I slutsatserna från Tammerfors anges att ett gemensamt europeiskt asylsystem på kort sikt bör omfatta gemensamma miniminormer för mottagande av asylsökande.

⎢ 2003/9/EG skäl 4

Att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande är ett steg i rätt riktning mot en gemensam asylpolitik.

∫ ny

(4) Vid Europeiska rådets möte den 4 november 2004 antogs Haagprogrammet, som angav målen för området med frihet, säkerhet och rättvisa för perioden 2005–2010. I Haagprogrammet uppmanades Europeiska kommissionen således att slutföra utvärderingen av den första etappens rättsliga instrument, och att förelägga rådet och Europaparlamentet den andra etappens instrument och åtgärder.

(5) Vid mötet den 10–11 december 2009 antog Europeiska rådet Stockholmsprogrammet, där man bekräftade åtagandet att till 2012 skapa ett gemensamt område för skydd och solidaritet grundat på ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig status för dem som beviljats internationellt skydd, med höga skyddsnivåer och rättvisa och ändamålsenliga förfaranden. Enligt Stockholmsprogrammet är det också av avgörande betydelse att individer, oberoende av i vilken medlemsstat deras asylansökan har inlämnats, erbjuds samma möjligheter i fråga om mottagningsförhållanden.

(6) De medel som avdelas för Europeiska flyktingfonden samt för det europeiska stödkontoret för asylfrågor, vilket inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 439/2010[11], bör användas som stöd för medlemsstaternas ansträngningar för att uppfylla de normer som fastställts för den andra etappen av det gemensamma europeiska asylsystemet. Detta gäller särskilt de medlemsstater vars asylsystem utsätts för oproportionellt hård press, främst på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation.

(7) På grundval av resultaten från utvärderingarna av den första etappens rättsliga instrument bör man idag bekräfta de principer som ligger till grund för direktiv 2003/9/EG och därmed fortsätta sträva efter att förbättra mottagningsvillkoren för asylsökande.

(8) För att garantera att asylsökande behandlas lika i hela unionen bör detta direktiv vara tillämpligt under alla stadier och på alla typer av förfaranden som avser ansökningar om internationellt skydd och på alla platser och anläggningar där asylsökande tas emot.

(9) Medlemsstaterna bör se till att principerna om barnets bästa och vikten av att familjer hålls samman följs vid tillämpningen av detta direktiv, i överensstämmelse med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, Förenta nationernas konvention från 1989 om barnets rättigheter samt Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

⎢ 2003/9/EG skäl 6

(10) När det gäller behandlingen av personer som omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv är medlemsstaterna bundna av sina förpliktelser enligt de internationella rättsliga instrument som de är parter i och som förbjuder diskriminering.

⎢ 2003/9/EG skäl 7

(11) Det bör fastställas mininormer för mottagande av asylsökande som under normala förhållanden räcker till för att ge dem en värdig levnadsstandard och jämförbara levnadsvillkor i alla medlemsstater.

⎢ 2003/9/EG skäl 8

(12) En harmonisering av asylsökandes mottagningsvillkor bör bidra till att begränsa asylsökandes sekundära förflyttningar på grund av att villkoren skiljer sig åt.

∫ ny

(13) För att garantera att de som ansöker om internationellt skydd behandlas lika och för att garantera förenlighet med EU:s gällande regelverk på asylområdet, särskilt med rådets direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] är det ändamålsenligt att utvidga tillämpningsområdet för detta direktiv så att det även omfattar personer som ansöker om subsidiärt skydd.

⎢ 2003/9/EG skäl 9 (anpassad)

? ny

(14) ?Omedelbar identifiering och övervakning av personer ⎪ Mottagandet av grupper med särskilda behov ? i samband med mottagningen ⎪ bör vara en ? prioritering för nationella myndigheter, för att säkerställa att mottagandet utformas särskilt för att möta ⎪ dessa √ särskilda ∏ behov.

∫ ny

(15) På grundval av särskilt artikel 31 i Genèvekonventionen om flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 bör förvar av asylsökande följa den grundläggande principen att en person inte får hållas i förvar av enbart det skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd. Medlemsstater bör framför allt inte ålägga asylsökande påföljder för olovlig inresa eller olovligt uppehåll, och eventuella restriktioner för rörlighet bör vara nödvändiga. Därför bör det vara möjligt att ta asylsökande i förvar endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter som fastställs i detta direktiv och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i förvar. Asylsökande som kvarhålls i förvar bör ha rätt att vända sig till en nationell domstol.

⎢ 2003/9/EG skäl 10 (anpassad)

? ny

(16) Mottagandet av aAsylsökande som hålls i förvar ? bör behandlas med full respekt för den mänskliga värdigheten och deras mottagande ⎪ bör utformas särskilt för att möta deras behov i denna situation. ? Medlemsstaterna bör särskilt se till att artikel 37 i 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter tillämpas. ⎪

∫ ny

(17) När asylsökande hålls i förvar kan det uppstå fall där vissa garantier i fråga om mottagandet av praktiska orsaker inte kan uppfyllas genast, t.ex. på grund av den geografiska belägenheten eller den specifika strukturen hos anläggningen där de hålls i förvar. Alla undantag från garantierna bör dock vara av tillfällig art, och bör bara få tillämpas på de villkor som anges i detta direktiv. Undantagen bör bara få tillämpas under exceptionella omständigheter, och de bör vara vederbörligen motiverade med hänsyn tagen till omständigheterna i varje enskilt fall, t.ex. hur stor avvikelse från normen undantaget utgör, hur länge det pågår och hur det påverkar den individ det gäller.

⎢ 2003/9/EG skäl 11

(18) För att säkra överensstämmelse med förfarandets minimigarantier, som består av möjlighet att kontakta organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller juridisk rådgivning, bör information ges om sådana organisationer och grupper av personer.

∫ ny

(19) För att hjälpa asylsökande att bli självförsörjande och minska de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna är det viktigt att fastställa tydliga regler för asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden. Dessa regler bör vara förenliga med de regler om tidsåtgången för prövningen av asylansökningar som anges i direktiv […/…/EU/] [direktivet om asylförfaranden].

(20) För att det ska gå att garantera att det materiella stödet till de asylsökande uppfyller kraven i det här direktivet behöver medlemsstaterna enas om en lämplig nivå på sådant stöd på grundval av relevanta och mätbara referenser.

⎢ 2003/9/EG skäl 12 (anpassad)

? ny

(21) Möjligheterna att missbruka mottagningssystemet bör minskas genom att det √ preciseras under vilka omständigheter ∏ fastställs grunder för när mottagningsvillkoren för asylsökande får inskränkas eller dras in ? , utan att detta emellertid får innebära något avkall på kravet på en värdig levnadsstandard för alla asylsökande ⎪.

⎢ 2003/9/EG skäl 13

(22) Det bör säkerställas att de nationella mottagningssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller mottagning av asylsökande kan fungera effektivt.

⎢ 2003/9/EG skäl 14

(23) Lämplig samordning bör främjas mellan behöriga myndigheter vad gäller mottagande av asylsökande. Harmoniska förbindelser mellan lokalsamhällen och förläggningar bör därför främjas.

⎢ 2003/9/EG skäl 15 (anpassad)

(24) Det ligger i miniminormernas natur att medlemsstaterna √ Medlemsstaterna bör ∏ får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser för tredjelandsmedborgare och statslösa personer som söker internationellt skydd i en medlemsstat.

⎢ 2003/9/EG skäl 16

? ny

(25) Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv även på förfaranden för att besluta om ansökningar om andra skyddsformer än de som följer av ? direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] ⎪ Genèvekonventionen för tredjelandsmedborgare och statslösa personer.

⎢ 2003/9/EG skäl 17

(26) Genomförandet av detta direktiv bör utvärderas regelbundet.

⎢ 2003/9/EG skäl 18 (anpassad)

(27) Eftersom målen för den föreslagna åtgärden, nämligen att fastställa miniminormer för mottagandet av asylsökande i medlemsstaterna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på √ unionsnivå ∏ gemenskapsnivå, kan √ unionen ∏ gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

⎢ 2003/9/EG skäl 19

Förenade kungariket har i enlighet med artikel 3 i det protokoll om Förenade kungarikets och Irlands ställning som är fogat till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, genom skrivelse av den 18 augusti 2001, meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av detta direktiv.

⎢ 2003/9/EG skäl 20

I enlighet med artikel 1 i ovannämnda protokoll deltar inte Irland i antagandet av detta direktiv. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i ovan nämnda protokoll gäller därför bestämmelserna i detta direktiv inte Irland.

ò ny

(28) I enlighet med artikel 4a.1 i protokoll nr 21 om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i samma artikel, ska Förenade kungariket inte vara bundet av detta direktiv utan i stället fortsätta vara bundet av direktiv 2003/9/EG, så länge som landet inte har anmält sin avsikt att godta åtgärden i enlighet med artikel 4 i samma protokoll.

(29) I enlighet med artikel 1 i samma protokoll deltar inte Irland i antagandet av detta direktiv. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel 4 i protokollet är Irland därför inte bundet av direktivet.

⎢ 2003/9/EG skäl 21

(30) Danmark deltar i enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fFördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte i antagandet av detta direktiv och är därför inte bundet av det och omfattas inte av dess tillämpning.

⎢ 2003/9/EG skäl 5

? ny

(31) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Direktivet syftar särskilt till att säkerställa full respekt för den mänskliga värdigheten samt till att främja tillämpningen av artiklarna 1, ? 6, 7, ⎪ och 18, ? 21, 24 och 47 ⎪ i nämnda stadga, ? och måste tillämpas i enlighet därmed ⎪.

∫ ny

(32) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet.

(33) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av det direktiv som anges i bilaga II del B.

⎢ 2003/9/EG

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE, DEFINITIONER OCH RÄCKVIDD

Artikel 1

Syfte

Syftet med detta direktiv är att fastställa miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a) Genèvekonventionen: Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 om flyktingars rättsliga ställning, ändrad genom Ny York-protokollet av den 31 januari 1967.

b) Asylansökan: en ansökan från en tredjelandsmedborgare eller statslös person som kan betraktas som en begäran om internationellt skydd av en medlemsstat enligt Genèvekonventionen. En ansökan om internationellt skydd skall antas vara en asylansökan, om inte en tredjelandsmedborgare eller statslös person uttryckligen begär någon annan typ av skydd som det kan ansökas om i särskild ordning.

∫ ny

a) Ansökan om internationellt skydd: en ansökan om internationellt skydd såsom det definieras i artikel 2 h i direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet].

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

b) c) Sökande, Ö sökande av internationellt skydd Õ eller asylsökande: en tredjelandsmedborgare eller statslös person som har lämnat in en asylansökan ð ansökan om internationellt skydd ï som inte har slutligt avgjorts.

c) d) Familjemedlemmar: som familj till den asylsökande skall √ räknas ∏ följande medlemmar som befinner sig i samma medlemsstat av skäl som är knutna till asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪, förutsatt att familjen bildades redan i ursprungslandet:

√i) Om den sökande är vuxen: ∏

i) - Den asylsökandes make/maka eller hans/hennes ogifta partner i en stadigvarande relation, om lagstiftningen eller sedvanerätten i den berörda medlemsstaten behandlar ogifta par på samma sätt som gifta enligt dess utlänningslagstiftning √ lagstiftning om tredjelandsmedborgare ∏.

ii) - Underåriga barn till sådana par som avses i första strecksatsen led i eller till den sökande, på villkor att de är ogifta och beroende av den sökande för sin försörjning, oavsett om de fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning.

∫ ny

- Gifta underåriga barn till den sökande eller till ett par som avses i led i första strecksatsen, oavsett om dessa barn fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning, förutsatt att deras make eller maka inte följer med dem och att det är till deras bästa att de betraktas som en del av familjen.

ii) Om den sökande är ogift och underårig:

- Fadern och modern, oavsett om den sökande fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning, eller en vuxen som enligt lag eller praxis i den berörda medlemsstaten ansvarar för den sökande.

- Underåriga syskon till den sökande, oavsett om dessa syskon fötts inom eller utom äktenskapet eller adopterats enligt nationell lagstiftning, förutsatt att de är ogifta eller inte åtföljs av sin make eller maka och att det är till deras bästa att de betraktas som en del av familjen.

iii) Om den sökande är gift och underårig: de personer som anges i led ii, förutsatt att den sökande inte åtföljs av sin make eller maka och att det ligger i den sökandes eller hans eller hennes syskons intresse att de personer som anges i led ii räknas som familjemedlemmar.

⎢ 2003/9/EG

e) Flykting: en person som uppfyller kraven i artikel 1.A i Genèvekonventionen.

f) Flyktingstatus: den rättsliga ställning som en medlemsstat beviljar en person som är flykting och som vistas i egenskap av flykting på den medlemsstatens territorium.

g) Förfaranden och överklaganden: de förfaranden och överklaganden som föreskrivs i medlemsstaternas nationella lagstiftning.

∫ ny

d) Underårig: en tredjelandsmedborgare eller statslös person under 18 år.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

e) h) Underåriga utan medföljande vuxen: ? en underårig ⎪ personer som är yngre än arton år och som anländer till medlemsstaternas territorium utan att vara i sällskap med en vuxen som enligt lag eller sedvana ? praxis i den berörda medlemsstaten ⎪ ansvarar för dem honom eller henne, och så länge de √ den underårige ∏ inte faktiskt tas om hand av en sådan person; det gäller även √ en underårig ∏ underåriga som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.

f) i) Mottagningsvillkor: samtliga åtgärder som medlemsstaterna vidtar till förmån för de asylsökande i enlighet med detta direktiv.

g) j) Materiella mottagningsvillkor: mottagningsvillkor som omfattar inkvartering, mat och kläder och som tillhandahålls in natura, i form av penningbidrag, eller kuponger Ö eller en kombination av dessa tre, Õ samt dagpenning.

h) k) Förvar: en medlemsstats kvarhållande av en asylsökande inom en särskild anläggning där den sökande är fråntagen sin rörelsefrihet.

i) l) Förläggning: varje anläggning som används för kollektiv inkvartering av asylsökande.

∫ ny

j) Företrädare: en person eller organisation som av behöriga organ utsetts till förmyndare med uppgift att bistå och företräda en underårig utan medföljande vuxen i fråga om förfarandena enligt detta direktiv, för att tillgodose barnets intressen och vid behov företräda barnet rättsligt. Om en organisation fungerar som företrädare ska den utse en person som ansvarig för att uppfylla förmyndarens ansvar för den underårige i enlighet med detta direktiv.

k) Sökande med särskilda behov i samband med mottagandet: personer som räknas som utsatta i enlighet med artikel 21 och som behöver särskilda garantier för att kunna utöva rättigheterna och uppfylla skyldigheterna i detta direktiv.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

Artikel 3

Räckvidd

1. Detta direktiv ska tillämpas på alla tredjelandsmedborgare och statslösa personer som lämnar in en asylansökan ? om internationellt skydd ⎪ vid gränsen till eller på en medlemsstats territorium, ? i dess territorialvatten eller i ett transitområde ⎪ så länge de får uppehålla sig på territoriet i egenskap av asylsökande, samt på familjemedlemmar, om dessa omfattas av en sådan asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ enligt nationell lagstiftning.

⎢ 2003/9/EG

? ny

2. Detta direktiv är inte tillämpligt på ansökningar om diplomatisk eller territoriell asyl som lämnas in till medlemsstaternas beskickningar.

3. Detta direktiv ska inte tillämpas när bestämmelserna i rådets direktiv 2001/55/EG av den 20 juli 2001 om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta[12] tillämpas.

4. Medlemsstaterna får besluta att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv vid behandling av ansökningar om andra skyddsformer än de som följer av ? direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet] ⎪ Genèvekonventionen för tredjelandsmedborgare eller statslösa personer som inte befinns vara flyktingar.

Artikel 4

Mer förmånliga bestämmelser

Medlemsstaterna får införa eller bibehålla mer förmånliga bestämmelser om mottagningsvillkor för asylsökande och andra nära anhöriga till den sökande i samma medlemsstat när de är beroende av den asylsökande för sin försörjning eller av humanitära skäl, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med detta direktiv.

KAPITEL II

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 5

Information

1. Medlemsstaterna ska i rimlig tid och inte senare än 15 dagar efter det att de ? som söker internationellt skydd ⎪ asylsökande har lämnat in sina asylansökningar till den behöriga myndigheten informera dem åtminstone om fastställda förmåner för dem och vilka skyldigheter de ska uppfylla för att komma i åtnjutande av mottagningsvillkoren.

Medlemsstaterna ska se till att de sökande informeras om organisationer eller grupper av personer som tillhandahåller särskild juridisk rådgivning och om organisationer som kan bistå eller informera dem om gällande mottagningsvillkor, inklusive sjuk- och hälsovård.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

2. Medlemsstaterna ska se till att den information som avses i punkt 1 ges skriftligen och, så långt möjligt, på ett språk som de sökande rimligtvis kan förväntas förstå. I förekommande fall kan sådan information även lämnas muntligt.

Artikel 6

Dokumentation

1. Medlemsstaterna ska se till att den sökande inom tre dagar efter det att ansökan ? om internationellt skydd ⎪ lämnats in till den behöriga myndigheten förses med ett dokument utfärdat i hans eller hennes namn som styrker hans eller hennes rättsliga ställning som asylsökande eller intygar att han eller hon får stanna på medlemsstatens territorium så länge ansökan inte har avgjorts eller håller på att prövas.

Om innehavaren inte har rätt att röra sig fritt inom hela eller delar av medlemsstatens territorium, ska dokumentet även styrka detta.

2. Medlemsstaterna får avstå från att tillämpa denna artikel om den asylsökande hålls i förvar samt vid prövning av en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ som lämnats in vid gränsen eller i samband med ett förfarande för att fastställa den sökandes rätt att lagligen resa in på en medlemsstats territorium. I särskilda fall får medlemsstaterna under prövningen av en ? ansökan om internationellt skydd ⎪ asylansökan förse sökande med andra intyg som är likvärdiga med det dokument som avses i punkt 1.

3. Det dokument som avses i punkt 1 behöver inte styrka den asylsökandes identitet.

4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att förse de asylsökande med det dokument som avses i punkt 1 och som ska vara giltigt lika länge som dessa har tillstånd att uppehålla sig på den berörda medlemsstatens territorium eller vid dess gräns.

5. Medlemsstaterna får förse asylsökande med en resehandling om det uppkommer allvarliga humanitära skäl som kräver deras närvaro i en annan stat.

∫ ny

6. Medlemsstaterna får inte enbart på grund av att en person ansöker om internationellt skydd ställa krav på dokumentation eller andra administrativa krav på den sökande innan denne ges de rättigheter som han eller hon ska åtnjuta enligt detta direktiv.

⎢ 2003/9/EG

? ny

Artikel 7

Bosättning och rörelsefrihet

1. De asylsökande får röra sig fritt på värdmedlemsstatens territorium eller inom ett område som har anvisats dem av den medlemsstaten. Det anvisade området får inte påverka den omistliga privatlivssfären och ska ge tillräckligt utrymme för att garantera tillträde till alla förmåner enligt detta direktiv.

2. Medlemsstaterna får besluta om var den asylsökande ska bosätta sig, med hänsyn till allmänt intresse, allmän ordning eller, om så är nödvändigt, för en skyndsam prövning och effektiv uppföljning av hans eller hennes ansökan ? om internationellt skydd ⎪.

3. Medlemsstaterna får, om så är nödvändigt på grund av exempelvis rättsliga skäl eller skäl som avser allmän ordning, kvarhålla en asylsökande på en bestämd plats i enlighet med deras nationella lagstiftning.

3.4. Medlemsstaterna får ställa som villkor för att bevilja de materiella mottagningsvillkor som avses i detta kapitel att de sökande bosätter sig på en bestämd plats, vilken fastställts av medlemsstaten. Ett sådant beslut, som kan vara av allmän karaktär, ska fattas på individuell grund och i enlighet med den nationella lagstiftningen.

4.5. Medlemsstaterna ska se till att det finns möjlighet att bevilja tillfälliga tillstånd för de sökande att lämna den bosättningsort som anges i punkterna 2 och 43 och/eller det anvisade område som anges i punkt 1. Beslut ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och ska motiveras om de går den sökande emot.

Den sökande ska inte behöva begära tillstånd för att infinna sig hos myndigheter eller domstolar om hans eller hennes närvaro är nödvändig.

5.6. Medlemsstaterna ska kräva att de sökande underrättar behöriga myndigheter om sin adress och så snabbt som möjligt meddelar dessa myndigheter eventuell adressändring.

∫ ny

Artikel 8

Förvar

1. En medlemsstat får inte hålla en person i förvar av enbart det skälet att han eller hon ansöker om internationellt skydd enligt direktiv […/…/EU] [direktivet om asylförfaranden].

2. Om det på grundval av en individuell bedömning av ett ärende visar sig nödvändigt får en medlemsstat besluta att ta en sökande i förvar, om inga mindre tvingande åtgärder är ändamålsenliga.

3. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 11 eller bestämmelserna om förvar i samband med brottmål får en medlemsstat ta en sökande i förvar

a) i syfte att bestämma eller bekräfta den sökandes identitet eller nationalitet,

b) för att genom en inledande intervju klargöra vilka element som ansökan om internationellt skydd grundar sig på, om dessa uppgifter inte skulle gå att få utan att ta den sökande i förvar,

c) som ett led i ett förfarande för att avgöra om den sökande har rätt att resa in på territoriet,

d) om det är nödvändigt för att skydda nationell säkerhet eller allmän ordning.

Villkoren för att ta en sökande i förvar ska fastställas i nationell lag.

4. Alternativ till att ta sökande i förvar, t.ex. skyldighet att regelbundet rapportera till myndigheterna, att ställa en finansiell säkerhet eller att stanna på en angiven ort ska regleras i varje medlemsstats nationella lagstiftning.

Artikel 9

Garantier till asylsökande som tas i förvar

1. En asylsökande ska hållas i förvar så kort tid som möjligt, och i varje fall bara så länge som villkoren i artikel 8.3 är tillämpliga.

De administrativa förfaranden som är kopplade till villkoren i artikel 8.3 ska utföras med tillbörlig skyndsamhet och noggrannhet. Förseningar i de administrativa förfarandena som inte kan hänföras till den asylsökande själv får inte utgöra grund för att hålla personen i förvar under längre tid.

2. Beslut om förvar ska fattas av administrativa myndigheter eller domstol. Om beslutet fattas av en administrativ myndighet ska det bekräftas av domstol inom 72 timmar efter det att den sökande tagits i förvar. Om domstolen finner att det inte finns någon rättslig grund för att ta den asylsökande i förvar, eller om det inte kommit något beslut inom 72 timmar, ska den sökande omedelbart försättas på fri fot.

3. Beslutet om förvar ska avfattas skriftligt. Det ska innehålla uppgifter om de faktiska och rättsliga omständigheter som ligger till grund för beslutet samt om hur det kan överklagas, och ska vara avfattat på ett språk som den asylsökande förstår eller rimligen kan förväntas förstå. Beslutet ska utan dröjsmål överlämnas till den asylsökande som tagits i förvar.

4. Beslutet om förvar ska omprövas av domstol med rimliga tidsintervall, antingen på eget initiativ eller på begäran från den berörda asylsökande, i synnerhet om personen hålls i förvar en längre tid, om det uppstår nya relevanta omständigheter eller kommer fram nya uppgifter som kan påverka lagligheten i beslutet om förvar.

5. Vid ett överklagande eller en omprövning av beslutet om förvar ska medlemsstaten se till att den asylsökande har tillgång till kostnadsfri juridisk rådgivning och rättegångsbiträde, om den asylsökande inte själv kan stå för kostnaderna och om det är nödvändigt för att den asylsökande ska få faktisk tillgång till rättslig prövning.

Juridisk rådgivning och rättegångsbiträde ska minst innefatta förberedelse av de rättegångshandlingar som krävs samt biträde inför domstol.

Erbjudandet om juridisk rådgivning och rättegångsbiträde får begränsas till juridiska rådgivare som genom nationell lagstiftning särskilt har utsetts för att företräda asylsökande.

Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning och rättegångsbiträde ska i sådana fall fastställas i nationell lagstiftning.

Artikel 10

Förhållanden för förvar

1. Asylsökande får bara hållas i förvar vid anläggningar som är särskilt avsedda för syftet.

Asylsökande som hålls i förvar ska hållas separat från andra tredjelandsmedborgare som inte ansökt om internationellt skydd, såvida inget annat arrangemang är nödvändigt för att hålla samman familjer och den sökande själv godtar detta arrangemang.

2. Asylsökande som hålls i förvar ska ha tillgång till utomhusområden.

3. Medlemsstaterna ska se till att företrädare för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) kan kommunicera med de sökande och har tillgång till de anläggningar där de hålls i förvar. Detta gäller också organisationer som på UNHCR:s vägnar och efter en överenskommelse med den berörda medlemsstaten är verksamma på medlemsstatens territorium.

4. Medlemsstaterna ska se till att familjemedlemmar, juridiska rådgivare och personer som företräder berörda icke-statliga organisationer som erkänns av medlemsstaten i fråga kan kommunicera med de sökande och har tillgång till de anläggningar där de hålls i förvar. Tillgången får endast begränsas om detta objektivt och på grundval av nationell lagstiftning är nödvändigt av skäl som har att göra med säkerhet, allmän ordning eller den administrativa driften av anläggningen, och förutsatt att tillgången inte begränsas mycket kraftigt eller omöjliggörs helt.

5. Medlemsstaterna ska se till att asylsökande som hålls i förvar systematiskt informeras om reglerna för anläggningen samt om sina rättigheter och skyldigheter på ett språk som de förstår eller rimligen kan förväntas förstå.

6. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna för en period som ska vara rimlig och så kort som möjligt göra undantag från

a) punkt 1 första stycket om det för en begränsad period inte finns tillgång till särskilt avsedda anläggningar och medlemsstaterna således är tvungna att använda sig av fängelseinkvartering, varvid de asylsökande i så fall ska hållas avskilda från vanliga interner; underåriga utan medföljande vuxen får inte placeras i fängelseinkvartering.

b) punkt 5 om en asylsökande hålls i förvar i en anläggning vid gränsen eller i ett transitområde, med undantag för de fall som anges i artikel 43 i direktiv […/…/EU] [direktivet om asylförfaranden].

Artikel 11

Förvar av utsatta personer och personer med särskilda behov i samband med mottagandet

1. Utsatta personer får endast tas i förvar om det kan styrkas att deras hälsa, inklusive psykiska hälsa, och välbefinnande inte allvarligt kommer att försämras om de tas i förvar.

Om utsatta personer tas i förvar ska medlemsstaterna se till att de regelbundet övervakas och ges lämpligt stöd med hänsyn tagen till deras speciella situation, inklusive deras hälsa.

2. Underåriga får inte tas i förvar om det inte har fastställts i det enskilda fallet att detta är för den underåriges eget bästa, i enlighet med artikel 23.2.

Förvar av underåriga får bara tillgripas som sista utväg, efter det att det har konstaterats att inga andra, mindre tvingande åtgärder är ändamålsenliga. Det ska begränsas till en så kort tid som möjligt, och alla åtgärder ska vidtas för att de underåriga ska kunna släppas ur förvar och placeras i en inkvartering som är anpassad för deras behov.

Förvar av underåriga utan medföljande vuxen får bara tillgripas i särskilt exceptionella fall.

Underåriga som hålls i förvar ska ha möjlighet att delta i fritidsverksamhet, inbegripet lekar, och aktiviteter som lämpar sig för deras ålder.

De ska också ha tillgång till utomhusområden.

Om underåriga utan medföljande vuxen hålls i förvar ska medlemsstaterna se till att de inkvarteras avskilt från vuxna.

3. Familjer som hålls i förvar ska inkvarteras åtskilt, så att de tillförsäkras ett adekvat skydd för sitt privatliv.

4. Om kvinnliga asylsökande tas i förvar ska medlemsstaterna se till att de inkvarteras åtskilt från manliga asylsökande, såvida de senare inte är familjemedlemmar och alla berörda personer samtycker.

Det får också medges undantag för gemensamma utrymmen avsedda för fritidsverksamhet, inklusive måltidslokaler.

5. I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna för en period som ska vara rimlig och så kort som möjligt göra undantag från punkt 2 fjärde stycket, punkt 3 och punkt 4 första stycket om den asylsökande hålls i förvar i en anläggning vid gränsen eller i ett transitområde, med undantag för de fall som anges i artikel 43 i direktiv […/…/EU] [direktivet om asylförfaranden].

⎢ 2003/9/EG

? ny

Artikel 12 8

Familjer

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder till stöd för största möjliga sammanhållning inom de familjer som befinner sig på deras territorier, om det är den berörda medlemsstaten som tillhandahållit bostaden. Sådana åtgärder ska vidtas med de asylsökandes medgivande.

Artikel 13 9

Hälsoundersökningar

Medlemsstaterna får begära att de sökande ska hälsoundersökas av folkhälsoskäl.

Artikel 14 10

Underårigas skolgång och utbildning

1. Medlemsstaterna ska bevilja underåriga barn till asylsökande och underåriga asylsökande tillträde till utbildningsväsendet på liknande villkor som medborgarna i värdmedlemsstaten, så länge som en utvisningsåtgärd mot dem eller deras föräldrar inte har verkställts. Sådan utbildning kan tillhandahållas på förläggningar.

Den berörda medlemsstaten får föreskriva att tillträdet ska begränsas till att gälla det offentliga utbildningsväsendet.

Underårig är den som inte har uppnått laglig myndighetsålder i den medlemsstat där asylansökan lämnats in eller prövas. Medlemsstaterna får inte vägra någon att fortsätta sin skolgång endast på grund av att den underårige har uppnått laglig myndighetsålder.

2. Tillgång till utbildningssystemet ska ges senast tre månader från och med det att ? ansökan om internationellt skydd ⎪ asylansökan lämnats in av den underårige eller ? på dennes vägnar ⎪ av dennes föräldrar. Denna period får förlängas till ett år när en särskild utbildning erbjuds för att underlätta tillträdet till utbildningssystemet.

∫ ny

Förberedande undervisning, bland annat språkundervisning, ska hållas för underåriga när så är nödvändigt för att underlätta deras tillgång till och integration i det nationella utbildningssystemet.

⎢ 2003/9/EG

? ny

3. När tillträde till utbildningsväsendet enligt punkt 1 inte är möjligt på grund av den underåriges särskilda situation ? ska ⎪ kan medlemsstaten erbjuda annan form av undervisning ? i enlighet med nationell lagstiftning och praxis ⎪ .

Artikel 15 11

Sysselsättning

1. Medlemsstaterna skall fastställa en tidsperiod som börjar löpa från och med den dag då asylansökan lämnats in och under vilken en sökande inte skall ha tillträde till arbetsmarknaden.

∫ ny

1. Medlemsstaterna ska se till att de sökande har tillträde till arbetsmarknaden senast 6 månader efter det att de har lämnat in sin ansökan om internationellt skydd.

Medlemsstaterna får förlänga denna tidsfrist med högst 6 månader i de fall som avses i artikel 31.3 b och c i direktiv […/…/EU] [direktivet om asylförfaranden].

⎢ 2003/9/EG

? ny

2. Om ett beslut i första instans inte har fattats ett år efter det att asylansökan lämnats in och denna försening inte kan tillskrivas den sökande, skall medlemsstaterna Medlemsstaterna ska ? i enlighet med sin nationella lagstiftning ⎪ besluta på vilka villkor asylsökande kan beviljas tillträde till arbetsmarknaden ?, på villkoret att man garanterar att de sökande faktiskt får tillträde till arbetsmarknaden ⎪.

3. Tillträde till arbetsmarknaden får inte upphävas under överklagandeförfarandet, om ett överklagande av ett beslut om avslag i ett ordinarie förfarande har suspensiv verkan, fram till dess att ett avslag har meddelats i överklagandeärendet.

4. Medlemsstaterna får av arbetsmarknadspolitiska skäl prioritera EU-medborgare och medborgare från sådana stater som är parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och sådana tredjelandsmedborgare som innehar uppehållstillstånd.

Artikel 16 12

Yrkesutbildning

Medlemsstaterna får ge asylsökande tillträde till yrkesutbildning oavsett om de har tillträde till arbetsmarknaden eller ej.

Tillträde till yrkesutbildning som är knuten till ett anställningsavtal är avhängigt av i vilken utsträckning den sökande har tillträde till arbetsmarknaden i enlighet med artikel 15 11.

Artikel 17 13

Allmänna bestämmelser om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård

1. Medlemsstaterna ska se till att materiella mottagningsvillkor finns tillgängliga för sökande när de lämnar in sin asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

2. Medlemsstaterna ska √ se till att de ∏ utfärda bestämmelser om materiella mottagningsvillkoren för att garantera √ ger de asylsökande ∏ en rimlig levnadsstandard som täcker deras uppehälle √ och skyddar deras fysiska och psykiska hälsa ∏. som täcker de asylsökandes behov i fråga om hälsa och uppehälle.

⎢ 2003/9/EG

? ny

Medlemsstaterna ska se till att kraven på levnadsstandard även uppfylls för ? utsatta ⎪ personer med särskilda behov, i enlighet med artikel ? 21 ⎪ 17, och för personer som hålls i förvar.

3. Medlemsstaterna får fastställa som villkor för att bevilja samtliga eller några av de materiella mottagningsvillkoren samt hälso- och sjukvård att de sökande inte har tillräckliga medel för att garantera en levnadsstandard som täcker deras behov i fråga om hälsa och uppehälle.

4. Medlemsstaterna får enligt bestämmelserna i punkt 3 kräva att de sökande täcker eller bidrar till kostnaderna för de materiella mottagningsvillkor och den hälso- och sjukvård som anges i detta direktiv om de har tillräckliga medel, t.ex. om de har arbetat under en rimlig tidsperiod.

Om det framkommer att en sökande hade tillräckliga medel för att täcka materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård vid den tid då dessa grundläggande behov tillgodosågs, får medlemsstaten begära att dessa återbetalas av den asylsökande.

5. Materiella mottagningsvillkor får tillhandahållas in natura eller i form av ekonomiska bidrag eller kuponger, eller i form av en kombination av dessa.

När medlemsstaterna tillgodoser de materiella mottagningsvillkoren genom ekonomiska bidrag eller kuponger skall det belopp som de uppgår till fastställas enligt principerna i denna artikel.

∫ ny

5. Om en medlemsstat erbjuder materiella mottagningsvillkor i form av penningbidrag eller kuponger ska beloppen bestämmas utifrån de referensnivåer som medlemsstaten i fråga fastställt genom antingen lag eller praxis i syfte att garantera en skälig levnadsstandard för dess egna medborgare, t.ex. miniminivån för socialt bistånd. En medlemsstat får behandla asylsökande mindre gynnsamt än sina egna medborgare om detta är vederbörligen motiverat.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

Artikel 18 14

Närmare bestämmelser om materiella mottagningsvillkor

1. Om inkvartering tillhandahålls in natura bör den beviljas i en eller flera av följande former:

a) Anläggningar som används i syfte att hysa sökande under prövningen av en ? ansökan om internationellt skydd ⎪ asylansökan som lämnats in vid gränsen? eller i transitområden ⎪.

b) Förläggningar som garanterar en tillräcklig levnadsstandard.

c) Privathus, lägenheter, hotell eller andra lokaler som anpassats för sökande.

2. ? Utan att detta påverkar de förhållanden för förvar som anges i artiklarna 10 och 11 ⎪ ska medlemsstaterna √ med avseende på sådan inkvartering som avses i punkt 1 a, b och c se till att ∏ Medlemsstaterna skall se till att de sökande som försetts med sådan inkvartering som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 c

a) √de sökande ∏ åtnjuter skydd för sitt familjeliv,

b) √ de sökande ∏ har möjlighet att kommunicera med släktingar, juridiska rådgivare och företrädare för FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och ? andra berörda nationella, internationella och icke-statliga organisationer och organ ⎪ som erkänns av medlemsstaterna.

⎢ 2003/9/EG artikel 14.7 (anpassad)

? ny

c) ? Familjemedlemmar, ⎪ Asylsökandes juridiska rådgivare och företrädare för √ FN:s flyktingkommissariat ∏ UNHCR √ och ∏ ? berörda ⎪ icke-statliga organisationer utser och som erkänns av medlemsstaten ska ges tillträde till förläggningarna och övriga inkvarteringar för att biträda nämnda asylsökande. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten √ vid dessa anläggningar ∏ förläggningarna och inkvarteringarna och för de asylsökande själva.

∫ ny

3. Medlemsstaterna ska ta hänsyn till särskilda faktorer som är kopplade till ålder och kön, och till utsatta personers situation i förhållande till andra sökande inom de anläggningar och förläggningar som avses i punkt 1 a och b.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

4. Medlemsstaterna √ ska vidta lämpliga åtgärder för ∏ skall lägga särskild vikt vid att förebygga våld inom de anläggningar och förläggningar som anges i punkt 1 a och 1 b.

3. Medlemsstaterna skall se till att underåriga barn till sökande eller sökande som själva är underåriga inkvarteras, om så är lämpligt, med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana.

5. 4. Medlemsstaterna ska se till att flyttning av sökande från en anläggning till en annan sker endast om det är nödvändigt. Medlemsstaterna ska ge de sökande möjlighet att underrätta sina juridiska rådgivare om förflyttningen och sin nya adress.

6. 5. Personer som arbetar vid förläggningar ska ha lämplig utbildning och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

7. 6. Medlemsstaterna får låta de sökande delta i förvaltningen av de materiella resurserna och de icke-materiella aspekterna av livet i förläggningen genom ett råd eller en rådgivande kommitté som företräder dem som bor på förläggningen.

7. Asylsökandes juridiska rådgivare och företrädare för UNHCR eller sådana relevanta icke-statliga organisationer som UNHCR utser och som erkänns av medlemsstaten skall ges tillträde till förläggningarna och övriga inkvarteringar för att biträda nämnda asylsökande. Detta tillträde får endast begränsas med hänsyn till säkerheten vid förläggningarna och inkvarteringarna och för de asylsökande själva.

8. ?I vederbörligen motiverade fall får medlemsstaterna ⎪ Medlemsstaterna får under en rimlig tidsperiod, som ska vara så kort som möjligt, undantagsvis fastställa materiella mottagningsvillkor som skiljer sig från dem som föreskrivs i denna artikel, om

a) - det krävs en första bedömning av den sökandes särskilda behov, ? i enlighet med artikel 22 ⎪,

- de materiella mottagningsvillkor som föreskrivs i denna artikel inte är tillgängliga i ett visst geografiskt område,

b) - de normalt tillgängliga inkvarteringsmöjligheterna tillfälligtvis är uttömda,.

- den asylsökande befinner sig i en förvarsenhet eller i sådana anläggningar vid gränsen som de inte kan lämna.

Dessa olika villkor ska under alla förhållanden omfatta de grundläggande behoven.

Artikel 19 15

Hälso- och sjukvård

1. Medlemsstaterna ska se till att de sökande får nödvändig hälso- och sjukvård som åtminstone ska innefatta akutsjukvård och nödvändig behandling av sjukdomar ? eller posttraumatiska symtom ⎪.

2. Medlemsstaterna ska sörja för nödvändig läkarhjälp eller annan hjälp för sökande med särskilda behov ? i samband med mottagandet, inklusive lämplig psykisk vård där så krävs. ⎪

KAPITEL III

INSKRÄNKNING ELLER INDRAGNING AV √ DE MATERIELLA ∏ MOTTAGNINGSVILLKOREN

Artikel 20 16

Inskränkning eller indragning av √ de materiella ∏ mottagningsvillkoren

1. Medlemsstaterna får inskränka eller dra in √ de materiella ∏ mottagningsvillkoren i följande fall:

Om en asylsökande

a) - lämnar den bostadsort som fastställts av den behöriga myndigheten utan att meddela denna eller om begärt tillstånd inte har erhållits, eller

b) - underlåter att uppfylla sin anmälningsplikt eller att följa uppmaningar att tillhandahålla information eller komma till en personlig intervju angående asylförfarandet under en rimlig period som fastställs i nationell lagstiftning, eller

c) - redan har lämnat in ? en efterföljande ansökan enligt definitionen i artikel 2 q i direktiv […/…/EU] [direktivet om asylförfaranden] ⎪ i samma medlemsstat, √, eller ∏

√ d) har undanhållit sina ekonomiska resurser och därför utan rätt fått del av de materiella mottagningsvillkoren. ∏

√I fall enligt a och b ovan ska det ∏ Om – om den sökande spåras upp eller frivilligt anmäler sig till den behöriga myndigheten – ska det fattas ett motiverat beslut baserat på orsakerna till försvinnandet angående återinförande av vissa eller alla av de ovan nämnda Ö materiella Õ mottagningsvillkoren Ö som inskränkts eller dragits in Õ.

b) Om den sökande har undanhållit sina ekonomiska resurser och därför utan rätt fått del av de materiella mottagningsvillkoren.

Om det framkommer att en sökande hade tillräckliga medel för att täcka materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård vid den tid då dessa grundläggande behov tillgodosågs, får medlemsstaten begära att dessa återbetalas av den asylsökande.

2. Medlemsstaterna får vägra mottagningsvillkor i de fall där en asylsökande inte kan visa att asylansökan lämnades in så snart det var praktiskt möjligt efter ankomsten till medlemsstaten.

2. 3. Medlemsstaterna får fastställa påföljder för allvarliga brott mot de regler som gäller för förläggningarna samt för synnerligen våldsamt uppträdande.

3. 4. Beslut om inskränkning, indragning eller vägran av √ de materiella ∏ mottagningsvillkoren eller om påföljder i enlighet med punkterna 1, och 2 och 3 ska fattas på individuell, objektiv och opartisk grund och innefatta en motivering. Beslut ska grundas på den berörda personens särskilda situation, särskilt när det gäller personer som omfattas av artikel ? 21 ⎪ 17 , med beaktande av proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna ska under alla omständigheter garantera tillträde till akutsjukvård ? i enlighet med artikel 19 ⎪.

4. 5. Medlemsstaterna ska se till att de materiella mottagningsvillkoren inte inskränks eller dras in förrän ett beslut om avslag har fattats √ enligt punkt 3 ∏.

KAPITEL IV

? UTSATTA ⎪ PERSONER MED SÄRSKILDA BEHOV

Artikel 21 17

Allmän princip

1. Medlemsstaterna ska i den nationella lagstiftningen för genomförande av ? detta direktiv ⎪ bestämmelserna i kapitel II om materiella mottagningsvillkor och hälso- och sjukvård beakta den speciella situationen för utsatta personer, till exempel underåriga, underåriga utan medföljande vuxen, funktionshindrade, äldre, gravida, ensamstående föräldrar med underåriga barn, ? offer för människohandel, personer som lider av allvarlig fysisk sjukdom, psykisk sjukdom eller posttraumatiska symtom, ⎪ samt och personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld.

2. Punkt 1 skall endast tillämpas på personer som befunnits ha särskilda behov efter en individuell utvärdering av deras situation.

∫ ny

Artikel 22

Bestämmelser om identifiering av utsatta personer och om deras särskilda behov i samband med mottagandet

1. Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för att bedöma om en sökande ska anses vara en utsatt person och, i så fall, om han eller hon har särskilda behov i samband med mottagandet och vilka dessa särskilda behov är. Dessa förfaranden ska inledas inom rimlig tid efter det att en person har ansökt om internationellt skydd. Medlemsstaterna ska se till att särskilda behov i samband med mottagandet också tillgodoses i enlighet med detta direktiv om de identifieras i ett senare skede av asylförfarandet.

Medlemsstaterna ska se till att personer med särskilda behov i samband med mottagandet får adekvat stöd under hela asylprocessen, och att deras situation följs upp på lämpligt sätt.

2. Förfarandena för att identifiera utsatta personer enligt punkt 1 ska inte påverka bedömningen av behovet av internationellt skydd enligt direktiv […/…/EU] [skyddsdirektivet].

⎢ 2003/9/EG

? ny

Artikel 23 18

Underåriga

1. I första hand ska hänsyn till barnets bästa tas när medlemsstaterna genomför bestämmelser som gäller underåriga i detta direktiv. ð Medlemsstaterna ska garantera underåriga en levnadsstandard som tillgodoser deras behov i fråga om fysisk, psykologisk, moralisk och social utveckling. ï

∫ ny

2. Vid bedömningen av ett barns bästa ska medlemsstaterna särskilt ta hänsyn till följande faktorer.

a) Möjligheterna till återförening av familjen.

b) Den underåriges välbefinnande och sociala utveckling, med särskild hänsyn tagen till den underåriges etniska, religiösa, kulturella och språkliga bakgrund.

c) Säkerhets- och trygghetshänsyn, särskilt om det finns risk för att den underårige är offer för människohandel.

d) Den underåriges egna önskemål, beroende på personens ålder och mognad.

3. Medlemsstaterna ska se till att underåriga har möjlighet att delta i fritidsverksamhet, inbegripet lekar och aktiviteter som lämpar sig för deras ålder inom de anläggningar och förläggningar som avses i artikel 18.1 a och b, samt till utomhusaktiviteter.

⎢ 2003/9/EG

4. 2. Medlemsstaterna ska se till att underåriga som varit utsatta för någon form av övergrepp, försummelse, utnyttjande, tortyr eller grym, omänsklig och förnedrande behandling eller som har drabbats av väpnade konflikter ges tillgång till rehabilitering, och se till att lämplig psykisk vård tillhandahålls och att det ges tillgång till kvalificerad rådgivning när så behövs.

⎢ 2003/9/EG artikel 14(3)

? ny

5. Medlemsstaterna ska se till att underåriga barn till sökande eller sökande som själva är underåriga inkvarteras, om så är lämpligt, med sina föräldrar eller med den vuxne familjemedlem som ansvarar för dem enligt lag eller sedvana ? nationell praxis i de berörda medlemsstaterna, förutsatt att detta är till de underårigas bästa ⎪.

⎢ 2003/9/EG

? ny

Artikel 24 19

Underåriga utan medföljande vuxen

1. Medlemsstaterna ska så snabbt som möjligt vidta åtgärder för att se till att underåriga utan medföljande vuxen företräds på ett tillfredsställande sätt av en förmyndare eller vid behov en organisation som skall ansvara för de underårigas vård och välfärd, eller på annat lämpligt sätt ? att de underåriga har en företrädare som biträder och hjälper dem att ta tillvara sina rättigheter och uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Företrädaren ska besitta nödvändiga kunskaper när det gäller omsorg om barn och ska fullgöra sina uppgifter utifrån principen om barnets bästa enligt artikel 23.2 ⎪.

Behöriga myndigheter ska utföra regelbundna utvärderingar.

2. Underåriga utan medföljande vuxen som lämnar in en asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ ska från den tidpunkt då de tillåts resa in på territoriet fram till dess att de måste lämna den medlemsstat där asylansökan ? ansökan om internationellt skydd ⎪ inlämnats eller prövas tas emot

a) hos vuxna släktingar,

b) hos en fosterfamilj,

c) i förläggningar som utformats särskilt för underåriga, eller

d) i annan typ av inkvartering som är lämplig för underåriga.

Medlemsstaterna får placera underåriga utan medföljande vuxen som är 16 år eller äldre i förläggningar för vuxna asylsökande ð , förutsatt att detta är till den underåriges bästa i enlighet med artikel 23.2 ï .

I möjligaste mån ska syskon hållas samman, varvid man ska beakta den berörde underåriges bästa, särskilt åldern och mognadsgraden. Underåriga ska byta inkvartering så sällan som möjligt.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

3. För att tillgodose den underåriges grundläggande intressen skall ð Medlemsstaterna ska inrätta förfaranden för att spåra familjemedlemmar till underåriga utan medföljande vuxen. ï För att tillgodose den underårigesas grundläggande intressen ska medlemsstaterna √ de ∏ ?, där så krävs med hjälp av internationella eller andra berörda organisationer, ⎪ försöka ? börja ⎪ spåra familjemedlemmar till underåriga utan medföljande vuxen ? så snabbt som möjligt efter ansökan om internationellt skydd ⎪. Om den underåriges eller dennes familjs liv eller fysiska säkerhet är hotade, särskilt om familjen har stannat i ursprungslandet, är det viktigt att se till att insamling, behandling och spridning av information om dessa personer sker konfidentiellt, för att inte riskera deras säkerhet.

⎢ 2003/9/EG

? ny

4. Personal som arbetar med underåriga utan medföljande vuxen ska ha fått ? och fortsätta ⎪ eller erhålla lämplig utbildning om underårigas behov och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

Artikel 25 20

Offer för tortyr och våld

1. Medlemsstaterna ska, om nödvändigt, se till att personer som utsatts för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar erhåller nödvändig behandling för skador som förorsakats av ovannämnda gärningar ? , särskilt genom tillgång till rehabilitering, inklusive medicinsk och psykisk vård ⎪.

∫ ny

2. Personal som arbetar med offer för tortyr, våldtäkt eller andra grova våldshandlingar ska ha fått och fortsätta erhålla lämplig utbildning om offrens behov och vara bundna av tystnadsplikt, enligt den nationella lagstiftningen, beträffande uppgifter som de får kännedom om genom sitt arbete.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

KAPITEL V

ÖVERKLAGANDEFÖRFARANDE

Artikel 26 21

Överklagandeförfarande

1. Medlemsstaterna ska se till att avslag beslut i fråga om beviljande ?, indragning eller vägran ⎪ av förmåner i enlighet med detta direktiv eller beslut som fattas i enlighet med artikel 7 och som individuellt påverkar asylsökande kan överklagas enligt de förfaranden som fastställts i den nationella lagstiftningen. Åtminstone i sista instans ska möjlighet ges till överklagande eller prövning ? av de faktiska eller rättsliga omständigheterna ⎪ inför domstol.

∫ ny

2. I de ärenden som avses i punkt 1 ska medlemsstaten se till att asylsökande som inte har råd att betala de kostnader som krävs för att effektivt få sin sak prövad i domstol ges tillgång till kostnadsfri juridisk rådgivning och rättegångsbiträde.

Juridisk rådgivning och rättegångsbiträde ska minst innefatta förberedelse av de rättegångshandlingar som krävs samt biträde inför domstol.

Erbjudandet om juridisk rådgivning och rättegångsbiträde får begränsas till juridiska rådgivare som genom nationell lagstiftning särskilt har utsetts för att företräda asylsökande.

⎢ 2003/9/EG

? ny

2. Förfarandena för tillgång till juridisk rådgivning ? och rättegångsbiträde ⎪ ska i sådana fall fastställas i nationell lagstiftning.

KAPITEL VI

ÅTGÄRDER FÖR ATT GÖRA MOTTAGNINGSSYSTEMET EFFEKTIVARE

Artikel 22

Samarbete

Medlemsstaterna skall regelbundet informera kommissionen om antalet personer, uppdelade efter kön och ålder, som omfattas av mottagningsvillkoren och tillhandahålla fullständiga uppgifter om typ, beteckning och utseende beträffande de handlingar som föreskrivs i artikel 6.

∫ ny

Artikel 27

Behöriga myndigheter

Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilka myndigheter som ansvarar för att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv. De ska också meddela kommissionen om valet av ansvarig myndighet ändras.

⎢ 2003/9/EG

? ny

Artikel 28 23

System för styrning, tillsyn och kontroll

1. Med vederbörlig hänsyn till sin konstitutionella struktur ska medlemsstaterna ? införa effektiva förfaranden för att ⎪ se till att lämplig styrning, tillsyn och kontroll av nivån på mottagningsvillkoren upprättas.

∫ ny

2. Medlemsstaterna ska senast [ett år efter tidsfristen för införlivandet av direktivet] informera kommissionen i den form som avses i bilaga I.

⎢ 2003/9/EG

Artikel 29 24

Personal och resurser

1. Medlemsstaterna ska genom lämpliga åtgärder se till att myndigheter och andra organisationer som ansvarar för genomförandet av detta direktiv får tillräcklig utbildning med hänsyn till både manliga och kvinnliga asylsökande.

2. Medlemsstaterna ska anslå de medel som behövs för att kunna genomföra de nationella bestämmelser som antas för genomförandet av detta direktiv.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

? ny

KAPITEL VII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30 25

Rapportering

Senast ? [två år efter tidsfristen för införlivande av direktivet] ⎪ 6 augusti 2006 ska kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv och vid behov föreslå nödvändiga ändringar.

Medlemsstaterna ska senast ? […/…/…] ⎪ 6 februari 2006 sända kommissionen all information som behövs för att utarbeta denna rapport, inklusive sådana statistiska uppgifter som anges i artikel 22.

Efter det att √ den första ∏ rapporten lagts fram, ska kommissionen minst en gång vart femte år rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

Artikel 31 26

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 6 februari 2005 √ artiklarna […] [de artiklar som har ändrats i sak i förhållande till det tidigare direktivet] och bilaga I senast den […] ∏. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda. √De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det [de] direktiv som upphävs genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. ∏

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de √ huvudsakliga ∏ bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

⎢

Artikel 32

Upphävande

Direktiv 2003/9/EG ska, i de medlemsstater som är bundna av det, upphöra att gälla från och med [dagen efter det datum som anges i artikel 30.1 första stycket i detta direktiv] utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsfrister för införlivande av direktivet i nationell lagstiftning som anges i bilaga II del B.

Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga III.

⎢ 2003/9/EG (anpassad)

Artikel 33 27

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den √ tjugonde ∏ dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

√Artiklarna [...] [ de artiklar som är o förändrade i förhållande till det tidigare direktivet ] och bilaga I ska tillämpas från [dagen efter den dag som anges i artikel 31.1 första stycket]. ∏

Artikel 34 28

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna i enlighet med √ fördragen ∏ Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

Utfärdat i [...]

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande […]

På rådets vägnar

Ordförande […]

∫ ny

BILAGA I

Formulär för medlemsstaternas rapportering av uppgifter enligt artikel 28.2 i direktiv […/…/EU]. Efter det datum som anges i artikel 28.2 i detta direktiv ska kommissionen informeras på nytt om det sker väsentliga ändringar i den nationella lagstiftningen eller praxisen, på så sätt att den tidigare informationen blir föråldrad.

1. Avseende artiklarna 2 k och 22 i direktiv […/…/EU]: Förklara de olika steg ni tillämpar för identifieringen av personer med särskilda behov i samband med mottagandet, inklusive i vilket skede detta förfarande inleds i det enskilda ärendet och hur bedömningen omsätts i olika åtgärder för att möta dessa särskilda behov, i synnerhet när det gäller underåriga utan medföljande vuxen, offer för tortyr, våldtäkt eller andra allvarliga former av psykologiskt, fysiskt eller sexuellt våld, samt offer för människohandel.

2. Redogör utförligt för typ och benämning på samt format för de dokument som avses i artikel 6 i direktiv […/…/EU].

3. Avseende artikel 15 i direktiv [.../.../EU]: Ange i vilken utsträckning de asylsökandes tillträde till arbetsmarknaden omfattas av särskilda villkor, och beskriv i så fall dessa begränsningar i detalj.

4. Avseende artikel 2 g i direktiv [.../.../EU]: Ange hur de materiella mottagningsvillkoren tillgodoses (t.ex. vad som delas ut i natura, genom penningbidrag, i kuponger eller som en kombination av dessa tre), och ange nivån på den dagpenning som betalas ut till asylsökande.

5. Avseende artikel 17.5 i direktiv [.../.../EU]: Redovisa i förekommande fall de referensnivåer som används för att bestämma storleken på ekonomiska bidrag till asylsökande enligt nationell lag eller praxis. Om asylsökande behandlas mindre gynnsamt än landets egna medborgare, förklara orsakerna till detta.

⎢

BILAGA II

Del A

Direktiv som upphävs(jfr artikel 32)

Rådets direktiv 2003/9/EG | (EUT L 31, 6.2.2003, s. 18) |

Del B

Tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning(jfr artikel 31)

Direktiv | Tidsfrist för införlivande |

2003/9/EG | 6 februari 2005 |

⎢

BILAGA III

Jämförel setabell

Direktiv 2003/9/EG | Detta direktiv |

Artikel 1 | Artikel 1 |

Artikel 2 inledande fras | Artikel 2 inledande fras |

Artikel 2 a | - |

Artikel 2 b | - |

- | Artikel 2 a |

Artikel 2 c | Artikel 2 b |

Artikel 2 d inledande fras | Artikel 2 c inledande fras |

- | Artikel 2 c i inledande fras |

Artikel 2 d i | Artikel 2 c i första strecksatsen |

Artikel 2 d ii | Artikel 2 c i andra strecksatsen |

- | Artikel 2 c i tredje strecksatsen |

- | Artikel 2 c ii inledande fras |

- | Artikel 2 c ii första strecksatsen |

Artikel 2 c ii andra strecksatsen |

- | Artikel 2 c iii |

Artikel 2 e, f och g | - |

- | Artikel 2 d |

Artikel 2 h | Artikel 2 e |

Artikel 2 i | Artikel 2 f |

Artikel 2 j | Artikel 2 g |

Artikel 2 k | Artikel 2 i |

Artikel 2 l | Artikel 2 j |

- | Artikel 2 k |

- | Artikel 2 l |

Artikel 3 | Artikel 3 |

Artikel 4 | Artikel 4 |

Artikel 5 | Artikel 5 |

Artikel 6.1–5 | Artikel 6.1–5 |

- | Artikel 6.6 |

Artikel 6.2–5 | Artikel 6.2–5 |

Artikel 7.1–2 | Artikel 7.1–2 |

Artikel 7.3 | - |

Artikel 7.4–6 | Artikel 7.3–5 |

- | Artikel 8 |

- | Artikel 9 |

- | Artikel 10 |

- | Artikel 11 |

Artikel 8 | Artikel 12 |

Artikel 9 | Artikel 13 |

Artikel 10.1 | Artikel 14.1 |

Artikel 10.2 | Artikel 14.2 första stycket |

- | Artikel 14.2 andra stycket |

Artikel 10.3 | Artikel 14.3 |

Artikel 11.1 | - |

- | Artikel 15.1 |

Artikel 11.2 | Artikel 15.2 |

Artikel 11.3 | Artikel 15.3 |

Artikel 11.4 | - |

Artikel 12 | Artikel 16 |

Artikel 13.1–4 | Artikel 17.1–4 |

Artikel 13.5 | - |

- | Artikel 17.5 |

Artikel 14.1 | Artikel 18.1 |

Artikel 14.2 inledande fras, a och b | Artikel 18.2 inledande fras, a och b |

- [tidigare artikel 14.7, anpassad] | Artikel 18.2 c |

Artikel 14.2 andra stycket | Artikel 18.4 |

Artikel 14.3 | - |

Artikel 14.4 | Artikel 18.5 |

Artikel 14.5 | Artikel 18.6 |

Artikel 14.6 | Artikel 18.7 |

Artikel 14.8 inledande fras, första strecksatsen | Artikel 18.8 inledande fras, a |

Artikel 14.8 andra strecksatsen | - |

Artikel 14.8 tredje strecksatsen | Artikel 18.8 b |

Artikel 14.8 första stycket | Artikel 18.8 första stycket |

Artikel 14.8 tredje och fjärde strecksatsen | Artikel 18.8 b och c |

Artikel 14.8 fjärde strecksatsen | - |

Artikel 14.8 andra stycket | Artikel 18.8 andra stycket |

Artikel 15 | Artikel 19 |

Artikel 16.1 inledande fras | Artikel 20.1 inledande fras |

Artikel 16.1 a | - |

Artikel 16.1 a första, andra och tredje strecksatsen | Artikel 20.1 a, b och c |

- | Artikel 20.1 d |

Artikel 16.1 andra stycket | Artikel 20 andra stycket |

Artikel 16.1 b första stycket | - |

Artikel 16.1 b andra stycket | - |

Artikel 16.2 | - |

Artikel 16.3–5 | Artikel 20.2–4 |

Artikel 17.1 | Artikel 21 |

Artikel 17.2 | - |

- | Artikel 22 |

Artikel 18.1 | Artikel 23.1 |

- | Artikel 23.2–3 |

Artikel 18.2 | Artikel 23.4 |

Artikel 23.5 |

Artikel 19 | Artikel 24 |

Artikel 20 | Artikel 25.1 |

- | Artikel 25.2 |

Artikel 21.1 | Artikel 26.1 |

- | Artikel 26.2 |

Artikel 21.2 | Artikel 26.2 |

Artikel 22 | - |

- | Artikel 27 |

Artikel 23 | Artikel 28.1 |

- | Artikel 28.2 |

Artikel 24 | Artikel 29 |

Artikel 25 | Artikel 30 |

Artikel 26 | Artikel 31 |

- | Artikel 32 |

Artikel 27 | Artikel 33 första stycket |

- | Artikel 33 andra stycket |

Artikel 28 | Artikel 34 |

– | Bilaga I |

– | Bilaga II |

- | Bilaga III |

[1] KOM(2008) 360.

[2] EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

[3] EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 348.

[4] SEK(2008) 2944.

[5] EUT C 317, 23.12.2009, s. 110.

[6] EUT C 79, 27.3.2010, s. 58.

[7] Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Undersökning av kopplingarna mellan laglig och olaglig migration, KOM(2004) 412.

[8] EUT C […], […], s. […].

[9] EUT C […], […], s. […].

[10] EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.

[11] EUT L 132, 29.5.2010, s. 11.

[12] EGT L 212, 7.8.2001, s. 12.