52011DC0790

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Första årsrapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen

I. Inledning

I juli 2011 utförde en högerextremist i Norge en förödande terrorattack. I augusti gjorde myndigheterna i Förenade kungariket ett kokainbeslag på 1,2 ton, ett av de största någonsin. I hela EU sker it-attacker mot regeringars och privatpersoners datorsystem. Dessa händelser är skarpa påminnelser om att det är hög tid att agera mot dessa hot mot den inre säkerheten.

”EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken”[1] som antogs av kommissionen i november 2010 omfattar följande strategiska mål som EU behöver fokusera på de kommande fyra åren: 1) störa de kriminella nätverken på internationell nivå, 2) förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering, 3) förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet, 4) stärka säkerheten genom gränsförvaltning och 5) öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer.

EU måste kunna bemöta säkerhetshot när dessa uppkommer och utvecklas. Det krävs regelbundna risk- och hotbedömningar från EU:s organisationer som Europol, Eurojust, Frontex och den gemensamma lägescentralen (Sitcen).

Den senaste rapporten från Europol[2] pekar ut tre uppkommande hot som är särskilt oroväckande:

För det första: problem som rör den snabba it-utvecklingen . Internet är en integrerad och oumbärlig del av EU-medborgarnas vardag, men det blir allt oftare en plattform för flera kriminella verksamheter och är ett instrument i terroristpropaganda. Olikheter ifråga om behörighet påverkar fortfarande EU:s förmåga att utreda gränsöverskridande kriminell verksamhet. Ökad tillit till internetteknik gör vårt samhälle sårbart för allvarliga it-attacker riktade mot förvaltningar, industriella styrsystem eller banker.

För det andra: möjliga följder av den pågående ekonomiska krisen. Ökad ekonomisk åtstramning av de allmänna utgifterna kan minska brottsbekämpande myndigheters resurser för att bekämpa inre säkerhetshot. Det finns ingen uppenbar eller omedelbar lösning på detta, men vi måste alla vara medvetna om åtstramingarna och deras konsekvenser.

För det tredje: den yttre säkerhetsdimensionens effekter på EU. EU:s inre säkerhet hänger nära ihop med situationen i de kringliggande länderna, något som den senaste tidens händelser i arabvärlden visar. Dessa positiva händelser som för med sig demokrati och välstånd till regionen har även skapat omfattande migrationsströmmar som ökar pressen på kringliggande länders gränsförvaltningskapacitet inklusive EU:s yttre gräns. Fortsatta förflyttningar av människor och brister i förvaltningen kan skapa en miljö med ökad kriminell- och terroraktivitet i hela Sahelområdet. Sydöst om EU fortsätter länderna i västra Balkan att vålla problem med ihållande gränsöverskridande brottslighet, som olaglig narkotikahandel, människohandel och varumärkesförfalskade varor.

Aldrig förr har behovet av samarbete inom EU varit större när det gäller att bemöta dessa utmaningar. De identifierade åtgärderna måste genomföras inom de närmaste åren. Men detta kommer inte att vara tillräckligt. De strategiska målen måste omsättas i konkreta planer och handlingar. Därför välkomnar kommissionen inriktningen på EU:s nya policycykel som kommer att omvandla politiska prioriteringar och hotbedämningar i operationella handlingsplaner, särskilt med avseende på grov internationell och organiserad brottslighet, it-brottslighet och gränsförvaltning, genom de åtta prioriteringarna som antogs av rådet[3].

Kommissionen kommer i samband med att säkerhetsstrategin genomförs fortsätta att garantera att rättsstatsprincipen respekteras, likaså Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive enskildas rätt till privatliv.

Rapporten är en bedömning av genomförandet av säkerhetsstrategin 2011 eftersom den ger en bild av situationen för EU:s inre säkerhet för vart och ett av de fem strategiska målen[4] och ger en inblick i kommande åtgärder 2012. I bilagan 1 presenteras en utvärdering av de viktigaste åtgärderna som vidtagits under 2011.

II. Situationen för EU:s inre säkerhet

1.Organiserad brottslighet/internationella kriminella nätverk

Ett nytt kriminellt landskap håller på att växa fram. Ett som alltmer kännetecknas av väldigt mobila och flexibla grupper som opererar i flera länder och brottssektorer, och med stöd i synnerhet av omfattande olaglig användning av internet. De mest framgångsrika grupperna har samlat olika portföljer med kriminella företagsintressen, som ökar deras motståndskraft i en tid med ekonomiska åtstramningar och stärker deras förmåga att upptäcka och exploatera nya olagliga marknader. Verksamheter med låg riskfaktor som bedrägerier med koldioxidkrediter, betalkortsbedrägerier och varumärkesförfalskning blir allt attraktivare för etablerade kriminella grupper.

Även om terrorister och de organiserade kriminella grupperna har olika mål, verkar kopplingarna mellan terrorrism och organiserad brottslighet öka. Terroristhandlingar finansieras i allt större utsträckning genom brott[5]. Terroristgrupper kan vara direkt inblandade i organiserad brottslighet eller anslutna till enskilda kriminella eller kriminella grupper inom områden som olaglig handel med vapen och narkotika, människohandel eller ekonomiska bedrägerier, penningtvätt och utpressning.

Gränsöverskridande samarbete mellan myndigheter är ett viktigt element i att möta de utmaningar som EU:s inre säkerhet ställs inför. De till buds stående instrumenten för informationsutbyte, särskilt det svenska initiativet[6] och Prümbesluten[7] har dock ännu inte helt genomförts i medlemsstaterna. Det behövs fortfarande mer enhetlighet och konsolidering i det gränsöverskridande informationsutbytet för brottsbekämpning.

Europas medborgare måste kunna lita på att effektiva störningar av de kriminella nätverken kompletteras av samordnade, effektiva och rättvisa åtal. Flera instrument för samarbete på det rättsliga och rättsvårdande området måste ratificeras och genomföras av alla medlemsstater.[8] Dessutom kan olikheterna i medlemsstaternas bestämmelser om gränsöverskridande husrannsakan och beslag utgöra ett hinder vid samordningen av brådskande åtgärder i olika länder. En europeisk utredningsorder skulle förstärka principen om ömsesidigt erkännande och göra det lättare att få tillgång till information och bevismaterial i gränsöverskridande ärenden än det är idag.

Det sammanlagda värdet av frysta tillgångar och konfiskeringar i EU är fortfarande lågt i förhållande till de kriminella organisationernas beräknade rikedom. Det krävs fler insatser för att på ett bättre sätt kunna spåra och beslagta tillgångar som härrör från brott. Organiserade kriminella försöker att återinvestera i laglig verksamhet, vilket ökar behovet av skarpare regler för att bekämpa penningtvätt och att i större utsträckning koncentrera de operativa insatserna på att komma åt de medel med vilka brottslingarna infiltrerar den lagliga ekonomin.

För att utöka instrumenten i kampen mot organiserad brottslighet lade kommissionen fram 2011 ett paket om korruptionsbekämpning och förslag om EU-lagstiftning om passagerarregister för flygningar till och från EU:s territorium.

Kommande åtgärder under 2012

Kommissionen kommer att

- anta ett paket om beslag och återvinning av kriminella tillgångar,

- lägga fram ett förslag om reformering av Europol och Cepol tillsammans med det europeiska utbildningsprogrammet,

- lägga fram ett förslag om reformering av Eurojust,

- ha som mål att sluta två nya avtal om passageraruppgifter med Förenta staterna och Kanada,

- arbeta för antagandet av ett förslag till direktiv om passagerarregister,

- lägga fram ett meddelande om den europeiska modellen för informationsutbyte,

- utarbeta en strategi för finansutredningar,

- lägga fram ett förslag till reviderat direktiv om bekämpning av penningtvätt/motverka terrorismfinansiering, och

- lägga fram en ny femårig strategi mot människohandel.

Medlemsstaterna uppmanas att

- genomföra de insatser som omfattas av EU:s policycykel,

- intensifiera ansträngningarna för att förbättra de administrativa strategierna genom att ta med alla offentliga organ, inte bara de brottsbekämpande organen, i arbetet med att skydda ekonomin mot brottslighet och korruption,

- göra ytterligare framsteg i inrättandet av effektiva kontor för återvinning av tillgångar och underlätta informationsutbyte och bästa praxis,

- ratificera och genomföra de befintliga instrumenten för samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter och informationsutbyte, i synnerhet det svenska initiativet, direktivet om lagring av uppgifter och Prümbesluten samt konventionerna om överförande av lagföring för brottmål och om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, och

- införliva direktivet om människohandel utan dröjsmål.

2. Terrorism och radikalisering

Ett decennium efter händelserna den 11 september är islamistisk terrorism fortfarande ett hot mot EU. Genom de tragiska händelserna i Norge i juli 2011 påmindes vi dock om att hotet från terrorism inte är begränsat till en viss politisk eller religiös ideologi. Nätverket för en första reaktion, som inrättades i efterdyningarna av terroristattackerna 2005 i London, aktiverades för första gången efter attackerna i Norge och visade sig vara användbar.

Inhemsk terrorism och EU-medborgares radikalisering oroar alltmer. EU behöver ligga steget före utvecklingen både när det gäller själva radikaliseringsprocessen och den teknik som används. EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering som inleddes i september 2011 ska underlätta kunskapsdelning, öka medvetenheten och identifiera nya och kreativa lösningar för att motverka våldsam extremism. Tillsammans med EEAS och samordnaren för kampen mot terrorism kommer kommissionen att säkerställa att satsningarna för att motverka våldsam extremism inom och utanför EU samordnas.

Det är inte möjligt att undanröja alla risker för radikalisering av enskilda individer. Därför är förebyggande insatser som hindrar terroristers tillgång till finansiering och material samt förbättrar transportsäkerheten viktiga i kampen mot terrorism. År 2010 lade kommissionen fram ett förslag om en EU-handlingsplan för att stärka säkerheten vid flygfrakt med nya regler och kriterier för hur man identifierar högriskfrakt och har nu kommit fram till slutskedet i sitt arbete med att utarbeta en europeisk skyddsriskanalys för luftfart. Dessutom skulle ett förbättrat informationsutbyte med Europol och Eurojust göra det lättare att både förhindra och lagföra terroristaktiviteter.

Kommande åtgärder under 2012

Kommissionen kommer att

- anordna en högnivåkonferens om våldsam radikalisering med stöd från nätverket för kunskapsspridning om radikalisering,

- utarbeta ett antal förslag som ska tackla terroristers användning av internet och undersöka möjligheter att motverka radikalisering online,

- lägga fram förslag till rättsliga instrument om frysning av tillgångar för att förebygga och bekämpa terrorism och verksamhet kopplad till denna,

- se över direktivet om kartläggning och klassificering av europeisk kritisk infrastruktur,

- lägga fram en halvårsrapport om genomförandet om en CBRN-handlingsplan och en översyn av EU:s handlingsplan för sprängämnessäkerhet,

- föreslå alternativ för att införa ett EU-program för att spåra finansiering av terrorism på grundval av diskussioner med rådet och Europaparlamentet, och

- föreslå alternativ för att ytterligare stärka transportsäkerheten, med särskild fokus på frågor som rör landtransporter.

Medlemsstaterna uppmanas att

- införa EU:s handlingsplan för att öka säkerheten för flygfrakt, och

- öka sina insatser för att motverka våldsam extremism.

3. It-brottslighet och it-säkerhet

EU är ett mycket utsatt mål för it-brottslighet, särskilt eftersom den har en väl utbyggd it-infrastruktur, utbredd användning och alltfler internetstödda ekonomier och betalningssystem. En följd är att den snabba tekniska utvecklingen gör att även it-brottslighet utvecklas i samma takt och blir alltmer sofistikerad. Nya tekniktrender, som ökningen av datormoln och ökad användning av mobila enheter, innebär ytterligare hot mot användarna och samtidigt fler utmaningar för de brottsbekämpande myndigheterna[9]. Den utbredda användningen av it-teknik i EU har också medfört en mer omfattande utvidgning av marknaden för barnpornografiskt material och stöld av immateriella rättigheter.

Internet är gränslöst, men möjligheterna att lagföra it-brott upphör fortfarande vid de nationella gränserna och medlemsstaterna behöver ta ett samlat grepp på EU-nivå för att lägga fram en gemensam lösning. Detta skulle också medföra en mer omfattande användning av den befintliga kapaciteten från EU:s byråer. Samarbete med internationella partner kommer också att förstärka EU:s förmåga att tackla it-brottslighet.

Under 2011 har man lagt grunden för Europeiska centrumet mot it-brottslighet och gett stöd till medlemsstaterna för inrättandet av nationella incidenthanteringsorganisationer (Cert). EU:s och USA:s arbetsgrupp om it-säkerhet och it-brottslighet har uppnått goda resultat i den gemensamma kampen mot barnpornografi såväl som i de gemensamma övningarna i hur man förhindrar it-attacker.

Kommande åtgärder under 2012

Kommissionens kommer att

- utveckla en övergripande europeisk strategi för it-säkerhet,

- bana vägen för konfigurering av det planerade europeiska centrumet mot it-brottslighet som ska inrättas före 2013, och

- bygga vidare på det arbete EU:s och USA:s arbetsgrupp om it-säkerhet och it-brottslighet utfört och inleda samarbete med andra internationella partner.

Medlemsstaterna uppmanas att

- genomföra de åtgärder som omfattas av EU:s policycykel,

- fortsätta sina insatser att öka den nationella medvetenheten om it-brottslighet och utbildningsmöjligheter samt inrättandet av framgångsrika nationella centrum,

- utan dröjsmål ratificera Europarådets konvention om it-brottslighet [10],

- inrätta en nationell incidenthanteringsorganisation (Cert) i varje medlemsstat och skapa ett välfungerande nätverk, och

- förbättra rapporteringssystem en om it-brottslighet.

4. Gränsförvaltning

Under 2011, var medlemsstaterna och Frontex tvungna att öka sina insatser för att motverka ett ökat tryck på EU:s yttre gränser. Sedan operation ”Hera” inleddes 2006 har Frontex lyckats stänga de olagliga migrationsrutterna från Västafrika till Kanarieöarna. Det sker fortfarande omfattande smuggling längs EU:s östra gräns. Kommissionen har dock lagt fram förslag till ett antal åtgärder som ska åtgärda problemet.[11] Sjögränsen längs Medelhavsområdet och landgränsen till Turkiet är och kommer troligtvis att förbli de viktigaste punkterna för olaglig gränspassage till EU.

Efter de senaste händelserna i de nordafrikanska länderna har fler än 50 000 migranter kommit till EU över sjögränsen längs Medelhavsområdet, ofta med hjälp av kriminella nätverk. Efter att den gemensamma Frontexoperationen ”Hermes” inleddes i februari 2011 bidrog den till att patrullera denna rutt. Likaså har Frontex enhet för snabba ingripanden vid gränsen, som för första gången gav gränsförvaltningsstöd vid grekisk-turkiska landgränsen, bidragit till att antalet olagliga gränspassager under denna operation minskade med 75 %.

I januari 2011 lade kommissionen fram ramen för det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur). Ett pilotprojekt i detta system har inletts av Frontex och sex av medlemsstaterna vid de yttre land- och sjögränserna. Detta togs med i kommissionens lagförslag om Eurosur som kommer att läggas fram i december. Avsikten är att det ska tas i drift 2013.

Förvaltning av de yttre gränserna måste både öka säkerheten och underlätta resandet. Med hänsyn till detta har kommissionen under 2011 lagt fram förslag för ett förbättrat utvärderings- och övervakningssystem för Schengenområdet och undersöker om man ska inrätta ett registreringssystem för inresa/utresa vilket har efterlysts av Europeiska rådet.

Kommande åtgärder under 2012

Kommissionens kommer att

- lägga fram förslag som grundar sig på resultaten av diskussionerna om meddelandet om smarta gränser (inrese/utrese- och registreringssystemet för resande), och

- lämna förslag på förbättrad samordning av gränskontroller som utförs av olika nationella myndigheter (polis, gränsvakter och tull).

Medlemsstaterna uppmanas att

- genomföra de åtgärder som omfattas av EU:s policycykel,

- fortsätta sina insatser när det gäller att inrätta Eurosur, och

- aktivt delta i dialoger om migration, mobilitet och säkerhet med de nya regeringarna i Nordafrika och Mellanöstern.

5. Kris- och katastrofhantering

Under de senaste åren har EU:s medborgare fått uppleva olika kriser och katastrofer, naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor. Hotet från terrorist- och it-attacker, och uppsåtlig eller oavsiktlig spridning av sjukdomsagenser och patogener kvarstår. Jordbävningen i L’Aquila i Italien, askmolnet från vulkanutbrottet på Island och terroristattacken i Norge i juli bekräftar att det finns ett behov av att EU stärker sin krishanteringsförmåga. Dessutom blottlade olyckan i Fukushima inte bara vad som händer vid en kedjereaktion - från jordbävning till tsunami till kärnkraftsolycka - men även dessa händelsers effekter globalt, till exempel på internationell transport, tull och livsmedelssäkerhet, vilket kräver komplexa riskhanteringslösningar.

Dessa utmaningars komplexitet och räckvidd kräver att man tar ett samlat grepp för att bedöma risker, ta fram prognoser, förebygga, ta initiativ till beredskap inför katastrofer och lindrande av deras följder. Detta kräver att man samordnar olika politikområden, instrument och tjänster som EU och medlemsstaterna har tillgång till.

Genom Europol, Frontex, EU:s gemensamma lägescentral (Sitcen) och Europeiska kommissionens övervaknings- och informationscentrum kan EU få fram en viss kapacitet och expertis som kan samla in information, analysera och göra hotbedömningar och beredskapsplaner inom den inre säkerhetens olika områden. En av de största utmaningarna under de närmaste åren blir dock att gradvis utforma och genomföra en politik som grundar sig på samordnade hot- och riskbedömningar. Under 2011 har de första stegen tagits i denna riktning.

Kommande åtgärder under 2012

Kommissionen kommer att

- fortsätta att delta i arbetet med att utveckla en europeisk politik för hot- och riskbedömning och ge en överblick över de stora riskerna för naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor som kan komma att drabba EU i framtiden,

- vidareutveckla sin strategiska bedömningskapacitet genom att samla befintlig expertis från olika aktörer (Europol, Frontex och lägescentralen, Sitcen) på området för inre säkerhet, och

- tillsammans med den höge representanten för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik lägga fram ett gemensamt förslag för diskussion av genomförandet av solidaritetsklausulen.

Medlemsstaterna uppmanas att

- regelbundet utarbeta rapporter om hot- och riskbedömningar, och

- öka insatserna för att höja den europeiska katastrofberedskapen.

III. Slutsatser

Denna rapport om EU:s inre säkerhet belyser några frågor som behöver diskuteras ytterligare av Europaparlamentet, medlemsstaterna, kommissionen och hela samhället.

De hot som lyfts fram i säkerhetsstrategin från november 2010 har inte minskat i betydelse under 2011 och bör fortsatt prioriteras när EU vidtar åtgärder för den inre säkerheten.

Stora framsteg har gjorts i kampen mot organiserad brottslighet , i synnerhet när det gäller förslaget till EU-lagstiftning om passagerarregister för flygningar till och från EU:s territorium och antagandet av paketet om korruptionsbekämpning. Ytterligare framsteg behövs på det rättsliga och rättsvårdande området när det gäller utveckla administrativa strategier i kampen mot grov brottslighet.

Vad gäller terrorism och radikalisering omfattar framgångarna särskilt inrättandet av nätverket för kunskapsspridning om radikalisering. Antagandet av meddelandet om att inrätta ett system för att spåra finansiering av terrorism är också ett viktigt steg framåt. Det är dock nödvändigt att öka satsningarna, särskilt när det gäller en ram för administrativa åtgärder avseende frysning av terroristers tillgångar och förbättrad landtransportsäkerhet.

Insatserna för att bekämpa it-brottslighet utvecklas bra. Ett av framstegen är inrättandet av Europeiska centrumet mot it-brottslighet och inrättandet av incidenthanteringsorganisationer. Flera av medlemsstaterna måste skynda på och ratificera Budapestkonventionen.

På området för gränsförvalting går inrättandet av Eurosur enligt planerna, men ytterligare diskussioner om förslaget om smarta gränser och ytterligare samarbete mellan myndigheter på nationell nivå behövs.

Insatserna i samband med kris- och katastrofhantering har också gett resultat. Under 2011 har en del arbete gjorts på området för riskbedömning. På området för krishantering krävs ytterligare insatser om vi ska uppnå vårt mål. Det är viktig att medlemsstaterna och kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samarbetar och engagerar sig helhjärtat.

Det har gjorts stora framsteg när det gäller att överbrygga klyftan mellan inre och yttre säkerhet. Det har utvecklats flera initiativ som ska främja samarbete och samordning. Detta inkluderar ett praktiskt samarbete om terrorism, gränsöverskridande brottslighet och olaglig migration i västra Balkanområdet, Afrikas horn och Sahelområdet. Dessutom har Europeiska utrikestjänsten och kommissionen gemensamt utarbetat ett dokument som ska knyta samman den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och aktörer inom frihet, säkerhet och rättvisa (RIF), inklusive möjligheterna för samarbete mellan GSFP:s polisinsatser och Europol.

Om en strategi lyckas beror på om den leder till konkreta resultat. För säkerhetsstrategin har 2011 visat sig vara en bra början, men tre år återstår och det återstår mycket mera arbete för att garantera EU-medborgarnas säkerhet med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna. Inför nästa årsrapport krävs framsteg på alla områden, men särskilt inom kampen mot grov och organiserad brottslighet och när det gäller att motverka det ökande hotet från it-brottslighet.

Bilaga

Genomförandet av de fem målen i säkerhetsstrategin under 2011

I denna bilaga presenteras genomförda satsningar för att genomföra de fem strategiska målen, med uppgifter om de framsteg som gjorts när det gäller de mest relevanta insatserna 2011 och en översiktlig tabell som visar i vilken utsträckning de enskilda insatser genomförts.

Sedan antagandet av säkerhetsstrategin 2010 har rådet även antagit EU:s policycykel avseende organiserad brottslighet 2011-2013. Den omfattar åtta prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet och grov brottslighet, it-brottslighet och stärkandet av gränsförvaltningen.[12] Denna metod är ett viktigt steg när det gäller att överföra de politiska prioriteringarna och innehållet i strategin för den inre säkerheten till operationer som ger samlade konkreta resultat.

Mål 1 – Störa internationella kriminella nätverk

Passageraruppgifter (PNR-uppgifter) för resor till och från EU:s territorium

I februari 2011 lade kommissionen fram ett lagförslag om passagerarregister för flygningar till och från EU:s territorium. Syftet är att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska få möjlighet att analysera dessa uppgifter för att kunna förebygga, upptäcka och lagföra terroristbrott och annan grov brottslighet. Förslaget diskuteras nu i Europaparlamentet och rådet. Det är en del av en mer omfattande PNR-politik som inbegriper PNR-avtal med tredjeländer. Sådana avtal gör det möjligt för de brottsbekämpande myndigheterna i dessa länder att använda PNR som härrör från EU i samma syfte. Befintliga avtal med Kanada och Förenta staterna omförhandlas för närvarande och ett nytt avtal undertecknades i september 2011 med Australien.

I det årliga arbetsprogrammet 2012[13] om förebyggande och bekämpande av brottslighet (Isec) kommer kommissionen att avsätta 25 miljoner euro för finansieringen av inrättandet av PNR-enheter i medlemsstaterna.

Gemensamma utredningsgrupper

För att stödja inrättandet av gemensamma utredningsgrupper – i synnerhet med kort varsel – och för att få en positiv effekt på kampen mot gränsöverskridande brottslighet har kommissionen anslagit en andra finansieringsomgång på 2,1 miljoner euro till Eurojust för det gemensamma utredningsprojektet “Stöd till ökad användning av gemensamma utredningsgrupper”. Projektet främjar skapandet av nya och befintliga gemensamma utredningsgrupper och underlättar deras finansiering under de kommande åren. Under det första året har Eurojusts projekt redan främjat 33 gemensamma utredningsgrupper som utreder olika brott, t.ex. inom narkotikahandel, människohandel, olaglig invandring, fordonsbrott, it-brott och ekobrott. Europol har också bidragit till att inrätta och samarbeta med gemensamma utredningsgrupper genom sina snabba och säkra system för kommunikation och informationsutbyte, sitt logistiska och kriminaltekniska stöd och sin analyskapacitet.

Exempel 1: Bland annat Eurojust har samverkat i en framgångsrik utredningsgrupp som upprättats av Tyskland och Rumänien, där man utrett en organiserad brottslig sammanslutning som varit inblandad i människohandel. Utredningen resulterade i att 50 personer åtalades för människohandel och därtill kopplade brott, hittills har 6 personer dömts, 148 vittnen hörts och man har beslagtagit 860 000 euro (kontanter och egendom). Inom detta gemensamma utredningsprojekt har Eurojust stått för kostnader för resor och boende för deltagarna i utredningsgruppen, vilket gjorde att de kunde kommunicera direkt och vidta ovan nämnda åtgärder. Utredningsgruppen fick även hjälp med att översätta dokument som ingick i utredningen. Exempel 2: En multilateral gemensam utredningsgrupp samordnad av Eurojust spelade en avgörande roll i den framgångsrika utredningen och domarna i den omfattande kokainsmugglingen från Sydamerika till Europa. Avtalet för den gemensamma utredningsgruppen ingicks först för en period på sex månader, men förlängdes flera gånger för att arbetet, som pågick i två år, inte skulle behöva avbrytas. De utredande och rättsvårdande myndigheterna i den gemensamma utredningsgruppen hade regelbundna möten för att fastställa gemensamma strategier och utbyta information och bevis utan de i vanliga fall förekommande dröjsmålen i samband med traditionella framställningar om ömsesidig rättslig hjälp. Åklagare och rättsvårdande myndigheter från land X närvarade under förhören som hölls med misstänkta i land Y. Utnämningen av utredningsledare med behörighet att leda hela utredningsgruppen när utredningen pågick i deras eget land, underlättade lagföringen och påskyndade det rättsliga samarbetet mellan olika länder. Eurojust samordnade de gemensamma utredningsgruppernas arbete vid möten i Haag, med aktiv samverkan och analysstöd från Europol. Ekonomiskt stöd från Eurojust till den gemensamma utredningsgruppen användes till tolkhjälp och hjälp med översättning av dokument samt till resor och boende. Eurojust har även tillhandahållit apparatur som möjliggjort en säker kommunikation mellan medlemmarna i utredningsgruppen. Den gemensamma utredningsgruppens arbete bidrog till gripandet av ca 30 huvudmisstänkta i hela världen och att mer än 1000 kg kokain beslagtogs samt tillgångar till ett värde av flera miljoner euro. |

Sedan februari 2011, har Sekretariatet för nätverket för gemensamma utredningsgrupper varit verksamt inom Eurojust[14], för att öka medvetenheten, lösa problem och utbyta bästa praxis bland rättstillämpare. Bestämmelserna i det ändrade beslutet om Eurojust som villkorar unionens ekonomiska stöd till gemensamma utredningsgrupper under förutsättning att Eurojust inbjuds att delta (artikel 9 f) och som garanterar att medlemsstaterna meddelar Eurojust när de upprättar en sådan utredningsgrupp (artikel 13.5) kommer att leda till en mer tillförlitig överblick över alla befintliga gemensamma utredningsgrupper i EU.

Bekämpning av korruption

Korruption har länge ansetts främst vara ett nationellt problem. Med tiden har det dock blivit klart att den även får gränsöverskridande effekter och att det inte går att framgångsrikt bekämpa den isolerat. Gränsöverskridande organiserad brottslighet tar ofta till mutor för att infiltrera rättssystemet. Nödvändiga lagar och institutioner för att hantera korruption existerar redan, men genomförandet av politiska beslut för att bekämpa korruption är fortsatt ojämnt fördelat i EU. I Stockholmsprogrammet uppmanas kommissionen att utveckla indikatorer för att mäta medlemsstaternas insatser för att bekämpa korruption.

I juni 2011 antog kommissionen ett paket för korruptionsbekämpning som omfattar inrättandet av en rapporteringsmekanism (EU:s rapport om insatserna mot korruption) för periodisk bedömning av medlemsstaternas insatser mot korruption. EU:s rapport om insatserna mot korruption kommer att bedöma medlemsstaternas framsteg, misslyckanden och sårbarhet, för att öka den politiska viljan att införa nolltolerans mot korruption, uppmuntra kunskapsutbyte och utbyte av bästa praxis. Kommissionen kommer att offentliggöra rapporten vartannat år, med början år 2013. Den kommer att fokusera på övergripande frågor, identifiera EU-trender och ge analyser och rekommendationer för varje land.

Som en del av paketet för korruptionsbekämpning, analyserar kommissionen i sin rapport om Europeiska unionens deltagande i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) olika sätt att stärka samarbetet mellan EU och Greco och man kommer till slutsatsen att EU-medlemskap i Greco är det lämpliga sättet att gå vidare för att nå målen i Stockholmsprogrammet. På grundval av detta kommer kommissionen att begära tillstånd av rådet att inleda förhandlingar för medlemskap i Greco. På så sätt skulle synergier skapas mellan Grecos utvärderingssystem och EU:s rapport för korruptionsbekämpning och skulle garantera ett samlat grepp mot korruption på EU-nivå.

Med finansiellt stöd från programmet för förebyggande och bekämpande av brott (Isec), har Transparency International utfört en jämförande undersökning i Europeiska unionen för att bedöma vilken relevans preskriptionstider har i samband med korruptionsbekämpning (projektet slutfördes i mars 2011). För att identifiera både svagheter och bästa praxis avseende preskriptionstider omfattar undersökningen situationen i 27 EU-länder (djupgående analyser av 11 medlemsstater och en mer övergripande lägesrapport från övriga 16). På grundval av forskningsresultaten kommer Transparency International om så är nödvändigt att uppmana att man antar bästa praxis som identifierats[15]. |

Förverkande och återvinning av tillgångar som härrör från brott

För att kunna återvinna tillgångar som härrör från brott kommer kommissionen att lägga fram lagförslag[16] för att stärka EU:s regler[17] för förverkande i Europeiska unionen och stärka det ömsesidiga erkännandet mellan medlemsstaterna av åtgärder för förverkande som rör grov brottslighet.

Med hjälp från Isec, har EU bistått medlemsstater med att inrätta och stärka kontor för återvinning av tillgångar. Ett Isec-projekt ledde till exempel till att man 2010 kunde inrätta kontor för återvinning av tillgångar i Ungern och utveckla nya arbetsmetoder som grundar sig på bästa praxis i andra medlemsstater[18]. Detta och andra pågående projekt som syftar till att främja utbyte av bästa praxis mellan kontor för återvinning av tillgångar (t.ex. Ceart och Fenix) presenteras regelbundet för rättstillämpare i möten mellan EU och dessa kontor. |

Lägesrapport – översiktstabell med alla mål och åtgärder i säkerhetsstrategin [pic]

Mål 2 - Förebygga terrorism och hantera radikalisering och rekrytering

EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering

Kommissionen har i samarbete med Regionkommittén inrättat EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering. Nätverket invigdes av kommissionär Cecilia Malmström den 9 september 2011. Det fungerar som en europeisk paraplyorganisation för rättstillämpare som deltar i kampen mot våldsinriktad extremism och omfattar beslutsfattare, tjänstemän inom brottsbekämpande myndigheter och säkerhetstjänster, åklagare, lokala myndigheter, akademiker, sakkunniga och organisationer inom det civila samhället, inklusive grupper som företräder terrorismens offer. Nätverkets viktigaste uppgift är att samla erfarenheter, kunskaper och god praxis, och i synnerhet

- ge medlemmarna i nätverket möjligheter att kommunicera och nätbygga för att öka kunskaperna om radikalisering och förbättra kunskaper i kommunikationsteknik som kan användas för att utmana terroristernas världsbild,

- identifiera, testa, bedöma och jämföra tillvägagångssätt och erfarenheter i att motverka våldsinriktad extremism,

- informera beslutsfattare både på EU- och medlemsstatsnivå och fungera som kommunikationsled mellan kommissionen och rättstillämparna i främsta ledet.

Genom Isec stöder kommissionen det civila samhället och offentliga organisationer, som avslöjar, översätter och utmanar terroristpropaganda inklusive terroristers manifestationer på internet. Kommissionen har startat en rad projekt som ska förstärka det operativa samarbetet för att motverka terroraktiviteter på internet. Ett av projekten under tysk ledning är det multilaterala projektet ”Exploring the Islamist extremist Web of Europe” som fokuserar på terroristmaterial som riktar sig till unga Européer. Dessutom användes Isec-medel för att finansiera en dialog mellan den offentliga och privata sektorn för att utveckla en frivillig uppförandekod för god praxis i samarbetet mellan brottsbekämpande myndigheter och den privata sektorn, inklusive internetleverantörer och nätverksoperatörer och telefonjourer för klagomål. Kommissionen har även använt Isec-medel för att stödja beslutsfattare och öka kapaciteten hos EU:s brottsbekämpande myndigheter genom ett antal undersökningar, inklusive en om metoder och tekniska verktyg som effektivt spårar våldsinriktat material på internet och dess upphovsmän. Detta stöd förväntas kunna ges i slutet av 2011 och kommer att underlätta utredningar och lagföring av ansvariga för olagligt material. |

Framtagande och analys av finansiella betalningsmeddelanden (EU-system för att spåra finansiering av terrorism)

EU har undertecknat ett avtal med Förenta staterna om programmet för att spåra finansiering av terrorism som utgör den rättsliga ramen för överföringen av betalningsmeddelanden från EU till Förenta staterna vid terrorismbekämpning. En undersökning som gjordes i mars 2011 visade att det var effektivt i kampen mot terrorism. Ett meddelande om inrättandet av ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism antogs i juli 2011, omfattar de huvudalternativ som står till buds för att inrätta ett sådant system och pekar på de viktigaste frågorna som måste besvaras innan ett sådant system kan föreslås formellt. Meddelandet ska stimulera till diskussion med Europaparlamentet och rådet, och kommissionen kommer att invänta resultaten från dessa diskussioner innan man lägger fram ett lagförslag.

Transportsäkerhet

Sektorerna för sjö- och lufttransport har redan visat att bra kommunikation och samordning lönar sig. Med tanke på att transportindustrin är en gränsöverskridande verksamhet skulle samma effekt kunna uppnås med gemensamma säkerhetsregler på EU-nivå. Kommissionens kommande meddelande om transportsäkerhet kommer till stor del att innehålla utvecklandet av en motsvarande strategi för EU:s säkerhet för landtransporter. Det kommer även att fokusera på behovet av fungerande system – förebyggande åtgärder, beredskapsplaner som rör säkerhetsrelaterade incidenter, återhämtningsplaner, utbildning mm. Tyngdpunkten för meddelandet kommer att ligga på att fastställa säkerhetsresultat snarare än föreskrivande säkerhetskrav för transporter.

För att underlätta strategiutvecklingen på detta område kommer en rådgivande grupp för landtransportsäkerhet att inrättas 2012. Prioriterade frågor som de kommer att behandla är bland annat behovet av att fastställa EU-omfattande säkerhetsstandarder för nät med höghastighetståg.

Lägesrapport – översiktstabell med alla mål och åtgärder i säkerhetsstrategin [pic]

Mål – 3 Förbättra säkerheten för medborgare och företag på internet

EU-centrum mot it-brottslighet

Kommissionen har beställt en genomförbarhetsstudie om var och hur ett EU-centrum mot it-brottslighet ska inrättas, som ska vara den framtida kontaktpunkten i kampen mot it-brott på EU-nivå. Denna studie som påbörjades i maj 2011 kommer att kunna visa upp sina första resultat i slutet av 2011. Slutliga resultat med rekommendationer kommer att vara tillgängliga i början av 2012. I avvaktan på rekommendationerna som studien kommer att innehålla beslutade Europol i juni 2011 att omfördela sin kompetens vad gäller it-brottslighet och har överfört resurser till detta snabbt växande brottsfenomen.

Genom Isec finansieras olika utbildningsprojekt för brottsbekämpande organ som ska utreda it-brott. Ett Isec-projekt som avslutas i början på 2011 har utvecklat och tillhandahåller kurser om internet och kriminaltekniska undersökningar. Utbildningen är avsedd för personal vid olika brottsbekämpande myndigheter och EU-organ och internationella organ. I projektet har man lagt särskild vikt vid att utveckla ett nära samarbete med den privata sektorn. Samarbetspartner från alla EU-medlemsstater och Europol deltar i projektet.[19] Kommissionen har gett finansiellt stöd till projekt på nationell nivå som ökar kunskaperna och utbildningen kring it-brottslighet, inklusive inrättandet av framgångsrika centrum. Under 2011 startades fyra sådana centrum: 2CENTRE (Frankrike och Irland), B-CCENTRE (Belgien) och 2CENTRE EST (Estland). |

Incidenthanteringsorganisationer (Cert)

I mars 2011, antog kommissionen ett meddelande om skydd av kritisk informationsinfrastruktur[20] genom att slutföra genomförandet av 2009 års handlingsplan för skydd av kritisk informationsinfrastruktur[21] och beskriva kommande insatser både på EU-nivå och internationellt. I maj 2011 antog rådet (telekommunikation) slutsatser i denna fråga. Man identifierade områden där det behövs mer insatser för att stärka den nationella kapaciteten för it-säkerhet. Detta gäller i synnerhet inrättandet av nationella/statliga Cert och skapandet av välfungerande nätverk för nationella/statliga Cert i Europa till 2012, utvecklandet av beredskapsplaner för it-incidenter både nationellt och på EU-nivå, anordnandet av regelbundna nationella och europeiska it-övningar. EU- institutionerna inrättade ett eget Cert genom att inrätta en förkonfigurationsgrupp den 1 juni 2011. Denna kommer att utvärderas inom 12 månader, och bilda beslutsunderlag för villkoren för inrättandet av ett Cert för EU-institutionerna.

EU och Förenta staternas arbetsgrupp om it-säkerhet och it-brottslighet

Förutom det som anförts ovan forstätter kommissionen sitt nära strategiska samarbete i EU:s och USA:s arbetsgrupp om it-säkerhet och it-brottslighet, som verkar för att skydda viktiga it-källor från missbruk och förhindra och lagföra barnpornografi på internet.

Internetbeteende

Tillsammans med Europeiska utrikestjänsten kommer kommissionen att formulera en europeisk ståndpunkt med avseende på de senaste initiativen om rekommenderat internetbeteende och om hur man ska hjälpa tredjeländer att utveckla lagstiftning om it-brottslighet, inrätta utredningskapacitet och förbättra motståndskraften i nätverken på grundval av Budapestkonventionen mot it-brottslighet.

Lägesrapport – översiktstabell med alla mål och åtgärder i säkerhetsstrategin [pic]

Mål 4 — Stärka säkerheten genom gränsförvaltning

Inrättandet av Eurosur

Under 2011 har stora framsteg gjorts för att ytterligare utveckla och genomföra Eurosur. I januari 2011 lade kommissionen fram den tekniska och operationella ramen för Eurosur och identifierade de åtgärder som måste vidtas för att Eurosur ska kunna tas i drift före 2013[22]. Följaktligen har 16 av de 18 medlemsstater med södra sjögränser och östra landgränser inrättat sina nationella samordningscentrum under 2011. Parallellt inrättar Frontex Eurosur, vilket kommer att möjliggöra ett säkert informationsutbyte mellan de nationella samordningscentrumen och Frontex. Efter att under sommaren ha genomfört framgångsrika tester mellan Frontex och det polska nationella samordningscentrumet kommer Frontex att utvidga Eurosur till ytterligare fem medlemsstater före november 2011. Kommissionen avslutar för närvarande sitt lagförslag om Eurosur som kommer att läggas fram för rådet i mitten av december 2011.

Inom ramen för Eurosur och i nära samverkan med ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (Cosi), har flera medlemsstater från södra Europa börjat förbereda inrättandet av det regionala nätverket ”SEAHORSE Mediterraneo” med valda grannländer från Afrika. Parallellt med detta har Frontex, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och Europeiska unionens satellitcentrum (EUSC) gemensamt utarbetat ett system med operationer för gemensamma användningsområden för satelliter, fartygsrapporteringssystem och andra övervakningsverktyg. Frontex, Europeiska sjösäkerhetsbyrån, Europol och Ceclad-M[23] i västra Medelhavsområdet har testat utvalda användningsområden av detta planerade samarbete mellan olika organ under 2011 som en del av den gemensamma Frontex-operationen Indalo. Man har lyckats vidareutveckla den gemensamma plattformen för informationsutbyte (Cise) för EU:s sjöbevakningsområde. |

Inrättandet av informationssystemet för viseringar (VIS)

Betydande framsteg gjordes när VIS färdigutvecklades 2011. De senaste två testfaserna i den centrala VIS genomfördes med medlemsstaters deltagande. Driftssystemtester och preliminära tester av systemacceptansen avslutades framgångsrikt i andra respektive tredje kvartalet av 2011. Efter att dessa omfattande tester slutförts och efter att ha fått klartecken från alla medlemsstater som deltar i VIS, togs VIS i drift den 11 oktober 2011 i den första provregionen (Nordafrika). En gradvis utplacering av systemet kommer att ske under de kommande månaderna och åren. Den operativa förvaltningen av driften av VIS kommer att anförtros C-SIS, den franska myndighet som är ansvarig för den operativa förvaltningen av SIS 1.

Gemensam riskhantering för förflyttningen av varor över gränserna

Den 1 januari 2011 genomfördes säkerhetsändringen av tullkodexen och den gemensamma ramen för riskhantering på tullområdet (CRMF) i hela EU, inklusive systematisk inlämning av deklarationer före ankomst och före avgång från marknadsaktörer, elektronisk riskanalys av EU:s tullmyndigheter, utbyte av meddelanden genom det gemensamma tullriskhanteringssystemet (CRMS) och programmet för godkänd ekonomisk aktör (AEO). Ett genomförande av detta utgör grunden för initiativ som förbättrar kapaciteten för att analysera och kartlägga risker.

Lägesrapport – översiktstabell med alla mål och åtgärder i säkerhetsstrategin

[pic]

Mål 5 — Öka EU:s förmåga att stå emot kriser och katastrofer

Genomförande av solidaritetsklausulen

Genom att genomföra solidaritetsklausulen försöker EU att ge konkret uttryck för den solidaritetsklausul som fastställts i Lissabonfördraget (art.222) Arbetet med solidaritetsklausulen har börjat.

Riktlinjer för bedömning och kartläggning av risker i samband med katastrofhantering och nationella strategier för riskhantering

Med hänsyn till den planerade enhetliga riskhanteringspolicyn, som knyter hot- och riskbedömningar till beslutsfattandet, har kommissionen tillsammans med medlemsstaterna på grundval av en mångsidig riskstrategi utvecklat EU-riktlinjer för bedömning och kartläggning av risker i samband med katastrofhantering[24] som i princip omfattar alla tänkbara naturliga katastrofer och katastrofer som orsakats av människan, och även terrorismens följder. Senast i slutet av 2011 bör medlemsstaterna ha utvecklat nationella strategier för riskhantering, inklusive riskanalyser.

Hot mot hälsan

Europeiska kommissionen utarbetar ett initiativ om hälsosäkerhet i Europeiska unionen för att bättre skydda medborgarnas hälsa mot allvarliga gränsöverskridande hot. Skydd och kontroll avseende hot från smittsamma sjukdomar har redan tagits upp i lagstiftning som antogs 1998 och som utgör grunden för epidemiologisk övervakning och samordning av insatser. Detta system har visat sig vara effektivt i mer än ett decennium. Det finns dock ingen befintlig lagstiftning om hot mot hälsan från kemiska och biologiska agenser utom smittsamma sjukdomar eller miljökatastrofer. Målet med initiativet är därför att överväga möjligheten och behovet av att garantera att alla slags hot mot folkhälsan hanteras på liknande sätt som smittsamma sjukdomar. Som en del i konsekvensanalysprocessen har kommissionen inlett samråd med berörda parter som är verksamma inom folkhälsoområdet i medlemsstaterna. Resultaten av dessa samråd kommer att tas med i utarbetandet av det lagstiftningsinitiativ som ska lämnas i slutet av 2011.[25]

Skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter

EU bör utveckla en integrerad strategi grundad på gemensamma och delade uppskattningar av krissituationer. Vissa EU byråer är viktiga aktörer i denna process och möjligheterna att utbyta säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter på en lämplig nivå är en förutsättning för ett meningsfullt informationsutbyte och behövs för att utarbeta gemensamma hot- och riskbedömningsrapporter för EU. En effektiv samordning mellan EU:s institutioner, organ och byråer kräver ett omfattande allmänt regelverk för att skydda säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter. Kommissionen arbetar med att utveckla ett omfattande allmänt regelverk för utbyte av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter med EU-byråer för att garantera att EU:s säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter i sin tur är skyddade på samma sätt som i andra EU-institutioner och medlemsstater.

Europeisk insatskapacitet vid nödsituationer

Kommissionen har lagt fram ett förslag om inrättandet av en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer[26] som grundar sig på resurser som ställts till förfogande av medlemsstaterna på förhand och förutfastställda beredskapsplaner. EU behöver gå från ett tillfälligt samordningssystem till ett system som är planerat och arrangerat i förväg och förutsägbart. Detta skulle göra EU:s katastrofinsatser mer effektiva, samordnade och synliga. Detta kommer att uppnås genom ett antal åtgärder, inklusive regelbundna riskbedömningar, utvecklande av referensscenarier, kartläggningar av tillgångar och beredskapsplanering, inrättandet av en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer i form av en frivillig pool av deltagande staters medel vilka är engagerade i EU-operationer. Detta skulle ytterligare bidra till att både planera och tillhandahålla medel för en europeisk insatskapacitet vid nödsituationer. En konsekvensanalys (inklusive samråd med berörda parter) har inletts för att stödja kommissionens förslag till ny lagstiftning om civilskydd till slutet av 2011.

Lägesrapport – översiktstabell med alla mål och åtgärder i säkerhetsstrategin

[pic]

Övergripande frågor

Samstämmighet mellan den inre och yttre aspekten på säkerhet

Man håller för närvarande på att utarbeta ett antal initiativ som ska främja samarbetet inom det inre och yttre säkerhetsarbetet. För att garantera nära samarbete och samordning inom området för EU:s säkerhet, kommer regelbundna interinstitutionella informationsmöten att hållas för att förbättra planeringen och informationsflödet på detta område. Det första av dessa möten hölls den 1 juni 2011 mellan Cosi och kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik för att utbyta synpunkter på hur man ska förbättra synergieffekterna mellan den inre och yttre säkerhetsaspekten för EU. Dessutom har Europeiska utrikestjänsten och kommissionen utarbetat ett gemensamt dokument om hur man ska öka kopplingarna mellan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och berörda parter på området för rättsliga och inrikes frågor (RIF), vilket stöder tanken om att ett närmare samarbete mellan civila GSFP-uppdrag och berörda parter på området för rättsliga och inrikes frågor skulle kunna ge påtagliga förbättringar för säkerheten i Europa. I de specifika rekommendationerna som det gemensamma dokumentet pekar ut är informationsutbyte en viktig fråga och att det behöver förbättras om man ska kunna förutse snarare än reagera på incidenter. Dessutom är det nödvändigt att främja en samordnad planering när det gäller EU:s åtgärder utåt, eftersom det är viktigt för samarbetet uppströms när man planerar uppdragen.

Ett annat område där man kan uppnå påtagliga resultat är samarbetet mellan polisiära GSFP-uppdrag och Europol. Rådet har vid flera tillfällen erkänt att GSFP:s[27] uppdrag och många av de yttre åtgärder som ingår i RIF:s ansvarsområde har haft gemensamma eller kompletterande mål. GSFP-uppdragen lämnar ett viktigt bidrag till unionens inre säkerhet i strävandena att stödja kampen mot grov gränsöverskridande brottslighet i värdländerna och att bygga upp respekten för rättsstatsprincipen. Europeiska rådet har uppmanat till ökat samarbetet mellan RIF och GSFP i samband med att dessa gemensamma mål utvecklas. Även i Stockholmsprogrammet, som antogs av Europeiska rådet, fastställs att Europol bör knytas närmare till GSFP:s polisiära uppdrag och bidra till att främja standarder och god praxis för brottbekämpande samarbete i tredjeländer.

Det är av särskilt intresse för RIF-området att se till att det har en nära anknytning i förfarandets början, i synnerhet när det gäller att identifiera och bedöma EU:s behov av insatser i en krissituation. Detta kommer att möjliggöra en utvärdering av nödvändig expertis korrekt och i rätt tid, som beaktar situationen med organiserad brottslighet i respektive tredjeland eller region. Detta kommer också att förbättra de politiska och operativa besluten och en arbetsbeskrivning som sedan kommer att genomföras i samband med de polisiära uppdragen. Europols analyskapacitet och nätapplikation för säkert informationsutbyte (Siena) som länkar samman de 27 medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter kan bistå GSFP-uppdrag med att justera sina metoder och finslipa sina mål, mot bakgrund av den bild av organiserad brottslighet i Europa som Europol får fram i sina hotbedömningar och analyser.

Ytterligare en faktor som är en viktig aspekt av det ömsesidiga samarbetet är informationsutbytet mellan polisiära GSFP-uppdrag och Europol. Samarbetsmekanismen som omfattar utbyte av uppgifter som inte är personuppgifter är i princip väletablerad genom ett administrativt arrangemang mellan Europol och rådets generalsekretariat. Den viktigaste frågan är därför hur man ska få till stånd ett direktutbyte med Europol avseende personuppgifter som samlats in genom, eller i samband med, polisiära GSFP-uppdrag. Vad gäller Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo)[28] , där mandatet även omfattar exekutiva uppdrag, har man inrättat särskilda arrangemang för att det ska vara möjligt att utbyta personuppgifter med Europol. Denna mekanism kan vara ett exempel på bästa praxis och tillämpas från fall till fall på andra GSFP-uppdrag. Man måste bedöma om det är nödvändigt att skapa en ram för dataskydd som även omfattar GSFP.

EU:s utvidgningspolitik fortsätter att spela en viktig roll för EU:s inre säkerhet. Utvidgningsprocessen är en stort incitament för berörda länder att genomföra reformer som ökar deras kapacitet inom brottsbekämpning och rättsvård. Dessutom har dialogen om viseringsliberalisering och uppföljningsmekanismen för viseringsliberaliseringen bidragit väsentligt till genomförandet av reformer i länder i västra Balkan.

EU vill också öka förmågan hos partnerländer att spela en viktig roll i att tackla aktuella allvarliga hot mot säkerheten, freden och stabiliteten globalt. I detta syfte omfattar de långsiktiga prioriteringar som identifierats i stabilitetsinstrumentet innovativ kompetensutveckling som knyter samman finansiellt och tekniskt bistånd nationellt, regionalt och över regiongränserna. Prioritet 1 i detta instrument avser stöd till internationella insatser för att minska kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära (CBRN) risker. Åtgärderna som finansieras genom stabilitetsinstrumentet syftar till att minska riskerna med CBRN-material, inklusive spridningen av massförstörelsevapen, i synnerhet genom beslut för effektiv kontroll av CBRN-material eller agenser, exportkontroll av varor med dubbla användningsområden samt kanalisering av vapenexperters kunskaper till fredlig verksamhet. För perioden 2007-2013 har 300 miljoner euro öronmärkts för detta ändamål, och ett initiativ kallat CBRN-expertcentra har inrättats med budgetanslag på nästan 100 miljoner euro. Detta initiativ är avsett att utveckla, nationellt och regionalt, den nödvändiga institutionella kapaciteten för att bekämpa risker med CBRN-material oavsett om dessa risker härrör från brott (spridning, stöld, sabotage eller olaglig handel), olyckor (industrikatastrofer - som Bhopal eller Fukoshima eller transporter) eller naturkatastrofer (huvudsakligen pandemier).

När det gäller organiserad brottslighet, terrorism, olaglig handel med narkotika, människor och vapen, och hot mot känslig infrastruktur är prioritering 2 i stabilitetsinstrumentet inriktat på kapacitetsuppbyggnad i nära samråd med de stödmottagande länderna. Säkerhetskapaciteter stärks nationellt, regionalt och mellan regioner. För perioden 2007-2013 öronmärktes 118 miljoner euro för dessa åtgärder.

Finansiellt stöd

Kommissionen är angelägen att se till att den säkerhetsrelaterade verksamheten, bl.a. säkerhetsforskningen, industripolitiken och projekten inom EU:s interna, säkerhetsrelaterade finansieringsprogram stämmer överens med de strategiska målen i säkerhetsstrategin. EU-medel som behövs för perioden 2012-2013 kommer att ställas till förfogande inom de nuvarande finansiella programmen Förebyggande och bekämpande av brott (Isec) och Förebyggande, beredskap och konsekvenshantering när det gäller terrorism och andra säkerhetsrelaterade risker (Cips). I det avseendet återspeglar Isecs årliga arbetsprogram 2011 säkerhetsstrategins prioriterade områden. Dessutom har kommissionen genomfört en utvärdering[29] av resultaten och de kvalitativa och kvantitativa aspekterna av ramprogrammet för säkerhet och skydd av friheter för perioden 2007-2013 som utgörs av de båda programmen Isec och Cips.

Vad gäller tidsperioden efter 2013 kommer den interna säkerhetsfinansieringen att granskas inom ramen för en debatt inom kommissionens alla avdelningar om de förslag som ska läggas inför den tidsperioden. Som en del av den debatten har kommissionen föreslagit att man inrättar en fond för inre säkerhet inom det nästa fleråriga finansieringsramen, vilken återspeglar de strategiska målen och prioriteringarna som omfattas av säkerhetsstrategin, underlättar bästa möjliga genomförande av prioriterade åtgärder från de berörda nationella myndigheterna och organisationerna samt är tillräckligt flexibel för att möjliggöra en anpassning till nya säkerhetshot och utmaningar. Kommissionen anser att den nuvarande klyftan mellan forskningsanslag och anslag för operativ verksamhet bör överbryggas genom att stödja särskilda test- och utvärderingsförfaranden (till exempel systemprototyper) inom ramen för den föreslagna fonden för inre säkerhet. Detta skulle på ett enklare sätt kunna knyta samman resultat från högkvalitativ säkerhetsforskning med serietillämpning och storskaliga operationer som tillämpas av brottsbekämpande myndigheter.

Säkerhetsforskning och samarbete med den privata sektorn

Säkerhetsforskning finansieras inom ramen för en särskild del av sjunde ramprogrammet (2007-2013). Kommissionen garanterar att den övergripande planeringen är väl anpassad till EU:s säkerhetspolitik, vilket även många av de över 200 forskningsprojekt som finansierats hittills i detta program visar. Säkerhetsstrategins mål återspeglas tydligt i arbetsprogrammet för säkerhetsforskning 2011-2012. För arbetsprogrammet för 2013, som tillhandahåller omkring 290 miljoner euro, har nyligen en analys genomförts som kommer underlätta identifieringen av de viktigaste forskningsbristerna och behoven, något som också omfattas av prioriteringarna i säkerhetsstrategin.

Efter 2013 kommer säkerhetsforskningen att finansieras genom det kommande fleråriga forsknings- och utvecklingsinstrumentet ( Horizon 2020). Kommissionens förslag för den sammanlagda budgeten för forskning och utveckling kommer inom nästa fleråriga finansieringsram att innebära en ökning med 46 %, vilket bör återspeglas i motsvarande andel för säkerhetsforskningen.

För att bättre kunna anpassa säkerhetsrelaterad finansiering med politiska beslut har kommissionen även här intensifierat sin dialog med den privata sektorn, i synnerhet med industrin. Därför har kommissionen föreslagit att man ska inrätta en återkommande (årlig) rundabordskonferens med den offentliga och privata sektorn där EU-institutioner och organ, medlemsstater kan utbyta idéer om hur man på bästa sätt ska genomföra prioriteringarna i säkerhetsstrategin. Den första rundabordskonferensen med den offentliga och privata sektorn mellan EU och medlemsstaternas offentliga sektor och representanter för den privata sektorn hölls i februari 2011. Dessutom, för att ta tillvara den outnyttjade potentialen som en välfungerande säkerhetsmarknad utgör, utarbetar kommissionen för närvarande ett meddelande om en EU-policy för säkerhetsindustrin.

[1] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet: EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa, KOM(2010) 673/3 (nedan kallat säkerhetsstrategin).

[2] Europol: Hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten (Octa) 2011.

[3] Rådets slutsatser om fastställande av EU:s prioriteringar i kampen mot organiserad brottslighet 2011 – 2013; dok. 11050/11, JAI 396 COSI 46 ENFOPOL 184 CRIMORG 81 ENFOCUSTOM 52 PESC 718 RELEX 603. Se även bilagan.

[4] Rapporten har utarbetats av Europol med bidrag från Eurojust, Frontex, kommissionens GD ECHO, dvs. den grundar sig på följande strategidokument: Europols hotbildsbedömning avseende den organiserade brottsligheten (Octa) 2011, EU:s rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen (TE-SAT) 2011, Frontex årliga riskanalys (ARA) 2011 och årliga riskanalysen för västra Balkan (WB ARA) 2011 – samt på fallstudier hos Eurojust, vilket avspeglas i årsrapporten 2010.

[5] Europol: EU:s rapport om den rådande situationen och tendenserna inom terrorismen (TE-SAT) 2011.

[6] Rådets beslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006.

[7] Rådets beslut 2008/615/RIF och 2008/616/RIF (Prümbesluten).

[8] Till exempel Europeiska konvention om överförande av lagföring i brottmål från 1972 och konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater från 2000.

[9] Europol: Threat Assessment on Internet Facilitated Organised Crime (iOCTA) 2011.

[10] Belgien, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Polen, Sverige, Tjeckien och Österrike har inte ratificerat konventionen än.

[11] http://ec.europa.eu/anti_fraud/documents/Working-paper.pdf.

[12] EU:s policycykel omfattar följande åtta prioriteringar:

1. Försämra möjligheterna för de grupper som ägnar sig åt organiserad brottslighet och som är aktiva eller baserade i Västafrika att sälja kokain och heroin till och inom Europa.

2. Dämpa västra Balkans roll som huvudsaklig transit- och förvaringszon för olagliga handelsvaror avsedda för EU och som logistikcentrum för grupper som ägnar sig åt organiserad brottslighet, däribland albanskspråkiga sådana.

3. Försämra möjligheterna för grupper som ägnar sig åt organiserad brottslighet att underlätta olaglig invandring till EU, särskilt via södra, sydöstra och östra Europa, framför allt vid den grekisk-turkiska gränsen samt i krisområdena i Medelhavsländerna nära Nordafrika

4. Minska framställningen och spridningen inom EU av syntetiska droger, inklusive nya psykoaktiva ämnen.

5. Störa den olagliga handel med varor såsom kokain, heroin, cannabis, förfalskade varor och cigaretter som riktar sig till EU och äger rum främst i form av containerleveranser.

6. Bekämpa alla former av människohandel och människosmuggling genom att rikta in sig på de grupper som ägnar sig åt organiserad brottslighet, särskilt inom brottsnaven i södra, sydvästra och sydöstra EU.

7. Minska den generella förmågan hos mobila (rörliga) grupper som ägnar sig åt organiserad brottslighet att bedriva brottslig verksamhet.

8. Intensifiera kampen mot it-brottslighet och brottslig användning av internet inom ramen för den organiserade brottsligheten.

[13] K(2011)6306, slutlig, antogs den 19 september 2011.

[14] Rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet ändrat genom rådets beslut 2003/659/RIF och rådets beslut 2009/426/RIF av den 16 december 2008 om förstärkning av Eurojust.

[15] Countdown to Impunity: corruption-related Statutes of Limitation in the European Union (EU) –JLS/2008/ISEC/100.

[16] Ett antagande förväntas ske den 30 november 2012.

[17] Rambeslut 2001/500/RIF om penningtvätt och beslag, 2005/212/RIF om utvidgat förverkande, 2003/577/RIF respektive 2006/783/RIF om ömsesidigt erkännande av frysnings- och förverkandebeslut.

[18] Development of investigation methods and techniques in the field of asset recovery – JLS/2008/ISEC/FPA/C1/018

[19] Titel och referens: Cybercrime Investigation — Developing and disseminating an accredited international training programme for the future - JLS/2008/ISEC/FP/C4-077.

[20] KOM(2011)163, Kommissionens meddelande om skydd av kritisk infrastruktur ”Resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet”.

[21] KOM(2009)149, Kommissionens meddelande om skydd av kritisk informationsinfrastruktur ”Skydd mot storskaliga it-attacker och avbrott: Förbättrad beredskap, säkerhet och motståndskraft i Europa”.

[22] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Determinig the technical and operational framework of EUROSUR and the actions to be taken for its establishment , SEC(2011) 145 slutlig av den 28.1.2011. Se även KOM(2008) 68 slutlig av den 13.2.2008 och SEK(2009) 1265 slutlig av den 24.9.2009.

[23] Centre de Coordination pour la lutte antidrogue en Méditerranée .

[24] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: Risk Assessment and Mapping Guidelines for Disaster Management SEC(2010) 1626 slutlig av den 21.12.2010.

[25] Planerat datum för antagande är den 7 december 2011.

[26] Meddelande från kommissionen – Förstärkning av den europeiska insatskapaciteten vid katastrofer: civilskyddets och det humanitära biståndets roll (KOM(2010) 600 slutlig 26.10.2010.

[27] Hänvisningen till ”ESFP” (Europeisk säkerhets- och försvarspolitik) ska i och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget heta GSFP (Gemensam säkerhets- och försvarspolitik). .

[28] Efter antagandet av ett utkast till rådets slutsatser om möjliga samarbetsmekanismer mellan civila ESFP-uppdrag och Europol när det gäller ömsesidigt utbyte av information den 17 november 2008, har ett utbyte av personuppgifter genomförts mellan Europol and Eulex Kosovo: Personuppgifterna överförs mellan Eulex (genom EUOCI - European Union Office for Criminal Intelligence ) och Europol genom nationella enheter som finns i tre medlemsstaters huvudstäder (Finland, Sverige och Storbritannien).

[29] Kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om halvtidsutvärderingen av ramprogrammet för säkerhet och skydd av friheter för perioden 2007–2013, KOM(2011) 318 slutlig.