52011DC0328

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN

Rapport om konkurrenspolitiken 2010

Inledning

1. För att fira 40-årsjubileet för rapporten om konkurrenspolitiken inleds denna utgåva med en översikt över viktiga milstolpar inom konkurrenspolitiken och tillämpningen av konkurrensreglerna under de senaste 40 åren. Bestämmelserna i fördraget om kommissionens befogenheter och ansvarsområden på konkurrenspolitikens område har varit anmärkningsvärt stabila under de senaste 40 åren, samtidigt som de ekonomiska och politiska förhållandena har förändrats dramatiskt. Regler och förfaranden har således anpassats fortlöpande för att konkurrenspolitiken ska bidra till uppnåendet av de viktigaste målen för EU: att bygga upp den inre marknaden, låta konsumenterna ta del av fördelarna med den inre marknaden och uppnå en konkurrenskraftig social marknadsekonomi. En tillbakablick på denna utveckling fungerar som avstamp för bedömning av de största konkurrenspolitiska utmaningarna under tidigare år och de utmaningar som ännu återstår.

2. I den första delen av rapporten ges en översikt över hur de konkurrenspolitiska instrumenten, det vill säga reglerna på området statligt stöd, antitrust och kontroll av företagskoncentrationer, har vidareutvecklats och tillämpats. Denna del omfattar också en uppdatering av hur man använt de tillfälliga regler om statligt stöd som införts med anledning av finans- och ekonomikrisen. I den andra delen diskuteras hur olika konkurrensinstrument tillämpats inom valda sektorer. Det tredje avsnittet fokuserar på samarbetet inom det europeiska konkurrensnätet och med de nationella domstolarna, medan det fjärde avsnittet handlar om internationell verksamhet. I det femte avsnittet ges en översikt över konsumentrelaterad verksamhet och dialogen med berörda aktörer. I det sjätte avsnittet avrundas slutligen årets rapport med en kort beskrivning av samarbetet mellan EU-institutionerna. Till skillnad från fjolårets rapport innehåller den här rapporten inget kapitel som ägnats en viss konkurrenspolitisk fråga som anses vara särskilt viktig.

3. Årets rapport är en icke-uttömmande sammanfattning av kommissionens verksamhet på konkurrenspolitikens område under 2010. Mer information finns i ett detaljerat arbetsdokument från kommissionens avdelningar och på GD Konkurrens webbplats[1].

40-ÅRSJUBILEUM FÖR RAPPORTEN OM KONKURRENSPOLITIKEN

Konkurrenspolitiken: en tillgång för Europeiska unionen

EU:s konkurrenspolitik: Kontinuitet och utveckling

4. I 40 år har kommissionen dokumenterat hur den har genomdrivit och utformat EU:s konkurrenspolitik. För att fira detta håller man i årets rapport viss distans till de brännande dagsaktuella frågorna och ser tillbaka på konkurrenspolitikens utveckling.

5. Den första rapporten om konkurrenspolitiken offentliggjordes 1971, då med anledning av en begäran från Europaparlamentet. Inte långt senare drabbades Europeiska ekonomiska gemenskapen av en allvarlig ekonomisk kris på grund av oljeprischocken 1973, vilket ledde till ett ökat inflationstryck. I de tidiga rapporterna beskrivs hur kommissionen använde konkurrenspolitiken som ett av många redskap i en mix av politiska åtgärder för att hantera den ekonomiska krisen. Därför är det ingenting nytt att konkurrenspolitiken används inom ramen för samordnade politiska insatser för att bemöta stora ekonomiska utmaningar.

6. Det förhåller sig på samma sätt med fördragets ursprungliga bestämmelser från 1957 om förbud mot vissa konkurrensbegränsande avtal och missbruk av dominerande ställning och om statligt stöd. De har förändrats påfallande lite under åren trots att snabb teknisk utveckling, utvidgning eller globalisering på ett genomgripande sätt har ändrat den miljö där EU:s konkurrenspolitik ska tillämpas. Detta bevisar att fördragets bestämmelser har egenskapen att kunna tillämpas under olika förhållanden.

7. De rådsförordningar som anger kommissionens särskilda skyldigheter och befogenheter när det gäller tillämpningen av konkurrensreglerna har också präglats av en avsevärd kontinuitet och slitstyrka. På antitrustområdet ändrades rådets förordning från 1962 om kommissionens tillämpningsbefogenheter först 2004. Motsvarande förordning på området kontroll av företagskoncentrationer antogs 1989 och har ändrats bara en gång efter det. En förordning med tillämpningsföreskrifter på området statligt stöd antogs 1999.

8. Eftersom kommissionen är ensam behörig på konkurrenspolitikens område, vilket bekräftats i Lissabonfördraget, har den befogenheter att anta mer detaljerade regler om hur den avser att tillämpa sina viktigaste verktyg, dvs. fördragets bestämmelser om antitrust, företagskoncentrationer och statligt stöd. Kommissionens handlingsfrihet när det gäller att utforma och tillämpa sådana regler har bekräftats flera gånger av EU-domstolarna i Luxemburg. Deras rättspraxis har spelat en väsentlig roll för att säkerställa konsekvens och effektivitet i konkurrenspolitiken.

[pic]

9. Denna handlingsfrihet har också gjort det lättare för kommissionen att utforma regelverket och anpassa det till nya utmaningar i danandet av EU. I alla händelser kan man klart skönja två trådar som löper genom hela EU-konkurrenspolitikens historia: konkurrenspolitikens bidrag till att bygga upp och bevara den inre marknaden och dess bidrag till konsumentvälfärden. Samtidigt har konkurrenspolitiken främjat unionens viktigaste mål enligt fördragen: en konkurrensutsatt marknad, ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt hållbar utveckling.

Bidrag till att bygga upp den inre marknaden

10. Under den Europeiska ekonomiska gemenskapens första decennier var det en viktig prioritering att successivt undanröja lagstadgade hinder mellan medlemsstater. Det successiva undanröjandet av handelshindren åtföljdes och stöddes av konkurrensreglerna i Romfördraget, särskilt antitrustreglerna. I den första rapporten om konkurrenspolitiken formulerades grundtanken: gemenskapens politik måste först och främst vara att förhindra att lagstadgade begränsningar och hinder som avskaffats ersätts med liknande åtgärder av privat karaktär[2]. Antitrustreglerna tillämpades således strängt för att hindra företag från att på ett konstgjort sätt dela upp den inre marknaden t.ex. genom marknadsdelning och uppdelning av marknader, prisdiskriminering eller resande av hinder för parallellhandel. De första antitrustärendena, som gällde hinder mot parallellimport som privata företag kommit överens om, går tillbaka till 1960-talet. Man kan framför allt nämna det banbrytande beslutet 1964 mot Grundig-Consten-avtalet[3], ett avtal som ledde till marknadsuppdelning och betydande prisskillnader mellan Frankrike och Tyskland för samma produkter. Konkurrensreglerna fortsatte att tillämpas i stor omfattning på detta område under hela 1970-talet och framåt för att ingripa mot konkurrensbegränsande metoder, t.ex. karteller för marknadsuppdelning[4].

[pic]

11. Införandet av koncentrationskontroll 1989 – en av de stora milstolparna under de senaste 40 åren – ska ses mot bakgrund av det kvalitativa språng som föregick det formella upprättandet av den inre marknaden den 31 december 1992 efter det att den europeiska enhetsakten trätt i kraft 1987. Konkurrenspolitiken beaktade de nya marknadsrealiteterna som gav europeiska företag större möjligheter att gå samman och förvärva tillgångar över nationsgränser. Ett avgörande steg framåt krävdes, och 1989 års koncentrationsförordning var kulmen på en kampanj som kommissionen inlett redan 1973. Genom koncentrationsförordningen infördes ”one-stop-shop-principen”, dvs. att företagskoncentrationer och företagsförvärv med en europeisk dimension bara behöver anmälas till kommissionen[5].

Ökat fokus på konsumentvälfärden

12. Sedan dess, under de senaste tjugo åren, har kommissionens politik och regeltillämpning på området antitrust och företagskoncentrationer mer effektivt betonat konsumentvälfärden, särskilt genom en allt mer förfinad ekonomisk analys. Kommissionens arbete med koncentrationsförordningen har varit vägvisande genom att eliminera risken för att företagskoncentrationer skadar konsumenterna genom att skapa eller förstärka en dominerande ställning.

13. I slutet av 1990-talet och början av 2000-talet började kommissionen ta viktiga steg mot en effektbaserad metod i sin antitrustpolitik, särskilt genom att anta första generationen av regler om avtal mellan konkurrerande företag (s.k. horisontella avtal) och avtal mellan olika nivåer i distributionskedjan (s.k. vertikala avtal). Tack vare den här nya generationen av antitrustregler kunde kommissionen bedöma de konkurrensfrämjande och de konkurrensbegränsande aspekterna av olika avtal genom att fokusera på sådana avtal som omfattar företag med marknadsstyrka, dvs. som har potential att skada konsumenterna.

14. Det gav också kommissionen bättre möjligheter att inrikta sina begränsade resurser på de mest skadliga avtalen mellan företag, t.ex. karteller, som inte har några reella konkurrensfrämjande effekter och därför alltid förbjuds i praktiken. Som i fallet med företag som bryter mot andra antitrustregler kan kommissionen ålägga böter för att avskräcka från ett sådant beteende. I dag erkänns kampen mot särskilt skadliga karteller till fullo som en av grundpelarna för konkurrenspolitiken, men så har det inte alltid varit, och i början fick kommissionen gå framåt steg för steg eftersom det i stort sett saknades lagstiftning och tillämpningsrutiner mot karteller på nationell nivå. Enligt en beskrivning av händelserna var syftet enligt [den dåvarande kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor] att inleda en undersökning av några stora karteller som var särskilt skadliga med tanke på upprättandet av gemenskapen[6]. Än en gång klarläggs sambandet med det successiva upprättandet av den inre marknaden.

[pic]

15. År 2002 var en vattendelare för konkurrenspolitiken. Då ogiltigförklarade förstainstansrätten i relativt snabb följd tre kommissionsbeslut om förbud mot en företagskoncentration eftersom den ansåg att den ekonomiska analysen var bristfällig och att kommissionen gjort felbedömningar. Detta medförde dock fördelar på lång sikt eftersom det föranledde kommissionen att snabbt uppgradera sin förmåga att genomföra en mer sofistikerad ekonomisk analys, särskilt genom att redan 2003 tillsätta ett team av specialiserade ekonomer som skulle arbeta under överinseende av en chefsekonom.

16. Inriktningen på ekonomiska aspekter förstärktes under åren som följde, särskilt genom införandet av ett finslipat substanstest[7] där man särskilt genom att beakta de statiska och dynamiska effektivitetsvinsterna exakt kunde fastställa om det var troligt att transaktionen avsevärt skulle hämma en effektiv konkurrens. Det nya substanstestet gjorde det möjligt för kommissionen att inte bara undersöka om en transaktion skulle ge ett företag en dominerande ställning utan också andra situationer där ett företag ensidigt använder sin marknadsstyrka på ett konkurrensbegränsande sätt. Samma år antog kommissionen riktlinjer för horisontella företagskoncentrationer, som tillhandahöll en tydlig ram för analys av sådana ensidiga effekter[8].

17. Sedan vägledningen om kommissionens prioriteringar vid tillämpningen av reglerna i fördraget på företags missbruk av dominerande ställning[9] antogs har det ekonomiska synsättet som syftar till att maximera konsumentvälfärden varit en självklar del av ramen för tillämpning av antitrustreglerna. Enligt det ovannämnda dokumentet får företag med dominerande ställning konkurrera effektivt på egna meriter, och som allmän princip gäller att kommissionen inte fokuserar på ett beteende som leder till att ineffektiva eller mindre effektiva konkurrenter måste lämna marknaden, förutsatt att det är resultatet av konkurrens på egna meriter, t.ex. kvaliteten på deras produkter och tjänster.

18. Ett bredare fokus som även omfattar konsumentvälfärd – vilket garanterar att marknaderna kan åstadkomma det bästa resultatet för konsumenterna i fråga om priser, produktion, innovation samt produkters och tjänsters kvalitet och mångfald – betyder inte att den inre marknaden förlorat sin relevans. Tvärtom bekräftades det rättsliga sambandet mellan konkurrenspolitiken och den inre marknaden i Lissabonfördraget. Dessutom har krisen visat att den inre marknadens integritet aldrig får tas för given. Kommissionen måste vara beredd att använda alla verktyg den har till sitt förfogande närhelst denna centrala resurs för Europeiska unionen blir föremål för angrepp. EU:s konkurrenspolitik – särskilt reglerna om statligt stöd – har visat sig ha ett stort värde för att upprätthålla den inre marknaden, särskilt genom att garantera lika villkor på finans- och industrimarknaderna.

[pic]

Kontrollen av statligt stöd: från en anspråkslös början till hörnsten för den inre marknaden

19. Kontrollen av statligt stöd har blivit en grundpelare för den inre marknaden. Den garanterar att företag kan konkurrera på lika villkor oavsett var de finns och utgör ett skydd mot att medlemsstaterna tävlar om att ge stöd på varandras bekostnad och till nackdel för det gemensamma europeiska intresset. En sådan stödtävlan är inte bara slöseri med knappa resurser, den skadar också sammanhållningen inom EU.

20. EU:s system för statligt stöd – ett historiskt unikt experiment[10] – måste utvecklas gradvis från tomma intet; i en av sina första undersökningar möttes kommissionen av en djungel av nationella system som ofta var av gammalt datum, krångliga och invecklade och stadda i ständig förändring[11]. Det var faktiskt först 1973 som domstolen slog fast att kommissionen hade laglig rätt att kräva att medlemsstaterna ska ålägga företag att betala tillbaka olagligt beviljat stöd som är oförenligt med fördraget[12]. Det tog ytterligare tio år innan kommissionen bestämde sig för att börja tillämpa denna princip i sin konkurrenspolitik. Det är talande att man i 1989 års rapport om konkurrenspolitiken kände sig nödsakad att konstatera det självklara faktumet att förenligheten med den gemensamma marknaden måste granskas på nytt, även om det statligt stödet tolererats eller accepterats tidigare[13].

21. Ända fram till slutet av 1990-talet sköttes kontrollen av statligt stöd i själva verket av en relativt liten personalstyrka. Beslut som blev milstolpar för kontrollen av statligt stöd visade på kommissionens fasta beslutsamhet att ta itu med problemet med kraftigt subventionerade ineffektiva statliga företag, först inom stora industrisektorer och sedan inom tjänstesektorerna. Bl.a. ingicks viktiga avtal mellan kommissionen och medlemsstaterna för att få historiskt obegränsade garantier till offentliga företag att upphöra[14].

[pic]

Styrning: Att inympa konkurrenspolitiken i hela EU och projicera den utanför EU:s gränser

22. En konkurrenskultur växte fram: den inre marknaden konsoliderades och kommissionen och, i allt högre grad, de nationella konkurrensmyndigheterna utvecklade sin konkurrenspolitik. Tiden var mogen att radikalt se över styrningen av EU:s konkurrenspolitik. Detta var den s.k. moderniseringen av EU:s antitrustregler[15]; Moderniseringen av antitrustreglerna och utvidgningen trädde faktiskt i kraft samma dag, den 1 maj 2004.

23. Parallellt med detta gav kommissionen medlemsstaterna vägledning om hur den avsåg att bedöma stöd till specifika politiska mål av gemensamt europeiskt intresse, t.ex. FoU, regional utveckling, miljö eller omstrukturering av företag i svårigheter. År 2005 stod kontrollen av statligt stöd redan i förgrunden för EU:s konkurrenspolitik, vilket åskådliggörs av att handlingsplanen för statligt stöd, vid sidan av kartellbekämpning, var en de två nyckelprioriteringarna i EU:s konkurrenspolitik. Den ökade fokuseringen på kontroll av statligt stöd har bl.a. bidragit till en utveckling i riktning mot ”mindre men bättre riktat stöd”. Detta belyses av den relativa minskningen av det stöd som medlemsstaterna beviljar (från 1,2 % av EU:s BNP 1992 till 0,62 % 2009, exklusive krisåtgärder) och den ökande andelen stöd till mål av gemensamt intresse (från 50 % i mitten av 1990-talet till 84 % 2009)[16]. I handlingsplanen för statligt stöd förespråkades också ett mer ekonomiskt synsätt baserat på ett s.k. avvägningstest av stödets tänkbara negativa och positiva effekter. Tanken var att avvägningstestet främst skulle användas för en ingående bedömning av vilka typer av stöd som i regel är mest snedvridande.

24. Genom moderniseringsreformerna skulle nationella konkurrensmyndigheter och nationella domstolar få befogenheter och skyldigheter att tillämpa alla EU-antitrustregler direkt och fullständigt i fall som påverkar handeln mellan medlemsstaterna. Det skulle ge de nationella konkurrensmyndigheterna en jämbördig ställning med kommissionen inom det europeiska konkurrensnätverket vid tillämpningen av antitrustreglerna och framhäva domstolens roll i samband med att privata parter inleder förfaranden i antitrustärenden. Detta var en följd av domen i målet Courage mot Crehan[17], som belyste behovet av ett effektivt system för skadeståndstalan i antitrustärenden som en del av den övergripande strukturen för tillämpning av antitrustreglerna[18]. Till grund för systemskiftet låg känslan av att konkurrenskulturen i medlemsstaterna efter närmare 50 år av antitrustpolitik hade nått ett utvecklingsstadium som var tillräckligt avancerat för att en betydande decentralisering av tillämpningen skulle vara motiverad. Den förestående utvidgningen, den mest omfattande i EU:s historia, gjorde reformprocessen mer brådskande och akut.

[pic]

25. Moderniseringen har bidragit väsentligt till mer jämlika konkurrensvillkor för företag som bedriver verksamhet över gränserna och gett dem möjlighet att planera sina affärsstrategier på grundval av en enda uppsättning regler i stället för 27 olika[19]. Det europeiska konkurrensnätverket har främjat ett nära samarbete mellan kommissionen och nationella konkurrensmyndigheter, vilket lett till bättre och mer konsekvent tillämpning av EU:s antitrustregler. Genom att skyldigheten att anmäla avtal avskaffades i samband med reformen blev det möjligt för både kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna att inrikta sina åtgärder på de överträdelser som är mest skadliga för de europeiska konsumenterna. Kommissionen har också strävat efter större konvergens mellan EU:s och medlemsstaternas koncentrationskontroll genom att utnyttja erfarenheterna av moderniseringen av antitrustreglerna.

26. Den fortlöpande integreringen av medlemsstaternas ekonomier inom ramen för en konsekvent konkurrenspolitik har åtföljts av kommissionens insatser för att främja gemensamma konkurrensprinciper internationellt. I en allt mer globaliserad ekonomi har det blivit ett viktigt mål för konkurrenspolitiken att slå vakt om mer jämlika konkurrensvillkor på världsarenan. Detta föranledde från och med 1990-talet kommissionen att försöka uppmuntra gemenskapens viktigaste handelspartner att tillämpa liknande strategier genom bilaterala avtal eller multilaterala förhandlingar[20]. Kommissionen tillämpade således en tvåfaldig strategi: den utvecklade och förstärkte de direkta bilaterala förbindelserna med viktiga handelspartner och investerade stort i multilaterala organ som OECD eller det internationella konkurrensnätverket.

27. Det första samarbetsavtalet med Förenta staterna, som undertecknades redan 1991, lade grunden till ett mycket framgångsrikt samarbete mellan kommissionen och de amerikanska antitrustmyndigheterna. Motsvarande avtal som ingåtts med Kanada (1999), Japan (2003) och Sydkorea (2009) har visat sig ha stor betydelse för hanteringen av antitrustärenden med internationell räckvidd. Dessa bilaterala insatser har kompletterats på multilateral nivå, särskilt inom OECD och det internationella konkurrensnätverket (som kommissionen deltagit aktivt i som grundande medlem), som tjänar som viktiga forum för att sprida bästa metoder, främja konvergens och underlätta samarbete.

[pic]

28. Den internationella dimensionens betydelse erkänns allt mer, senast i den förre konkurrenskommissionären Mario Montis rapport om en ny strategi för den inre marknaden[21]. Rapporten tar upp flera viktiga utmaningar som har ett direkt samband med inremarknadsdimensionen i EU:s konkurrenspolitik t.ex. när det gäller att genomföra antitrustreglerna på ett enhetligare sätt i medlemsstaterna och förbättra samordningen mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna, särskilt i fråga om bötespolitiken och bedömningen av företagskoncentrationer. Samtidigt framhålls emellertid behovet av större konvergens på internationell nivå mellan de konkurrenspolitiska principer som tillämpas, särskilt med EU:s snabbast växande handelspartner. Faktum är att kommissionen nyligen fördjupat sitt bilaterala samarbete med konkurrensmyndigheterna i stora ekonomier som Kina, Indien och Brasilien. Att utveckla en effektiv konkurrenspolitik och konkurrenskultur är en stor utmaning som tar tid, vilket EU:s egna erfarenheter visar. Samtidigt har konkurrensmyndigheter och konkurrenslagstiftning blivit en del av den ekonomiska styrningens huvudfåra, vilket illustreras av att antalet konkurrensmyndigheter som ingår i det internationella konkurrensnätverket ökat exponentiellt de senaste decennierna och nu är fler än 100.

Konkurrenspolitiken som ett verktyg för att främja konkurrenskraft i linje med Europa 2020-strategin

29. Det framgår tydligt av de första konkurrensrapporterna att konkurrenspolitiken bidragit till och främjat andra politiska mål på ett sätt som gått långt utöver en användning som ett rent krislösningsinstrument. I ett läge där EU går ut ur den rådande krisen mött av hård internationell konkurrens blir det en stor utmaning för konkurrenspolitiken under de kommande åren att så effektivt som möjligt stödja Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla.

30. Konkurrenspolitiken är väl lämpad att bidra till detta eftersom den är viktig för att få marknaderna att fungera bättre genom effektiv resursfördelning samt ökad produktivitet och innovation. Därför förstärker den EU-ekonomins konkurrenskraft, vilket är viktigare än någonsin för att upprätthålla ekonomisk och finansiell stabilitet. Konkurrenspolitiken och konkurrensfrämjande reformer måste således utgöra en oskiljaktig del av den ekonomiska styrningen.

31. I konkurrensreglerna erkänns också behovet av att medlemsstaterna ska kunna främja unionens mål att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Riktlinjerna för regionalstöd främjar utvecklingen i fattigare regioner och gör det därmed lättare att förverkliga territoriell sammanhållning. De olika reglerna för statligt stöd gör det också möjligt att ge stöd till utbildning och att göra det lättare för arbetstagare med sämre för[pic]utsättningar eller med funktionshinder att få anställning.

32. Andra viktiga områden där konkurrenspolitiken har utvecklats av hänsyn till utmaningarna för unionen på lång sikt är miljöskydd och främjande av hållbar tillväxt. Kommissionen har sett till att konkurrenspolitiken stöder övergången till en mer hållbar ekonomi, både genom att tillämpa antitrustreglerna inom energisektorn, vilket främjar likviditet och försörjningstrygghet på den inre marknaden, och genom att anta riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd, vilket gör det lättare att åtgärda marknadsmisslyckanden på det området.

Slutsats: EU:s konkurrenspolitik är tålig och anpassningsbar

33. Europeiska unionen genomgår en period av snabba och dramatiska förändringar. Vissa problem och utmaningar kan förutses med viss säkerhet – vägen ut ur krisen, den globala konkurrensen och en hållbar utveckling gör sig i synnerhet gällande. Men EU kommer utan tvekan att möta andra utmaningar som ännu inte kan förutses. Det står emellertid klart att konkurrenspolitiken under hela dess existens har kunnat anpassas till avsevärda förändringar i den miljö den tillämpats i. Tack vare sin tålighet och anpassningsförmåga kommer EU:s konkurrenspolitik att fortsätta att vara en tillgång för Europeiska unionen.

1. Instrument

1.1. Uppföljning av hur ramen för temporärt krisrelaterat statligt stöd har tillämpats

1.1.1. Krisrelaterat stöd till finanssektorn

34. Sedan den globala finanskrisen började hösten 2008 har kommissionen gett detaljerad vägledning om kriterierna för när temporära krisrelaterade stödåtgärder (t.ex. i form av statliga garantier[22], rekapitaliseringar[23] eller övertagande av värdeminskade tillgångar[24] ) till förmån för finansinstitut enligt artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) kan anses vara förenliga med den inre marknaden samt om de åtgärder som är nödvändiga för omstrukturering av nödlidande banker[25]. Genom att tillämpa reglerna om statligt stöd såg kommissionen till att snedvridningen av konkurrensen på den inre marknaden begränsades till ett minimum trots de stora beloppen statligt stöd och att de stödmottagande bankerna omstrukturerades när det behövdes.

35. Mellan den 1 oktober 2008 och den 1 oktober 2010 fattade kommissionen mer än 200 beslut om statligt stöd till finanssektorn där syftet varit att avhjälpa en allvarlig störning i medlemsstaternas ekonomier. Över 40 stödordningar godkändes, ändrades eller förlängdes och enskilda beslut gällde mer än 40 finansinstitut. År 2009 uppgick medlemsstaternas stöd till finanssektorn till 1 107 miljarder euro (9,3 % av EU:s BNP) i nominella termer, medan motsvarande siffra för 2008 var 1 236 miljarder euro[26].

36. Att statliga garantier fanns tillgängliga visade sig genom hela krisen vara effektivt för att förbättra tillgången till finansiering för banker och för att återställa förtroendet på marknaden. Under 2010 begränsades användningen av rekapitaliseringsordningar, medan några ad hoc-ingripanden ägde rum samma år. Tillskotten av statligt kapital minskade dock 2010 jämfört med 2009. Dessutom ålades banker att genomföra en omstrukturering, om de omfattades av stödåtgärder i form av kapitalisering eller övertagande av värdeminskade tillgångar.

37. Omstruktureringen av ett antal europeiska banker var en av de största utmaningarna 2010, och tre huvudprinciper iakttogs. Det var nödvändigt att i) återgå till långsiktig lönsamhet utan statligt stöd på grundval av en sund omstruktureringsplan, ii) dela bördan mellan banken och dess aktieägare och staten och iii) begränsa snedvridningen av konkurrensen, vanligen genom strukturella (avyttringar) och beteendemässiga åtgärder (förbud mot förvärv eller begränsning av aggressiva affärsstrategier). År 2010 godkände kommissionen 14 bankers omstrukturering eller likvidation. De viktigaste ärenden gällde Aegon, Dexia, Ethias, Parex och Sparkasse Köln/Bonn[27]; samtliga ärenden godkändes av kommissionen och omfattade bindande beteendemässiga och strukturella åtgärder. Kommissionen antog ett negativt beslut i ärendet Banco Privado Português, och banken är för närvarande i likvidation[28].

38. Tack vare konkurrenspolitiska åtgärder kunde man förhållandevis snabbt råda bot på den allvarliga brist på bankfinansiering som rådde hösten 2008. Den statsfinansiella krisen under första halvåret 2010 visade tydligt att stressnivån på finansmarknaderna fortfarande krävde målinriktat krisrelaterat stöd ännu efter 2010, även om en viss förbättring kunde skönjas jämfört med den värsta perioden i slutet av 2008. Den 1 december 2010 förlängde kommissionen giltighetstiden för reglerna om krisrelaterade åtgärder till förmån för finanssektorn till slutet av 2011[29]. Eftersom det fanns bevis för att bankerna hade mindre svårt att anskaffa kapital på marknaderna införde kommissionen från och med den 1 januari 2011 dock ett krav på att en omstruktureringsplan ska läggas fram för varje bank som omfattas av omstrukturering eller räddningsåtgärder, oavsett om banken i fråga anses vara i grunden sund eller nödlidande.

1.1.2. Genomförande av den tillfälliga ramen för realekonomin

39. År 2008 antog kommissionen en tillfällig ram[30] för att underlätta företagens tillgång till finansiering mot bakgrund av den rådande krisen. Mellan införandet av ramen och den 1 oktober 2010 godkände kommissionen 73 stödordningar och 4 stödåtgärder för särskilda ändamål. År 2009 godkändes en stödvolym på 82,5 miljarder euro (0,7 % av EU:s BNP).

40. Åtgärderna bestod främst av subventionerade garantier, subventionerade lån och begränsat stöd som är förenligt med den inre marknaden. Lättnader i fråga om villkoren för att i undantagsfall godkänna statliga exportkreditförsäkringar bidrog till att handeln kunde upprätthållas. Riskkapitalanpassningen uppfattades också som en viktig positiv signal för privata investerare. Subventionerade lån för tillverkning av miljövänliga produkter användes av ett mindre antal medlemsstater. Fem medlemsstater anmälde åtgärder av det slaget[31].

41. Med tanke på den bräckliga återhämtningen ansåg kommissionen att det var förhastat att låta den tillfälliga ramen upphöra att gälla helt och hållet i slutet av 2010. Det ansågs i stället lämpligare att fasa ut den tillfälliga ramen successivt, med hänsyn till rådande marknadsläge. Kommissionen godkände den 1 december 2010 en förlängning av den tillfälliga ramen[32] till utgången av 2011 med fokusering på små och medelstora företag samt ett begränsat urval åtgärder. Man behöll de åtgärder som var inriktade på olösta marknadsmisslyckanden, framför allt de återstående problemen med tillgång till finansiering för små och medelstora företag, men på strängare villkor som stämde överens med en successiv återgång till ett normalt system för statligt stöd.

1.1.3. Konkurrenspolitikens bidrag till de ekonomiska anpassningsprogrammen i Grekland och Irland

42. År 2010 hade Grekland hamnat i en situation med svaga offentliga finanser. Till stöd för den grekiska regeringens ansträngningar för att få landets ekonomi på fötter enades kommissionen, Europeiska centralbanken och Internationella valutafonden (IMF) den 2 maj 2010 om ett treårigt ekonomiskt anpassningsprogram[33] finansierat av medlemsstaterna inom euroområdet i bilaterala lån på totalt 80 miljarder euro och med stöd från IMF i form av ett stand-by-avtal på ca 30 miljarder euro. De grekiska myndigheterna gick med på ett flerårigt program för budgetkonsolidering och strukturreformer för att få in den grekiska ekonomin på en hållbar kurs, återställa förtroendet på statsskuldsmarknaderna och bevara stabiliteten inom euroområdet. För att stärka det finansiella systemet i Grekland godkände kommissionen ytterligare statliga garantier[34], en oberoende finansiell stabilitetsfond för kapitalstöd till banker inrättades[35] och omstruktureringsplaner för sex av de rekapitaliserade bankerna lades fram i överensstämmelse med EU-reglerna om statligt stöd. Dessutom inbegrep strukturreformerna i det ekonomiska anpassningsprogrammet en konkurrensrelaterad del. Grekland samarbetade således med kommissionen om ny lagstiftning på investeringsområdet, om en reform av den grekiska konkurrensmyndigheten och om öppnande av reglerade yrken.

43. I Irland blev läget mycket ansträngt under årets sista kvartal när det gällde bankerna och statsskulden. En allvarlig ekonomisk kris i kombination med en överdimensionerad banksektor som drabbades av stora förluster medförde stora påfrestningar på den irländska utlandsskulden. Den 28 november 2010 ingick kommissionen, Europeiska centralbanken (ECB), IMF och de irländska myndigheterna avtal om att upprätta ett program[36]. Enligt programmet ska Irland beviljas ett lån på 85 miljarder euro, varav 35 miljarder euro kommer att finnas tillgängliga för att återställa bankernas lönsamhet. I programmet ingår att två banker (Anglo Irish Bank och INBS) ska avvecklas, medan andra kommer att kapitaliseras och omstruktureras i enlighet med EU-reglerna om statligt stöd. De konkurrensrelaterade strukturreformerna omfattar åtgärder för att främja konkurrensen på produkt- och energimarknaderna och inom andra nätverksindustrier. Detta omfattar ändring av lagstiftningen för att avlägsna hinder för handel och konkurrens inom skyddade sektorer. Syftet är att råda bot på den nuvarande situationen, där vissa sektorer inte omfattas av den nationella konkurrenslagstiftningen, samt att höja tröskeln för konkurrensbegränsande beteende.

1.2. Tillämpning av antitrustreglerna

1.2.1. Att utforma regler: översyn av gruppundantagsförordningarna

Förordningen om gruppundantag för vertikala avtal

44. Den 20 april 2010 antog kommissionen en ändrad gruppundantagsförordning[37] jämte riktlinjer[38] om vertikala avtal, dvs. avtal mellan leverantörer och köpare som är verksamma i olika led i produktions- och distributionskedjan för leverans och distribution av produkter och tjänster.

45. Den grundläggande principen i de ändrade reglerna är fortfarande att företag med begränsad marknadsstyrka fritt får bestämma hur deras produkter ska distribueras förutsatt att deras avtal inte omfattar prisöverenskommelser eller andra särskilt allvarliga konkurrensbegränsningar. Däremot ändrades reglerna för att man ska kunna beakta såväl köparnas som säljarnas potentiella marknadsstyrka, vilket innebär att en part i ett avtal får ha en marknadsandel på högst 30 % för att kunna omfattas av ett gruppundantag.

46. Förordningen och de tillhörande riktlinjerna beaktar också den snabba utvecklingen av internet som instrument för näthandel och gränsöverskridande handel, vilket ökar priskonkurrensen och konsumenternas valmöjligheter. Tack vare ökad klarhet och större förutsägbarhet ger de nya reglerna distributörerna tydliga incitament att utveckla sin verksamhet på nätet för att kunna nå och nås av kunder i hela EU. Därigenom säkerställer man att den digitala inre marknaden genomförs fullt ut.

Gruppundantagsförordningar om horisontella samarbetsavtal

47. Den 14 december 2010 antog kommissionen nya regler och riktlinjer för bedömning av horisontella samarbetsavtal, dvs. avtal som ingås mellan företag som är verksamma på samma nivå i försörjningskedjan, t.ex. avtal om samarbete kring forskning och utveckling, produktion, inköp, saluföring, standardisering och informationsutbyte. Det nya systemet består av två gruppundantagsförordningar om FoU-avtal å ena sidan och avtal om specialisering och gemensam produktion å andra sidan[39] samt åtföljande horisontella riktlinjer[40].

48. Kommissionens synsätt, som det avspeglas i de nya reglerna, är att ge företagen största möjliga frihet att samarbeta samtidigt som konkurrensen skyddas från sådant samarbete som strider mot artikel 101 i EUF-fördraget t.ex. genom att det skadar konsumenterna. Kommissionens syn på samarbete mellan konkurrenter har inte ändrats på något grundläggande sätt sedan de tidigare reglerna infördes år 2000. De nya reglerna om horisontella samarbetsavtal är dock mer detaljerade, användarvänliga och klarare än de gamla. Två avgörande inslag i reformen är ett nytt kapitel om informationsutbyte och en genomgripande översyn av kapitlet om standardiseringsavtal. Den senare åtgärden klargör framför allt vilka villkor som är avgörande för att garantera konkurrensutsatta standardiseringsförfaranden och bidrar till syftet att bygga upp ett effektivare system för standarder i Europa i enlighet med flaggskeppsinitiativet ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid”, som ingår i Europa 2020-strategin[41].

Sektorspecifika gruppundantagsförordningar

49. På försäkringsområdet antogs en ny gruppundantagsförordning för försäkringssektorn[42] den 24 mars 2010. Den 27 maj antog kommissionen nya konkurrensregler för avtal mellan fordonstillverkare och deras auktoriserade återförsäljare, reparatörer och reservdelsdistributörer[43]. Genom de nya reglerna anpassas den konkurrenspolitik som tillämpas på fordonssektorn i sina huvuddrag till det allmänna system som tillämpas på andra sektorer.

1.2.2. Privat tillämpning av EU:s antitrustregler

50. Den privata tillämpningen av EU:s antitrustregler är ett viktigt komplement som stärker kommissionens och de nationella konkurrensmyndigheternas offentliga tillämpning. I kommissionens vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler[44], föreslogs flera åtgärder, bl.a. kollektiv talan och beräkning av skadestånd i antitrustärenden, för att förbättra möjligheterna för konsumenter och företag att få ersättning för skador de lidit till följd av en överträdelse av antitrustbestämmelserna.

51. Kommissionens förslag rörande kollektiv talan satte igång en omfattande allmän diskussion som går utöver själva antitrustområdet och fokuserar på den roll som kollektiv talan spelar när en enda överträdelse av EU-reglerna skadar stora grupper. Kommissionen beslutade att förbereda ett offentligt samråd för att det ska bli möjligt att fastställa allmänna principer för eventuella framtida förslag till lagstiftning om kollektiv talan. Enligt planerna ska ett meddelande som presenterar sådana principer antas 2011.

1.2.3. Tillämpning av artikel 101 i EUF-fördraget: karteller

52. Under 2010 antog kommissionen sju beslut i kartellärenden[45] och ålade 70 företag böter på sammanlagt över 3 miljarder euro och fortsatte därmed att prioritera kampen mot karteller i sin tillämpning av antitrustreglerna.

53. Kommissionen inriktade sig på att göra processen effektivare genom att tillämpa förlikningsförfarandet. Under 2010 antog kommissionen sina två första förlikningsbeslut: ett fullständigt förlikningsbeslut i ärendet dynamiska direktminnen och ett hybridbeslut i ärendet fosfater för djurfoder. Ärendet rörande dynamiska direktminnen var en milstolpe i EU:s kartellpraxis eftersom förlikningen omfattade samtliga tio berörda företag och eftersom beslutet inte överklagades.

54. Mot bakgrund av den ekonomiska krisen ledde de sju kartellbesluten 2010 till 32 ansökningar om nedsättning av böter med motiveringen ”oförmåga att betala”[46]. Nio ansökningar godkändes efter en grundlig analys av sökandenas ekonomiska situation.

1.2.4. Tillämpning av artikel 101 i EUF-fördraget: andra avtal och samordnade förfaranden

55. År 2010 avslutade kommissionen ett viktigt antitrustärende inom lufttransportsektorn på grundval av artikel 101 i EUF-fördraget genom att göra British Airways, American Airlines och Iberias erbjudna åtaganden rättsligt bindande[47]. Detta beslut kommer att medföra betydande fördelar för europeiska konsumenter genom att garantera att tillräcklig konkurrens upprätthålls på transatlantiska flygningar, särskilt från London.

56. Inom sektorn finansiella tjänster gjorde kommissionen Visas åtaganden bindande vad gäller multilaterala förmedlingsavgifter för transaktioner som genomförs med konsumentkort med omedelbar debitering tillämpliga på gränsöverskridande transaktioner inom EES och på inhemska transaktioner i nio EES-länder[48]. Därmed anpassades de till MasterCards ensidiga åtaganden av den 1 april 2009[49] och ”merchant-indifference”-metoden som är tillämplig på olika betalningssätt.

57. Kommissionen antog också sitt första beslut i ett antitrustärende på marknaden för hälso- och sjukvårdstjänster. Den franska apotekarföreningen ålades böter på 5 miljoner euro[50] på grund av dess agerande på den franska marknaden för kliniska laboratorieanalyser.

1.2.5. Tillämpning av artikel 102 i EUF-fördraget: missbruk av dominerande ställning

58. Kommissionen fortsatte att tillämpa antitrustreglerna på grundval av artikel 102 i EUF-fördraget, särskilt inom energisektorn, där den inledde flera förfaranden.

59. Inom energisektorn följde kommissionen upp sin energisektorutredning från 2007 genom att anta fyra viktiga beslut i antitrustärenden genom vilka de åtaganden som företagen föreslagit för att få en potentiell överträdelse att upphöra gjordes bindande. Ärendena gällde etablerade företag i Frankrike, Sverige, Tyskland och Italien som hindrade tillträdet till energimarknaderna på olika sätt, t.ex. genom långfristiga leveransavtal som omfattade begränsning av återförsäljning eller genom begränsningar av tillgänglig transport- eller exportkapacitet över energinät[51].

60. På IKT-marknaderna inledde kommissionen förfaranden mot IBM avseende eventuellt missbruk av dominerande ställning på marknaden för centraldatorer, och mot Google Inc avseende eventuellt missbruk av dominerande ställning inom sökning, annonsering och förmedling av annonseringsutrymme online. Kommissionen inledde två preliminära undersökningar av Apples affärsmetoder när det gäller iPhone. Båda avslutades efter det att Apple föreslagit att ändra sina metoder[52].

Antalet beslut i antitrust- och kartellärenden per år och typ, 2005–2010

[pic]

1.3. Koncentrationskontroll

61. Under 2010 låg antalet anmälda företagskoncentrationer på en låg nivå på grund av den ekonomiska krisen. Totalt anmäldes 274 transaktioner till kommissionen. Sexton av besluten förenades med villkor medan inga beslut om förbud mot en koncentration antogs under året. Det stora flertalet anmälda koncentrationer godkändes utan villkor både i det normala och det förenklade förfarandet, vilket utgjorde 55 % av anmälningarna.

62. Under 2010 fattade kommissionen tre beslut efter en ingående analys av företagskoncentrationerna Oracle/Sun Microsystems[53] (se avsnitt 2.4), Monsanto/Syngenta[54] och Unilever/Sara Lee Body[55] i samband med den andra etappen av undersökningen.

63. Den 17 november 2010 godkände kommissionen efter en ingående granskning schweiziska Syngentas förvärv av det amerikanska företaget Monsantos solrosfröverksamhet. Villkoret var dock att köparen avyttrar Monsantos solroshybrider, som säljs eller genomgår officiella tester och kontroller i Spanien och Ungern, samt de föräldralinjer som används för att utveckla dessa hybrider eller som håller på att tas fram för att utveckla hybrider för Spanien och Ungern.

64. Samma dag godkände kommissionen på vissa villkor också det brittisk/nederländska konsumtionsvaruföretaget Unilevers planerade förvärv av det amerikanska företaget Sara Lees verksamhet inom kroppsvårds- och tvättmedelsprodukter. Kommissionens ingående granskning visade att företagskoncentrationen skulle ge Unilever en mycket stark ledande ställning på flera deodorantmarknader genom sammanslagningen av parternas varumärken, främst Sanex med Dove och Rexona, som nu är konkurrerande varumärken. Som lösning på dessa problem erbjöd sig de samgående parterna att avyttra Sara Lees varumärke Sanex jämte tillhörande verksamhet i Europa.

Antalet slutliga beslut i koncentrationsärenden per år och typ, 2005–2010

[pic]

1.4. Kontroll av statligt stöd

65. Huvuddelen av det stöd som godkändes 2010 rörde övergripande mål av gemensamt europeiskt intresse, t.ex. kultur och bevarande kulturarvet, regional sammanhållning, miljöskydd, forskning, utveckling och innovation samt ersättning för skador orsakade av naturkatastrofer, bortsett från det stöd som tillhandahållits i samband med den ekonomiska och finansiella krisen. Medlemsstaterna utnyttjade i stor utsträckning de möjligheter som ges av den allmänna gruppundantagsförordningen[56], enligt vilken åtgärder som uppfyller kraven i förordningen kan beviljas utan förhandsanmälan till kommissionen. Under 2010 underrättades kommissionen av medlemsstaterna om införandet av 414 nya sådana åtgärder.

66. I fråga om omfattningen av det beviljade stödet sammanställs siffrorna med ett års försening i resultattavlorna för statligt stöd som offentliggörs två gånger per år. Det totala stödet med undantag för åtgärder i samband med krisen uppgick 2009 till 0,62 % av BNP eller 73,2 miljarder euro, vilket var något mer än för 2008 (0,58 % av BNP). I genomsnitt gick 84 % av stödet till industri och tjänster till övergripande mål av gemensamt intresse[57].

67. År 2010 fanns förenklingspaketet för första gången på plats under hela året. Paketet omfattar regler om bästa praxis vid kontroll av statligt stöd[58] och ett tillkännagivande om ett förenklat förfarande[59], som båda syftar till att öka effektiviteten, insynen och förutsebarheten i behandlingen av statligt stöd. De första resultaten av reglerna om bästa praxis var uppmuntrande, särskilt i fråga om hantering av klagomål, eftersom allt fler klagande underrättades om hur hanteringen av deras klagomål framskred.

Utvecklingen av det totala statliga stöd som medlemsstaterna beviljade i % av BNP i EU, 2004–2009[60]

[pic]

1.4.1. Övergripande statligt stöd

Regionalstöd

68. I enlighet med riktlinjerna för statligt regionalstöd för 2007–2013[61] utförde kommissionen en översyn av läget när det gäller statligt stöd och stödtaket för de regioner som berörs av den ”statistiska effekten” och som under en övergångsfas fram till utgången av 2010 drog nytta av en ställning som stödområde enligt artikel 107.3 a. På liknande sätt godtog kommissionen ändringar av de nationella regionalstödskartor som tre medlemsstater anmält (Frankrike, Irland och Italien) för vissa områden som är berättigade till regionalstöd på grundval av artikel 107.3 c.

69. 2010 godkände kommissionen regionalstöd till sex stora investeringsprojekt. Fyra av projekten är i solcellssektorn, tre i Tyskland och ett i Spanien[62], och övriga investeringsprojekt i den mekaniska industrin i Tyskland och Italien[63]. Dessutom godkändes fem stödåtgärder för särskilda ändamål till förmån för enskilda företag för investeringar inom områden enligt regionalstödskartorna för 2007–2013, samt tio regionalstödsordningar, varav fem avser regionerna i de yttersta randområdena. År 2010 avslutade kommissionen tre formella granskningar med ett positivt[64] och två negativa beslut om en olaglig bonus till små och medelstora företag till förmån för Sovello AG[65], och en oförenlig stödåtgärd till förmån för Fri-el Acerra[66], på grund av frånvaron av stimulanseffekt och otillräckligt regionalt bidrag.

Miljöstöd

70. Kommissionen godkände en rad åtgärder till stöd för energibesparingar och produktion av förnybar energi enligt miljöstödsriktlinjerna[67]. En allt större del av dessa anmälningar avsåg relativt stora individuella stöd (över 7,5 miljoner euro i investeringsstöd per företag) och var föremål för en detaljerad ekonomisk bedömning som en del av det mer ekonomiska synsättet på analys av statligt stöd. De godkända ordningarna avsåg främst stöd till förnybar energi och projekt för avskiljning och lagring av koldioxid.

Forskning, utveckling och innovation

71. Innovation är en central del av Europa 2020-strategin och i flaggskeppsinitiativet Innovationsunionen[68] diskuteras behovet av att förbättra finansieringen av innovationen i Europa för att förbättra dess resultat. Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation[69] stödjer detta mål genom att underlätta för medlemsstaterna att inrikta det statliga stödet på relevanta marknadsmisslyckanden. År 2010 godkände kommissionen på grundval av denna ram tolv stödordningar med en total budget på över 5 miljarder euro, och beslöt att inleda ett formellt granskningsförfarande, som dock senare drogs tillbaka, rörande ett ytterligare ärende. Av dessa åtgärder var fem rena FoU-ordningar, fyra innovationsorienterade ordningar och fyra var blandade. Dessutom beslöt kommissionen, efter en ingående ekonomisk bedömning, att inte invända mot tio fall av stöd till stora FoU-projekt som uppfyllde kraven för individuell anmälan och som avsåg nya processer för produktion av biometan, användning av kompositmaterial för konstruktion av särskilda komponenter i flygstrukturer och litografi för halvledarkomponenter. Kommissionen övervakade vidare uppgifter som inkommit om stöd till 52 andra FoU-projekt som översteg 3 miljoner euro, men som dock inte omfattades av skyldigheten för individuell anmälan.

72. Därtill kommer att 40 stödordningar för grundforskning, 91 för industriforskning och 86 för experimentell utveckling lämnades in inom ramen för den allmänna gruppundantagsförordningen. Medlemsstaterna använde också den allmänna gruppundantagsförordningen för åtgärder rörande innovation, varav 42 avsåg immateriella rättigheter för små och medelstora företag, 21 nystartade innovativa företag, 24 rådgivnings- och stödtjänster på innovationsområdet och 11 utlåning av högkvalificerad personal.

Stöd för främjande av riskkapital

73. På området finansiering av riskkapital för små och medelstora företag godkände kommissionen sju åtgärder inom ramen för riktlinjerna för statligt stöd[70] för att främja riskkapitalinvesteringar med en total budget på 380 miljoner euro. Av dessa åtgärder uppfyllde tre inte kraven i bestämmelserna om ”trygg hamn” och blev föremål för en ingående bedömning. Dessutom genomfördes under 2010 elva ytterligare stödordningar inom ramen för gruppundantagsförordningen, som vissa medlemsstater i allt högre grad använde i samband med riskkapital.

1.4.2. Stöd till kol- och jordbrukssektorerna

74. Efter att kommissionen i juli 2010 hade lagt fram ett förslag antog rådet den 10 december 2010 ett beslut om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor[71] mot bakgrund av att den nuvarande förordningen löper ut i slutet av 2010[72]. Medlemsstaterna kommer att kunna bevilja stöd till kolproduktion om det finns en nedläggningsplan som ska vara genomförd senast den 31 december 2018 och täcka exceptionella kostnader (social välfärd, återställande av gamla platser för kolutvinning eller avlägsnande av spillvatten) i samband med nedläggningen av gruvor fram till 2027.

75. Kommissionen bedömer statligt stöd som beviljas till jordbruk och skogsbruk på grundval av riktlinjerna för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk för 2007–2013[73]. År 2010 registrerades 214 nya ärenden om statligt stöd och 161 beslut antogs.

1.4.3. De nationella domstolarnas tillämpning av lagstiftningen om statligt stöd

76. Enligt en nyligen genomförd undersökning[74] prövas allt fler ärenden i nationella domstolar. Kommissionen fortsatte 2010 sina ansträngningar för att förbättra systemet med nationella domstolars tillämpning av lagstiftningen om statligt stöd med inriktning på att förbättra kommunikationen med de nationella domstolarna. I oktober 2010 offentliggjorde den en handbok om nationella domstolars tillämpning av EU:s lagstiftning om statligt stöd ( Enforcement of EU State aid law by national courts [75]) i syfte att bistå de nationella domstolarna i deras handläggning av ärenden om statligt stöd.

1.4.4. Kontroll i efterhand av statliga stödåtgärder

77. För att garantera en effektiv tillämpning av reglerna om statligt stöd har kommissionen sedan 2006 regelbundet genomfört efterhandskontroller av icke-anmälda stödåtgärder som beviljats inom ramen för den allmänna gruppundantagsförordningen eller inom ramen för godkända ordningar. Under 2010 genomfördes efterhandskontroller av åtgärder som omfattades av den allmänna gruppundantagsförordningen, samt av stöd i form av riskkapital, stöd inom transportsektorn, stöd inom bredbandssektorn, kulturstöd och stöd till varvssektorn. Resultaten av de första kontrollerna visar att ordningarna och gruppundantagsförordningarna fungerar på ett tillfredställande sätt. I ett fåtal ärenden konstaterades väsentliga problem eller problem med förfarandet.

1.4.5. Återkravspolitik

78. När olagligt stöd förklarats som oförenligt har kommissionen rätt att begära att det återkrävs av den medlemsstat som beviljade det för att den tidigare situationen på marknaden ska återställas. Beloppet på det återvunna olagliga och oförenliga stödet ökade från 2,3 miljarder euro i december 2004 till 10,9 miljarder euro i december 2010[76]. Den procentandel olagligt och oförenligt stöd som ännu inte återvunnits har följaktligen minskat från 75 % till 14 %.

79. För att garantera bättre verkställighet av sina beslut väckte kommissionen 2010 talan i tre ärenden i enlighet med artikel 108.2[77] och i ett ärende i enlighet med artikel 260.2[78], vilket innebär att 26 ärenden nu är föremål för en rättsprocess. Vid utgången av 2010 hade kommissionen 41 pågående ärenden om återkrav.

2. Utvecklingen inom olika sektorer

2.1. Finansiella tjänster

80. EU:s finansiella sektor påverkades ännu 2010 av den finansiella och ekonomiska krisen. Den tillfälliga ram som inrättades 2008 förlängdes ytterligare till 2011 samtidigt som villkoren skärptes. Genomförandet av ramen var det viktigaste elementet i tillämpningen av konkurrenslagstiftningen under året, särskilt i fråga om omstruktureringen av finansinstitut som mottagit stöd[79].

81. Kommissionen fortsatte dock att bevaka de övriga utmaningar på det konkurrenspolitiska området som påverkar sektorn. De åtaganden som Visa Europe gjorde i april 2010 rörande sin multilaterala förmedlingsavgift för transaktioner som genomförs med konsumentkort med omedelbar debitering tillämplig på gränsöverskridande transaktioner i EES och inhemska transaktioner i nio EES-länder[80] samt ett antal åtgärder för ökad insyn[81] gjordes rättsligt bindande av kommissionen. Visa Europes maximala viktade genomsnittliga multilaterala förmedlingsavgift för dessa transaktioner kommer att minskas till 0,2 % i enlighet med det ensidiga åtagande som MasterCard tidigare gjort[82]. Åtagandena bedömdes i enlighet med ”merchant-indifference”-metoden där man strävar efter att sätta de multilaterala förmedlingsavgifterna på en sådan nivå att det är oväsentligt för affärsidkarna om de får betalt genom betalkort med omedelbar debitering eller i kontanter. Kommissionen drog slutsatsen att den multilaterala förmedlingsavgift som Visa Europe föreslagit bör göras bindande och avslutade förfarandena vad gäller de specifika multilaterala förmedlingsavgifter som omfattas av åtagandena, medan resten av ärendet (inbegripet de multilaterala förmedlingsavgifterna för kreditkort) fortfarande pågår.

82. Det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) fortsatte att vara ett viktigt område för antitrustarbetet det gäller finansiella tjänster under 2010, särskilt genom den informella dialogen med Europeiska betalningsrådet ( European Payments Council ). Det klargjordes till exempel att kortsystem som är förenliga med Sepa inte måste omfatta alla 32 stater inom Sepas territorium, vilket ger nya system en verklig möjlighet att träda in på marknaden. Dessutom antog kommissionen den 16 december 2010 ett förslag om antagande av tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro[83]. Det innehåller bestämmelser om att förbjuda multilaterala förmedlingsavgifter per transaktion för Sepas direktdebiteringssystem, men att tillåta multilaterala förmedlingsavgifter för R-transaktioner på vissa villkor.

83. Den 15 september 2010 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister, som omfattar flera åtgärder för att göra marknaden för OTC-derivat säkrare och stärka den finansiella tillsynen[84]. Enligt förslaget inrättas en gemensam ram för centrala motparter i EU och fastställs villkor för inrättandet av samverkansöverenskommelser mellan centrala motparter för kontaktsäkerheter. Samverkansöverenskommelserna bör välkomnas ur konkurrenssynpunkt eftersom de ger kunderna ett val och gör att de centrala motparterna kan konsolidera clearingvolymen vid en enda enhet.

84. Efter en översyn som varade två och ett halvt år och som omfattade alla berörda marknadsaktörer och de nationella konkurrensmyndigheterna, antog kommissionen den 24 mars 2010 den nya gruppundantagsförordningen för försäkringar[85] om avtal om gemensamma sammanställningar, tabeller och undersökningar och en gemensam täckning av vissa typer av risker (pooler) i försäkringssektorn. I den nya gruppundantagsförordningen beslöt kommissionen att inte förnya två av de fyra typerna av samarbete som omfattades av den tidigare förordningen, nämligen avtal om standardvillkor och säkerhetsanordningar som nu omfattas av de nya övergripande riktlinjer som antogs 2010.

85. Koncentrationsverksamheten i den finansiella sektorn var fortsatt låg under 2010. Kommissionen granskade ärenden inom sektorerna för banktjänster på detaljistnivå[86], kapitalförvaltning[87] och distribution av tjänster avseende värdepappersfonder[88]. Ett antal ärenden var resultatet av beslut om statligt stöd för omstrukturering mot bakgrund av den finansiella krisen[89].

2.2. Energi och miljö

86. I november 2010 lade kommissionen fram sin energistrategi för de kommande tio åren inom ramen för Europa 2020-strategins flaggskeppsinitiativ om ”Ett resurseffektivt Europa”[90]. En öppen och konkurrensutsatt inre marknad inom energisektorn torde bidra till en säker och hållbar energiförsörjning till konkurrenskraftiga priser genom att främja en snabb utveckling av förnybar energi och genom att stimulera utvecklingen av ny miljövänlig teknik.

87. Kommissionen fortsatte 2010 att följa upp sin energisektorsutredning från 2007 genom att anta fyra viktiga antitrustbeslut varigenom de åtaganden som företagen gjort för att sätta stopp för en överträdelse gjordes rättsligt bindande. Dessa åtaganden väntas få en stor strukturell effekt på konkurrensen på den inre marknaden för energi.

88. I EDF-ärendet om avskärmning av kunder[91] hyste kommissionen farhågor om att EDF kan ha missbrukat sin dominerande ställning i Frankrike genom att ingå leveransavtal som avskärmade marknaden på grund av sin omfattning, varaktighet och exklusiva karaktär, och genom att inbegripa återförsäljningsbegränsningar i sina leveransavtal. EDF erbjöd sig att under tio år garantera att andra leverantörer varje år kan konkurrera om i genomsnitt 65 % av EDF:s elavtal med stora franska industriella användare och att begränsa varaktigheten av eventuella nya avtal som ingåtts med stora industriella användare till fem år. Dessutom åtog sig EDF att avskaffa alla återförsäljningsbegränsningar i sina leveransavtal och att bistå kunder som vill återsälja el. Dessa åtaganden som enligt planerna skulle träda i kraft den 1 juli 2010, sköts upp till den 1 januari 2011.

89. I ärendet Svenska Kraftnät[92] hyste kommissionen farhågor om att Svenska Kraftnät kan ha missbrukat sin dominerande ställning på den svenska marknaden för elöverföring genom att begränsa den tillgängliga exportkapaciteten på utlandsförbindelserna i syfte att minska den interna överbelastningen på sitt nätverk och reservera inhemsk el för inhemsk konsumtion. Svenska Kraftnät erbjöd sig att driva den svenska elmarknaden på grundval av flera flexibla anbudsområden från och med den 1 november 2011. Därigenom kommer elhandeln att kunna anpassas till den tillgängliga överföringskapaciteten genom marknadspriser istället för genom godtyckliga åtgärder.

90. I E.ON Gas-ärendet[93] visade kommissionens granskning att E.ON långfristigt hade reserverat större delen av den tillgängliga transportkapaciteten vid införselpunkterna till sina gasnät, och därigenom potentiellt hindrat andra gasleverantörers tillträde till den tyska gasmarknaden. Kommissionen kom till den preliminära ståndpunkten att de långfristiga reservationerna kan ha utgjort en överträdelse av EU:s regler om missbruk av en dominerande ställning på marknaden. E.ON åtog sig att frigöra ca 15 % av sin rörledningskapacitet vid införselpunkterna till sina gasnät senast i oktober 2010. Från och med oktober 2015 kommer E.ON att ytterligare minska sina reservationer av införselkapacitet i NetConnect Germany-nätet till 50 % och i E.ON:s nät för gas med lågt värmevärde till 64 % av rörledningskapaciteten.

91. I ENI-ärendet[94] hyste kommissionen farhågor om att ENI kan ha missbrukat sin dominerande ställning på marknaden för gastransport genom att vägra konkurrenter tillgång till tillgänglig kapacitet i transportnätet, genom att bevilja tillgång på ett oförmånligt sätt och genom att strategiskt begränsa investeringar i ENI:s internationella överföringsledningar. ENI kan även ha haft ett incitament att avskärma konkurrenter för att skydda sina vinstmarginaler på gasleveransmarknaden i efterföljande led. ENI åtog sig att genomföra en strukturell avyttring av sin internationella transportverksamhet för import av gas till Italien från Ryssland och Nordeuropa.

92. Inom ramen för de pågående undersökningarna granskar kommissionen fortfarande det stöd som beviljats i form av reglerade eltariffer i Frankrike och Spanien. Reglerade tariffer kan leda till oberättigade prisfördelar för slutanvändare av el och orsaka en avskärmning av marknaden. I de flesta medlemsstater har reglerade tariffer till förmån för medelstora och stora företag avskaffats eller håller på att fasas ut. Frankrike kommer att fasa ut reglerade tariffer för medelstora och stora företag 2015, inom ramen för en reform av elmarknaden ( loi Nome ) som ska börja genomföras 2011. Spanien avskaffade sådana tariffer 2009.

93. Kommissionen godkände en rad åtgärder till stöd för energisparande, produktion av förnybar energi och sanering av förorenade områden enligt de övergripande miljöstödsriktlinjerna[95]. Framför allt godkände kommissionen investeringsstöd till en tysk stålproducent för genomförande av en innovativ produktionsprocess och till en annan tysk stålproducent för genomförande av en process för återvinning av den gas som släpps ut i processen för framställning av stål[96]. Kommissionen godkände investeringsstöd för konstruktion av en värmepanna eldad med biomassa i Frankrike[97] och för konstruktion av ett högeffektivt kraftvärmeverk i Österrike[98]. Kommissionen godkände också stöd för sanering av två förorenade områden i Österrike[99].

94. Kommissionen behandlade två individuella stödåtgärder avseende demonstrationsprojekt för avskiljning och lagring av koldioxid i industriell skala. Kommissionen godkände investeringsstöd till ett demonstrationsprojekt för avskiljning och lagring av koldioxid i Rotterdam där CO2 från kraftproduktion avskiljs och lagras i ett nedlagt gasfält[100]. Kommissionen godkände också investeringsstöd till en nederländsk kraftproducent för ett projekt där teknik för avskiljning och lagring av koldioxid testas på en kolförgasningsprocess[101].

95. På området trygg energiförsörjning godkände kommissionen stöd för anläggning av en värmekraftanläggning på 400 MW i Lettland[102] på grundval av ett antal särskilda faktorer, bl.a. den isolerade lettiska energimarknaden, Lettlands ökande beroende av gas och stängningen av Litauens kärnkraftverk i Ignalina i slutet av 2009. Kommissionen godkände också en nederländsk ordning där skatteavdrag används för att uppmuntra investeringar i utforskning och exploatering av små gasfält på den nederländska kontinentalsockeln i Nordsjön[103]. Den godkände en spansk stödordning som avsåg att ersätta kraftproducenter för användning av inhemskt kol för en del av deras produktion som en skyldighet gentemot allmänheten[104]. I enlighet med elmarknadsdirektivet[105] får medlemsstaterna vidta sådana åtgärder för att trygga försörjningen, men de omfattas samtidigt av reglerna för statligt stöd, särskilt av gemenskapsramen för statligt stöd i form av ersättning för tjänster av allmänt intresse[106]. Kommissionen fann inga uppenbara felbedömningar i de skäl som Spanien har angett i fråga om definitionen av skyldigheten gentemot allmänheten och kontrollerade att alla kraven i ramen var uppfyllda. Eftersom ordningen är av övergångskaraktär åtog sig Spanien dessutom att inte förlänga den efter 2014. Spanien åtog sig också att se till att ordningen är förenlig med nuvarande och framtida EU-regler om statligt stöd till kolindustrin.

2.3. Elektronisk kommunikation

96. Den 26 augusti 2010 lanserade kommissionen en digital agenda för Europa[107], som en del av Europa 2020-strategin. Agendan innehåller kommissionens prioriteringar på den digitala ekonomins område, bl.a. inrättandet av en inre marknad för telekomtjänster. Särskilt fastläggs kommissionens mål att minska skillnaderna mellan roaming och nationella tariffer till nära noll senast 2015. Agendan fastställer också ambitiösa mål för snabbt och ultrasnabbt internet i Europa.

97. Under 2010 gav effektivare konkurrens till följd av tillämpning av konkurrenslagstiftningen, sektorsbestämmelser, teknisk utveckling och nya affärsmodeller upphov till lägre priser för elektroniska kommunikationstjänster och innovativa tjänsteutbud. Enligt en kommissionsrapport från juni 2010[108] håller telekommarknaderna i EU på att bli mer konkurrensutsatta tack vare kommissionens vägledning i samråds- och översynsprocessen inom ramen för EU:s regelverk för elektronisk kommunikation.

98. I ärendet Telekomunikacja Polska[109] skickade kommissionen den 1 mars 2010 ett meddelande om invändningar till den etablerade operatören i Polen, där man drog den preliminära slutsatsen att operatören hade överträtt artikel 102 genom att missbruka sin dominerande ställning när den vägrade att ge tillgång till sina bredbandstjänster i grossistledet mot betalning.

99. Genom sammanslagningen av France Télécoms och Deutsche Telekoms dotterbolag i Förenade kungariket[110], som godkändes den 1 mars 2010, framhävdes betydelsen av spektruminnehav i utvecklingen av 4G-nät. Granskningen gav vid handen att parternas kombinerade angränsande spektrum skulle kunna leda till att den nya enheten blev den enda mobilnätsoperatören i Förenade kungariket som kunde erbjuda nästa generations mobildatatjänster genom Long Term Evolution-teknik vid bästa möjliga hastigheter på medellång sikt. Ett av villkoren för godkännandet var därför att en fjärdedel av parternas kombinerade spektrum i 1800 MHz-bandet avyttras.

100. För att nå sitt mål att alla EU-medborgare ska ha tillgång till snabbt bredband och att minst 50 % av EU:s hushåll ska ha ultrasnabbt bredbandsabonnemang senast 2020, bedömde och godkände kommissionen användning av statligt stöd och andra typer av offentlig finansiering inom ramen för bredbandsriktlinjerna[111] motsvarande ett belopp av ca 1,8 miljarder euro, vilket gav upphov till investeringar i bredbandsnät på totalt över 3,5 miljarder euro.

2.4. Informations- och kommunikationsteknik (IKT)

101. Effektiva IKT-produkter och IKT-tjänster är avgörande för den smarta tillväxt som är ett av huvudmålen i Europa 2020-strategin. För att den digitala ekonomin ska kunna förverkligas fullt ut är det väsentligt att de nystartade företagens möjlighet att träda in på marknaden bevaras och att de etablerade aktörerna utmanas. Konkurrensen kan främjas genom interoperabilitet och effektiva standarder, som generellt leder till att ett större antal aktörer kan träda in på marknaden och till att kostnaden för innovation sjunker.

102. Mot denna bakgrund försökte kommissionen tillhandahålla ytterligare vägledning om standardiseringsavtal i sina riktlinjer om samarbetsavtal som antogs den 14 december 2010. För att de positiva effekterna av standardisering ska bli verklighet fullt ut bör standardiseringsprocessen vara öppen och tillgänglig för alla berörda marknadsaktörer. Dessutom uppmuntras innehavare av immateriella rättigheter att åta sig att utfärda licenser på skäliga, rimliga och icke-diskriminerande villkor (FRAND-åtagandet) och att iaktta sitt åtagande i praktiken för att säkerställa standardens tillgänglighet.

103. På våren 2010 inledde kommissionen två parallella preliminära undersökningar av Apples affärsmetoder i fråga om iPhone[112]. Apple hade gjort reparationstjänster som omfattas av garanti tillgängliga endast i det land där iPhone-exemplaret hade inhandlats, vilket skulle ha kunnat gett upphov till en uppdelning av EES-marknaden. Apple har också begränsat villkoren och bestämmelserna i sitt licensavtal med oberoende utvecklare av tillämpningar genom att kräva att Apples egna programmeringsverktyg och godkända programvaruspråk används till nackdel för programvara från tredje part. Detta skulle i slutändan ha kunnat leda till en utestängning av konkurrensen från tillämpningar som utvecklats för andra mobila plattformar. Sedan Apple i september 2010 beslutat att införa gränsöverskridande reparationstjänster för iPhone inom ramen för garantin inom EES och att lätta på begränsningarna av utvecklingsverktygen för iPhone-tillämpningar, beslöt kommissionen att avsluta båda undersökningarna.

104. Den 26 juli inledde kommissionen formella antitrustundersökningar mot IBM Corporation på grundval av två olika påstådda överträdelser av EU:s antitrustbestämmelser i samband med missbruk av dominerande ställning på marknaden för centraldatorer[113]. Undersökningen inriktas på IBM:s påstådda koppling av stordatorernas maskinvara till sitt operativsystem för centraldatorer och på IBM:s påstådda åtgärder för att stänga ute konkurrerande leverantörer av underhållningstjänster för stordatorer.

105. Den 30 november 2010 inledde kommissionen ett formellt förfarande mot Google[114] för att ytterligare utreda påståenden om att Google har missbrukat en dominerande position på marknaden för onlinesökning, onlineannonsering och förmedling av onlineannonsering, till följd av klagomål från flera tillhandahållare av söktjänster.

106. Microsoft skickade till kommissionen de två första rapporterna om genomförandet av den Choice Screen -programvara som Microsoft samtyckte till att distribuera till Windows-användare inom EES och där man fritt kan välja mellan de mest använda webbläsarna[115]. I slutet av november 2010 hade Choice Screen visats mer än 270 miljoner gånger och mer än 84 miljoner webbläsare hade laddats ner genom den.

107. Den 21 januari 2010 godkände kommissionen det planerade förvärvet av Sun Microsystems av Oracle Corporation, den ledande försäljaren av programvara för slutna databashanterare[116]. Förvärvet väckte frågan om inverkan på konkurrensen av programvaruprodukter med öppen källkod, t.ex. Suns databas MySQL. Efter en undersökning i andra etappen godkände kommissionen förvärvet utan förbehåll.

108. Kommissionen godkände Ciscos förvärv av Tandberg[117] på vissa villkor, eftersom undersökningen visade att det till följd av interoperabilitetsvårigheter förelåg konkurrensproblem på marknaden för videokonferensprodukter med hög kapacitet. Villkoren omfattade avyttring av det Telepresence Interoperability Protocol som utvecklats av Cisco till ett oberoende branschorgan för att trygga interoperabiliteten och göra det möjligt för andra försäljare att delta i dess utveckling.

2.5. Media

109. Mot bakgrund av omställningen till digitala sändningar skickade kommissionen i november 2010 en formell underrättelse till de franska myndigheterna om 2007 års franska lag som möjliggör för befintliga tv-programföretag som sänder analogt att erhålla en ytterligare nationell tv-kanal i den digitala omställningen. I avsaknad av övertygande bevis för att sådana tv-programföretag erhöll de ytterligare kanalerna på grundval av objektiva, öppet redovisade, icke-diskriminerande och proportionella kriterier, ansåg kommissionen att detta föreföll strida mot EU-lagstiftningen[118].

110. Inom ramen för det pågående överträdelseförfarandet rörande den italienska lagstiftningen inom radio- och tv-sektorn antog den italienska kommunikationsmyndigheten i september 2010 kriterier och regler i syfte att säkerställa att fler frekvenser som följer av den ”digitala utdelningen” tilldelas nya aktörer och mindre befintliga företag. Anbudsinfordran för sådana frekvenser torde sättas igång under 2011.

111. I december 2010 godkände kommissionen News Corporations förvärv av den brittiska betal-tv-operatören British Sky Broadcasting (BSkyB)[119]. Kommissionen drog slutsatsen att transaktionen inte skulle ge upphov till ett påtagligt hinder för effektiv konkurrens, utan att detta påverkar de behöriga brittiska myndigheternas undersökning av huruvida den är förenlig med det brittiska intresset av mångfald i medierna.

112. Kommissionen fortsatte att godkänna statlig finansiering av offentliga radio- och tv-bolag där både uppdraget att verka i allmänhetens tjänst och finansieringen bestäms med full insyn och där den statliga finansieringen inte överstiger vad som är nödvändigt för att uppfylla det offentliga uppdraget. Den 20 juli 2010 avslutade kommissionen med ett positivt beslut de formella granskningarna av det nya finansieringssystemet för offentliga radio- och tv-bolag i Frankrike och Spanien inför dessa kedjors utfasning av annonsering[120], och avslutade granskningen av den befintliga finansieringsordningen för de nederländska offentliga radio- och tv-bolagen, efter ändringar och formella åtaganden från Nederländernas sida[121].

2.6. Läkemedelsindustrin

113. Sedan utredningen av läkemedelssektorn 2009[122] hade avslutats tillkännagav kommissionen att det så kallade öppenhetsdirektivet, med miniminormer för prissättnings- och ersättningsförfaranden[123], skulle ses över. Översynen syftar till att hitta sätt att öka öppenheten kring sådana åtgärder och undvika sammanhängande förseningar i marknadstillträdet, särskilt när det gäller generiska läkemedel. Ett antal medlemsstater (t.ex. Spanien, Italien eller Österrike) rättade sig också efter sektorsutredningens rekommendationer om att förbättra marknadstillträdet för generiska läkemedel.

114. Sektorsutredningen bidrog också till den process som ledde till att gemenskapspatentet och det specialiserade systemet för lösning av patenttvister i EU antogs, vilket kommissionen hade förespråkat och föreslagit. Den 10 december 2010 angav rådet att ett fördjupat samarbete är det enda alternativet för att framsteg ska göras när det gäller inrättandet av ett enhetligt patentsystem i EU. Kommissionen lade fram ett sådant förslag den 14 december 2010[124].

115. Kommissionen började också övervaka patentuppgörelser i EU[125]. Andelen patentuppgörelser inom läkemedelssektorn som skulle kunna vara problematiska sjönk till 10 % under perioden juli 2008 till december 2009 jämfört med 22 % under den period som omfattades av sektorsutredningen (januari 2000–juni 2008). Den samtidiga ökningen av det totala antalet patentöverenskommelser visade att kommissionens pågående genomförande av konkurrensreglerna inte hindrar företagen från att ingå överenskommelser.

116. Olika genomförandeåtgärder håller på att förberedas som en direkt uppföljning av sektorsutredningen. Kommissionen undersöker de patentuppgörelseavtal som ingicks av Servier och ett antal tillverkare av generiska läkemedel avseende det blodtryckssänkande läkemedlet Perindopril[126]. Kommissionen inledde också ett formellt förfarande mot det danska läkemedelsföretaget Lundbeck i ett liknande ärende i fråga om företagets ångestdämpande läkemedel Citalopram[127].

117. Läkemedelssektorn blev också en prioritet för ett antal nationella konkurrensmyndigheter. Exempelvis utfärdade den brittiska konkurrensmyndigheten ( Office of Fair Trading , OFT) i februari 2010 ett meddelande om invändningar till Reckitt Benckiser, som erkände överträdelsen och samtyckte till att betala ett bötesbelopp på 10,2 miljoner brittiska pund[128]. Den italienska konkurrensmyndigheten inledde en formell granskning av originalföretaget Pfizer rörande ett möjligt missbruk av patentsystemet till följd av en artificiell förlängning av patentskyddet av läkemedlet Latanoprost.

118. Tendensen till konsolidering inom läkemedelssektorn fortsatte på både originalsegmentet och det generiska segmentet av marknaden. De viktigaste ärendena rörde Abbott/Solvay Pharmaceuticals, Teva/Ratiopharm och Novartis/Alcon[129]. Dessa ärenden avslutades i den första etappen till följd av åtaganden. Med tanke på att läkemedelsföretag ofta är verksamma över hela världen inbegrep förfarandena samarbete med andra konkurrensmyndigheter runtom om i världen.

2.7. Hälso- och sjukvårdstjänster

119. Kommissionen antog sitt första antitrustbeslut på marknaden för hälso- och sjukvårdstjänster, varvid den ålade det franska apotekarsamfundet ( Ordre National des Pharmaciens , ONP) att betala ett bötesbelopp på 5 miljoner euro[130]. Kommissionen fördömde ONP:s beteende på den franska marknaden för kliniska laboratorieanalyser. Den fastställde särskilt att ONP begränsade de möjliga prissänkningarna för kliniska analyser och inskränkte utvecklingen av vissa grupper av laboratorier för att skydda de ekonomiska intressena hos huvuddelen av sina medlemmar.

120. Under 2010 granskade kommissionen ett antal klagomål som inlämnats av privata tillhandahållare av hälso- och sjukvårdstjänster om orättvis behandling eller en potentiellt alltför stor ersättning till offentligägda sjukhus. Dessa klagomål kom främst från aktörer i medlemsstater där marknaden för hälso- och sjukvårdstjänster är mer öppen för konkurrens (t.ex. Belgien, Frankrike, Nederländerna och Tyskland).

2.8. Transporter

121. Den ekonomiska nedgången 2009 hade en avsevärd inverkan på nästa alla transportsektorer, medan 2010 visade sig bli ett år med en gradvis återhämtning. Vid utgången av 2010 hade priserna på luft- och sjötransport i stort sett återgått till de nivåer som gällde före krisen.

2.8.1. Lufttransport

122. Den 14 juli 2010 avslutade kommissionen ett större antitrustärende inom ramen för artikel 101 inom lufttransportsektorn genom att göra de åtaganden som gjorts av British Airways, American Airlines och Iberia[131] rättsligt bindande. Åtagandena kom som ett svar på de konkurrensproblem som uppstått på grund av företagens avtal om att samordna priser, kapacitet, tidsplaner, marknadsföring och försäljning samt att dela vinsten från de transatlantiska linjerna. För att åtgärda de konstaterade konkurrensproblemen åtog sig de tre flygbolagen att frigöra sju ankomst- och avgångstider på flygplatserna London Heathrow eller London Gatwick på fyra linjer, att erbjuda prisavtal och särskilda pro rata-överenskommelser samt att ge konkurrenter tillgång till parternas lojalitets- och bonusprogram. Beslutet kommer att innebära betydande fördelar för EU:s konsumenter genom att en tillräcklig konkurrens bibehålls på de transatlantiska flyglinjerna, särskilt från London.

123. Under 2010 var koncentrationer på lufttransportområdet ett viktigt område för kontrollen av företagskoncentrationer, vilket speglar branschens pågående konsolidering. Den 14 juli 2010 godkände kommissionen fusionen av British Airways och Iberia till följd av en marknadsundersökning som visade att den sammanslagna enheten fortsatt kommer att vara utsatt för tillräcklig konkurrens på området för lufttransport av passagerare och gods samt marktjänster[132]. Den 27 juli 2010 godkände kommissionen fusionen av United Airlines och Continental Airlines som båda är amerikanska lufttrafikföretag som tillhandahåller lufttransport av passagerare och gods mellan EES och Förenta staterna[133]. Marknadsundersökningen bekräftade att företagens transatlantiska nät kompletterar varandra. Den 30 juli 2010 inledde kommissionen en fördjupad undersökning av den planerade fusionen av Olympic Air och Aegean Airlines till följd av inledande tecken på att den föreslagna koncentrationen skulle leda till mycket stora marknadsandelar på ett antal linjer[134].

124. Vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott i Island i april 2010 gav upphov till ett moln av vulkanaska som täckte större delen av Europa, förutom luftrummet över Medelhavsområdet. Den 4 maj 2010 enades rådet om ”att erinra om den befintliga rättsliga ram (artikel 107.2 b i EUF-fördraget) som ska tillämpas på de eventuella stödåtgärder som medlemsstaterna vidtar” (artikel 107.2 b i EUF-fördraget) i dess slutsatser om EU:s reaktion på de konsekvenser som molnet av vulkanaska har haft för flygtrafiken. Dock uttryckte ingen medlemsstat under 2010 någon avsikt att bevilja statligt stöd till lufttransportbranschen i ovannämnda sammanhang.

125. Flera statliga stöd för investeringar i flygplatsinfrastruktur godkändes eftersom de ansågs förenliga med den inre marknaden för flygplatser i Förenade kungariket (Derrys flygplats), Finland (flygplatserna i Vasa och Uleåborg) och Lettland (Rigas flygplats)[135]. Kommissionen avslutade också det formella granskningsförfarandet avseende det avtal som ingåtts mellan Bratislava flygplats och Ryanair med en löptid fram till 2016, eftersom man drog slutsatsen att Ryanair inte hade beviljats någon fördel[136].

126. Dessutom inledde kommissionen i februari 2010 formella granskningsförfaranden om de statliga stödaspekterna på ett lån som beviljats till ČSA-Czech Airlines av en statligt ägd enhet (Osinek) och om ett påföljande frigörande av täckningen för lånet[137], samt om flera åtgärder som de ungerska myndigheterna beviljat till stöd för Malév, det nationella lufttrafikföretaget inom ramen för dess privatisering och det därpå följande förnyade förstatligandet[138] i december 2010. Slutligen godkände kommissionen i november 2010 ett undsättningsstöd i form av ett lån värt 52 miljoner euro till Maltas nationella flygbolag[139] för att åtgärda Air Maltas likviditetsproblem till dess att en sund omstruktureringsplan har lämnats in till kommissionen.

2.8.2. Transporter på väg, järnväg och inre vattenvägar

127. Kommissionen antog den 17 september 2010 ett förslag om att omarbeta det första järnvägspaketet[140]. Förslaget syftar till att öka konkurrensen på järnvägsmarknaden genom att förbättra tillgången till järnvägsrelaterade tjänster såsom terminaler och underhållningsanläggningar, och genom att öka befogenheterna för de nationella tillsynsmyndigheterna för järnvägarna.

128. På området kontroll av statligt stöd antog kommissionen i februari 2010 sitt första beslut inom ramen för den nya förordning om kollektivtrafiktjänster som trädde i kraft den 3 december 2009[141]. Kommissionen avslutade således det formella granskningsförfarande som inleddes 2008 avseende det danska järnvägsbolaget Danske Statsbaners (DSB) allmänna tjänsteavtal[142]. Den konstaterade att den ersättning som den danska regeringen varje år har betalat till DSB för företagets kostnader för att fullgöra sin skyldighet att tillhandahålla allmännyttiga tjänster var begränsat till vad som var absolut nödvändigt för att täcka dessa kostnader. Kommissionen godkände den 26 maj 2010 Société nationale des chemins de fer belges (SNCB) plan om omstrukturering av sin godstransportverksamhet[143] och godkände i december 2010 ett undsättningsstöd på ca 128 miljoner euro till BDZ EAD, det statligt ägda bulgariska järnvägsföretaget som driver verksamhet på marknaderna för gods- och passagerartransport på järnväg[144].

129. På området för kontroll av företagskoncentrationer godkände kommissionen flera förvärv på villkor att verksamhet på vissa geografiska marknader avyttras, t.ex. Deutsche Bahns föreslagna förvärv av den brittiska järnvägs- och bussoperatören Arriva plc[145], eller att åtaganden görs för att trygga en faktisk tillgång för nya aktörer, t.ex. samriskföretaget ”New Eurostar” mellan SNCF and London Continental Railways[146].

2.8.3. Sjötransport

130. Kommissionen fortsatte under 2010 sina informationsinsatser gentemot tredjeländer på antitrustområdet i fråga om sjötransport. Kommissionens genomgående budskap är att plädera för att vissa konsortier ska undantas från antitrustreglerna – ett operativt samarbete mellan rederier för linjesjöfart avseende gemensamma tjänster för godstransport – samtidigt som alla former av avtal om fastställande av priser eller kapacitet förbjuds.

131. I januari 2010 inledde kommissionen ett förfarande mot ordningen ”Baltic Max Feeder” varigenom ägare av containerfartyg avsåg att gemensamt täcka kostnaderna för att ta fartyg ur drift[147]. Den planerade ordningen övergavs senare och ärendet avslutades.

132. I januari godkände kommissionen också för första gången stöd för igångsättande av ett ”Motorways of the Sea”-projekt på grundval av både riktlinjerna för sjötransport och riktlinjerna om kompletterande stöd[148]. Projektet rör inrättandet av en sjöförbindelse mellan den franska hamnen Nantes-Saint Nazaire och den spanska hamnen Gijón[149] och syftar till att fånga upp mellan 3 och 5 % av den vägtrafik som för närvarande passerar väster om Pyrenéerna.

133. När det gäller statligt stöd för finansiering av hamninfrastruktur beslöt kommissionen att inleda en undersökning i syfte att samla in information för att bättre förstå hamnarnas funktion och den offentliga finansieringen av deras infrastruktur. På grundval av undersökningens resultat kommer kommissionen att kunna lägga fast en tillförlitlig metod för att gå vidare på detta område.

2.9. Posttjänster

134. I enlighet med det tredje postdirektivet[150] måste de flesta medlemsstater helt öppna upp sina marknader genom att avskaffa eventuella återstående monopolområden enligt den 31 december 2010, varvid elva medlemsstater[151] har rätt till en förlängning på två år. Liberaliseringsprocessen går snabbt och vissa medlemsstater (Estland, Finland, Nederländerna, Sverige, Tyskland och Förenade kungariket) hade redan helt öppnat upp sina postmarknader före tidsfristens utgång. Trots de framsteg som hittills gjorts börjar en sann konkurrens, särskilt inom segmentet brevförsändelser, först nu att bli verklighet. I syfte att säkerställa likvärdiga konkurrensvillkor och främja konkurrensen på området för posttjänster är det viktigt att se till att den ersättning som tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster kan få för att tillhandahålla tjänster av allmänt intresse motsvarar de faktiska kostnaderna för tjänsterna och inte innebär en otillbörlig fördel.

135. I detta sammanhang fortsatte kommissionen under 2010 den undersökning som den inledde 2007 av påståendet att Deutsche Post AG[152] fick en alltför hög ersättning för tillhandahållandet av en samhällsomfattande tjänst under perioden 1989–2007. Sedan domstolen bekräftat ogiltigförklaringen av kommissionens beslut från 2002[153] tillämpas i den pågående undersökningen, i enlighet med domstolens önskemål, en övergripande metod som innefattar alla de samhällsomfattande tjänster som Deutsche Post tillhandahåller.

136. Under 2010 fortsatte kommissionen det formella granskningsförfarande som den inledde 2009 för att undersöka om vissa åtgärder till förmån för den belgiska postoperatören De Post - La Poste är förenliga med EU:s regler för statligt stöd[154]. Kommissionens nuvarande undersökning, som inleddes den 13 juli 2009, går snabbt framåt tack vare ett aktivt samarbete från de belgiska myndigheternas sida och omfattar ett antal åtgärder, bl.a. den ersättning som Belgien beviljat för uppgifter i allmänhetens intresse, kapitaltillskott, befrielse från pensionsåtaganden, överföring av byggnader samt skattelättnader.

137. Kommissionen avslutade genom sitt slutgiltiga beslut den 26 januari 2010[155] det formella granskningsförfarandet avseende ett påstått statligt stöd som beviljats till förmån för Frankrikes La Poste i form av en obegränsad statlig garanti till följd av företagets offentligrättsliga ställning. Kommissionen ifrågasatte inte La Postes offentligt tjänsteuppdrag eller det faktum att företaget ägs och kontrolleras av staten, eftersom EU-reglerna inte påverkar de ägandeförhållanden som gäller i medlemsstaterna. Dock ansåg kommissionen att den statliga garanti som följde av La Postes särskilda ställning utgjorde oförenligt statligt stöd och skulle avskaffas, vilket skedde i och med att La Poste omvandlades till ett aktiebolag den 1 mars 2010[156].

2.10. Bilindustrin

138. Under 2010 började motorfordonsbranschen att ta sig ur krisen som den drabbats särskilt hårt av under 2008 och 2009. Till branschens framtida utmaningar hör, förutom att vidmakthålla återhämtningen, att lansera mer resurseffektiva bilar och att skräddarsy distributionsnäten efter efterfrågan och den växande internationella konkurrensen. Bland de potentiella konkurrensproblemen kan nämnas hanteringen av den nödvändiga omstruktureringen av sektorn och främjandet av utvecklingen av ”grönare” bilar, samtidigt som jämlika konkurrensvillkor bibehålls.

139. Den 27 maj 2010 antog kommissionen nya konkurrensregler för avtal mellan fordonsproducenter och deras auktoriserade återförsäljare, reparatörer och reservdelsdistributörer. I den nya ramen tillämpas den allmänna gruppundantagsförordningen för vertikala avtal som antogs den 20 april 2010 på sådana avtal från och med 2010 när det gäller eftermarknaderna, och från och med 2013 när det gäller marknaderna för försäljning av nya fordon. Dessutom antog kommissionen förordning (EG) nr 461/2010[157], som innehåller tre kompletterande klausuler med särskilt allvarliga begränsningar avseende återförsäljning av reservdelar till motorfordon, och en detaljerad uppsättning kompletterande riktlinjer för bedömning av vertikala avtal inom sektorn[158]. De nya reglerna utgör en flexibel och proportionerlig reaktion på de olika konkurrensnivåerna på primär- och eftermarknaderna, och innebär att de regler som gäller för avtal mellan bilproducenter och deras auktoriserade återförsäljare, reparatörer och reservdelsdistributörer i stort anpassas till de allmänna reglerna.

140. Under 2010 anmäldes 15 fusioner inom bilindustrin till kommissionen och alla godkändes i den första etappen utan åtaganden. De kinesiska företagen Geelys och Daqings förvärv av Volvo Cars[159] var det enda ärende som rörde bilproducenter.

141. Bilbranschen hade möjlighet att använda de tillfälliga undantagsåtgärderna i den tillfälliga ramen för statligt stöd så länge som de godkända ordningarna inte var begränsade till denna verksamhet utan var öppna för alla sektorer i ekonomin. I synnerhet godkände kommissionen i februari 2010 de planer som Sverige hade anmält om att tillhandahålla en garanti som skulle göra att Saab Automobile AB[160] kunde få ett lån från Europeiska investeringsbanken (EIB) för ett investeringsprojekt värt 1 miljard euro i samband med bl.a. bränsleekonomi och bilars säkerhet. Den 16 december godkände kommissionen en liknande garanti från den svenska staten för att Volvo Cars Corporation skulle kunna få ett lån på 500 miljoner euro från EIB i syfte att finansiera forsknings- och ingenjörsarbete rörande bränsleekonomi och trafiksäkerhet[161].

2.11. Livsmedelskedjan

142. I juli 2010 inrättade kommissionen högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja[162]. Forumet ska framför allt ta itu med illojala handelsmetoder som följer av avtalsmässiga obalanser och skillnader i förhandlingsstyrka mellan leverantörer och köpare. Metoderna, som måste särskiljas från konkurrenshämmande metoder, omfattas normalt av nationell avtals- eller handelsrätt.

143. Flera potentiella konkurrensproblem påverkar dock livsmedelskedjan i Europa. Europeiska konkurrensnätverkets (ECN) undergrupp för livsmedel fortsatte att fungera som en operativ ram för diskussionen och samordningen mellan de nationella konkurrensmyndigheterna i dessa frågor. Ett betydande antal nationella konkurrensmyndigheter har aktivt genomfört utredningar inom livsmedels- och detaljhandelssektorerna.

144. Mejerinäringen uppmärksammades särskilt mot bakgrund av de svårigheter som mjölkbönderna nyligen upplevt under mjölkkrisen. På grundval av rekommendationerna från högnivåexpertgruppen för mjölk antog kommissionen i december 2010 ett lagstiftningsförslag[163] om avtalsförhållandena i mjölksektorn. Enligt förslaget får mjölkböndernas producentorganisationer bedriva kollektiva avtalsförhandlingar inom vissa gränser på grundval av deras andel av de EU-omfattande och nationella mjölkproduktionsvolymerna. Förslaget innehåller även en ”säkerhetsklausul” enligt vilken de behöriga nationella konkurrensmyndigheterna eller kommissionen får besluta att producentorganisationer inte får bedriva förhandlingar om dessa skulle leda till en avsevärd begränsning av konkurrensen eller vara till allvarlig skada för företag som bearbetar mjölk, särskilt små och medelstora företag.

3. DET EUROPEISKA KONKURRENSNÄTVERKET OCH SAMARBETET MED NATIONELLA DOMSTOLAR

145. Under 2010 fortsatte det europeiska konkurrensnätverket att vara ett mycket aktivt forum för diskussion och utbyte av bästa praxis om tillämpningen av EU:s antitrustregler i de 27 medlemsstaterna. Kommissionen underrättades i enlighet med artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1/2003[164] om 158 nya ärenden som de nationella konkurrensmyndigheterna hade inlett 2010. Ärendena gällde bl.a. transport-, energi-, tillverknings-, medie- och telekomsektorn. Antalet tillämpningsbeslut som rapporterades av nationella konkurrensmyndigheter och granskades av kommissionen ökade med 36 % jämfört med 2009. Liksom tidigare år inledde kommissionen inga förfaranden under 2010 i syfte att garantera konsekvens i beslutsfattandet.

146. Kommissionen besvarade två förfrågningar från nationella domstolar (i Spanien och Belgien). Enligt artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1/2003 får medlemsstaternas domstolar från kommissionen begära upplysningar som den förfogar över eller yttranden i frågor rörande tillämpningen av EU:s konkurrensregler.

147. Kommissionen översände skriftliga synpunkter i tre ärenden i enlighet med artikel 15.3 i förordning (EG) nr 1/2003. Synpunkterna översändes till High Court of Ireland avseende villkoren i artikel 101.3 i EUF-fördraget med särskild fokus på kapacitetsminskande omstruktureringsavtal, till högsta domstolen i Slovakien avseende tillämpningen av kriteriet ekonomisk kontinuitet för företag och verkan av böter samt till högsta domstolen i Nederländerna avseende skatteavdrag för böter.

148. Arbetsgrupperna för horisontella avtal och för vertikala begränsningar var särskilt aktiva under 2010 i samband med översynen av de respektive gruppundantagsförordningarna och tillhörande riktlinjer. En arbetsgrupp för företagskoncentrationer inrättades också.

149. År 2010 inledde det europeiska konkurrensnätverket utgivningen av publikationen ECN Brief som vänder sig till rättsväsendet och näringslivet samt till konsumentorganisationer och akademiker. Syftet är att öka det allmänna medvetandet om nätverkets verksamhet.

4. Internationell verksamhet

150. Kommissionen fortsatte att spela en ledande roll inom det internationella konkurrensnätverket, särskilt genom sitt engagemang i styrgruppens ”Second Decade Project” för reflektioner kring det internationella konkurrensnätverkets framtid i en globaliserad ekonomi. Kommissionen bidrog till arbetet inom OECD:s konkurrenskommitté och deltog i de tre möten som hölls 2010. Den deltog också i den sjätte översynskonferensen inom ramen för FN:s konferens för handel och utveckling.

151. Liksom tidigare år bedrevs ett intensivt samarbete med de amerikanska myndigheterna, och kommissionären för konkurrensfrågor sammanträdde regelbundet med sina amerikanska kolleger, ordförande Jon Leibowitz från Federal Trade Commission och biträdande justitieminister Christine Varney. Ett antal viktiga antitrust- och koncentrationsärenden som undersöktes 2010 påverkade både EU- och USA-marknaden. Avtalet mellan EU och Förenta staterna om bästa praxis för samarbete vid granskning av företagskoncentrationer visade sig vara en användbar ram t.ex. i ärendena Cisco/Tandberg och Novartis/Alcon.

152. I december gav rådet kommissionen i uppdrag att förhandla med Schweiz om ett avtal om samarbete i konkurrensfrågor. Avtalet bör basera sig på de avtal som ingåtts hittills med Förenta staterna, Kanada, Japan och Sydkorea och skulle dessutom kunna innehålla bestämmelser om utbyte av konfidentiell information.

153. Samarbetet med Kina var fortsatt en prioritering under 2010. Utöver regelbundna överläggningar om antimonopollagstiftningen och dess genomförandelagstiftning diskuterade man frågor som gällde konkreta ärenden i samband med besök på hög nivå i Beijing respektive Bryssel.

154. GD Konkurrens och den indiska konkurrenskommissionen fortsatte att bedriva ett nära samarbete under 2010, särskilt på områdena konkurrensbegränsande avtal, missbruk av dominerande ställning och kontroll av företagskoncentrationer.

155. GD Konkurrens spelade en aktiv roll i de pågående förhandlingarna om frihandelsavtal och andra bilaterala avtal med ett stort antal enskilda tredjeländer eller grupper av tredje länder. Framför allt godkände rådet (utrikes frågor) den 16 september 2010 undertecknandet av ett frihandelsavtal mellan EU och Sydkorea som är det första som innehåller ett förbud mot vissa typer av stöd. EU slutförde också förhandlingarna om frihandelsavtal innehållande ett konkurrenskapitel med de andinska länderna (Colombia och Peru) samt med Centralamerika.

156. Betydande framsteg gjordes både med Kroatien och Turkiet när det gäller att uppfylla inledande riktmärken i konkurrenskapitlet som en del av kraven för ett EU-inträde. I juni beslutade rådet att inleda anslutningsförhandlingar om konkurrenskapitlet med Kroatien, medan det turkiska parlamentet antog en lag om statligt stöd i oktober 2010.

5. Dialog med konsumentorganisationer och berörda parter

157. Den rådgivande europeiska konsumentgruppens (ECCG) underavdelning för konkurrens, bestående av en företrädare för nationella konsumentorganisationer för varje medlemsstat och en företrädare för den europeiska konsumentorganisationen BEUC, konsulterades 2010 i viktiga konkurrenspolitiska frågor (t.ex. vertikala begränsningar och korrigerande åtgärder) och utfärdade ett yttrande om skadeståndstalan[165], som ECCG ställde sig bakom i plenum.

158. En konsumenthörna på webbplatsen för GD Konkurrens har vidareutvecklats och funnits tillgänglig på samtliga officiella EU-språk sedan mitten av 2010. På webbplatsen presenteras på ett lättfattligt sätt konkurrenspolitikens roll och de viktigaste konkurrensärendena.

159. GD Konkurrens offentliggjorde resultaten av den första heltäckande enkäten över hur berörda parter ser på kvaliteten på de åtgärder som GD Konkurrens vidtar[166]. Enkäten utfördes i två delar av två oberoende marknadsundersökningsinstitut och riktade sig till professionella aktörer och medborgare i samtliga EU-medlemsstater[167]. I enkäten fick GD Konkurrens stora lovord för sitt effektiva arbete och för sina anställdas integritet. De som besvarade enkäten bidrog med konstruktiv kritik på många områden och kom med förbättringsförslag.

6. samarbete mellan institutionerna

160. Efter valet till Europaparlamentet 2009 och inledandet av den nya kommissionens mandatperiod 2010 antogs ett nytt ramavtal mellan de båda institutionerna i oktober 2010[168].

161. År 2010 antog parlamentet resolutioner om 2008 års rapport om konkurrenspolitiken, gruppundantagsförordningen för motorfordon, horisontella avtal och rådets beslut om statligt stöd för nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga. Utöver den löpande dialogen mellan kommissionären och utskottet för ekonomi och valutafrågor i juni och november underrättade vice ordförande Joaquín Almunia i oktober ledamöterna i utskottet om förlängningen av de tillfälliga regler om statligt stöd som antagits som åtgärd mot den finansiella och ekonomiska krisen.

162. Kommissionen har bedrivit ett nära samarbete med rådet genom att hålla det underrättat om viktiga policyinitiativ på konkurrensområdet, särskilt i fråga om tillfälliga statliga stödåtgärder i samband med den finansiella och ekonomiska krisen. Rådets beslut om statligt stöd för nedläggning av kolgruvor som inte är konkurrenskraftiga var också ett viktigt ärende.

163. Efter att ha informerats av kommissionen antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén yttranden om 2008 års rapport om konkurrenspolitiken, icke-konkurrenskraftiga kolgruvor, varvsindustri och gruppundantagsförordningen om motorfordon och bidrog därmed till diskussionen om olika handlingslinjer på konkurrenspolitikens område.

[1] http://ec.europa.eu/competition/index_en.html

[2] Rapport om konkurrenspolitiken 1971, s. 13.

[3] Ärendena C-56/64 och C-58/64, Grundig-Consten, REG 1966, s. 299.

[4] T.ex. sockerkartellen – se dom av den 16 december 1975 i målet Suiker Unie m.fl. mot kommissionen, REG 1975 s. 01663.

[5] Rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer (EGT L 257, 21.9.1990, s. 13).

[6] The European Commission – History and Memories , s. 306.

[7] Infördes genom rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

[8] T.ex. i ärendena Korsnäs/Assidomän Cartonboard eller T-Mobile Austria/Tele.ring.

[9] Vägledning om kommissionens prioriteringar vid tillämpningen av artikel 82 i EG-fördraget på företags missbruk av dominerande ställning genom utestängande åtgärder (EUT C 45, 24.2.2009, s. 7).

[10] Grunden till begreppet statligt stöd lades redan 1961 i mål 30-59, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg mot Haute Autorité de la Communauté Européenne du Charbon et de l'Acier, REG 1961, s. 3.

[11] The European Commission, 1958-1972 – History and Memories , s. 312.

[12] Mål C-70/72, kommissionen mot Tyskland, REG 1973, s. 813.

[13] Rapport om konkurrenspolitiken 1989, s. 14.

[14] Särskilt Andreatta/Van Miert-avtalet från juli 1993 om vissa offentliga företag i Italien (se IP/93/734, 8.9.1993) och Monti/Koch-Weser-avtalet från juli 2001 om det tyska systemet för statliga garantier till offentligrättsliga kreditinstitut (se IP/01/1007, 17.7.2001).

[15] Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

[16] Resultattavla för statligt stöd – Uppdatering hösten 2010 (KOM(2010) 701).

[17] Dom av den 20 september 2001 i mål C-453/99, Courage mot Crehan, REG 2001, s. I-6297.

[18] Vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2008) 165 slutlig).

[19] Rapport om hur förordning (EG) nr 1/2003 fungerar (KOM(2009) 206 slutlig).

[20] Rapport om konkurrenspolitiken 1992, s. 15.

[21] Rapport från professor Mario Monti till Europeiska kommissionens ordförande: En ny strategi för den inre marknaden av den 9 maj 2010.

[22] Meddelande om tillämpningen av reglerna om statligt stöd på åtgärder till förmån för finansinstitut med anledning av den globala finanskrisen (EUT C 270, 25.10.2008, s. 8).

[23] Meddelande om rekapitalisering av finansinstitut under den rådande finanskrisen: begränsning av stödet till minsta möjliga och garantier mot otillbörlig snedvridning av konkurrensen (EUT C 10, 15.1.2009, s. 2).

[24] Meddelande från kommissionen om behandlingen av värdeminskade tillgångar inom gemenskapens banksektor (EUT C 72, 26.3.2009, s. 1).

[25] Meddelande om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (EUT C 195, 19.8.2009, s. 9).

[26] Resultattavla för statligt stöd – Uppdatering hösten 2010 (KOM(2010) 701).

[27] Ärendena N372/2009, lönsamhetsplan för Aegon, C9/2009, omstrukturering av Dexia, N256/2009, omstruktureringsstöd till Ethias, C26/2009, omstruktureringsstöd till Parex och C32/29, omstrukturering av Sparkasse Köln/Bonn.

[28] Ärende C33/2009, omstrukturering av BPP.

[29] Meddelande från kommissionen om tillämpning, från och med den 1 januari 2011, av reglerna om statligt stöd på stödåtgärder till förmån för banker med anledning av finanskrisen (EUT C 329, 7.12.2010, s. 7).

[30] Tillfällig gemenskapsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (konsoliderad version) (EUT C 83, 7.4.2009, s. 1).

[31] Frankrike, Italien, Spanien, Tyskland och Förenade kungariket.

[32] Meddelande från kommissionen – Tillfällig unionsram för statliga stödåtgärder för att främja tillgången till finansiering i den aktuella finansiella och ekonomiska krisen (EUT C 6, 11.1.2011, s. 5).

[33] ”The Economic Adjustment Programme for Greece – Second Review”, European Economy – Occasional Papers 61, maj 2010.

[34] Ärende N260/2010, den tredje förlängningen av det grekiska bankstödssystemet (EUT C 238, 3.9.2010, s. 3).

[35] Ärende N328/2010, rekapitalisering av kreditinstitut i Grekland i enlighet med den finansiella stabilitetsfonden (EUT C 316, 20.11.2010, s. 7).

[36] MEMO/10/624.

[37] Kommissionens förordning (EU) nr 330/2010 av 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EUT L 102, 23.4.2010, s. 1).

[38] Tillkännagivande från kommissionen – Riktlinjer om vertikala begränsningar (EUT C 130, 13.10.2010, s. 1).

[39] Kommissionens förordning (EU) nr 1217/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av forsknings- och utvecklingsavtal (EUT L 335, 18.12.2010, s. 36) och kommissionens förordning (EU) nr 1218/2010 av den 14 december 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa grupper av specialiseringsavtal (EUT L 335, 18.12.2010, s. 43).

[40] Riktlinjer för tillämpningen av artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på horisontella samarbetsavtal (EUT C 11, 14.1.2011, s. 1).

[41] En integrerad industripolitik för en globaliserad tid: Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum (KOM(2010) 614).

[42] Kommissionens förordning (EU) nr 267/2010 av den 24 mars 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (EUT L 83, 30.3.2010, s. 1).

[43] Kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EUT L 129, 28.5.2010, s. 52).

[44] Vitbok om skadeståndstalan vid brott mot EG:s antitrustregler (KOM(2008) 165 slutlig).

[45] Ärendena COMP/38511 dynamiska direktminnen (DRAMs), COMP/39092 badrumsutrustning, COMP/38344 stål för spännarmering, COMP/38866 fosfater för djurfoder, COMP/36212 självkopierande papper (antogs på nytt för Bolloré), COMP/39258 flygfrakt och COMP/39309 LCD.

[46] Se punkt 35 i riktlinjerna för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning (EG) nr 1/2003 (EUT C 210, 1.9.2006, s. 2).

[47] Ärende COMP/39596 BA/AA/IB. Se IP/10/936 och MEMO/10/330, 14.7.2010.

[48] Ärende COMP/39398, Visa MIF. Se IP/10/1684, 8.12.2010.

[49] Ärende COMP/34579, MasterCard. Se IP/09/515, 1.4.2009.

[50] Ärende COMP/39510, Ordre National des Pharmaciens (ONP). Se IP/10/1683, 8.12.2010.

[51] Se avsnitt 2.2 nedan.

[52] Se avsnitt 2.4 nedan.

[53] Ärende COMP/M.5529, Oracle/Sun Microsystems (EUT C 91, 9.4.2010, s. 7).

[54] Ärende COMP/M.5675, Syngenta/Monsantos solrosfröverksamhet. Se IP/10/1515, 17.11.2010.

[55] Ärende COMP/M.5658, Unilever/Sara Lee Bodycare. Se IP/10/1514, 17.11.2010.

[56] Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning), EUT L 214, 9.8.2008, s. 3.

[57] Rapport om statligt stöd som beviljats av EU-medlemsstaterna – Uppdatering hösten 2010 (KOM(2010) 701).

[58] Regler om bästa praxis vid kontroll av statligt stöd (EUT C 136, 16.6.2009, s. 13).

[59] Tillkännagivande från kommissionen om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa typer av statligt stöd (EUT C 136, 16.6.2009, s. 3).

[60] Det täcker stöd till tillverkning, tjänster, kol, jordbruk, fiske och en del av transportsektorn, men inte stöd till järnvägssektorn och stöd för ersättning av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på grund av bristen på jämförbara uppgifter. Stödbeloppen avser det stödinslag (eller bruttobidragsekvivalenten när det gäller garantier eller lån) som ingår i den statliga stödåtgärden i motsats till siffrorna i punkt 35 som avser stödbelopp som använts av medlemsstaterna. I Resultattavla för statligt stöd - Uppdatering hösten 2010 (KOM(2010) 701) finns mer information om utvecklingen av det totala statliga stöd som beviljats av medlemsstaterna.

[61] Riktlinjer för statligt regionalstöd för 2007–2013 (EUT C 54, 4.3.2006, s. 13).

[62] Ärendena N641/2009 Solibro GmbH, N221/2009 Wacker Chemie AG, N237/2010 Sovello3 och N285/2009 Silicio Solar.

[63] Ärendena N261/2009 Liebherr MCCtec Rostock GmbH och N27/2010 Fiat Powertrain Technologies i Verrone.

[64] Ärende C34/2008 Deutsche Solar AG (EUT L 7, 11.1.2010, s. 40).

[65] Ärende C27/2008 Sovello AG (tidigare EverQ) bonus till små och medelstora företag (EUT L 167, 1.7.2010, s. 21).

[66] Ärende C8/2009 Fri-el Acerra s.r.l.

[67] Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till skydd för miljön (EUT C 82, 1.4.2008, s. 1).

[68] Se meddelandet om en ”Innovationsunion” (KOM(2010) 546 slutlig).

[69] Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (EUT C 323, 30.12.2006, s. 1).

[70] Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd för att främja riskkapitalinvesteringar i små och medelstora företag (EUT C 194, 18.8.2006, s. 2).

[71] Rådets beslut av den 10 december 2010 om statligt stöd för att underlätta nedläggning av icke-konkurrenskraftiga kolgruvor (EUT L 336, 21.12.2010, s. 24).

[72] Rådets förordning (EG) nr 1407/2002 av den 23 juli 2002 om statligt stöd till kolindustrin (EGT L 205, 2.8.2002, s. 1).

[73] Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till jordbruk och skogsbruk (2007–2013) , (EUT C 319, 27.12.2006, s. 1).

[74] Undersökning från 2009 av tillämpningen av lagstiftningen om statligt stöd på nationell nivå: http://ec.europa.eu/competition/state_aid/studies_reports/enforcement_study_2009.pdf.

[75] Finns på: http://ec.europa.eu/competition/publications/state_aid/national_courts_booklet_en.pdf.

[76] Dessa siffror inbegriper inte statligt stöd som beviljats till jordbruks-, fiske- och transportsektorerna.

[77] Åtgärder enligt artikel 108.2 syftar till att fälla en medlemsstat för att den inte genomfört ett beslut om återvinning av statligt stöd.

[78] Åtgärder enligt artikel 260 är överträdelseförfaranden som syftar till att fälla en medlemsstat för att den inte genomfört ett domstolsbeslut, och kan inbegripa betalning av böter.

[79] Se avsnitt 1.1.

[80] I EES-länder där de inhemska multilaterala förmedlingsavgifterna gäller i avsaknad av andra multilaterala förmedlingsavgifter eller fastställs direkt av Visa Europe.

[81] Ärende COMP/39398 Visas multilaterala förmedlingsavgift. Se IP/10/1684, 8.12.2010.

[82] Ärende COMP/34579 MasterCard. Se IP/09/515, 1.4.2009.

[83] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om antagande av tekniska krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (KOM(2010) 775 slutlig, 2010/373 COD).

[84] Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (KOM(2010) 484/5, 2010/0250 COD).

[85] Kommissionens förordning (EU) nr 267/2010 av den 24 mars 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på vissa kategorier av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn (EUT L 83, 30.3.2010, s. 1).

[86] Ärendena COMP/M.5948 Santander/Rainbow och COMP/M.5960 Crédit Agricole/Cassa di Risparmio della Spezia / Agences Intesa Sanpaolo.

[87] Ärendet COMP/M.5580 Blackrock/Barclays Global Investors UK Holdings.

[88] Ärendena COMP/M.5728 Credit Agricole / Société Générale Asset Management och COMP/M.5726 Deutsche Bank / Sal. Oppenheim.

[89] Ärendena COMP/M.5948 Santander/Rainbow och COMP/M.5968 Advent/Bain capital/RBS Worldpay.

[90] Se kommissionens meddelanden Ett resurseffektivt Europa - flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (KOM(2011) 21 slutlig) och Energi 2020 – En strategi för hållbar och trygg energiförsörjning på en konkurrensutsatt marknad (KOM(2010) 639 slutlig).

[91] Ärende COMP/39386 Långfristiga avtal, Frankrike (EUT C 133, 22.5.2010, s. 5).

[92] Ärende COMP/39351 Svenska utlandsförbindelser (EUT C 142, 1.6.2010, s. 28).

[93] Ärende COMP/39317 E.On Gas. Se IP/10/494, 4.5.2010.

[94] Ärende COMP/39315 ENI. Se IP/10/1197, 29.9.2010.

[95] Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd (EUT C 82, 1.4.2008, s. 1).

[96] Ärende N450/2009 Top Gas Recycling-projektet (TGR) – stöd till Arcelor Mittal Eisenhüttenstadt GmbH (EUT C 94, 14.4.2010, s. 9).

[97] Ärende N650/2009 Stöd för genomförande av en värmepanna eldad med biomassa (trä).

[98] Ärende N295/2008 Investeringsstöd till kraftverket i Mellach (EUT C 154, 12.6.2010, s. 1).

[99] Ärendena N135/2000 Stöd till sanering av ett förorenat området i Linz (EUT C 312, 17.11.2010, s. 5) och N197/2010 Individuellt stöd till sanering av det förorenade området i Unterkärnten (EUT C 265, 30.9.2010, s. 1).

[100] Ärende N381/2010 Projekt för avskiljning och lagring av koldioxid i Rotterdams hamnområde.

[101] Ärende N190/2009 CO2-pilotprojekt vid Nuon Buggenum-anläggningen (EUT C 238, 3.9.2010, s. 1).

[102] Ärende N675/2009 Anbudsinfordran för stöd till ny elproduktionskapacitet (EUT C 213, 6.8.2010, s. 1).

[103] Ärende N718/2009 Utveckling av små offshoregasfält (EUT C 270, 6.10.2010, s. 1).

[104] Ärende N178/2010 Inmatningspreferens för inhemska kolkraftverk (EUT C 312, 17.11.2010, s. 6).

[105] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 96/92/EG (EUT L 176, 15.7.2003, s. 37).

[106] Gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster (EUT C 297, 29.11.2005, s. 4).

[107] En digital agenda för Europa , KOM(2010) 245 slutlig/2.

[108] Marknadsöversyner i enlighet med EU:s regelverk (tredje rapporten) – Ytterligare framsteg mot en konsolidering av den inre marknaden för elektronisk kommunikation (KOM(2010) 271 slutlig).

[109] Ärende COMP/39525 Telekomunikacja Polska. Se IP/10/213, 1.3.2010.

[110] Ärende COMP/M.5650 T-Mobile/Orange (EUT C 108, 28.4.2010, s. 4).

[111] Gemenskapens riktlinjer för tillämpning av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät (EUT C 235, 30.9.2009, s. 7).

[112] Se IP/10/1175, 25.9.2010.

[113] Ärendena COMP/39511 IBM Corporation, COMP/39790 TurboHercules/IBM och COMP/39692 IBM Maintenance Services. Se IP/10/1006, 26.7.2010.

[114] Ärendena COMP/39740 Foundem/Google, COMP/39775 Ejustice/Google och COMP/39768 Ciao/Google. Se IP/10/1624, 30.11.2010.

[115] Ärende COMP/39530 Microsoft (kopplingsförbehåll) (EUT C 36, 13.2.2010, s. 7).

[116] Ärende COMP/M.5529 Oracle/Sun Microsystems (EUT C 91, 9.4.2010, s. 7).

[117] Ärende COMP/M.5669 Cisco/Tandberg. Se IP/10/377, 29.3.2010.

[118] Kommissionens direktiv 2002/77/EG av den 16 september 2002 om konkurrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT L 249, 17.9.2002, s. 21).

[119] Ärende COMP/M.5932 News Corp/BSkyB. Se IP/10/1767, 21.12.2010.

[120] Ärendena C27/2009 Flerårigt bidrag till France Télévisions och C38/2009 Nytt skattebaserat finansieringssystem för public service-sändningar i Spanien (EUT L 1, 4.1.2011, s. 9).

[121] Ärende E5/2005 Årlig finansiering av de nederländska offentliga radio- och tv-bolagen (EUT C 74, 24.3.2010, s. 4).

[122] Sammanfattning av utredningen av läkemedelssektorn , 8.7.2009.

[123] Rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen (EGT L 40, 11.2.1989, s. 8).

[124] Förslag till rådets beslut om bemyndigande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd (KOM(2010) 790 slutlig, 2010/0384 NLE).

[125] Finns på: http://ec.europa.eu/competition/sectors/pharmaceuticals/inquiry.

[126] Ärende COMP/39612 Servier (perindopril).

[127] Ärende COMP/39226 Lundbeck.

[128] Finns på: http://www.oft.gov.uk/news-and-updates/press/today?prid=749499.

[129] Ärendena COMP/M.5661 Abbott/Solvay Pharmaceuticals (EUT C 89, 7.4.2010, s. 1) och COMP/M.5778 Novartis/Alcon .

[130] Ärende COMP/39510 ONP . Se IP/10/1683, 8.12.2010.

[131] Ärende COMP/39596 BA/AA/IB. Se IP/10/936 och MEMO/10/330, 14.7.2010.

[132] Ärende COMP/M.5747 British Airways/Iberia (EUT C 241, 8.9.2010, s. 1).

[133] Ärende COMP/M.5889 United Airlines/Continental Airlines (EUT C 225, 20.8.2010, s. 1).

[134] Ärende COMP/M.5830 Olympic Air/Aegean Airlines (EUT C 174, 1.7.2010, s. 16).

[135] Ärendena NN65/2009 Derrys flygplats (EUT C 144, 3.6.2010, s. 27), N397/2009 Vasas flygplats (EUT C 29, 5.2.2010), N286/2010 Uleåborgs flygplats och N41/2010 Rigas flygplats (EUT C 143, 2.6.2010).

[136] Ärende C12/2008 (fd. NN74/2007) Avtal mellan Bratislavas flygplats och Ryanair.

[137] Ärende C6/2010 Möjliga konsekvenser för statligt stöd av ett lån beviljat av Osinek a.s. Se IP/10/179, 24.2.2010.

[138] Ärende C38/2010 Malév Hungarian Airlines. Se IP/10/1753, 21.12.2010.

[139] Ärende N504/2010 Air Malta plc. Se IP/10/1509, 15.11.2010.

[140] Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättandet av ett gemensamt europeiskt järnvägsområde (KOM(2010) 475 slutlig, COD 2010/0253).

[141] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).

[142] Ärende C41/2008 Avtal om offentliga tjänster mellan danska regeringen och Danske Statsbaner. Se IP/10/178, 24.2.2010.

[143] Ärende N726/2009 Stöd till omstrukturering av SNCB :s fraktverksamhet. Se IP/10/615, 26.5.2010.

[144] Ärende N402/2010 Undsättningsstöd till Bulgariska statens järnvägar EAD (BDZ). Se IP/10/1733.

[145] Ärende COMP/M.5855 Deutsche Bahn / Arriva plc (EUT C 276, 13.10.2010, s. 1).

[146] Ärende COMP/M.5655 SNCF / LCR / Eurostar (EUT C 272, 8.10.2010, s. 2).

[147] Ärende COMP/39699 Baltic Max Feeder. Se IP/10/374, 26.3.2010.

[148] Kommissionens meddelande med riktlinjer för statligt stöd som kompletterar gemenskapsfinansieringen av höghastighetsvattenvägar i startfasen (EUT C 317, 12.12.2008, s. 10).

[149] Ärendena N573/2009 och N647/2009 Stöd till genomförande och utnyttjande av en sjömotorväg mellan Nantes-Saint-Nazaire (Frankrike) och Gijon (Spanien), som ska drivas av GLD Atlantique (EUT C 74, 24.3.2010, s. 5)

[150] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3).

[151] Cypern, Grekland, Lettland, Litauen, Luxemburg, Malta, Polen, Rumänien, Slovakien, Tjeckien och Ungern.

[152] Ärende C 36/2007 Klagomål mot Tyskland med anledning av olagligt stöd till Deutsche Post (EUT C 245, 19.10.2007, s. 21).

[153] Ärende C-399/08 P Europeiska kommissionen mot Deutsche Post AG.

[154] Ärende C20/2009 (fd. N763/2002) Stöd till förmån för La Poste (EUT C 176, 29.7.2009, s. 17).

[155] Ärende C56/2007 Obegränsad statlig garanti - La Poste (Frankrike) (EUT L 274, 19.10.2010, s. 1).

[156] Loi No 2010-123 du 9 février 2010 relative à l'entreprise publique La Poste et aux activités postales .

[157] Kommissionens förordning (EU) nr 461/2010 av den 27 maj 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden inom motorfordonssektorn (EUT L 129, 28.5.2010, s. 52).

[158] Tilläggsriktlinjer för vertikala begränsningar i avtal om försäljning och reparation av motorfordon och om återförsäljning av reservdelar till motorfordon (EUT C 138, 28.5.2010, s. 16).

[159] Ärende COMP/M.5789 Geely/Daqing/Volvo Cars (EUT C 187, 10.7.2010, s. 3).

[160] Ärende N541/2009 Statlig garanti till förmån för SAAB.

[161] Ärende N520/2010 Statliga garantier till förmån för Volvo Personvagnar AB (Volvo Cars Corporation).

[162] Kommissionens beslut av den 30 juli 2010 (EUT C 210, 3.8.2010, s. 4), se även En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (KOM(2009) 591 slultig).

[163] Förslag av den 9 december 2010 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (KOM(2010) 728).

[164] Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).

[165] Finns på: http://ec.europa.eu/consumers/empowerment/eccg_en.htm.

[166] Finns på: http://ec.europa.eu/competition/publications/reports/surveys_en.html.

[167] Flash Eurobarometer-enkäten ” EU citizens' perceptions about competition policy ” utförd av Gallup Hungary, och Eurobarometers kvalitativa studie ” DG Competition stakeholder Study ” utförd av TNS qual+.

[168] Ramavtal av den 20 oktober 2010 om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen.